• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Kass, sämst, värdelös, skitdålig. Allt pekar fan neråt.

    Jag klarar inte det här.
     
    Har försökt smälta det nu och är väl lite lugnare. Men jag kan inte kolla på denna film utan att storgråta. Aleccis var HUUUUR fin som helst idag på hoppträningen. Alltså helt jävla perfekt. Gissa vad jag gör?! Lägger henne brutalt i skiten gång på jävla gång. Hatar mig själv så inihelvete. Att lägga hästen i skiten gör alla någon gång, och det är inte det som är problemet. Problemet är att åka dit, vara så glad, taggad, laddad, full av förväntan och bara känna att nu vänder vi på det här och gör bara det vi gör allra bäst. Och så kan jag inte rida.
     
    Det finns tusentals olika hästtyper. Känsliga, tåliga, tuffa, orädda, fega, försiktiga, förlåtande, krävande, svåra, lätta, komplicerade, stenhårda, ängsliga och hundratals sorter till. Aleccis är förjävla bra. Hon är fantastisk. Jag älskar henne så jävla mycket. Och en häst som man är så rädd om vill man verkligen inte göra illa. Inte fysiskt, och inte psykiskt.
     
    En häst som man älskar så jävla mycket och bryr sig så ofantligt mycket om, som dessutom är skör som en istapp i stekhet sol... Alltså man vill inte ens snudda gränsen på något sätt, på något plan. Hon är försiktig och väldigt, väldigt rädd om sig och väldigt känslig för all typ av energi och känsla. Det innebär att jag är så jävla rädd att göra fel. Jag känner en form av prestationsångest MOT HENNE. Men det är inte där skon klämmer.
     
    När man rider in hästen i skiten gång på gång och inte kommer ur mönstret - då har man inte bara tappat all tro, och allt hopp utan jag är numera RÄDD för hindren. Inte rädd för hindren i den enkla bemärkelsen att jag skakar när jag ser dem, nej nej. Jag är nervös för att inte kunna erbjuda det avsprång jag önskar och jag är uppriktigt jävla skiträdd FÖR AVSPRÅNGSPUNKTEN. Jag märkte det idag. Den där förbannade avsprångspunkten skrämmer mig till förtvivlan. Jag har verkligen tappat allt. Och då hade dessutom Aleccis en extra bra dag idag. Kolla vad hon ställer upp, och kolla vad fin hon är! Hon bjuder som fan och var kanon på hindren. Och sen bara... pannkaka. Jag gråter som en barnunge som förlorat sina föräldrar. Så jävla körd i botten nu alltså.
     
    Visst, kollar man på det så kan man tycka att "japp, det skiter sig i bland men "äsch" är väl bara att...". Men nej, det må vara så första, andra och tredje gången. Men nu, tio gånger senare så finns det inget "äsch" kvar. Det är bara misstro, hopplöshet och förtvivlan. JAG kan inte styra runt henne runt en bana längre.
     
    Det tröstar inte att få höra att hon är svår. Hur fucking jävla skitenkelt det än ser ut. Hon är svår som fan och nu löser jag det inte. Felet är inte ens hos henne, utan hos mig. Jag vill älta, jag vill analysera, jag vill fundera. Men jag tror jag gör bäst i att acceptera, träna vidare och se inplanerade tävlingar som träningstillfällen att träna mitt öga som jag just nu vill byta bort. Så fort gräset är slaget och pressat så ska jag slänga ut något som kan agera bommar och bara vrålnöta ögat och avstånd. Tills dess ska jag försöka att ladda om till söndagens starter. Det är ett nytt försök att hitta tillbaka. Planen är att försöka rida lite kortare vägar för att inte utmana ögat för mycket och bli osäker på distanserna.
     
    Jag vet inte vad jag kan göra mer. Aleccis gav ändå ett förlåtande intryck idag - vilket bara inte händer. Det är hon som blir den ledsna av oss, om det skulle vara så, men idag är det ombytta roller. Hon försöker och jag blir förtvivlad. Och det känns också orättvist. Eller, klart jag inte vill att hon ska vara ledsen, men jag vill att hon ska bli arg på mig när jag är dålig. Jag vill inte bli förlåten. Inte idag. Jag borde ha mer skit för att jag är kass. Det är det enda som känns rimligt just nu.
     
    Här är i alla fall filmen. Varenda språng är med och de är bara ihopsatta i en film, oklippt. Let it rain.
     

    Symptom och grundproblem

    Jag har verkligen ältat detta ämne hundra gånger nu och förstår att det är tröttsamt, MEN jag har nu knäckt koden!
     
    Vi pratar om den där osäkerheten som kom som ett brev på posten. Jag har sakta men säkert hittat symptomet och försökt "behandla" det. Dvs jag har så småningom upptäckt att jag släppt lite av stödet. När jag har släppt stödet har hon blivit osäker, då har jag blivit osäker och då har hon blivit ännu mer osäker och till slut så blir det stopp. Det är relativt lätt att göra något åt saken; kom för guds skull ihåg att stötta hästen! (Det svåra är att stötta ärligt, när man inte tror på sig själv. Men rent fysiskt är det inte svårt att hålla tygeln rejält sträckt.) Sedan dess har jag tagit med det i ridningen och försökt stötta och stötta och stötta.
     
    Men i veckan sköljde en blandning av känslor över mig när det gick upp det fetaste av alla ljus. Symptomet är att hon är försiktig och inte vågar och har tappat självförtroendet och behöver extra stöttning. Grundproblemet är dock att jag blev så jävla rädd för att backa av mot hindren!
     
    Ett tag så hamnade jag i en jävla avbackningsridning gång på gång och det drev mig till vansinne! Man kan inte backa in i hindren - det går inte att rida så! Man får inte rida så! Därför har jag varit så "rädd" för att hamna i avbackningsträsket igen och undermedvetet har jag knappt vågat hålla i henne mot hindret och tada - inget stöd, och tappad tro. Så jävla enkelt. Nu ska jag "bara" försöka låtsas att avbackning är okej (fast det inte är det) för att lura mig till att våga ha henne mellan just handen och inte bara framför skänkeln. Det låter bra och nu är jag taggad på förbättring igen!
     
    Det är en blandning av lättnad och besvikelse som sköljer över mig. Jävla klantig man är, och gör saker utan att man märker det... Men samtidigt, det är helt klockrent. Jag grävde ner mig och var så fokuserad på att inte backa av att jag måste ha slutat rida mot hindret och istället låtit henne försöka själv = hon fungerar verkligen inte så.
     
    Redan idag kan jag äntligen hoppa och ska nu låtsas som att det är okej att backa av bara för att lura mig till att stötta hela vägen. Jag har ju inte ens backat av knappt något alls denna säsong, förutom finalen i Borås vilket var med flit för att försöka rida en nollrunda i grunden - till varje pris. Så det grämer mig lite av avbackningen inte var ett problem från början, mer än att jag hamnade där i höstas och även blivit så rädd för den typ av ridning. Men nu ska jag rätta till mina fel!
     
    Länge leve analysen!
     

