• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Bratteborg med Latoya

    Bratteborg stod på schemat idag. En miss i hur lång tid de första klasserna skulle ta innan vi behövde anlända gjorde att vi verkligen var ute i sista minuten, men det löste sig ändå. Banan var väldigt enkel och jag hann smita in och stega distanserna under prisutdelningen. Latoya fick en lite komprimerad framridning men det kändes ändå okej. Förutom att jag inte riktigt fick fram henne så som jag önskar. Men att få fram den hästen som JAG önskar är aldrig något jag kan ta för givet. Så en längre framridning behöver definitivt inte betyda att vi "hittar dit" utan kan snarare även betyda motsatsen.
     
    100 cm avd B
    Galopperar mot första hindret och det känns väl ändå okej, men så kommer vi ha samma problem genom hela rundan: vi räcker inte fram! Galoppen känns "tom" och hon tar ingen mark. Det känns som vi står på stället och trampar och det går inte att rida bra mot hindren. Det blir ett litet extrasprång framför varje hinder på distanserna. Dessutom blir det rent skit mot en oxer där vi kommer jättestort. Jag trycker av henne och hon försöker hoppa. Klämmer i för kung och fosterland men räcker såklart inte över bakbommen. Dessutom så går hon på TVÅ steg inne i den KORTA kombinationen som, i det här fallet, "bara" är sju meter i mina mått mätt. Dvs inte "7 och 20/30/40/50". När jag rider mot den och hon ser den så är det inte som att hon "backar av och fegar ur" utan det är snarare som att hon ser den, tänker "aha, den här uppgiften vet jag hur jag ska lösa!" och så komprimerar hon sin kropp och går på två ministeg där inne. Alltså hääääst. Du är den största häst jag haft - du når!!! Vi tog oss runt med en inte skitbra känsla, men ändå "bara" ett nedslag, så 4 fel i resultatlistan. Och ni ser ju själva vilken skitrunda.
     
     
    Vi ställde faktiskt in hästen i lådan i de 20 minuter det skulle ta innan det var dags att ta ut henne igen. På så vis hann vi äta ett par korvar och gå banan, och hon fick 20 minuter i lugn och ro. Jag startade sista i klassen (och sist på hela dagen), så det räckte att ta ut henne när jag var nöjd med bangången. Eftersom hon redan gått en klass. Denna klass gick ju då inte som tänkt. Varenda jäkla distans var ett problem och vi räckte inte fram på en enda linje (inkl kombin). Därför var min första plan såhär: får jag inte fram henne så är det bättre att planera att rida på ett extra steg på varje distans för då blir det en trevligare upplevelse för Latoya, jämfört med att jag försöker nå fram hon sedan få ta ett extrasteg och komma nära gång på gång. Men helst så ska hon såklart gå på rätt antal steg och hon har fysiskt sett möjligthet att räcka fram. Så det ska liksom gå.
     
    Sen red jag fram igen. Denna gång så tog jag verkligen för mig av hennes galopp inne i ridhuset. Med min sits och med min energi, och med drivning givetvis, så försökte jag hitta en STOR galopp och så rullade vi runt, runt några varv i båda varven tills det kändes bra. För ja, det kändes bra efter en stund. Hon tog sig framåt i en stor galopp, tog mark och fick ett bättre sug framåt och tryck i steget.
     
    Därefter hoppade vi fram. Först på det lilla. Och jag försökte hela tiden tänka på att rida henne som i ridhuset och tänka STOR galopp hela, hela tiden. Det kändes ändå bättre och blev bättre och framför allt lättare att rida på hindren. Ögat är ju ändå anpassat efter att vi ska ta oss framåt liksom, och samma sak med att få ihop henne mer framför hindret om jag behöver ta en förhållning.
     
