• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Värnamo med Aleccis (26/3)

    I söndags var jag och min förste-hästskötare Ebba på hopptävling i Värnamo. Regionalt för dagen och tänkt att hoppa 110 och 120. Vi har inte gått någon 120 på ett tag nu, men däremot har vi tränat på och fått bra självförtroende, ögat sitter för det mesta och ja, det känns som ska vi hinna gå en 120 inomhus så börjar det bli tight! Dessutom har vi extra bra självförtroende i Värnamo då det allt som oftast brukar gå bra (och ha bra känsla) där. Så jag var lite i valet och kvalet om jag skulle åka hit eller inte, men kände att det faktiskt är nu som allt stämmer. Dessutom hade vi strålande solsken och en kanontrevlig dag!
     
    Det märktes ovanligt stor skillnad på lokalt till regionalt måste jag säga. I vanliga fall så tycker jag inte det märks uppenbart, men här var banan betydligt svårare än de lokala 110 vi ridit tidigare i år. Hindren stod relativt nära väggen och kom därför snabbt. Aleccis var trevlig att rida fram och taggat på framhoppningen.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    I första klassen så var det inget som helst konstigt förrän vi får startsignal. Då tänder A till och blir jätte-på. Upplevs även lite stark. Jag tar ett snabbt beslut att ändra min ridning litegrann från framhoppningen och hålla mer i henne. Vi startar och eftersom jag gjort en "voiceover" så lämnar jag de mesta kommentarerna till filmtittandet, men jag vill däremot skriva att vi inte räckte fram på fem på linjen 5-6, utan det blir 5,5 och hon får häva sig över sexan. Jag började backa av henne, och gjorde det även mot 7 - även om det primärt är "tappade galoppen"-som ger stoppet. Men det började bli ett avbackande i ridningen som jag HATAR och jag vill för allt i världen inte hamna där igen! (Ögat-problemet ledde till avbackande vilket ledde till en ond cirkel, så jag är lite "rädd" för att backa av. Iaf backa av "för mycket" - ibland måste man ju såklart hålla i mot hindren.) Ett stopp och ett tidsfel red vi in på, så 5 fel totalt.
     
    Eftersom jag bara sovit 2,5 timme (pga nattjobb, tidiga starter och omställning av klockan till sommartid) så gick jag och vilade lite i bilen en stund. När jag hade vilat klart kollade jag banskissen och blev positivt inställd. Den upplevdes i mina ögon inte lika svår som tidigare. Kombinationen skulle t ex hoppas från andra hållet och det var bara hinder nummer två som kom sådär snabbt - vilket jag ändå kände att vi skulle fixa då det var så tidigt på banan. Hinder 6 på linjen 6-7 kom också tidigt men i och med att det var ett räcke så skulle det nog inte ställa till det ändå. Nu menar jag rent självförtroendemässigt. En fläskig oxer eller ett räcke är ju lite skillnad menar jag, för oss som lite lätt höjdrädda, haha.
     
    Aleccis var trevlig på framridningen igen och på framhoppningen taggade hon till igen. Men det första jag gör (och hindret är inte ens på maxhöjd) är att jag börjar backa henne och är på väg att lägga henne i skiten alldels för nära hindret. Jag tröttnar på mig själv och lägger bara rätt upp och ner fram handen. Dvs släpper stödet. Detta ett språng innan avsprånget men ändå finns ingen som helst möjligthet för henne att hoppa så hon gör ett stopp. Men ett ganska "normalt" stopp. Typ stannar som en normal häst, framför hindret, och stack inte bredvid. Tog på mig det såklart, det var ju ett rent misstag och något jag ville "få ur min kropp" direkt. Så vi gjorde om och så backade jag inte av igen!(!!) Resten gick som tåget, förutom ett sämre språng på oxern när hon faktisk drog sig lite nära själv, men annars var hon skitfin!
     
    120 bed. A:0/A:0
    Vi gick in på banan och höll oss redo. När startsignalen ljöd och jag satte galopp i hästen så känner jag åter hur hon är som en bomb under mig. Jag kommer knappt ha kontroll på henne..! Jag ser hur vi kommer att komma fel redan på första hindret och gör vad jag kan, men det går sådär och jag uttrycker/muttrar missnöjet högt ("ååh så kommer vi fel från början!") till och med, men A är snabb och såå nära var det visst inte. Har sedan bestämt mig för att verkligen hålla galoppen genom svängen till tvåan. Rider inte jättebra där men håller galoppen och stödet, så även att vi kommer nära så hoppar hon men vi river grovt med fram. Tack vare det "korta" språnget, så får vi plats på nio ganska smärtfria språng fram till trean. Hon ligger på fyran-femman och jag förhåller och förhåller för att få in våra sex galoppsprång. Får in dem och lyckas till och med ge henne tillräckligt med plats för att "hinna hoppa". Fortsätter runt kortsidan och håller galoppen men håller framför allt ut henne med ledande yttertygel för att "vinna plats". Styr runt henne och ger henne inte perfekta förutsättningar men i det läget har jag två val: 1. Leda ut henne och hålla ut allt jag kan med innerskänkeln. Inte korrekt, men plats är viktigt när hindret kommer snabbt. Hon får se det sent men vi kommer hyfsat rakt. 2. Leda inåt för att ställa henne och visa hindret, hålla ut med innerskänkeln och ger en kombination av plats och chans att se hindret i tid. Men det fungerar inte! Skulle jag försöka mig på alt. 2 så hade hon trängt ännu mer mot innerskänkeln, fallit inåt och vi hade i värsta fall kommit så nära hindret diagonalt så att det inte hade gått att hoppa. Så jag är nöjd med hur jag försökte lösa det, även om vi nu rev detta hinder. En kombination av att uppfatta det sent, inte få tillräckligt höjd och hoppa för snabbt - allt en konsekvens av ett högt tempo och lite bristande kontroll. Får återigen förhålla ordentligt på linjen för att få in fem - men jag får in dem. Dock skulle jag ha hållit lite till för att ge henne lite, lite mer plats för nu rev vi frambommen med bak = blir lätt så när det går för fort. Mer plats hade kunnat hjälpa. Lång väg till kombinationen som avslutning och jag "woh"-ar och håller för att få henne att vänta lite. Vi kommer bra på a-hindret men det spelar ingen roll när hon springer som fan och det ändå kommer bli trångt till b. Men hon är väldigt kvick och gör något dubbeltramp/jämfota steg där inne och hinner ta oss igenom utan att riva. Vi var dock i a-hindret lite, men det låg kvar. 42 sekunder av bristande kontroll och en jävla hastighet. Det gick mycket fortare än det ser ut på filmen. MEN hur fel det här än må vara så är jag glad. Jag är glad att hon försökte! Jag är glad att hon går in på banan och förbereder sig för krig. När startsignalen ljuder så går hon ut i strid - och ger ALLT. Jag är så glad över hur hon kämpar och kämpar, och att det inte finns någon som helst tvekan i henne. Till nästa tävling ska vi hoppadagen innan för att förhoppningsvis dämpa hastigheten lite. 12 fel slutade vårt äventyr på för denna gång.
     
    (Jag har sagt det förut men säger det igen; i detta läge är det lättare för mig att styra än vad det är att bromsa. Genom att styra på nästa hinder vet funktionärer och medtävlanden vart jag ska och det blir, enligt mig, säkrare så än att styra undan och i värsta fall riskera att krocka med någon pga missförstånd och fördröjning i kommunikationen ryttare-häst.)
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.