• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hopp och skritt

    Aleccis har varit och hoppat idag. Min plan var att träna mig på att rida ur sväng, lång anridning och noggrannhet. Det gick sådär, hahahah. Aleccis är taggad och vill svänga, och då svänger vi. Gång på gång. Försöker vara bättre och då slutar det med ett ledande tygeltag med yttertygeln bara för att få ut hästen mot väggen. "Mot väggen" är i detta fall typ fem meter från kortsidan, typ. Herregud. Det doftar inte OS direkt.
     
    Det mesta flöt på annars. Hon var taggad som vanligt. Jag gjorde väl en miss, men jag ser det inte riktigt som miss. Snarare en "jaha är det så du vill ha det, då gör vi om och gör rätt". Rullade fram på mindre hinder och la sedan upp dem och la då även upp galoppen lite mer. Styrde mot första -oxer ur sväng, och hade bra galopp, stöd och så där men inget överdrivet tryck egentligen. Så då vågade hon inte ta av. Kom bara en gång till och satte tryck som att vi skulle hoppa 160 och då gick hon såklart. Det var faktiskt det enda som var dåligt. Eller ja, dåligt och dåligt. Hon hade alla möjligheter att hoppa det, och hade hon varit en normal häst så hade hon gjort det, men nu är hon ju inte en normal häst. Jag känner att vi måste fortsätta med detta. Det var nyttigt!
     
    Tog därefter ut Latoyaskruttpluttponny på en (skritt)tur. Hm, det var mest skritt i alla fall, hahaha. Hon har ju tydligen blivit van vid att vi bara ska en bit och sedan vända så hon var lite tråkig och föreslog gång på gång att vi skulle hem igen. Därav att jag därför tryckte på henne då och då så det blev lite trav och galopp ett femtiotal meter en fyra, fem gånger. Resten var skritt. Sista biten hemåt kunde hon skritta som en vuxen häst. Man tackar!
     
    ÅÅÅH, jag kan inte bestämma mig om Latoya ska åka till Halmstad v 13 eller om jag ska åka med Aleccis till Värnamo istället. Hjälp mig! För- och nackdelar?
     
     
    Nu ska jag styra bilen ut i de mörka skogarna på renrakad snokarunda. Haha, men det är inte så illa som det låter. Jag ska hitta lite nya gårdar, vilket är helt och hållet jobbrelaterat. Men klämmer nog i mig en semla först. Det gäller ju att prioritera. (Tänkte att jag skulle ha åkt vid ett men nu är klockan snart halv tre och jag har fortfarande inte kommit iväg, haha. Herregud. Bra jobbat osv.)
     
    Simma lugnt!

    Datortid!

    Yeas, Im baack!
     
    Livet har kommit i mellan och här var det väldigt dött. Men det är full rulle med hästar och jobb. I korta drag så har Aleccis fått en "mellanvecka" där hon gått lite lugnare joggturer på raka spår och där jag lagt mycket fokus på min ridning - framför allt kommit ihåg att hålla om henne med skänklarna, vilket nog är en av mina största ovanor. Pigg häst = lätt att glömma benen. Ajabaja. Hon känns kanon och har blivit bättre och bättre för varje dag!
     
     
    Fredagen innan tävlingen så sprang Latoya av sig en sko när vi var ute och red. Jag red samma sväng med A och höll ögonen öppna efter den, men fann den tyvärr inte. Aleccis å andra sidan sprang ju av sig en sko i omhoppningen på tävlingen senast och inte fan tänker jag släppa ut henne i den geggia hagen med tre skor och risk för att fläka sönder hoven trots att jag var 1,5 timme sen till 50-årskalaset jag skulle på. Så den slog jag på innan jag släppte ut henne i hagen igen. Latoya gick däremot utan sko i två dygn. Jag hittade en gammal tappsko som någon hängt upp på en staketpinne, så den åkte jag och hämtade och slog på, på söndagen. Det gick bra och jag har slagit på rätt många tappskor i mina dar så jag är inte orolig utan har koll på det jag behöver ha koll på i det läget. Men jag bråkade lite med en söm som envist vägrade följa önskad vinkel, utan fick göra om den. Inget mer med det. Becka red Latoya och jag Aleccis - alla nöjda och glada. På tisdagen hoppade jag:
     
     
    Latoya var lite lätt "långsam" men hon är ju sådan ibland. Fick inte riktigt till det där snärtiga go:et som hon hade när vi hoppade i Landsbro men hon är förjäkla lätt på hinder alltså! Det är för övrigt det jag ropar efter en runda; "ALLTSÅ HON ÄR SÅ". Fortsättningen, som inte kom med på filmen löd: "JÄLVA LÄTT!". Och det är hon verkligen. Rida på fem eller sex - hon bara gör. Öka på och skicka iväg henne - hon bara gör. Komma knasigt, i dåligt tempo, vinglig väg, inte stötta - hon bara gör. Jag försöker givetvis göra mitt bästa men så är jag bara en glad amatör som vinglar fram och inte serverar hindren på bästa sätt alltid. Det är klart att "alla andra" hästar inte per automatik är lätta, men jag börjar verkligen förstå hur jävla svår Aleccis är och hur sjukt mycket (mer) hon kräver. Det är en barnlek att styra mot hinder på Latoya. (OBS, med det inte sagt att allt i vår karriär kommer gå perfekt. Men känslan är 100% lätthet.) Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden, men den dagen hon säljs (om?) så är hon en perfekt övergångshäst. Det är för fan en ponny, hahaha. (Poooooonny<33)
     
    Sedan reds hon några dagar till; endast på raka spår eftersom mina träningsmöjligheter ordagrant töade bort när plusgraderna kom. Förresten så börjar jag göra ett samband: "trimmad" häst på ängen = pigg häst. Skogshäst i skogen = slöare häst. Alltså även när vi ska hoppa. Det känns som att hon är mer "snärt" och har mer "go" när hon trimmas. Så jag hållar tummarna för att det ska torka upp (eller frysa på igen, HAHA *så jävla ond*) så vi kan fortsätta där vi slutade.
     
    Huxflux en dag så var hon inte ren. Jag gjorde i ordning henne som vanligt och skrittade nedför. Skulle börja trava och märkte då att hon var lite ofräsch. Typ snarare öm, än halt. Skrittade genast hem igen. Tog ut henne dagen efter, barbacka och skrittade ner till ängen igen. Oren igen. Lät henne stå. Första dagen skrev jag till hovis. Berättade om tappskon. Nu i helgen har hon vilat och idag kom hovis ut. Som djurägare så rannsakar man ju alltid sig själv först och främst när något inträffar, så jag räknade med att det är jag som gjort bort mig och sömstuckit henne eller dylikt. Hovis kom ut i morse och klämde, kände och tryckte och donade. Noll reaktion. Och hon avfärdade direkt min oro. Alltsååååå, jag hade hellre tagit att jag gjort fel för då hade man vetat vad felet var. Men aja, någon sådan klassisk reaktion bjöd Latoya inte på. Hon har inte varit ett dugg varm, svullen eller haft puls. Därav mitt antagande på skon.
     