    Borås, vilken fantastisk tävling! Så seriöst, bra och välorganiserat och trevlig personal, och även medtävlande. Det var så kul! Tänker lätt försöka komma med fler år! (Det hade varit kul att ta med båda bruna *drömmer* Ps, de hade kunnat bo i samma box, det är luuugnt, hahaha.)

    Drygt nittio mil senare...

    När saker och ting inte blir som man tänkt sig, och typ går sönder jävligt olägligt. Då blir besluten snabba. Som idag; "vi ska åka över fem timmar för att hämta en bil". Plan; rulla klockan 12.30, och jag fick veta detta klockan 10.30. Dvs två timmar att rida båda bruna. Det behövs inte mer motivering till att det blev full gas i skogen med Latoyahästen och ett varv i byn med Aleccis (i ett försök till någorlunda kontroll, till skillnad mot första hästen, haha). Båda var dock till belåtenhet! Jag är så kär i min fantastiska Aleccis och jag är så äckligt jävla nöjd med mitt köp av Latoya. Vilken perfekt liten unghäst! Så, så, SÅ bra känns hon. Klick, sa det.
     
    Vi kom dock inte iväg klockan 12.30, för när klockan var det så satt jag fortfarande på Aleccis och skrittade av. Men det var ett gott försök! Självklart lyckades vi tajma in att hamna mitt i Stockholms rusningstrafik och fick trängas och köa på den berömda(?) Essingeleden. Men då har man gjort det också, typ så. Rätt optimistiskt dessutom att köpa en bil som inte är 100% fungerande när man har >45 mil hem. Gick skitbra de första 40 vilket ändå gladde oss. Men runt Aneby-krysset och till Eksjö kom vi en kvarts låt per försök innan det var att försöka få liv i den igen. (Felet är lätt åtgärdat - när man har grejer - men vi behövde ju ta oss hem.) Sista omgången stryk så gick han hela vägen hem. Skönt. Så nu har vi precis kommit hem.
     
    Imorgon är det hopptisdag! :D
     
    Guld är hon. Renaste guld. :')

    Latoyahästen

     
     

     
     
     
     
     
     
    Blandade bilder från pay & jumpen (inte i kronologisk ordning). Ida som fotat!

    Du har söndag, jag har fredag

    Det allra bästa med att jobba helg är att söndagarna är fredagar. Ledig måndag och tisdag mao! Nu har jag ett arbetspass kvar och sedan blir det mat och tårta hos mor. Hästledigt dag två. Gillar det inte. Men jag får inte ihop det, och då får det bli som det blir.
     
    Nästa vecka är en vanlig vecka för Latoya, dvs fyra dagars motion, men i skrivande stund vet jag inte om hon går hoppträningen eller inte. Det beror på om det finns reservplats och om jag får med mig någon som har lust att hjälpa till. Så jag planerar inte för att hon går, men är alltid öppen för förslag att hoppa in om det blir någon ledig plats.
     
    Aleccis går alla dagar utom en. Hon kommer stå på onsdag (pga den där balansen mellan jobb och sömn som jag måste prioritera), annars går hon resterande dagar. Hoppträning på tisdag, tävling på söndag och dessvärre ingen dressyr hemma på ett tag (buhu, men har ingenstans att rida nu innan gräset är slaget och pressat). Ska se om jag däremot kan boka in en dressyrträning istället. Skulle sitta fint för jag är faktiskt uppriktigt taggad nu (igen, haha. Det går i vågor det där).
     
    Pärlahäst går med Ida någon av veckans mittersta dagar. Kanske att jag också tar mig en tur med henne med några dagars mellanrum. Finns ju ingen som Pärlhästen, och ska jag få min beskärda del av henne (från ryggen) så får jag passa på nu, innan det är för sent.
     
    Åh, så fin och värdefull <3

    Barn är satans avkommor

    Ju fler ungar som ploppar ut just nu, ju fler tillverkas! Alltså, det går någon jävla epidemi. Typ trend. (Eller så råkar jag vara i den ålder där de som inte väljer karriär, väljer att utöka familjen, och eftersom jag har mycket folk i min ålder i min umgängeskrets plus bekanta osv, så märker man av barnskaffandet på ett annat sätt än man gjorde för några år sedan.) Ju mer folk verkar intresserad av barn, desto mer känner jag avsky. Avsky mot hela det livet. "Förälder" - usch, jag kräks! Kan inte relatera alls. Tänk vilket straff att tvingas ta hand om mini-människor (eller vad det nu är) 24/7 de närmsta tjugo åren. Nej tack!
     
    Men det var inte dit jag skulle komma. Det är inget nytt att jag inte vill ha barn, detta inlägg kommer istället handla om något annat. Se det som ett försök till argument mot att skaffa barn, haha.
     
    Många, skrämmande många, föräldrar har ingen som helst realism i deras syn om barn. Barn i allmänhet, deras i synnerhet. De saknar dessutom allt vad "minne" heter, och kan inte för sitt liv förstå att det finns något annat än 100% GODHJÄRTAT i deras barn. De ser bara sina ungar som några änglar som aldrig ens skulle ge en ond blick till en fluga. Verkligheten; ungarna (JA, dina med!) är svin. Bråkar, ljuger, förvränger situationer till deras fördel, förstör, bråkar lite till och är tamejfan allt annat än godhjärtade. Låt mig ge några exempel från min egen skolgång. Samtliga är från 7-8-9F, japp, det var vår klass det.
     
    Vi var tre tjejer som höll ihop; en som platsade under kategorin "ansvarsfull", och så vi andra båda - som inte riktigt var där, haha. Hädanefter innebär pronomenet (kul ord i bestämd form haha) "vi" alltså jag och denna också så icke ansvarfulla kompis. (PS: Jag hoppas det är preskriberat.)
     
    Exempel 1: Landguiden.
    Vi skulle skriva ett varsitt rätt omfattande (för att vara på högstadiet i alla fall) arbete om ett land (tror jag det var). Jag minns att vi hade skrivit ut ett 30-40-tal papper var från Landguiden som vi skulle ha som grund i arbetet. Av någon oklar anledning (såhär i efterhand) var vi fria att sitta nästan var vi ville, och vi tog två bänkar på ovanvåningen utanför aulan, som vårt kontor.
    Det tog inte lång tid förrän vi började dumma oss och retas med varandra och ja, kort sagt så urartade det efter en stund och vips var alla våra totalt 70 blad utspridda så långt ögat kunde nå. Det var effektivt att kasta över dem över trappräcket, vill jag minnas ;) Som om inte detta vore nog så spatserade snart vaktmästaren förbi och sa några ord till de som spelade tv-spel på andra sidan det rätt stora rummet. Jag minns inte vem av oss det var, men när vaktmästaren sedan såg vår röra undrade han vad tusan vi höll på med, så sa en av oss "det var dom" varav den andra instämde och pekade mot tv-spelet. Gissa vilka som fick skäll? De ovetandes, oskyldiga tv-spelarna, såklart! (HAHAHA, men så elakt gjort! Vidrighetsskala: typ 9/10.)
     
