• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Skruttdressyr med Toytoyskrutten

     
    Före och efter hoppningen i onsdags så värmde vi upp och varvade ner på dressyrbanan för att kika lite på staketet. Alltså, HAHAHA, vad vi sög på att göra saker och ting vid en viss specifik punkt! Och inte bara det! Hålla en och samma gångart en viss sträcka var tydligen också över vad vi klarade av, hahaha. Kolla nedan, till exempel. Så fort jag styrde ut på en diagonal så tog det inte två galoppsprång förrän häst hade bytt galopp, trots att jag både underhöll "rätt" galopp och motade "fel" galopp. Hon kunde tydligen själv, sa hon. Och se hur det gick då, hahaha. Fan vad vi sög!
     
    Sedan, lite längre ner, så har vi bilder på en helt vanlig galoppfattning. Frågan är om det blir tio poäng på den? Alltså jag döör, HAHAHA. Man kan säga att det känns som att vi behöver träna lite på det här att "rida fint". (Obs, hemma kan hon gå supertrevligt (FAKTISKT xD), men där finns det ju inga specifika mått och bokstäver att gå efter utan blir väl både medvetet och omedvetet att vad jag ber om blir var det passar vilket innebär att det inte alltid blir med största precision, obviously. Det kommer fram när man rider på en ridbana, lol.) Det ser inte ut att bli några MVG-resultat på dressyrbanan med den här hästen heller, haha. (<- obs, jag är inte dummare än jag begripar att vi behöver träna. pöööss)
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Fin häst!

    Ett år med Latoya!

    Det är inte klokt vad tiden rusar! Idag (rättare sagt runt 18-19-tiden på kvällen) så anlände Latoya för ett år sedan. Usch, det var så jobbigt att vänta det dryga dygnet som hennes resa skulle ta. Eller det tog nog längre tid än så. Men ett dygn var tanken, och så skull hon vila i ett stall i Stockholm efter resan från Estland och över havet. Därefter åkte hon från Stockholm och ner till mig. Uppfödaren meddelade när hon stod på bilen, men när hon aldrig anlände (vi tyckte det tog lång tid. Visste ju inte hur länge hon skulle stå i Stockholm) så tog vi mer kontakt, men sedan dök hon äntligen upp! När hon hade anlänt så släppte jag ut henne direkt i hagen. Det finns hundra olika variater att välja och lika många fördelar och nackdelar; men med två väldigt stabila och långt ifrån aggresiva hästar så vågade jag ändå prova - och det gick jättebra. Lite pip och nyfikenhet såklart, men det gick väldigt lugnt och städat till. Inte ens så mycket spring som man annars kan tänka sig att det skulle vara.
     
    Nu har det som sagt gått ett helt år och vi är i full gång med att rida, träna och tävla kan man väl säga. Debut i 110 var senaste tävlingen, och nu har hon "bara" tränat och inte tävlat på ett litet tag, och nästa tävling är faktiskt planerad att ge sig på 110 igen, men bara om det känns bra såklart. Hon går en 100 först och det är först efter den som jag bestämmer mig helt och hållet. Men visst känns det bra annars. Vi jobbar på med kondition, lydnad och intresse.
     
    Idag gick hon ett pass på en äng igen. Det var ett tag sedan på grund av väder och underlag, och nu även gödselspridning. Men jag red ut och kände på det och det gick bra. Så vi tränade dressyr(-ish) i gödseldoften och kände oss duktiga. Skrittade fram, värmde upp på volt och ville mjukt forma henne, rullade i gång i galopp med. Gjorde sedan skänkelvikningar på "långsidorna" av en stor rektangel och övergick snart till galopp på kortsidorna. Denna "övning" har jag gjort några gånger nu och den gillar jag! Vi får in flyttning av hästen, galoppfattningar, avbrott och nya flyttningar och det blir hela tiden på ett uppskattande vis känner jag. Jag får alltid en positiv häst när jag rullar på denna rektangel och den ger oss både nytta och nöje. Gjorde det en stund, i båda varv, med varvbyte på olika vis och jättefina galoppombyte vänster-höger. Alltså verkligen superfina! Kraftfulla, runda, luftiga, raka och såklart rena. Men bara för det så var hon nästan lite svår att byta höger-vänster, hehe. Skrittpaus och låg sedan på stora serpentiner där jag ville ha ut henne mot yttertygeln på bågarna och ha henne rak där det var rakt. Bågarna var mest i galopp men även i trav och på det raka gjorde vi allt från halt eller skritt til trav eller galoppombyte. Här märktes det väl hur mycket starkare hon är i vänster bak jämfört med höger, för vi rör oss åt höger mest hela tiden nästan oavsett vad vi gör; i t ex galoppfattningarna (ffa högerfattningar) och halterna (står snett med huvudet åt höger) så märktes det tydligast. Skrittpaus. Sedan avslutde vi med att rulla på volt i galopp med tryck bakifrån och fram i hästen på först en mindre volt och sedan en stor i en större galopp. Och nu när jag mer och mer känt skillnaden på bak så märker jag ju det såklart tydligare än innan. Så tanken är att "utmana" högerbenet lite mer, successivt, så hoppas vi på betydligt mer liksidig häst med tiden. Men även om hon råkar vara lite ojämn bak så är det ju inget som påverkar känslan mellan häst och ryttare, utan hon var kanontrevlig att rida! Jag är faktiskt väldigt nöjd med henne. Men vi har absolut rätt mycket att jobba på. Däremot så är det som sagt med stor positivtitet som vi sysslar med våra "övningar" - hon är ambitiös och kämpar på bra.
     