    Jag skrittade, travade och vände snävt med Latoya medan hovis kollade och ingen av oss såg någon hälta. Så när hon hade åkt och Aleccis var riden så slängde jag på tränset och åkte barbacka ner till ängen igen. Jag har väldigt, väldigt begränsad möjlighet till longering och eftersom hon inte har varit halt i skritt ändå så har jag tagit till den metoden för att helt enkelt känna efter. Latoya var laddad och snirklig och luftig redan på nervägen. Direkt när vi kom in på ängen så drog hon av några (snälla, tack och lov= bockar. Men hon är hal och jag har ju kapat mycket av manen så jag uppskattade ändå om hon kunde chilla lite, haha. Vände runt i trav i båda varven och hon visade ingen hälta alls. Så skrittade vi hem igen. Och nu tänker jag som så att hon går lite lätt lugnt och fint denna vecka med förhoppning om att vad-det-nu-var är gone with the wind och att vi kan köra på igen. Hon kan absolut ha trampat på något när hon gick utan skon (jag red ju t ex halva passet utan skon, utan att jag märkte det), eller så är det i alla fall sömmen som bråkade som ställt till det.
     
    Jag är i vilket fall bara glad att det verkar ha gått över så pass snabbt ändå. Men jag ropar inte hej än, utan kommer i alla fall de första dagarna bara skritta henne ändå. Sedan känner jag på henne i trav och galopp framåt helgen tänker jag mig. Först då fokuserar vi vidare mot mål och träningsplaner.
     
    "Stanna!" Hästen är där handen är. Tigger absolut ingenting, aldrig. Och det är inte det minsta mitt fel. #godisförattdeärsöta

    Resultat från Värnamo cup 2 med Sacke och Aleccis (18/2)

    Tävlingsdags igen! Aleccis och Sacke kanade iväg till Värnamo för andra deltävlingen i cupen. Det var den mest brutala svartis jag någonsin mött i mitt snart åtta år långa körkortsliv, varav tre som yrkeschaufför. Allt verkade som vanligt, inget konstigt. Det var knappt ens minus, men så var det sjuk isgata på 127:an mellan Vrigstad och Värnamo. Jaja, sånt som händer. Hoppades bara att fler märkte av det och tog det lugnt, men vad jag märkte av så verkade det precis så, för jag har inte hört/läst om några olyckor där och då. Skönt det. Är ju inte direkt hästen som valt att åka i lådan, så finns inget värre än om något faktiskt skulle hända med sitt älskade djur där bak.
     
    Vi anlände ändå lagom; kvart i nio och hade halvsen starttid med Sacke i första tiden, så väglaget påverkade inte särskilt mycket. Plockade snart ut honom och red igång. Stårlande humör var han på. Igen, hehe. Han tycker minsann det är roligt att tävla! Han var laddad till tänderna så det var bara att rulla igång så snart som möjligt. Jag vill ju absolut inte "bråka" (ställa, i sammanhanget, onödiga krav), så han fick trava igång och snart galoppera igång också. Han kändes kanon. Vi börjar så sakteligen bli mer och mer ihopridna, även om det fortfarande är en stor häst med stora rörelser för mig och rätt mycket vingel och oblanas emellanåt. Och stark! Han blir gärna stark. På framhoppningen kändes det super. Fin på hindren med mycket bjudning men inte så fasligt springig utan jag kände ändå att jag hade kontroll (för det mesta). Det blir bara problem när det händer något "oförutsett" - vilket det ändå gör då och då på en småtrång framhoppning med liv och rörelse omkring oss. Generellt så var det mycket taggade hästar i Värnamo i lördags. Det var ovanligt mycket bock, bus, brall och styrningar in i diverse staket. Jag tycker om när hästar visar känslor, men samtidigt så finns det en gräns på antal på samma plats, haha. Man hade fullt upp att försöka minnas alla som var lite lätta i tassarna, så att säga, och ge dem extra utrymme.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Jag hade allt hopp om en trevlig runda, för han kändes som sagt trevlig och ändå så pass ridbar som jag ändå kan förvänta mig. Kom in på banan och japp, där är spökhörnet igen... Som vi hade problem med förra omgången, men denna gång var han ännu värre. Väldigt skeptisk och inte alls sugen på att gå nära, förbi eller ens åt det hörnet. Gissa resultatet då? Ettan gick bra, tvåan gick hyfsat men han började redan stå emot. Galopsprång efter galoppsprång på linjen till trean så saktade han ner och sen gick det trögare och trögare tills vi stod still framför hindret. Hindret mot hörnet, ja. Försökte få förbi honom men han gick inte fram. Gjorde ett halvhjärtat försök att styra mot hindret igen i en ny anridning men jag fick inte ens galopp i hästen. Gav mig inte utan tog mig tid att få förbi honom förbi hindret och bort till hörnet. (Vi var ändå borta vid hörnet även innan start för att avdramatisera.) Ny anridning och kom då över, och resten gjorde han super. Inte i en bom och kanonfina språng. Resultat? Uteslutna pga överskridande av den dubbla maxtiden. Jaja, men huvudsaken i det läget är att ge honom en bra upplevelse och det fick han. Dessutom så avslutade vi kanonfint med en bra runda över hinder 4-8.
     
    Hästbyte. Intag av Sacke och uttag av Aleccis. Skritt vid hand när det var banbyggnation och bangång. Banan kändes okej, inget ovanligt avancerade med tanke på 100-nivån och uppenbara vägar i omhoppningen. Det var nästan bara olika linjer dock, vilket såklart är både bra och dåligt beroende på vad man föredrar och sådär. Det kändes som en bra 100-bana tycker jag.
     
    Red fram min älskade lilla bruna rappa häst och säga vad man vill, men hon var nog allt lugnat sig några hekto. Hon var inte särskilt pigg (okej, långt ifrån slö men inte övertaggad) på framridningen. Jag försökte galoppera henne bakifrån och fram och forma henne lite i innersidan, men mer avancerat (dvs inte det minsta avancerat) än så gjorde vi inte. Hoppade sedan fram och där har man min kära, sprudlande häst igen. Hoppa är kul ;) Hon kan det här vid det här laget. Man behöver inte stressa på förrän det är roligt på riktigt, haha. Hon kändes kanoners på hindren och jag behöver i vanligt ordning inte alls nöta något utan vi tar våra språng oftast 4-5 stycken och sedan är vi redo.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag satte lite mer galopp i henne nu jämfört med sist, och hon var med på noterna. Hon var faktiskt ganska pigg och explosiv framåt med en ned nöffande. Jag skötte min del... sisådär. Det finns bra delar, men även attackridning. Främst redan mot ettan, men även lite mot tvåan. Jag har blivit skitkass/slarvig med att räkna galoppsprången så jag trodde vi red på ett för lite både här och där för det var så jag upplevde det. Hon kändes väldigt framåt, som sagt. Men tycker det ändå, för att vara oss, ser helt okej ut och vi rider på rätt antal språng på samtliga distanser. Gör en miss till kombinationen i omhoppningen där jag uppfattar oss vs hindret totalfel och räknar med att Aleccis ska ta ett språng till men hon är rapp och viker in benen och hinner knappt få oss i luften. Men över hindren tar hon oss, både A och B utan att ens vara i hindren (stolpe in <3) och det gör att jag blir lite sen i vändningen till svängen efteråt (pga lite efter henne i balansen), men till anridningen är vi "ett" igen och där gårdet super. Sista linjen går jag lite för långt och råkar stoppa in sex galoppsprång när det skulle vara fem. Har ju lärt mig att jag måste chilla till sista hindret, men att rida på ett extrasprång är väl ändå att ta i, haha. Snabb och felfri, upp i ledning och så småningom vinst. Visst blev det lite fel vid kombinationen i omhoppningen, men förutom det är jag ändå nöjd. Det kändes inte hetsigt från min synvinkel.
     
