• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Tävlingar planerade

    Min tävlingsplanering (mm) i höst ser ut något sisåhär:
     
    v 39, Tranås, Latoya 90+100, Sacke 100+110.
    v 40, Mjölby (i Mantorp), Aleccis 115+120.
    v 41, Värnamo, troligtvis med Sacke 100+105.
    v 42, ev. klubbdressyr med Aleccis + kalas.
    v 43 -
    v 44, ev JFK lör med Latoya, Växjö sön med Sacke?
    v 45, Värnamo, Aleccis, 115+120
     

    We own it

    Aleccis har energi (och fart!) för fyra hästar och Latoya är pigg och glad, men även skeptiskt på omgivningen så det går trögt emellanåt. Så är väl läget med mina båda bruna just nu. Jag rider så mycket jag kan - det vill säga varannan dag *emoji som gråter* eftersom jag i det nya jobbet sover i Göteborg och är i Göteborg varannan dag innan skjutset vänder tillbaka mot Jönköping igen. Jag har fått tre veckor som jag ska köra själv (HJÄLP. 24 meter och trettiotusen vägar, filer och industriområden i Gbg. Hejhej GPS och jag vill fan inte se några viadukter eller broar eller dylikt längs vägarna. Maah, kör ju 4,5m högt ekipage nu jämfört med "lilla" mjölkis som gissningsvis ligger runt 4 tror jag. (En annan tankbil, med bränsle, av väldigt lik modell kommer i alla fall under viadukten utanför oss, så därav min gissning.) Men ingen är gladare än jag, på sätt och vis. För kommer pengar in så betyder det att jag kan fortsätta tävla, och träna, och leva som nu. Och jag har inga planer på att byta livsstil. (Obs det där med träning är först om tre veckor. Haaa... haaa... haaa. Yey, kul när livet inte klaffar. På tal om att inte klaffa så skulle ju hovis komma i veckan. Detta skiter sig också nu, så blir ombokning på det. KUL NÄR LIVET KLAFFAR ":)".
     
    Fast jag är inte så bitter som jag verkar. Det är inget fel på arbetet, utan bara tiderna/upplägget. Men det är bara att finna sig, och det gör jag faktiskt. Jag gnäller lite ibland bara för att jag känner att jag behöver, höhö.
     
    Om drygt en timme går veckans sista vända till Göteborg. Kommer således hem natten till lördag och ska upp tidigt för att rida innan vi ska på kalas. Söndag är tävling! Tidig kväll på det för nästa vecka ska jag prova något nytt. Vet inte hur dum idé det kan vara, men jag är optimist - så det är bara att köra! Jag har sagt det förut, men säger det igen:
     
    I never fear death or dying
    I only fear never trying
     

    Från Kalmar

    Resultat från Kalmar med Aleccis, tvådagars

    Vi har haft en kanonhelg! Fyra faktiskt bra rundor med bra känsla och utöver det helt underbart väder och en skvätt kompishäng. Skitnöjd! Är stressigt som fan just nu för måste åka NU, men skriver lite ändå.
     
    Redan inför första klassen, på framridningen, så riktigt hittade jag ridningen där mina hjälper tajmade och Aleccis svarade bra. Tänkte sedan hålla om och hålla ihop det bara. "Bara". En rätt enkel tanke, och sedan känna efter och se hur det kommer inne på banan. Hon var fin att hoppa fram och ja, det kändes riktigt trevligt.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Skänklar, mage och gissa vad?! Till och med andningen satt. Vi hoppade lugnt och fint igenom rundan. Alltså lugnt i huvudet, rent fysiskt så ligger hon ju i stort sett alltid på. Hon var rapp som attan i tassarna, för ärligt talat skulle jag ha både två och tre nedslag med tanke på hur illa jag la henne på vissa hinder. Men vi tog oss i mål med dubbelt felfritt och med en helt okej tid. Jag vågar faktiskt inte idiotrida just nu. Inte ens på så här små hinder, för det självförtroendet sitter inte. Sedan kan man tycka vad man vill om det, hehe, men jag är skitnöjd faktiskt. Råkade gå lite mer innanför än vad jag tänkte mot ett dock, men det löste hon ju. Lite mycket av och på, men jao, så skönt att känna att vi ändå löste vår uppgift till belåtenhet. 0+0 fel, 3dje placering.
     
     
    Till nästa klass var min tanke att försöka rida jämnare. Bättre flyt, och mindre av och på. Jag gick banan och la stort fokus på hindrena ur sväng -> galoppera ur svängarna. Hon var fortsatt fin på framhoppningen.
     
    115 cm bed. A:0/A:0
    Om det blev jämnare vet i fasen, men hon var med på noterna och egentligen var det väl "bara" en(?) gång (dock en gång för mycket) som jag la henne sådär skitilla och jag riktigt kände hur vi rev, fast så rev vi aldrig. Tänkte ha ridit innanför brunnen till sista hindret i omhoppningen men var så fokuserad på att få ut henne och rida henne rakt på räcket innan att jag dels var lite sen i tanken och sedan landade vi ganska långt fram så jag red runt brunnen istället. 0+0 fel, 4de placering.
     
     
    Eftermiddagspromenad, kvällspromenad, morgonpromenad, fri tillgång på mat och så ny dag! Trevlig på framridning och jag hittar snart mig själv igen med hjälper, balans och ridning. Känns bra, även bra på hindren.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Siktar på att rida en vettig runda och det känns bra. Jag får inte igenom min förhållning på en linje så då blir vi lite osams men annars flöt det på bra. Tänkte hålla ut vägarna ordentligt på de brutna linjerna för att få plats och så framför allt mot kombinationen. Gjorde som jag tänkte och red vettig väg men fick inte till den helt hundra utan fick verkligen vad jag definierar som ett pet där. Lite retfullt men sådant som händer. Ändå nöjd med större delen av rundan och bra känsla! Dessutom var det ändå inte hela världen då vi hade helgens största klass kvar att rida. 4 fel.
     
     
    Återigen, samma framridning, super på hindren och det var med självförtroende vi ställde oss och väntade på vår tur. Jag satt helt lugn och vände huvudet mot solen, blundade och bara kände mig så... jag vet inte. Glad? Nöjd? Tillfreds av något slag. Tanken slog mig att det är detta som vi kämpar med. Det är ju ingen nyhet för någon, men just då så slogs jag av tanken och jao, tävling är livet. Hästar är livet. Sen kände jag något jag definitivt inte känner varje gång vi ska in i en 120. Jag kände; idag kommer vi komma runt. Och det var inte ens något ifrågasättande i det påståendet. Det bara var så. Jag visste det, och det var sant. Bra känsla att ta med sig in på banan!
     
    120 cm bed. A:0
    Så börjar vi, och tror fan jag tabbar mig grovt på första jävla hindret?! Hon häver sig över och i min hjärna hörde jag ett fasligt skrammel av bommar och kände plockepinn-känsla (men såg på filmen att vi "bara" rev frambommen, iofs rejält, men så mycket plockepinn var det inte). Kände ändå mot tvåan att det hade runnit av oss båda två och vi red vidare. Hade planen klar till två-tre linjen. Galopp till tvåan, rulla på men i balans och sedan sitta upp och rida an trean - utan att ångra sig, utan att backa. Gick klockrent! Kändes super, men vi fick visst med oss den bommen ändå. Kan inte svara på varför, men så blev det. Slog i fyran när vi red på den men den låg kvar och jag kände lite "vafan", haha. Red an kombinationen (där vi haft extra mycket problem i 120) men hon sög och jag fick måtta lite men blev klar och hon hoppade finfint. Är rätt nöjd med linjen sedan sex-sju på fyra galoppsprång. Bestämde mig för att vi minsanna ska fixa det och att jag därför måste tänka lite framåt för att inte fastna i något jävla avbackningsträsk. Fick hålla lite i slutet men blev klar i tid och hon flög över. Red runt kortsidan och känner hur vi kommer komma i ett mellanläge alternativt sådär pissigt skitnära så hon river grovt till åttan, så gjorde en jävla tabbe och red iväg henne. Nej, nej, nej tack sa Aleccis och så fick vi ett stopp och tog om den. Inga problem på andra tagningen. Red runt och noppade nian och avslutade med tian. Gick i mål med 13 fel totalt, men det kändes mer som en 4-felsrunda. Ettan och åttans totalt 9 fel är jättemycket mina, men de andra 4 kändes mer som att okej, de kunde vi ha då. Nejdå, men det är bara siffror och vi red ut från banan nöjda med vår bedrift efter en kanonkänsla på hindren och ja, jag är så jävla nöjd. Kan jag hitta denna ridning, och känsla så dröjer det inte länge innan vi faktiskt kan vara jämna på denna nivå.
     

    Tre pass klara

    Tre körningar är avklarade och imorgon blir det fjärde och sista för denna vecka. Med andra ord ska vi hem igen i morgon och då sover jag alltså i Göteborg i natt.

    Aleccis reds innan idag och hon hoppades igenom inför helgen. Något har fan hänt med min häst?! Hon var gaaleen! Helt jäkla supertaggad och jag hade fan inte kontroll alltid. Det känns som att vi har backat en tre-fyra år, haha. Aja, hon lär må gott av att få gå fyra klasser i helgen så hon (kanske) lugnar ner sig ett par hekto. Jao, jag älskar när hon är taggad, men det är ännu svårare att rida henne på hinder när hon blir såhär för då är det så lätt att tappa balans, stöd och även vägen = hon drar mot hindren i svängarna. Men hellre skitpigg och vråltaggad än lugn och tråkig.

    Latoyahästen var motsatsen. Hon fick gå i byn till hennes besvikelse, för hon ville busa runt på ängen sa hon, men det blir det på fredag istället. Vi hade aldrig så mycket till tempo utan stod för ovanligheternas skull och pratade med grannar. Plural, ja. Inte bara en, utan hela två gånger. Det var väldigt länge sedan sist så det var trevligt :) Inte en antydan till svett efter den turen men vi var ändå ute tio minuter mer än en timme så hon fick träna på annat istället - typ som att stå still vilket hon gjorde exakt hela tiden(!!!). Duktig häst. All träning är bra träning.

    xoffbeat.blogg.se som fotat. (Jag vet inte hur man länkar i mobilinlägg.) Ett år gammal bild från vår fälttävlansdebut i Boxholm.

    Jag hann!

    Phu, eftersom jag inte riktigt fick ur tummen och kom ut anständig tid så kändes det lite svajigt där ett tag - men jag hann! Började köra ner bommarna till ängen med stort ä. Favoriternas favorit. Skördad och redo för hästtrim!
     
    Livet utan kombi...
     
    Lämnar inget åt slumpen.
     
    Lite svårt att se men det är sex galoppbommar, en linje med knähöga hinder, en linje till två galoppbommar och två ensamma bommar som går att rida på brutan linje. 13 bommar och 2 gamla Smirnoff-backar.
     