    Exempel 2: Matteläxan.
    I åttan så bytte vi handledare. Det var en ny, och alltså rätt ung, tjej som skulle ta över vår klass och som även skulle undervisa oss i matte. Det var lite allmän tråkig attityd mellan henne och faktiskt större delen av klassen, men mest mellan henne och oss. Vi klickade inte, och gaddade ihop oss, precis som de flesta tonårstjejer gör. Jag minns inte exakt hur det började, men matteläxan kan inte ha varit särskilt högt prioriterat av oss. Någon gång nämnde hon att "ni gör ju ändå inte den", och veckan därpå så hade vi faktiskt inte gjort läxan. Inte för att bråka, utan för att vi helt enkelt hade viktigare (läs; roligare) saker att göra och den blev inte gjord. När vi skulle gå igenom läxan hade vi alltså inget att komma med. Hon frågade varför, och på ren reflex kom svaret; "du säger ju att vi ändå inte gör den". Konsekvens; tjabb med rektor och möte där läraren fick be OSS om ursäkt. (Rimligt? Inte alls! Vidrighetsskala: typ 8/10.)
     
    Exempel 3: Syslöjden.
    Åh, älskade syslöjden! Läraren föll för fjäsk och när vi märkte detta så var vi de slemmigaste av de slemmiga. Fick givetvis MVG. (Fast jag var fan kung i ämnet med! Syslöjd<3) Men vi var inte alltid dessa slemmiga drömelever... När vi körde fast, något var tråkigt/jobbigt eller liknande, så gick vi på upptäcktsfärd till rummet bredvid som var lite av en kombination av lager och kontor (well, ett bord, en stol, papper i någon pärm och ett par böcker och en kaffemugg - close enough). En gång fann vi en bok som lärarna emellan skrev och informerade varandra i. Vi läste, fnissade lite och kom på den briljanta idén att lämna ett eget meddelande! Vi skrev som de gjort tidigare och inledde sidan med "Hej *namn*", och sedan skrev vi något som vi tyckte var väldigt rimligt men ändå roligt. Vi var nöjda, stängde boken, la pennan bredvid och kollade runt lite till.
    Tills..! Jo, vi kom på att det nog inte alls var någon bra idé och ångrade oss, haha! Vi kunde inte direkt sudda, utan rev ut sidan. Såg att det syntes jättetydligt och fick lite lätt panik. Så vi slängde in boken i en garderob och gömde den under några tyger.
    Av någon skum anledning hade vi snart läraren hack i häl och hon undrade vad vi gjorde. Vi försökte väl ljuga ihop något. Snart undrade hon var boken var, och vi visste sååklaaart inte. Sedan säger hon något i stil med; "har ni gömt den?" och jag vet inte hur vi kom ur detta för jag minns hur hon sedan håller i boken men jag kan inte tänka mig att vi erkände. Hon bläddrar i den, och säger; "har ni skrivit i den, och sedan rivit ut sidan och gömt den?" (Eller om hon sa detta redan INNAN hon sett boken, det var nog så tror jag nu när jag tänker efter.) VA?! Vi stod som fågelholkar, men försökte väl fortsätta slingra oss (stabilt osv, HAHA, kass). När vi hade slutat sedan så kunde vi inte prata om något annat än hur fasen hon kunde veta EXAKT det vi gjorde, utan att hon var i närheten. Synsk?! (Okej, nu när jag är äldre kanske jag också fattar att det inte var så svårgissat, but still! Lite lägre på vidrighetesskalan detta, men fortfarande inte schysst, och inte okej att ljuga.)
     
    Exempel 4: Hissen.
    Hissen var till för funktionshindrade, såklart. Rätt uppenbart och ännu mer uppenbart att den inte ska röras av andra elever. Vad hände om man åkte hiss? Man fick skäll. Vi försökte alltså åka hiss så mycket som möjligt. (Vidrighetsskala att åka hiss: 0/10, vidrighetsskala att åka hiss som tillhör funktionshindrade: 10/10.)
     
    Exempel 5: (BONUS) Sankt Fisk.
    Okej, detta är inget vidrigt, utan bara ett bonusmaterial. Jag ÄLSKAR denna punkt. Drar fortfarande på smilbanden varje gång jag ser förkortningen "ST/st/s:t/st." i olika former. Ni känner till att "s:t" betyder? Sankt, som i sankt vad-de-nu-heter. Helgon? (Googlade, helgon it is! #välutbildad) Vet ni vad St också stod för; stekt. Så på matsedeln var det hädanefter "Sankt fisk, kokt potatis och kall sås", alltså ALLTID. Sankt fisk, sankt fisk, sankt fisk. St är också förkortning för "stora", så när ett gårdsnamn heter "st"... så blir det givetvis också "Sankt". Love it! Så enkelt, och så jävla roligt. Ligger för övrigt på minus-sidan på vidrighetsskalan. Så det är luuugnt.
     
    Så, vad lärde vi oss av detta? Barn är hemska. Och vidriga. Oftast samtidigt. Jag var inte direkt någon speciellt elak unge - men ändå var vi precis såhär! Nu gick vi ändå tre år i högstadiet, och dessa exempel är vad jag kunde komma på. Men ändå. Se poängen! Vi, rätt snälla ungar, var också as. ALLA ungar är as. Tänk på att det blir bra för jorden att inte skaffa barn; självsanering till slut. Nej men ärligt, föräldrar borde över lag sluta vara så jävla godtrogna. Ungarnas parti är tamejfan inte alltid rätt. De vinklar och vrider det till sin fördel. Klart det kan vara så också, men helvete heller att det är vad man borde utgå ifrån. Som om vi inte alla är lite av små as i grund och botten? Hur skulle det då kunna födas "rena" ungar? Nej, nej och nej. Jag vet i alla fall vart jag står i denna fråga, haha.
     
     
    Denna bild är klockren. Nu skulle dock inte mina föräldrar stå bakom mig i något av detta ovan, men bilden säger så mycket om hur hemsk skolan har blivit och hur det ser ut IDAG. Jag förstår att lärare knappt kan ha yrkesstolthet idag, för det finns inte längre någon stolthet i att vara lärare idag. (Tack vare att många föräldrar idag tror att deras ungar är änglar och "han/hon har minsann INTE gjort det eller det", blablabla, och tar barnets parti som om det vore någon jävla tävling och man skulle välja lag till fotbollen på rasten. Vuxnas parti vs barnens parti, där har vi det! Något som inte existerar idag.)

    This

    Förstå att det är det här man möts av varje dag! Glädje och förväntan. Min fina unghäst 😍


    Ida som fotat. :)

    Klapp på axeln för bra försök

    Det blev senare än önskat igår, med tanke på att alarmet ringde klockan 03. En arbetsdag senare och jag var rätt trött. Tänkte att jag BORDE rida Aleccis (för gissa vad - min plan har skitit sig igen. Ingen ridning lör och sön pga noll tid - är väldigt tacksam att jag just denna vecka tänkte lägga in en återhämtningsvecka för det blev helt perfekt med tanke på hu svårplanerad, plus dåligt med tid, denna vecka har varit) och helst gärna Latoya. Men jag tänkte att jag "tar det som det kommer".
     