    En bra ettårsdag skulle jag vilja sumera det. :) Nu (snart); jobb!
     
     
    Över är från idag, och under är för ett år sedan. Hon har fyllt ut en hel del under året, men nu tror jag inte det kommer bli särskilt stora förändringar framöver. Kroppen ser vuxen och i mina ögon ganska klar ut. Blir väldigt intressant att se vad hon kommer att stanna på för höjd dock, för hon har garanterat blivit högre sedan hon kom (vilket ju inte är särskilt konstigt, hehe).
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Lite andra bilder från året. Översta är första gången jag var riktigt nära på att ramla av men tack vare ett hemskt dragande i munnen (... stackars häst osvosvosv) så höll jag mig kvar. Sedan tog det nästan ett helt år innan jag slutligen tog mark för första gången i ett ridsammanhang.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Debut på en meter på P&J. 4 fel var resultatet.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    En av de första duscharna (avspolningarna). Lite obehagligt sa hon, men skötte sig såklart.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Och som vi har kämpat på med grundjobbet på ängarna! Oftast känns det som att vi inte har kommit någonstans alls, men som idag så känner jag ändå att jodå - minst ett steg har vi iaf tagit i rätt riktning ;)
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Vi har haft både bra och, eh, mindre bra, hoppträningar. Fast egentligen har vi bara haft en enda träning där hon tjurade/testade och var lite småtråkig. Annars har hon genomgående varit bussig och försökte göra rätt och ställer upp mest hela tiden. Bilden nedan är dock från vår betydligt sämre träning, haha.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Jag avslutar med en bild på ett lite mer spektakulärt hinder för att trycka på den egenskap som absolut underlättar hoppningen med henne. Latoya är helt otittig på hinder - det tackar jag för :)
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst

    Ett år sedan - Borås och Lillis

    För drygt ett år sedan var jag och Aleccis på vårt första RIKTIGA meeting. Vi åkte till Borås och hade det alldeles underbart. Bra tävling, rätt så bra resultat (för att vara oss) och nya underbara bekantskaper. Det var sååå värt det och så himla roligt! Jag tänkte lägga upp våra rundor igen bara för att det är ett kul minne. Tyvärr så har jag ju ingen film från vinnarrundan, men resten finns.
     
     
     
     
     
     
    Jag irriterar mig fortfarande över att jag ångrade mig mot sista hindret. Eftersom vi ändå rev när det blev kaos för att jag förstör hela anridningen så hade vi inte förlorat något på om jag istället bara hade låtit henne gå. Är det något hon gillar så är det ju när det går fort. Men visst lärde jag mig mycket på detta meeting. Det var så nyttigt att tävla såhär, flera dagar :)
     
    I söndags var det även ett år sedan jag sålde Lillis. Shit vad tiden går! Jag har tyvärr inte alls hälsat på honom så mycket som jag har öskat, men ska ta tag i att fråga om jag kan komma någon dag snart. Lilla fina, älskade, närgånga ponny <3
     

    Hej då 2016 - Välkommen 2017

    År 2016 har varit mitt mest framgångsrika, men även sämsta, tävlingsår hittills. 10 vinster och 5 placeringar med Aleccis. Det största vi gjorde var när vi vann i Borås, men även vår första, och hittills enda, placering i 120. Dessutom har Latoya och Sacke bjudit på flera felfria och trevliga rundor. En rejäl självförtroendesvacka har följt mig sedan utesäsongen började. Den vill jag inte ha med nästa år, haha. Mål för 2017 är fortsatt utveckling av S och L på respektive nivå och fler fälttävlansstarter för A där jag hoppas kunna kvala henne till enstjärnig nivå. Önskar henne dessutom stadig på 120. ✊🎆🏆 Gott nytt år alla vänner! ❤
     
     

    Juni 2016

    Latoyahästen åkte till hemmaklubben och hoppade. Hoppade tydligen både osynliga och fullt synliga hinder.
     
     
     
     
     
    Smileygubbarna fick pryda skallen eftersom jag lyckades glömma hjämen hemma, haha. Hur jag gör hemma har ingen med att göra, men på anläggningen får man givetvis inte rida utan hjälm. Vi bestämde som så att vi kör på, men skulle någon komma (ffa barn) så skulle vi vara klara och avsluta. Som tur var så kom det inga ungar, så vi kunde fullfölja passet. Jag lär inte glömma hjälmen fler gånger när vi ska åka iväg ;)
     
    Aleccis tävlade i Norrahammar-Taberg och vi hade väl inte vår bästa dag där, men såhär i efterhand var den inte genomdålig heller. 5 fel i första, och uteslutna i 115, fast vi kunde hoppa hela rundan. Vi blev uteslutna för att vi fick ett stopp och några nedslag.
     
     
    Provade att fota lite med manuella inställningar på kameran.
     
     
     
    Latoya var i Sävsjö på sin andra P&J. Hoppade denna gång 70+80 cm och var felfri i båda starterna.
     
     
    Det dök upp en tanke, en liten lösning, på mitt stora problem. Detta inlägg borde jag påminna mig själv att läsa varje gång jag fastnar i träsket när det inte verkar finnas någon avsprångspunkt och det enda jag gör är att måtta och måtta.
     
    Vi åkte till Lenhovda! Hoppade 110 och 120. A bröt ut i kombinationen i omhoppningen (vilket jag aldrig tror ha hänt innan). Men utöver det så flöt det på bra och började äntligen kännas lite bättre igen! 0+7 fel. I 120 gjorde jag en stor ryttarmiss; bedömde det som långt mellan 4-5, så gasade för att räcka fram, men med facit i hand hade det aldrig behövts. En volt och resten kändes SKITBRA. 4 fel.
     
