• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Kalmar med Latoya (23-24/9)

    Jag och Latoya åkte själva ner till Kalmar för att tävla två dagar. Tre klasser var hon anmäld till, men det var inte bara klasserna som var "målet" utan det var även väl avvägt att åka till Kalmar för att göra en sak till; sova över. Latoya har hittills enbart åkt på endagars tävlingar, alternativt åkt fram och tillbaka över dagen två dagar i rad. Men inte tidigare sovit borta på tävling. Så det skulle vi göra nu! Jag ville börja med att starta 110 och sedan hade vi en 120 efter, och en 120 dag två. Jag ville bara starta henne en gång efter natten om hon inte skulle ha kunnat kopplat av ordentligt och vilat upp sig. Jag själv tänkte övernatta i bilen på parkeringen. Nära och bra, hehe.
     
    Så åkte vi dit och jag gick banan till vår första klass. Tog ut henne och satte henne i boxen en snabbis för att det skulle bli lättare för mig att göra henne i ordning där när jag inte hade med någon som kunde hålla i henne. Gjorde henne klar och började rida fram. Det var länge sedan nu som jag hade möjlighet att rida igenom/trimma henne, så hon kändes sisådär. Men jag hade gott om tid på mig, så jag tog min tid och följde konstens alla regler och red igenom henne rätt noga i först skritt och sedan trav och galopp. Fick en stunds vilopaus när de sladdade inne på tävlingsbanan (hade missat att det skulle vara 10 min mellan avd A och B), men hoppade snart fram. Hon kändes bra och som vanligt.
     
    110 cm, avd B
    Startar igång och hoppar hinder efter hinder. Det känns "väl bra", men tycker inte riktigt att hon är DÄR. Där jag vill ha henne. Men från hinder 6 (kombinationen) börjar det kännas bättre. Fast jag råkar lägga henne lite nära på sista linjen. Där velar jag lite mellan att gå på sju eller åtta, så gör en stor förhållning för tror jag ska gå på åtta men det passade visst bättre på sju. Annars är det inga frågetecken på banan utan allt flyter på jämnt och trevligt med rätt antal språng överallt och en godkänd känsla. 0 fel.
     
     
    Veterinärbesiktigar henne och släpper sedan in henne i boxen, och gissa vad? Hon går ner och rullar sig! HAHA, men bra då! Så får ju lätta rätt mycket tid på att borsta hennes svettiga, spåniga oklippta päls sedan. Och hur mycket jag än borstar så är det spåndamm kvar. Fint osv, haha.
     
    Sedan är det dags för dagens andra klass. Här valde jag att inte rida fram henne riktigt lika länge. Först rullade vi igång, men sen slog mig tanken hur jäkla bra hon kändes på gräset i VRF sist. Det var verkligen lärorikt att hoppa henne där, för jag lärde mig att känna EXAKT var jag ville ha henne; både vad gäller galoppen och ha henne på bakbenen. Det blev så självklart. Så jag gjorde helt enkelt så att jag snurrade igång galoppen och sedan låtsades jag att jag red på halt underlag. Och mycket riktigt så kom det tillbaka; galopp, bakben, stöd osv. Hon hoppade trevligt och kändes allmänt bra (bättre än innan).
     
    120 cm, avd B
    Rullar igång och styr mot första hindret. Vänder runt och hoppar tvåan och trean. Det flyter på bra. Blir kvar i innerhjälperna mot fyran så ligger lite i svängen och gör inte alls ett bra jobb där så blir lite obalanserat. Tur det räcket inte var maxat, hehe. Kunde sedan välja att gå på sju eller åtta mellan fyran och femman, och eftersom det är en stor oxer som hinder fem så tänkte jag rida ut bågen ordentligt och rida på åtta. Så det är vad jag tänker göra, men upptäcker snart att vi är på väg att gå STORT på sju. Så det är ju bara att driva och riskera att vi inte räcker över. Men hon klipper i och klarar det. (Jag får snart ge upp med mina idéer att hon är jättekort i galoppen, hehe) Flyger genom kombinationen (det är till och med så jag får ptro:a lite på henne). Lång väg till sjuan och whoa:ar och håller lite men får ingen reaktion så blir nära där. Hon är bara väldigt bussig som lyckas ta oss över utan att riva för det blir inget 100% korrekt språng där. Runt och hoppa åttan, ner och hoppa långsidan. Kommer lite stort på nian men lyckas ändå räcka bra på sex språng ner till kombinationen. Vi har allt haft tur denna runda för vi knackade i rätt många bommar. Ibland hör man inte om de faller, så jag vågade inte andas ut förrän domaren sa att det var felfritt, haha. Så jao, vår andra nolla i 120 cm! Kul! Och duktig Skrutt!
     
