• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Värnamo cup 1 med Sacke och Aleccis (28/1)

    Det blev en tidig morgon och vi anlände vid halv niotiden. Det skulle definitivt bli en heldag! Gick banan och det mesta kändes okej, men tvåan stod lite "inbyggd", bakom två hinder, så det kunde vara svårt att få hästen att förstå vilket hinder vi ska rida på.
     
    Vi tog sedan ut Sacke och han var på strålande humör. Pigg och skitglad, lite stark ibland och lite pratig emellanåt. Vi red igång och hoppade sedan fram. När det var typ två kvar innan vi skulle in på banan, så hände en olycka inne på banan och det blev en paus i väntan på ambulans. Det år sådant som händer, men det var lite typiskt att vi var klara och redo att gå in, och avklädda dessutom. Så det hann bli rätt kallt innan de väl dog igång igen. Vid sådana pauser är det dessutom lite svårt att komma igång igen, och även om det kändes okej så var det ju inte som att komma direkt från framhoppningen. Men äsch, det var inte så farligt. Kändes ändå okej.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Han som var så pigg ute hade nu svårt att komma fram i galopp. Inte för att han var slö, utan för att det var så mycket att titta på. Hörnet nere vid domaren tyckte han var extra läskigt och ville inte gärna gå i närheten av det. Så började vi så smått, ettan gick bra, jag ville inte hålla ut vägen extremt utan smyga runt till tvåan just för att minimera risken att han skulle bjuda på fel hinder. Men det blev inte perfekt ändå, utan blev lite vingligt och vi rev det hindret. Vidare ner till oxern, nummer tre på sju språng istället för sex då vi vinglade iväg lite där med, och precis i landningen på trean så drar han fullt vänster så jag nästan hänger lite löst, haha. Finns ju inte en chans i världen att rida vidare, så jag försöker bara bromsa och gör en ny anridning till fyran. Därefter börjar det faktiskt flyta på, men vi kommer lite nära på femman och sedan rider vi på åtta istället för sju på långsidan sex-sju, då språnget över första på linjen blev lite "högt och kort", och jag lät honom bara rulla på. Sista hindret var bästa språnget på hela banan. 8 fel, varav 4 tidsfel, men kändes bra på så vis att han inte tittar på några hinder och verkligen försöker lösa uppgiften han ställs inför och vill inte riva.
     
    Nästa klass! Ny bana och ny bangång. Här fanns en vattenmatta som nummer sju och kombinationen 4a-b var "inbygd" på precis samma vis som tvåan i klassen innan. Det skulle bli den största svårigeheten med Sacke. Omhoppningen var två brutna linjer i ett snudd på symetriskt mönster och en avslutande oxer.
     
    Aleccis var först ut! Hon var väldigt lugn för att vara Aleccis, men när vi så småningom fick komma in på framhoppningen så blev hon sitt vanliga, taggade jag. Hon kändes super på hindren, inga konstigheter alls.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Skuttade över ettan och river(!!!) sedan tvaån. Vafan?! Aleccis för helvete, man river inte i en meter! Haha, det kom snopet. Jag skulle ha bättre snurr i galoppen, helt klart. Rullade väl på lite väl bekvämt där. Ajaj! Red sedan på åtta istället för sju på linjen av någon jävla anledning. Antagligen av samma som varför vi rev; för dåligt snurr! Sedan började det kännas betydligt bättre och hon taggade själv upp. Fina häst. Är helt okej nöjd från fyran och resten. 4 fel.
     
    Hästbyte och dags för Sacke. Han gav ett väldigt positivt intryck. Inte det minsta trött utan travade glatt och självsäkert iväg med mig på eget initiativ redan direkt när jag kom upp, haha. Han är verkligen charmig, den hästen! Däremot kan han också blir brutalt jäkla skitstark. Det kan man inte alltid tro för han ser inte så stark ut, men jo. Framridningen gick bra och så framhoppningsdags. Han tyckte det var sååå kul! Sprang på och hoppade väldigt glatt över hindren. Bus i blicken och spetsade öron. SÅ. HIMLA. GLAD!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag gjorde flera missbedömningar i denna klass, men Sacke har verkligen visat sin bästa sida. Vi kom lite halvkasst på ettan, men jag tar så gott som alltid mantag och framför allt när jag sitter på Sacke så munnen klarade sig. Tvåan tänkte jag inte riva igen så red så noga jag kunde och smackade lite för att få lite extra tryck. Fick jobba lite för att få in sju galoppsprång och försökte hålla igen honom. Det hände inget men till slut fick jag honom ändå att backa av lite. Pust, haha. Det är på väg att vingla mot fyran men han hinner uppfatta vart vi är på väg. Skuttar igenom kombinationen men känner lite på bommarna i a-hindret - som ligger kvar. Jag tänker lite framåt för att komma bra på femman och där hoppar han super! Kommer inte skitbra på sexan utan där räddar han mig verkligen. På grund av den hemska avsprångspunkten så blev språnget kort och vi gick på sju språng bort till vattenmattan, istället för de sex som det egentligen skulle vara. Jag ville rida så balanserat jag kunde mot sjuan så därför la jag inte om några ben och idiotgasade för att räcka fram utan skulle han titta skulle jag behöver kunna stötta. Jag är själv nöjd med hur vi löste det och jag är jätteglad över att han inte tittade ett skit utan hoppade som att det inte låg någon vattenmatta under. (Han kan vara rätt tittig på hinder.) Är på väg att vingla mot åttan men får honom rak och med det språnget skuttar vi rakt in i Sackes livs första omhoppning! Men så blir han sådär jäkla stark och samtidigt hal som en ål så jag kan inget göra utan han tittar och slinker förbi nionde hindret. Jag känner ingen som helst anledning att jaga tiden utan var istället god tid på mig att rätta till stigbygeln och gör sedan en ny anridning. Hade jag hållit ut vägen mer så hade chansen varit större att vi hade lyckats hoppa det, men samtidigt så var det ingen "ovanligt" dålig väg, utan det hade han absolut kunnat fixa. Jag var inte orättvis mot honom. Ny anridning som sagt, vilket gick sådär. Jag fick inte fram honom utan det slutade med att han fick kliva över i en lite lätt motvillig trav och han drog järnet åt vänster igen. Men denna gång fick han ett bättre språng över oxern i hörnet och sedan rullade han självmant på fram på fem galoppsprång till vattenmattan och hoppade glatt. Sedan tänkte jag göra som innan; tänka framåt för att nå fram på ett framåtläge som innan på oxern på diagonalen, men det var en totalmiss av mig och hade varit bättre att inte gasa på utan bara vänta in hindret. Han räddade mig verkligen, för andra gången. 0+10 fel, varav 6 tidsfel.
     
    Jag är JÄTTENJÖD med honom, och mycket mindre nöjd med mina missbedömningar. Men det är ren orutin. Sacke och Aleccis är som dag och natt i sina rörelser och sin galopp. Han är stor (och upplevs väldigt stor), så jag har lite svårt att måtta ibland - vilket verkligen kom fram idag. Men jag har gjort mitt bästa och, jao, hellre ett felaktivt aktivt beslut än att bara sitta passiv och "det blir som det blir". Dessutom! Hans första "vuxna" år och hans första omhoppning! Vilken bra start på året! (Han har fått påbörja en annan omhoppningen men den fick vi inte fullfölja pga att jag ju missade mållinjen i första fasen, maah.)
     
    Sist ut Aleccis i sista klassen för dagen! Grundomgången var egentligen inga konstigheter men omhoppningen hade flera vägar att välja på och det var så svårt att välja då det inte var uppenbart vilken som var snabbast. Ibland är det bättre att gå utanför och rulla på, men ofast går det fortare att hålla sig lugn och gå snävare. Jag hade inte bestämt mig ens när jag fick startsignal... Velade fram och tillbaka in i det sista. Inte bra!
     
    Ut ur lådan och ny framridning och framhoppning. Hon var skittaggad och sög verkligen tag i hindren. Älskade häst!
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0, vmo cup deltävling 1
    Satte bättre galopp från start denna gång och Aleccis var taggad! Hon sög på b-hindret i kombinationen när jag skulle rida mellan a- och b-hindret mot ettan, haha. Rullade över ettan, tvåan och gick på sex galoppsprång mot trean. Hon hoppade trevligt! Drar på som fan mot fyran, haha, börjar bli lite småsvår att reglera och vi kommer för nära sjuan när vi ska rida mot femman så jag drar omkull hela hindret med mitt ben. Aleccis hoppar glatt igenom kombinationen 5a-b och vi påbörjar linjen genom att hoppa 6an. Blir avbruten medan funktionärerna bygger upp hindret igen och skrittar runt. Jag fortsätter fundera på vägarna i omhoppningen. Haha, herregud vad jag velade! Min största fundering var om vi skulle klara det röda räcket, nr 10, om vi gick innanför. Resten hade jag nog bestämt mig för. Fick startsignal igen och fortsatte över sjuan och åttan. Felfri grundomgång och vidare mot nian. Hon hoppar bra och jag är mån om att inte svänga för tidigt (risk för nedslag), men var lite, lite för sen och vi är på väg att krocka med lyktstolpen. Får ingen jämn galopp efter det, men får ändå ett trevligt framåtläge till tian. Vänder runt och hoppar elvan, men Aleccis missförstår mig och bjuder på a-hindret i kombinationen åt fel håll. Så jag försöker svänga mer men gör bort mig totalt och blir, gud förbjude, kvar i munnen på henne. Det känns som att hon ändå får upp alla benen, men vi är alldeles för nära hinderstödet så jag river hela skiten med foten, knät och hela jäkla benet. Det gjorde till och med lite ont, så jag plockade det verkligen ordentligt. Tappade dessutom högerstigbygeln samtidigt och blir i hemsk obalans i svängen till sista hindret och jag vill inte "knipa" om henne, för det tar hon som drivning och då river vi. Men jag försökte ändå göra så gott jag kan, men kom inte ur sadeln ordetligt så vi rev b-hindret också. Åh, jag skulle ha varit väldigt mycket tydligare mot elvan, så vi inte hade missuppfattat varandra där. 0+8 fel.
     
    Jag är, återigen, väldigt nöjd med hästarna och dessutom, som jag skrev tidigare, känner jag att jag har försökt men inte varit tillräckligt bra. Det har inte funnits någon passivitet utan det har varit beslut - dock fel beslut missbedömningar och skit. Men hem åkte jag ändå inte missnöjd. Trots att resultaten var sisådär.
     
     
    Det ser verkligen inte bra ut, och jag tycker det är lite jobbigt att se hur illa det ser ut emellanåt. Men kom ihåg hur stor Sacke är i sina rörelser och dessutom har han bara varit hopphäst sedan i juni, och två månaders helvila pga ägarens operation. Så han gör RIKTIGT bra ifrån sig, men vi måste rida ihop oss ännu mer innan det ser bättre ut. Med Aleccis är det bara "som vanligt" - och det borde ni vara vana vid, vid det här laget ;)

    Fullt-ös-fredag

    Började dagen med lite simning och bad. Blev förvånad över att det gjorde rätt ont även att simma med knät. Annars är ju simning himla milt och snällt mot kroppen. Jävla helvetes skitknä. Det hämmar ganska duktigt när det är som värst, och just nu är det rätt illa. Jag kan fortfarande sova, annars är det bara det som fattas. Det börjar bli sådär pissigt svårt att köra långa sträckor på jobbet med och det är plågsamt att inte kunna sträcka ut det när smärtan exploderar. Skitknä!! Men själva baderiet och simningen satt annars som en smäck. Det var skönt att komma iväg och motionera lite smått i vattnet.
     
    Skyndade mig sedan ut och red Latoya en sväng i skogen. Tittig och lite trög i vanlig ordning. Men det går att låta henne galoppera på lite också, fast egentligen bara på en sträcka. Jag tror det satt fint med en liten skogstur idag, efter veckans andra dagar där tre av dem har varit på ängen, och den sista var hoppning. Det är högst medvetet att låta henne vila lördag och söndag, pga nattjobb, tävling, nattjobb och en natt till med jobb, dessutom garanterat få sömntimmar, så tanken är att jag bara ska sova (och göra det viktigaste i stallet - dvs sysslorna) på söndag, och att hästarna ska stå då.
     
    Aleccis gick en kortis på ängen. Hon var JÄTTEFIN! Mjuk i kroppen och munnen, lugn, stadig, och jag smög på lite mer tryck i gångarterna och är väldigt nöjd med henne. Vi rullade bara runt en stund och "kände efter" - jag var som sagt jättenöjd med henne, så vi avslutade ganska snart. Hon gick bara 35-40 minuter, och det svider i hela mig att skritta av så tidigt, men samtidigt ska hon tävla i morgon så det går ingen nöd på henne. Lite uppmjukning och mer åt jogg-hållet, men som sagt, tipptopp-känsla.
     
    Plockade in en del i bilen inför morgondagens tävling och inväntar nu samtalet som ska meddela när ekipaget är inne. Så snart påbörjar jag min jobbnatt som kommer bli min uppladdning inför morgondagen. Vem behöver sova? Haha, jag hoppas allt flyter på som det ska, så jag är hemma så tidigt som möjligt. Klockan ringer 05.30.
     

    Gårdagens hoppning, återigen en novell

    Jag bestämde mig för att jag ville ha djuren klippa innan P&Jn förra helgen, så dagen innan ställde jag mig och gjorde slag i saken (heter det så..?). Tredje gången för Latoya, och den här gången så tog jag den stora maskinen i huvudet (jaja, ganascherna då, och under) - reaktion: N-O-L-L. Stod givetvis som ett juleljus även när kroppen klipptes, i vanlig ordning, och detsamma gäller A. Så skönt med hästar som inte är rädda för klippmaskinen.
     
    Efter två dagars dressyr på ängen så tog jag med djuren för lite hoppning igår. Ett litet sockerbitshinder (med lite smalare bom, vilket det fanns en baktanke med = smalare = lite större krav på precision) på medellinjen, en oxer-räcke på fem galoppsprång. Vägen blev lite "innerspår" för att få fem bra språng på den, flöt man ut, eller när hindren var längre, blev det trevligare på sex galoppsprång. Och en linje räcke-räcke på fyra galoppsprång. Tanken var att rulla åt allt åt båda hållen.
     
