• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Aneby med Latoya och Sacke

    Gårdagen var ett jävla fiasko - jag och A kom inte i mål i någon av klasserna och "historien upprepar sig" är den korta versionen. Hejhej skitdåligt självförtroende på utebanor. Fortsättning kanske följer, eller inte, jag vet inte. Meeen, idag har det varit nya tag och "nya" hästar.
     
    Latoya och Sacke åkte till Aneby för en dag två där de båda gick 100 och 110 cm. Sacke först ut i 100 cm. Han var superglad, taggad och flög över hindret på framhoppningen! Det tog en halv långsida, hela kortsidan och till hörnet innan jag fick kontroll på honom igen - efter varje språng. Haha, inte optimalt men ytan är stor och det gick bra. Han var däremot lite spooky och kändes tittig. Tyvärr går ju det lite hand i hand, men det är bara att "träna på att tävla" så släpper det med tiden. In på banan och jag visade de hinder som jag tyckte kändes primära att visa. Kombionationen av den anledning att den ändå en gång i tiden har varit ett litet problem och vattenmattan. Det fanns lite plank och andra "pynt" också men precis alla hinder skulle jag inte hinna visa utan att det i så fall hade upplevts stressigt och då hade han ändå inte kunnat kolla/nosa i lugn och ro.
     
    Vi satte fart och flög över första hindret. Sen flög vi över allt i vår väg - och det kändes oförskämt bra - tills vi kom till sexan; blåvit oxer med en planka i mitten. Där tog det stopp, kikade på den, nytt försök och seglade vidare och även över sista hindret. I mål med 4+3 tidsfel = 7 fel totalt men ändå en riktigt bra känsla och jag är väldigt nöjd med honom.
     
     
     
    Därefter ut med Latoya och rida fram henne inför sin start i 100 cm avd b. Hon upplevdes glad och rätt pigg hon med. Men hon är ju rätt annorlunda när hon är pigg jämfört med Sacke. Latoya blir lite luftigare bara och inte jättemycket mer framåt egentlingen. Jag gjorde halter och varierade rätt mycket mellan gångarterna och varje gång vi gjort halt eller skritt - vilket blev halt... Hon är lite konstig. Trav eller halt var det som gällde. Miniminitrav, eller halt. Man ba; kan du skritta? Nej, haha. Men så stannar hon och så driver jag, då känner jag hur hon blir som en ballong och börjar ladda upp och sen "hoppar" hon iväg i önskad gångar haha. (Utom skritt då.) Mot hindren så bjöd hon friskt (till och med accelererade lite) och kändes jättefin. Efter de första sprången så till och med bockade hon litegrann, och efter varje språng så skakade hon på huvudet och kände sig jätteglad och nöjd. <3
     
    In på banan och hon skuttar runt som att hon inte gjort annat. Jag är inte helt nöjd då vi kom nära på framför allt två hinder där jag kände mig dum mot henne men satt upp och höll om, la på ett smack på det vi kom allra meset nära på men vad gör min lilla kära häst?! Alltså hon bara skuttar över. Blir lipfärdig över hur snäll hon är och hur okomplicerat hon löser uppgifterna hon ställs inför. Sååånt bra huvud på den hästen. Big love. Vi tog oss igenom hela banan felfritt (inkl. kombinationen - trodde inte den skulle vara något problem men jag har ändå med mig att hon kanske missbedömmer och tror det är "trångt på två" som hon faktiskt har fått för sig fler än en gång. Men det gick så fint så).
     
     
    Hästbyte igen. Dags för Sacke att hoppa 110 cm. Banan kändes okej, men svängen ett till två var redan den ett test till att lyckas hålla galoppen då det var en U-sväng, dessutom lite åt utgången tyyp. Annars var det väl inte direkt något jag reagerade på utan bruten linje, linje, båge och så. Räcke in, oxer ut i kombinationen.
     