     
    Så nu är vi kvalade till 130, hehe. Fast det kommer dröja lääääänge innan det är aktuellt. Jag har inga planer på att hoppa det nästa år faktiskt. Vi (jag) är alldeles för orutinerade för det, så riskerna är för stora anser jag. Hon är ju bara unghäst liksom. :)
     
    Fodring, mockning, kvällspromenad och nattning stod på schemat senare, och en natt i bilen för min del. Det var kyligt men inte kallt, så det gick bra att sova. Ärligt talat så gick det över förväntan (med tanke på temperaturen). På morgonen sedan så var det morgonpromenad, fodring och mockning (och borstning). Sedan lite dötid innan det var dags för vår enda klass. Förresten så verkade hon ha kunnat koppla av under natten - skönt! Hon var nämligen pigg, positiv och hade spån över hela kroppen när jag kom ut till henne. 
     
    Rider fram henne, hoppar igång henne. Det känns bra. Hon har hoppat trevliga språng hela helgen måste jag säga. Finns inget att klaga på. Intresset och självförtroendet har vi haft med oss under hela tiden - skönt!
     
    120 cm, avd B
    Rider igång och är på väg mot ettan. Märker redan längs långsidan att jag inte håller ut riktigt som jag ska så får styra ut henne lite sedan och då byter hon galopp, vänder sedan höger och då byter hon med bara fram. Har lite dålig balans och lägger henne dessutom alldeles för nära. Bonk säger det när vi river rejält. FAN. Kommer lite nära tvåan med men inte så att det blir ett nedslag. Men sedan händer det! Som från ingenstans så gör vi vår bästa 120 hittills! Säkerligen "utifrån", då den inte var perfekt. Men känslan, wow! Vi hade stenkoll. Kom lite nära på något hinder men visste att vi löser det. Fick verkligen en känsla av att det bara var lätt och roligt. Inte högt eller svårt allt. Bara som sagt lätt och roligt. Wow, wow, wow vad det rullade in hjärta och själ i bomull när vi gick ut från banan sedan. Så, sååå nöjd med min fantastiska 5-åring. Hoppas nu innerligt att denna känsla får vara kvar. Så resten var faktiskt egentligen bättre (och "säkrare") än gårdagen, men så gjorde jag den där megamissen mot ettan som kostade oss nolla. Ajajaj, men sånt som händer. Och känslan - den var som en vinst i sig. 4 fel.
     
     
    Sedan var det dags för hemresa men mockning, packning, lastning och den biten. Det gick bra och hemresan gick med bra. Hon åker ju bra den där lilla hästen, så något annat hade jag inte förväntat mig. Jag är JÄTTENÖJD med hela helgen faktiskt. Missar gör man så det får man leva med. Och att ändå ha satt en nolla till i 120 känns med bra. Hon är en stjärna.
     

    Resultat från Vetlanda med Latoya, dag 2

    En ny tävlingsdag och en ny chans! Det hade regnat ytterligare en hel del till andra dagen, men jag litade blint på mina broddar. Så vi åkte in och räknade med att starta. Gick banan och underlaget var värre än dagen innan... Riktigt "regnsjukt", mjukt och halt. För vår del var det faktiskt bara haft där det var lite mer "gräs-gegga", annars gick det bra. Men det är ändå lite sisådär om det verkligen är bra att starta sin unghäst med dessa förutsättningar... Det är ju inte värt det om det skulle gå illa, men det är ju värt det om resultaten blir bra. Rutinen att vinna från bra rundor är också oslagbar. Men som sagt - bara om det slutar väl.
     