    På P&Jn i helgen så var jag ju till mångt och mycket nöjd, men det kändes lite "jagande" och Latoya blir lätt lång när hon inte är framför mig. När hon till slut svarar framåt så blir hon lång och ramlar fram ännu mer på bogarna och blir såklart svår att rida ihop när hon inte svarat på förhållningar.
     
    Tog med Latoyahästen först, och kände redan från början att det nu börjar hända grejer. Hon utvecklas just nu, och jag bara tackar och tar emot. I första galoppen så föll hon självmant in i en rätt stor galopp som tog henne framåt. Jag behövde inte underhålla alls och hon sög på trevligt framåt, utan att ligga på ett dugg (...tyvärr, men jag klagar faktiskt inte!). Hon kändes ovanligt påverkbar. När vi hade värmt upp på backen så började jag rulla över sockerbitshindret, men valde att bara gå på volt - dvs alltid fortsätta i det varv vi kom ifrån. Och tror ni inte hästaskrället gör det helt jävla SUPERBRA?! Landar alltid i rätt galopp, jag får ihop henne inför räcket och hon skuttar glatt över och fortsätter runt. Gång på gång gjorde hon det jättetrevligt. Glad ryttare! Just detta visade sig vara en alldeles ypperlig liten miniövning för ändamålet; rid ihop hästen. När jag ställde ut det tänkte jag mest lydnadshinder och uppvärmning.
     
    Rullade sedan över hindren när de flesta låg på 80-ish. För någon annan kanske det är en självklarhet, men just där och då så fick jag en sådan himla trevlig hoppupplevelse. Latoyade lyssnade framåt, tillbaka, jag kunde både länga och korta ihop henne. Någon gång la jag en extra förhållning ("för att jag kan?" hm, inte vet jag, fel var det i alla fall, haha), och råkade komma lite nära ett räcke. Latoya backade själv av och hoppade upp sig utan att bry sig om avsprångspunkten. Hon var ambitiös, ridbar(!) och hoppade väl. Eftersom hon var så trevlig, så la jag upp hindren lite och tog de första sprången på metern för detta år. Det gick som en dans! Åh, jag var (är fortfarande) så glad! Det var nog det bästa vi gjort bland hinder hittills!
     
    Men säg den glädje som varar. Denna skithäst har nu börjat testa lastningen... Bara för att det gick så jävla bra och smidigt de andra båda gångerna vi åkte själva, suck! Så hemma fick pappa lägga på bommen bakom henne och jag ringde redan på invägen och bad min sambo komma förbi om en timme för att slänga på bommen bakom oss när vi skulle hem (pga tid att passa, hade ingen lust att stå där och träna). Men då skulle hon helt plötsligt inte ens uppför lämmen?! Hon som alltid glatt följer med in, fast lika fort backar ut igen. Gick efter kanske fem försök och hämtade spöt i bilen och la på det en gång på vänstersidan, vips så följde hon med lika snällt som vanligt. Där fick jag svart på vitt att det var trams. Hon förtjänade ett fuck you-emoji-klistermärke i pannan, och så ovanpå det en stor jäkla guldstjärna för japp, hon var verkligen skitfin att hoppa. Och jag får väl ta och erkänna att hoppningen gladde mig mer än lastningen "drog ner det". Vet att vi snart lastar oss själv igen. Back to training bara. Har jag någonsin sagt att Latoya är ett sto, och att hon kan vara liiiiite envis, sur och ibland lite väl självstädig? Hahaha, jag kommer försvara henne med mitt liv en vacker dag, men inte riktigt än ;) (Brukar med överdrivet glatt, tillgjord röst säga: ÄR DU SUUUUUR? (eller "vad glad du är!") bara för att dumma mig med henne när hon tjurar. Hade hon varit en människa hade jag fått en rak höger, utan förvarning.
     
    Hästbyte och iväg med Aleccis. The one and only. HOPPA IGEN?! hör jag i en kör. Japp, alltså tanken var ju att hon skulle vara redo för tävling efter P&Jn. För tanken var att hon då skulle ha lugnat ner sig lite. Men det gick ju inte riktigt så lugnt och städat till. Vi höll t ex på att krocka med den vänstra delen av mållinjen en gång för det blev en sådan där klassisk J: "vi ska höger", A: "vi ska vänster", J: "oj, ta vänster då", A: "sa du höger", J: "ta vad du vill!" A: "tror du försökte säga höger till slut, vi tar höger". Och det visar hur dåligt jag skötte min del, i kombination med att Aleccis var piggelin. Så jag tyckte det var ypperligt att hoppa igenom henne en gång till. Hör mitt hopp i rösten. Jag ÄLSKAR när hon är pigg. Ju mer energi, piggare och mer taggad hon är desto absolut roligare att rida. Men jag är också en tävlingsmänniska, så vi måste helt enkelt tagga ner lite, både hon och jag, för att ta oss igenom lördagens utmaningar.
     
    Tänkte inte göra något maffigt, avancerat, ansträngande eller... mycket. Bara värma upp och rulla lite hinder och sen klara. Men precis när jag kom in i ridhuset så kom ett annat ekipage också in. Dessutom med markpersonal/hjälp. Så det blev en liten hoppträning kan man säga. Aleccis gick lite mer än vad jag hade tänkt, men det behövdes nog. Hon var skitfin att rida fram (ovanligt mjuk för att vara A!), och jag ville få igång bakkärran på henne och är nöjd med hur hon svarade. Gjorde några små volter runt några räcken som hon gjorde väldigt trevligt. Fullt ös, men ändå koll på sin kropp och ställd inåt. Hoppade igång och hon kändes fin både på det lilla hindret och när vi rullade över räckena. Hoppade sedan alla hinder i en liten bana och så långt fungerade det också. Men så ville jag hoppa igenom henne på 110-ish också, och då gick det inte riktigt lika bra. Hon är helt sjukt snabb upp när det skiter sig, för ena gången red jag aspissigt mot oxern som förstahinder. Tappade bort galoppen där någonstans på kortsidan, så kom in på halvsteg, hon försöker gå på sidan, jag styr och så får hon hoppa nästan stillastående. Hoppsan... Trodde hon kunde bli rädd efter det, men icke! Var bara att sätta bättre galopp och komma igen. Sen på linjen räcke-räcke så springer hon jävlar efter första så vi är praktiskt taget i hindret innan vi fått in fyra och ändå lyckas hon ta sig över utan att ens var i någon bom. Hur är det ens möjligt? Det kändes inte 100% skitbra, men det kändes 95% skitbra, men jag såg på filmen sen att det nog var något jag letade efter som vi inte riktigt skulle kunna hitta, för det ser ändå bättre ut än det kändes. Och det kändes ju inte dåligt. Tog om linjen på fyra och något mer innan jag ändå kände mig nöjd. Så tabbarna var ändå inte något jag bryr mig om. Hon gör det jag ber om, så jag måste bara sköta min del (... vilket ju är lättare sagt än gjort). Men jag är nöjd och det känns helt rätt att jag hoppade henne en gång till. Efter tävlingen så tar vi det lite smålugn med Aleccis hoppande innan vi siktar mot nästa tävling. Sounds like a plan!
     
    Visar VIDEO0361_0000005156.jpg
     
    Visar VIDEO0359_0000034349.jpg
     
    Visar VIDEO0359_0000009805.jpg

    Runt, runt

    Gubben fyller år idag, så vi har födelsedagsfikat och ätit skräpmat. Skärpmaten pga stall+jobb innebär inte direkt några köksprioriteringar. Mellan dessa matintag fick jag ihop lite stalltid, men komprimerade ridpassen till fyrtio minuter styck. Mjuka upp sidorna, forma runt innern och stoppa in bogarna stod även denna gång på schemat.
     
    Latoya först ut. Det känns som det så sakteligen börjar hända grejer! Rätt som det är så känns det som det fungerar, sedan rätt som det är så fattar hon inte vad jag ber om. Unghäst </3 Detta då jag bytte ut vår lilla övning till en annan för att sedan återgå till den första. Men efter hon hade fått svänga lite snävare några gånger för att inte bara göra samma saker hela tiden, så hade hon lite svårare för att svänga med vikt på alla benen istället för bara innerfram. Vi låg inte bara på volter idag, utan red mer på en oval för att rakställa henne mellan allt böjande och formande. Fungerade bra och jag ska fortsätta som idag med att variera "övningarna" lite mer, så att vi kan hitta tillbaka till bogplacerandet efter att vi har gjort något annat, så att vi inte bara är "klara" och sedan är det bra för den gången. Hon kämpar ändå på och känns positiv och ambitiös för det mesta.
     
    Aleccis gjorde nästan samma sak. Rullade runt på ängen och varierade gångarterna. Efter en stund kändes hon mjuk och fin, och det finns inget mer att påpeka. Hon kändes således bättre (bättre anpassad till äng-jobb) idag än igår, och även jag var mer fokuserad på uppgiften(-erna) idag. Kul när båda går bra!
     
    Nu är det snart dags för en jobbnatt. Det är för övrigt min favonatt i natt. Lyx :)
     
    <3

    HUR KAN DU GILLA ATT EN DOG?!

    Sociala medier. Det är 2017, och alla vet vad "like"/"gilla" är. Ett ord - men nästan alla tolkar det olika.
     
    Det är som att en viss del av befolkningen ser sig själv som lite smått heliga och håller hårt i sina "likes". De scrollar, tar del av, men klickar sällan på "like". Jag säger inte att det är fel, för det är liksom frivilligt, jag säger bara att det är är så. Medan andra följer av genuint intresse och gillar allt hejvilt. Återigen - säger inte att det är fel, för det är - fortfarande - frivilligt. Det finns även lite däremellan; vissa som aldrig klickar på like, och andra som klickar på like även när de inte ordagrant gillar; vi pratar sympatilike.
     
    Jag tycker sånt här är intressant, för det finns ju inga regler. Utan antagligen hör det ihop med personlighet, I guess. Och vad är ett "like" värt? Jag tänkte dra min verison. Alltså detta inlägg skriver jag bara för att det blivit mycket "dagens ridpass" den senaste tiden, haha. #krystar
     
    Jag tycker att det hör till att man trycker på "like" på bilder/filmer som ens IRL-kompisar (och även sociala medier-kompisar - alla räknas) lägger upp. Det är väl en självklarhet att man gillar ens kompisar - även om det nu lät som en mycket PERSONLIG form av bekräftelse, vilket jag inte tycker att det är. Men för mig är det konstigt (och typ "dissande") att inte gilla en väns bild/film. Man gör inte så. #dåligvän hahaha.
     
    I mina ögon är inte ett "like" liksom livsavgörande i styrka, utan det är ärligt talat väldigt litet. Men så blir det ju när man "gillar allt" och sprider likes omkring sig, precis som jag gör. Det är ju inte så att alla får ett visst antal likes som man får vårda ömt ;) Samtidigt är "likes" väldigt värdefulla i känsliga sammanhang (vid typ känsliga frågor och till den som känner sig utanför "IRL").
     
    Men så är inte alla bilder/filmer på flygande hästar och glansiga volvobilar, utan det finns rätt mycket annat i flödet som ändå har samma valmöjlighet i nederkant; gilla, kommentera, dela. Inget nytt, så långt.
     
    Rätt som det är dyker det upp inte bara clickbaits, reklam/annonser och rent skräp, utan här och där springer man på lite olika artiklar. Det är inte svårt att klicka på "like" när mjölkpriset höjs. "Gilla" lika med gilla.
     
    Men så har vi baksidan av världen. Olyckor, sjukdomsfall, annat skit och sorgligheter. I mina ögon är det inte att ordagrant verkligen GILLA händelsen (eller utgången av händelsen) i en sådan artikel genom att trycka på "like". Jag tycker det är den form av bekräftelse, empati och ja, i viss del bekräftelse, med ett sådan klick. Där ser man att vi är väldigt olika. I kommentarsfält kan man läsa "Hur kan x personer GILLA detta?!" och så är de förtvivlade. Ja, men det är ju för att vi har olika syn på vad detta klick innebär.
     
    Och det här var precis jag som stal några minuter från ditt liv. Pöss.
     
    Lillis

    När det fungerar!

    Mina vevande nävar måste arbetas bort NU - lika snabbt som de hälsat på, lika snabbt ska de tillbaka där de kom. Därför måste de lyssna (och förstå...) när jag vill stoppa tillbaka innerbogen där den kom ifrån, och även kunna forma hästen med min innerskänkel.
     
    Idag fick Latoyahäst traska ner till en av ängarna för lite "skolning". Efter att jag känt på henne lite så tänkte jag fortsätta på volter. Redan i första galoppen i samma galopp som vanligt så skickade hon röven i en skruv och spark. Då la jag faktiskt på spöt på röven två gånger och vips, en bock men sen kunde hon galoppera som en normal häst hela resten av passet! (Och jag som låtit henne komma undan i "äsch, hon är nog bara svag"-anda. Pfft, hon vet exakt var hon har mig, hahaha!)
     
    Jag hade lite högre tankar och krav idag, och har kämpat målinriktat på att verkligen stoppa in bogjävlarna där de ska vara. Det har ändå gett resultat! Bättre i höger varv än vänster i vanlig ordning, men hon har verkligen ansträngt sig. Kämpat på bra, varit positiv, inte varit slö - i och för sig har jag inte tillåtit henne någon fördröjning utan har direkt petat med dressyrspöt bakom skänkeln om hon inte svarat framåt direkt. Jag är SÅ NÖJD med henne idag. Hon var jätteduktig. Nu vet jag att jag faktiskt kan börja kräva mer av henne, och att hon ge mig det svar jag vill ha. Hon springer runt på sina bogar mest hela tiden och känns väldigt framtung, så jag började också försöka rida henne till att bära mer vikt bak och komma upp lite framtill. I några steg ett par gånger fick jag till en skillnad i henne som jag önskar kunna hitta varje pass en vacker dag.
     
    Bogarna, övergångar och att få henne att ta mer vikt bak - när dessa grunder sitter så kommer hon fanimej gå att göra vad jag vill med sen! Hoppas motivationen håller i sig.
     
