• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Vetlanda med Latoya, dag 1

    Inför.
     
    Hemmaklubben arrangerar DM och jag har anmält till tre stycken klasser; samtliga 120, för att jaga potentiella kval till Elmia. Underlag; gräs. Väder; regn. Hela veckan. Regn, regn, regn. I tisdags så hade Latoya vridit en baksko och den gick inte att återanvända och jag hade inget som passade (pga skodd med tåkappa och hade bara begagnade skor med sidokappor. Men från och med nu går hon endast med sidokappor bak. A har tåkappa, iaf så länge jag får bestämma = lämna önskemål. Det har med sömhålen att göra, for your information). Men jag fick i alla fall tag i hovis som kunde komma ut och sko om Latoyas bakhovar på fredag förmiddag. Samma dag vaknade jag i en lastbilshytt norr om Göteborg med mitt nya jobb (japp, kommer numera ligga ute som en riktig trucker, utan liv, lol. Någon som vill köpa tre hästar? Skämt åsido, men det är en knivig ekvation med övernattningsjobb och hästar. Men det löser sig när vi fått ordning på'at. Har ju inte kommit igång än och har fortfarande typ noll koll på läget, så jao, snart lä jag ha koll på hur det fungerar och kan lösa djurfrågan så det passar.
     
    Anyway, skor var det ja. Hopptränarn avrådde från att ens starta på gräs över huvud taget, och framför allt om det regnar. Detta pga det är för stora risker... De kan halka, slå sig, bli rädda och så. Det får fan bara inte hända. Så eftersom han skrämt upp mig frågade jag om hovis möjligtvis hade skor med fyra hål i. Det fanns! Så när jag kom hem så var det bara att börja brodda. Fyra broddar i varje hov bak, och två var i fram. Att sedan gängtappen gav med sig och gick av i sista hålet, är en annan historia. Elva broddar och en gängtappsspets. Stabilt.
     
    I mörkret tog vi sedan en sväng i byn och typ två "rakor" och två större volter på en äng. Denna hade visst lite stenar i jorden så vi måste ha slagit av en tåbrodd på ena bak mot en sten. För i ena hoven sedan satt det bara tre broddar, men när jag skulle brodda om det så var halva brodden (gäng-delen) kvar. Suck. Så tio broddar, en gängtappsspets och ett "täppt" hål var vad vi var uppladdade med. Haha, det går bra nu osv, osv.
     
    Tävlingsdagen.
     
    Skrutten fick gå med täcke på natten pga reeeegn. Så hon var torr och rätt ren när vi lämnade gården. Åkte typ fem minuter och var framme, hehe. Så jävla skönt med tävling nära! Gick banan, besiktigade hästen och satt upp. Red igång och hoppade fram. Jag tänkte ha hoppat igenom henne i början av veckan men pga nya jobbet och rensad utebana så blev det inget med det. Så vi fick ta det som det kom. Därför kändes det lite rostigt att styra på hindren, men efter en handfull språng så var det världens mest naturliga sak, typ. Kändes iaf trevlig och hon var med på noterna när vi fick gå ut på banan. Mmmm, genomblött, lagom halt gräs. Härligt, haha.
     
    Halt och halt. Man såg ju i gräset att det var en hel del halkspår. Mest vid och i kombinationen och även ganska uppridet på vissa vägar (U-svängar typ). Men med min välbroddade häst hade vi riktigt skitbra grepp. LÄTT värt att sätta fyra (jaja, tre+fyra till slut) i bak. Men detta var väl snarare ett konstaterande efter dagens starter och inte innan. Så vi fortsätter den kronologiska färden.
     
    Alla fick möjlighet att hoppa hinder nummer två före start för att känna lite, om man ville. Jag ville det. La henne strategiskt skitnära så vi rev. Asså nej, hahaha, jag skojar givetvis. Jag la henne förvisso alldeles för nära och vi rev med fram. Det var verkligen inte meningen, men det hade kunnat vara strategiskt om jag 1. var skeptisk till djurens välfärd-ish (varför förstöra/göra det onödigt jobbigt för den liksom), 2. skicklig nog att lägga den på den centimeter jag har lust med och 3. riva grovt för att få den att bli försiktig. Men nej. Här finns ingen strategi, ingen skicklighet, och definitivt vill jag inte göra det extra svårt än vad det redan är bara för att. Det blir svårt när det blir misstag. Så fungerar det hos denna amatör, likt många andra av oss där ute. Shit happens. Och jag hatar när jag lägger dem fel. Så det kändes ju sådär att börja så. Men vad ska man göra. Bara att sätta galopp och rida mot ettan efter att startsignalen ljöd.
     
