• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Värnamo cup 2 med Sacke och Aleccis (18/2)

    Tävlingsdags igen! Aleccis och Sacke kanade iväg till Värnamo för andra deltävlingen i cupen. Det var den mest brutala svartis jag någonsin mött i mitt snart åtta år långa körkortsliv, varav tre som yrkeschaufför. Allt verkade som vanligt, inget konstigt. Det var knappt ens minus, men så var det sjuk isgata på 127:an mellan Vrigstad och Värnamo. Jaja, sånt som händer. Hoppades bara att fler märkte av det och tog det lugnt, men vad jag märkte av så verkade det precis så, för jag har inte hört/läst om några olyckor där och då. Skönt det. Är ju inte direkt hästen som valt att åka i lådan, så finns inget värre än om något faktiskt skulle hända med sitt älskade djur där bak.
     
    Vi anlände ändå lagom; kvart i nio och hade halvsen starttid med Sacke i första tiden, så väglaget påverkade inte särskilt mycket. Plockade snart ut honom och red igång. Stårlande humör var han på. Igen, hehe. Han tycker minsann det är roligt att tävla! Han var laddad till tänderna så det var bara att rulla igång så snart som möjligt. Jag vill ju absolut inte "bråka" (ställa, i sammanhanget, onödiga krav), så han fick trava igång och snart galoppera igång också. Han kändes kanon. Vi börjar så sakteligen bli mer och mer ihopridna, även om det fortfarande är en stor häst med stora rörelser för mig och rätt mycket vingel och oblanas emellanåt. Och stark! Han blir gärna stark. På framhoppningen kändes det super. Fin på hindren med mycket bjudning men inte så fasligt springig utan jag kände ändå att jag hade kontroll (för det mesta). Det blir bara problem när det händer något "oförutsett" - vilket det ändå gör då och då på en småtrång framhoppning med liv och rörelse omkring oss. Generellt så var det mycket taggade hästar i Värnamo i lördags. Det var ovanligt mycket bock, bus, brall och styrningar in i diverse staket. Jag tycker om när hästar visar känslor, men samtidigt så finns det en gräns på antal på samma plats, haha. Man hade fullt upp att försöka minnas alla som var lite lätta i tassarna, så att säga, och ge dem extra utrymme.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Jag hade allt hopp om en trevlig runda, för han kändes som sagt trevlig och ändå så pass ridbar som jag ändå kan förvänta mig. Kom in på banan och japp, där är spökhörnet igen... Som vi hade problem med förra omgången, men denna gång var han ännu värre. Väldigt skeptisk och inte alls sugen på att gå nära, förbi eller ens åt det hörnet. Gissa resultatet då? Ettan gick bra, tvåan gick hyfsat men han började redan stå emot. Galopsprång efter galoppsprång på linjen till trean så saktade han ner och sen gick det trögare och trögare tills vi stod still framför hindret. Hindret mot hörnet, ja. Försökte få förbi honom men han gick inte fram. Gjorde ett halvhjärtat försök att styra mot hindret igen i en ny anridning men jag fick inte ens galopp i hästen. Gav mig inte utan tog mig tid att få förbi honom förbi hindret och bort till hörnet. (Vi var ändå borta vid hörnet även innan start för att avdramatisera.) Ny anridning och kom då över, och resten gjorde han super. Inte i en bom och kanonfina språng. Resultat? Uteslutna pga överskridande av den dubbla maxtiden. Jaja, men huvudsaken i det läget är att ge honom en bra upplevelse och det fick han. Dessutom så avslutade vi kanonfint med en bra runda över hinder 4-8.
     
    Hästbyte. Intag av Sacke och uttag av Aleccis. Skritt vid hand när det var banbyggnation och bangång. Banan kändes okej, inget ovanligt avancerade med tanke på 100-nivån och uppenbara vägar i omhoppningen. Det var nästan bara olika linjer dock, vilket såklart är både bra och dåligt beroende på vad man föredrar och sådär. Det kändes som en bra 100-bana tycker jag.
     