     
    Aleccis hade en lite mer spänd dag idag. Inte så att hon var spänd-spänd, utan mer det där att hon scannar av miljön hela tiden, men ändå svarar på mig. Däremot svarar hon inte till de vanliga 90 procenten, utan snarare 60-70, vilket gjorde att tillsammans med det ofokus som plötsligt dök upp i mig, var det inte en bra dag att trimma på äng. Utan jag red bara så länge att jag "fått ihop" henne i alla gångarter i båda varven och sen fick det bli en uteritt i skogen i stället. Jag vill inte förstöra något, och det var en sådan dag när jag vill mycket men kan jag inte koncentera mig så blir det inte bra. Det är lätt att vara orättvis mot hästen då. Så vi fortsatte vara glada och begav oss ut på en tur i stället. A var nära till "action" hela tiden, och ryckte till för saker som inte fanns och vände runt pga en läskig gren. Vi rullade lugnt(! helt ärligt) uppför himlabacken och skritt bort till vändplanen, lite mer galopp tillbaka uppför den mindre sluttande backen och sen skritt nedför himlabacken. Därefter höll jag henne i lugn tempo resten av rundan och är väldigt nöjd med min insats. Hon lyssnade bra på min hand (tack vare att bra ridning fanns kvar i min kropp sedan igår, thankyouuu) och jag kunde även locka fram lite tryck bakifrån utan att hon tog det som hastighet. Hon kämpade på och jag är glad att jag bytte taktik idag. Är väldigt nöjd med henne också, "trots allt", haha. En dag som idag kunde ha varit en mindre bra dag.

    Djur på tur

    Förra veckans plan höll jag riktigt bra, till fredagens ridning med Aleccis. Allt gick enligt plan, till och med onsdagens ridning av bägge trots tidig jobbdag när jag började jobba 03.45. Det krävdes ändå lite pannben för att verkligen se till att ta mig ut och det var inte förrän vi hade kommit igång som jag egentligen blev pigg, innan dess var jag rätt trött. Men båda gick sina pass och jag är i efterhand väldigt nöjd. Var hemma igen kl 20.30, och då var det bara att sova inför nästa arbetspass. Man orkar mer än man tror.
     
    Den senaste tiden har jag jobbat vid behov på två olika åkerier, men kommer från och med helgen börja köra på heltid igen i några månader. (Woho! Lagom till tävlingarna drar igång - välbehövligt!) Men efter dessa månader så väntar annat jobb, så jag ska - om allt går enligt plan - ha mitt på det torra. Gött mos.
     
    Efter P&Jn så fick Latoya vila, vilket var planerat. Det kändes extra bra efter den cirkus hon haft i boxen och hon måste haft en rejäl urladdning psykiskt, så det satt riktigt bra med en ledig dag för henne. Aleccis däremot... Ujujuj. När jag precis skulle kliva ur bilen hemma så började det regna, så jag bytte snabbt ut vårt kommande "riktiga" pass mot en barbackatur i skogen och byn. Regnet avtog visserligen, men hästis fick gå barbacka ändå. Jag fick ändå till en rätt trevlig ridning, där jag kunde hålla henne någorlunda hos mig, och utan att det blev farligt. Hon var rätt luftig fram, och SKITPIGG men ändå, jao, jag fick till det. Har fått till en bra barbackasits den senaste tiden med väldigt långa, stadiga skänklar som gör majoriteten av jobbet. Låga, stabila händer och upprätt sits med stadig bål - då fungerar hon bra. Detta lyckas jag alltid med bättre barbacka, och borde lära mig och ta med detta även i sadeln. Meeen, hahahahah. Det är ju då två backar som är lite... nästan provocerande, att inte galoppera i. Jag gör inte en enda kraftansträngning att hålla henne på mattan där, för jag skulle ändå inte ha en chans. Det är bättre att balasera upp oss, och sen drar hon. Okej att hon gillar att galoppera, men som hon stack! Det är såå fantastiskt på alla sätt och vis. Den styrkan i kroppen, den energin, det intresset, den fartvinden, den känslan att inte ens kunna känna stegen under ens kropp för att allt är en enda rullande, snudd på odefinierbar, känsla. Wow, vad jag älskar det. Problem kan däremot uppkomma på andra sätt. Musik (för ovanlighetens skull) i öronen och en skarp sväng i krönet på backen. Man vill inte få möte där vill jag lova. Det går FOOORT och oavsett vilket möte vi hade haft så hade det bara slutat i katastrof. Livin' on the edge. Har man tur så hinner man bromsa innan det går lite nedför, för där behöver man en liten andningspaus och sedan försöka hålla ihop en lite mer kontrollerad framfart på rakan som väntar därefter. Knäna började säga upp sig, så vi tog en lugnare sväng runt den mindre rundan, men fortsatte sedan hemåt igen. Hemåt, längs nästa backe som det också är lönlöst att "bråka" i. Hästen kommer gå. Hon kommer ge allt. Hon kommer älska dig. Och hon kommer inte höra vad man säger ändå. Det är nätt och jämnt att man hinner tänka tanken att man kanske ska mjukna lite i nävarna, men då är hon redan halvvägs uppför backen. Återigen; den kraften. Den jääääävla kraften. Hon drar som vi nu vet i över 50 knyck. Man får i det läget räkna med lite bromssträcka, för det behövs. Men jag är bara så jävla lycklig över denna häst. Visst, att sticka hejdlöst barbacka kan vilken häst som helst göra. Men det finns ingen häst som kommer ta Aleccis plats i mitt hjärta. Hon och jag är varandras tvillingar, i lite olika form. Länge leve hastighet <3 Det spelar ingen roll om jag är tjugofem och hästen är sjutton; vi härjar runt utan morgondag ändå.
     
    Bildresultat för if one day the speed kills me don't cry because i was smiling sticker

    Resultat från årets första P&J med samtliga hästar

    Planen var utarbetad och klar, så det var bara att börja beta av punkt efter punkt och hoppas på att få så bra framridning som möjligt med varje häst, trots knapert med tid.
     
    Först och främst åkte jag ut och gjorde i ordning mina hästar. Körde in Latoya först. Parkerade henne där inne och svängde hem en andra gång för att hämta Aleccis. Gick banan, och var uppe och betalade. Tog sedan ut Aleccis och red igång henne i trettiofem-fyrtio minuter så att hon inte skulle bli utplockad "kall" från en box och sedan pang bom in och hoppa. Så därför rullade jag igång så pass att hon fått svettas lite och känt av hennes dagsform. Pigg och glad, såklart. Är ju A vi pratar om. Världens bästa. Alltid.
     
    Ställde sedan in henne i en box, bredvid Latoya. Sen var det igång. Latoya visste ju att Aleccis var bredvid, men kunde nätt och jämt se henne. Hon höll igång jävlar där inne i boxen, och nog för att jag är rätt "bekväm" med mina djur, men idag har jag faktiskt varit lite orolig att hon skulle göra något dum och skada sig. Hon var nere och rullade i den halvsketna boxen precis lagom innan det var dags att ta ut henne. Vilket det var strax efter att jag var tillbaka med Aleccis.
     
    Latoya var HEMSK att göra i ordning. Jag försökte hålla och fick hjälp av min högstadie-mentor att borsta hästjäkeln. Hon sprang över oss båda två (hästen alltså, haha), och var riktigt, riktigt skitjobbig att försöka hålla. Fick på alla grejer och kom upp så småningom och väl uppe är det ju alltid lättare att hantera dem när de är "sådana". Latoya sprang runt och gapade, var lite bångstyrig och visade lite lätt missnöje men var ändå så pass schysst att hon gick dit jag ville och gjorde vad jag bad. När vi kom in på framhoppningen så släppte mycket. Inte allt, men mycket. Hon började lägga fokus på rätt saker, tack och lov.
     
    Hon var lätt i röven och hela bakdelen levde sitt egna liv med byten, sparkar, en kick i en vägg, bakutspark med skruv och allt det där "vanliga". Gick ju knappt att hålla hela hästens kropp i en och samma galopp. Men! Mot hindren så var hon klockren! Bjöd och hoppade fint. Jag vet ju att hon är som hon är ibland med sin bananighet och jag vet att det blir bättre så småningom, så jag bryr mig inte om att hon strular runt utan fokuserar på att hon är fin på hinder och i ett betydligt bättre "mentalt skick" än hon var en stund tidigare.
     
    Latoya 80 cm
    Hon ökar mot hindren och ger en kanonkänsla på hinder; självförtroende, glädje, otittig, kräver inget från mig som ryttare utan skuttar smidigt över, och bjuder på fina språng. Men, helt framför skänkel eller ens mellan hjälperna är hon inte. Utan det blir lite lätt jagande med rätt mycket smackningar. Är ändå nöjd med henne. Hon skuttade enkelt in en felfri liten runda, trots lite stora avsprångspunkter ibland. (Klart allt detta ska vara en piece of cake på 80 för en storhäst, but still.)
     
    Skrittpaus, känna på något litet språng för att "hålla ångan uppe", och så in igen.
     
    Latoya 90 cm
    Andra rundan är jag mer nöjd med än första. Här hade hon bättre bjudning inte bara mot hindren utan mellan dem också. Kändes riktigt trevligt. Något stort språng fick vi, men ändå i helhel bättre. Hon var jätteduktig, och felfri igen. (När jag såg filmerna så ser jag att jag har haft väldigt ledande tyglar över språng flera gånger med alla hästar. Detta då jag uppenbarligen vill rida bättre vägar och försöka göra det bra, men skänklarna suger visst, så då har jag tagit till ledande tygeltag. Hästarna får fortfarande eftergift men att de ändå fått en vägvisning över hindret liksom. Men det som stör mig är att det därför ser ut som att jag vevar med spöt på Latoya flera gånger, men jag har inte använt det alls när vi hoppat. Strax efter galoppfattningen till andra rundan så snuddade jag hennes bakdel för att förstärka gasen, och en gång på framhoppningen så la jag på spöt på baken när hon svarade dåligt framåt. Då visade hon missnöje och drog av en bock och surade med en spark. Men det var också allt. Ska jag ha spö så vill jag ju ha ett långt för att kunna dutta till på röven om det behövs. Är lite allergisk mot att lägga på spöt på bogen. Hm, det bästa hade ju varit att inte behöva rida med spö alls - och att hon därmed borde lyssna bättre på ryttaren.)
     
     
     
     
     
    Snabbt hästbyte och in på framhoppningen med Sacke. Det var givetvis allmänt kaos precis i vanlig ordning när det är P&J's, haha. Ponnyer, unghästar, allmänt gröna hästar och en och annan ovan ryttare (eller flera...) i en salig röra, och så några som ändå tävlat förr som försöker hålla sig till regler så gott det år. Jag är absolut inte ett "ankare", utan smälter in bland de andra ändå. Det blir lätt så, att alla till slut knappt vet vad de sysslar med för att det alltid är någon i vägen, någon häst som får ett utbrott, någon som är mötesskygg, stannar på ett hinder osv, osv. Jag vet ju att det fungerar så, så jag försöker att inte bli påverkad. Men det var lite svårt att "få plats" och kunna rulla igång, men det gick så småningom. Sacke kändes på hugget, och sög in lite av de andra hästarnas energi när de härjade runt, hehe. Men han har utvecklats och jag kände att han ändå, även om det är några månder sedan och är lite rostigt, ändå visste vad det handlade om. Han hoppade glatt alla hinder, och kändes bra inför den kommande uppgiften.
     
    Jag tog av mig klockan och la den i byxfickan (pga ramlade av i Växjö när den "öppnade" sig och störde mig, så försöker komma ihåg att alltid ta av mig den före första start, men hade inte kommit på det förrän nu). Det var bara det att fickan visst var trasig, så klockjäveln åkte ner i byxan, och runt bak mot röven - där jag dels ska sitta mot sadeln, men även ha sadeln mot röven. Både aj i mig och aj i sadeln alltså att ha den där. Så jag var tvungen att försöka leda runt den så den hamnade på utsidan i knähöjd, för att inte ställa till det. Såg väldigt dumt ut och folk undrade vad jag höll på med, hahaha.
     
    Sacke 90 cm
    Efter första hindret så rider jag inte en skitbra väg, trots att tvåan kommer fort efter väggen. Dessutom vet jag att Sacke ofta hoppar stort och det kändes som han var på väg att göra det OM han skulle hoppa. Så jag hade redan tagit ett mantag, och hann inte leda med högerhanden och jao, det blev ett stopp med volt och ny anridning. Då gjorde jag det bättre och Sacke hoppade utan konstigheter. Resten av banan gick bra och kändes bra. Jag är nöjd med rundan överlag, men hade absolut kunnat rida betydligt bättre till tvåan så där är jag såklart inte helt nöjd med min insats. Sacke skötte sig super! Tittade inte ens på vattenmattan, och inget annat hinder heller, för del delen! Så det kändes som en vinst i sig, haha. 4 fel. Sacke var dessutom lite mer försiktig än vad han annars har varit när vi hopptränat. Nu menar jag försiktig på ett bra sätt. Studerat hindret och hoppat över det lite lugnare, och inte glatt slängt sig över i en jävla hastighet utan kontroll som det mest blivit när vi tränat, hehe.
     
    Skrittpaus och bort till framhoppningen för nästa runda. Gjorde samma som med Latoya; mest skritt, men kände ändå på hindren för att hålla ångan uppe.
     
    Sacke 100 cm
    Den här rundan är faktiskt bra. Denna gång red jag bättre väg mot tvåan, men hann inte riktigt få honom helt rak så vi petade ner den bommen. Resten kändes riktigt bra och han hoppade med självförtroende och glädje, precis som det ska vara. Men fortfarande med den där positiva försiktigheten. Dessutom skuttade han igenom kombinatinen riktigt bra. Väldigt, väldigt väl. Det kändes som att han koncentrerade sig jättemycket för att lösa den uppgiften. Så kul! För vi har ju haft lite problem med kombinationer då han inte riktigt förstått dem, men vi har också tränat på dem och denna träning har gett resultat! Han drar på en del efter femman, men jag hinner ändå få rätt bra koll innan vi ska upp mot sexan. Men exakt så (fast ännu snabbare) är han expert på att göra. Hinder på diagonalen betyder tydligen fullt rally efteråt, hahaha! Och gissa om han inte seglar över vattenmattan ytterligare en gång helt utan att blinka. Wow, så bra det kändes! :D 4 fel igen, men det kändes som en felfri runda ;) JÄTTEnöjd med honom och helt-okej-nöjd med min insats. Men det kan ju alltid bli bättre på den punkten.
     