    Latoyahästen (som medvetet fick gå fem pass förra veckan pga jobb och meeting och därmed endast tre dagars ridning denna vecka) var ett as mot Pärla. Så jag skickade in en ansökan om besöksförbud å Pärlas vägnar, men fick avslag så jag parkerade henne i ett hörn och skällde på henne istället. Då lämnade hon faktiskt Pärla i fred men gav hinkarna en omgång. Först visade hon sina färdigheter genom att fucking STALPA DEM på varandra. Alltså vad är det för något geni till unghäst jag har? Sen fick de smaka på hårdhandskarna och det plaskades ut vatten i hela lösdriften (</3) men det räckte inte där, utan de fick sig ett kokt styk också. Fullt normalt... Men min lilla urladdning på Latoyahästen (man sparkar bara inte på Pärla, man gör inte det! Och definitivt inte när de är instängda. Moooorrrrrrr) så stod Aleccis snällt och väntade men hon är som en tvättsvamp när det kommer till energier och tar såklart åt sig stenhårt så hon var skeptisk när jag startade maskinen. Rörde sig inte ur fläcken såklart, men det kittlades mycket sa hon och hon tittade på mig med ett halvledset öga. Sedan blev hon sig själv igen, men hon är verkligen extrem med att ta åt sig. Klippte henne och det ser såklart förjävligt ut med linjerna och så ":)))" men jag bryr mig inte för hon är redo för träning och tävling! :D
     
    Red henne sedan på ängen över alla bommar och jävlar, hahahaha. Hon var helt knäpp! Laddad till tänderna, helt sjukt taggad och låg på bara jävlarrr. Mina planer om att rida henne ganska hårt (som i tydligt) mellan hjälperna och verkligen vrålträna gick det lite si och så med. Ibland blev det race två varv på en enorm volt innan jag fick kontroll på henne, hahaha. Över galoppbommarna så nöffade hon och accelererade så att hon inte hann med att ta sig över bommarna utan klev lite hejvilt. Alltså jag kunde inte gissa att hon skulle tycka detta var sååå himla roligt och att jag inte skulle ha någon kontroll knappt. Men även om det inte gick enligt plan så är hon ändå världens roligaste häst att rida. Hon ger verkligen energi - både till mig och engarerar sig fullt ut i uppgifterna. Well, sättet hon löser uppgifterna är kanske inte alltid det mest önskvärda, men vi har i alla fall roligt.
     
    Efter säkert två tredjedelar av passet så hände plötsligt något och hon började bli lite ridbar. Då gav hon en superkänsla, men fortfarande låg hon på rejält även om det var med mer tryck, power och liksom på bakbenen och inte som ett projektil på bogarna och i handen. Så jag är ändå nöjd med henne. Gör vi detta nu så ofta vi kan, så kommer det nog lossna för oss båda.
     
     
     
    Trots att hon var nyklippt så var hon helt genomblöt av svett efteråt. Det riktigt rann från pannan och ner. Så jag parkerade henne i vattenslangen och lät henne rulla sig och torka till innan jag, det sista av allt, borstade genom henne och inveg täckessäsongen. Jesus grät. Hästen och jag också. Men det är ändå fantastiskt skönt att kunna träna igen och jag är taggad inför helgens klasser! :D
     
    Latoyahästen gick samma. Hon är verkligen som hon är. Helt okej till en början, kan uppfattas lite slö när det ibland behövs två gånger hjälpen innan hon t ex börjar trava men annars är hon trevlig och positivt. Bommarna tyckte hon var roligt och laddade antingen på stället eller la sig i handen och drog på mot dem. Galoppbommarna gjorde hon bättre än Aleccis men ibland avslutade hon med en bakutspark likt ett långfinger när hon inte tyckte att bommen låg där hon ville (dvs om hon missade och klev på den). Efter ett tag så var hon jävligt lätt i röven och sparkade bakut hejvilt, blandat med bockar och lite allmän olydnad. Hon drog på som fan mot "hindren" så vi höll på att ramla i svängen gång på gång så la en volt men det blev bara en repris innan jag fick ut henne mer i svängen. Äsch, även henne kommer det göra gott att nöta bommar så jag ser fram emot mer arbetet av denna karaktär.
     
    Duschade av henne också innan hon fick komma ut i hagen, men det var mer av tjurighet för hon var nämligen rätt ren när jag tog in dem, och så släpper jag alltid Latoya och Pärla i lösdriftshagen medan jag rider Aleccis och då hade hon rullat sig på den dammigaste jävla fläcken som gick att hitta. Hon var ett grått monster när hon kom in och jag fick henne inte ren. Inte ensi närheten faktiskt, så jag gav fan i det och lät det vara. Tills efteråt då. Vatten är bättre mot damm än vad en sunkig gammal borste är. Hårt mot hårt, lille vän. Glömde visst bort att det var Latoya jag skulle duscha och gjorde "som vanligt" (nu daltas det inte med henne men jag är lite lugnare, men bestämd, i första rörelsen precis när strålen når kroppen). Hon stod nästan still så det tar sig hela tiden mer och mer i all vardaglig hantering. Gött det (Y) (PS, jag tycker faktiskt om min unghäst, även om det inte alltid verkar så, hehe)

    Måndagens planer

    Scones står i ugnen(!) och efter frukost är det stalltid! Jag har lite att göra idag och en av grejerna är bland det tråkigaste som finns; klippa häst. Hästisbästis står som ett ljus men det spelar ingen roll för det är ändå tråkigt att gå lös med klippmaskinen. Pälsen flyger all världens väg och in i varje liten vrå. Men det är skönt när det är gjort sedan!
     
    Utöver att klippa Aleccis så ska jag köra ner bommarna ner till ängen och sprida ut dem med lagom mellanrum. Några galoppbommar i följd, några med 21 m's mellanrum och några här och där bara för att sikta på. Sedan ska det tränas på galopp, ögat och känsla.
     
    I kväll ska jag jobba på ett nytt jobb och köra ett nytt ekipage. Det blir spännande! Helt nytt och dessutom skåååp. Jag har inte kört skåpekipage sedan skolan, förutom när vi var i Scania på studiebesök och fick prova lite olika ekipage, men det var inte heller igår om man säger så. Det kommer i alla fall gå bra, och eftersom det är en specialare-lösning så har jag ordinarie chauffören bredvid mig så jag lär inte köra fel trots att vi ska till storstäder. Känns rätt tacksamt haha.
     
    But first, let me äta scones!
     

    Resultat från Kinda RF med Sacke

    Vi var tre personer plus häst och hund som åkte till Kinda i morse. Lite kyligt till att börja med, men sedan hade vi riktigt skönt väder. Jack-väder när solen var i moln och t-shirtvärme när solen sken. Alldeles lagom skulle jag säga, sätt till att man ska orka rida också.
     
    Idag skulle vi debutera på två olika vis; i första klassen har vi nu kvalat in till avd A så då fick Sacke gå den vuxna klassen med potentiell omhoppning (så himla roligt!) och sedan debut på ny höjd i andra klassen. Vi tog ut en ganska lugn kille ur transporten men sedan vaknade han till sitt vanliga svinstarka jag när vi började rida fram. Han körde sitt race med mig och jag kunde nätt och jämt styra och bestämma fart. Han var inte direkt ridbar, men jag borde ju vara van vid det här laget, hehe. Jag vet ju också att det blir bättre efter ett tag.
     
    På framhoppningen var han helt tokig! Aleccis är ju rena rama pensionären jämfört med hans "anfall" mot hindren, haha! Det fullkomligt exploderade i baken på honom och iväg for vi i ljusets hastighet. (Japp, farligast på framhoppningen - det var vi det.)
     
    100 cm A:0/A:0
    Jag trodde att jag skulle sitta på "samma häst" inne på banan sen, det vill säga hur mycket tryck som helst och mycket häst i handen i form av ett rejält sug och accelererande i handen. Men så var det inte riktigt och det var jag inte riktigt beredd på. Han var inte på något vis slö, utan bara helt plötsligt lite lugnare och där jag kunde inverka mer. Men jag får startsignal innan jag har visat klart kombinationen och låter tiden rinna, fattar sedan galopp men blir lite sen med själva hoppgaloppen och skulle tagit tid på mig att lagt en större volt och sedan ridit mot hindret. Men nu red jag an i denna sämre galoppen, la honom alldeles för nära och så rev vi första jäkla hindret! Åh, så irriterande. Men jag blev inte alls påverkad negativt och "urladdat" som man kan göra, utan red vidare. Hade fortfarande framhoppningsridningen i kroppen och gör samma sak på andra hindret; väldigt nära - men hann han upp i tid. Gör samma sak en tredje gång - nära, men han hinner upp igen. Sedan fick jag koll på grejerna och vi hoppade fyran bra, red på sex galoppsprång på linjen och hoppade sjuan. Han hoppade igenom kombinationen lugnt, men drog lite höger ut bara. Avslutade med sista oxern och är ändå nöjd med 4-7, rejält missnöjd med 1-3 och skulle kunna slita mitt hår för att jag rev första hindret. Dåligt! Men ändå en bra känsla och han ligger nu helt klart stadigt på denna höjd. 4 fel.
     
    Vilopaus i kärran i två timmar och han stod som ett ljus. Lugn även vid andra uttaget, och denna gång betydligt mer ridbar innei ridhuset på framridningen. Nu gick det ju att be om saker och han lyssnade myket mer intresserat. På framhoppningen var det dock samma extrema glädje igen. Han är fasen het där inne alltså! Men just hindren är det minsta problemet och han tycker verkligen att det är fantastiskt roligt. Men denna gång var jag beredd på att han kunde vara något avtrubbad på banan.
     
    110 cm A:0/A:0 avd. B (debut)
    Han började faktiskt bli lite trött nu, mest i huvudet av en lång dag. Så jag hade verkligen att göra denna rundan! Mycket ben om och sedan sitta upp och fånga upp honom. När jag visade hindren så tittade han till lite på trean men inte på vattenmattan som var under fyran som även var samma hinder som nummer nio. Red igång och han har lite svårare för höger galopp så föll in i vänster istället, ny fattning och mot ettan. Det kändes okej ettan och tvåan, det blir lite annorlunda när det är snäppet högre såklart. Till trean stöttade jag allt jag kunde och som tur var så hade han inga andra planer än att hoppa. Även fyran gick bra men mot femman kom vi lite nära. Jag såg detta men hade bara en enda tanke i huvudet; HÅLL OM. Måste stötta, stötta och stötta. Så han tar av men drar med frambommen och mycket hellre det än de alternativ som finns om jag hade lämnat honom i skiten. Vinglar ner på sju galopsprång till räcket och styr mot kombinationen som han i lugn och ro skuttar igenom. Drar lite höger igen, men gör det ändå himla bra men tanke på att det varit vår "akilleshäl". Tappar lite fart och energi så har all tid i världen på att vända över ridbanan och lägger om benen för att få igång maskineriet igen, men han är trött så han svarar mest framåt och inte så mycket på bakbenen. Kommer något nära så även där får vi med oss bommen. Men hade han varit pigg så hade det inte varit för nära, så det var okej ändå. Avslutar med vattenmattan igen utan problem. Red i mål skitnöjd faktiskt. Vi har tillsammans hoppat ett enda språng en enda gång på 110, men han har varit så himla fin och hoppar utan problem och dessutom är vi mer ihopridna (även om det absolut kan bli ännu bättre) så en 110-debut kändes som ett naturligt steg nu och ja, jag håller fast vid det. Han gjorde det bra och vi tog oss igenom med bra känsla. Med mer rutin och styrka (man kan alltid ha mer rutin och styrka, hehe) så kommer det bli super! 8 fel.
     