     
    Nästa hoppträning, två veckor senare, fanns det hopp igen och det började kännas bättre. Latoya reds på som vanligt.
     
     
    Började smyga upp hindren lite mer när jag hoppade Latoyahästen.
     
     
    Aleccis tävlade på hemmaplan - på gräsbanan. Hon var magiskt jävla jätteskitfin på marken. Jag hade verklgien hittat en ridning som satte tryck men även balans i henne. Hon har aldrig känts så bra på marken! På framhoppningen slog vi rekord i bra språng. Jag blev skickad till månen över hindren. Har aldrig känt så klockrena språng från denna häst! Var lyrisk över hur fin hon var. Men på banan, på gräset, är hon försiktig känner sig inte helt trygg. Vi kom inte runt starterna på första dagen, men andra dagens 120 var mycket bättre och vi fick hoppa allt utom sista kombinationen för då hade vi rivit för mycket plus ett stopp vilket blev uteslutning pga för mycket hinderfel.
     
     
    Latoya åkga på P&J på nytt ställe, nämligen Forserum, och debuterade även 90, utöver en runda i 80 cm. Två till felfria rundor att lägga till samligen.
     
     
    Jag började hoppa Sacke regelbundet och bokade inte vår första P&J. Även Aleccis fick följa med på samma P&J. 4 fel i 110, 12 fel i 120 med Aleccis, 4 fel i 70 och 4 fel i 80 med Sacke.
     
     
     

    Pärla

     
     
    Två gamla bilder på Pärlisen. <3

    Maj 2016

    Jag hade så ont i mina axlar att jag inte ens kunde sova, och om jag somnade så vaknade jag av smärta. Inflammation i muskelfäste och leder. </3 Gick till sjukgymnast som sa tre saker; "det kommer försvinna", "du kan hålla igång som vanligt" och "här är några övningar". Eftersom hon sa nummer ett och två, så sket jag i nummer tre. Käkade smärtstillande som att det var min enda föda. Ansvarsfullt osv.
     
    Sommarpälsen var nästan klar - efterlängtat!
     
     
    Lasttränade Latoya inför framtida äventyr och red med Ida som red Pärla. Hon gick alltså fortfarande någorlunda regelbundet. Åkte lite på en kompis unghäst.
     
     
    Latyoas andra hoppträning. Hon var lite av en röv. Rätt mycket röv faktiskt, hahaha. Det-är-kul-med-unghäst-det-är-kul-med-unghäst...
     
     
     
    Även A hopptränade. Hon var inte en röv.
     
     
    Silv-hen-bjälke-tjafset började xD HAHAHA, herregud. Aw, finns det någon gulligare? :')
     
    Kompis provåkte Latoyahästen. Gick finemang såklart, vad annars :D
     
     
    Bästis-A var i Bankeryd och kom tvåa i 100 och vann 110. <3 Red ihop 0+4 fel i 110 och 8 fel i 115 dagen efter.
     
     
    Blev pissed på ostmisshandlare:
    "Osten behöver ingen motivering. Hur kan man inte begripa hur man hyvlar en ostjävel?! Hahaha, okej att medelålders är inkompetenta i internets magiska värld och att föräldrar borde ta ansvar (lika mycket efter som före en planerad förökning) - men är inte osten det viktigaste här i världen? Att inte ha något bedömningsseende är oroväckande redan i trafiken, men på osten... Den kära, kära osten. Logiken att snurra på osten och hyvla lika mycket från alla håll - hur får man in denna viktiga samhällsinformation i skolan?"
     
     
    Jag och Ida hoppade med Latoya och Pärla... och jag var rejält nära att åka av. Men det gick ju bra, hahaha. Det dök upp färgglada cyklister på vägen som L reagerade på. (;
     
     
     
     
    Pärlas sista någorlunda "riktiga" hoppning. Numera är det hoppförbud som gäller för tantis.
     
    Jag konstaterade att det inte är särskilt svårt att lista ut att den här hästen kan springa fort. Kolla in dessa lår!
     
     
    Jag fick hoppa Emmas Nicke! :D Det var jättekul! Han var väldigt, väldigt lydig, och inte så som jag missuppfattat honom (lite åt det långsamma hållet typ).
     
     
    Jag och syster var på kösläpp för att kolla in konstiga stadsbor och äta gratis bullar. Rimligt.
     
    Tävlade i Bratteborg med Aleccis och hade stolpe ut, men två jämna trevliga rundor i övrigt. Åkte själv. Ett ner i både 110 och 115.
     
    Latoyahästen hoppades för tredje gången och nu var hon inte en röv längre, hehe. Hon var piggelin och mycket bättre, men rätt ojämn i bjudningen; full jävla gas eller skittrög. Men vafan, hellre så'n! Hon är helt otittig på hinder, men hoppar med lite speciell teknik när det är läskigt, hehe.
     
     
    Hoppade även A och började tvivla på mig själv. Det gick inte direkt skitdåligt, men att sitta och känna att man inte ser distanserna och bara förstör. Blä, det suger.
     
    Åkte låtsas-western på Pärlahästen.
     
     
    Latoya gjorde sitt dittills bästa pass. Aleccis dressyr kändes inte heller skitbra. Däremot så hoppades hon lite på gårdsplanen inför årsdebuten på fälttävlansbanan.
     
     
    Djuren fick ny hage. Glada djur.
     
     
    Vi åkte till Kinda och red H90 på 62,3 + 0 + 0 = 62,3 straff.
     
    Viktigt att alltid rulla sig på den dammigaste platsen...
     
     
    Hittade en ko utanför hagen, så stannade Mjölkis och stoppade in kossan i hagen igen. Ringde och meddelande bonden.
     
