• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Kalmar med Latoya - årsdebuten

    Latoya har gjort sin årsdebut idag och nu är alla hästar igång igen efter vinterns lilla uppehåll från tävlingar. Min klocka ringde 04.40, och efter att ha hämtat Ebba och tankat upp bilen så var vi snart ute hos djuren och packade, borstade och siktade på att åka 06.15.
     
    Hon är ju snäll att köra, och är det något jag tycker om så är det när det är lite trafik. Och det är rätt lite trafik en rätt tidig söndagsmorgon. Vägen var snöig och det hade fortsatt snöa under natten, men det är som jag glatt sa till Ebba när vi skulle gå för att hämta in dem; "vet du vad?! Jag kommer ha en ren häst!" Helt okej det med, måste jag säga.
     
    Vi anlände runt halv nio och jag gick ändå till sekretariatet med passet. Det känns så fel och som att man gör något dumt om man inte traskar dit. De ville såklart inte se passet, haha ;) Men var inte det allra minsta sura utan tvärt om så beklagade de sig om hur tråkigt det är att inte få träffa alla som ska tävla. Så jag fick flera "lycka till" och massa glada leenden innan vi kunde lämna dem bakom oss och gå banan (alltså vi kom typ inte ens därifrån!). Haha, åh så fina och glada. :D
     
    Banan var snäll och enkel. Många långa väger och bara en distans, och så en bruten linje men på ny anridning. Däremot stegade jag linjen på 27(!) "meter"/steg. Stegade om den igen och igen. Även med stora steg. Kliade mig i huvudet och smygkollade när andra stegade. Någon fick det till 26 iaf, och jag beslöt mig för att ändå tänka framåt där för att räcka fram på sex galoppsprång. Men inte för att vara sådan, men i mångt och mycket har jag tränat in bra steg/"meter" som alltid är exakta på t ex fem galoppsprång när det ska vara det osv. Hade väl min plan klar och så tog vi ut Latoyahästen. Hon sprang över Ebba litegrann och hotade mig genom att skicka en rörelse till ena bakbenet (men lyfte det inte), när jag satte det röda bandet som en rosett i svansen. Hon sparkar ju inte i den mening att hon siktar på folk, men det kan komma en bakuspark med snurr och då kan ett ben flyga, eller så kommer det en bock och även om benen ändå är under henne i de lägena och inte utåt/bakåt, så kändes det ändå som en bra idé att ta det säkra före det osäkra.
     
    Rullade igång på framhoppningen direkt efter framskrittningen och kunde inte göra så mycket lydnadsridning/-check, utan fick mest rulla på där i trav och galopp i höger varv. Hon var lite spooky mot väggarna först, men det gick över efter några varv. Hon kändes inte helt framför skänkeln får jag väl ta och erkänna och det var inget jag prioriterade där heller för när hon blir som bäst är när jag gör övergångar mellan halt och trav, gärna på en typ tjugometersvolt - det piggar upp henne. Och det är långt ifrån rimligt inne på en framhoppning med hinder i mitten och hästar lite överallt. Så vi rullade på så gott vi kunde och så fick det bli så bra det kunde bli, helt enkelt.
     
    Hindren var givetvis inga konstigheter utan hon klev över på sitt vanliga okomplicerade vis. Avsprångspunkterna varierade dock, på grund av att hon inte alls var så ridbar utan snarare var precis "som vanligt"/som förr, och inte alls så fin hon faktiskt har varit de senaste gångerna när vi hoppat. Men jag jagade inte på henne och "överred" som jag annars lätt tar mig till i de lägena, utan lät henna vara till stor del och "tog det som det kom", utan att för den skull vara passiv. Jag är själv nöjd med den ridningen. Av två onda ting är det definitivt bättre att komma lite nära ibland och stort ibland och låta henne gå över på det, än att överrida och jaga på så att vi, fortfarande, knas men med för hög energi så det blir sämre språng.
     