     Hästbyte. In med Aleccis och ut med Sacke. Pigg och glad igen och taggad på "revansch"! Han kändes trevig. Vi red igång och hoppade sedan fram. Det gick bra. Skrittade några varv och höll då på att tugga grus när man såg något i underlaget och svarde med att hoppa upp i luften och dra fullt åt höger i landningen. Det var preciiiis att jag satt kvar. Phu, haha. Snacka om att överraska!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Vi gick direkt till hörnet och gick runt där. Kollade, klappade, pratade. Det kändes bra. Han reagerade inte särskilt starkt utan nu tändes hoppet, haha. Fattar galopp och rider mot ettan. Hoppar fint och samma över tvåan. Styr nu mot trean (hörnet) och håller beslutsamt om honom ordentligt. Stöttar i varje steg och däremellan, tänker framåt och det känns som att han har bestämt sig för att hoppa. Men så gör han ett kast med huvudet vilket ger en känska av att jag inte kan påverka ett skit och att han besämt sig. Stopp i sista stund. Maah, så synd! Gör en ny anrdining (utan att gå bakom hindret), och gör samma sak igen; tänker framåt, håller om, smackar, stöttar och så hoppar han! Då blir man ändå glad. Det tar sig, om än är det jävligt synd att han inte kunde göra det på första försöket. Fortsätter och han gör det bra. Råkar gå på framåt och rider på sex bort till femman och river den med bak. Det var mitt nedslag. Vid detta läget är jag hungrig och småtrött i kroppen och jag måste RIDA som fan med hela kroppen för att ens ha en chans att få ihop honom ens minsta lilla. Så nja, han blev lång och jag blev nog allt lite "bekväm" och lät honom gå på istället för att noggrant räkna och inse att jag direkt skulle börja plocka i honom. I kombinationen blir han skeptisk då den också ledde fram åt hörnet, men han låter sig övertalas och hoppar snällt igenom den. Kommer lite nära sjuan men går på fem jämna bort till åttan. 10 fel red vi ihop. Men jag måste ändå, som den optimist jag är, påtala att det finns bra delar och det som är bra känns riktigt bra.
     
    Han är fin på hindren, men tittig på omgivningen. Jag måste dessutom planera in mellanmål, då tredje klassen innan mat blir väk tufft för mig fysiskt. Hade det varit Aleccis som gick tredje klassen hade jag antagligen inte ens märkt av att kroppen var "tom på energi/näring", men nu märker jag det då jag måste använda den så mycket "mer". Aleccis kräver huvud och visst, fysisk ridning också men inte styrka. Sacke kräver liksom mycket sits från mig då jag upplever honom så himla stor och svår att rida ihop pga sin enorma galopp. Sackes rundor lägger vi på bådas rutinkonto denna gång. Jag är ändå tacksam över att vi fick hoppa igenom båda rundorna (väntade på att bli avbrutna i den första klassen pga att vi tog sådan tid på oss), det gjorde att vi ändå fick en trevlig upplevelse och en vacker dag så slutar det spöka i det där jäkla hörnet, haha.
     
    Sacke fick ta emot Aleccis pris och skötte sig alldeles ypperligt. Stod still och väntade snällt under hela ceremonin (haha). Ärovarvet gick väldigt lugnt och sansat, och jag valde att inte ta emot blommor och påse från hästryggen då han är en känslig häst, men alltså. Guldstjärna till honom för hans uppförande! Kul. Det är ju annars sådant som ändå behöver tränas på, men som är väldigt svårt att träna på på egen hand, hehe.
     
     
    Efter detta så väntades äntligen påfyllning med en ordentlig portion käk, även lite värme och nedvarvning. Jag hade lite svårt att komma igång igen efter det, men som tur var så startade jag rätt sent så kunde gå banan i lugn och ro och därefter inta läktaren för en stund. Jag gillar den typen av uppladdning.
     
    Banan i sig velade jag lite redan mot startlinjen. Antingen runda hela kombinationen i anridning eller gå mellan a- och b-hindret. Jag var osäker på om jag skulle få Aleccis helt rak om jag gick mellan hindren, men tyckte att utanför kombin gav "för lång" anridning. Ekipagen jag hann titta på före start varierade. Jag såg däremot att de som gick utanför kom i någon avbackningsvariant mot ettan och det vill jag inte alls riskera och sen slog ju tanken mig att med tanke på hur jag brukar välja att rida i omhoppningar så är "göra hästen rak innan hindret på kort anridning" inte ett av våra problem, haha, så jag valde att gå mellan a och b. Annars var det inga frågetecken från min sida. Snarare en liten lätt oro att glömma banan då jag kände mig så nedvarvad och trött och ändå lärt mig två banor tidigare på dagen. Jag inbillar mig ju att jag har svårt att lära mig banor... Så tredje banan och dessutom trött - hmm. Repeterade, repeterade och repeterade. Den verkade sitta.
     
    Red igång Aleccis igen och hoppade fram henne för andra gången. Finns inget som helst att klaga på. Hon har tryck i tassarna och sprutar av självförtroende så jag tackar och tar emot.
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0
    Framåt med lite lätt bomknack till ettan, blev lite svajigt på vägen mot tvåan då jag tyckte henne lite grann, att hon inte var mellan hjälperna riktigt. La på lite ben, hon svarade framåt och jag ville göra en förhållning som inte gick igenom utan vi höll på att gå nära och då hojtade jag till på henne. Gör ju alltid det när jag vill uppmärksamma henne. Sen om det gör någon skillnad eller inte, hahaha, det låter jag vara osagt. Men det känns iaf bättre ;) Sedan flöt det på hyfsat. Lite nära på sjuan. Sen fick vi ett jävla framåtläge plus attackridning mot åttan vilket skulle kosta oss vinsten (och hennes vänstra framsko). Jag var alldeles för långsam efter åttan och kände ju redan innan att vi skulle riva nian - vilket vi ju gjorde. Jag hann få in fem, men det var bara fem hovspår, kroppen ångade vidare och nedslaget kom såklart med bak. Tian kändes fint men sedan ser jag hur hon i ögonvrån är helsäker på att vi ska till vattenmattan igen så jag får inte sväng på henne som jag önskar och den svängen måste jag liksom få till och bibehålla galoppen så det hörs hur desperat jag blir när hon inte lyssnar, haha. Älskade häst. Vill och vill och vill. <3 Hinner ändå rätta till det någorlunda och får bra språng genom kombinationen. Gör sedan det fulaste och flängigaste ever när jag ser att vi måste gå på framåt i attackridning igen över tolvan och så är det det där sista hindret där jag måste ta det lugnt så jag gör fulaste skiten ever och drar i henne. Inte mitt stoltaste ögonblick, men jag skulle ha tänkt lite så mot nian men utan att slita. Går ändå lite framåt på tretton och kapar ett språng där. 0+4 fel och 13de placering.
     