    Hela teamet var skitnöjda med honom och han börjar verkligen förstå vad det handlar om nu. Han har gjort en fantastisk utveckling sedan jag började hoppa honom regelbundet (för 2,5 månader sedan) och går nu 110 med lite vingel. Känns faktiskt skitbra! Nu siktar vi på samma klasser igen om två månader.
     
    Han fortsätter unghäst-knipa lite med bakbenen över hindren men rätt som det är kommer han hitta tekniken där också. Vad gäller galoppen så är han storgalopperad och för att han ska orka hålla igång den så måste han få galoppera på framåt, därför ser det ibland ut som att jag gasar mycket men jag är egentligen ute efter tryck och får inte riktigt till det ännu. Eftersom vi var två händer extra så har jag film att bjuda på, och jag har kollat med ägaren att det är okej att jag lägger upp den. Så kolla in den här fantastiskt charmiga hästen! Jag gillar honom definitivt, kan jag erkänna ;)
     

    Tar det som det kommer

    Alltså den där roliga känslan när man precis ska anmäla sig till P&Jn men i samma sekund kommer på att... nepp, är ju inte hemma då! Mah. Hoppar ju in och kör som sagt, och sover borta och är därmed inte hemma två dagar nästa vecka. Gissa vilka?! Självklart när P&Jn är ":)))" Min plan var ju typ vattentät, tänkte jag. Gå ner och hoppa lite småhinder med Latoya (som vi gjorde häromdagen), hoppa P&J ett snäpp lägre, för att sedan sikta på nästa lokala tävling i Tranås, första helgen i oktober. Och hoppa något mer däremellan då, men sett till starter hade det varit perfekt. Nu blir det inte så, utan planen ändras. Jaja, sånt är livet. Man får ta det som det kommer.
     
    Jag red i alla fall Sacke nyss och han är lika pigg och glad som vanligt (vilket var väntat, hehe). Det kan dock vara så att jag har sökt på rundor från tävlingsplatsen på youtube och upptäckt att de har mycket titthinder och utfyllnad och så där. Hoppsan. Det är bara att hoppas på att den tittiga delen av Sacke är på semester och att den hoppglada delen har tagit över helt. Han har ju inte upplevts tittig på ett tag, men man vet aldrig. Hoppas de är snåla med utfyllnader och skit ;)
     

    I tid

     
    Var uppe tidigt för att rida och vara klar med stallet klockan 10. Men redan klockan 09 skrittade jag av Latoya som var andra hästen ut. Så jag hann pyssla om Pärla rejält med extra mycket kli, borst och äpplen. Aleccis gick i skogen och byn (vi trotsade älgflugorna). Fokus på att räta upp mig, men även att underhålla hennes bakben. Det blev väldigt mycket energi som hon vill göra av med framåt, men visst kändes det ändå bättre. En början liksom. Men vi har mycket att jobba med. Latoyahästen gick några minuter på en äng men ingen av oss var på trim-humör, plus att det duggade lite lätt så valde att rida i byn istället. Hon bockade i första galoppfattningen och jag riktigt kände hur hon har bock och bus väldigt nära, men hon håller sig. För min del hade hon gärna fått busa loss lite, men jag tror det kan komma fram lite här och där i framtiden. Hennes mor är enligt uppfödaren en riktig bockmaskin så det är inte svårt att lista ut var det kommer ifrån, haha! Vad gäller själva ridningen så går det lite trögt förbi otäcka saker men jag fick verkligen känna på en helt fantastisk galopp! Så sjukt kraftfull. Hon låg på men utan att vara stark, utan rund galopp med mycket tryck och så var hela hästen liksom välvd. Det var helt fantastiskt att så sitta på hennes rygg! Men den galoppen kan hon fasen hoppa hur högt som helst, men då ska den ju också gå att plocka fram (och hon måste orka hålla den) på beställning. Well, en sak i taget känner jag mest, haha. Helt okej nöjd med båda hästarna idag!
     
    Efter lite rätt sen frukost och photoshoot av ett antikt klädesplagg kan jag nu dega med gott samvete. Om några timmar ska Sacke ridas. På lördag ska han tävla igen :D

    Aleccis igår

     

    Latoyahästen igår

     

    Tredjeskörden

    Tredjeskörden är på g och det innebär att jag snart kan nyttja ängen igen! Jag hoppas nu verkligen att vädret håller i sig dvs inte regn så det blir halt och mjukt, utan är torrt så jag kan bruka ängen som jag tänkt mig. För nu ska det slängas ut galoppbommar och dessa ska galopperas och galopperas över. Jag tänker mig dels galoppbommar efter varandra, dels två bommar med x antal meter mellan för att träna och känna på galoppen; minska och öka, och dels enstaka bom/bommar här och där för att måtta ögat. Det är alltså dels för mitt ögas skull, men även för att jobba med Aleccis galopp. När jag ser dessa pass framför mig så tänker jag att hon går på flippanbettet.
     
    Jag kommer inte ihåg exakt hur det såg ut, men på måndag blir det bomjobb, tisdag sover jag på annan ort på jobbstället, onsdag blir det hinder tror jag (för att hinna få in det i schemat också), torsdag var det nog vi var borta igen, och så bomjobb på fredagen. Jag tror inte vi lyckas få in någon träning den veckan eftersom jag inte ens vet själv hur tiderna ser ut. Lördag och söndag är det i alla fall tävling, så jag tänker givetvis rida så mycket jag bara kan och hinner, även om det inte blir en optimal vecka. Latoya kommer också gå bommarna, men inte lika intensivt som Aleccis.
     
    Om gräset hinner pressas så hade jag gärna påbörjat bomjobbet redan nu fredag-lördag, men jag räknar med att det blir grusvägarna som gäller (tyväääärrrrrrrrr. Det suger att inte ha någon ridbana, om det nu var så att någon trodde på motstsen...)
     

    Smash

    Man kan kanske tro att det är drygt att vara arbetslös. Arbetslös ja, mitt vikariat på två år (+ sommarkörning) har löpt ut och nu har jag fabulösa titeln "arbetslös". Känns sådär, men vad ska jag göra. Däremot nej, det där med att arbetslös skulle vara synonymt med att inte ha något att göra är definitivt inte korrekt i mitt fall. Elva punkter har jag på dagens to-do. (Ooookej, en av punkterna är "äta glass" och den är avbockad, hahaha.) 6,5 punkter är avbockade totalt (dvs inklusive glassen) och den halva innebär att det är tvätt kvar i maskinen. Annas sitter jag här och blandar blanketter ska ska fyllas i med att tuffa runt hela staden för att panta burkar, skicka brev och tömma pappersinsamlingen.
     
    Kvällen kommer inledas på träning och jag är egentligen rätt depp gällande allt, men samtidigt peppad till tänderna. (Vi kommer dit.) Därefter ska det stressduschas (...vem kan inte relatera till hur det känns att komma ut från duschen och vara lika svettig efter tjugo sekunder som man var innan man klev in i duschen och varför skriver jag en samma paranteraser?!), för att sedan åka ut på kalas.
     
    Nästkommande två veckor blir tråkiga som fan sett till häst- och stalltiden men helt okej om man ser det med arbetslösa, törstande ögon. Det har skitit sig lite på ett åkeri i grannkommunen så jag måste ställa upp och hjälpa dem, kan man säga. Två veckor där det inkluderas sova på annan ort = svårt att hinna rida. Första veckan blir det två dagar jag inte är hemma något på, så det får vara överkomligt med två dagars vila. Hur det ser ut veckan därpå vet jag inte än.
     
    Igår hoppade jag mina båda bruna jämnhöga hästar. Latoyahästen gick lågt och lätt och bara rullade typ. Försökte ge mig på det här med markbom sex meter innan hindret och kom väl inte riktigt överens med den alla gånger. Aleccis gick samma men lite högre. Kom på i efterhand att detta pass var ett sådant där, där jag föll in i de gamla gängorna och tänkte alldeles för mycket och red i något för lågt tempo. Inte sett till hastighet, men känsla och tanke. Så det gick inte klockrent, men kändes inte helt förjävligt heller.
     
    Vad jag syftade på där uppe vad dock vad jag ser. Det ser annorlunda ut än det känns. Det ser rent förjävligt ut. Det ser också "som vanligt" ut. Vi är som vi är... Men anledningen att jag reagerar kraftigare än vanligt är att jag grävde i arkivet och visserligen har vi ridit ihop oss mer och oftast går det bättre nu än då, men det var ändå intressant att se tillbaka. Däremot var det riktigt jobbigt att se "utvecklingen" av Aleccis, oss, och detta efter bara min ridning i några år. Hon är mer framtung än någonsin, till och med värre än det var förr. Givetvis blir det svårare för henne att göra ALLT när hon står och rör sig i det läget. Jag misstänker var det kommer ifrån. Dels gör ju hästarna som vi gör (därför man ska vinkla in sitt eget bäcken, vaddera sittbenen och spänna magen osv) och med min hemska, hemska sits så kan jag inte annat än se ett mönster. Jag sitter allt som oftast framåtlutad med hängande axlar och huvud a la potatissäck. Dessutom så låter jag henne ofta galoppera när jag står i lätt sits. Detta däremot har ändå blivit bättre också. Till exempel så drar hon inte, inte alls på som hon gjorde förr utan i kan ligga kvar och rulla (sedan har vi såklart sämre dagar också, som här om dagen när det inte alls fungerade som jag tänkt mig/ville). Men det har smakat mer än det har kostat. Jag ville kunna rulla på i galopp för att träna kondition, min styrka i lätt sits och att hålla balansen så att vi inte hejdlöst ökar konstant - och detta har vi ju lyckats med. Men på bekostnad av den ridtekniska biten där det har fallerat totalt.
     
    Planen blir nu att helt enkelt inte stå och rulla i galopp utan jämt och alltid försöka arbeta i den. Men det absolut allra, allra viktigaste är att jag måste se till att räta upp mig och tänka på min sits 100% hela tiden. Det är liksom en början. Det svåraste av dessa planer är helt klart den sista. Men det är inte slut där. Samtidigt som jag känner mig helt överkörd när jag just nu är skittaggad på att prestera och leverera medan jag ändå är djupt nedkörd i träsket att jag inte tror på mig så fort jag ska styra på ett hinder för att jag lagt henne så fel så många gånger, så blir jag extra sårbar för att ingenting fungerar. Det hade varit lättare om skitkänslan höll hand med ren "omotivation". Då kunde man gett det några dagar och sen provat igen. Men nu är jag motiverad till tänderna och jag vill, vill och vill. För jag förväntar mig resultat - men så faller det bara på nytt. Tredje delen nu då är faktiskt att jag tagit tag i att börja träna en gång för alla. Grunder. Grundridning. Det kunde inte komma lägligare (fast det hade kunnat komma tidigare. Mycket tidigare).
     