     
    Bildresultat för employee of the year
    (Sa den ödmjukt, haha)
     
    Mina bruna var (är) "lika men ändå så olika".
     
     
    Min svacka gick mig inte bara på nerverna utan även på hjärnan. (Och jag skulle bara veta att det inte skulle vänta på hela året. Yeey.)
    Kollade sadeln på A igen. Satt fortsatt bra. Gött, gött. Gillar ju min sadel.
     
    Latoya gjorde P&J-debut och hoppade 60+80 cm, båda felfria. Dessutom gjorde hon "konster", som hon inte har lärt sig, före start:
     
     
    Hopptränade med A igen och vad jag än gjorde, hur jag än gjorde det, och oavsett om tränarn stod på marken eller inte - så fungerade det inte. Ingenting verkade fungera. Det sög. Jag sög. Vi sög. Men mest sög jag.

    April 2016

    April började med att jag var riktigt, riktigt jättesjuk men ändå envist skulle åka till Värnamo för finalen i deras cup  där vi, trots min dagsform, lyckades vinna båda klasserna (105+115) och blev tvåa totalt i cupen! Bästa hästen <3
     
     
    Dagen efter fick jag också äntligen besked om att den nya hästen stod lastad och redo för hennes livs resa - nämligen från Estland och hela vägen till mig i Sverige.
     
    På kvällen den 4 april så anlände Latoya! ÄNTLIGEN!
     
     
     
     
     
    Hon var vid god hälsa trots den långa resan och upplevdes positiv. Det blev inte så mycket ös i hagen, utan de bruna fann varandra ganska fort.
     
    Jag och Jennie var kulturtanter och kollade på Nour El Refai i Kalmar. (Detta kommer vi faktiskt göra igen i vår.)
     
     
    Latoya och jag gjorde debutturen ihop. Två kilometer; fram och tillbaka till Oljetorpet bara, skritt och några travsteg. Gick skitbra!
     
     
    Aleccis fick åka till Laholm och vann en 110 till. Sen började det komma bakslag; 13 fel i grunden. Detta är den tävling vi har åkt till som legat längst bort: nästan tre timmar enkel resa. Hoppa två klasser, och sen hem igen tre timmar. Lite annorlunda, men det gick ju bra det också.
     
     
    Gjorde andra turen med Latoyahästen, och red Aleccis som vanligt.
     
    Lillis gjorde sin dressyrdebut med nya ryttaren och vann sin klass! Dessutom blev han tvåa individuellt i lagklassen. Heja Lillis! (Han fick rycka in som reserv när ordinarieponnyn blev skadad. Men det gick ju galant!)
     
     
    Latoyahästen mös med Jennie (som dessutom tog körkort! WOHO!).
     
     
    Checkade lastningsstatus med Latoyahästen, och det var inga konstigheter att gå in i godislådan.
     
     
    Aleccis var på P&J i Sävsjö; hoppade 110 och 120 - felfri i båda!
     
     
    Första uppsuttna bilderna på mig och Latoya;
     
     
    Latoyahästen gick mest "sin" runda i skogen, men vi gav oss även på att rida i byn. Det gick trögt då hon var rädd för kor, haha. Och var det inte kor så var det annat hon stirrade på. Högergalopp visade sig vara den svåraste att fatta på hjälpen. Vi red även på ängen.
     
     
    Latoyahästen var på sin första hoppträning! Det gick rätt bra faktiskt, trots massa spännande; folk, ponnyer, hinder, ny plats osv.
     
     
    Pärla började trappas ner inför ett framtida liv som heltidspensionär.
     
    Aleccis tävlade i Eksjö och vi sög som vanligt. Vi suger alltid i Eksjö, haha. Vägrade ut oss i majoriteten av klasserna, och tog oss runt med 9 fel respektive 5 fel i de andra. Strongt jobbat, hahaha.
     
     
    Btw så snöade det när vi anlände för tredje dagens tävling.
     
     
    Latoyahästen fyllde fyra år (på "rätt" dag), och kallades tydligen "Biggie" av grannsonen, hehe.
     
     
    Hoppade Aleccis, och försökte hitta tillbaka till... något bra.
     
     
    Red vidare i skogen och byn med Latoya, funderade vidare med Aleccis och körde fortfarande mjölkbil på heltid.

    Mars 2016

    Mars började med att jag påbörjat en spännande tanke att köpa en häst osedd. Importera den, till och med. Jag svarade på en annons skriven på engelska och mina första frågor i mailet jag skickade var hur hög hästen var, och om den fanns i Sverige. Svaret jag fick; 160 cm, och att hon fanns i... Estland(!). Sedan kom det som fick mig att tveka, haha, nämligen; "but there is no problem". Well, det är väl då man börjar dra öronen åt sig. Men å andra sidan kan man inte bara tro illa om folk jämt, och jag är en godtrogen optimist. Så vi hade fortsatt kontakt och efter ha fått veta vad fraktkostnaden blev plus en veterinärbesiktning så började det bli allvar. Så häftigt!
     
     
    Egentligen var det inget spektakulärt i den annonsen, men hon var i min budget och... ja, det är lite så jag jobbar, haha. Resten är oviktigt ;) Man tycker ändå alltid om de djur man har i sin närhet <3
     
    Jag ställde klockan den där hoppträningstisdagen när anmälan till Gina Tricot Grand Prix-tävlingarna i Borås och alarmet ringde medan jag gjorde i ordning A inför träningen. Det var med rätt stressat inre som jag anmälde oss och kunde snart andas ut då vi hann med och blev till och med ordinarie startande i samtliga klasser. Puh! Där var min plan spikad! (Detta var förvisso i februari, men meetinget var i mars så därför får det gå under "mars".)
     