    Nej, denna runda är jag inte direkt nöjd med. Det hemska hetsandet och flaxandet, attackridningen och av-och-på-ridningen är inte något att sträva efter alls. Det positiva är Aleccis fighter-inställning, det är det jag tar med mig av denna runda. Hon är en fantastisk tävlingshäst och jag borde återigen lära mig att inte slukas upp av hennes energi utan försöka andas lite mer och bli lite noggrannare.
     

    Träningshoppning med Latoya

    I lördags var Latoya och jag iväg på träningshoppning. Det gick SKITBRA. Rullade igång och hoppade fram två språng på ett räcke och två språng på en oxer. Rullade sedan hela banan på 100 cm. Det kändes så lätt och smidigt! En riktigt trevlig runda, om jag får säga det själv. Skrittpaus och sedan la vi upp hindren på 110. Så seglar hon över hindren utan att riva ett endaste (11 hinder, 12 språng). Jag tabbar mig dock på ettan som blir omtramp, kommer inte så bra på kombinationen som hon tvingas ta två språng i (tar mantag och smackar järnet för att få henne att fortsätta tänka framåt. Hon löser det sååå bra, trots att hon får häva sig över oxern), och så ett rejält omtramp till åttan. Jag gjorde samma sak som med Sacke i Värnamo sist; första gången vi gick på hindret så fick vi ett finfint framåtläge så jag tror vi har samma spår och rider på framåt igen - vilket var fel andra gången. Jaja, man lär sig väl efter några gånger... Hoppas jag. Resten var faktiskt himla bra. Över all förväntan, verkligen. Skrittade igen, sänkte kombinationen ett hål och kom på bara den och åttan igen för att jag tabbade mig så fasligt på dem. Hon skuttade igenom. Dock lite avbackande i kombinationen. Inte som att hon blev rädd, utan snarare som att hon bara: "ah, här blir det trångt!", så hon fick ändå sträcka något på sig, men det var betydligt bättre än när vi tog hela banan. Åttan gick som en dans. Avslutade sedan. Skitjävlajättenöjd med lilla hästen <3
     
     

    Vissa veckor är inte lika lata som andra

    Denna vecka har jag jobbat sex av sju dagar, varv de senaste fyra tolvtimmarspass alla dar förutom idag. Idag var det "bara" elva timmar. Ja, jag är liiite trött nu, om man säger så. Var ju dessutom natt de första och dag de sista passen, så inklusive ett snabbt vändning av dygn dessutom. Tur man är ung och eh, frisk. Har bråkat med brutal smärta tyvärr, men det enda alternativet är att bita ihop... Får väl snart ta mig till sjukan och be om kortisonsprutor igen, även om jag helst inte vill det. Vill inte joxa för mycket med kroppen.
     
    I torsdags var det ett annat åkeri som hade lite kris, så jag ställde upp och körde för dem en dag. Får väl ändå vara lite odräglig och påtala att det krävs lite stake ändå. Jag körde alltså ett för mig nytt (tjugofyrameters) ekipage, på en tur jag inte är upplärd på, och i städer jag inte känner till. Nu var det ju inte mitt i smeten i städerna, men ändå hitta rätt, veta vart man ska, backa intill portar som man inte vet var någonstans de finns, och sånt där. Det gick dock över all jävla förväntan och jag är själv nöjd med min insats. Några telefonsamtal krävdes det dock innan jag tog mig igenom hela arbetsdagen, men jag hann(!) och nästa chaufför kunde ta bilen vid avtalad tid (dvs, blev inte ens försenad!).
     
    De övriga dagarna har det varit hundra procent mjölkbil. Älskar det jobbet. Trots dagar som denna när jag egentligen är rätt sleten efter en rätt tuff vecka. Men det är bara att hålla ut. Bita ihop över knäna och hålla ångan uppe så går det bra.
     
    Hästarna har därmed alltså inte gått snudd på någonting dessa dagar. De gick mån, tis och ons men vilade från torsdag tills idag. Förutom Latoya som gick i lördags. Detta enligt plan, då jag kunnat planera efter denna tuffa vecka i förväg. Träningshoppning stod på schemat i lördags och Latoya var tamejfan kung! Berättar om det i ett annat inlägg.
     
    Det har minsann hänt lite med den där kroppen sedan hon kom. Så fort det blir barmark och hästarna broddas ur så ska jag (hemma-)mäta henne igen. Är bergis på att hon blivit högre. Om det så bara är en centimeter (vilket är det enda rimliga, typ haha) så räknas den också ;)

    Hoppning med Aleccis

    Åkte in med min favorit-A och hoppade lite. Värmde upp extra länge och rullade sedan igång. Hon var piggelin men jag funderar nästan på om hon kändes lite, lite stum på gummipelhamet..? Kanske borde prova att hoppa på Nathe/flippanbettet igen? Sista jag provade så gick det inte så bra, hahahah. Som att hoppa på tränsbett. Hejdåååååå, sa hon. För mjuk/mild/tunn(?) mundel. Inte vet jag, men hon har absolut gått som bäst på gummipelhamet som ju är lite grövre och snäppet hårdare, även om det fortfarade går att böja ihop utan problem.
     
    Jag hittade inte till den där ridningen jag ständigt letar efter och ibland hittar, men ibland inte hittar. Idag var en sådan dag när jag inte hittade den. Det är fysiskt sett inte särskilt svår - egentligen -  men ändå hittar jag inte känslan. Även att jag tycker jag gör likadant de gångerna när jag hittar rätt, som när jag inte hittar rätt. Men även om inte den fysiska känslan i min sits och ridning var helt tiptop, så kom jag fan på en annan sak! Tänkte på en viss grej, och tror fan jag knäckte nöten litegrann!
     
    Hoppade runt och hon gick som tåget. La upp dem lite till och skuttade runt där med, men jag är inte helt nöjd även om jag är glad och så. 95% nöjd och detta tack vare en tanke som helt klart hjälpte mig. Det finns inga tveksamheter i henne utan hon hoppar med stort självförtroende (3<3<3). Jag tyckte inte att jag hade kontroll helt och hållet alla gånger, och det var väl det, i kombination med att jag inte var helt nöjd med känslan i min ridning, som gjorde de där 5%-en. Hm, kontrollen jag letade efter var inte att hon låg på, utan svaret på mina hjälper, främst skänklarna. Hon går fram och hon flyttar/formar, men jag ville nog ha lite mer. Äsch, nästa gång sitter även känslan!
     
    Precis när jag var klar skulle de sladda, så jag skyndade mig allt jag kunde och kastade upp bommarna och sprang iväg med hinderstöden. Aleccis stod på medellinjen parkerad. Rörde inte en muskel. Fyrhjulningen kom in, och lämnade dörrarna ut helt öppna och så började han köra runt, runt, och kom närmare och närmade Aleccis. Jag sprang vidare med mina hinder och kikade över axeln på Aleccis då och då. Hon stod som det där jävla juleljuset. Alltså FAN vad bäst hon är! Drömhäst. Står där man ställer henne. Från att ha idiothärjat där inne, så står hon sen och halvsover trots hyfsat mycket och hög energinivå runt omkring när jag och fyrhjulingsföraren gjorde vårt. Jag är så förälskad i den här hästen. Drömhäst, drömhäst, drömhäst.
     