    Är så nöjd med att jag red ett dressyrpass med Aleccis. Inte det allra bästa, men inte heller dåligt utan ett helt okej pass - och framför allt okej med tanke på mitt tillstånd. Gav mig fan på att rida Latoya också. Bara galoppera i skogen så det inte skulle vara jobbigt på något vis, utan bara ren motion. Gick bra! Så sedan var båda ridna och jag kände mig riktigt nöjd. Svängde in på Maxi och fyllde ut så jag hade grejer till köttfärssås. Har nu ätit och tänkte sova för en kvart sedan. Ligger lite efter, som vanligt.
     
    Aleccis tuffade på som ett jävla ånglok igår! Skulle ju jogga henne byn innan P&Jen med Latoya. Hon känns superpigg, fräsch och alldeles jätteglad. Så skönt att känna. För jag har varit lite lätt ängslig att hon gått för hårt, för mycket och för mycket hoppning/tävling den senaste tiden. Men nej, jag kan inte tänka mig det. Hon visar inga som helst tecken mer än att hon bara vill köööötta. Jag längtar tills nästa helg när vi ska umgås, bara hon och jag, igen. Så som vi gör det bäst. Inte alltid bäst i resultat, men vi är bäst på att umgås. Jag älskar mina hästar. De är sååå fantastiska <3
     
    Här är förresten en bild från igår som Ida fotade på Latoya. Jag kan dock inte minnas att jag bad henne göra skänkelvikningar (som nätt och jämt sitter på kommando, hahaha) ;) Unghäst, unghäst, unghäst. Man blir aldrig så ifrågasatt som på en unghäst med åsikter. (Men det är ju precis det jag vill ha! En hjärna, massa egen vilja. Det är fint.)
     

    Resultat från Sävsjö; Latoyas första pay & jump!

    Min planering höll skitbra. Det är jag lite extra nöjd med, haha. Sedan tuffade vi iväg och detta var första gången hon åkte transport längre än typ fem minuter, förutom när hon åkte från Estland då, men då åkte hon b-kortslastbil. Hon stod bra och åkte snällt där bakom, var laddad när vi kom fram och lite lätt svettig på halsen men annars verkade hon oberörd, och pigg och glad. Hon fick till och med stå och vänta, vilket hon inte heller behövt göra innan, men just stå still är inte hennes starka sida, så det var kul att hon stod jättesnällt i de ca 20 minuterna som hon fick vänta. Att lasta ut och ta på sakerna gick också bra. Lite snurrar hon ju runt och så, men det ingår ju, haha.
     
    Hon kändes pigg och glad att skritta fram (men var lite rädd för två små, små minishettisar i en hage brevid, haha!) och rida igång inne i hagen. Vi travade lite och galopperade typ två varv i varje galopp sedan väntade vi på att få komma in i ridhuset och hoppa fram. Just när hon skulle gå in där så kom jag på att jag ju inte ens har ridit henne i ridhus innan, haha. Aja, mycket nytt på en gång. Hon har däremot varit i ridhus innan, så själva grejen i sig är ju inte helt ny. Men hon stod och kollade in genom dörröppningen lite innan hon vågade gå in. Där inne gick det bra, fast hon gjorde ett skutt över en gropig del i underlaget som såg annorlunda ut. Typ som Lillis brukade göra. Vi travade mot hindren och tog dem sedan i galopp, bara ett par språng och hon kändes trevlig. Hinder är ju hennes grej, kan man säga. Ska hon strula så sker det snarare mellan hindren, vilket inte är någon som helst nyhet om man säger så ;)
     
    60 cm
    Hon gjorde en så bra runda! Den kändes ganska balanserad och hon svarade framåt varje gång men stack inte en enda gång, så det var en jämn och trevlig runda. Supernöjd med henne! Hon är ju inte särskilt reglerbar, utan hindren kommer lite som de kommer - dvs, ibland nära och ibland lite längre ifrån. Det bekommer henne inte, och hon hann över alla bommar i tid så vi seglade in och satte en felfri runda. Heja hästen!
     
    Sedan var det ganska lång vändetid, då jag hoppade över en höjd. Vi skrittade runt i hagen och väntade. Det tyckte hon var lite långtråkigt och drog mycket i tyglarna gång på gång. (Men att sitta av och tro att man ska kunna parkera henne och att hon ska stå still är att hoppas på för mycket. Skritta runt var jättebra.) Sedan fick vi äntligen hoppa fram för andra gången. Hon hade tröttnat lite och var lite sur mot drivande hjälper, men hoppade bra. Jag ville inte hoppa så mycket och när hon först tog ett par språng bra och sedan surade lite så tog jag bara ett språng till och sedan var vi nöjda. Vill ju inte tjafsa med henne eller göra henne mer sur.
     
    80 cm
    Hon fattade först galopp och galopperade på framåt, men sen sa hon tvärnit och gick inte fram så bra. Försökte rida mot hindret men vi kom inte riktigt dit. Vi kom inte igenom starten utan jag gjorde ett nytt försök och försökte få henne att trava och travhoppa första hindret. Det gick, om än lite motvilligt, och sedan började det flyta på. Det kändes bra, men första rundan kändes riktigt bra, så denna var helt klart godkänd men hon var inte lika balanserad och det blev lite ojämnt. Hon är helt otittig på hinder, och i denna start fanns det plank och grind - inget som hon ens la märke till. Fantastisk häst! Bommarna låg kvar även denna gång och vi satte vår andra felfria runda! Så duktig.
     
    Att lasta för hemresa var lite svårare då det är så mycket annat att kolla på, men efter en stund så kunde vi bege oss hemåt. Hon åker bra, vilket såklart är skönt. Just nu åker hon smalt, för man vet ju inte hurdan hon är. (A är bredåkare. Pärla med... Lillis åker smalt.) Men hon stod bra och verkar få tillräckligt med plats så det är jätteskönt. Tanken är ju att alternativen att kunna åka med två hästar ska finnas, och då underlättar det rejält om hästarna kan åka smalt. Hon hade inte ens bajsat på hemvägen (gott tecken!) men var ändå glad att få komma hem och ut i hagen igen. Jag tycker om min unghäst <3 Det blir bra det här!
     
     Filmtajm!

    Sadelkoll och rabarberpaj

    Var ju iväg för att få sadeln kollad av Sharpman som var på väg hem efter en tripp till Skåne, och kunde svänga förbi och kolla våra sadlar längs vägen. Det var grönt! Behövde bara korrigera lite framtill så köpte en korrektionspad för att få upp sadeln litegrann framtill. Jag är väldigt svårflirtad och är alltid skeptiskt så fort någon vill sälja på något (hehe) men jag måste erkänna att jag kände rätt stor skillnad. Hon upplevs ju lite framtung och dykig, men när sadeln kom upp lite så fick jag bättre sits och voalá så kändes Aleccis mycket "rakare".
     
    Dressyrsadeln däremot ska bytas till en med framför allt bredare kanal och lite längre anläggningsyta (ska gå upp en generation av samma modell), så jag ska hålla kolla på begagnatmarknaden. Men tänker rida sporadiskt i den för att underhålla dressyrtränandet tills dess att den blir utbytt.
     
    Efteråt red jag Latoya med Ida och Pärla i skogen. Slöpotta var hon först, men sedan blev hon sitt rätta jag igen. Ser fram emot morgondagen!
     