    Skitdag ":)))"

    Nej, idag har de inte varit till belåtenhet. Tänkte galoppera i skogen med Latoyahästen. Men hon blev misstänksam mot motorsågen som härjade i skogen i höjd med framskrittningen och vände(?!) och sprang(!) - detta har hon aldrig tidigare gjort, men nu har hon alltså lärt sig det också. Annars är hon mer av sådan karaktär att hon stannar och blir svår att få rörelse i. Men jaja. Och så gick det lite trögt att passera och hon blev spänd och extra tittig. Dessutom så invaderades vi av massa älgflugor och jag orkar verkligen inte med dem, inte Latoya heller... Så vi försökte skynda oss ner till byn den kortaste vägen och tog ett varv där och styrde sedan kosan hemåt. Hon var faktiskt riktigt tråkig idag och far ut i skogen, över stenar och nästan ner i diken då hon inte ser vägkanten som en vägg som jag gör och utan drar rakt ut när det passar. Suuuck. Men hon är säkert bättre i morgon igen.
     
    Aleccis var av lite samma melodi idag. Vi skulle galoppera idag, men mer på grusvägar och litegrann i skogen - men när vi kommit in i skogen är vi rejält varma och rullar nästan bara i galopp vilket inte alls blir samma problem med älgflugor som när man skrittar. Tänker inte rulla på i ren konditionsanda utan ser framför mig hur vi ska hålla ihop i ett lite lägre tempo och arbeta i galopp. I balans och konsekvent leta efter "uppförsbacken". Rider igång och hon är lugn och sneeel. Detta eskalerar sedan och slutar med att hon springer som en jävla inte vet jag, som en jävla sten i käften och härjar på utan kontroll och utan att bry sig om mig. Det är väldigt tröttsamt för jag ville verkligen inte detta idag, och det är svårt att få hejd på skeppet när hon kommit igång på det viset. Fick ner henne och vände och fick till kanonfin galopp en liten bit, typ 100 m eller så. Men hur kul är det att 1% är som planen och alltid, alltid majoriteten av passen är det andra?! Happ, skritt på asfalt och kom till byn igen. Känns okej första biten men sen sätter hon iväg något in i helvete (kaaan vara därför jag har lite svårt för att låna ut henne till vem som helst, iaf om vi ska rida "ut-ut") . Gör en sådan där hemsk tvänit (obs: försök till tvänit) med helt o-följsam sits och händer, bara låga händer, som stänger handen och tvingar till stopp pga ONT I MUNNEN. Och hur jävla kul är det?! Inte så roligt. Stod still, andades, klappade om henne (och försökte att inte känna mig frustrerad) och gjorde ett nytt försök. Gick väl sådär, men behövde iaf inte vara otrevlig mot henne. När jag skrittade av så fick jag blinka hysteriskt för att inte ta till lipen. Känner mig så jävla dålig när det inte fungerar. Ibland kan jag ta det med en nypa salt att hon är som hon är, men jag hade verkligen större förhoppningar idag.
     
    Från och med nu ändrar jag utrustningen beroende på vad som skall göras;
     
    Markjobb, dressyr, lydnad, träna läxa, el dyl. på äng = tredelat bett
    Jogg i byn = tredelat med graman
    Kondition (mest rulla i lätt sits), galoppjobb med högre ambitioner = flippanbettet
    Hoppning = gummipelham
     
    Jag har tröttnat på att det inte fungerar. Och som jag nämnt tidigare så vill jag inte "rida-rida" henne på pelhambettet då jag inte vet exakt vad hon "känner i munnen" pga hävstång. Det känns inte bra, så hon får bära huvudet som hon vill med det bettet i munnen, för det är så oviktigt då det står hoppning på schemat de passen. Däremot flippanbettet är ju också skarpare, men mycket mjukare i själva materialet i munnen vilket jag upplevde ändå kändes bättre att rida-rida henne på, det var däremot för "klent" i hoppningen då hon gick emot det och sprang utan kontroll. Tredelat plus graman ger mig ett lugn och ett självförtroende som smittar av sig så att hon brukar hålla sig på mattan med den kombinationen även om jag blir äcklad av att den jäveln sitter på min häst. Gramanen alltså. Det andra äcklet får fan lära sig rida. Tredelat är absolut inga problem när vi fokuserar på ridningen i all annan form än att ta oss från punkt a till punkt b.
     
    Springa kan den.

    Mina fina flock

    Dagens övningar var så långt ifrån kondition och uthållighet man bara kan komma. Båda de bruna gick ner till ängen, på ängen och hem igen, bara 40 minuter. Men jag är nöjd! Efter tre träningar så är jag faktiskt på god väg, känns det som. Om vi ser hela hästen och ridningen som en en skala 1-10, så kanske det går att följa med i svängarna.
     
    Jag känner nu när hästens bogar är på annat håll, det har jag iof gjort innan men nu känner jag det ur ett mer "det här ska rättas till"-perspektiv, och innan var det mer "så är det, och det blev bättre när jag gjorde såhär" - hjälper till att leda ut hästen med yttertygeln när den faller in på innerbogen, som exempel.
     
    Men jag tror att hästen redan har ramlat in med bogen som en femma, dvs varit på väg ett tag och så försöker jag få tillbaka bogen och är rätt nöjd när den är en 3:a. Istället för att känna att ups, nu är bogen en 1:a och så petas den tillbaka snabbt och smidigt så hela hästen är "0" = rak (inte vältande) i detta fall, eller vad som nu ska göras. Så jag förstår att det är mycket jag missar, som jag inte känner än. Men det är ändå kul att jag nu lydigt jobbar på läxan och faktiskt känner skillnad. Sen är jag å andra sidan kanske nöjd efter 20 minuter när hästen gått ett varv "rak" i alla gångarter, i alla varv.
     
    Detta var första passet som jag red såhär med Latoya, och det känns väldigt lovande. Jag "vet ju inte riktigt vad jag håller på med" än, men när jag vet och vi båda förstår vad jag vill så kommer hon bli supertrevlig att rida. Hon är så mjuk och fin och försöker verkligen (med spetsade öron) ändra om sin kropp så jag blir nöjd.
     
    När jag därefter red Aleccis så känner jag hur stel hon är i sidorna. Men det är inte så konstigt när hon bara gått på raka spår (och utan "ridning-ridning" på böjda spår) i fyra år. Sedan är jag helt övertygad om att raka-raka spår är okrossbart ur hållbarhetssynpunkt, men "ridning-ridning" är vad som gäller i sporten. Så nu vill jag kombinera raka spår med ridning-ridning på böjda spår. (Bra ord/förklaringar, hahaha) Nej men Aleccis är ju den som jag tränat med, så jag vet ju hur jag ska göra, men ibland får jag inte igenom det. Men generellt kändes det bra. Jag fuskade ingenting med att smygstyra ut med yttertygeln utan kämpade på med innerskänkeln i vänstervarvet och i högervarvet flöt hon inte alls ut som hon brukar/gjorde i början.
     
    Sakta men säkert tar vi oss framåt och igenom det jag skulle ha lärt mig för minst tio-femton år sedan. Jag är långt efter, men det känns ändå bra. Sedan tänker jag såklart "bestrida"/ifrågasätta vissa saker längre fram i träningen, men just nu så sväljer jag infon och lyder för att lära mig känna, åtgärna och förstå. I framtiden är min plan att plocka de delar som jag tror på för att bygga min egen ridning - precis som de flesta gör.
     
    Pärlis hovar är sådär just nu, och jag raspar och formar regelbundet för att göra det bästa av situationen. Det kommer ta en stund innan hon "vänjt sig" men jag tror att hon kan det. Detta då jag hade ett jobbigt läge för några år sedan när jag hade svårt att få tag i hovslagare vid bytet, och då blev hon skolös ett tag vilket gick förvånansvärt bra. Hon hade väldigt dåliga hovar när hon kom hem till oss för tio år sedan, men nu är de bättre även om de inte är de bästa i världshistorien. Nästa gång hovslagaren kommer så ska hon självklart ta hand om dem och då ska jag lapa in mig allt jag kan för att bli så bra som möjligt på det underhåll som kommer krävas framöver. Så kommer hovslagaren få känna på dem vid kanske varannat besök sedan. Det är planen i alla fall. Och det blir lättare att underhålla dem när de är som de ska sedan. Nu är de väldigt sköra ner till och jag håller stenkoll på dem för att se hur de beter sig i nuläget.
     
    Alla hästarna parkerades i vattenslangen efter avslutat arbete. Latoyahästen tog några steg men fungerar utan problem att spola hon med. Aleccis säger som vanligt ingenting och rör inte en fena, medan Pärla demonstrativt "nickar" ogillande med huvudet medan jag känner in temperaturen men sedan står helt still under duschen. Det är en självklarhet att det ska fungera plättlätt att spola av dem, men ändå är jag tacksam. De är stora och jag är liten, de vill inte bli blöta men jag vill att de ska bli blöta - så att bara ta för givet och inte visa tacksamhet känns orättvist. Det tycker jag gäller det mesta i hanteringen.
     
     
    Pärlis hann lägga sig ned under tiden jag gick för att göra klart för att hämta in dem. Det skär lite i hjärtat att hon inte får vila/sola klart utan måste upp på benen igen. Men jag gillar att se henne ligga ned för då får jag se när hon reser sig och än så länge verkar hon helt opåverkad av knälen på frambenet. Skönt.

    På roadtrip

    På roadtrip

    Igår blev det en lång dag i bil när jag följde med för att hämta en häst. Det är alltid så kul! Hästar, hästar och ännu mer hästar. Just denna var en ung en, bara två år gammal, men stod ändå som ett ljus hela vägen hem. Duktig! För min egen del var jag sjukt trött när jag kom hem och mina egna fick tyvärr lida, då de inte blev ridna. Äpplen, pussar och kli var dock uppskattat, så jag köpte mig fri. 😇

    Tävlingsplanering

    Jag är nästan precis hemkommen från Bankeryd men ändå sitter jag här och ser över min tävlingsplan den närmsta tiden. Jag är så lyckligt lottad som nu inte bara har mina egna att tävla och utvecklas med - utan även Sacke. Framför mig har jag nu tre olika tävlingar, med tre olika hästar på tyyyp tre olika nivåer.
     
    v 37 går Sacke 100 och debut i 110 på lok.-reg. nivå i Kinda.
    v 38 går Aleccis reg. tvådagars i Kalmar där klasser inte helt spikade men 110-115-120 finns det att välja på för vår del.
    v 39 tänker jag mig att det är dags för Latoya att känna på de lokala vibbarna igen genom att åter gå 90 och 100. Eventuellt pratade vi om att Sacke hoppar denna helg också, men det beror på hur dressyrplanerna ser ut och vad som kunde tänkas vara intressant för hans del.
     
    Jag ska nu bara få in hästarnas vaccinering nu i veckan så är vi good to go sen. Latoyas räcker en månad till egentligen, och mina ska vaccineras innan den 29:e, så jag velar lite om jag ska ta gamlingarna efter Aleccis Kalmar-helg och vänta med Latoyas till efter Tranås, eller ta dem nu i veckan som sagt.
     
     
     

    Resultat från Bankeryd med Latoya (lokal debut)

    Jag kan egentligen sammanfatta dagen kort såhär: supernöjd med hästen och mindre nöjd med min insats. Men jag tänkte dra igenom hela dagen ur min version precis som vanligt.
     