    Red fram min älskade lilla bruna rappa häst och säga vad man vill, men hon var nog allt lugnat sig några hekto. Hon var inte särskilt pigg (okej, långt ifrån slö men inte övertaggad) på framridningen. Jag försökte galoppera henne bakifrån och fram och forma henne lite i innersidan, men mer avancerat (dvs inte det minsta avancerat) än så gjorde vi inte. Hoppade sedan fram och där har man min kära, sprudlande häst igen. Hoppa är kul ;) Hon kan det här vid det här laget. Man behöver inte stressa på förrän det är roligt på riktigt, haha. Hon kändes kanoners på hindren och jag behöver i vanligt ordning inte alls nöta något utan vi tar våra språng oftast 4-5 stycken och sedan är vi redo.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag satte lite mer galopp i henne nu jämfört med sist, och hon var med på noterna. Hon var faktiskt ganska pigg och explosiv framåt med en ned nöffande. Jag skötte min del... sisådär. Det finns bra delar, men även attackridning. Främst redan mot ettan, men även lite mot tvåan. Jag har blivit skitkass/slarvig med att räkna galoppsprången så jag trodde vi red på ett för lite både här och där för det var så jag upplevde det. Hon kändes väldigt framåt, som sagt. Men tycker det ändå, för att vara oss, ser helt okej ut och vi rider på rätt antal språng på samtliga distanser. Gör en miss till kombinationen i omhoppningen där jag uppfattar oss vs hindret totalfel och räknar med att Aleccis ska ta ett språng till men hon är rapp och viker in benen och hinner knappt få oss i luften. Men över hindren tar hon oss, både A och B utan att ens vara i hindren (stolpe in <3) och det gör att jag blir lite sen i vändningen till svängen efteråt (pga lite efter henne i balansen), men till anridningen är vi "ett" igen och där gårdet super. Sista linjen går jag lite för långt och råkar stoppa in sex galoppsprång när det skulle vara fem. Har ju lärt mig att jag måste chilla till sista hindret, men att rida på ett extrasprång är väl ändå att ta i, haha. Snabb och felfri, upp i ledning och så småningom vinst. Visst blev det lite fel vid kombinationen i omhoppningen, men förutom det är jag ändå nöjd. Det kändes inte hetsigt från min synvinkel.
     
     Hästbyte. In med Aleccis och ut med Sacke. Pigg och glad igen och taggad på "revansch"! Han kändes trevig. Vi red igång och hoppade sedan fram. Det gick bra. Skrittade några varv och höll då på att tugga grus när man såg något i underlaget och svarde med att hoppa upp i luften och dra fullt åt höger i landningen. Det var preciiiis att jag satt kvar. Phu, haha. Snacka om att överraska!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Vi gick direkt till hörnet och gick runt där. Kollade, klappade, pratade. Det kändes bra. Han reagerade inte särskilt starkt utan nu tändes hoppet, haha. Fattar galopp och rider mot ettan. Hoppar fint och samma över tvåan. Styr nu mot trean (hörnet) och håller beslutsamt om honom ordentligt. Stöttar i varje steg och däremellan, tänker framåt och det känns som att han har bestämt sig för att hoppa. Men så gör han ett kast med huvudet vilket ger en känska av att jag inte kan påverka ett skit och att han besämt sig. Stopp i sista stund. Maah, så synd! Gör en ny anrdining (utan att gå bakom hindret), och gör samma sak igen; tänker framåt, håller om, smackar, stöttar och så hoppar han! Då blir man ändå glad. Det tar sig, om än är det jävligt synd att han inte kunde göra det på första försöket. Fortsätter och han gör det bra. Råkar gå på framåt och rider på sex bort till femman och river den med bak. Det var mitt nedslag. Vid detta läget är jag hungrig och småtrött i kroppen och jag måste RIDA som fan med hela kroppen för att ens ha en chans att få ihop honom ens minsta lilla. Så nja, han blev lång och jag blev nog allt lite "bekväm" och lät honom gå på istället för att noggrant räkna och inse att jag direkt skulle börja plocka i honom. I kombinationen blir han skeptisk då den också ledde fram åt hörnet, men han låter sig övertalas och hoppar snällt igenom den. Kommer lite nära sjuan men går på fem jämna bort till åttan. 10 fel red vi ihop. Men jag måste ändå, som den optimist jag är, påtala att det finns bra delar och det som är bra känns riktigt bra.
     
    Han är fin på hindren, men tittig på omgivningen. Jag måste dessutom planera in mellanmål, då tredje klassen innan mat blir väk tufft för mig fysiskt. Hade det varit Aleccis som gick tredje klassen hade jag antagligen inte ens märkt av att kroppen var "tom på energi/näring", men nu märker jag det då jag måste använda den så mycket "mer". Aleccis kräver huvud och visst, fysisk ridning också men inte styrka. Sacke kräver liksom mycket sits från mig då jag upplever honom så himla stor och svår att rida ihop pga sin enorma galopp. Sackes rundor lägger vi på bådas rutinkonto denna gång. Jag är ändå tacksam över att vi fick hoppa igenom båda rundorna (väntade på att bli avbrutna i den första klassen pga att vi tog sådan tid på oss), det gjorde att vi ändå fick en trevlig upplevelse och en vacker dag så slutar det spöka i det där jäkla hörnet, haha.
     