     
     
    Av Sacke och ut med den tredje och sista hästen för dagen: Aleccis, igen, på sätt och vis. Jag ville såklart inte slöa och sega, men inte heller stressa så coolade ner och "tog min tid" utan att för den skull vara dryg, som sagt. Rullade igång henne igen och hoppade så sakteligen fram. Jag hamnade till slut sist på dagen, även efter 120-starterna (det var tre starter efter mig, totalt på hela dagen), men det var på sätt och vis bara skönt så vi hann få vår tid. Lite komprimerad uppvärmning och framhoppning, men ändå så rättvis den kunde bli. Jag är själv nöjd med hur jag löste detta och kände mig inte alls påverkad av den stress som hade kunnat skölja över mig där (mvh stress-majan själv).
     
    Det är ändå såå fantastiskt att rida in på banan med en "gammal" häst. Nog för att både Latoya och Sacke har varit ute så pass att de förstår upplägget. De kommer in och kollar läget, har koll men ändå inte kanske helt 100% av vad som förväntas av dem, utan kanske 70-80%. Och så kommer man in med Aleccis, och känner i hela kroppen hur hon går in i "fight-mode" och hela hästen utstrålar "jag vet PRECIS vad jag ska göra". Fantastiskt.
     
    Aleccis 110 cm
    Rider igång och det går ju som tåget redan från början, haha. Var inte det snyggaste vi gjort, och Aleccis måste ha "läst fel" på bedömningen för i hennes värld var det en "bed. A:0" och inte en "bed. A". Sötnöt. Bråttom hade hon, och skitkul hade hon med. Jag har som sagt lättare för att svänga än att bromsa så varför försöka "bråka" och trycka ut henne mot väggen, när det istället är lättare (obs; lättare, inte bättre) att sitta upp, rida ut svängen, stötta och sikta på nästa, med lite onödigt kort väg med tanke på att det bara är en P&J. I mål med en rätt snabb (det gick snabbare än det ser ut), lite hafsig runda men ändå med uuunderbar känsla. Hon suger på hindren och och hoppar bra, känns skitbra på hindren och ja, jag älskar henne. Felfri runda. På pappret i alla fall, ehm.
     
     
    Jag själv kände mig lite "kvar" i Sackes språng och hamnade lite väl på mage i landningarna ett par gånger. Han hoppar lite mer uppåt, medan Aleccis hoppar mer framåt, och långt. Dessutom var ju klockan nu eftermiddag, och jag hade givetvis inte ätit något (vem hinner ens äta?), så även om jag inte var "trött-trött" så började bränslet och näringen ta slut, och då blir man ju lite seg och fördröjd i det man gör. Precis så kände jag mig. Fördröjning.
     
    Jag är JÄTTENÖJD med alla hästarna, och i helhet nöjd med alla rundor. Det finns att jobba på, men alla hästar känns kanon inför året. Latoya fick gå 80+90 för att dels boosta självförtroendet. Hon hade lika gärna kunnat gå 90+90, eller 90+100, men Sacke "ska" gå 90+100 inför nästa helgs tävling, och Aleccis ska få en runda för att helst inte vara döpigg nästa helg. (En döpigg Aleccis är inte en vinnande Aleccis, that's why.) Så det var för att ändå försöka få ut så mycket tid mellan hästarna som det bara var möjligt och därför försökte jag sprida ut dem så gott det gick i klasserna. Är nöjd med mitt upplägg; alla har bara boostats med bra rundor, språng och självförtroende - jag med.
     
    Den som läst hela vägen hit ner är värd en medalj. Puss.
    PS. Latoya är, tacktacktack och lov, fortfarande hel efter denna dag med de idiotiska (och onödiga!) utbrott hon haft i boxen. *puh*

    "Hatar" är ett starkt ord, men...

    Jag skriver ofta om hur Latoya älskar saker och ting, och allt som oftast är väldigt glad och lite "lätt och luftig" i kroppen. Hon är en väldigt sammarbetsvillig häst och trots den självständiga sidan hos henne så är hon lika intresserad av att "vara med" som hon kan vara ointresserad av samma sak. Men nästan alltid så vill hon vara i knät. Nära, nära, nära. Uppmärksamhet är liksom meningen med livet. Trånga utrymmen, skrikande klippmaskiner och nya, orutinerade, ryttare bekommer henne inte. Får hon bara vara med så är hon skitnöjd. Ingen har någonsin gjort henne illa, och japp, jag vet vad ni tänker; alla älskar henne. I alla fall i hennes ögon. Hon litar på alla, och en så länge kan jag nog säga att det är en häst att lita på till mångt och mycket. Hon har levt upp till alla förväntningar. Dålig gaspedal är ju liksom en yttepytteliten detalj sett till helheten av den individ som anlände till gården i april förra året.
     
    Meeeen, here it comes. Det finns en sak som denna Latoyahäst djupt ogillar.
     
    Det är så att hon inte har samma regler som de andra (dvs de andra får inte gå ut även om dörren är öppen, men hon äter "ute", dvs utanför lösdriftsboxen, så hon måste givetvis få gå ut och äta sin mat - därav denna specialbehandling). Men det ena har lett till det andra och numera går Latoyahäst ut och in som hon vill när jag är i stallet. Hoppsan, typ. Orkar inte bry mig, hahaha. Den går ju ändå inte så långt, slash, den kommer tillbaka, osv. Men ibland så behöver man hämta hästen (typ som när den PROMT ska vara i grannarnas trädgård fast att den har en hel jävla gårdsplan plus vår trädgård att vara på... suck.), och det är inte alltid man orkar hämta grimma först. Så därför har jag krävt att hon ska vara ledbar i pannluggen. Och det är här hatet kommer in, haha. Hon hatar det! I början så kastade hon med huvudet och skickade arga ögat på mig. Men ni vet ju hur det är att ha häst; går armen ur led så är det värt det, och hellre att man flyger med än att man, gud förbjude, tappar taget. Så jag har stenhårt hållit i varje gång så att hon förstått att det inte finns några alternativ. Sura kan man göra, men följa med SKA man. Så det så.
     
    Ibland är den inte på så gott humör, haha. (Men jag tycker om den ändå <33)

    Pärlis

    Jag kör dagpass nu onsdag torsdag, och det är den väldigt tidiga dagen i morgon, så tanken är att lägga mig klockan 18. Glömde precis bort mina kakor i ugnen = förstörda (*gråter*), men i övrigt är jag i fas. För en gångs skull kommer jag verkligen lyckas lägga mig tidigt när det vankas uppstigning klockan 03. Känns riktigt bra.
     
    Latoya vad på väg till ängen, men idag skulle vi rida i skogen och byn. Hon var tittig, tråkig och slö tyvärr, men det är ju inget nytt. Där föll hoppet om att hon hade blivit bättre på att ta sig framåt av egen vilja. Jaja, i morgon blir det ängen igen och då kommer hon garanterat vara trevligare igen. Så det är bara att kämpa på, och envist driva på henne varje gång vi ska utanför gårdens gränser och röra på oss.
     
    Sen tog jag ut Pärla. När jag stängde dörren och sedan vände mig om så fick jag se en väldigt bekant syn; en guppande, gul fjordrumpa på väg mot egna äventyr. Precis som på den gamla goda tiden, haha! Men denna gång höll hon inte riktigt samma hastighet, eller hade samma uthållighet, utan jag fick tag i henne efter typ bara fem minuter eller så. För tio år sedan så kunde det ta en halvtimme och jag blev rätt förbannad på henne mer än en gång. Sen gick vi i slowmotion ner till ängen. Man får vara lite trött när man är 27. Satt upp och bad henne sen trava. Likt en symaskin trampade hon på med friska steg. Galoppen likaså. Och hon var JÄTTEMJUK i sidorna och riktigt arbetsvillig. Jag blev sjukt förvånad. Det verkar vara den mest genomridna hästen i mitt stall och ändå rids hon knappt något längre. Slöseri. Tänkte också meddela att det var mer ös i denna fluffiga, gamla kropp än vad det är i Latoya, 5 år, hahaha. Det är en mentalitet i kallbloden som inte finns i någon annan hästtyp, och jag älskar den av hela mitt hjärta. Hästen liksom bara SKA göra det man ber om - oavsett om den dör på kuppen, typ. Arbetshäst ❤ Och ja! Hon BOCKADE flera gånger! Alltså, kan man som hästägare bli lyckligare än när man håller liv i sin gamla trotjänare och den är i bättre skick än man trodde. Wow. Hon var ohindrat dagens höjdpunkt. Lycka! Jag satt på henne i max en kvart och gick bredvid henne ner till ängen och hem igen. Det var alldeles lagom motion för den här tanten. Fantastiska Pärla. Måtte hon bli odödlig ❤
     

    Sacke i lördags

    I lördags så byggde vi fram lydnadshinder till Sacke för att nu börja "träna" på ett nytt plan. Nya hinder är fortfarande lite otäcka tycker han, men det har släppt så pass att jag känner att vi måste fokusera annorlunda (eller ja, fokusera vidare) för att bli starkare i år. Mer lydnad och mer kontroll!
     
    Men det gick väl... som väntat, haha. Han drar iväg med mig och tycker att det är skitkul att hoppa och våra lydnadshinder gjorde inte riktigt så mycket nytta som jag önskade. Jag kunde inte ge honom ett dugg eftergift för jag var tvungen att hålla genom hela långsidan för att inte riskera en katastrof. Ändå så lyckades han gå på två språng mellan de sista hindren mer än en gång. Shit, vad jag hade att göra! Men han tycker det är såå himla roligt, och känslan han ger är, trots rätt kass kontroll emellanåt, väldigt trevlig. Jag älskar positiva hästar! :D
     
    Filmsnutt från instagram. Från och med nästa helg så smygstartar vi säsongen, och helgen därefter är den officiellt igång.
     
     

    Ett tappert försök till lydnadshoppning med Sacke i lördags. Det var inte vår starkaste insats, haha, och detta på filmen var typ enda gången det blev någorlunda jämna tre+tre. Han hade inga problem att gå på tre+två, just sayin' 😂 Men han tycker det är skitkul och det är ju huvudsaken 😀❤🏇💨 #happy #horse #knabstrupper #showjumping @haukkaanne

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 16, 2017 kl. 12:30 PST

    Toytoy och Alecciusbästius

    Toytoy fick gå på ängen igen. Mer grundridning, mer lydnad. Vi gjorde lite samma som igår, men la även till lite tempoväxlingar utöver alla halter och övergångar. Nyttigt! Hon var lika glad som vanligt och lika "tråkig" i munnen; accepterar inte bettet utan snirklar sig så mycket hon kan. Men när hon fattar så är hon faktiskt rätt känslig. Det är det där ointresset och den obryddhet som gör att det tar tid, för hon är inte på något vis stark. Jag längtar tills vi har passerat detta kapitel. Men det gör vi inte förrän vi arbetat oss ur det, och det är vad vi gör just nu. Fullt fokus på utveckling!
     
    Aleccis skrittades barbacka i 45 minuter runt byn. Bästa, bästa A. På hennes rygg, som för övrigt är den mest bekväma man kan hitta. Rund och go, men inte överviktig, med en manke som inte alls stör utan är alldeles lagom. Dessutom, alltså jävlar vad jag älskar det. Ni vet när man skrittar uppför rätt branta backar barbacka, på långa tyglar, och känner hur ryggen blir dubbelt så stor. Varenda fiber i varje muskel arbetar och man glider nästan bakåt för att pälsen och skinnet blir så "slimmat". ÄLSKAR det. Och sedan har hon den mest fantastiska inställningen eftersom hon ju är en häst av det lite piggare slaget. Öronen spetsade framåt och trampar på FRAMÅT hela tiden. Steg för steg. Skulle jag vända henne fjorton gånger åt fjorton olika håll så skulle hon trampa på lika raskt oavsett riktning. Japp, finns inget bättre än att sitta på den hästen. Om det så gäller tvådagars hoppkurs, eller som idag, en helt kravlös skrittrunda. Jag njuter av varje steg hon för mig framåt.
     
     

    YEEES Peder och ridsport-Sverige!

    Där satt den! Jerringpriset till Peder och All in! Och det finns ingen annan än Peder som kan leverera känslan mellan häst och ryttare i en tävlingssituation så träffsäkert. Jag hoppas ni hörde talet. Hatten av och all respekt. Jag önskar att jag en vacker dag blir hälften så grym som Peder Fredricson. Heja Peder, och heja hela ridsport-Sverige! Återigen har vi tillsammans satt sporten på kartan.
     
    Bildresultat för jerringpriset 2017
     

    Latoyas hoppning i fredags

    I fredags stoppade jag in Latoyahästen i lådan och åkte in till klubben för att hoppa henne. Linje räcke-oxer på långsidan, en oxer på mitten på andra långsidan, räcke på diagonalen som även var bruten linje till räcket på långsidan, och två studs på andra diagonalen som även var bruten linje till oxern. Fem galoppsprång på alla distanser, men lite väl långt på långsidan.
     
    Red och hoppade fram lilla hästen och hon kändes jättefin! Det är ju helt klart lydnaden som inte är helt hundra (oookej, ärligt talat ganska långt ifrån hundra... fortfarande), och så vänsterbogen i vänster varv. Annars känns hon riktigt bra! Hoppade fram och hon var glad, och pigg, för att vara Latoya. Ökade mot hindren och tyckte det var alldeles superkul.
     
    Rullade över dem i en bana och la upp dem något sedan (85-95 cm, så tar det mjukt och snällt). Hoppade en vända till och hon är såå lätt på hinder, ökar vidare och klipper som ingenting. En gång kom vi rejält stort på oxern på linjen men hon kliver av och tar i bara. La en bock precis efter landningen, haha. Jag ÄLSKAR verkligen hur hon inte alls börjar måtta och trampar om, utan att hon hellre klipper. Det går ju inte när hindren blir högre givetvis och antagigen är det väl "ungt och oförstört", snarare än något naturligt att hon väljer det alternativet. Men ändå! Pärla trampar ju om till förbannelse om det skulle vara minsta lilla stort, så jag tänker på alla sätt bevara det mod i henne att hon ska fortsätta våga gå stort om det behövs.
     