     
    Tråkigt med alla dessa reprisbilder. Men vad passar inte bättre än en favoritbild på min favorithäst?
    Kan inte bli mätt på varken bilden eller hästen. Once in a life time-horse.

    Älskade djur

    I måndags gick båda på ängen. Jag la all fokus på överdrivet försiktig hand för att backa tillbaka och se lite vad hon säger, och hur hon reagerar, vid de olika tygeltagen. Red mycket på en större volt och hade henne ställd en del för att inte bara känna utan även titta på hennes mun. Läpparna, bettets rörelse, hennes reaktion och la även märke till att hon hade lite mer skum runt läpparna. Hmm, mer sits och mindre händer alltså. Ännu mindre händer. Min uppfattning är att jag redan är väldigt mild mot henne, men vi pratar nog supermjuk här. Wake up call! Just nu funderar jag på om hon egentligen är väldigt känslig, och när hon tycker att jag "skriker" så svarar hon med att inte lyssna. "Jag hör vad du säger men tänker inte lyssna när du skriker", tyyyp. Hon lyssnar ju inte på en förhållning när den är snudd på obefintlig heller - i nuläget. Men om min teori stämmer så kommer hon göra det en vacker dag. Svårt det där ändå. När jag ändå tror att man gör på ett visst sätt, men så måste man förfina sig mer. Det är ju redan målet att alltid förfina sina hjälper, men när man lär känna varandra så blir det att man hamar i ett mönster och tror man vet hur hästen vill ha det. Jag ska jobba vidare på detta spår.
     
    Aleccis gick på ett stort fyrkantsspår - bara. Jag red noggranna hörnpasseringar, ställde både inåt och utåt på det långsidan (så hon blev ju på så vis inte "utåtställt" egentligen, men jag ville känna på sidorna och givetvis rida henne rak där mellan också). Övergångar och tempoväxlingar, mer och mindre tryck. Tramp bakifrån och tänka "rulla uppåt". Hon kändes riktigt trevlig för det mesta, och ytterst lite, typ bara en tendens, till att bli lite, lite stark när jag inte fick igenom min hjälp. Tydligare ridning och välplacerad eftergift så svarade hon riktigt bra och jag är mycket nöjd med henne. Hon var finfin!
     
    Igår gjorde vi världens mysigaste grej! Underbart väder och världens bästa hästar. Barbackatur med Aleccis, Latoya som handhäst och Pärla med lös bakom. Skritt, trav och galopp - och bock och bus i sista galoppen för Latoya. De skötte sig såå bra! Jag kan inte säga annat än att det var en dag, och en skogstur, att minnas. Dessutom strålande sol och gnistrande snö. Wow, vad vi njöt.
     
    Idag hoppade jag Aleccis men tar det i ett eget inlägg. Latoya gick på ängen. Min plan var att fortsätta med i måndages spår, men man får ju vara lite flexibel när man rider unghäst, haha. För Latoya var rejält taggad och kunde inte hålla sig på backen, HAHA. Nog för att hon gärna tar några bocksprång ibland men de är milda och snälla. Idag har hon bockat mer på riktigt, och inte lite heller! Vi började med att dörna in på ängen i galopp, efter framskrittning, och hon bockade runt och var skitglad, hahaha. Kan ju inte annat än älska det! Fram och tillbaka, fram och tillbaka red vi längs en kortsida av ängen. Bock, bock, bock. Och tusen sparkar med skruv. Förresten så råkade jag tappa spöt så hoppade av och plockade upp det igen. Men så kom jag fan inte upp på hästen! När hon är pigg så är hon ju lufttig, och inte suga-på-framåt-aktig. Så hon stod där och laddade och kunde definitvt inte stå still så jag kom ju aldrig ens in med foten, hahaha. Herregud. Så jävla laddad häst. Kom upp efter säkert tio minuter, och då hann hon ta två skrittsteg innan det bar iväg igen. Bock, bock, bock. Världens gladaste, busigaste femåring. Men som sagt, hon bockar ju snällt även om hon tog i lite mer idag, och håller sig ju för det mesta på ett och samma spår, dvs har inga planer på att bocka och dra åt andra hållet eller liknande. Inte tappa ryttaren <3 Kollade på klockan och då hade jag ridit henne (nåja, mest åkt med HAHA) i en halvtimme(!!!) och hon var fortfarande inte klar med sina bockar. Som sagt, väldigt taggad häst idag. En stund till tuffade hon runt och luftade, men sedan gjorde vi lite lätt nytta den sista stunden. Galoppfattningar från skritt och ner igen. När hon busade runt så lät jag henne rulla på i galopp och red fram och tillbaka och gjorde en hel del byten. Och så skrittpauser. Hon var liksom inte ens svettig efteråt, så det var ju inget hårt. Bara rulla runt och busa. Så här i efterhand kändes det väldigt bra att låta henne busa istället för att göra nyttiga saker. Det gäller att individanpassa ;)
     
    Önskade att jag hade haft fotograf. Hade varit roligt att ha bilder.

    Mer från tävlingen

    En kärring på parkeringen tyckte det var en skitbra idé att borsta av sitt ekipages benskydd rakt mot min bil!(!!!) när vi plockade in. Jag sa det till henne, att det inte direkt var uppskattat. Hon bad om ursäket men på ett så snoffsigt och skämtsamt sätt att jag blev riktigt förvånad. "blablabla, fast" - Vadå "fast"?! Du har gjort fel och kan inte komma här och försvara det - dessutom i samma andetag som din arroganta "ursäkt". Då menade hon på att hon kunde torka av det. Alltså GNO med en fucking trasa över SANDEN (=stenar!!!) och den saltblandningen som redan var appicerad på bildörren. Jag sa bestämt att NEJ, det är sju resor värre och jag vill inte ha (fler) repor på bilen. Springer bort och säger hej då till en kompis och kommer tillbaka. Då är dörren avtorkad med en trasa! (Ebba bevittnade) - alltså vad är det för fel på folk?! Tyvärr hade de lämnat platsen. Ebba såg dessutom (eftersom hon satt i bilen) hur tanten kollade sig omkring och sedan smygtog ett kort på mästerverket. Tyckte minsann att Ebba kunde säga till att jag ju, som sagt, föredrog att inte få min bil repad, men men, synd att jag var i väg. Det värsta är egentlingen inte hur min bildörr numera kommer se ut i solljus efter en tvätt, utan den princip om hur man beter sig mot andras grejer! Jag blir tokig! Man är fan rädd om andras prylar! Inte ens när folk parkerar som rövhål så anser jag att man t ex slänger upp en bildörr i sidan - för man gör bara inte så. På samma vis så skvätter man inte mängder av sand mot någons bil och ba; "märkte inte det". Nehe, men du märkte det uppenbarligen så pass att du inte gjorde så mot din egen jävla bil. Helvete.
     
    Jag är hundra på att avtorkningen var hennes sätt att "gottgöra", men när jag ordagrant sa att NEJ, jag vill INTE att du GNOR på skiten - då blir man fan lack. Som att jag råkar köra på hennes unge och ba; "förlåt, fast..." och när ungen inte går att återliva med min ursäkt (rocket science), så kör jag över henne med. ÖÖH, typ nej. Två fel blir inte ett rätt.
     