    Sen kom problemen. Jag var själv kvar på framhoppningen och skulle bara skutta över oxern med innan jag började bli klar. Styr på den när den ligger på 110 och, jag vet inte vad som händer, men hon smiter bredvid. Tänkte att en gång är ingen gång och styr på en gång till. Då hoppade hon. Men jag ville ta det en gång till. Då smiter hon bredvid igen! Jag kan själv knappt förstå varför. Det kom så plötsligt, men absolut inte som med Aleccis där hon först bjuder och sen kastar sig bredvid utan det är mer som att hon fastnar i ena sidan och blir svårstyrd plus oengagerad eller något. Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att jag behövde ha hjälp att sänka hindret så jag ropade på Ebba över hela anläggningen tills hon kom löpande. Vi slängde ner oxern tre hål och skuttade över. Höjde ett och skuttade över. Höjde igen och skuttade över men rev bak. La upp bommen och skuttade över och var nöjda så. Hm... kul liksom.
     
    Då kände jag ju såklart i magen att det absolut kan vara fel på henne. Hon kan ju såklart ha ont eller liknande. Så jag täkte att står hon emot (eller vad jag ska kalla det) och smiter bredvid eller vägrar så utgår jag direkt. För detta är inte likt Latoya! Klart man blir lite orolig ju. Men jag ville ändå ge det ett försök. Hon hoppade ju när vi sänkte, om det nu var höjden som provocerade fram beteendet? Alltså jag känner verkligen inte igen det. Vi hade bra galopp och det kändes bra i anridningen men så bara försvann hon ett par galoppsprång innan hindret och jag kunde inte styra upp henne på mitten liksom. Svårt att förklara.
     
    110 cm avd B
    Men! Så går vi in och när det är vår tur försöker jag snurra igång galoppen så bra jag kan. Mot ettan så är jag ändå sådär lite, lite, lite avvaktande (OM det nu är så att hon har ont eller något, samvete har man ju ändå mot djuren!) men hon hoppade så trevligt så. Observera hennes bakben! Så fina. Sedan visste jag att tvåan, en av banans största oxrar, skulle komma rätt fort så jag ville verkligen ha framåttänk i henne där ur svängen. Detta i kombination med att hon var tittig mot (utanför) kortsidan vilket gör att vi tappar tryck där när hon fokuserar fel en stund. Så jag är på henne rätt mycket mot tvåan men sedan får vi faktiskt upp farten och lyckas hålla en enligt mig en hyfsat bra galopp genom hela banan. Alla distanser flyter på bra, hon får framåtlägen de allra flesta gånger och det känns bra så långt. Sedan kommer kombinationen och hon går in i samma läge som innan. "Aha, det här känner jag igen!", men denna gång är det mer mitt fel. Jag ser att vi kommer komma nära men jag har bara ett alternativ: driv för att bibehålla framåttänket och energin. Hade jag plockat i henne där så hade det ändå slutat på samma vis (i bästa fall). Så vi kommer nära där, men ändå "med fart" så hon lyckas skutta över men går på ett galoppsprång och tusen småsteg av någon underlig gångart. Direkt i landningen så har vi sex språng fram till sista räcket så jag känner att jag MÅSTE ha fram henne. Jag driver på, hon svarar och vi kan segla över sista hindret. Ändå en hyfsad runda, MEN ändå inte den allra bästa känslan, tyvärr. Jag vill inte behöva rida henne såhär "hårt". Okej att jag driver mycket och även viftar med nävarna ibland, men det är inte ryck, slit eller ponnysparkar så det är inte den fysiskt hårda ridningen jag syftar på (mest), utan det psykiska. Jag får rida henne hårt psykiskt. Det är det där stadiet strax innan man blir lite arg, nivet. Jag vill inte rida henne så. Jaja, resultatet blev i alla fall 0 fel och hem åkte vi ganska nollade känslomässigt. Det var inte det bästa vi gjort, men inte heller det sämsta.
     
