• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Värnamo med Latoya

    Idag har Skrutten varit i Värnamo och inte bara hoppat sin första tävling efter sin vila - utan även debuterat 120! Trots jobbnatt så var det bara att kliva upp och ge sig ut i regnet.
     
    Det finns många fördelar (är typ nästan bara fördelar) med att ha hästarna på lösdrift. Även om jag hade kunnat välja, så hade jag valt den typ av hästhållning. Men en yttepytte-nackdel kan vara när man kommer ut på morgonen, i regnet, och ska åka på tävling. Blöt häst med lite lagom smuts i pälsen, mumma! Haha, så var ju bara att borsta lite på de torra fläckarna och göra klart resten och därefter packa in hästen i lådan och ge sig iväg. Borstarna fick alltså ingå som packning, hehe. Så fick hon vänta en liten stund och därefter tas ut och borstas och besiktigas. Hon kändes väldigt lugn (vi skämtade om att den kanske var sjuk, hehe) men ändå liksom "med" och verkade vara med på vad som väntade.
     
    Framridningen till första klassen råkade bli lite av ett skämt. Jag red in i lilla ridhuset och hon var spänd, kort och gick inte nära väggarna, plus reagerade lite på de andra hästarna. Så tog det lite lugnt, men segade inte. Skrittade, travade och galopperade igång. Hon kändes snart bättre och under mig hade jag en häst som kändes lovande. Slappande av och "kom ut" i kroppen och började ta för sig i galoppen (mer luft mellan fram- och bakdel, enkelt förklarat. Har ju problem med att hon blir kort när hon blir spänd). Red bort till framridningen och då ser jag att det är nummer 12 på banan. Jag hade nummer 17 tror jag. OBS, det var tre på banan. Dvs 15 stod vid grinden och väntade på insläpp. Starkt jobbat, Jessica. Red in i stora ridhuset, tog ett varv i galopp och hoppade sedan räcket på 90-ish, någon la upp det, hoppade det igen på 100-ish och styrde sedan på oxern som låg på maxhöjd, allt i ett svep. Latoya kändes faktiskt himla fin trots väldigt dålig framridning/-hoppning. När jag landade efter oxern ropade de på mig och jag fick skynda mig ner till banan och blev insläppt direkt. Puh, hann, men hade med mig lite lätt stress in tyvärr.
     
    Red runt och bekantade mig/oss med banan och omgivningen. Sedan var det snart dags för startsignal och vi far iväg.
     
    110 cm bed. A
    Ettan känns bra, men till tvåan tabbar jag mig rejält och gör helt, helt fel. Skickar henne och hon når inte så hon måste trampa om och vi kommer nära och river den. (Varför håller jag på att skicka henne?! Mah! Det hade ju bara varit att vänta där! Suck, trött man blir på sig själv igen. Dock bergis ett beslut av den stress som jag ändå fick med mig in på banan.) Resten känns ändå bra. Det är lätt att hålla en bra galopp i henne och vi kommer bra på de flesta hinder. Även kombinationen flyter på bra. På sista lägger jag henne stort, men hon fixar över oss ändå. Så 4 fel och ett felaktigt beslut, resten ändå bra känsla med tanke på, japp, ni vet. Framridningen. Så jag är nöjd med hästen. Hon är fantastisk som "tål" denna typ av miss i planeringen så vi fick komprimera uppvärmningen rejält. Duktig Skruttis!
     
     
    In i lådan och vänta några timmar. Så skönt att hon precis som vilken resvan, vuxen tävlingshäst som helst kan stå i lådan och vänta/vila precis som en önskar <3 Sedan var det dags för nästa klass. Vår debut! Wie, skräckblandad förtjusning, haha.
     
    Den här gången ger jag mig fan på att vara i god tid till framhoppningen. Men först rullar jag igång henne i lilla ridhuset. Hon känns förvånansvärt trevlig där inne. Ganska avslappnad och rätt ridbar och trevlig. Rider sedan bort till framhoppningen och får nu vänta utanför i en och en halv evighet i stället. Latoya kliar sig lite på staketet men står annars och halvsover. Jag rör henne inte ur fläcken. Bra eller dåligt, säg det. Men utebanan var en lervälling och jag ville inte rida runt i den. Så vi stod där vi stod, och väntade. Hon väntade tålmodigt och stod som ett ljus hela tiden. Så duktig! Framsteg, hehe. Sedan fick vi gå in på framhoppningen och där rullade vi igång igen.
     
    Fick hjälp av Lasse och hoppade fram tre språng på räcket och två på oxern. Sista var helt suvärent! Vilket språng hon gjorde! Vi flög i perfekt balans och med tryck, och även Latoya var nöjd som busade till litegrann i landningen och kände sig extra duktig. Skrittpaus och avslutningsvis ett räcke innan vi gick ner till banan. Den här gången hade vi tid att andas lite.
     
    Debut 120 cm, bed A
    Jag sätter igång i galopp, eller rättare sagt jag BER om galopp men i vanlig ordning får man be en två-tre gånger innan det händer något när hon är pigg. Så det är faktiskt positivt (well, inte positivt på så vis, men ett bra tecken!) att hon växer fast lite innan hon ger sig iväg. Det tyder på att hon är piggelin. (Knäpp ja, haha <3) Så hoppade vi ettan, smackar i landningen och sätter sedan två-(6)-tre-(6)-fyra väldigt bra för att vara oss. Vidare över fem a-b som hon kämpar på skitbra och jag blir skitglad när hon tar oss igenom den. River dock sexan (hade kunnat ge henne lite mer plats där) då vi räcker fram med relativt god marginal på sex språng, och sedan jagar jag henne mot sjuan då jag ser ett stort läge. Längsta oxern på hela jävla banan, och kort häst. Hon gör allt i sin makt för att inte riva bakbommen och klarar det preciiiis. Snuddar bommen men den ligger kvar. Vidare på åtta språng till åttan, som jag tror vi var i och kände lite på, och sedan känner jag att jag börjar hamna i dålig jagande ridning, så där tar jag oss samman innan vi rider på nian. Det kändes som vi kom lite nära och att jag plockade ner galoppen lite för mycket, och att det var därför hon gick ner på bakbommen, men på filmen ser det inte alls så dåligt ut. Avslutar över tian och går i mål som världens gladaste 8 felare. :D
     
     
    Vi hade ju lika gärna kunnat få en tre-fyra nedslag, så att "bara" få med två bommar var ju bara en bonus. Latoya kändes positiv och modig, det kändes så himla bra! Jag fick fram henne och jag som nojar över distanserna hade ju inte alls behövt göra det. Galoppen satt där den skulle och då räcker hon fram. Så att chilla lite mot räckena i det här fallet (6an och 8an) hade inte gjort något. Annars kändes det som att hon är orutinerad på höjden (vilket hon ju är och det är givetvis inget jag klandrar henne för, bara konstaterar) och det känns som att hon inte riktigt vet hur mycket hon ska ta i ännu. Så vi är och känner på lite bommar och just att räcka över bakbommarna får vi på något vis träna på. Men jag är jättenöjd! Bra känsla som sagt och hon kämpar verkligen! <3
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.