    Var sååå nöjd med henne efteråt. Hon gav en riktigt bra känsla och jag levde på detta pass ett dygn eller så (tills träningen med A på lördag då jag levde på nästa bra hoppass istället/också, haha). Det kan ju inte bli bättre än glad häst och glad ryttare när man gjort en träning och allt bara har suttit. Dessutom så var det nu andra gången på rätt kort tid som vi åkte själva och även det gör ju att det känns extra bra. Jag SKA (måste) kunna åka med själv med hästarna, så detta är en efterlängtad punkt att bocka av. Vi har ju provat att åka själva tidigare, men nu känner jag att vi hittat en långsiktig lösning och en metod som jag helt och hållet står för. Jag är verkligen såå nöjd på alla plan!
     
    Just det. I Kalmar i höstas så "hände ju något" på framhoppningen med oxrar. Vi tappade energi i anridningen och L stannde. Inget konstigt, men hon petade ner frambommen med nosen när vi stod still. Sen fick jag inte över henne över oxern alls, utan fortsatte hoppa fram på räcket bara. Inne på banan hade hon samma mod som vanligt. Inför andra klassen la vi ner oxern rejält (vi hade mycket mer tid), bara så att hon skulle få ta sig över den. Hoppade den på typ 70-80 någon gång med, men höll oss på räcket sedan för säkerhets skull. Samma sak på banan som till klassen innan; hon hade modet och klippte alla hinder. Men som jag skrev då så tänker jag inte göra en grej av det, men jag kommer komma ihåg det. Förra (och även första) hoppningen för året ville jag därför ha med en oxer men väldigt, väldigt liten som vi först hoppade som ett räcke åt båda håll. Hoppade den på typ 85 sista varvet och det verkade inte finnas i hennes minne vad som hände i Kalmar. Samma sak var det i fredags när vi hoppade. Det var även lite titthinder framplockat, och en rätt stor vattenmatta under oxern på långsidan. Hon är ju inte ett dugg tittig på hinder, inte ens vattenmatta, så jag räknade inte med några problem. Mycket riktigt så gick hon som tåget på allt i hennes väg; räcke, oxer, studs, tittigt eller otittigt. Hoppas innerligt att det bara var en dipp i skallen och inget mer med det - och det känns verkligen precis så, dessutom.
     
    Vi börjar snällt och inbjudande på P&Jn till helgen; 80 och 90 cm går hon då. Det blir skitbra!
     

    Veckoplanering

    Aleccis har nu gått hårt i helgen så hon kommer gå lugnt i början av veckan och sedan gå mer lydnad. (Dagarna i mitten är inte huggna i sten (måste anpassa efter vädret), men hon ska gå två pass på ängen innan lördag i alla fall.) Latoya kommer gå mer lydnad nu för att sikta på att debutera 110 om två månader. Det är målet jag arbetar mot, sedan får vi se om det är rimligt. Jag vill att hon utvecklas, men bara på ett hållbart sätt. (Och ja, Pärla måste ju vara med på ett hörn också. Hatar att hon går i "sista hand". Hon är värd mer än så <3)
     
    Aleccis
    Mån: skritt barbacka 45-50 min (dahlsedanrundan)
    Tis: vila
    Ons: markarbete på ängen
    Tors: "rida ut" - raka spår
    Fre: markarbete på ängen
    Lör: P&J, 110 cm
    Sön: "rida ut" - raka spår
     
    Latoya
    Mån: lydnad på ängen
    Tis: "rida ut" - raka spår
    Ons: lydnad på ängen
    Tors: vila
    Fre: lydnad på ängen
    Lör: P&J, 80 & 90 cm
    Sön: vila
     
    Pärla
    Frivillig dag, troligtvis tisdag: rida en sväng.
     

    Söndagens Toytoy

    Hon fick ääääntligen gå på sin favoritäng och i vanligt ordning blev det lite halvstorslagen entré med ett varv frust, bock, bus, skak innan vi kunde börja göra nytta.
     
    Det är mycket rent ridbart som inte riktigt fungerar med Latoyahästen. Ibland svänger det dåligt, ibland svänger det alldeles för mycket, ibland går det inte framåt när det ska gå framåt men nästan alltid så bromsar det riktigt, riktigt dåligt. Så broms är primärt för att kunna sikta på högre höjder. Det andra fungerar ju ändå ibland, haha.
     
    Efter att hon fått rulla igång så höll vi oss på en åtta med två 15-ish metersvolter. Halt där de gick ihop och så ett varv galopp, halt, ny galopp åt andra varvet. Så höll vi på ett tag. Galopp av den anledning för att göra lydnaden så allra rolig det bara går. Det gick förvånansvärt bra! De sista gångerna gjorde jag bara galoppombyte där halten brukade vara och första gången någonsin hade hon en skitbra precision på dem och nästan alla gånger blev de alldeles perfekta - sååå kul!
     
    Sedan red vi lite mer fram och tillbaka på ängen och skulle göra skritt-trav-övergångar i mängder. Men det är svårt utan att ha en viss punkt att sikta in sig på och även om man försöker så är det lätt att det blir lite "flytande" när man har så stor yta att vara på. Men så fick jag världens snilleblixt och nyttjade trädens skuggor som lagt sig väldigt passande där vi red. Träden står på andra sidan vägen och sträcker sig avlångt tvärs över vår väg - peeerfekt! Skuggorna var av olika "styrkor" ( i mörker) och olika långa, men mestadels var det granar eller några träd ihop så det blev några skrittsteg (2, 3, 4 meter typ) innan vi travade (10-15 m) till nästa skrittställe. Det är ju fördröjning på bromsen så det är inte alltid snyggt och enligt skolboken men vi gjorde det ändå! Alltså jag märker ju vilka låga krav jag ställer på hästen, men så är hon ju rätt grön för att vara fem ändå. Jag har ju behövt jobba med en del med bjudningen till att börja med. Lite släpig blev hon i traven efter en stund, när hon förstod att jag snart skulle bryta av igen. Men inte slö liksom, bara lite släpig i stegen. Och hellre det just nu. Är bra sugen på att fortsätta nöta övergångar nu så att det lossnar till slut. Det kommer underlätta så mycket i hoppningen och då kan vi fokusera på "viktigare saker", eller jao, mer gren-anpassade saker, är väl närmare sanningen. (Man ska passa sig för att kalla grundridning för oviktigt, hehe.) Förutom den släpigheten som uppkom, så har hon fortsatt ha mer bjudning och har därför genast blivit mycket roligare att rida. Hoppas innerligt att det håller i sig eller allra helst är permanent.
     

    Träning för Ann Liwing med Aleccis dag 2

    Vi värmde upp med bom, två galoppsprång till ett räcke och sedan samma sak men till oxer. Det är sådant här som jag borde syssla med all min vakna tid för att begripa att mitt öga ändå fungerar någorlunda. Men å andra sidan är det sällan eller aldrig problem med korta distanser, bara långa. Aja, det kändes bra. När räcket kom upp på 120 så fegade A ur och min ridning dög inte, så jag var ännu bättre efter det. Hon hoppade super över oxern! Kändes kanon.
     
    Därefter hoppade vi en småknivig "S-bana", där det inte gick helt smärtfritt. Svänga är vår styrka, men A ligger på och hon är som en planka i sidorna så nja, det var inte det bästa vi gjort. Samma sak åt andra hållet var ytterligare svårare. A köttar på så mycket hon förmår, typ, och när vi väl kom till sista hindret så fanns det ingen chans kvar att hoppa när hon ligger på på det viset. Det gick ju efter några försök, men jao, denna form av lydnadshoppning borde vi absolut ta med oss och komma ihåg att träna på.
     
    Kom därefter på kombinationen, och redan här kom den rätt snabbt men inte så att det var några konstigheter. Därefter hoppade vi banan.
     
    Det kändes faktiskt bra. Vi rullade på och min ridning var ändå hyfsad och då går ju A som ingenting. Jag var för sen i tanken från plankräcke till oxer på fem galoppsprång då jag faktiskt för ett ögonblick glömde bort att vi skulle dit efteråt. Så jag kommer på det efter vi landat och styr och håller om mer än jag tänker. Trodde knappt hon skulle gå på det då det blev lite för flängigt och nästan lite "skicka" - men det var ju inga problem. Däremot så växlade hon upp ytterligare efter detta men det kändes inte så problematiskt ändå. Däremot vägen till sista hindret, kombinationen på väldigt kort väg, fick jag inte till svängen. Hon drar mot hindren och tränger på innerbogen, men jag inte ut henne med innerskänkeln och till slut leder jag ut henne - vilket innebär att hon bara tittar utåt (och får svårare att uppfatta hindret), för inte får jag "undan" hästkroppen för det... Vi lyckas ta oss över första, som en banan. Jag leder som tusan med höger hand och har stadig blick över. Vet att hon är ruskigt snabb upp även om det blir trångt så räknar faktiskt med att hon ska vika sig dubbelt för att ta sig över. Men det gjore hon inte. Hon vill inte slå sig min lilla kära häst (<3), så hon tog vänster och jag fortsatte framåt alldeles ensam, haha.
     
    Upp igen och ta om efter plankräcket till oxern för att denna gång rida på fem språng, och därefter fortsätta hoppa klart banan. Det känns bra och så kommer kombinationen igen. A vågar inte. Vi kommer igen, och igen och igen. Till slut så pucklar jag på henne. Hon måste ju i alla fall försöka! Gången därefter så försöker hon och jag smackar massor igenom för att få henne att tänka framåt och hon hoppar igenom den. Hon ser ut som en get och vi hade fått minuspoäng om sprången hade blivit bedömda med poäng, haha. En gång till och då gick det bra, skulle fortsätta över det andra plankräcket för att avsluta bra. Kändes bra.
     
    Vägen till kombinationen ställde minst sagt till det. Men annars så har hon gjort väldigt bra ifrån sig denna helg och jag är till stor del nöjd med min egen ridning (jag har verkligen gjort mitt bästa, med enstaka dippar här och där när vi fått stopp). Det finns ju där inne när jag "skärper till mig". Ärligt talat är det denna "självklarthet" jag behöver ha i min ridning, precis som jag haft nu i helgen, och inte rida med de jävla frågetecken som allt som oftast har dykt upp under förra året och i höst. Nu är vi taggade för fortsatt träning och jag är sugen på att dra igång tävlingssäsongen NU!
     

    Träning för Ann Liwing med Aleccis dag 1

    Jag vet ju mycket väl att jag rider med för dåliga ben på A. Mina skänklar är för försiktiga och ibland näst intill obefintliga - inte med flit givetvis, utan detta är en sakta utveckling av att (felaktigt) försöka hålla henne lugn genom att inte lägga om ben. När jag istället borde ha ridit henne i balans fram till min hand från början för fyra och ett halvt år sedan. Men även om man vet i teorin vad som är rätt och riktigt, så är det inte lika lätt att genomföra det i praktiken alltid. Inte på egen hand i alla fall. Och att "lära om" är hundra gånger svårare än att "lära rätt från början", det vet ju alla ;)
     
    Men efter självständig framridning så rullade vi på en mindre rektangel över två studs på vardera kortsida. Vi skulle länga sju steg på långsidorna och samla MYCKET över bommarna, först i trav och sedan i galopp. Jag märkte ganska snart att mina ben suger, haha. För när jag skulle samla så blev det att vi tappade gångarten och lite halvt snubblande över studsen. Så detta nötte vi läääänge i båda varv i både trav och galopp. Vi var helt genomsvettiga efteråt, både jag och A. (Jag klippte bort ungefär femtiosjutusen varv pga ännu mer asdrygt än det redan är att glo på det som fick vara kvar.)
     
    Nästa övning hade jag sett gruppen innan göra när vi anlände och innan jag tog ut A. Studsen väldigt, väldigt, väldigt nära väggen skulle vi rida mellan, över och känna att vi kan svänga hästen. Sedan rida över ett räcke mitt på långsidan och samma procedur på andra kortsidan. Först "lång väg" mot studsen, och sedan kort väg. Det blev allt som allt några vändor. Först med hindret på 90-ish, och därefter på 120. Gick förvånansvärt bra måste jag säga! Sjukt mycket över förväntan! Hon var nöjd över vår prestation och till andra rundan gick hon igenom vad varje ryttare skulle tänka på. Till mig sa hon; det var bra, men försök göra det snyggare ;) HAHA, okej, lätt osv. Men klart jag försöker! Kul att alla tränare jag rider för vill att jag ska anstränga mig och rida snyggare. Säger inte att de har fel, defintivt inte, för det är ju snudd på fakta. Men lite kul är det. Mvh fulridare. Var RIKTIGT nöjd, stolt och glad över A efter detta. Ville hoppa av, krama ihjäl henne och gråta en skvätt för att jag älskar henne så mycket, men sket i det, hahaha.
     
    Sedan gav vi oss på kombinationen/serien på långsidan; fyra hinder med två galoppsprång emellan varje; räcke-oxer-oxer-räcke. Första gången så kom vi till trean, men den kom vi inte över. Det var ett KLASSISKT "oj". Alltså preciiiiis när hästen väjer så känner jag exakt allt jag gjort fel. Eller snarare allt jag inte gjort alls; dvs har passivt åkt med. Varken mer eller mindre. Jo, jag uppfattade också att det kändes kort. Dvs hästis springer över hindren och ju längre vi kommer desto trängre blir det, hmm. (Så jävla korvstoppartrög är jag att det tog en vända i skallen innan jag begrep att jag ju faktiskt kan påverka detta. Maah, moron. #pinsamt) Andra vändan gick det bra och vi skuttade igenom. Åt andra hållet gick det med bra. Höjning och sen kom vi till alla utom sista. Blev typ samma igen. Inte riktigt lika skitdåligt, men ja, jag hade kunnat rida bättre. Sedan satte vi det i alla fall. Observera hur jag knappt lättar i sadeln för jag är så jävla mån om att hinna sitta upp snabbt och hinna lägga om ben mellan hindren. (Ambitiöst, men inte helt optimalt heller. Pest eller kolera. Aja, men vi fixade ju uppgiften.)
     