    Det var den glädjen det, hahaha. Vi hittade på olika scenarior och skrattade gott åt skiten på hemvägen dock (typ att Ebba skulle ha tutat när tanten tog sitt smygkort eftersom hon uppenbarligen inte märkte att Ebba satt i bilen), men jag står fast vid att man definitivt inte behandlar andras tillhörigheter som skit. Jag skulle fan aldrig stå och göra så. Aldrig. Fanns ju en hel jävla åker att stå och skätta mot om hon hade tagit två steg framåt. Och JAAA, jag hade reagerat likadant om det var en gubbe.
     
     
    Hade det varit mitt blå turboskåp så hade jag fan skurit sönder deras däck.
    Självklart hade jag ju bett om ursäkt efteråt. "...fast (...)"
    Eller vänta nu, ger man sig på andras prylar? I don't think so!

    Resultat från Kalmar med Latoya - årsdebuten

    Latoya har gjort sin årsdebut idag och nu är alla hästar igång igen efter vinterns lilla uppehåll från tävlingar. Min klocka ringde 04.40, och efter att ha hämtat Ebba och tankat upp bilen så var vi snart ute hos djuren och packade, borstade och siktade på att åka 06.15.
     
    Hon är ju snäll att köra, och är det något jag tycker om så är det när det är lite trafik. Och det är rätt lite trafik en rätt tidig söndagsmorgon. Vägen var snöig och det hade fortsatt snöa under natten, men det är som jag glatt sa till Ebba när vi skulle gå för att hämta in dem; "vet du vad?! Jag kommer ha en ren häst!" Helt okej det med, måste jag säga.
     
    Vi anlände runt halv nio och jag gick ändå till sekretariatet med passet. Det känns så fel och som att man gör något dumt om man inte traskar dit. De ville såklart inte se passet, haha ;) Men var inte det allra minsta sura utan tvärt om så beklagade de sig om hur tråkigt det är att inte få träffa alla som ska tävla. Så jag fick flera "lycka till" och massa glada leenden innan vi kunde lämna dem bakom oss och gå banan (alltså vi kom typ inte ens därifrån!). Haha, åh så fina och glada. :D
     
    Banan var snäll och enkel. Många långa väger och bara en distans, och så en bruten linje men på ny anridning. Däremot stegade jag linjen på 27(!) "meter"/steg. Stegade om den igen och igen. Även med stora steg. Kliade mig i huvudet och smygkollade när andra stegade. Någon fick det till 26 iaf, och jag beslöt mig för att ändå tänka framåt där för att räcka fram på sex galoppsprång. Men inte för att vara sådan, men i mångt och mycket har jag tränat in bra steg/"meter" som alltid är exakta på t ex fem galoppsprång när det ska vara det osv. Hade väl min plan klar och så tog vi ut Latoyahästen. Hon sprang över Ebba litegrann och hotade mig genom att skicka en rörelse till ena bakbenet (men lyfte det inte), när jag satte det röda bandet som en rosett i svansen. Hon sparkar ju inte i den mening att hon siktar på folk, men det kan komma en bakuspark med snurr och då kan ett ben flyga, eller så kommer det en bock och även om benen ändå är under henne i de lägena och inte utåt/bakåt, så kändes det ändå som en bra idé att ta det säkra före det osäkra.
     
    Rullade igång på framhoppningen direkt efter framskrittningen och kunde inte göra så mycket lydnadsridning/-check, utan fick mest rulla på där i trav och galopp i höger varv. Hon var lite spooky mot väggarna först, men det gick över efter några varv. Hon kändes inte helt framför skänkeln får jag väl ta och erkänna och det var inget jag prioriterade där heller för när hon blir som bäst är när jag gör övergångar mellan halt och trav, gärna på en typ tjugometersvolt - det piggar upp henne. Och det är långt ifrån rimligt inne på en framhoppning med hinder i mitten och hästar lite överallt. Så vi rullade på så gott vi kunde och så fick det bli så bra det kunde bli, helt enkelt.
     
    Hindren var givetvis inga konstigheter utan hon klev över på sitt vanliga okomplicerade vis. Avsprångspunkterna varierade dock, på grund av att hon inte alls var så ridbar utan snarare var precis "som vanligt"/som förr, och inte alls så fin hon faktiskt har varit de senaste gångerna när vi hoppat. Men jag jagade inte på henne och "överred" som jag annars lätt tar mig till i de lägena, utan lät henna vara till stor del och "tog det som det kom", utan att för den skull vara passiv. Jag är själv nöjd med den ridningen. Av två onda ting är det definitivt bättre att komma lite nära ibland och stort ibland och låta henne gå över på det, än att överrida och jaga på så att vi, fortfarande, knas men med för hög energi så det blir sämre språng.
     
    90 cm bed. Clear Round
    Vi rör oss runt och väntar på vår start, och så råkar vi hamna lite väl nära växten vid ettan när vi håller oss undan medan det andra ekipaget rider sin ritt. Jag tittar på dem (och kollar hur hon väljer att rida linjen), och sedan märker jag hur Latoya tar en tugga och "knycker till" när hon drar av ett knippe smågrenar från det lilla miniträdet. Alltså!!! Jävla häst. Väluppfostrat av henne, hahaha. Herregud. Rider sedan igång och rullar på i lite galopp innan jag siktar mot första hindret. Kommer nära på vartannat hinder och stort på vartannat. Hon springer och gapar mest hela tiden (ser jag - det känns inte), och hon är inte stark, men hon svarar inte för ett ögonblick på vad jag ber henne om. Bara gapar och springer vidare. Jag håller inte det minsta hårt i henne, så blir inte så glad när jag ser att hon gapar och uppenbarligen inte är nöjd med mitt stöd. Men får man ingen reaktion så är det ju svårt att få en trevlig känsla genom tajming och eftergifter. Hmm, måste verkligen lägga mer fokus på min hand för att hitta vad Latoya vill säga mig. Aja, tillbaka till rundan! När vi kom till linjen 4-5, så tänkte jag framåt direkt i landningen, hon svarade skitbra och vi red den himla bra faktiskt. Är väldigt nöjd med det. Resten av rundan flöt på bra och vi avslutade bättre än vi började. Felfritt och rätt "enkelt", även om jag hade önskat henne mer framför skänkeln (det kändes värre än det ser ut på den punkten), och ja, mer ridbar över lag.
     
     
    In i lådan med Latoyahästen, två taost till mig och snart bangång igen. Även nästa bana var snällt byggd och med bara samma linjer annars enstaka hinder, utöver kombinationen. När jag gick banan och stegade så var även kombinationen extra lång. Garanterat sju och en halv (enligt mina steg/min uppfattning) istället för de vanlinga "sju och lite till", så planen var att tuffa på lite extra framåt där med.
     