    Banan var dessutom svårare byggd tycker jag, med lite lätt halvdistanser om man slarvar. Ettan stod ensamt. Hinder 2-3 skulle vara sex ganska normala galoppsprång, 5-6a var mellan fem sex språng, men ingen är väl dum nog och flyger in på fem där, iaf inte med flit, hehe. Så sex steg och hålla ut bågen rätt ordentligt. Jag vill ju ha bra framåtläge in i kombinationer, och framför allt med oxer ut, så jag hoppades verkligen på att få till den anridningen. Kombiantionen kändes rätt lagom men med stort b-hinder *apa som håller för ögonen* En vill INTE komma för stort på a-hindret, för då räcker hon aldrig över b... Hinder 7-8 var sex språng mycket framåt, eller hålla och gå på sju. Tänkte att det inte finns en chans i världen att räcka på sex och därför en dum idé att ens tänka den tanken så planerade att rida på sju. Dessutom med tanke på att 8-9 var lite kort på fem, alternativt vinna plats genom att hålla ut lite extra på vägen. Vända runt och avsluta på tian.
     
    Framridningen och framhoppningen kändes väl bra. "Väl bra", haha. Hon var nämligen lite svår att få framför skänkeln ordentligt. Inte så att hon kändes slö/trög/långsam/trött, men ändå som att gårdagen sög lite i kroppen på henne. Annars var hon positiv i vanlig ordning och sugen på att hoppa. Jag däremot fick inte riktigt till avsprångspunkterna som jag önskade. Jag la henne gång på gång på en väldigt "skolande" avsprångspunkt där hon fick hoppa upp sig och hoppa väldigt runt, utan att det var nära. Hon hoppade SÅÅÅÅ FINT! Runt, luftigt, mucket rygg och självförtroende. Men jag var ju mer ute efter att ha lite mer framåtläge, för det känns bättre när det är högt, hehe. Så jag la henne är nog egentligen mer optimalt, men jag är ju mer van vid att flyga så därför kändes det inte som jag ville riktigt. Men det kändes riktigt bra att få sådana goa, "rena" språng i henne, gång på gång.
     
    120 cm, bed A
    Jag visade henne vattenmattan (som fått en del vatten på sig under natten = lite läskigt hälsar Latoya) innan start. Hoppas att det intekommer ställa till det för oss. När vi får startsignal sätter vi igång. Som sagt var underlagt sämre än gårdagen, och jag hade lite svårare att få henne framför skänkeln som sagt, så när jag fått igång galoppen så försökte jag egentligen bara hålla den från start till mål. Det kändes bäst så. Vi hoppar ettan, även tvåan och trean. Får lite långt till trean men hon kämpar på och räcker över. Galopperar på, sitter upp, håller i och håller om till fyran och rider med mycket sits och mage. Latoya ifrågasätter inte, utan hoppar vattenmattan utan minsta tvekan. Skönt, då var det inget att bekymra sig över. Vänder runt och rider mot femman. Ser att vi kommer gå nära men gör inte jättemycket åt det. Ärligt talat för att jag inte vågade. Kände att vi MÅSTE hålla igång galoppen, till vilket pris. Med facit i hand hade jag kunnat ta lite mer i henne, men nu kom vi väldigt nära där (nästan på omtramp) och plockade med oss frambommen. Men "tack vare" detta korta språng, så "vann vi plats" till kombinationen så jag rider på framåt och får till ett godkänt läge där. Men jag lägger ändå på spöt där bara för att göra alllllllt i min makt att få henne att i alla fall försöka ta sig över b-hindret. (Ekipaget innan vägrade ut sig där, så det påverkade säkert lite med.) Latoya tar av och luftar rätt mycket över b, och dessutom fortfarande utan att ena ha någon annan tanke i skallen. Gött! vänder runt och rider på räcket, nummer sju. Landar och har ju liksom galoppen uppe så jag fortsätter galoppera och märker att jag är på väg att gå på sex. Känner att det helt klart är rätt beslut och hon lyckas till och med räcka där, fast att det nästan ska vara fysiskt omöjligt. Bara för att vi lyckades med det, så fick jag kort blackout och kom inte ihåg vad jag skulle rida på till nian utan blev lite passiv, dock stöttande passiv, där. Hon fick ta ett eget beslut och går av på fem. Det skulle ju vara fem så det var inget konstigt. Däremot är jag inte riktigt med utan blir kvar i handen så vi slickar verkligen bommarna där - som tur väl ligger kvar. Det hade kunnat bli ett nedslag där och i så fall hade det varit ett rättvist nedslag. Men icke. Därefter så går vi av stort på sista hindret med, och där räcker hon inte över bakbommen så den tar vi med oss också. MEN! Hallå eller vilken stjärna! Fem år gammal, blött, halt gräs, 120, går av stort gång på gång och räcker knappt över bakbommarna flera gånger, men ändå kämpar hon modigt nästa gång, och nästa gång och nästa gång. Hon bara kör. Wow, är sjukt imponerad över hur hon löst helgens utmaningar. Hon har verkligen knäckt koden och förstår vad hon ska göra inne på banan. Jag är jättejättenöjd med 8 fel med dessa förutsättningar.
     