    Avslutade med en kortare bana; först långsidan med kombinationen/serien, runt över studsen för att byta varv, lång väg till plank, lång väg till andra plank, kort väg till plank och kort väg till plank. Gick bra och kändes bra tills jag på den första korta vägen rider mot en obefintlig distans där jag i något rätt pissigt försök rider in ett språng mer än vad som fungerar. Gör om, och gör exakt samma sak igen. (Grattis osv.) Lyckas väl pricka typ exakt samma spår igen och gör om tabben. Inget mer med det, gör om och avslutar bra.
     
    Det händer att känslan sjunker en hel del efter att vi har stannat, men inte idag. Jag vill ju självklart inte att vi ska stanna på hinder, men samtidigt så ville jag ha ny input av andra, nya ögon, när det tar stopp/bryter ut. Därför känner jag inte alls att våra stopp idag har påverkat oss som de annars kan påverka, utan jag har en jättebra och glad känsla med mig efter träningen. De stopp vi fick idag var ju "bara" (tråkigt som FAN, men ändå) lätt att åtgärda om jag någon jävla gång lär mig känna vad som håller på att hända innan det har hänt. Men det är inte så lätt med en häst som A som bjuder först och tar av bredvid sedan. Inte ens när jag la henne i skiten så visar hon tendenser på att bryta ut förrän det händer. Jag är så trött på min lama ridning när det händer, för det är ju i 9 av 10 fall samma sak. Passiv och/eller dålig distans.
     
     

    Lydnadsövningar, tack

    Jag har så mycket roligt inplanerat den närmsta tiden! Mycket hoppning, typ varje dag de närmsta dagarna. Nyttigt! Lyxen med tre hästar i träning inför tävlingssäsongen. Älskar det! Latoya hoppas troligtvis idag. Aleccis går träningshelgen, antar att det är markarbete-ish på lördag och mer ren hoppning på söndag..? Sacke hoppas i morgon. Hoppning fre-lör-sön. Känns väldigt, väldigt bra.
     
    Nu verkar Sackes titt-spärrar släppa mer och mer, och då känner jag att vi nu kan börja fokusera på "ren" träning, istället för att "bara" presentera många olika hinder för att träna bort tittigheten. Jag är inne på att bygga upp små räcken på ena sidan där jag minsanna ska få in rätt antal galopsprång (lättare sagt än gjort när han drar på, hehe) och sedan borde han gå någon studs igen, kan jag tycka, för det är alltid nyttigt. Ska fundera vidare på vad jag mer ska hitta på för lydnads-övning till passet med honom. Latoya borde med börja få lite, lite svårare uppgifter. Här sitter jag ovanligt tom i skallen faktiskt. För min egen del så är det alltid och åter alltid aktuellt med bana. Jag känner mig mer och mer säker på långa distanser, men den osäkerhet vi planterade förra året sitter äckigt djupt. Det är alltså ögat, avsprångspunkten, som jag är rädd för att fucka upp när vi har lång väg fram till hindret. Men nu har det egentligen gått bra förhållandevis länge. Kan inte minnas att det hänt något katastrofdåligt (eller ens bara dåligt, minus katastrof?) inomhus ens? Jag behöver ständigt bli bättre, och vill nöta hinder. Men hinder får man ju presenterade för sig nästan oavsett vad man gör (även om det skiljer på placering, höjd, utseende, tanke bakom osv), så det är definitivt inte något problem.
     
    Så jao, lydnad, styrka/gymnastik och långa distanser är väl egentlingen summan av vad som ärligt talat är aktuellt med samtliga hästar inklusive ryttaren. Jag är tokmotiverad inför träningshelgen med A! Hoppas på bra hjälp och övningar/tankar att plocka med mig. Ebba kommer följa med och dokumentera, så det blir skitbra! :D
     

    Nöjd

    Skitnöjd är jag. Hovis var som vanligt i tid och vid gott humör trots att jag bad om en ny, tidigare tid, hehe. Började med Latoyahästen som var skitduktig som hon allt som oftast är. Därefter Aleccis och jag nämnde något med "undra om vi ser något tecken på någon gammal böld den här gången" typ, och mycket riktigt. Vänster fram, insidan av hoven, vid trakten. Där fanns det som vi letade efter i höstas! En gammal böldjävel som spökat. Stoppade in bakteriedödande för säkerhetsskull och så ny doja. Och nya älskade, kära, mycket saknade elitbroddar. Nu jävlar är vi rustade för vinterväg! Pärla fick sig en översyn också.
     
    Sedan var det ridning och A gick i skogen, ner mot byn och så dahlseda+flugeby i skymningen. Hon var framåt som vanligt och jag la extra fokus på mjuk hand. Det gick bra nästan jämt. Hon lyssnar dåligt, dvs jag får inget gensvar och det är klart att det är vad jag definierar som "stark häst". Men annars så kändes det ändå okej. Ingen tråkig dragkamp eller så, bara lite vanligt, hederlig fördröjning på bromsen.
     
    Sist ut var Latoyahästen, hahahah. Kände redan från framskrittningen att vi nog skulle ha en bra dag idag. Hon skrittade i jämnt tempo precis som en vanlig häst. Imponerande va? Hahaha. Annars går det lite trögt redan från start; släpar benen efter sig, går dit näsan pekar = sicksack på grusvägen, och stannar ibland och tittar på saker. Hon har inga problem att lämna flocken, utan det är rent ointresse. Hon lallar runt i sin egen värld och gör vad som faller henne in. Självständig unghäst med mycket självförtroende att upptäcka världen på egen hand (när det passar) </3
     
    När vi kom till korsningen där vi brukar börja trava så skuttade hon glatt iväg i galopp. Jag lät henne såklart, hehe. Låter henne alltid springa när hon vill. (Det är så man får lydiga hästar. Inte, hahaha. Men kompisar, det är vi! ;)) Trav nedför backen där det skulle vara skritt (... hoppsan, inte första gången det var trav där) mer galopp och i byn och massa glatt skak på huvudet. Glad unghäst! Hon var ovanligt piggelin idag och jag är skitnöjd!
     
    Det var såklart helt mörkt när vi red, men det bekom oss inte. När hon reagerade på något så fick jag faktiskt önskad reaktion istället för den vanliga. Någon gång stannade hon till och tittade lite, men annars så svarade hon med fullt ös några galoppsprång - och som potentiell fälttävlanshäst så är det absolut explosiv reaktion jag föredrar. I alla fall från denna häst. Hade det varit en annan häst hade jag säkert känt annorlunda. Men jag uppmuntrar all form av framåt-energi, för att förhoppningsvis lägga en grund där framåt per automatik ska betyda "bra"/positivitet. Åh, jag är så nöjd idag! Hoppas det håller i sig för resten av hennes liv nu då ;)
     
    Latoyahästen med riktiga racerdojor idag!

    Hovslagare och sedan på'at igen

    Hovslagaren kommer snart och skor om båda bruna och jag ska be henne kika på Pärla med. Det finns inget speciellt att ta, men känns ändå bra i hjärtat att hon får en översyn. Sedan kommer jag få rida i mörkret idag, men det är inte hela världen. Jag har kommit undan mycket denna höst/vinter hittills. Tanken är bara att båda får komma ut och rulla lite på raka spår, så jag har inte några avancerade planer direkt.
     
    Snart drar det även ihop sig för sista omgången klippning för denna säsong. Gött! Tre klippningar har jag klarat mig på då, och det är helt klart godkänt. Sista veckan i januari är stående för min del. Senare än så är big no-no i min värld. Alla gör vi olika, men mina regler tummar jag för det mesta inte på. Detta år vankas det dock tävling sista helgen i januari så denna gång tänker jag klippa dem tidigare den tävlingsveckan. Ser fram emot nyklippta hästar en sista gång innan sommarpälsen knackar på.
     
     

    Mjuk och fin

    Var lite i valet och kvalet om jag skulle packa in hästen i lådan och åka in för att rida henne, eller ge ängen ett försök. Stannade till vid ängen på väg till djuren och fick ut och skrapade med fötterna. Nja, för dåligt grepp. Hade ju nu även fyllt på den lätt isiga marken med ett nytt, tunt lager med snö. Kopplade kärran och stoppade in hästen och åkte in.
     
    Tänkte på det som jag fuskade med igår; rida bättre vägar bl a, även bättre energi i henne. Hon var kanonfin! Ovanligt mjuk och följsam, påverkbar i sidorna och allmänt ridbar. Det känns som att det gjorde nytta att åka och trimma igenom henne två dagar på raken.
     
    Latoyahästen fick vila sig, och detsamma gäller Pärla. Lagom till att vi kom hem så drog "ovädret" igång. Snö på längden och tvären, och detsamma gällde vindarna. Bar de där jäkla vattenhinkarna i blåsten och såg även till att tvätta tävlingsbenskydden som jag uppenbarligen glömt bort sedan senaste tävlingen för exakt en månad sedan. Var hög tid att tvätta av dem, för de bestod av ett varsitt grustag nämligen.
     
    Åkte därefter till Jönköping och bockade av två ärenden samt mat. Alltid mat. En timmes lek på de snötäckta vägarna väntade och japp, nu är jag här. Ska göra lite ärenden på datorn med och därefter varvas det väl ner, antar jag. Godis (godis varje dag. Dagens viktigaste mål!) och något avsnitt väntar. Tänker inte ens säga vad vi kollar på, HAHA, men det är definitvt inte PH, Skam eller något drygt med pang-pang och skit. Kan inte finnas så mycket kvar nu va, hahaha. Herregud, nu har vi allt blivit gamla ;)
     

    En liten tanke om challenge

    Jag har tänkt att göra en sockerbitschallenge med mina hästar. Vet inte riktigt om det blir på gårdsplanen med smirnoffbackar och 20 litersdunkar, eller om det görs "på riktigt" på anläggningen. Men en sak är jag helt övertygad om och det är att Latoya kommer göra det hundra gånger bättre än Aleccis, HAHA. Aleccis fattar nog fyra, men sen tror jag inte hon fattar/vågar försöka. Hon är svår att rama in ordentligt och få rak, så smalhinder är en rejäl svårighet för oss. Däremot Latoya verkar obrydd av antal centimeter på det viset. Frågan är om hon fixar bra en..? Det är jag osäker på, men två ska jag nog lyckas styra på.
     
    Två fat var ingen utmaning för Latoya och det är det närmsta smalhinder vi kommit. Dessa är 2m.
     
     

    Trim i ridhus

    Båda bruna fick följa med till ridhuset för lite trim innanför fyra väggar idag. Hur välbehövligt? Ungefär SÅÅHÄÄÄÄR. Började med A. Mitt fokus på buren, stadig hand. Aleccis var trevlig. Över förväntan ändå. Lite småsaker som jag måste bli bättre på och det är ju vägarna överlag, underhålla lite mer med skänklarna/energi när hon ska samlas och sen... haha, jag hade lagt ut två bommar med 21 m mellan för att träna lite lydnad. Gick sådär, lol. Aleccis såg hinder och blev pisstark och sprang så fort hon kunde (så fort hon kunde med mig bromsandes). Så det blev inte optimalt, men det vi gjorde innan vi gav oss på bommarna (vilket var det sista vi gjorde) var ändå bra och jag är nöjd med totalen.
     
    Åkte hem och bytte häst. Fick med mig Latoyahästen själv utan problem och gick bra att slänga på grejerna när vi var framme med. Alla gör vi olika, men i min värld är det ett lite lätt övergrepp att köra hästen med utrustning i lådan. Haha, självklart ska ju grejerna passa och allt det där, men ändå gör det ont i hjärtat att låta hästen åka med sadel. I mitt fall åker de dessutom i fem minuter. Tar liksom längre tid på grusvägen än vad det tar på asfalten på vägen in. Aja, ganska funktionell häst och vi tog oss in i ridhuset. Rullade på en 20 metersvolt efter framskrittningen och gjorde halt i mitten på kortsidan och på medellinjen. Gick lite trögt att stanna, men hon var lite taggad ändå. Och som bekant så går hon inte framåt när hon är taggad utan uppåt. Så varje gång vi skulle trava fram efter halten så satte hon sig på röven och lättade med fram innan hon kom fram i trav. Knäppis. Efter ett tiotal gånger så släppte det. Hon svarade helt okej framåt, och är hon inte gav svar exakt när jag bad om det så duttade jag med dressyrpisk på rumpan och så fick jag svaret jag önskade. En dag som denna så kan jag absolut tänka mig att ha en framtid ihop med henne. Så pass mycket svarade hon ändå på frågorna jag ställde.
     
    Det var en annan ryttare där inne samtidigt, men det gick bra. L "hade koll men blev inte påverkad", kan man säga. Sedan kom det in en till häst, människa och hund - och hästen var väldigt spännande och hon var skeptisk mot hunden och framförallt dens läten, haha. Så då tappade hon fokus rätt mycket, men det kändes ändå nyttigt. Så det blev mer av en miljöträning och att kunna koncentrera sig på mig trots att det händer saker runt omkring.
     
    Första delen av passet kändes bra. Sedan dalade det när det hände mycket på en gång men sen kändes det ändå okej avslutningsvis. Hon har ändå upplevts ambitiös men lite tappat fokus bara. Det känns bra, och jag är ändå till stor del nöjd med henne. Sånt här måste vi träna mer på!
     
    Det gick bra att plocka av sakerna och lasta in för hemfärd också. Kul att det ha lossnat! Nu borde jag underhålla detta genom att faktiskt åka iväg med henne lite oftare också. Finns ju andra ridhus att rida, träna och hoppa i också.
     
    Hovslagaren kommer på torsdag. Så det var därför även Latoya (med tre skor) gick i mjukt ridhusunderlag idag och så får hon stå i morgon. Aleccis går förhoppningsvis att rida hemmavid i morgon, annars får vi väl göra samma sak även i morgon. Äsch, det löser sig. Är ju bara en dag till att fundera ut, och sedan fungerar dem igen. Gött mos. Förresten så var det riktig isgata på anläggningen så jag smög runt lite försiktigt innan jag hittade var jag kunde parkera för att få så halkfritt som möjligt de meterna in i ridhuset. På hemvägen svängde jag in till ridsbortsbutiken och inhandlade riktiga jädra elitbroddar. Som jag har saknat dem, haha! Så efter torsdag är vi definitivt redo för mer minusgrader, is, snö och annat spännande underlag. Hoppas nu vintern håller i sig!
     
