• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Vetlanda med Latoya, dag 2

    En ny tävlingsdag och en ny chans! Det hade regnat ytterligare en hel del till andra dagen, men jag litade blint på mina broddar. Så vi åkte in och räknade med att starta. Gick banan och underlaget var värre än dagen innan... Riktigt "regnsjukt", mjukt och halt. För vår del var det faktiskt bara haft där det var lite mer "gräs-gegga", annars gick det bra. Men det är ändå lite sisådär om det verkligen är bra att starta sin unghäst med dessa förutsättningar... Det är ju inte värt det om det skulle gå illa, men det är ju värt det om resultaten blir bra. Rutinen att vinna från bra rundor är också oslagbar. Men som sagt - bara om det slutar väl.
     
    Banan var dessutom svårare byggd tycker jag, med lite lätt halvdistanser om man slarvar. Ettan stod ensamt. Hinder 2-3 skulle vara sex ganska normala galoppsprång, 5-6a var mellan fem sex språng, men ingen är väl dum nog och flyger in på fem där, iaf inte med flit, hehe. Så sex steg och hålla ut bågen rätt ordentligt. Jag vill ju ha bra framåtläge in i kombinationer, och framför allt med oxer ut, så jag hoppades verkligen på att få till den anridningen. Kombiantionen kändes rätt lagom men med stort b-hinder *apa som håller för ögonen* En vill INTE komma för stort på a-hindret, för då räcker hon aldrig över b... Hinder 7-8 var sex språng mycket framåt, eller hålla och gå på sju. Tänkte att det inte finns en chans i världen att räcka på sex och därför en dum idé att ens tänka den tanken så planerade att rida på sju. Dessutom med tanke på att 8-9 var lite kort på fem, alternativt vinna plats genom att hålla ut lite extra på vägen. Vända runt och avsluta på tian.
     
    Framridningen och framhoppningen kändes väl bra. "Väl bra", haha. Hon var nämligen lite svår att få framför skänkeln ordentligt. Inte så att hon kändes slö/trög/långsam/trött, men ändå som att gårdagen sög lite i kroppen på henne. Annars var hon positiv i vanlig ordning och sugen på att hoppa. Jag däremot fick inte riktigt till avsprångspunkterna som jag önskade. Jag la henne gång på gång på en väldigt "skolande" avsprångspunkt där hon fick hoppa upp sig och hoppa väldigt runt, utan att det var nära. Hon hoppade SÅÅÅÅ FINT! Runt, luftigt, mucket rygg och självförtroende. Men jag var ju mer ute efter att ha lite mer framåtläge, för det känns bättre när det är högt, hehe. Så jag la henne är nog egentligen mer optimalt, men jag är ju mer van vid att flyga så därför kändes det inte som jag ville riktigt. Men det kändes riktigt bra att få sådana goa, "rena" språng i henne, gång på gång.
     
    120 cm, bed A
    Jag visade henne vattenmattan (som fått en del vatten på sig under natten = lite läskigt hälsar Latoya) innan start. Hoppas att det intekommer ställa till det för oss. När vi får startsignal sätter vi igång. Som sagt var underlagt sämre än gårdagen, och jag hade lite svårare att få henne framför skänkeln som sagt, så när jag fått igång galoppen så försökte jag egentligen bara hålla den från start till mål. Det kändes bäst så. Vi hoppar ettan, även tvåan och trean. Får lite långt till trean men hon kämpar på och räcker över. Galopperar på, sitter upp, håller i och håller om till fyran och rider med mycket sits och mage. Latoya ifrågasätter inte, utan hoppar vattenmattan utan minsta tvekan. Skönt, då var det inget att bekymra sig över. Vänder runt och rider mot femman. Ser att vi kommer gå nära men gör inte jättemycket åt det. Ärligt talat för att jag inte vågade. Kände att vi MÅSTE hålla igång galoppen, till vilket pris. Med facit i hand hade jag kunnat ta lite mer i henne, men nu kom vi väldigt nära där (nästan på omtramp) och plockade med oss frambommen. Men "tack vare" detta korta språng, så "vann vi plats" till kombinationen så jag rider på framåt och får till ett godkänt läge där. Men jag lägger ändå på spöt där bara för att göra alllllllt i min makt att få henne att i alla fall försöka ta sig över b-hindret. (Ekipaget innan vägrade ut sig där, så det påverkade säkert lite med.) Latoya tar av och luftar rätt mycket över b, och dessutom fortfarande utan att ena ha någon annan tanke i skallen. Gött! vänder runt och rider på räcket, nummer sju. Landar och har ju liksom galoppen uppe så jag fortsätter galoppera och märker att jag är på väg att gå på sex. Känner att det helt klart är rätt beslut och hon lyckas till och med räcka där, fast att det nästan ska vara fysiskt omöjligt. Bara för att vi lyckades med det, så fick jag kort blackout och kom inte ihåg vad jag skulle rida på till nian utan blev lite passiv, dock stöttande passiv, där. Hon fick ta ett eget beslut och går av på fem. Det skulle ju vara fem så det var inget konstigt. Däremot är jag inte riktigt med utan blir kvar i handen så vi slickar verkligen bommarna där - som tur väl ligger kvar. Det hade kunnat bli ett nedslag där och i så fall hade det varit ett rättvist nedslag. Men icke. Därefter så går vi av stort på sista hindret med, och där räcker hon inte över bakbommen så den tar vi med oss också. MEN! Hallå eller vilken stjärna! Fem år gammal, blött, halt gräs, 120, går av stort gång på gång och räcker knappt över bakbommarna flera gånger, men ändå kämpar hon modigt nästa gång, och nästa gång och nästa gång. Hon bara kör. Wow, är sjukt imponerad över hur hon löst helgens utmaningar. Hon har verkligen knäckt koden och förstår vad hon ska göra inne på banan. Jag är jättejättenöjd med 8 fel med dessa förutsättningar.
     
     
    Det känns också RIKTIGT bra att gå i mål med 4 respektive 8 fel, efter vår 0-runda, och känna sig sååå nöjd och glad som jag är efter helgens starter. Så att inte nollan stiger en åt huvudet och allt annat känns som ett misslyckande, liksom. Det har det nämligen verkligen inte gjort, utan jag är bara världens gladaste. Nollan satt som grädde i mungipan, men 4 och 8 fel var fasen långt ifrån dåligt. Det var tre avd A-hästar (sjukt lite starter i helgen) före oss varav en gick nolla och de andra två kom inte runt. Då fattar man hur cool min femåring är som hoppar runt med två ner. Två ner som dessutom ligger på mitt konto. Wow, wow, wow. Jag är så glad, tacksam och djupt imponerad av henne. Kan inte nämna det tillräckligt mycket. Inställningen hon har är helt fantastisk. Men visst har jag också fått rida rätt "hårt" och kämpat med henne. But still. Vi har fortfarande genomfört det, och med tre bra rundor som gett oss en rejäl skjuts framåt ändå. Den här helgen har nog varit det nyttigaste vi gjort hittills tillsammans.
     
    Sedan broddade jag av, åkte hem och lät Latoya beta lös på gården i en timme för det hade hon definitivt förtjänat. Och därefter levde vi lyckliga i alla våra dagar.
     
    <3


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.