    Fyra timmars sömn pga tiden råkade skena iväg med mig i gårkväll/natt var ingen optimal uppladdning och för ovanlighetens skull så har jag faktiskt varit trött. Men upp ändå och iväg med hästen klockan 07 och sedan plockade vi upp mor på vägen. Vi anlände i perfekt planerad tid, och sådant får mig alltid på gott humör. Mvh tidsoptimisten.
     
    Latoyahästen stod snällt i släpet den halvtimmen men var sedan sitt vanliga jobbiga jag att hänga på sadeln på, dvs gick på promenad med min mor helt på eget bevåg, haha. Efter lite bök (dvs jag håller i sadeln och försöker hänga med så inte den ska dra i backen) så var allt på plats och det var bara att sitta upp. Sedan skrittade vi runt stallen och ner till framridingen. Det fanns mycket intressant att titta på, sa hästen, och jag lät henne kika runt medan vi försökte jogga igång i trav. Hann väl ta något varv i galopp med men fortsatte med att rulla runt i galopp på framhoppningen och hoppade därefter fram. Hon må vara grön då hon är lite efter sin årgång, och detta är dessutom hennes lokala debut, men hon gör ett toppenjobb med hindren. Fullt fokus och hoppar väldigt väl, varje språng. Det är kul! Sedan traskade vi upp till banan och väntade på vår tur.
     
    90 cm bed. A
    Innan vi fick startsignal försökte jag visa henne omgivningen ordentligt och ville även få igång henne litegrann. Sedan var vi iväg och det kändes jättebra. Jag vill inte "lägga mig i för mycket" utan försöker bara underhålla henne och styra i stort sett. Hinder efter hinder skuttade hon över utan problem, dock med lite travinslag och vingel. Tills... Något hände över hinder nummer sex och vi höll på att göra en kullerbytta i landningen. Jag hann tänka "då var det dags igen" typ, och syftar på Eksjö-rundan jag fick tugga grus på liknande vis. Men icke, hon hann upp på alla fyra och jag tänkte inte mer på det utan såg hinder nummer sju framför oss och höll om bara. Hon skuttade glatt, och vidare till åttan. Jag höll min taktik och gjorde "inte så mycket" men tyvärr så skulle jag ha lagt mig i mer där, för bogen flöt ut och vi fick ett stopp. Tog om det och seglade i mål med 4 fel + tidsfel, så tror vi landade på 7 fel totalt, men med en riktigt bra känsla ändå (minus sexan).
     
     
    Som jag upplevde det ovanifrån så kändes det typ som att hon tittade till eller på något vis sträckte ut frambenen (vilket hon gör över tittiga hinder), och att hon liksom "missade" marken när hon sökte den och snubblade därför. På filmen ser det snarare ut som att hon "glömmer" sina bakben och sedan skickar dem högt upp eftersom de råkar bli "framvikta" istället för utvecklade bakåt (hon är annars nästan "ovanligt" stadig och fin i sina bakben, och jag tycker det känns som att hon hittat hopptekniken rätt tidigt för att bara vara fyra år och rätt så orutinerad fortfarande), i alla fall, det verkar sedan bli en rejäl framvikt över hindret och sen överdrivet sett så "slår vi runt", fast vi inte gör det, och hon blir då väldigt framtung i landningen och snubblar. Man kan tveköst säga att det är en fantastiskt bussig häst som verkligen försöker, och försöker. Och i detta fall bara siktar på nästa hinder och hoppar som om ingenting har hänt. Så duktig.
     
    Jag å andra sidan borde i sann långsiktigthets-anda lagt en volt och sedan fortsatt. Men det hade jag inte en tanke på i stundens hetta. Sådant som man lär sig!
     
    Lilla hästen fick sedan pausa ensam i uppstallnings-stallet och gjorde det över förväntan. Hon åt, hällde inte ut vattnet, var lugn och tyst. Rullade sig inte ens - först. Men när vi kom tillbaka så hade hon varit nere och vänt för då var det spån och damm över hela hästen, haha. Såklart.
     
    Till nästa klass stod hon mer still när borsten dansade över hennes kropp och sadeln åter tog plats. Vi skrittade ner för andra gången och gjorde en repris på framridningen. Sedan hoppade vi det lilla krysset två gånger, en gång på räcket och en gång på oxern. En liten, liten snudd gjorde att bakbommen föll. Hindren var tyävrr maxade och jag har ju ingen anledning att stressa upp, så jag bad en medhjälpare sänka ett hål så det blev en parallell oxer på metern istället för ett lite väl saftigt stigsprång. (Vill inte be om för mycket utan brukar nöja med med det som står.) Inte för att modellen i sig spelar någon roll för vår del, men jag ville ta den igen så att bommarna skulle få ligga kvar. Kom igen och hon tog i mer denna gång och lät bommarna ligga kvar. Kändes som en bra uppladdning till nästa runda.
     
    Sedan lyssnade jag på vilket nummer som hoppade och skrittade runt och försökte tajma med att komma till banan i lagom tid. Det visade sig att trots att jag lyssnat så hade jag missat/hört fel och skulle direkt in på banan och då hade förra ekipaget bara tre hinder kvar. Och jag som ville hinna visa henne runt igen (mer publik t ex som jag ville rida förbi), sedan ville jag även hinna få igång henne lite för att känna så att hon är framför mig.
     
    100 cm A:0/A:0 avd. B
    Jag hann bara visa henne ett halvt varv runt banan och fick sedan startsignal. Vände runt och fattade galopp men fick inte hundraprocentigt svar så la även på spöt litegrann för att få reaktion. Då fick jag fart, men inte den där riktiga framför hjälperna-känslan så det är ju svårt att liksom "rida ur" den varianten. Galopp men inget tryck eller mellan hjälperna, som sagt. Styrde på ettan och kom sedan i botten på varje jävla hinder?! Såg ju att vi skulle komma fel så höll då mjukt in henne och höll samtidigt om med skänklarna givetvis. Så hon fick ju häva sig över varje jäkla hinder..! Verligen ta i, stretcha och sträcka sig. Inte direkt vad jag tänkte mig. Till kombinationen var min plan att försöka hålla tryck men spänna bågen lite för den var något trång, men på kortsidan hade jag liksom ingen direkt galopp att sätta tryck i, så jag drev på och fick svar, men då kom vi lite vingligt in och var på väg att springa över b-hindret, så ett stopp där. Kom en gång till och snuddade a-hindret som föll men hade annars en mycket bättre känsla genom kombinationen. Återigen kom vi i botten på sexan (och vad det störde mig!!!). Det ser nästan ut som att hon tvekar, men det fanns verkligen ingen som helst tvekan i hästen, utan det var verkligen bara SIS (skit i sadeln) som var problemet. Fick bättre språng över sjuan, men snarare motsatsaten mot tidigare så inte optimalt det heller. Höll om mer i svängen till åttan och kunde i alla fall avsluta med bästa språnget på banan. Det bästa då vi kom helt rätt så hon inte behövde ta i och häva sig över varje hinder utan kunde obekymrat skutta över på ett betydligt mer ekonomiskt sätt. Här red vi i mål med 8 fel + tidsfel och slutade på hela 13 fel.
     
     
    Jag kan inte överdriva när jag påpekar hur duktig hon har varit och vilken fighter hon är. Hon har verkligen försökt och jag själv är rätt missnöjd med hur jag serverade hindren i andra rundan. Men det är bara att försöka gottgöra genom att nu framför bara hoppa småhinder så att hon absolut inte ska behöva ta i någonting om hon nu mot all förmodan skulle förknippa hindren med "jobbigt/ansträngande".
     
    Innan vi åkte hem så svampade jag av henne och även det gick bra. Förresten så stod hon mycket mer stilla efter sina båda rundor, vilket hästskötaren uppskattade, haha. Hon åker även bra, och gör ärligt talat det mesta väldigt bra. Det är hanteringen precis när man lastat ut som är lite knepig, men i övrigt är hon faktiskt väldigt trevlig. Så i sin helhet är jag nöjd med dagen och då framför allt sett till hästens fantastiska prestation. Nu är debuten avklarad och vi siktar på att åka på nästa tävling om tre veckor som det ser ut nu.

    Latoyahästen åker på tävling!

    Idag ska jag packa in min Latoyahäst i godislådan och sedan tuffar vi norrut till Bankeryd för att kliva över lite 90 och 100 cms-hinder. Jag hoppas att det inte är så mycket planscher och skit. Eller det får det gärna vara, så hon vänjer sig. Men jag hoppas snarare att hindren inte står precis framför dem, för det kan ställa till det lite för oss. Så dit med mycket planscher och reklam, och så alla hinder i mitten på banan, hehe. Då är jag nöjd.
     
    Eftersom planen var att ha med mig båda bruna och det skulle bli en heldag med fyra klasser, så bokade jag box. Men nu hade det ju kunnat kvitta. I vilket fall så lär väl Latoyahästen tycka att det är en bra idé och risken är överhängande att hon både rullar sig och sparkar ut mat och definitivt vattnet. (Det kan vara så att jag istället överväger att svälta henne den timmen. *är du med i leken får du leken tåla, bushäst*)
     
    Nej då, men det känns bra. Hon känns redo och vi åker bara för att "vinna rutin" som jag vill kalla det. För på så vis vinner man alltid. (Man får ju inte vara dum!)
     

    "max 1-2 äpplen om dagen"

    Man får lära sig så mycket viktigt på facebook alltså. Till exempel; "det är viktigt att hästarna får komma in och bli lämnade ifred så de verkligen får sova 8 timmar varje natt" - va, va, VA?! Bara för att en människa behöver sova en åtta timmar varje natt så är det ju per automatik inte så alla andra varelser fungerar, hahaha. Herregud. Sedan har vi den klassiska, förvisso inte från fb men it never gets old; "men betfor ger ju ingen energi, det är ju bara socker!" - ehm, just det... OMG. Fb levererade även detta nyligen; Är det någon som vet hur mycket äpplen hästar kan äta innan de riskerar att bli dåliga? Ett av svaren löd; "max 1-2 om dagen". HAHAHAH. JAG AVLIDER FAN. Vad är det här för inkompetenta jävla gissningar?! Jorden anropar; DET ÄR EN HÄST!
     
    Well, idag släppte jag mina djur lösa på gården en dryg timme så de kunde beta fritt. Det tog inte många minuter förrän de traskade ner till äppelträden och där vistades dem i ca 45 minuter av den fria tid de fått. Äppel i mängder blandat med gräs, givetvis. Men jag höll mig på mitt håll och gjorde andra saker (förberedde för tävling bl a) så inte fan vet jag hur många äpplen de slukade. För att vara på den säkra sidan så körde jag ut till gården nu i kväll och kollade läget. Om det nu var så att någon skulle må dåligt. Men samtliga stod på benen, var pigga och glada och önskade 100% av min uppmärksamhet till att bli genomkliade. Och samtliga magar stönade, bubblade och lät precis som vanligt. Bra, då har vi då konstaterat att de inte är döende efter "max 1-2 äppel om dagen". ;)
     
     
     

    It's war...