    Lillskruttan Toytoy hemma igen.

    Planer januari och februari

    Jag har fått en plats på träningshelgen nu i helgen! Känns skitkul och givetvis är det Aleccis som ska träna. Längtar som en liten barnunge, hehe. Latoya ska få hoppa ett vanligt hoppass i veckan.
     
    Därefter börjar det dra ihop sig!
     
    21/1 - P&J med alla tre hästarna
    28/1 - Värnamo med Aleccis och Sacke
    5/2 - Kalmar med Latoya
    11 el. 12/2 - träningshoppning med Latoya
    18/2 - lokal Värnamo med Aleccis (kanske även Sacke?)
    24 el 25/2 - hoppas innerligt att jag kan åka till GHS!
     
     

    Det går bra nu kompis

    Jobb lördag och söndag, så hästarna fick stå. Det kändes ändå rätt bra; lite vila kändes bra att stoppa in. Jag har lyckats variera träningen riktigt bra den senaste tiden (typ hela vintern) och är väldigt nöjd med det. Nej, jag tänker inte ens ha dåligt samvete över att de stod två dagar.
     
    Idag så var det ett par plusgrader och tö. Slask. Och så nära isgata det bara kan bli i byn. Inte en jävla chans att jag tar ut A på det när hon är så gott som obroddad. Men Latoya gick en sväng. Sprang på en granne i byn och tog sällskap halva turen. Trevligt. Och Latoyahästen fick därför skritta en del. Det var nog tur, för på den första delen av rudan har hon lyckats tappa en sko utan att jag har märkt det. Vi kom nämligen hem med bara tre. Suuuck. Hade jag en gammal broddad sko att slå på då? Nej. Är jag intresserad av att slå på en begagnad sko på min nyblivna femåring? Helst inte. Jag har gjort det så många gånger att jag känner mig säker på vad jag sysslar med, men jag vill ändå inte riskera att hon får ett sömstick eller annan skit. Det är lätt att komma innanför lamellranden...
     
    Så nu ser det trögt ut på träningsfronten. Men jag ledde ner Aleccis till ängen och longerade henne i tjugo minuter. Bättre än inget tänker jag. Hon halkade till en handfull gånger så det var inte heller optimalt, men någon form av rörelse och motion måste de ju ha! Jag hade kunnat ta med henne in och rida i ridhuset, men hjälmen var inte med så det hade bara varit dumt och provocerande. Tar med hjälmen i morgon så det alternativet finns om underlaget suger.
     
    Under de timmarna jag var ute i stallet så såg man skillad på hur det växte fram en gusväg under snön. Därför är jag försiktigt optimistisk inför morgondagens motion. Går det att ta sig fram utan att riskera att fläka sig sönder och samman så tar vi en sväng, annars så plockar jag med mig henne.
     
    Plan B med Latoyahästen är att hämta den sko som jag tror att jag är skyldig till att ha tappat med någon av hästarna typ förra vintern, som någon har sett och hängt upp på en staketstolpe efter skogen, ner mot byn, för den ser bekant ut, haha. Är det en etta (båda har ettor fram, och jag tror det är A som tappade en vänsterfram om jag inte blandar ihop med andra tappskor och då kaaan jag ha tur att den fungerar) så slår jag helt enkelt på den ändå. Latoyahästen måste med ridas. Har ju planer för henne med och då kan man inte hålla på att vila hit och dit. Skrev till hovis, men vet att hon har fullt och att man får vänta till sin bokade tid. Men jag försökte i alla fall, haha.
     

    B1, B2 och Sackehästen

     
     
    Såhär ser Aleccis broddar ut. Jag tycker inte att det är okej över huvudtaget. Hovslagaren kommer om två veckor - mer än så ska de fan klara! Liksom inte ens en skoperiod... Det ser nästan ut som jag broddat henne med gräsbrodd (dvs utan kärna) och ridit bara jävlar på asfalt, men icke. Det är granngårdens broddar, med kärna - men där inte ens kärnan har pallat slitaget. ILLA!
     
    Jag kan inte heller brodda om henne, eftersom de inte går att få bort. När det var plus så spelar det ju ingen roll, men nu när de behövs så är det inte så himla roligt. Hon kommer stå lördag, och eventuellt söndag. Sedan hoppas jag det blir plusgrader och barmark igen, annars får jag väl köra in henne och rida henne i ridhus typ varje pass tills skoningen om två veckor. Aja, det löser sig.
     
    Jag och lillasyster Becka red idag. Hon fick givetvis ta Latoya, haha. Jag sa för något år sen typ att "när jag skaffar nästa häst så kommer jag inte kunna rida med ovana ryttare som jag kan nu" = Pärla och Lillis kan vem som helst rida. Men så var visst Latoyahästen av samma skrot och korn, så det är bara att slänga upp första bästa så kan man ta sig en tur ändå. En timme och fyrtiofem minuter var vi ute och halkade. Nejdå, det gick bra emellanåt, men visst tappade hon greppet ibland, Aleccis. Latoya, som vilat hela december, har fortfarande broddar som actually works kvar i sina broddhål.
     
    Sedan fick Sacke åka till ett ridhus och hoppa. Han var rejält laddad idag! I vanliga fall är han en typisk "även om han är pigg så gör han ju liksom inget" - men idag var det bock och bus flera gånger, haha. Sötnöt! Han tycker att det är såååå himla roligt och nu börjar tittigheten släppa också. Kul! Det gick som tåget och han var klockren! Känns väldigt bra och lovande inför kommande planer. Duktig kille! Jag börjar äntligen också bli mer och mer sammansvetsad med honom och hans stora rörelser, men det syns att jag får jobba lite. Skitnöjd med honom idag!
     
     

    Sacke får 5/5 🌟 Jättefin! 😍 @haukkaanne #showjumping #horse #knabstrupper #sackumraikou

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 6, 2017 kl. 10:06 PST

    Now let's play the bragging game

    Är rätt så nöjd med dagen jao. Ställde klockan på 06.30, gick dock inte upp förrän 07... Byggde fram hinder, köpte en frukostfralla, hämtade Ebba och så var det mitt stall 08.00-13.00; med hoppning av två hästar, sysslor och inplockning av hinder. Lunch 13.00-14.00 på en av pizzeriorna, därefter Ebbas stall 14.00-17.30. Nu andas lite och sedan Ebbas stall igen vid 19.30. Stall och hästar heeeeela dagen. Vad gör egentligen folk som inte har hästar?!
     
    Det var mina hästars första hoppning för detta år och första efter deras respektive vila; Latoyas helvila och Aleccis hoppvila. Tre studs, en kombination med räcke-räcke och en oxer. Snällt och inte alls mycket. Bara en mjukstart. Båda hästarna kändes glada och fina, eller nej, inte bara fina. Känslan de båda bjöd på var faktiskt jättetrevlig och det känns allmänt skitbra.
     
     

    Mål 2017 och utvärdering av 2016 års mål

    Ja, här kommer inlägget som är ett av mina favoritinlägg att läsa hos andra, och på sätt och vis är väldigt roliga och inspirerande (men lika skrämmade mvh här har du några kilo extra press) att skriva.
     
    Jag ska börja med en ny typ av mål detta år. Dels de vanliga målen - årets mål. Men eftersom jag inte är så "lättmotiverad" (inte korrekt, men hittar inget bättre ord, överlag - det beror snarare på noll tro på att jag kommer ta mig någonstans i hästsporten :)) - så kommer jag detta år även ha delmål i form av halvårsmål.
     
    Men vi börjar i rätt ände:
    Målet för 2016 var att rida två felfria 120 cm med Aleccis. Detta då det är kvalet för 130. Uööh, vänta lite här nu. Aleccis är sjutton år i år, rätt feg och jag är allt annat än konsekvent i min ridning (tyvärr), så nej, det är inte aktuellt att starta 130. Men jag satte det för att det är ett konkret mål; lätt att pricka av. Kvala till 130 = två felfria 120.
     
    Nåtte vi målet? "Nej och en halv". Typ så. Vi har bara genomfört ett kval; en regional 120 cm. Och tre med fyra fel. Och många med mer fel än så, och säkert allra flest med uteslutningar, antar jag. Har inte räknat, men det känns så. DOCK, har jag en tröstande input. Och det är att vi faktiskt har hoppat en till 120 felfritt. Men bara P&J. Så den räknas givetvis inte. Men lite tröstande, som sagt, haha.
     
    Målet var inte orimligt. Kanske tufft, men jag trodde inte det skulle vara svårt att nå. Helt ärligt. Jag trodde det skulle gå, och ja,vi hade en fantastiskt början på året, men sedan dalade det:
     
    Två vinster i januari, två vinster i februari, en vinst och vår 120-placering i mars, tre vinster i april, en vinst och en placering i maj, inget i juni och juli, en vinst i augusti, två placeringar i september, inget i oktober, en placering i november men inget i december.
     
    Hade inte den där svackan kommit, som vi sedan dess kämpat skithårt med, så hade vi kunnat rulla runt på 120 och ändå känt att det är där vi hör hemma. Men här och nu så känns det långt ifrån så. Men vi fortsätter helt enkelt där vi slutade:
     
    Mål för 2017 är därför, med A:
    - "att kvala till 130", dvs sätta den andra nollan i 120. Men samtidigt är jag inte helt nöjd med det. Jag tycker att vi borde kunna sätta inte bara en, utan flera, nollrundor i 120. Så jag önskar att vi blir stadiga på 120 år 2017.
    - "att kvala till enstjärnig nivå i fälttälan". Vad som krävs då är två H100-rundor med max 20 straff (dvs t ex ett stopp, eller rätt mycket tidsfel - typ en minut över optimaltiden) och två felfria H100. Om jag fattat det rätt så "räcker" det med enbart två felfria H100..? Jag menar, man kan ju inte satsa på att rida på "max 20 straff" om man har möjlighet att gå nolla? Hm, jag har inte tillräckligt med kött på benen. Och dessutom, för att nå detta mål, så måste vi ut på fler fälttävlingar. Frågan är bara var, när och hur det skulle gå till pga orkar inte åka fyra timmar till en tävling och kommer jobba varannan helg sen. Så jag vill inte kalla detta för ett mål heller. Snarare ett önskemål, en riktlinje och... ett hopp, haha. *snälla, lilla häst begrip någon gång hur smalhinder fungerar* (Enstjärnig nivå är givetvis svårare i alla moment, och utöver svårigheterna i dressyren så är hinderhöjden i banhoppningen 115 och i terrängen 110 cm.)
     
    Eftersom målen med Aleccis är lite flytande så har jag inte satt upp några delmål/"halvårsmål" med henne. Vi kämpar på och tar det som det kommer. Men till att börja med så går Aleccis 100+110-klasser - i år igen, och vi börjar fälttävlanssäsongen med en H90 i Udden. Därefter är tanken att fortsätta i H100-klasserna. Jag kände ju förra året att det absolut är rimligt. Mer dressyrträning och mer träning på smala hinder så kommer det gå som en dans! *hoppet lever*
     
    Men så har jag ju två till hästar att träna, tävla och "jaga mål" med! Eftersom Sacke inte är min så tänker jag inte sätta upp stenhårda mål hit och dit. Däremot har jag helt klart lite tankar och önskemål att pricka av vissa steg i utvecklingstrappan.
     
    Sacke
    - har alla möjligheter att sätta en dubbelnolla i 110 cm innan juni är slut - dvs halvårsönskemål,
    - och borde kunna gå 115 cm i år med bra rundor.
     
    Latoya, Latoya, Latoya. Jag känner för det mesta "screw all press på unghästarna!" och vill bara glatt rulla på och göra vad som känns bra. Nästan för bra, och typ alldeles för lätt. (Om det ens kan bli för lätt.) Men hur mycket jag än vill, så är jag inte sådan. Det går inte att starta 80 cm när man vet att man kan göra det lika bra i 100 cm. Sen är det en optimist som ofta tycker att "man kan lika gärna prova 110..." typ och så är det igång. Det där jagandet av att få klättra i klasserna och SE utveckling. Men att ha hästen "i fas" (som jag egentligen tycker är för mycket. För mycket, för fort, för en ung liten stackars häst), är lika lite av ett mål, som det kan vända och vara ett mål.
     
    Därför känner jag mest att är hon lydig och mellan hjälperna så kan hon säkert gå 110-115, och möjligtvis 120 i slutet av året, men det kan lika gärna vara så att vi harvar runt i 100 cm hela året för att det är det som känns allra bäst långsiktigt.
     
    Vad jag vill? Att hon ska gå 120 i typ februari och vara med på allt en 5-åring kan vara med på. Men så är jag en glad amatör som OCKSÅ vill ha en häst i många år, och då betyder det absolut ingenting att höja hindren när hästen är fem år gammal. Maah, hemska sport till att utnyttja djuren maximalt utan baktanke/samvete.
     
    Nej, vet ni vad. Jag vågar inte sätta några mål med Latoya. Jag skiter i det. Tar det som det kommer. Sliter mitt hår om jag väljer fel väg, och klappar mig på axeln om jag lyckas stå emot hetsen. Där har vi det.
     
    Tråkigaste "mål-inlägget" ever. Men så blir det ibland. Jag tror jag vet mer vad jag vill till nästa år. Just nu känns mycket så avlägset.
     
    Den är ju bara en bäbis! (Försöker jag intala mig att hon INTE är... Går sådär.)

    Sopa rent framför din egen dörr först, korkskalle

    De "vänner" man har på facebook... Åh, jag kan inte låta bli att bli provocerad över den skit som delas! Det vanliga är rasistskräpet som regelbundet armbågar sig fram bland bråk i hästgrupper och polerade volvos i mitt flöde. Jag gör för det mesta vad jag kan i det läget, men vem orkar dra det lasset VARJE gång? Tyvärr är det inte jag. Viss skit faller mellan fingrarna.
     