     
    Det känns också RIKTIGT bra att gå i mål med 4 respektive 8 fel, efter vår 0-runda, och känna sig sååå nöjd och glad som jag är efter helgens starter. Så att inte nollan stiger en åt huvudet och allt annat känns som ett misslyckande, liksom. Det har det nämligen verkligen inte gjort, utan jag är bara världens gladaste. Nollan satt som grädde i mungipan, men 4 och 8 fel var fasen långt ifrån dåligt. Det var tre avd A-hästar (sjukt lite starter i helgen) före oss varav en gick nolla och de andra två kom inte runt. Då fattar man hur cool min femåring är som hoppar runt med två ner. Två ner som dessutom ligger på mitt konto. Wow, wow, wow. Jag är så glad, tacksam och djupt imponerad av henne. Kan inte nämna det tillräckligt mycket. Inställningen hon har är helt fantastisk. Men visst har jag också fått rida rätt "hårt" och kämpat med henne. But still. Vi har fortfarande genomfört det, och med tre bra rundor som gett oss en rejäl skjuts framåt ändå. Den här helgen har nog varit det nyttigaste vi gjort hittills tillsammans.
     
    Sedan broddade jag av, åkte hem och lät Latoya beta lös på gården i en timme för det hade hon definitivt förtjänat. Och därefter levde vi lyckliga i alla våra dagar.
     
    <3

    Resultat från Vetlanda med Latoya, dag 1

    Inför.
     
    Hemmaklubben arrangerar DM och jag har anmält till tre stycken klasser; samtliga 120, för att jaga potentiella kval till Elmia. Underlag; gräs. Väder; regn. Hela veckan. Regn, regn, regn. I tisdags så hade Latoya vridit en baksko och den gick inte att återanvända och jag hade inget som passade (pga skodd med tåkappa och hade bara begagnade skor med sidokappor. Men från och med nu går hon endast med sidokappor bak. A har tåkappa, iaf så länge jag får bestämma = lämna önskemål. Det har med sömhålen att göra, for your information). Men jag fick i alla fall tag i hovis som kunde komma ut och sko om Latoyas bakhovar på fredag förmiddag. Samma dag vaknade jag i en lastbilshytt norr om Göteborg med mitt nya jobb (japp, kommer numera ligga ute som en riktig trucker, utan liv, lol. Någon som vill köpa tre hästar? Skämt åsido, men det är en knivig ekvation med övernattningsjobb och hästar. Men det löser sig när vi fått ordning på'at. Har ju inte kommit igång än och har fortfarande typ noll koll på läget, så jao, snart lä jag ha koll på hur det fungerar och kan lösa djurfrågan så det passar.
     
    Anyway, skor var det ja. Hopptränarn avrådde från att ens starta på gräs över huvud taget, och framför allt om det regnar. Detta pga det är för stora risker... De kan halka, slå sig, bli rädda och så. Det får fan bara inte hända. Så eftersom han skrämt upp mig frågade jag om hovis möjligtvis hade skor med fyra hål i. Det fanns! Så när jag kom hem så var det bara att börja brodda. Fyra broddar i varje hov bak, och två var i fram. Att sedan gängtappen gav med sig och gick av i sista hålet, är en annan historia. Elva broddar och en gängtappsspets. Stabilt.
     
    I mörkret tog vi sedan en sväng i byn och typ två "rakor" och två större volter på en äng. Denna hade visst lite stenar i jorden så vi måste ha slagit av en tåbrodd på ena bak mot en sten. För i ena hoven sedan satt det bara tre broddar, men när jag skulle brodda om det så var halva brodden (gäng-delen) kvar. Suck. Så tio broddar, en gängtappsspets och ett "täppt" hål var vad vi var uppladdade med. Haha, det går bra nu osv, osv.
     