     
     
     
     
     
    Det gick skitbra i Borås! Aleccis var fin i alla starter och vi hade det jättebra på anläggingen! Jag är övertygad om att vi dessutom hamnade i det bästa stallet. Det var det minsta, och såå himla mysigt. Alltid lugnt och trevlig stämning. Utöver tävlingarna och Aleccis, så träffade jag även två nya kompisar från Borås, tack vare en grupp på fb. Har kontakt med båda och träffat dem ett par gånger sedan dess. :')
    Resultaten var såhär: mån: 110 cm 0+0 fel vinst, 120 cm 8+4=12 fel (totalfel), tis: 110 cm 0+4 fel, snabbast. 120 cm 4 fel. Ons final 115 cm: 0+4 fel, snabbast men första utanför placering. Bra känsla rakt igenom men lite ryttarmissar.
     
     
     
    Borås är det största och bästa vi gjorde tävlingsmässigt detta år, och ett minne för livet.
     
    Vad nästan ingen visste var att Lillis var såld. Det var bestämt ett tag tidigare, men jag sa att de inte fick hämta honom förrän efter detta meeting. Jag behövde ju honom som sällskap till Pärla medan jag och Aleccis var på tävling. Dagen efter vi kom hem så kom de nya ägarna och hämtade Lillis. :( Tomt, men inget annat än helt och hållet jätterätt. Han bor utanför stan åt ett annat håll, så det är nära. Och trots att jag blivit erbjuden att hälsa på, så har jag faktiskt bara träffat honom två gånger sedan han åkte. Ledsamt, men sant. Jag "vågar" inte störa, faktiskt. Vill inte vara en jobbig fd. ägare. Så har stalkat lite mer på internet istället. :) (LILLIS! :'''''( saknar honom skitmycket emellanåt...)
     
     
    Första bilden på Lillis hos hans nya familj.
     
    Nya hästen besiktigades snart därefter, långt bort i ett främmande land, haha. Visste inte riktigt vad jag skulle tro om besiktningen, men att göra en besiktning var såklart en självklarhet. I mitten på månaden skickade vi köpekontrakt oss emellan och även pengarna. Sedan började en låååång väntan. Jag var hästägare - i alla fall i teorin.
     
     
     
    Jag red vidare med A på släptåg, och det var så härligt för efter ett tag så var det som att vi inte hade med P. A var 100% hos mig. I början när P var med på släptåg, så ville hon ha koll på att hon följde med så då la hon lite fokus bakåt också och inte bara på mig.
     
     
    Vårvädret började hälsa på = täckesfritt och lyckliga djur!
     
    Sedan tävlade vi i Värnamo igen! Var lite för snabb över sista i 110 så rev det, men var snabbast igen. Sedan gjorde vi vår första och enda felfria 120 (på tävling) hittills! 0 fel i 120 och det räckte även till en placering. HAPPY FACE.
     
     
    Hoppträningarna hade tydligen ett uppehåll, men hoppade efterlängtat igång igen.
     
     
    Jag väntade vidare på leverans av unghäst.
     
     
    Det blev Göteborg Horse Show-dags med kompishäng! Vi hade det awesome :D
     
     
    Penelope Leprevost gjorde även bort sig rejält sista dagen... Något som hon inte lär glömma i första taget. Värt att dra upp igen, känner jag. (...hehe. skitskaskitha)
     
     
    I slutet av månaden hade det gått en månad sedan det allra, allra första mailet på hästen skickades. Jag hade även fått ett preliminärt datum för leverans och ja, så sakteligen började det dra ihop sig..!
     
    Försökte dressyra med A. Gick sisådär.
     
     
    Som vanligt hade vi med Pärl i bakgrunden, hehe.
     
     
     
    Hon förstod grejen med förvänd galopp under vintern och blev väldigt trygg i denna under våren, så vi tränade en hel del styrka under våra pass.
     
     
    Dressyrade lite till månadens sista dag. Och fick det slutgiltiga datumet för hästleverans. Äntligen!
     

    Februari 2016

    Mitt februari började starkt med en månads godisförbud. Man är ju inte dummare än att man väljer årets kortaste månad när det vankas något så tråkigt och jobbigt. Det gick bra, och jag klarade det! (Även om det "bara" var just godisförbud, och inte förbud för kakor och glass mm.)
     
    Jag kände mig tvungen att försvara mig lite efter den skit jag matades med efter de väldigt fula vinnarrundorna i värnamo i januari. Ett stycke lät såhär: "Hon är inte egentligen särskilt spektakulär men hon vill och hon försöker ta egna initiativ. Och en sak vet jag, och det är att det är lättare för mig att styra än vad det är att bromsa. Det är en anledning till varför det "blir som det blir" när vi rider omhoppning. Jag har inget emot fart, såklart, och definitivt inget emot att vinna, men jag har heller inga ambitioner att rida någon jävla stilrunda med mål att tillfredsställa andra. Nej, det finns inte i min värld." Vill meddela att orden i fet stil fortfarande gäller.
     
    Jag saknade LP = lokalenparkeringen, en liten grus/gräsplätt i form av en rektangel som var det bästa ("minst sämsta") stället jag kunde rida och försöka träna på hemmavid. (Har alltså i skrivande stund tydligen klarat mig utan den i ett år nu. TACK, då. Tycker fortfarande att det är orättvist att vi inte får rida på den,  för den används bara av bilar några få gånger per år och sist jag kollade kan bilar köra över små, små gropar. Men vad ska man göra... Hmpf.)
     
