• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Växjö med Aleccis

    Världens bästa häst har varit i Växjö idag och gjort det hon gör bäst (springer fort och hoppar hinder). Superlugn på framridningen och jag själv tycker jag red fram rätt vettigt för att vara oss, haha. Rullade igång, var på henne med skänklarna från början så att de skulle "finnas med" från start, och mjukade upp sidorna lite. Kändes bra. Framhoppningen gick som smort. Inga konstigheter alls.
     
    Min plan var att rida ihop två självförtroende-rundor och därför verkligen rida jämnt, snyggt och inte jaga någonting utan försöka sätta två trevliga nollrundor. Defintivt inte sikta på någon pallplats och rida iväg. Men så är ju varken jag eller Aleccis direkt kända för att 1. rida snyggt, 2. hålla oss till vår plan, och 3. dåliga på att inte försöka vinna. Men ändå så hade jag det klart för mig vad jag ville och hur jag tänkte göra. Det fanns två alternativ i omhoppningen, jag tänkte ta den första men inte den andra. Utöver det så var planen att hålla ett jämnt tempo. Dock en bra galopp såklart. Aleccis hoppar inte om hon inte får gå på lite fart, så att rida i något slags undertempo är uteslutet förutom när jag gör bort mig och glömmer den lilla detaljen.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Aleccis letar hinder och suger mot allt som potentiellt hade kunnat vara första hindret (you gotta love that <3) och så skuttar vi över ettan och tvåan. Mot trean ska det vara sex galoppsprång. Lite framåttänk, men jag tänkte väl att "lite framåt" är normalt för oss (eller nåt), så tänkte inte aktivt den framåttanken där och det blev långt. Skitlångt. Det syns inte på filmen hur långt det var, och när jag räknat fram oss och märker hur jävla långt det kommer bli så känner jag hur det är 50/50 om A kommer hoppa. Jag stöttar och är väldigt tacksam att hon klipper av. Blir kvar något i innerhanden i svängen men det stör inte språnget mer än att hon kan hoppa ändå. Sedan börjar det flyta på trevligt. Sju galoppsprång bort till femman. Planerad "andningspaus" med stort fokus på andetag mellan femman och sexan; kombinationen. Genom den och över sju-åtta på fem galoppsprång. Runt i svängen mot nian och utanför mot tio a-b. Ny sväng och över elvan. I det språnget händer det något jävligt underligt och jag har noooooll stöd/tryck/vikt i min ytterskänkel så det känns som den är över Aleccis rumpa och fladddrar (liten överdrift eventuellt) och att jag landar i brutal obalans och halvvägs av nästan. Men på filmen syns snudd på ingenting, bara om man vet vad man ska kolla efter (vingel av överliv de första sprången i och efter landningen). Rider iväg litegrann men bestämmer mig inte att gå på sex språng, vilket jag borde, utan det blir trångt när vi kommer fram. Där var jag smart nog att INTE ta i henne och bromsa, utan istället ge henne handen och låta henne sköta avsprånget. Tack vare detta beslut så hann hon upp och över utan att vara i det. Det kändes väldigt bra att jag börjar fatta beslut som passar OSS bäst. Inte alltid, men rätt som det är så dyker de upp. Annars är ju allt logiskt att göra en förhållning - som min A kommer gå emot, köra upp huvudet och vips så tar jag hennes fokus från hindret men snudd på garanti på nedslag på frambommen. Men inte nu! 0+0 fel, och vinst till och med!
     
     
    Liten väntan, ärovarv, avskrittning och in i lådan för att vila/äta/dricka/vänta, och även inta mat för egen del. Trots rätt mycket starter (och mååånga efteranmälda! Runt 20 i vår första klass och över 20(!) i vår andra) så kändes det aldrig drygt att vänta. Skönt det. Ny bangång!
     
    Aleccis var likadan denna gång på framridningen men jag hade lite svårt att komma intill hindren efter önskemål. Dvs inte svårt att få tillgång till dem, men de slängdes upp högt och maxat eller kastades ner på marken - det i sig är väl inte hela världen om det ändå görs med en jämn intervall, men det låg först länge högt och sänktes sedan ner, så det var svårt att få ett "jämnt flöde" i sprången. Det löste sig hyfsat dock med full fokus på markfolket och flyta med när det passade. Jag fick några språng i början men belv utan lite i mitten, plus att jag var något sen in på framhoppningen så ville rulla på. När de sedan låg på 110-115-ish och var ledigt från häst och ryttare, och från markfolk så ropade jag att jag skulle hoppa oxern och precis när jag rider an så springer det fram en och ska ändra - och gnäller på att jag måste ha koll, haha. Herregud, använd öronen ;)  Det var skitledigt när jag var på långsidan. Framhoppning </3 Jag är dock bra på att aldrig göra en grej eller brusa upp, så det var inte värre än att göra en volt, vänta lite och sedan ta sista språnget. Aleccis hoppade med stor glädje och självförtroende.
     
    115 cm bed. A:0/A:0
    Ett, två, tre och fyra a och b flöt på bra. Sen drar jag knät så in i helvete i hinderstödet till hinder nummer elva och river hela skiten. Det är ett tungt stöd och gjorde så jävla ont. (Har ju knäinflammation och redan som det är pissigt ont i mina knän for your information.) Tappade litegrann av mitt fokus då jag inte riktigt kom ihåg när jag skulle mot det hindret och lyssnade efter att bli avbruten. Råkade därför rida på sju istället för sex mellan femman och sexan - MEN! Ytterligare ett "bevis" på att vi är på rätt väg, för tyglarna blev nämligen skitlånga och jag kan absolut inte släppa stödet i henne i en anridning utan jag hade nävarna i magen (med lite glapp i mitten på anridningen) och ändå så kunde vi hoppa hindret som folk trots att hon inte fick 1000% stöd. Fina hästen, så tacksam jag blir! Kom lite nära sjuan men inte värre än så och red sex jämna bort till åttan - sista i grunden. Då blev jag avbruten och så byggde de upp hindret igen. Sedan fick jag hoppa åttan igen och fortsätta genom omhoppningen för att de helt enkelt skulle kunna klocka den. Bra lösning ändå, känner jag. Omhoppnignen blir ju rättvis på så vis att det inte finns någon "mänsklig felmarginal" mellan "avbryt" och "varsågod och rid". Aleccis var skitfin och hoppade bra åtta-nio-tio. Mot elvan så hade jag egentligen känslan av att gå på ett mindre i anridningen men så fick jag hålla igen och försöka få in ett till och ja, vad ska man säga. Älskar hur snabb hon är min lilla krigare. <3 Hon är rapp i tassarna. Pga det nära språnget så kunde vi rulla på på fem fram till tolvan men i svängen till kombinationen 13a-b försökte jag hålla igen henne lite. Hann inte få henne helt rak men hon tog oss igenom det ändå. 0+0 fel och 4de placering.
     
     
    Det var tight i toppen men jag hade som sagt inte tänkt att jaga något i toppen så att komma fyra var bara en bonus. Däremot var jag inte direkt glad när jag kom ut. Helvetesjävlar vad ont jag hade i mitt knä. Orkar fan inte med den skiten mer, och var är oddsen att då smacka ett svintungt hinderstöd och göra det ännu värre. Men nu i efterhand är det väl värt det. Typ.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.