    90 cm bed. Clear Round
    Vi rör oss runt och väntar på vår start, och så råkar vi hamna lite väl nära växten vid ettan när vi håller oss undan medan det andra ekipaget rider sin ritt. Jag tittar på dem (och kollar hur hon väljer att rida linjen), och sedan märker jag hur Latoya tar en tugga och "knycker till" när hon drar av ett knippe smågrenar från det lilla miniträdet. Alltså!!! Jävla häst. Väluppfostrat av henne, hahaha. Herregud. Rider sedan igång och rullar på i lite galopp innan jag siktar mot första hindret. Kommer nära på vartannat hinder och stort på vartannat. Hon springer och gapar mest hela tiden (ser jag - det känns inte), och hon är inte stark, men hon svarar inte för ett ögonblick på vad jag ber henne om. Bara gapar och springer vidare. Jag håller inte det minsta hårt i henne, så blir inte så glad när jag ser att hon gapar och uppenbarligen inte är nöjd med mitt stöd. Men får man ingen reaktion så är det ju svårt att få en trevlig känsla genom tajming och eftergifter. Hmm, måste verkligen lägga mer fokus på min hand för att hitta vad Latoya vill säga mig. Aja, tillbaka till rundan! När vi kom till linjen 4-5, så tänkte jag framåt direkt i landningen, hon svarade skitbra och vi red den himla bra faktiskt. Är väldigt nöjd med det. Resten av rundan flöt på bra och vi avslutade bättre än vi började. Felfritt och rätt "enkelt", även om jag hade önskat henne mer framför skänkeln (det kändes värre än det ser ut på den punkten), och ja, mer ridbar över lag.
     
     
    In i lådan med Latoyahästen, två taost till mig och snart bangång igen. Även nästa bana var snällt byggd och med bara samma linjer annars enstaka hinder, utöver kombinationen. När jag gick banan och stegade så var även kombinationen extra lång. Garanterat sju och en halv (enligt mina steg/min uppfattning) istället för de vanlinga "sju och lite till", så planen var att tuffa på lite extra framåt där med.
     
    Hann se några ekipage innan det var dags att ta ut Latoya igen. Denna gång kunde jag värma upp lite mer som jag önskar och gjorde en del övergångar och sådant för att "väcka henne" lite och få henne framför mig. Hon svarade bra och kändes trevlig. Fortfarande samma icke-befintliga reaktion framtill (utan att vara stark, återigen. Bara obrydd) men ändå så att hon lyssnade framåt. På framhoppningen var det därför lite mer ös i henne än tidigare, men avsprångspunterna varierade lite fortfarande. Maah, irriterande. Hon skiter dock i vilket utan skuttar över bara. Vi fick inte bara dåliga avsprångspunkter, utan ett och annat bra också. Tur är väl det, haha. Men det var snarare som ett lotteri än kommunikation mellan oss. (Jag glömmer väl bort att hon är unghäst och förväntar mig mer än jag... borde(?) ibland. Bara för att det fungerar "hemma"/på träning, så är det definitivt inte samma sak som att det fungerar på tävling med allt runtomkring. #notetoself).
     
    100 cm bed. A
    När vi kom in på banan så var det tomt och vår tur dirket. Jag tog mig tid att ändå rulla igång henne lite för att snurra upp galoppen lite, utan att bli stressad över tiden som räknade ner. Mot ettan sedan - som vi kommer nära på, så hon får ta i lite uppåt och så försvinner all framåt-energi i samma sekund. Gasar därför på i landningen och hittar ändå rätt snabbt tillbaka till det tänkta grundtempot. (Kändes också mer än det syntes.) Blir lite fladdrig i min högerarm (na ovanan <///3) till tvåan och kommer sen lite stort på trean. Hon tänker ändå mer framåt och sedan på linjen bjuder hon på duktigt för egen maskin. Fick ett något kort sistasteg (dvs inga som helst problem att räcka fram) men utan att det direkt påverkar språnget. Siktar på sexan och allt känns bra, tills hon fyra galoppsprång ser spegeln på väggen och skyggar lite för den och vi är på väg typ bredvid hindret. Men jag styr och smackar och blir väldigt glatt överraskad när hon iskallt lyfter tassarna och ändå hoppar sexan. Hur duktig?! Är även glad att vi sparade på mina knän och inte rev hela skiten med just mitt högerknä för det har vi (JAG) ju annars tränat på, HAHA. Sjuan kommer vi perfekt på! Kan därför bibehålla energin igen hoppa över hindren snudd på perfekt (om än lite snett utsprång åt vänster, om man ska vara kritisk). Avslutar okej över sista. Felfritt igen! Hon hoppade därmed sin första felfria lokala en meter! Duktiga häst (eller ja, typ ponny egentligen. Förvuxen ponny, haha).
     
     
    Stoppade in hästen i lådan och lämnade därefter tävlingsplatsen tre timmar efter vi anlänt. Jag klagar inte! (Stackars hästen har ju fått åka mer transport än hon varit på tävling, hehe. Fyra timmar typ i lådan och tre timmar på tävling.) Red sedan Aleccis när vi kom hem. Bonnigt i mjukisbrallor och stövlar, och utan någon som helst prestige. Jag orkar inte med prestige. Red lugnt och städat i byn bara.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.