    Försökte ta selfie med Pärla. Gick sådär:
     
    Gick på fortsättningskurs på YKB:n, och åt hotellfrukost. Passade på att sova över hos en av mina bästa vänner <3
     
    Fortsatte rida A i snön.
     
    Köpte ny mobil; en htc igen. Hejdå med iphonen som jag hade någon/några(?) månad/-er!
     
    Lill var på träningshoppning. Kolla vad söt!
     
     
     
    Hade Pärlis med på tur lös efter Aleccis.
     
    A tävlade i Växjö. 0+4 fel i 110 cm och vinst i 115 cm. Vi vann biljetter till GHS! :D
     
    ... där vi även spelade in en tävlingsvlogg. Skrattar fortfarande åt Lillis i första "scenen", HAHA!
     
     
    PÄRL.
     
    Jag och A tränade dressyr så gott vi kunde.
     
    Satte ut Lillis, men tog bort annonsen lika snabbt. Velade som tusan. Ville sälja för hans skull, men samtidigt ville jag inte sälja - för min skull...
     
    Den 24 februari var det officiellt "början av slutet", men det enda som skvallrade om detta var rubriken till ett inlägg där jag inte skrev något om att det var bestämt.
     
     
    A tävlade i Värnamo, cupen deltävling II. Felfri och vinst i förklassen, men ett retligt nedslag i 110. Minns väl hur ofokuserad och dåligt förberedd jag var. Jag måste verkligen gå banan själv, annars lär jag mig den inte ordentligt.
     
    Provred en VÄLDIGT söt liten häst. Den var alldeles jättegrön och fem år gammal, men tyvärr även mycket mindre än de uppgett i annonsen och en häst på 153-ish var väl inte riktigt vad jag var ute efter.
     
     
     
    Det var min och hästarnas februari 2016.

    Januari 2016

    En sådan där glad själ påminde att det snart är slut på 2016 och undrade vad vi hade åstadkommit. Well, det är en kort lista känner jag... Vad har jag gjort? Det känns bara som vi stått och trampat hela året. Jag körde mjölkbilen fortfarande på heltid första halvan av året och under sommaren. Hoppar fortfaranade in vid behov och gör detsamma med en kyl- och frysekipage. Har även sökt andra jobb, så vad som händer framöver är svårgissat. Jag tänker mig att jag gräver i arkivet och ser över vad som egentligen hänt under ett år.
     
    Jag köpte gubbaräsern (v70 awd -99) i januari, som tilltänkt dragbil (främst i kass väderlek). Har varit nöjd med den så långt. Hade annars Mögel-Glenn (745 GLT -89) som bruks- och vinterbil. En dag samlades ett gäng och körde på en sjö i närheten - bästa vinterdagen den vintern, typ. Det är något speciellt med att köra på sjön!
     
     
    Aleccis och jag gjorde våra bästa tävlingar någonsin i början av året. Radade upp vinster och placeringar, och vi var i en väldigt "stark" form - både fysiskt och mentalt. Första tävlingen för året var Värnamo; där vi vann båda klasserna.
     
     
    Och just det! LILLIS!! Jag hade ju fortfarande kvar min svarta lilla ponny i början av året. Nu blir jag ju sentimental, hehe. (Saknar honom...)
     
     
    Ramlade av, haha. Men det jag reagerade på var att jag tydligen hade iphone i januari 2016. Den sög.
     
     
     
    Planerade, med ett önsketänk, att kanske eventuellt möjligtvis kunna tävla i Borås!
     
    Pärlis användes fortranande.
     
     
    Jag provade Nathe/Flippan-bett på Aleccis. Resultat: livsfarligt att hoppa med, haha.
     
     
    Jag höll igång "Veckans fokus" i endast tre veckor. Dåligt! Vet ju att det är väldigt bra för mig och min ridning med "veckans fokus"-upplägg. Synd att jag glömmer bort det efter en tid, varje gång.
     
     
    Mer Lillis <3
     
     
    Han tappade även en mjölktand.
     
     
    Hoppträningarna drog igång igen efter vinteruppehållet!
     
     
    Vinterridning snön.
     
     
     
    Det var väl typ det. Lite vinter, rätt mycket hästar, nytt år med nya planer och mål.

    Bus i hagen

    Nej, alltså ren isgata, dessutom knöligt efter slask som frusit är inte ridvänligt över huvud taget med hästar skodda efter sommarväglag. Jag tror inte ens att jag har isbrodd? Köper ju bara det antal jag behöver och kastar dem tillsammans med de skor de är monterade i, dvs behåller inga, på vårkanten. Det är ändå inte lönt för de är så slitna att de inte går att få loss. Det blir till att införskaffa nya och brodda till morgondagen, för då måste det ridas! Lär få packa med en hovkrats i fick med, för styltor lär vi också få brottas med. Det är alltid detta ofog innan snösulorna är på, trots att det inte någon överraskning att vi får vinter varje år.
     
    Idag busade vi i hagen och Aleccis var på rejält bushumör! Hon sprang gärna och bockade loss en hel del. Mycket riktigt var dock gensvaret svalt från de andra båda. Men kolla vilket fint ljus det blev en kort stund innan solen gick ner i eftermiddag! Synd att motivet inte var roligare än två hästar dränkta i en rudbal, hehe.
     
     
     

    TBT Borås Grand Prix 2016

    Där jag hoppar in och jobbar nu så kör jag jag ju genom Borås upp till Göteborg. Och JA, det är tamejfan UPP till Göteborg. Norrut, uppåt. Högre upp på kartan än där jag är nu. Uuuuupp. Stör mig som fan på folk som säger "ner" till Göteborg. Fine, om du åker från typ Kiruna då. Då är det ner till Göteborg. "Det är ju kusten blablabla". Men sen när är jorden platt, känner jag. Som att man känner hur högt över havet man är och då skulle veta huruvida fordonet gått mest i uppförsbacke eller nedförsbacke. Nej, jag vidhåller stenhårt att det är upp till Göteborg härifrån.
     