    Sacke hade taggat ner litegrann denna gång, men inte så att han kändes trött eller så, utan han var fortfarande pigg och glad. Kändes superfin på hindren på framhoppningen och nu kunde jag hålla om honom lite stadigare med mina skänklar med. In på banan och igång. Hoppar ettan, men i landningen så håller han höger (utgången) fast vi ska åt vänster och så tappra jag jättemycket galopp. Åt vänster finns även en oxer (hinder nummer sex) men dit ska vi alltså inte. Jag leder mycket för att få med honom och driver och driver. Känslan jag får är att han liksom inte förstår vad jag vill och det känns som att han "men den kan vi ju inte hoppa" och håller blicken mot oxern, så jag "kommer inte fram" till honom riktigt. Vi tappar ännu mer galopp och går ner i trav när han till slut förstår vad jag vill (missuppfattning deluxe) och så travar vi ett par steg fram till tvåan och stannar där. Ett väldigt onödigt stopp men det är sånt som händer. Volt och nytt försök. Jag drev på och smackade rejält och nu förstod han vart vi skulle i alla fall, hehe. Efter tvåan sedan så kom vi igång bättre och han klipper i bra över trean. Jag underhåller galoppen på kortsidan och styr vidare mot fyran. Han känns super (trots lite grind och plank på den linjen, men denna gång visade jag de hindren innna start) men det blev lite mycket framåt på de sex galoppsprången så vi plockade med oss frambommen på femman. Runt och mot sexan och går ner på bakbommen där. Sedan red vi in på ett mellanläge på kombinationen. Inget katastrofmellanläge men jag kan ju liksom inte plocka ihop honom då han inte är tillräckligt stark i sin kropp för det ännu. Och att gasa in var inte ett alternativ, så jag satt upp så gott jag kunde och höll i honom, samtidig som jag höll om med stadiga skänklar. Men där tog det faktiskt också stopp och vi blev uteslutna pga mer än 16 hinderfel. Vände runt och hoppade fyran igen innan jag red ut. Denna runda kändes faktiskt inte alls så dålig som det kanske lät. Han kämpar på och vi behöver rutin så vi måste ut och jaga denna rutin. Det kändes inte ens som en uteslutningsrunda utan snarare som en runda med rätt mycket fel "bara". Inga stora grejer egentligen utan lite oflyt och, jao, orutin. Jag är jättenöjd med honom. Känslan är viktigast och den har ohotat varit på pluskontot hela dagen!
     
     
    Hästbyte igen och denna gång dags för Latoyas 110 cm avd b. Mina förväntningar var att gå in och försöka göra en bra, trevlig runda. Att jaga höjdarresultat är helt orimligt så det är bara känslan som vi kan försöka göra bra egentlingen, men visst vill jag rida både bra och hålla bommarna i sina hållare. Men det kan alltid sluta hur som helst. Ramla bommar, missuppfattningar, problem i kombinationen (som vi hade sist när vi hoppade 110) osv. Men göra ett så bra jobb som möjligt. Planen var att sätta en bra galopp i henne från början och rida henne fram till alla hinder. Tilläggas bör även det faktum att detta är första utetävlingen för säsongen, det är vår andra 110 och det är dessutom en regional 110 ("reg debut" om man så vill). Så japp, göra vårt bästa och även här jaga rutin.
     
    Latoyahästen var fortsatt piggelin, taggad och superglad och fin på hindren. Hon kändes inte ett dugg trött, utan det hade lika gärna kunnat vara första klassen. Hon kändes superfräsch. Om än lite mer sådär "står still och går inte framåt" och så driver och driver jag och hon blir som en uppblåst ballong när hon taggar upp och så hoppar vi iväg, haha. Alltså det är så typiskt Latoya. Det är inte ett dugg tjurighet på något vis, utan det är helt enkelt sådan hon blir när hon är glad. Återigen skitfin på hindren! Finns absolut inget att klaga på. Hon verkar ha längtat till utomhussäsongen känns det som ;)
     
    Går in på banan och strosar runt lite, snirklar runt a- och b-hindret i kombinationen igen för att "visa att hon får plats" typ. Hon är ju inte ett dugg tittig på hinder den här lilla hästapållen så det är ju otroligt skönt. Då kan man fokusera på annat när man väl styr på hindren sen. Startsignalen ljöd och vi galopperar igång mot första hindret. Skuttar över det men snuddar, kommer något lite nära tvåan men inga problem. Tänker framåt och ser ett bra framåtläge på trean. Flyger över och rider vidare mot linjen fyra-fem, hoppar trevligt över dem och rider fram på sex språng lätt som en plätt. Hon får väl backa lite, litegrann i uppsprånget men inget som förstår språnget. Tänker framåt och ser ett framåtläge även på oxern nummer sex. Hade önskat samma framåtläge in i kombinationen men får inte riktigt till det önskvärt så driver ut för att stötta henne och hon hoppar smidigt igenom den (duktig!), och över åttan hur lätt som helst. HUR HUR HUR DUKTIG LITEN HÄST?!!! Jag är sååå glad och stolt över henne. Åh, så fantastiskt duktig och alldeles fantastisk liten häst. *hjärtanögon* Felfri i vår andra 110!! Åh, så överraskad och uppslukad av hennes sätt att bara huuur okomplicerat som helst skutta över det som dyker upp i hennes väg. Fantastiska hästen. Detta ska jag leva på länge. (Typ en hel vecka, hehe, för då är det dags för nästa tävling.)
     
     
    Jag är själv mest nöjd med 110:n då vi hade ett bättre flyt och en bättre galopp i den rundan. Och bara för att jag är så stolt över min lilla päronskrutt så spammar jag med massa likadana bilder. Så stolt över henne :')
     
     
     
     
     
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.