    Men så har vi dessa korkskallar som delar rena felaktigheter i djurhanteringen. Mycket är fel. Mycket är tragiskt. Mycket är vedervärdigt och vidrigt på många plan. Men det är nästan uteslutande utomlands. Djurhantering och slakttransporter UTOMLANDS. Det är inte på något vis acceptabelt, utan vrider sig i hjärtat precis lika mycket. Men det är fortfarande inte de svenska djuren, med svensk hantering och svensk transport. Vi har lagar och regler som styr och djuren här är väldigt mycket mer värdefulla än vad de är i snudd på alla andra länder. Jag är så trött på den bullshit som sprids. Det är rena lögner. Fine, det är upp till dig om du vill äta kött eller inte, dricka mjölk eller inte, äta ägg eller inte.
     
    Genom att äta svenskt så har du gjort ett val - djuret på tallriken har mått bra, fått vara ute, haft kompisar och levt ett bra liv. En mjölkko VILL bli mjölkad. Men ja, den är framavlad. Precis som att islandshästen ser ut som den gör, hopphästen ser ut som den gör, dressyrhästen ser ut som den gör, och så vidare.
     
    Det hade kunnat räcka här. Men det gör ju inte det. Precis som flera andra (bl a Johanna i detta inlägg) har poängterat så är det helt orimligt att själv exploatera hästar för eget jävla nöjes skull; ridning, körning, avel, hagprydnad - you name it! Poängen i "det är inte naturligt för oss att dricka KAAALVVEEEENS mjölk" och "man kan äta annat än KÖÖÖÖÖTT" - av exakt samma anledning är det rätt mycket dubbelmoral att själv ställa in ett flock- och flyktdjur i en låda halva dygnet, och i en inhängad, i bästa fall(!), den andra halvan av dygnet. En stund om dagen ska det dessutom handla om en rätt ologisk aktivitet. Spring runt med huvudet i en fixerad position och gör cirklar, dra runt på en tlll ändamålet tillverkad grej som någon sitter på och på sätt och vis jagar hästen framför sig, eller hoppar utan logik över pinnar på höjden, "förgriper sig" på  (eller hur var det nu? morons) för att stoppa in lite väl utvalda spermier för att göra en ny individ att bruka efter önskemål, eller kanske bara ha den instängd för att titta på den? Lära den konster är ju också väldigt naturligt btw. Vifta med ett rep och djupt tro på att hästen är tankeläsare. För att inte snacka om skor. Eller för all del den läderutrusning som tydligen helt plötsligt är helt okej att använda i samband med att nyttja hästen för rent nöjes skull... Hm, jag tror jag hatar er, eller nej, jag hatar er. Vidriga äckel till att lita blint på en sak, och göra motsatsen utan att reflektera över det. Tvi.
     
    Mvh förtär svenskt kött, mjölk, bär inte päls men rider och hoppar över ologiska pinnar i min läderutrustning.
     
    Detta:
     
    ... är inte värre än detta:
    Jag är inte nöjd förrän du, som delar denna blaska, inte längre är hästägare alls. Faktiskt är jag inte nöjd förrän du inte längre är hund-, katt-, kanin-, eller någon som helst djurägare överhuvudtaget faktiskt.

    Har ni fest eller?

     
    Lämnade djuren såhär (ovan) igår, och möttes av detta när jag kom ut idag:
     
     
    Jahapp. Så nära naket man kan komma förutom bogskyddet då. Hon hade varit utan täcke ett tag för det hade frusit fast snö på baken. Den lilla päls som har vuxit ut efter att hon klipptes stod rakt ut och försökte göra sitt jobb så gott den kunde. Det var ett par minus när jag kom ut, och det är ju inget svårt för dem att klara den kylan. Hon stod inte ens och åt (= hålla värmen) när jag kom, och skakade (tillverka brunt fett = hålla värmen) inte heller. Och verkade inte allmänpåverkad heller. Även att man vet att de klarar det, så är det ju inget man vill experimentera med vind för våg heller hur som helst. Jag är i alla fall glad för att det var just några minus och "torrt". För regn och rusk hade varit värre. Dessutom hade hon nog varit rätt geggig hela hon, om det hade varit lite varmare, hehe.
     
    Inför ridningen så tänkte jag ändå på att hon kunde vara lite slöare om det gått åt mer energi än vanligt att hålla kroppen i skick. Men jag hade helt fel! Hon var pigg (pigg för att vara en Latoyahäst), glad och busig! Lät henne galoppera igång kroppen efter framskrittningen och hon frustade vart tredje galoppsprång i ett och ett halvt varv runt ängen, med bock och bus. Sååå glad! Vi dressyrade bäst vi kunde (ibland går det skitbra och ibland går det inte ens att svänga, haha. Herregud vad vi ligger efter!) Överlag var hon finfin idag och jag är nöjd med henne!
     
    Aleccis och jag fortsatte som sagt lite i gårdagens tecken. Men jag slängde faktiskt på fusksnöret. Jag har sagt det förut men säger det igen - det är så sjukt hur jag skärper till mina händer och direkt får Aleccis ett stöd och vips är hon kanoners! Idag var hon lugn, lydig, stadig, mjuk och underbar. Ett tag så var hon lite laddad och föll in i galopp mest hela tiden, men fortfarande i ett lugn. Jag hittade en trevlig yttertygel i vänster varv och ja, det enda jag kan säga är att jag är skitnöjd med henne.
     
    Jag är riktigt nöjd med båda hästarna idag! :D

    Dressyr

    Dressyrsadeln på hästen, favoritängen frusen = dressyr på favoritängen. Jag och Aleccis gjorde ett till två tredjedelar nyttigt, bra dressyrpass och så den sista tredjedelen var ren besvikelse. Efter uppvärmningen la vi sedan fokus på dagens planer: mycket övergångar. Dessa la jag på mina favoritserpentinbågar (mycket favorit här). Hyfsat lång väg mellan bågarna (dvs det "raka") och väldigt många bågar. Först gjorde vi bågarna i trav och skrittade lite där det var rakt. Sedan avancerade vi och galopperade i bågarna, bröt av till trav, ner till skritt, upp till trav och ny galoppfattning. Men det Aleccis läste övningen annorlunda och såg snarare målet än resan dit; hon såg att vi skulle fatta ny galopp och blev därför inte helt lydig tillbaka och när jag bromsade mer så blev det snarare en halt istället för skritt. Det gick dock inte såå illa överlag, utan vi kämpade på och det kändes som en början. A var så mycket "hos mig" som jag kan förvänta mig, och även om hon vill framåt så kändes hon ändå koncentrerad.
     
    Därför blev jag förvånad när hon reagerade på något långt borta på ena "långsidan" av ängen. Hon blev spänd, jag tappa de fokus, hon blev svårpåverkad och stark, jag mötte med (gud förbjude) starkare hand, hon blev mer och mer på tårna och nästan stressad och jag ville bara för allt i världen hitta tillbaka till den känslan vi hade strax innan.
     
    Det blev inte så mycket bättre sedan tyvärr, men innan jag avslutade (kändes helt onödigt att börja bråka, för det finns ju ALDRIG något att "bråka om". Bara dålig balansgång mellan vad man vill och vad man reder ut), så lät jag henne rulla på en större volt och försökte bara ha ett trevligt stöd och hitta tajmingen mellan ffa innerskänkel och yttertygel. Innan vi skrittade av så provade jag att ställa henne, mjuk men tydligt, kanske mycket åt båda håll. Hon svarade JÄTTEbra på det. Så jag försökte verkligen känna mig nöjd, även att jag blev rätt besviken efter att hon reagerade (och skyggade) en stund tidigare. Hon är ju ändå världens bästa. Alltid.
     
    I morgon tänkte jag dock ta hoppsadeln och "fortsätta där vi slutade" fast samtidigt inte. Jag har absolut inga planer på att ta åt hårdhandskarna och nå målet, nej nej, utan snarare backa bandet och försöka rulla runt på eventuellt samma övning men med mindre förväntningar och bara känna att det fungerar när jag inte samtidigt ser framför mig hur vi ska starta OS utan det räcker ju ändå med att vi försöker. Känns som det blir bra!
     

    What a (good) day

    Har haft en heldag med Annika. Välbehövligt! Började med stallet och alla hästarna fick gå på tur. Bara en lugn sväng i skogen så Pärla fick följa med lös. Annika på Latoya som ett klistermärke i röven på mig och Aleccis, haha. Men det gick såklart bra. Lite gung bjöd Latoya på, men hon tar ju inte i så det var såklart inga som helst problem.
     
    Efter en fet pizza (hejhej beach 2017) åkte vi och badade. Först bubbelpoolen tills vi tröttnade, sen "lekbassängen" med tävlingar (jag vann alla, HAHA, så jävla ödmjuk också) tills vi tröttnade, då dyk och simning a la riktig jävla motion (woop) tills vi tröttnade, sen bastun tills vi tröttnade och därefter bubbelpoolen tills, japp, tills vi tröttnade. Tre timmar och tjugo minuter tog vår äventyr.
     
    Sedan gick vi till miniaffären, köpte grejer till smoothie, drack (läs: åt, pga inte sugrör) smoothie, åt godis och kollade på film. Är rätt så jävla nöjd faktiskt. Livet levererar!
     
    Är nu orimligt trött och ska snart ta igen mig med välbehövlig sömn. Morgondagen består av stalltid (A går, L vilar), potatisskalning (mål: laga mat), och jag borde ta mig ut och röra på mig på ett eller annat sätt. Fruset i marken gör att jag tvivlar på att springa för jag inte vill provocera fram något med knäna nu när de är bra för tillfället, men en promenad får också räknas.
     

    Tredje också bra

    Även dagens tredje häst, Sacke, har varit bra. Vi hoppade som jag nämnde tidigare, och på schemat stod små tittiga hinder och lite studs. Lite tittig, men han tycker det är sååå himla roligt att hoppa! Kul! :D
     
     
     

    Sacke idag 😍👌 @haukkaanne #sacke #knabstrupper #showjumping #horse

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 1, 2017 kl. 9:21 PST

    2017-01-01

    Klockan är halv ett och jag är precis klar med mina hästar och har ätit lite "mellanmål" typ. Tio i tolv vid midnatt under natten var jag ute hos hästarna för att kolla hur de reagerade. Som väntat, skulle jag säga. Pärla är rädd, uppjagad, stressvettas och springer runt. De andra springer också. Hela flocken rörde sig tillsammans i trav, fram och tillbaka och lite runt, runt. Aleccis tog det bäst, och Latoya var mittimellan. Det handlar snarare om energier för A och L, än ren rädsla som i Pärlas fall. Mycke energi, de kan inte "hantera det", utan blir tvättsvampar som suger åt sig och rör sig sedan av den anledningen. Hade smällandet bara varit säg tio minuter precis vid tolvslaget så hade det varit betydligt bättre, än det är nu när det smäller hejdlöst från tidig kväll till långt in på morgonen, dock som mest runt tolv till klockan ett ungefär. I det fallet hade energin varit "hanterbar" för dem.
     
    När jag kom ut så var Pärla redan varm och pälsen hade lagt sig, medan de andra båda inte var varma. Jag kände på den regelbundet (utan att kräva att de skulle vara hos mig, men när de kom fram själva alltså), och efter en halvtimme någonting så var även Latoya varm. Aleccis var normaltempererad, trots aktiv trav, längre än så. Hon började också bli lite varmare sista gången jag kände innan jag lämnade dem.
     
    Jao, men det var väl en väntad reaktion som sagt. Det fanns inga planer på att fly utan de rörde sig "innanför staketet" och visade aldrig några andra tendenser heller. Man ska ju aldrig mata en rädd häst, men jag tog ändå med godis till hagen. Detta helt och hållet som ett experiment slash bekräftelse typ. Alla åt alla de tre, fyra gånger jag sträckte fram en godisbit var. En riktigt rädd häst äter ju inte.
     
    Däremot så travade de runt största delen på det allra brantaste stället i hagen (som är på ett berg). Så dels på grund av natten över lag, men framför allt av den anledningen så planerad jag lugna, korta små lydnads-/dressyrpss idag. Om det var så att de skulle ha mjölksyra. Det suger ju rätt duktigt i musklerna av att springa upp och ner, upp och ner, och längs med en rätt skarp lutning.
     
    Idag när jag kom ut möttes jag av två hästar som låg och gottade sig mot den geggiga marken. Kul, haha. Som tur var så var det Pärla - som ändå inte ska ridas - och Aleccis - som går som nummer två; dvs hinner torka litegrann innan hon ska dejta borsten.
     
    Red Latoya först och det var ängen som gällde. Hon kändes helt obrydd efter natten och var positiv och hyfsat pigg (dvs kunde skritta i ett inte jättehögt tempo men det gick i alla fall framåt hela tiden). Trav och galopp, med fokus på att forma för innern, rida henne mellan innerskänkel och fånga upp på yttertygeln. Det gick varierat men kändes hyfsat bra och jag är nöjd med hennes insats.
     
    Aleccis gick även hon på ängen och med henne fokuserade jag på delvis samma sak, men allra mest på att korta upp tyglarna och liksom "inte ge henne en fråga" - dvs hon ska inte ifrågasätta tygellängden, stödet, handen, osv. Mina ostadiga händer ställer ju frågor till A konstant som hon försöker svara på vilket blir... inget bra i slutänden, när tyglarna glider och jag inte rider med ett stöd. Så det var min tanke idag, och just i vänstervarvet så är det 100% på vad jag gör med högertygeln/handen och vad jag gör med vänstertygeln/handen - och flytta över all ridning med innertygeln till stöd på yttertygeln. Jag är sååå tacksam att jag fått veta detta problem, för nu när jag vet om det så märker jag hur A har svarat på mina frågor när jag ridit henne med mer vänterhand än högerhand i båda varven. Nyttigt! A var fin och jag kunde för första gången någonsin rida hela vårt pass med så gott som samma tygellängd! Dvs jag märkte när/om de höll på att glida och kunde samla upp dem igen. Hon ifrågasatte inte handen eftersom jag försökte hålla den stadig och rättvis. Inte hårt, men samtidigt ett stöd som hon kunde lita på. Det känns riktigt lovande! Jag är nöjd med båda hästarna. De var ute i ca 40 minuter var.
     
    Alldeles strax väntar nästa stall och dagens tredje och sista häst. Det vankas hoppning!
     

    RSS 2.0