    Borås, som sagt. I våras åkte jag och Aleccis till Borås på deras stora GP-tävlingar. Vi startade såklart de minsta klasserna (haha) but still. Vi var där! När jag såg proppen så kändes det så "fel" att anmäla, men hur noga jag än läste så fanns det inget som sa att vi inte fick vara med. Vi var behöriga, så att säga. Och så åkte vi. Jag sov hos syster UPPE i Göteborg men var på anläggningen från tidig morgon till sen kväll. Träffade även två nya vänner från Borås. Det var vårt första riktiga meeting, och egentligen det enda vi varit på där vi gått all in med övernattning och allt. Andra flerdagarstävlingar har varit hemmakring så vi hade åkt varje dag, alternativt tvådagars i Bankeryd. Förvisso med övernattning, men inte ett tvättäkta meeting.
     
    Jag saknar det verkligen. Det var helt fantastiska tävlingar, stämningen var på topp och Aleccis och jag hade genomgående bra dagar ändå, skulle jag säga. En vinst i första klassen, missbedömde upplägget lite i andra och red på för mycket så vi fick med oss tre bommar. Ett nedslag i omhoppningen i tredje klassen, och ett onödigt ner i fjärde klassen och målet för meetinget var att ta oss till final i lilla rundan - vilket vi gjorde. Red där nolla i grunden men gjorde bort mig totalt i omhoppningen där jag satsade friskt till sista hindret, men ångrade mig och detta alldeles för sent så jag inte hann få tillbaka Aleccis och vi kom inte helt perfekt utan rev sista hindret. Jag skulle ha låtit henne gå när jag bestämde mig för det. Vi kanske hade rivit ändå, men det hade känts bättre.
     
    Men återigen - helt fantastiska dagar med tävlingsarrangemang av högsta standard, bra mat i två olika restauranger, skön stämning i stallarna (jag tror vi hamnade i det bästa. Vi hade det så mysigt, jag och A!) och funktionärer som slet med merarbete då vädret var k-a-o-s. Det kom mängder av snö men var några få plusgrader så det låg tungt på stalltaken och blev en enda stor gegga på tävlingsplatsen. De slet som djur men skötte det så bra det bara gick.
     
    Det var verkligen jättetrevligt att åka och tävla i Borås dessa dagar och jag ska kringa för att förhoppningsvis lyckas ta mig in i startlistorna även 2017. Men det gäller att ligga i! 2 minuter och 43 sekunder tog det att fylla 120-klasserna. Unghästklasserna snackar vi endast sekunder (pga inte så många platser)! Och jättelånga reservlistor. Japp, jag förstår att det drar folk.
     
    Men jag fortsätter väl sukta efter, och drömma mig bort till, vårkanten och Borås-tävlingarna varje gång jag passerar, haha. Det hade inte suttit fel med fler meetings på rutin-kontot heller. Men som det ser ut nu är det framför allt Borås jag vill försöka starta.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Från andra dagens 120 cm. Har tyvärr ingen film från vinnarrundan vilket ändå är lite tråkigt. Men denna runda är också lite speciell. Det håller på att gå åt helvete på linjen här där printen är (5ab-6) men hon lyckas på något jävla vänster få över oss över det svarta där nere på något magiskt vis utan att riva. Antagligen av ren vilja bara, haha, och en sjuk kvickhet i benen. Aja, det kändes lite som hej-kom-och-hjälp-mig just där, men hon hoppar helt fantastiskt emellanåt!
     

    Min första youtube-film

    Bläddrade av nyfikenhet bak i arkivet för att se vad som var min första uppladdade film på youtube. Det visade sig vara denna:
     
     
    Uppladdad för åtta år sedan, stod det under. Shit vad tiden går. Men det är ju precis av denna anledning (och många andra) som det är så himla roligt att ha händelser dokumenterade och även uppladdade på internet. Så man kan komma åt och se tillbaka på dem precis när som helst, och i stort sett var man än befinner sig.

    En tävlingsdag jag förundras över

    I månadsskiftet mars-april åkte jag på en sjuhelvetes förkylning. Jag har nog aldrig mått så dåligt och blivit så utslagen av en simpel förkylning tidigare. Det är hittills första och enda gången jag har behövt ringa och lösa jobb-frågan för att jag inte var i arbetsmässigt, eller framför allt körbart, skick. I min enfald tänkte jag att det borde gå över, eller i alla fall bli bättre, till dagen därpå.
     
    Jag hade fel! Men jag gav mig fan på att klara mitt arbetspass men var på gränsen till att ramla omkull av utmattning och illamående. Inte så klokt direkt, men jag ville inte vara sjuk och jag vill fan inte vara till besvär utan är det min jobbdag så ska jag verkligen försöka lösa det! Men jag klarade det och tänkte att två dagars ledighet verkligen skulle göra mig frisk igen.
     
    Fel igen. Det blev inte det minsta bättre. Samtidigt hade jag tagit ledigt för tävling på lördagen, och då är det givet att orkar jag tävla på lördagen (vilket jag ju skulle göra om jag så låg på dödsbädden...) så fick jag minsann pallra mig iväg och jobba på fredagen. Detta pass var om rimligt ännu värre än tisdagens. Jag fattade verkligen inte hur fan det var möjligt?! Jag fick övertala mig att samla gård efter gård och tröstade mig med att jag kunde byta med någon som kunde ta över själva mejeri-svängen om jag fortfarande var dålig. Men den där envisheten är rätt stark, och jag tog mig igenom hela passet till slut.
     