    Jag tycker verkligen om min lilla unghäst, och är supernöjd med den häst jag fick hem efter att bara ha sett en bild och läst en kort annons på engelska. Men. Men, men, men... Hon är fan otrolig - på ett mindre uppskattat sätt. Jag ska dela med mig.
     
    Aleccis spiller havre i vattenhinkarna när hon äter och det var väl lite så det började. Latoyahästen upptäckte att det fanns mat där i och har provat sig fram hur hon ska komma åt och nå den. Det hon provat är bland annat att doppa mulen och fånga dem men det är bara när det varit ca 1/3 vatten kvar (och har ärligt talat gått sådär. Det blir mest en grå sörja av dregel, vatten och halvtuggad havre). Hon har även tagit vatten i munnen, tagit upp huvudet och hällt ut vattnet bredvid. Men nu har det eskalerat och hon skvimpar och häller sedan ut allt vatten ur hink efter hink - även när det inte är någon spilld mat i dem. Det verkar ha blivit en lek som hon gärna sysselsätter sig med. Och det är ju bara att gissa hur roligt det är för mig att ta hand om allt blött strö gång på gång när jag kommer ut efter att hon har varit i farten.
     
    Därför kände jag mig nöjd igår när jag band fast hinkarna och Latoya inte kunde välta dem. Kolla vad arg hon blir:
     
     

    Satte hårt mot hårt och band fast hinkarna. Nu kan hon ju försöka välta dem! 😈 Så jävla trött på merarbete i form av dyblöt lösdrift... #jävlahäst #4yo #olydig #tyckeromdenändå #arghäst #horse

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Sep 8, 2016 kl. 5:03 PDT

     
     
    Meen, jag ska ju inte tro att jag har vunnit något, för idag såg det nämligen ut såhär:
     
     
    Ge mig styrka... Haha, alltså jävla häst. Tur för henne att jag tycker om henne ändå, men hon borde inte pusha den gränsen allt för mycket ;)

    Minutplanerat var det

    Min gårdag var så gott som minutplanerad. Uppstigning, rida Latoya (det här är typical Latoyahästen; mina hästar får absolut inte äta gräs med bett i munnen (eller i grimma när vi går från a till b) men VILL Latoyahästen äta gräs SÅ GÖR Latoyahästen det. MAAH. Spelar ingen roll att jag sitter och fladdrar med benen som en tioårig ridskoleunge på det matglada russet tillsammans med hetsiga smackar och hot med spöt. Spelar. Ingen. Roll. Haha, alltså jag har aldrig suttit på ett så envist och stoigt sto. ;)). Vi red btw i skogen och ett varv i byn (nästan trav runt hela byn, så det tar sig!) och sen galopp och krig med älgflugorna.
     
    Åkte in och slog ihop en ost- och skinkpaj med sallad (gott!), åt därför tidigt, och åkte sedan ut för att lasta Aleccis och åka till en kiropraktorgrejsimojs. Upptäckte att jag sett fel på tidsschemat. Rullade in 13.59 och hade tid till 14.00 (vem behöver marginaler?) men hade visst tid till 14.15. Hoppsan och fan. Där började min tidsplan spricka! Aleccis blev knådad och hamrad på (hejhej jobbigt att titta på för "A får ju ont", hehe. Mvh mesig), och efter lite prat så lämnade vi inte stället förrän 20 minuter innan jag hade hyrt ett flyttsläp. Och vi hade 30 minuter hem, med hästen. Kom hem, slängde ut hästen i hagen, stressmockade, parkerade släpet och lämnade gården på 20 minuter. Rekord typ. Hämtade släpet 40 minuter efter utsatt tid, och fick; "koppla du, så kommer vi alldeles strax med elkabeln". Kopplade på en minut och väntade, väntade och väntade... Efter tjugo minuter gick jag in igen och kände mest VAFAN?! Inte aaaaallls stressad, hmpf.
     
    Lastade möbler en timme senare än planerat, plockade upp fler möbler plus mor och rullade mot Göteborg 18.00. Var uppe 20.20 men kunde inte börja lasta av utan passade på att äta medan vi väntade, lastade sedan av, lämnade bror i en annan lägenhet och runt 22 var vi på rull hemåt igen.
     
    Jag körde nya bilen (nej inte fabriksny, men ny för mig. Ny för vintern) och den skötte sig tiptop på resan. Gick fint och rätt tyst för att vara så gammal (årsm 94). Jag och min gubbe hämtade den i måndags. Åkte och kollade på den, trasig, och tog med verktyg och lagade den på plats, hehe. Fick det billigt så det var ju asnice.
     
    MEN. En sak kan jag inte låta bli att tillägga. Jag har varit så jävla virrig ett tag och gjort miss efter miss i min planering. Jag trodde jag skulle till denna kiropraktorgrejen en måndag, men kom på att det var på tordsagen så det var inte mer med det. Förutom den detaljen att jag totalt missat att tajma tävlingskalendern med detta besök, så Aleccis startar givetvis inte i helgen. Det känns förjävligt. Alltså att jag gjort den missen. MAH, har ju verkligen sett fram emot denna tävling eftersom det är just 110+115 och det går alltid bra i Bankeryd. Men det kommer fler tävlingar, och jag har ju ändå anmält Latoya så vi åker med enbart henne i stället - och det är helt klart en tröst. (Det kunde ha varit värre, så att säga.) Men så kan det gå, när inte hjärnan är på.
     
     Bankeryd. Emma som fotat :)

    Värderingarna kom och knackade på

    Att starta eget och då framför allt i väldigt liten skala där det enbart är en själv som jobbar. Det är inte särskilt konstigt att det är svårt att komma igång, marknadsföra sig och bygga en grund av kunder att stå på innan man blir stadig. Dessutom nyutbildad, vilket kan vara svårare att ta sig in på marknaden bara därför, jämfört med "rävarna" med mycket erfarenhet och runtin i bagaget.
     
    HUR I HELVETE kan man då, i denna lite smått "utsatta" situation dela massa jävla rasistisk skit på internet?! Jag förstår det inte, och jag blir tokig. Jag har haft ute denna människa en gång - och var för det första inte nöjd med arbetet men sa ingenting utan vet bara att jag inte kommer anlita denne igen. Men hur nöjd jag än hade varit så hade jag aldrig, aldrig tagit ut någon med så snedvridna värderingar. Vem vet om den även behandlar och kategoriserar både djur och oss kunder efter bakgrund och ras-värderingar. USCH.
     
    Såg dessutom att människan i fråga vill adoptera. HUR, HUR, HUR kan man ens överväga det när det tydligen finns "vissa" som är mindre värda en "andra". Jag blir vansinnig. Det är fan inte okej.
     
    Fine, på sätt och vis spelar väl inte personliga tankar någon roll så länge man sköter sitt jobb snyggt och håller åsikterna för en själv - just av den anledning att ingen av oss vet vad någon annan tycker och tänker förrän den öppnar munnen och delar med sig av sin idioti. Men i detta fall. Helt öppet och ogenant delar en vidrig människosyn.
     
    Kompisar, trots att de är från olika land och är olika raser. Watch and learn.

    Legenderna på "best of blocket"

    "Lugnt körd" HAHAHAHA!
     
     
    "Jag har fått ur familjen ur bilen så det är lugnt" - "så det är lugnt" alltså?! HAHAHA!
     

    Hoppträningen

    Aleccis var på alldels strålande humör. Hon tycker att det är såå himla roligt att hoppa och jag kan bara hålla med. Hon är ännu piggare inne än hon har varit ute, skulle jag säga. Själva träningen gick i lydnadens tecken med inslag av muskelbygge. Det var lite likt förra gångens träning sett till hinder och vägar, i alla fall i början av "banan".
     
    Räcken ur sväng från kortsidan. Det är rätt svårt för mig och Aleccis eftersom att jag har svårt att få ut henne och därför svårt att få till en bra väg och presentera hindret vettigt. När det var som lägst gick det ju att komma med lite dåligt tryck och hon klev över ändå, men två hål högre så höll det inte. Så det var en av två dåliga grejer jag gjorde idag. En dålig anridning med dålig galopp/tryck. Kom igen med bättre tryck efter det och då gick det bra. Så ett misstag får väl ändå ses som så nära godkänt som möjligt.
     
    Tre studs - tre rätt korta galoppsprång till oxer - tre rätt korta galoppsprång till tre studs till stod på ena långsidan. Det gick över förväntan. I regel tar jag (äntligen!) mina förhållningar med låga händer (utöver sitsen då) vilket jag är väldigt glad över, då jag länge hade ovanan att få upp händerna när jag ville ta i Aleccis. Men tyvärr gjorde jag så en gång nu i kväll. Efter oxern så kände jag hur hon svarade annorlunda på min förhållning och svarade med högt huvud och att bli väldigt "obekväm". Sänk händerna, sa Lasse. Aha, jag råkade ta en hög förhållning och genast blev hela ridningen väldigt otrevlig. I det läget känner jag ju att något är annorlunda, men jag märkte inte själv att det var händerna som smet upp. Bra med ögon på marken i de lägena! Det var grej två av två som var dålig idag.
     
    Sen red vi med längre anridningar mot oxer på diagonalen, räcke från andra hållet dvs ner mot kortsidan/väggen och lång anridning mot oxern. Även långsidan med studsen tog vi från andra hållet, och några fler språng över oxer på långsidan och oxern på diagonalen. Jag har svårt för att rida långa vägar och varierade avsprångspunkterna med att komma lite väl stort en gång men annars "bara" lite stort. Men! Vi "kom som vi kom" och jag höll inte på att ångra mig och ta i henne, utan försökte att inte tänka utan stötta och... försöka lappa ihop det jag har förstört genom att ångra mig vad gäller distansen gång på gång. Nu höll vi samma rytm och red an mot hindren, så även om det inte blev helt perfekta avsprångspunkter så har jag ändå med mig en bra känsla.
     
    Lasse sa att jag la henne nära på räckena (vilket jag inte hann reflektera över förrän i efterhand) och stort på oxrarna. Sen fick jag nog en förklaring på hela mitt distans-problem jag haft hela sommaren. Well, jag har på något vänster i alla fall strulat till mitt öga och fick läxa. Bom - sex meter - hinder. Så ska vi jobba hemma nu. Bara maaaata ögat liksom. Det känns bra.
     

    Träningskväll

    Igår tränade jag för den nya tränaren igen. Vi höll på i 1h 40 minuter, men det var säkert en timmes skritt innan vi ens började trava, hehe. Det säger lite om exakt hur lite jag kan av grunderna. I ena varvet måste jag rida henne med bara ytterhjälper (vilket känns "konstigt" men det blir hela tiden bättre och bättre!) och i andra varvet är det innerskänkel mot yttertygel (typ på ett lite mer normalt sätt). Sen är det mer eller mindre samma hjälpgivning oavsett gångart men det blir givetvis svårare när det går fortare. Än så länge är jag nöjd! Vi kämpar på och efter såhär tre pass har vi redan kommit en bit på vägen. Aleccis är världens bästa och kämpar på och försöker förstå mig. Vilket inte alltid är så lätt heller då jag inte vet exakt vad eller varför jag ska göra som jag gör och då har svårt att "tänka" och förvänta mig rätt svar. Jag rider ju A med mycket "tanke" och några gånger var jag tvungen och göra halt och ba; "Vänta lite! Vad är det jag vill?" Inte lätt för A att gissa när jag inte ens själv hänger med ;) Men det tar sig definitivt och min tanke är att rida en gång i veckan för att bygga en grund och underhålla den. Sedan hoppas vi på rejäl förbättring i dressyrmomentet i fälttävlansstarterna i vår (och jao, även i hoppningen såklart).
     