    Hann se några ekipage innan det var dags att ta ut Latoya igen. Denna gång kunde jag värma upp lite mer som jag önskar och gjorde en del övergångar och sådant för att "väcka henne" lite och få henne framför mig. Hon svarade bra och kändes trevlig. Fortfarande samma icke-befintliga reaktion framtill (utan att vara stark, återigen. Bara obrydd) men ändå så att hon lyssnade framåt. På framhoppningen var det därför lite mer ös i henne än tidigare, men avsprångspunterna varierade lite fortfarande. Maah, irriterande. Hon skiter dock i vilket utan skuttar över bara. Vi fick inte bara dåliga avsprångspunkter, utan ett och annat bra också. Tur är väl det, haha. Men det var snarare som ett lotteri än kommunikation mellan oss. (Jag glömmer väl bort att hon är unghäst och förväntar mig mer än jag... borde(?) ibland. Bara för att det fungerar "hemma"/på träning, så är det definitivt inte samma sak som att det fungerar på tävling med allt runtomkring. #notetoself).
     
    100 cm bed. A
    När vi kom in på banan så var det tomt och vår tur dirket. Jag tog mig tid att ändå rulla igång henne lite för att snurra upp galoppen lite, utan att bli stressad över tiden som räknade ner. Mot ettan sedan - som vi kommer nära på, så hon får ta i lite uppåt och så försvinner all framåt-energi i samma sekund. Gasar därför på i landningen och hittar ändå rätt snabbt tillbaka till det tänkta grundtempot. (Kändes också mer än det syntes.) Blir lite fladdrig i min högerarm (na ovanan <///3) till tvåan och kommer sen lite stort på trean. Hon tänker ändå mer framåt och sedan på linjen bjuder hon på duktigt för egen maskin. Fick ett något kort sistasteg (dvs inga som helst problem att räcka fram) men utan att det direkt påverkar språnget. Siktar på sexan och allt känns bra, tills hon fyra galoppsprång ser spegeln på väggen och skyggar lite för den och vi är på väg typ bredvid hindret. Men jag styr och smackar och blir väldigt glatt överraskad när hon iskallt lyfter tassarna och ändå hoppar sexan. Hur duktig?! Är även glad att vi sparade på mina knän och inte rev hela skiten med just mitt högerknä för det har vi (JAG) ju annars tränat på, HAHA. Sjuan kommer vi perfekt på! Kan därför bibehålla energin igen hoppa över hindren snudd på perfekt (om än lite snett utsprång åt vänster, om man ska vara kritisk). Avslutar okej över sista. Felfritt igen! Hon hoppade därmed sin första felfria lokala en meter! Duktiga häst (eller ja, typ ponny egentligen. Förvuxen ponny, haha).
     
     
    Stoppade in hästen i lådan och lämnade därefter tävlingsplatsen tre timmar efter vi anlänt. Jag klagar inte! (Stackars hästen har ju fått åka mer transport än hon varit på tävling, hehe. Fyra timmar typ i lådan och tre timmar på tävling.) Red sedan Aleccis när vi kom hem. Bonnigt i mjukisbrallor och stövlar, och utan någon som helst prestige. Jag orkar inte med prestige. Red lugnt och städat i byn bara.
     

    Andningspaus, tack. (Novell, igen)

    Från i onsdags har det varit full jävla rulle. För lite sömn varje natt, och välfyllda dagar. Först och främst började jag jobba vid 04 på morgonen i onsdags, och då ringer min klocka kl 03. Efter jobbet så väntade hästarna och jag red båda. Det kan ju tyckas vara en självklarhet - och det är det! Men jag lovar, att efter att ha gått upp vid 03, jobbat ett halvt dygn och sedan rida två hästar. Det är fan ingen barnlek. Det krävs lite pannben för att verkligen få det gjort. Detta pannben är det inte alltid jag har, utan ofta planerar jag in vilodagen efter dessa arbetspass men det beror ju på hur resten av veckan ser ut. Så ibland bara MÅSTE man rida, oavsett hur dötrött man än är. Det gick ändå rätt bra, och båda hästarna gick på ängen.
     
    Torsdagen innebar jobb igen, men denna gång är det "bara" uppstigning vid 05. Vi fick en reservplats på träningen för Lasse på kvällen så mina hästar fick sin vilodag här. Om allt flyter på skitbra dvs bra väglag, inga stoppklossar i trafiken, ingen kö, inget extratmejeri att tömma på, inget haveri och allt verkligen flyter på bra HELA dagen - då kan man vara hemma till 16, men jag räknar inte med det. Annars är man hemma mellan 16 och i värsta fall 18, typ. Det kan alltså diffa rätt mycket. Första förslaget var att vara med i första gruppen; 17.15. Man kan säga att det var en himla tur att vi inte var optimistiska och tackade ja till den (för ja, vi funderade lite), för när klockan var 17.15 var satt jag fortfarande i lastbilen, haha. Fick självklart ett litet haveri och var tvungen att sticka bort till en versktad för att byta ut en grej. Sådant som händer, men vips, så var jag 1-1,5 timme sen. Var dock hemma någon kvart senare, men skulle då ut till mina djur för att vattna dem och kolla läget. De var självklart högst upp, och sedan ner igen på andra sidan berget; längst jäkla bort de bara kan komma, haha. Tog McDriven på invägen och anlängde i lägenheten 18.22, vid 18.40 skulle jag bli hämtad. Var bara att slänga i sig skräpmaten och kasta sig ut i bilen. Men sedan var det lite lugnare tempo. Lastade och åkte lite före utsatt tid och var på plats en halvtimme någonting innan träningen skulle börja. Nu var de lite sena med, så vi var i väldigt god tid. Skönt!
     
    Själva hoppträningen (med Sacke) gick väldigt bra. Det var en nyttig träning! Både lite lydnad i form av studs till en oxer, och på andra tre räcken andra långsidan med tre galoppsprång emellan (som vi ju försökt träna på själva på egen hand, vilket kändes bra för då vet jag redan hur trångt och jävligt det blir plus att Sacke redan sett/förstått vad vi ska göra). Utöver dessa hinder stod ett räcke på diagonalen och en oxer på andra diagonalen och samtliga hinder var med i en sammansatt bana så småningom. Linjerna satt för det mesta bra, förutom första gången då han tittade på oxern och jag red allmänt kasst. Sedan gick han som tåget. Jag fick jobba rätt hårt för han är stor, vinglig, lite tittig och väldigt kär i sin gamla kompis som han bott med när han var yngre. Han kände igen henne direkt och ville inte släppa henne med blicken ibland. Lilla vännen <3
     
    Jag måste bli bättre på att få tillbaka honom, samla honom på bakbenen, och få igenom mina förhållningar. Men jag annars är jag JÄTTEnöjd, både med honom och med träningen. Jag vågar ju inte alltid gå all in med vad jag verkligen vill ibland just av den anledningen att jag inte tror att jag ska få igenom det jag vill (dvs förhållningar) och att vi då ska gå på halvsteg eller ännu värre; krascha. För som Lasse sa så försöker han verkligen och han kämpar HÅRT för att göra det han ska. Han är såå positiv, framåt och tycker det är skitkul. Självförtroendet sitter där det ska och ja, han hoppar faktitskt himla bra. Han är rolig för att han just är så positiv och ambitiös. Det är bara det att jag får kämpa rejält för att ge honom så bra förutsättningar som möjligt. Helst ska han få lite plats före hindren (dvs inte gå attack-stort och inte gå lite nära), får då får han störst chans att vinkla ut sina bakben, som han annars har en tendens att unghäst-knipa lite med. Som sagt, både jag och Sackes ägare var jättenöjda. Träningen började inte förrän 20.30-ish så vi var hemma rätt sent.
     