    Tävlingsdagen.
     
    Skrutten fick gå med täcke på natten pga reeeegn. Så hon var torr och rätt ren när vi lämnade gården. Åkte typ fem minuter och var framme, hehe. Så jävla skönt med tävling nära! Gick banan, besiktigade hästen och satt upp. Red igång och hoppade fram. Jag tänkte ha hoppat igenom henne i början av veckan men pga nya jobbet och rensad utebana så blev det inget med det. Så vi fick ta det som det kom. Därför kändes det lite rostigt att styra på hindren, men efter en handfull språng så var det världens mest naturliga sak, typ. Kändes iaf trevlig och hon var med på noterna när vi fick gå ut på banan. Mmmm, genomblött, lagom halt gräs. Härligt, haha.
     
    Halt och halt. Man såg ju i gräset att det var en hel del halkspår. Mest vid och i kombinationen och även ganska uppridet på vissa vägar (U-svängar typ). Men med min välbroddade häst hade vi riktigt skitbra grepp. LÄTT värt att sätta fyra (jaja, tre+fyra till slut) i bak. Men detta var väl snarare ett konstaterande efter dagens starter och inte innan. Så vi fortsätter den kronologiska färden.
     
    Alla fick möjlighet att hoppa hinder nummer två före start för att känna lite, om man ville. Jag ville det. La henne strategiskt skitnära så vi rev. Asså nej, hahaha, jag skojar givetvis. Jag la henne förvisso alldeles för nära och vi rev med fram. Det var verkligen inte meningen, men det hade kunnat vara strategiskt om jag 1. var skeptisk till djurens välfärd-ish (varför förstöra/göra det onödigt jobbigt för den liksom), 2. skicklig nog att lägga den på den centimeter jag har lust med och 3. riva grovt för att få den att bli försiktig. Men nej. Här finns ingen strategi, ingen skicklighet, och definitivt vill jag inte göra det extra svårt än vad det redan är bara för att. Det blir svårt när det blir misstag. Så fungerar det hos denna amatör, likt många andra av oss där ute. Shit happens. Och jag hatar när jag lägger dem fel. Så det kändes ju sådär att börja så. Men vad ska man göra. Bara att sätta galopp och rida mot ettan efter att startsignalen ljöd.
     
    120 cm, bed A
    Ettan flöt på bra, denna gång klarade vi tvåan men jag gjorde det inte mycket bättre så för att komma tillbaka i rytmen fick jag gasa på lite i landningen. Red på åtta mot trean. Helt enligt plan. Sex steg hålla ut bågen lite mot fyran. Tyckte inte att jag hade henne på bakbenen där så var rädd att vi skulle få dålig höjd och utbrast "UPP!" i ett desperat försök att vinna några centimeter till, haha. Skuttar över den och håller lite vänster trots att vi ska höger, för att smala av kurvan lite. Ser inte läget än men sätter hälarna i sidan för a-hindret är stort och det var som sagt mycket glid-märken där. Så vi MÅSTE ha fart och framåt-tänk. Galoppen rullar på, ser läget, sitter upp, håller om och håller vi och känner att det är typ 50/50 om hon väljer att ta av. Där kan jag inte göra mer, utan det hänger snarare på hennes mod och tillit till underlaget. Men så hoppade hon och även om det blir lite långt ut (eftersom hon hoppade högt över a-hindret) så gör hon enligt konstens alla regler och skuttar över b-hindret med. Blir så glad och klappar hästen, så jag glömmer för ett ögonblick bort vad vi gör, haha. Upp med blicken och ser att vi kapat lite på vägen mot sexan. Ajajdå. Men det finns ju ingen möjlighet att "rätta till" det nu, utan är ju bara att se hindret, bestämma sig och rida mot det. Inte perfekt väg, men det dög och över flög vi. Fem steg mot vattenmattan och sedan mot åttan. Efter åttan började det ändå kännas som vi verkligen kunde göra det... Nians räcke får vi ett bra språng på. Både balans och höjd och det kändes trevligt. Galopp igenom bågen och sikta på tian som kom i ett perfekt läge och vi flög över den och in i mål efter vår första felfria 120!!! Woho, duktig liten Skrutt! *hjärtanögon*
     
     
    Jag ser det på filmen att det är lite extra "viftande" överliv och armar vilket är tråkigt ur ren estetisk synpunkt. Men å andra sidan fungerar det ju. Jag fick runt henne över 120-hinder på blött gräs och jag behövde aldrig tvinga/övertala utan vi red ut med självförtroende. Då kan väl ändå sitsen anses sekundär... Iaf här och nu.
     