    Nu står rabarberpajen i ugnen och jag väntar med kurrande mage. Så jävla hungrig, haha. Det "roliga" med rabarberpaj är att jag inte ens gillar rabarber. Trodde jag. Alltså jag föredrar sött, och rabarber är surt. Men sedan förstod jag att själva smaken av rabarber är god, bara man förgör surheten. Socker is your best friend! Så tillsammans med hela skafferiets socker är nu en rabarberpaj på väg att serveras till kvällsmat. Nyttigt osv. Hälso-onsdag it is!
     
    Aleccius-Bästius <3

    Onsdag i hälsans tecken

    Vi kan ju låtsas att jag inte alls (hets)åt fyra (skitgoda!) vaniljbullar till frukost efter en helt okej köttbullesmörgås. Därefter bar det iväg till affären för att storhandla. Med en av alla bästa vänner i headset. Det är fint som fan att gadda ihop sig och spy över saker och ting i telefon. Typ som att barn är jobbiga och att det är så sjukt att folk frivilligt skaffar barn?! Kan inte fatta det. Helt sjukt. 85-90% av alla kvinnor skaffar barn. Helt jävla ofattbart. Varför ta livet av sig och bli en föräldra-maskin för, och många redan i vår ålder. Tragiskt... Ibland fick jag repetera min galla, för kompis ba; "jag hör inte vad du säger FÖR DET SKRIKER EN JÄVLA UNGE I BAKGRUNDEN", hahaha. Well, det var jag och en och annan småbarnsförälder som handlade strax efter åtta en onsdagsmorgon, kan man väl säga. Vi kom förresten fram till att det borde vara förbjudet att ta med barn ut i det "offentliga rummet", haha. Stäng in dem i ett bollhav någonstans bara så man slipper dem!
     
    Drog hem, packade upp varor och bytte om. Var sedan ute och sprang en liten sväng. Jao, med betoning på "liten". Mina knän (och kondis, höhö) är inte så bra, så jag vågade inte pressa järnet utan började med en 2,5 kilometers sväng. Ja, det var jobbigt i slutet, fast att det inte var så långt. Jag lärde mig sist och tänker inte ge allt jag har och lite till och springa tills jag spyr och dessutom vilse samt var sååå slut att jag inte ens kunde gå, eller knappt stå på benen. Fick ringa efter skjuts. Tror ni jag sprang mer efter det? Eh nej. Så nu provar jag igen. Ser vad knäna säger. Jag försökte hålla mig på gräskanten där det fanns och valde en grusad liten väg så gott det gick också.
     
    Nu multitaskar jag och har påbörjat en... wait for it... spenatlasagne! Eller ja, fuskvarianten. But still! Tänkte mig sparris(!!!!) och päron till den. Fasen vad höga förhoppningar jag har.
     
    Snart väntar ridning och sadelcheck. Blir en bra dag detta! (Köpte även rabarber och vaniljsås, så kan vara så att jag ger min lilla springtur fingret och svullar ikväll. Äsch, jag sprang inte för att banta. Hejhej onyttigheter - vill ni gifta er med mig?
     
    Bara för att Lillisen är saknad men ingen är gladare än jag att han får göra det han gör allra bäst <3
     
    För att förtydliga; JA jag "ogillar skarpt" barn. Barn som grupp. Barn som del av samhället. Barn som odefinierad massa i form av jobbiga, skrikande, klängande, hemska varelser. Nej, jag tycker inte illa om enskilda individer. Och ja, det finns några (enstaka!) barn där ute som jag tycker om. Men det är för att de är "små människor" och inte innefattas av mitt "ogillar-skarpt-barn":ande. Undantag bekräftar regeln.

    Beslutsångest i tävlingsdjungeln

    Jo, jag preliminärplanerade ju, och anmälde även till, en del tävlingar relativt tidigt på säsongen som många andra. Tänkte då åka till Växjö nästa helg. Tanken var att ligga någorlunda stadigt på 120 och därför börja med en 110-klass men fortsätta med några 120-klasser, över två dagar.
     
    Men sedan ångrade jag mig och tänkte att en dag räcker. Såg sedan att Norrahammar-Taberg har tävling samma helg, men med klasserna 110+115. Eller jag visste det egentligen, men hade redan valt bort den tävlingen pga att jag ville hoppa 120. Kom sedan på att de ju hade tom 115 i alla fall, och sedan har jag velat fram och tillbaka; 110 och 120 i Växjö, eller 110 och 115 i Norrahammar..? Det är knappt någon skillnad rent höjdmässigt, men eftersom det ändå sitter i huvudet så är det ju klokare att åka och hoppa 115! Eftersom det inte kryllar av just de klasserna heller, så är det bara dumt att inte passa på. 120 kan vi starta hela hösten om vi skulle vilja.
     
    Så nu är planen istället såhär; Norrahammar 110+115 nästa helg, därefter två 120 i Lenhovda. Knäppt, kan tyckas, men icke. Lenhovda är och har alltid varit vårt jäkla "ess" på något vis. Där går det ALLTID bra - vilket inte på något sätt garanterar något, men där sprutar vi av självförtroende. Och då gör jag som så att jag utmanar oss i två 120-klasser som ett litet genrep/check inför hemmatävlingarna som är helgen efter.
     
    Så får vi se om det upplägget kan passa. Nu när jag äntligen bestämt hur jag ska göra så är jag faktiskt nöjd och hoppfull. Aleccis känns bara bättre och bättre på hinder, och efter ytterligare en hoppträning ska det nog allt kännas som vi är i fas igen. Jag är ju lite skeptisk gentemot min egen ridning, men det är inget jag kan skylla på. Upp på hästryggen och träna bara! Nästa år ska ju Latoya gå 120 så inte kan jag sitta och mesa som förberedelse till det, haha.
     
    Ska och ska... Men målet är såklart att försöka ha henne i fas för sin ålder om hon känns redo för det.
     
    Eyes on the prize. Eyes on the fucking prize. No excuses.
     

    Så lika, men ändå så olika

    Kolla in mina bruna flickor. Inte världens bästa bilder, men man ser stor skillnad på dem. Bog, ben. Aleccis är ju en grovis av den äldre typen medan Latoya är en klenis av den moderna ännu sportigare typen. Klart det är stora skillnader på dem, men jag kan ändå inte låta bli att bli så fascinerad. Samma mål, så olika avel dit; hopphäst. Så lika men ändå så olika. 
     
     
     
     
    Men de är lika fina för det, trots sina olikheter. 😄

    Dressyrfilmen igen

    Har nu gjort oss döva, stumma och lyckats få den sopiga musiken att hålla käften ;) Skämt å sido, men drog ner ljudet och har laddat upp dressyrfilmen på nytt, så nu kan inte youtube gnälla! Se och lär hur man inte ska göra, hahahah.
     