    Sen då; tävlingsdagen. Lördag och inte fortfarande inte bättre. Besvikelsen... Jag kunde knappt stå upp. Bästa, bästa Ebba följde med och hon fick minsann dra det stora lasset denna dag. Jag orkade inte ens borsta min häst, utan det fick hon göra medan jag satt och vilade på en vattendunk i ett hörn. Det skicket alltså.
     
    Anledningen att det var så viktigt att tävla just denna dag var att det var finalen av Värnamo Cup där vi låg på en andra plats efter två omgångar. Med facit i hand vet jag inte om jag hade tävlat om det "bara" var en "vanlig" tävling. Troligtvis inte, för det var riktigt, riktigt tufft.
     
    Väl på plats så går vi in och vinner den tredje raka vinsten i förklassen av tre möjliga. Rätt bra ändå. Men så är ju min häst det mest fantastiska som gått med sina fluffiga, oklippta ben i ett gäng järnskor. Men ja, ja och JA. Det var så jävla, jävla jobbigt. Jag tvingade mig att anstränga mig i de 1-2 minuter som det krävdes inne på banan, för jag lyckades med nöd och näppe ta mig igenom framhoppningen. Det blev ett språng i taget med i sammanhanget långa skrittpauser. Aleccis fick sin uppvärmning ja, men själva upplägget blev lite annorlunda i och med mitt oskick.
     
     
    Jag höll ärligt talat på att ge upp sedan. Försökte få i mig någon korv men la mig sedan raklång på läktaren och somnade nästan under tiden det harvades och byggdes om inför nästa klass. Att sedan stå och vänta på att banan skulle öppnas minns jag också som fruktansvärt skitjobbigt. Jag kunde knappt stå. Stapplade runt och tyckte det var jobbigt med så mycket människor så nära. Det blev så mycket energi som jag inte kunde hantera (men det enda som hände var ju att de stod och väntade och vissa pratade glatt med varandra - så det var ju inget fysisk ös på något vis). Känslan av obehag och nästan någon svag panikattack började växa. Så mycket folk. Så lite luft. Ingen ork och illamående, huvudvärk och brutal trötthet. Och så himla lång tid allt skulle behöva ta då..!
     
    Att gå banan var lite lättare, för då låg fokus på annat håll. Jag minns så väl min plan. Den var enkel: i första hand skulle vi vinna. Punkt. Del två var att gå utanför till kombinationen för det var för stor chansning att gå innanför, om det ändå inte skulle behövas. Upp på läktaren och kolla på några ekipage efter bangång. Halva min plan kasserades sedan när en av de första ekipagen gick innanför till kombinationen och då var det liksom avgjort. Jag minns vad jag sa till Ebba; "skit också, då måste vi också gå innanför", haha. Alltså, ja min plan var ju att vinna.
     
    Men när det var dags att rida fram igen så var jag ännu sämre än tidigare. Upplägget blev detsamma men jag tänkte faktiskt tanken "var går egentligen gränsen?". Var går min gräns. Är det rimligt att starta en gång till..? Usch, det var vidrigt. Men så var det samma sak igen; ansträngning i 2 minuter och sedan är det klart. Så det var bara att bita ihop och köra. Och vi gick in, vi gjorde det vi skulle och höll vår plan. Vi gick därefter innanför till kombinationen och Aleccis gjorde sitt allra, allra bästa och ställde upp till tusen för mig (<3) och visst fan vann vi. (Det är definitivt inte vår bästa eller snyggaste runda vi har gjort, men det spelar ingen roll så länge bommarna ligger kvar och tiden är snabb - tur för oss att det är hoppning vi sysslar med.) Vinsten ledde till en andraplats i cupen och 2000 kr i vinstpengar. Men det jag vann var egentligen mycket mer än så. Jag kan inte förstå hur hjärnan, kroppen, viljan, tankarna och allt fungerar och samverkar - men jag vet att det fungerade där och då. Hur jag kunde vara så övertygad och fullborda resultatet vet jag dock ingenting om. Men det är en dag jag kommer minnas. Och jag hoppas aldrig, aldrig behöva tävla i det skicket igen.
     
     
    Känslan av att vi ska vinna. Så är det bara. Ingen press, utan jag visste det att vi skulle vinna. Det fanns inget att ifrågasätta, det fanns inget att misstro, det var ingen fråga. Vi skulle dit för att skrapa ihop så mycket poäng vi kunde i cupen och ja, vinst är det enda som räknas. Att tro så mycket på sig själv (oss) som ekipage - det är det jag i efterhand är så fascinerad av. Det växte fram. Framgång föder framgång. Det kan ingen mata en med; "ni är bäst" eller ens egna mentala träning; "visualisera målbilden". Det var bekräftelsen att vi ÄR bra som gjorde oss bra. Att börja vår säsong med att gå in och vinna två klasser - det byggde något så viktigt. Att sedan gå in med ett leende och veta att vi tar oss igenom precis vad som helst. Ingen utmaning är svår nog. Och vi visste precis var vi hade varandra. Wow, jag tycker det är så fantastiskt. Trots en vidrig dagsform pga en svinig förkylning. Det är så... jag vet inte. Jag slogs av tanken häromdagen och förundras verkligen över just denna tävlingsdag, den mentala styrka, det teamwork vi hade byggt upp och rent av utnyttjade denna dag. Inget annat fanns i sikte än att prestera, leverera och liksom inkassera.

    RSS 2.0