    Sacke fick ta emot Aleccis pris och skötte sig alldeles ypperligt. Stod still och väntade snällt under hela ceremonin (haha). Ärovarvet gick väldigt lugnt och sansat, och jag valde att inte ta emot blommor och påse från hästryggen då han är en känslig häst, men alltså. Guldstjärna till honom för hans uppförande! Kul. Det är ju annars sådant som ändå behöver tränas på, men som är väldigt svårt att träna på på egen hand, hehe.
     
     
    Efter detta så väntades äntligen påfyllning med en ordentlig portion käk, även lite värme och nedvarvning. Jag hade lite svårt att komma igång igen efter det, men som tur var så startade jag rätt sent så kunde gå banan i lugn och ro och därefter inta läktaren för en stund. Jag gillar den typen av uppladdning.
     
    Banan i sig velade jag lite redan mot startlinjen. Antingen runda hela kombinationen i anridning eller gå mellan a- och b-hindret. Jag var osäker på om jag skulle få Aleccis helt rak om jag gick mellan hindren, men tyckte att utanför kombin gav "för lång" anridning. Ekipagen jag hann titta på före start varierade. Jag såg däremot att de som gick utanför kom i någon avbackningsvariant mot ettan och det vill jag inte alls riskera och sen slog ju tanken mig att med tanke på hur jag brukar välja att rida i omhoppningar så är "göra hästen rak innan hindret på kort anridning" inte ett av våra problem, haha, så jag valde att gå mellan a och b. Annars var det inga frågetecken från min sida. Snarare en liten lätt oro att glömma banan då jag kände mig så nedvarvad och trött och ändå lärt mig två banor tidigare på dagen. Jag inbillar mig ju att jag har svårt att lära mig banor... Så tredje banan och dessutom trött - hmm. Repeterade, repeterade och repeterade. Den verkade sitta.
     
    Red igång Aleccis igen och hoppade fram henne för andra gången. Finns inget som helst att klaga på. Hon har tryck i tassarna och sprutar av självförtroende så jag tackar och tar emot.
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0
    Framåt med lite lätt bomknack till ettan, blev lite svajigt på vägen mot tvåan då jag tyckte henne lite grann, att hon inte var mellan hjälperna riktigt. La på lite ben, hon svarade framåt och jag ville göra en förhållning som inte gick igenom utan vi höll på att gå nära och då hojtade jag till på henne. Gör ju alltid det när jag vill uppmärksamma henne. Sen om det gör någon skillnad eller inte, hahaha, det låter jag vara osagt. Men det känns iaf bättre ;) Sedan flöt det på hyfsat. Lite nära på sjuan. Sen fick vi ett jävla framåtläge plus attackridning mot åttan vilket skulle kosta oss vinsten (och hennes vänstra framsko). Jag var alldeles för långsam efter åttan och kände ju redan innan att vi skulle riva nian - vilket vi ju gjorde. Jag hann få in fem, men det var bara fem hovspår, kroppen ångade vidare och nedslaget kom såklart med bak. Tian kändes fint men sedan ser jag hur hon i ögonvrån är helsäker på att vi ska till vattenmattan igen så jag får inte sväng på henne som jag önskar och den svängen måste jag liksom få till och bibehålla galoppen så det hörs hur desperat jag blir när hon inte lyssnar, haha. Älskade häst. Vill och vill och vill. <3 Hinner ändå rätta till det någorlunda och får bra språng genom kombinationen. Gör sedan det fulaste och flängigaste ever när jag ser att vi måste gå på framåt i attackridning igen över tolvan och så är det det där sista hindret där jag måste ta det lugnt så jag gör fulaste skiten ever och drar i henne. Inte mitt stoltaste ögonblick, men jag skulle ha tänkt lite så mot nian men utan att slita. Går ändå lite framåt på tretton och kapar ett språng där. 0+4 fel och 13de placering.
     
    Nej, denna runda är jag inte direkt nöjd med. Det hemska hetsandet och flaxandet, attackridningen och av-och-på-ridningen är inte något att sträva efter alls. Det positiva är Aleccis fighter-inställning, det är det jag tar med mig av denna runda. Hon är en fantastisk tävlingshäst och jag borde återigen lära mig att inte slukas upp av hennes energi utan försöka andas lite mer och bli lite noggrannare.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.