    Jag kände att det var lite smådålig planering med Latoya nu fram till tävlingen på lördag. Hon hoppade senast på P&Jn för nästan en vecka sedan, och ska alltså starta igen om en halv vecka, så 1,5 v utan språng i kroppen. Jag tänker mig inte att åka och hoppa med henne direkt, men kom då att tänka på mina stackars skogshinder som blivit orörda ett tag nu! Så jag åkte ut och byggde om lite och sedan red jag fram Latoya i byn och skogen. Full gas i skogen yeahaa! Det gick desto trögare ner till byn (tittig unghäst jao) men jäklar vad hon sprang sedan. Man får tycka vad man vill, men jag vill som sagt uppmuntra bjudning då den är lite ojämn så jag låter henne springa. Hon spetsade öronen och riktigt sög på framåt. Helt underbar känsla! Och sen är det bara att sitta upp lite så kommer hon tillbaka. Fin häst. Skrittade och travade på stigar så vi snart var vid hindren. Hon blev väldigt förvånad först. de hade ju flyttat på sig sedan sist hon såg dem, haha. Sen förstod hon inte riktigt att det var hinder, men när hon fattade det så var hon superfin och hoppade glatt. Så vi tog dem några gånger fram och tillbaka och var nöjda sedan. Nu är hon lite lagom "genomhoppad" (tagit några språng iaf) och redo för lördagens äventyr. Men innan dess väntar två lättare pass på onsdag och torsdag.
     
    Latoyas hinder, men jag la ner det närmsta hindet i bild som ett kryss och la aldrig upp det. Trots att jag höll igen lite på avstånden (mätte med måttband) så blev det lite långt ändå pga svårt att få till en gra galopp när vi bara rider fram och tillbaka. Men annars kändes det som en helt okej liten "övning". Bara rulla lite hinder på en linje. Hon gjorde det bra.
     
     
     
    Ikväll är det hoppträning med Aleccis. Jag känner mig rätt... obrydd. Det är tråkigt, såklart. Lusten är rejält avtrubbad. Det beror varken på Aleccis eller ens mig faktiskt. Jag är motiverad och laddad, men fick en sådan jävla "smäll" sist att jag bara känner det motigt. Vet inte vad som kommer hända typ. Jag vet i alla fall att jag ska göra mitt bästa, rida så bra jag kan fast utan tanke och försöka vara glad och tacksam över min häst för dels går hon som bäst då men framför allt vill jag inte att hon ska känna det jag känner. Jag är så rädd om henne och vill att hon ska veta att jag älskar henne mest av allt och att yttre påverkan inte ska "nå oss". Men det är svårt. Hon läser mig som en öppen jävla bok, för jag är en öppen jävla bok. Hoppas hon får känslan att vända. (Hoppas, hoppas, hoppas innerligt att hon inte lyssnar på min känsla utan smittar mig med sin hoppglädje. I need it.)

    22 mars 2012

    Jag grävde i arkivet för att ta reda på vilka år jag jobbade var. Fick flashbacks av detta inlägg och delar med mig av det för att fylla ut le blog lite.
     
     
    "Lääääget

    Ja, hur är läget egentligen (såhär runt kvart över ett en onsdagnatt..)?

    Jag sitter här, efter en kväll på Mc. Jobbade över en stund med, och då lockade datorn efter lite feeet mat. "En chicken McJunior tack." Haha, jag fick en sådan beställning en gång. Självklart förstod jag ju vad han menade, men det tog en stund innan jag kom på (var tvungen att repetera några gånger i huvudet först) vad som var fel. Ett annat exempel på ett sådant ord är "skallfärm". 

    Just nu är RoadHouse Classic på kampanj (eller wtf) och man blir inte lite snurrig efter att ha bytt "oa/ou"-ljudet några gånger. Det blir lite "raaaouudhawse" och "roudhoooose" ibland. Men det är ju stajling, höhö. Tänkte på en sak förrut faktiskt. På vissa ställen (ser det typ ut som att) gör chefen ingenting. Men på McDonalds vill man isf inte vara chef för att "slippa" stressen och kunderna - nejförlåt, jag menar GÄSTERNA. För de (chef, arb.ledare mm) gör precis som vi andra. Fast kanske inte riktigt lika mycket då de även gör pappersarbete.

    På tal om kunder/gäster. Det är fel att säga kunder (förutom i DTn = förkortning på driven = Drive Trough [thru:wh] <- min stavning är kung? nej.) för de är gäster. Men gäster? Jag brukar inte ta betalt av mina gäster. "Välkommen på kalas! Det blir mat, tårta och kaffe. 80 kr för maten, 20 för tårtan och 15 för kaffet. Men väljer du allt får du paketpris - bara 100 kr!" Njae, så jag vettifan. De köper ju även en tjänst, så därför heter de gäster.

    På tal om Mc-snack. Jag har lärt mig något nytt idag! (Som jag har funderat på, fast inte just nu/idag.) I tyskan till exempel så heter det ju Die, Das eller Der i bestämd form beroende på om det är så kallat feminint, maskulint eller neutralt. Die Tante, Der Hund och Das Auto till exempel. I svenskan har vi n- respektive t-ord; en bil, ett träd. Men jag har aldrig riktigt hört/tagit reda på om något är maskulint eller feminint - men det är det! Ett är feminit och en är manligt. Ett sto, en valack. (Bara för det så sa min inre röst "en tjej" men aja, antingen är tjej maskulint eller också är det återigen ett undantag som bekräftar regeln.)

    Sådant tycker iaf jag är både kul och intressant. Jag älskar dialekter och faktan bakom. Så jag kollar till exempel gärna på språkprogram som "Värsta språket" eller det som går nu, vad det nu var... typ dialektresan/-jakten? Har bara sett det en gång men ändå! Vet jag att det ska gå på TVn så kikar jag gärna.

    Men tyvärr så är jag jävligt kass på engelska. Ett exempel från högstadiet när jag skulle berätta för mina kära vänner om titanic: "like a pile down to the bottle" HAHA, jajamän, klockrent MVG (eller, njaaa). Jag har även råkat säga (på McDonalds) i brist på annat, när jag inte finner rätt ord: "I came with it". FEL, FEL FEEEL! Hahahah, det där med att böja ord och framför allt hitta rätt ord är inte min starka sida. Så då blir det lite "tager vad man haver" i ordförrådet och mja... det blev inget vidare. Men - GÄSTEN förstod. Allting gott, slutet gott :)

    Jag måste alltså lära mig en bättre fras och/eller BÖJNING innan nästa engelskspråkiga gäst kommer... Det kan bli väldigt fel annars. :$

    Nu är det sovadaaags. Blir svårt/tråkigt/jobbigt utan min käre Emil som jobbar natt just nu. Aja, jag sover tills jag vaknar. Imorgon väntar stallsysslor, ridning av brunis och förhoppningsvis (beror väl iofs på hur tummen mår ><) en jogging(/rask promenad)tur.

    typ tjugo minuer senare säger jag: God mittinatten.
    Förresten så kan jag inte räkna! Råkade ta för lång rast för jag räknade fel. BRA där. (y)"

     

    Thank god för att man blir lite, lite äldre ändå.

    Resultat från Norrahammar-Taberg med Sacke

    Just precis. Igår åkte Sacke-teamet till NTRK för en lokal hopptävling. Han var bara anmäld till en klass, en 100 cm avd B, och planen var enkel; gör vårt bästa. Målet var också rätt tydligt; nolla betyder att han är kvalad till avd A och får gå med i div II-laget.
     
    Jag höll på att missa bangången så fick kuta ner och springa innerkurva för att i alla fall få ett hum om avstånd och vägar. Sedan repeterade jag ungefär hundar gånger utanför staketet. Livet med dåligt minne/litar inte på att jag ska komma ihåg, hehe. Banan i sig kändes okej, ett till två var viktigt att hålla ut annars skulle det bli svårt att hinna på hästen rak, bruten linje till trean på sju galoppsprång. Fyran-femman stod diagonalt räcke-oxer, sex galoppsprång och fyran kunde komma tidigt, så där var det samma sak som till tvåan; se till att hålla ut ordentligt. Det såg ut att bli trångt på sex galoppsprång då samtliga ryttare fick det trångt, förutom någon som istället gick på fem. Hyfsad snäv sväng men ändå med större chans att få rak häst bort till sexans räcke och runt halva banan för att hoppa kombinationen; oxer in, räcke ut. Det kändes inte riktigt så snällt byggt. Jag är rätt säker på att man inte ens får bygga oxer in förrän i större klasser, meddelat av hopptränarn himself när vi pratat kombinationer. Men det är ju inget mer än att försöka rida jävligt väl. Sacke har ju inte riktigt förstått det där med kombinationer så ju svårare desto jävligt mycket svårare för oss liksom, haha. Men det är ju bara att hålla honom rak och uppmuntra honom. Runt och sedan avslutningsvis hoppa räcke med vattenmatta. Banan kändes okej, det svåraste för oss skulle bli kombinationen, men även kanske lite svårt att få in sex galoppsprång om det nu var så att det var trångt eftersom att Sacke galopperar ganska stort plus börjar bli starkare men vet inte om han är så stark att jag kan hålla ihop honom där emellan. Vattenmatten kan ställa till det, men gissningsvis inte. Typ så gick tankarna.
     
    Som vanligt eller vad man ska säga, så småtravade han runt med mig uppe på ryggen från start och det är svårt att få kommandot då han är taggad till tänderna och får en tendens att suga upp all energi omrking sig. Det bästa är att börja rida fram för att få honom att lägga energin på något och börja fokusera på det som faktiskt är viktigt (dvs inte det som händer runtomkring). Så efter att vi travat en stund kunde vi sedan skritta som normalt folk. Lite galopp, lite hopp över lilla och lite snack med en tjej som haft Sackes morfar! Så otippat, och såklart jättekul!
     
    När vi skulle in och hoppa fram var Sacke så jäääkla laddad! Han sänkte huvudet, gungade till i kroppen och kastade lite med frambenen ibland, haha. Så söt! Mot hindren så bjöd han skitmycket och jag riktigt kände hur han körde sitt race med mig. En gång studsade han till och med mot hindret. Underbar häst alltså, så trevlig! Men jag kunde faktiskt påverka honom lite mer efter några språng och han kändes riktigt, riktigt kanonfin. Vi hade ett helt perfekt utgångsläge.
     
    Red in på banan och visade kombinationen noga; a-hindret, b-hindret och mellanrummet emellan. Visade även vattenmattan som han inte ens "såg". Så obrydd! Härligt, han har verkligen förstått vad det handlar om nu! Satte fart och påbörjade anridningen mot första hindret.
     