     

    Omplanering

    Det var ju inte så konstigt att typ 99% av alla starter i helgen var felfria i terrängen. De hade nämligen haft någon tävling (tävling, pay&cross?) där någon helg innan, och hoppat EXAKT samma terrängbana , och då hade det varit desto mer fel på hinder. Det säger lite om varför nivån var så jämn. Oavsett vad så blir det i alla fall inte någon fälttävlan i Kinda igen, just för att det kändes för "lätt". Jag vill ha mer utmaning! Fick även "tipset" (eller vad man ska kalla det) att det droppar av dressyrhästar i H100 (och högre) för då har terrängen blivit så pass mycket svårare. Dvs starta H100 istället. Sounds good to me! Ska nu "bara" lära mig rida dressyr, träna extra på skänkelvikningar och de där förvända galopperna så blir det debut sedan. Jäkla dressyrnissar, de vill jag inte tävla emot HAHAHA. (#orättvist)
     
    Jag behövde inte direkt planera särskilt mycket denna vecka; Aleccis har en lugnare vecka i form av återhämtningsvecka och Latoya går sina fyra dagar varav sin P&J-debut. Men så blev det lite ändrade planer; sadelcheck imorgon, vilket betyder att Aleccis då går ett sadelcheckspass (plus lite till för att passa på när vi ändå åker iväg) och Latoya skulle ha vilat. Men eftersom Ida ska rida Pärla då, så fick Latoya vila idag istället och så får hon gå galopp i skogen med Ida och Pärla imorgon. Ärligt talat satt det bra med ridfritt idag. Jag har tagit på mig lite mycket de senaste dagarna och nu efter jobbet har jag varit sååå trött; både mentalt och fysiskt. Istället la jag mig och solade i hästhagen en timme och bara umgicks med mina alldeles egna och alldeles underbara hästar när jag kom hem. Bäst är de.
     
    På tal om jobbet så hade en ko hittat ut och stod mitt på vägen till en av gårdarna. Jag hoppade ur och släppte in henne till sina kokompisar igen. Hon bockade iväg och såg extra glad ut. Efter att jag hade hämtat mjölken så ringde jag och meddelade läget. Bonden blev som väntat jätteglad och väldigt tacksam, och skulle kolla stängslet när han kom hem. För mig tog det en minut av min väldigt viktiga tid (höhö), så det var lätt värt det. Klart kossan skulle in i hagen igen!
     

    Latoyas vecka

    Latoyahästens vecka är inte vidare avancerad den heller, förutom en dag. Det är nämligen P&J-debut på torsdag! Blir spännande och kul! (Förutom om hon är på tjurhumör, hähäh.)
     
    Måndag; ängen
    Tisdag; galopp i skogen
    Onsdag; vila
    Torsdag; Pay & jump
    Fre; vila
    Lör; vila alt skogen
    Sön; vila alt skogen
     
    De båda veckorna som har gått nu har hon gått mån, tis, ons och fre vilket har fungerat super. På så vis har jag fått känna hur hon är både när hon har gått några dagar på raken och även när hon har haft en, resp. två vilodagar. Det är ett upplägg som jag gillar och därför hållit det. Men denna vecka blir det skillnad, och jag vill inte att hon ska gå dag nummer fyra på raken som själva debuten. Känns lite taskigt mot hennes fortfarande unga och orutinerade huvud. Därför skiftar jag och så får hon vila dagen innan istället. Mest för att hon ska vara på positivt äventyr-sugen-humör (förhoppningsvis) och inte ha blivit mentalt aktiverad (men även fysiskt aktiverad så hon inte är slutkörd - vilket inte är så rimligt, men ändå) utan då helt enkelt fått en ledig dag.
     
    Jag jobbar dock helgen och kör dag, vilket innebär är det tuffaste för min del så jag vet inte om jag orkar rida två hästar på lördagen eller söndagen utan har det lite öppet. För Latoyas del vill jag hellre ta henne på lördagen så jag kan rida mån, tis, ons veckan därpå. Annars ändrar jag lite i nästa vecka också så det ska passa.
     
     

    Aleccis vecka

    Denna vecka är en återhämtningsvecka för Aleccis, och den ser ut som följer;
     
    Måndag; vila(de).
    Tisdag; vila.
    Onsdag; jogg på raka spår.
    Torsdag; jogg på raka spår.
    Fre; vila.
    Lör: jogg på raka spår.
    Sön; jogg på raka spår.
     
    Inget avancerat alls, och en blandning av "helvila" och bara ren motion utan direkta träningstankar. Sedan kör vi på som vanligt igen nästa vecka. Då är det bland annat hoppträning igen (ÄNTLIGEN!). Efter nästan en månad sedan sist. Välbehövligt! Till den helgen sedan så gjorde jag inte bara klassbyte utan tävlingsbyte helt och hållet. Mer om det en annan gång.
     
    Livsnjutarn <3

    Latoya igår

    Efter att ha gått upp klockan 03 för jobb på lördag, 05 för tävling på söndag, 03 för jobb igår och dessutom väntade en uppstigning vid 05 idag... Alltså jag var så himla trött efter att jag kom hem från jobbet igår! Tog en tupplur och slocknade stenhårt i de 12 minuterna. Sick. Hade lätt kunnat lägga mig för kvällen... Men hade en Latoyahäst att åka på i värmen först.
     
    Hämtade in dem, borstade, slängde på grejerna och sen var vi svettiga båda två, haha. Utan att ens ha börjat rida än. Red ner till ängen, och hon hade svårt att skritta fram utan det blev trav gång på gång. Piggelin <3 Hon föll spontant in i galopp så vi galopperade runt random en stund och bara njöööt. Fint väder, fin häst, fint jävla liv alltså. Hon galopperade till och med som folk, haha.
     
    Skrittade lite och gjorde sedan lite nytta. Men bara lite. Rullade mest bara runt men smög in övergångar, avbrott och tempoväxlingar. Det var fortfarande gassande sol och skitvarmt så jag red inte länge, utan satt på henne en halvtimme och red väl aktivt i max tio minuter typ. Men i mer rulla på-anda och inte lika mycket träningssyfte som sist. Det passade oss båda asbra idag. Det är klart att det är roligast att träna på och verkligen känna förbättring, men inte efter många tidiga morgnar och halvt solsting. Ett motionspass på ängen med smyglydnad var perfa!
     
    Efteråt var hon rätt svettig (well, vi var ju svettiga redan innan, som sagt) men jag orkade inte introducera henne för vattenslangen, utan vi gjorde feg/bäbis-varianten och använde hink och svamp. Lite skeptisk var hon, men det gick bra. Skönt att få svampat av henne rejält efteråt med, för torkad svett är inte kul.
     
    Bilderna blir verkligen urusla när jag laddar upp dem direkt från mobilen via appen. Usch. Så brusiga och pixliga är de inte alls egentligen. Kul -.-' Men hästen är det inget fel på!

    Filmerna från tävlingen

    Mer detaljerad redogörelse om känslor, tankar och dylikt finns här.
     
    (Det står att filmen är blockerad i vissa länder pga den (SKITDÅLIGA btw) musiken. Säg till om den inte går att se så får jag ta bort musiken. Laddade upp den som den var för att slippa redigera och böka... Nu tyst film!)
     