    Skrutten fick en skrittpaus i väntan på ny bana och sedan var planen att inte sitta upp förrän vi skulle in på framridningen igen (vilket var relativt snart), för att spara så mycket kraft som möjligt till de ändå rätt sugande rundorna. Därefter rullade jag igång henne igen och tog några språng igen. Därefter kändes vi redo.
     
    Denna gång fick vi provhoppa hinder nummer tre inne på banan före start, och den här gången kunde jag lägga henne bussigt och hon kunde skutta över på ett trevligare sätt, och utan att känna på bommen.
     
    120 cm, bed A
    Rider mot ettan och fem språng bort till tvåan, runt och över trean, vidare på en större sväng och mot fyran. Sedan var min tanke att gå utanför mot femman, men så fick jag "kalla fötter" och att vi skulle riskera att få tidsfel (alla andra som jag hade sett hade gått innanför och det var inte för tight/nära, bara det att svängen blev mindre skarp om man gick utanför), så jag föll för grupptrycket (kind of) och red innanför. Ser räcket och rider mot det men tar helt fel beslut och smackar för att få henne att klippa lite stort. Hon har självbevarelsedrift nog att stanna. Klok häst. På grus hade hon garanterat hoppat, men nu är ju detta blött gräs. Jag klandrar henne givetvis inte det minsta, utan det var jag som tog fel beslut och jag skulle solklart ha hållit i henne istället och lagt ett extra. Möjligtvis hade vi rivit om jag inte hade blivit klar, men hellre det alla gånger än att råka kana in i hindren. (Ser på filmen att hon knappt ens glider med bak utan det blir "hackigt" tre gånger, och glid med fram. Så snacka om att hon hade grepp i bak. Coolt.) Vi knölade till vattenmattan och petade ner översta bommen i stoppet. Funderade på vad Latoya skulle säga om det på andra försöket men inte så att jag la någon värdering i det där och då. Tänkte bara att jag gjorde fel och nästa gång ska göra rätt, och eventuellt underhålla henne lite mer om hon känns tveksam. Fick startsignal och styrde på hindret igen. Tveksam skulle jag inte säga att hon kändes men kanske lite, lite mer försiktig. Knappt märkbart. Men hon hoppade som hon skulle. Efteråt drog hon dock lite åt höger på den linjen på fem steg. Så där fick jag faktiskt peppa henne lite och övertala med lite extra ben och ledande tygeltag mot mitten av hindret. Vi gick på sex steg där, men det blev lagom när vi halkade ut lite mellan dem. Sedan kom kombinationen räcke-oxer två steg och där fortsatte jag med lite samma ridning som mot sexan just för säkerhetsskull. Hon hoppade a-hindret och jag hamnade lite extra på mage där emellan och även efter b-hindret. Vet inte om det var det som gjort att hon skickade en spark eller vad den betydde. Aja, sedan kändes faktiskt åttan, nian och tian precis lika bra som det gjorde i början. I mål med 4 fel och jag är SÅ nöjd, stolt och glad över min lilla unghäst som löste dagens utmaningar så himla bra! En miss från min sida, men det är tyvärr sådant som händer och garanterat kommer fortsätta hända. Finns bara ett alternativ i det läget och det är att fortsätta träna och en vacker dag bli ännu bättre.
     
     
    Hon har inte tidigare gått två 120 på en dag, men det orkade hon ju. Så även det är ju ett gott tecken sett till form och styrka, uthållighet, kondition och intresse. Men visst, klart hon var mentalt trött efteråt. Och det med all rätt. :) Hon har verkligen krigat! Wow, vad jag tycker om den där hästen!
     
    I morgon har vi ett försök till och då ska jag göra allt i min makt för att inte ställa till det!

    RSS 2.0