    100 cm A:0/A:0 avd B
    Kom lite, lite stort mot ettan men inte farligt, fick ut och med honom runt mot tvåan, höll ut bågen ordentligt, han bytte självmant galopp och hoppade trean problemfritt. Höll ut och fick lite framåtläge på fyran så visste att det skulle bli trångt. Gjorde mitt bästa och höll ihop honom och fick precis in sex galoppsprång (skitnöjd, haha!) och han hade chans att hoppa femman. Svängde runt mot sexan och här låg han på litegrann och snuddade bommen men den låg kvar. Lät honom rulla på runt banan och smackade sedan två smack taktfast när vi vände runt mot kombinationen och höll bara om honom. Han gick lite snabbt in men hann med att hoppa b-hindret (sa jag att jag var nöjd eller? Hehehe) och så hur enkelt som helst utan en enda blick på vattenmattan så hoppade han sista hindret. Helt jäkla skitbra runda! Det är så kul att se filmen för det lyser om honom och han tycker att det är sååå jävla kul! Felfritt och härmed fpr han starta avd A och även gå i laget om det behövs.
     
    Nu börjar vi bli riktigt "ihopridna" och han är hur trevlig som helst. Bjuder, tycker det är superkul och bara går! Han ger en helt fantastisk ridkänsla! Nu siktar vi vidare på nya utmaningar med honom... :)
     

    Tio år med Pärla!

    Igår, 3 september, så firade jag och Pärla 10 år tillsammans. Det är helt ofattbart hur tiden går, men tio år, det har vi lyckats samla ihop. Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för den hästen, och hur mycket hon betyder för mig. Det finns ingen som Pärl. <3
     
     

    Som en klocka

    Jag tog med Aleccis för att hoppa lite idag och provade först och främst att köra henne smalt; inga problem?! Men när hon och Lillis åkte ihop så trampade hon bara jävlar i varje sväng... Hmm. Det tycker jag tyder på att hon reagerar på att det känns trångt, snarare att hon inte kan bredda sig med benen och "ramlar".

    I alla fall har hon gått som en jävla klocka idag! Såå fin på hinder, pigg som tusan och... alldeles, alldeles underbar. Vi "tänkte inte" (dvs skippade all jävla analys) och busade typ runt bara. Kunde hoppa hus (nåja, men hus för oss) och hon bara gick. Ååh, så kär i henne!

    Tidigare idag köpte jag även en bild från Eksjö. En tjej som heter Jenna fotade. Skitfin bild! 😍 (Denna är dock beskuren pga mobilbloggar. Orkar inte greja...)

    Resultat P&J med Latoya i Högsby

    I kväll åkte jag, Ebba och Latoyahästen till Högsby för att träna på att komma ut och tävla. Visst trampar hon runt lite när man ska sadla och sitta upp, men det går sakta men säkert framåt. Vi red fram litegrann i ridhuset med andra hästar som kom och gick och hon fungerade super trots det. Hon är ju faktiskt väldigt grön fortfarande och lite efter hennes mer målmedvetet tränade fyraårs-kollegor. Men jag är nöjd med henne. Hon är verkligen snäll och samarbetsvillig.
     
    Lite svårt att stå still när vi pratade med en klubbkamrat men gjorde absolut vad hon skulle när vi efter en liten stund fått komma in på framhoppningen. Kliver snällt över hindren men känns lite tråkig för drivande hjälpen. Jag vet ju nu att hon är sådan; ibland vill hon verkligen springa, och ibland springer hon för att hon måste, typ, och inte förrän på andra "framåt-signalen". I alla fall är hon sådan just nu, som ganska obrydd fyraåring med egna åsikter ;) Men hon tände till på hindren och bjöd mer på dem.
     
    När jag gick banan innan vi tog ut Latoya så kände jag att det skulle bli en utmaning. Generellt är vi bortskämda med stora ytor överallt där vi hoppat och hon har fått se hindren i god tid och kan fokusera på dem i lugn och ro. Men här var banan av mindre modell och hinder på hinder kom väldigt fort. De gillade "hörnlinjerna" (som jag antar att de heter, om man drar ett streck från mitten på kortsidan ut till långsidan ungefär), och första hindret, oxer, stod i en sådan hörnlinje, även hinder nummer två som även den var en oxer. Trean var ett räcke på diagonalen (det finaste hindret, hehe. Som hinderstöd var det två "brunnar" och under låg en liten vattenmatta), fyran-femman var en linje på diagonalen på fem galoppsprång, oxer-räcke, och sexan som var ett räcke stod på hörnlinjen, likaså sjuan, oxer, fast med lite mindre vinkel, stegat sex galoppsprång om man red ut vägen som man skulle, och slutligen åtta, en oxer på diagonalen. För att vara en pay and jump så krävdes det faktiskt en hel del för att få med yttersidan och även presentera hindren i god tid.
     
    90 cm
    Det var rätt mycket starter sett till klockan som snabbt tickade iväg och man märkte att de var lite lätt oroliga för det börjar mörka rätt snart efter 20-tiden, så speakern stressade på ekipagen och gav startsignal precis när man kom in på banan. Jag kände hur Latoya tittade runt mycket på omgivningen och försökte visa henne så gott det gick ett varv runt innan vi startade. Men det var inte tillräckligt och hon hade fortsatt fokus på det som var utanför staketet och då framför allt en reklamplansch på bortre kortsidan och publik mm på den andra. Så hon gick utåtställd och jag försökte få fram henne och titta på hindren istället. Första hindret hoppade hon trots att hon såg det lite sent, men det andra dök upp plötsligt när hon tittade på planschen bakom hindret. Stopp på det. Vi rundade på ytterkanten för att hon skulle få en till chans att kolla in planschen och kom en gång till. Hon tittade ändå och vi tappade fart. Men hon hoppade stillastående och fick en klapp på halsen. Sen kom vi igång och kunde hoppa trean som det ska kännas (och där hade hon tid på sig att se hindret och hindret stod mer i mitten av banan så det var lättare för henne att kolla på det istället för på omgivningen). Därefter fokuserade hon på vad som hände utanför staketet på andra kortsidan och föll in/jag fick inte ut henne, hon såg återigen inte hindret och jag försökte hålla galoppen men tappade den igen, så stopp på det också. Råkade välta det dessutom. Tänkte att nu blir hon väl rädd när det låter när det landar, men icke. Hon stod bara och begrundade sitt verk, haha. Återuppbyggt och nytt försök. Bättre galopp, ännu tydligare (om det ens gick?) signaler om vart vi skulle och vad som förväntades av henne när vi "kom fram". Blev ändå rätt likvärdigt mot innan men nu kravlade hon sig över ändå. Gick på sex jämna till femman men nu började det lossna! Flöt på och hoppade sexan, fick ut bågen men kom lite nära sjuan så fick med oss en bom, avslutade problemfritt med åttan. 12 fel och svajigt, men inte dåligt. Bra försök ändå.
     
    Hindren i sig är inte problemet mer än att de stod lite svårt placerade för oss och där vi är (dvs vi har inte kommit så långt). Men det är snarare orutinen där hon fokuserar på fel saker som ställer till det. Omgivningen är vår svaghet. Jag kände 50/50 om hon skulle gå samma igen eller gå ett snäpp högre med. Men skrittade, tog ett språng och kände att nej, det spelar ingen roll. Vi går in och gör vår grej bara. Tänker framåt, försöker hjälpa henne att fokusera på hindren och inte tappa galoppen i svängarna - som ändå var rätt krävande (ffa mot fyran, den tyckte jag var svårast). Dessutom har hon ju fått se banan och dess omgivning vid det här laget. Och känns det skit så är det bara att gå ut.
     
    100 cm
    Tog ett varv runt banan för att låta henne se omgivningen igen och känna hur hon reagerade såhär andra gången. Hon fattade självmant galopp och kändes "bättre". Styrde mot ettan men tyckte ändå vi tappade galopp och att hon inte riktigt var helt med på notera ändå, men kom igen snart. Klev över tvåan och siktade mot trean. Här drog hon på för kung och fosterland, haha. Försökte hålla i men utan att bromsa, liksom "låt henne springa men inte fortare" - som Lasse säger om A. Hon hoppade och så var det dags för fyran. Jag försöker verkligen hålla galoppen och smackar en del på henne där för att få henne att tänka framåt och inte glo på det omkring henne och sätter väl svängen sisådär men ändå tillräckligt bra. Typ okej ändå. Hon får en ärlig chans att hinna med och hinner hoppa. Rider på fem fram till räcket, styr runt och nu har jag mer bjudning i henne igen. Hon drar sig lite nära sexan så den river vi rejält men hon springer glatt vidare. Får inte ut bågen ordentligt så går på fem galoppsprång till sjuan och avslutar utan problem med åttonde hindret. Skitnöjd med henne! Här var hon betydligt bättre och vi kunde tillsammans (nåja...) försöka lösa uppgifterna vi ställdes inför. 4 fel.
     
     
    Kvalitén i sprången är lite sådär. Hon hoppar inte direkt, utan kliver mest över. Ibland blir det lite "upp-ner" a la ponnystyle och ibland lite rundare. Men det är bara ett konstaterande och inget som påverkar eller spelar någon roll över huvud taget. Hon gör det hon ska och vi försöker att bygga en grund. Det finns väl egentligen bara en sak som jag önskar och det är bättre acceptans av den drivande hjälpen. Det blir svårt att lotsa runt henne när det inte ger önskad effekt emellanåt.
     
    Lastade in och åkte hemåt. När man är två är hon kalasjämn att lasta. Först erbjuder jag henne att göra rätt; dvs följa med in. Går hon inte med direkt då, så får Ebba ta grimskaftet, be henne gå in och så sträcker jag longerlinan = dvs lägger inte ens emot den, och hon går rakt på. Stannar, stänger, åker. Står som ett ljus. Med denna häst kan man inte tvinga. Hon sätter sig på tvären och vill bara mindre och mindre. Det är för mycket vilja, och jag är rädd om denna vilja. Men denna metod fungerar klockrent, varje gång. Med mer resor i kroppen kommer det gå ännu bättre. När vi kom hem fick jag inte ut henne, hahaha. Öppnade lämmen, bommen och drog lite i svansen sådär som jag brukar göra (för att ha ett kommando på att backa), men hon stod där hon stod, tittade bakåt med lugn blick och tja, tyckte väl att hon stod bra där hon stod. Gick och öppnade stallet, bad henne backa igen och sen kom hon ut. Ston <3 Det bästa som finns. Ibland är man nästan tokig på dem, hehe, men för det mesta kan man skratta åt deras idéer. Sen ville hon inte gå ut till de andra, utan stod kvar i stallet hos oss. Men det har nog snarare med äpplena att göra än något annat ;)
     
    Summa summarum är att jag är nöjd med henne, och tacksam att Ebba kunde följa med! Det underlättar en heeel del, och så känns resan kortare vilket alltid är ett plus. Hästapållen behöver mer starter i kroppen, mest för att förstå själva upplägget och fokusera på rätt saker (= ge fan i det som händer utanför banan..!). Hindren är helt klart det minsta problemet. Nej men det känns bra. Hon kämpar på och vi har ändå kommit en bit på vår gemensamma resa. Kul!

    RSS 2.0