     
     

    Resultat fälttävlan H90 i Kinda RF med Aleccis

    Dressyrmomentet
    Hon kändes trevlig och fin på framridningen! Galoppinslag här och där och halvdåliga halter men kändes stadig och mjuk i övrigt. Det kändes riktigt bra. Red ner till nästa bana, typ som en större variant av collectingring. Där blev hon spänd och tittig på det runt omkring. Jag i min tur visste inte hur jag skulle reda ut det och blev typ lite sur på henne då och då när hon inte lyssnade, vilket inte blev bättre. Tappade allt hopp typ tills det var dags att gå in på banan. Jag var liksom inte sur på henne, men jag surade till när hon inte lyssnade. Är inte långsint, så tog inte med oss det in på banan.
     
    Med tanke på hur illa det nyss känts så var det väl ändå hyfsat, men med tanke på hur himla fin hon var att rida fram så kändes det... skitilla. Var inte alls nöjd. Bara besviken. Lyckades hålla henne från galoppinslag i traven men gjorde massa andra fel i stället. Uppridningen var väl någorlunda men jag kände att hon inte alls var sådär trevlig som hon varit tidigare. Travökningen blev sen och jag vågade inte riktigt "skjuta på" 100% med risk för galopp, så fegade något. Serpentinerna kändes ojämna sett till storleken men trevliga att rida. Fick 7 där (en av två). Fick bra kritik för avbrottet till skritt samt eftergiften där, trevligt. Lite halvdassig trav på det. Red sedan dålig väg i första galoppvolten (märkte att jag planerade min väg dåligt och efter halva bara "detta kunde jag ha gjort mycket bättre" = ingen kul tanke. Lite sent påtänkt, om inte annat). Formade dåligt också. Längningar har hon gjort som en jävla kung när vi tränat. Alltså SÅÅ bra. Eftergiven men massa tryck, låg kvar hos mig och sen var det bara att samla upp. Ville givetvis inte känna på dem på framridningen eftersom jag inte ville elda upp henne mer. Satte tryck och BAM så visste hon inte vad jag ville och blev skitspänd, hoppig och det blev pannkaka av alla våra fina poäng som vi skulle samla där. Skit. Fegade i traven för det är mellan galopperna som hon brukar vilja stoppa in mer galopp. Gjorde en urkass skitdålig halt. Eller ja, knappt. Knappt en halt. Jag upplevde som vi stod still (men alldeles för kort) för när hon ville rätta, så tänkte jag att det var bättre att rida fram igen. Lite dumt, för vi stod still typ 5,5 sekund kortare än de 6 som var planen. ILLA. Nästa galopp var också dåligt formad (som jag tragglat med att forma henne i galoppen - varför jobbade jag inte bara lite?!), och ett nytt försök som blev en ny pannkaka av en ny längning. Volten vet jag inte riktigt hur jag ska göra, så den var väl varken bra eller dålig. Ett gott försök till uppridning iaf, och bra, jämn halt i slutet. 58,5% och tredje sist i resultatlistan so far; 23 av 25. Wo-jävla-ho. Starkt jobbat osv... 62,3 straff.
     
    Hoppmomentet
    Banan var lätt, både byggd (snett i genom, långsidan, snett i genom, bruten linje, bruten linje) och sett till hindermaterial. Sprang den (ordagrant) och försökte sedan att inte krocka med andra som hoppade fram. Vi var tre på en typ 20 metersvolt(?) med hindren på medellinjen och ja, det var TRÅNGT. Tog lilla två gånger och oxern en. Det var nämligen så att de skulle på och börja sänka hindren sedan. Värma upp genom att hoppa varje jäkla litet hål på hinderstödet. Alltså 90-hinder typ. Det värmer man ju typ upp på. Jag gör iaf det. Inte fan skulle jag få för mig att plocka ner och rulla hundra språng över så små hinder i alla fall. Aleccis kändes taggad och bra, så jag valde att rida in rätt snart istället.
     
    Jag råkade lägga henne väldigt nära några gånger och la in ungefär två hundra extra galoppsprång mellan andra och tredje hindret, men annars kändes det jättebra. Aleccis dagsform var perfekt och hon var så glad och taggad. En rätt okomplicerad noll-runda, även om hon fick häva sig över ibland. (Förlåt hästis.) Felfri både på hinder och tid. Klättrade knappt något, men låg nu på plats 18 av 24 (ett ekipage som fått bryta pga för många fel och därmed inte är berättigat att starta terrängen).
     
    Någon timmes paus (rätt stor skillnad på typ en timme och sju(!) som det var... i Udden? Aja, vet inte. Men här var det bara en hästklass (resten ponnyklasser) så då blev det bättre flyt. Gick terrängbanan, åt därefter en pytteportion (VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ALLA SOM LÄGGER UPP MAT?! Så jävla provocerad av de fruktansvärt små portionerna... ILLA!!) och tog sedan ut Aleccis igen för veterinärbesiktning. Uppsutten bangång därefter och sedan en kort paus innan det var dags att rida fram.
     
    Terrängmomentet
    Aleccis var helt fantastisk! Taggad redan på framridningen och det var som att hon visste precis vad hon hade framför sig. Fick till en bra start och hon studsade nästan genom startfållan för att få komma iväg (men jag var tvungen att hålla henne så vi inte skulle råka tjuvstarta). Sen iväg! Som en virvelvind över första och andra hindret, ner för en ganska brant stig, längs en skogsväg, upp igen och nästan lika brant det, men hinder tre i slutet av backen. Bort till fyran och över den, fortsatte över femman och runt för att sikta på sexan. Tappar stigbygeln och föredrar helt klart att ha den innan vi hoppar och lyckas efter flera försök faktiskt få in foten strax innan språnget. Mellan sexan och sjuan slutade jag bromsa för att se vad som hände och hon drar på som helvete, haha. Får någorlunda balans och kan erbjuda vettig avsprång över sjuan. Hon flyger även över åttan och nian, och vi får till diket, nummer tio, helt perfekt. Framåtgalopp men inte hetsigt utan att hon måste hinna uppfatta diket (mycket grönt men nivåskillnader = lätt att missuppfatta), ett nära avsprång så hon nådde över det ojämna vid kanten. Lite vingligt vid elvan, vagnen, men hon laddar för fullt och köttar. När vi kommer till vattnet så hoppar(!) hon i, haha. Fortsätter uppför tretton och går lite stort men inte farligt över fjorton, seglar därefter över nummer femton och i mål. Felfri med tiden 03:42, optimaltiden var 04:56 (kan missa på någon siffra, men däromkring). Var orolig att vi sprungit för fort och skulle få mer straff för det, men vi klarade oss. Helt felfri terräng alltså. Några hinder kom vi nära (blir lätt så när hon ger fullt mot dem), men aldrig så att hon slog i, bara så att språnget inte blev så snyggt när hon viker sig över eller liknande. Men känslan här i terrängen var perfekt!
    Vi slutade alltså på 62,3 + 0 + 0 = 62,3 straff.
     
    Klättrade tyvärr inte alls mycket trots det resultatet, utan slutade på plats 15 av 21. Är så jävla skitmissnöjd över vår urusla dressyr. För resten var BRA. Och är missnöjd med vår plats i resultatlistan också, såklart.
     