    120 cm, bed A
    Ettan flöt på bra, denna gång klarade vi tvåan men jag gjorde det inte mycket bättre så för att komma tillbaka i rytmen fick jag gasa på lite i landningen. Red på åtta mot trean. Helt enligt plan. Sex steg hålla ut bågen lite mot fyran. Tyckte inte att jag hade henne på bakbenen där så var rädd att vi skulle få dålig höjd och utbrast "UPP!" i ett desperat försök att vinna några centimeter till, haha. Skuttar över den och håller lite vänster trots att vi ska höger, för att smala av kurvan lite. Ser inte läget än men sätter hälarna i sidan för a-hindret är stort och det var som sagt mycket glid-märken där. Så vi MÅSTE ha fart och framåt-tänk. Galoppen rullar på, ser läget, sitter upp, håller om och håller vi och känner att det är typ 50/50 om hon väljer att ta av. Där kan jag inte göra mer, utan det hänger snarare på hennes mod och tillit till underlaget. Men så hoppade hon och även om det blir lite långt ut (eftersom hon hoppade högt över a-hindret) så gör hon enligt konstens alla regler och skuttar över b-hindret med. Blir så glad och klappar hästen, så jag glömmer för ett ögonblick bort vad vi gör, haha. Upp med blicken och ser att vi kapat lite på vägen mot sexan. Ajajdå. Men det finns ju ingen möjlighet att "rätta till" det nu, utan är ju bara att se hindret, bestämma sig och rida mot det. Inte perfekt väg, men det dög och över flög vi. Fem steg mot vattenmattan och sedan mot åttan. Efter åttan började det ändå kännas som vi verkligen kunde göra det... Nians räcke får vi ett bra språng på. Både balans och höjd och det kändes trevligt. Galopp igenom bågen och sikta på tian som kom i ett perfekt läge och vi flög över den och in i mål efter vår första felfria 120!!! Woho, duktig liten Skrutt! *hjärtanögon*
     
     
    Jag ser det på filmen att det är lite extra "viftande" överliv och armar vilket är tråkigt ur ren estetisk synpunkt. Men å andra sidan fungerar det ju. Jag fick runt henne över 120-hinder på blött gräs och jag behövde aldrig tvinga/övertala utan vi red ut med självförtroende. Då kan väl ändå sitsen anses sekundär... Iaf här och nu.
     
    Skrutten fick en skrittpaus i väntan på ny bana och sedan var planen att inte sitta upp förrän vi skulle in på framridningen igen (vilket var relativt snart), för att spara så mycket kraft som möjligt till de ändå rätt sugande rundorna. Därefter rullade jag igång henne igen och tog några språng igen. Därefter kändes vi redo.
     
    Denna gång fick vi provhoppa hinder nummer tre inne på banan före start, och den här gången kunde jag lägga henne bussigt och hon kunde skutta över på ett trevligare sätt, och utan att känna på bommen.
     
    120 cm, bed A
    Rider mot ettan och fem språng bort till tvåan, runt och över trean, vidare på en större sväng och mot fyran. Sedan var min tanke att gå utanför mot femman, men så fick jag "kalla fötter" och att vi skulle riskera att få tidsfel (alla andra som jag hade sett hade gått innanför och det var inte för tight/nära, bara det att svängen blev mindre skarp om man gick utanför), så jag föll för grupptrycket (kind of) och red innanför. Ser räcket och rider mot det men tar helt fel beslut och smackar för att få henne att klippa lite stort. Hon har självbevarelsedrift nog att stanna. Klok häst. På grus hade hon garanterat hoppat, men nu är ju detta blött gräs. Jag klandrar henne givetvis inte det minsta, utan det var jag som tog fel beslut och jag skulle solklart ha hållit i henne istället och lagt ett extra. Möjligtvis hade vi rivit om jag inte hade blivit klar, men hellre det alla gånger än att råka kana in i hindren. (Ser på filmen att hon knappt ens glider med bak utan det blir "hackigt" tre gånger, och glid med fram. Så snacka om att hon hade grepp i bak. Coolt.) Vi knölade till vattenmattan och petade ner översta bommen i stoppet. Funderade på vad Latoya skulle säga om det på andra försöket men inte så att jag la någon värdering i det där och då. Tänkte bara att jag gjorde fel och nästa gång ska göra rätt, och eventuellt underhålla henne lite mer om hon känns tveksam. Fick startsignal och styrde på hindret igen. Tveksam skulle jag inte säga att hon kändes men kanske lite, lite mer försiktig. Knappt märkbart. Men hon hoppade som hon skulle. Efteråt drog hon dock lite åt höger på den linjen på fem steg. Så där fick jag faktiskt peppa henne lite och övertala med lite extra ben och ledande tygeltag mot mitten av hindret. Vi gick på sex steg där, men det blev lagom när vi halkade ut lite mellan dem. Sedan kom kombinationen räcke-oxer två steg och där fortsatte jag med lite samma ridning som mot sexan just för säkerhetsskull. Hon hoppade a-hindret och jag hamnade lite extra på mage där emellan och även efter b-hindret. Vet inte om det var det som gjort att hon skickade en spark eller vad den betydde. Aja, sedan kändes faktiskt åttan, nian och tian precis lika bra som det gjorde i början. I mål med 4 fel och jag är SÅ nöjd, stolt och glad över min lilla unghäst som löste dagens utmaningar så himla bra! En miss från min sida, men det är tyvärr sådant som händer och garanterat kommer fortsätta hända. Finns bara ett alternativ i det läget och det är att fortsätta träna och en vacker dag bli ännu bättre.
     
     
    Hon har inte tidigare gått två 120 på en dag, men det orkade hon ju. Så även det är ju ett gott tecken sett till form och styrka, uthållighet, kondition och intresse. Men visst, klart hon var mentalt trött efteråt. Och det med all rätt. :) Hon har verkligen krigat! Wow, vad jag tycker om den där hästen!
     
    I morgon har vi ett försök till och då ska jag göra allt i min makt för att inte ställa till det!


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.