    Fredagen sedan innebar återigen tidig uppstigning, men ändå senare än jobbdagarna: 06. Ut till stallet och rida mina som gick uteritter på raka spår. Sprang på en vän och även granne nere i byn så jag och Latoya stod där i säkert tjugo minuter och pratade, hehe. När jag sedan red Aleccis var de på väg ut och gå med hundarna, så då hängde vi på och pratade vidare. Så jag var lite sen från stallet sedan då tiden runnit iväg något från mig. Hem och snabbt duscha, på med icke-hästiga kläder och in i bilen för att styra kosan med Kalmar. Anlände ändå i tid; strax innan 13 och firade med en subway-macka. Fikade sedan två gånger på raken (haha, var SÅ mätt! och var tyvärr sjukt jävla trött...) och gick på Eko för att köpa hästgodis. Efter en hundpromenad sedan så var vi redo för att kika på Nour El Rafei (igen, haha). Direkt efteråt åkte jag hem och gick sedan och la mig 21.45.
     
    Sov stenhårt tills klockan ringde idag vid 09, för att hålla en lektion. Skulle vilja ha sovit ett halvt dygn, men har man lovat så har man. Kompromissade ändå med en halvtimme, för att få en liiiten stunds sömn till. Mitt ekipage var skitduktiga och överträffade sig själva! Nu börjar det hända grejer! :D Stammis-McDriven igen för min del för lite friterat skräp till frukost, och sedan ridning av mina stjärnor. Latoya skulle gå på ängen inför morgondagens tävling, men det har snöat ganska duktigt så jag visste inte om det skulle vara för halt eller inte. Red neråt och hon var SUPERGLAD och astaggad. Så vi busade runt en stund men tyvärr var det alldeles för skithalt. Hon halkade till lite här och där men jag tänkte ändå har kontroll på läget och tar stora bågar, trycker ifrån med bakbenen så hon får grepp och tänker på underlaget. Men när hon sedan halkade så jävligt att jag trodde hon var blockhalt(!), dvs hon kanade iväg typ en meter med ena bak i varje steg tre steg på raken(!) innan hon fick grepp - då var det fan inte värt det längre. Så vi sket i ängen och tog en sväng i skogen istället. Synd, men det var inte ens något att fundera på. Tack och lov så halkade hon bara med bak, aldrig med fram - och får man välja så är det ju ändå att föredra den varianten. Hon blev besviken när vi lämnade ängen innan vi var klara och släpade benen efter sig när vi gick mot utgången och så drog hon sig i sicksack. Hon drog inte ens hemåt när vi kom ut till vägen igen utan hade, precis som jag, sikte på att ta stigen in i skogen i stället. Kul att hon inte kände sig klar utan ville springa vidare. Lite tråkig uppladdning får jag väl säga, men hon har varit på riktigt bra humör och det hoppas jag att vi tar med oss i morgon.
     
    Aleccis sist ut och hon gick en sväng i skogen, över på andra sidan vägen och lite där och sedan hemåt igen. En knapp timme. Flippanbettet även idag, och det red jag på igår med och ville ha henne samlad men utan att strypa energin vilket gick skitbra och hon kändes SUPER igår! Idag gjorde vi lite samma sak och hon var fortfarande fin. I väldigt bra balans emellanåt och även om jag lät henne få rulla på lite mer i galopp i två backar så accepterade hon att komma tillbaka rätt bra efteråt igen.
     
    Nu har jag precis kommit in och vill inte göra något annat än att bara dega. Inte göra ett enda jäkla knop till. I morgon är det tävling! Uppstigning 04.30-04.45 någonting och sedan tuffa mot Kalmar för andra gången denna helg senast klockan 06, för att tävlingsdebutera för året med Latoya. Ser fram emot det, trots att jag är dötrött i hela kroppen och huvudet just nu. Den sömn jag skrapat ihop har definitivt inte räckt, även om jag inte sovit "såå" himla lite. Hoppas kunna ladda om nu i eftermiddag/kväll och vara en ny människa i morgon. För nästa vecka blir fan inte rolig, haha. Har råkat ta på mig för mycket - igen. Men sparar därför en av Latoyas vilodagar till nästa vecka så får hästarna gå lugnare då jag måste prioritera om lite. Så får det bli.
     
    ÄlsklingsPärl <3 Hon finns inte med något i texten, men får pryda inlägget som uppvägning.

    Hoppning med Latoya

    Igår gick Aleccis ett trompass på ängen och Latoya skulle hoppa en sväng till inför tävlingen i helgen. Aleccis kändes helt okej-trevlig och fick rulla en del i förvänd galopp bland annat.
     
    Till Latoya tänkte jag bygga en båge med en oxer och ett räcke, där bågen gick in mot medellinjen. På andra långsidan tänkte jag att hon skulle hoppa en variant av en liten trekombination med räcke - sockerbitshinder - räcke.
     
    Värmde igång och hon kändes inte ens slö! Hon var uppmärksam på omgivningen och lyssnade på andra ryttarens smackningar (vilket jag tog som något positivt = hon tänkte ju framåt!). I galoppen så hade hon till och med ett sug framåt i min hand (<3). Det kändes väldigt lovande!
     
    Rullade igång över hindren och hon hoppade väldigt runt och väl. Det kändes jättebra att sitta på hennes rygg. Dessutom tycker hon det är kul och hoppar med både glädje och självförtroende. Hon gav verkligen skittrevlig känsla!
     
    Höjde sedan upp hindren på bågen på metern och rullade över dem. Trots att hon reagerade i ena hörnet då det var en person som försökte bli kvitt isen där ute så kunde hon ändå fokusera på hindren. Alltså vi vinglade och hon drog inåt, men ändå kunde vi rida på hindret och hon fokuserade på det. Det är ju inte optimalt att rida så på hindren när man vill lägga en bra grund för en unghäst, men ändå skönt att känna hur hon reagerar i en sådan situation. Hon gjorde bättre anridningar efter det sedan. "Trekombinationen" lät jag bara ligga på 70 förutom sockerbitshindret som ju är lite lägre. Det räckte så, och hon hoppade väldigt glatt igenom den varje gång. Hon var så glad och så fin!
     
    Jag la faktiskt upp bakbommen på oxern på 110 och satte upp en bra galopp, höll om och styrde mot den. Hon hoppade SÅÅ fint! Och hon är sjukt okomplicerad. Vi kom perfekt och hon skuttade över. Så runt, mjukt och väldigt väl. Det känns att det ändå finns en del språng i denna häst. Och så har hon precis samma mod, glädje och självförtroende även när jag la upp hindret. Vi hoppade det bara en gång, men tog räcket någon gång mer och rullade igenom "trekombinationen" lite till innan vi var klara.
     
    Åh, nu har hon gett mig två SKITBRA hoppass! Jag är så glad och nöjd, och stolt(!), över henne. Så duktig! Det känns riktigt bra inför tävlingen. Hoppas vi kan fortsätta på samma spår. Fina lilla skrutthäst. <3
     

    RSS 2.0