     
    Å andra sidan så brunstar hon nu, så visst kan det också spela in i att hon var lite mer "tillbaka", eller så. Jag kan verkligen inte sätta ord på känslan! Det känns inte som det ser ut. Och att kalla en häst slö, seg och långsam ger mig inte den bilden som Latoya ger. Jag ser en verksamhetshäst framför mig. Förlåtande, som vet vad som förväntar sig av den osv. Det behöver inte vara negativt, absolut inte, men det är vad jag ser framför mig när jag pratar om en slö, seg och långsam häst. Hon är ju inte sådan. Men det känns som galoppen är "tom". Hon springer i luften men vi kommer ingenstans. Samtidigt är hon defintivt INTE slö i huvudet. Hon är vaken och glad. Tycker ändå det är roligt att vara iväg, anser jag. Hon är ju alltid såhär. Men jag behöver hitta knappar till hur jag ska rida henne VARJE DAG för att hitta och befästa en STOR galopp "med innehåll", så att säga.
     
    Avslutningsvis vill jag säga att det är orättvist om kah skulle påstå mig vara missnöjd med hennes instas och det är jag verkligen inte. Det är väldigt fint av henne att ändå leverera när jag hela tiden vill ha mer, mer och mer. Mer successivt. Jag vill ha det jag vet finns i henne - jag sitter inte och försöker tvinga till mig mer än hon kan ge mig. Men jag vet inte hur jag ska plocka fram det när jag behöver det, så att säga. Mer träning! Annorlunda träning!
     
    Nu är det skithög tid att krypa ner och sova. Jag hoppas innerligt på en dundersömn som fixar till det jobbiga halsont jag fått idag. För den kommande veckan är BRUTAL. Sju arbetspass på sju dagar, 10-12 timmar styck. Slå det ni, om ni kan. (Yey, vad lägligt att bli sjuk!)


    Kommentarer
    Marie

    Tror jag kan ge dig en åsikt utan att du blir förbannad ;-) Jag tror att du kansk ehar liiite bråttom upp i klasserna på Latoya. Jag ser att hon får anstränga sig i varje språng och som du själv skriver kryper hon gärna in i botten på hindrena vilket de ofta gör av en anledning....de är lite osäkra. Att de sen måste ta i ordentligt i sprången gör dem också osäkra...ingen häst klarar att "maxa" sprången en hel bana för då tar de slut. Missförstå mig inte för hästen har en jättefin språngkurva och kommer att bli superfin och jämn med tiden men oavsett ålder på pappret så tror jag hon kanske behövt rulla runt i 90-1 m lite längre innan du skuttar upp ett snäpp. Att hon inte riktigt svara framåt heller gör ju också att rundan blir så mkt mer ansträngande för henne och resulterar i att ni kommer i botten. Om jag skulle vara som du hade jag lagt mkt mer tid på att hitta hennes egen genuina framåtbjudning och stärka upp henne ännu mer bak så hon inte måste anstränga sig i varenda hopp. Ta inte illa upp, jag skriver i all välmening och jag tycker inte alls att du rider dåligt.Det här är en reflektion när jag ser dina filmer och sammantaget med min egen erfarenhet av unghästar.

    2017-05-17 @ 10:21:02 | URL: http://nouw.com/westyarnhillside
    Ida

    Va fint hon hoppar! Vad rider ni till för låt i 100cm, superbra! Vill ha titeln/artist om du lyckas!

    Svar: Nu ha jag letat och letat, och lyckats hitta vilken låt det är! Det är Tokio Hotel med låten automatic! :D
    vinna.blogg.se

    2017-05-17 @ 23:01:17
    Ida

    Hej! Vad heter låten du rider till i första klassen, hör knappt om det är svensk text!

    Svar: Hej, jag vet tyvärr inte. Minns inte och precis som du så hör jag tyvärr inte heller vad det är får låt. Tyvärr! :/
    vinna.blogg.se

    2017-05-18 @ 22:49:47


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.