    Det var "tyvärr" väldigt hög standard i terrängen och nästan ALLA var felfria och snabba. Visst, det är väl kul för de som tar sig runt och så vidare, men ärligt talat. Terrängen ska vara utslagsgivande och nu var den väl helt enkelt "för lätt". (Eller var vi som startade bara väl förberedda? Vem vet.) Det känds ändå fel när ekipage efter ekipage var felfria för just terrängen ska vara något att bita i, och just här, nu, idag, så var den inte det. Bra att börja med dock om man önskar inbjudande och av det lite lättare slaget.
     
    Jag är lat (läs; trött och har fet tidsbrist; Måste. Sova. NU.) så slänger bara upp en oredigerad headcam-film till att börja med. Glömde stänga av den så den sista biten är från när vi travar av bara. Inte ens jag har orkat kolla klart på det, haha. Det är hoppigt och rätt kasst överlag, men denna gång så ser man i alla fall hindren! Kameran är en lågbudget variant, så jag är bara glad att jag lyckades få till lite denna gång. Resterande filmer kommer imorgon!
     

    I fas inför morgondagen

    Sådärja. Hästen är broddad, svansen är borstad, hästen är motionerad, grejerena är smorda (smörjde på smutsen på stövlarna, haha, hur lat? Äsch, stod ju med fett på svampen och stövlarna var i raskzonen bredvid mig så jag ba körde på. Vet inte hur bra de mår av extra-extraingrodd och -insmord smuts, men det ser betydligt bättre ut i alla fall), nummerlappen sitter på tränset och ja, vi är i fas inför morgondagen.
     
    Red lite på ängen. Ville känna igenom och mest jogga henne, ta programmet igen och göra någon extra halt bara. Provade faktiskt, i slutet, att lägga henne i en högre form men trodde hon skulle protestera. Det gjorde hon inte?! Det gick helt okej, men för varje moment blev hon längre och längre då jag som sagt alltid "tappar" tyglarna i form av att de glider. Men jag skulle rimligtvis kunna visa henne i en typ LA-form med lite mer träning och om jag bara kommer ihåg att rida henne fram till min hand (med korta tyglar hela tiden när det ska vara korta tyglar) och inte glömmer bort att rida så fort vi ska göra något så avancerat som att svänga lite, haha.
     
    Får se hur jag gör imorgon. Jag ville gärna träna lite mer ikväll, men såg inte att det fanns någon som helst anledning. Vi kan ändå inte göra något drastiskt eller befästa en ny ridning+form över en natt ändå. Det som sitter, det sitter. Jag vet teoretiskt sett hur jag ska göra; fokusera på takten i traven så att hon förstår att jag vill att hon håller sig till trav, tänka skritt in i halten och tänka mycket framåt i övergången till skritt för att det inte ska bli en "sa du halt?"-tvärnit och sedan framåt. Lugn i galoppfattningarna (... hon har lärt sig att det är galopp efter skrittdelen nu. BUHU. Jobbigt. Blä, hon springer ifrån mig, gång på gång) och upp med blicken i uppridningarna. Typ så. Försöka slappna av i ben så foten blir (håller sig) vågrät. Andas och ha kul - för det är kul att rida och umgås med hästen.
     
    I hoppningen och terrängen har jag inte alls lika mycket att tänka på. Jag ska försöka rida lite mer offensivt än sist, men ändå sträva efter samma känsla i hoppmomentet. I terrängen ska vi rida fort, haha. För det gick FORT när vi nästan satte optimaltiden i Udden. Så jag ska låta henne springa, och sedan givetvis balansera upp inför hindren.
     
    Jag har inte hunnit avsätta tid för datorn, så det blir snålt uppdaterat imorgon. Kanske hinner live-rapportera lite om ni har tur ;)
     
    Bästa hästen från ikväll. Fina <3
    Klockan står på 05, och även om jag borde så vägrar jag ställa den en minut tidigare. Det blir för lite sömn ändå, så bättre att sova någon kvart-halvtimme extra och stressa jävlar när man är vaken i stället. Sunt (Y) Nu ska här pluggas vägbeskrivning, sedan ska här sovas!

    Förberedelser

    Det finns en sak som jag inte ser fram emot i eftermiddag/kväll efter jobbet. Jag ska givetvis rida Aleccis och det tillhör de fina sakerna. Men jag ska även brodda henne inför morgondagen. Det blir kul ;) I vanliga fall har jag dåligt tålamod och är alltid lite nojig att det ska bli korsgängor och skit, men nu efter att ha varit vaken sedan 03... Haha, hoppas på att jag av en slump råkar vara världens mest tålmodiga person just då. Egentligen vet jag inte vad det är jag är så "rädd" för, men det är ett fett stressmoment för mig att brodda, och det är därför jag tar bort stressen genom att brodda dagen innan tävling - alltid. Tänk att stå där på plats och greja med den skiten, nej fy fan! Då hade det garanterat skitit sig och blivit korsgängor och allt på en gång.
     
    Dressyren går ute på grus, hoppningen inne i ridhus - så det är bara i själva terrängmomentet det behövs broddar.  Boxholm t ex så går allt på gräs, så där är det ju självklart att brodda innan. Men visst, det finns tid att brodda på plats. Men jag kommer göra som jag brukar ändå, och brodda innan. Så får hon åka med dem och även starta både dressyren och hoppningen med broddar.
     
    Den lilla detaljen i form av "knoppning av man" har jag också framför mig, men då såklart på söndagsmorgonen istället. Det är inte heller något jag ser fram emot... Hahaha, why?! WHYY?! Varför utsätter jag mig för sådan skit för? Brodda och knoppa, helt frivilligt?! Skumt. Lär ju se ut som skit med, haha.
     
    De snyggaste knopparna jag har gjort. Spret ingår. Man kommer inte i närheten med en saxjävel vill jag lova, rör icke min häst. Det ska vara så. Annars hade hon inte haft det så, you know. Höhö.

    Rätt stabilt

    Att komma hem från jobbet kl 04 och direkt sova, för att sedan gå upp, äta frukost, rida, äta mat, duscha och sova igen (dvs ett "vaket dygn"/vaken tid på max 8 timmar) för att nästa dygn gå upp klockan 03 och börja köra dag kl 04 tillhör inte vanligheterna. Men nu är det precis vad jag har framför mig. Sovdags, alltså. Det blir en specialare nu där jag har bytt pass med en kollega nämligen. Känns ändå skönt att "vrål-vända tillbaka" dygnet efter de senaste nattveckorna mot de kommande dagveckorna. Dessutom vankas det fälttävlan på söndag och då är det minsann tidig uppstigning som heter duga. Eller, just denna gång är det väl rätt tidigt men inte ohumant. I Udden sist ringde alarmet klockan 03. Tur man är rätt van vid de tiderna med tanke på jobbet, haha :)

    Hästarna då! Latoya gick mycket riktigt i skogen. Ganska mycket galopp! Pigg och glad tjejhäst. Hon har lärt sig var vi galopperar nu, haha, så det är snarare hon som föreslår galopp än jag som ber om det. Sedan skrattade vi uppför Himlabacken (och NERFÖR! Ojojoj, framsteg! Hahaha.) När vi kom ner igen så mötte vi två (för henne) okända hästar och det var som att hon aldrig gjort annat än mött främmande hästar. Inga konstigheter alls. Fortsatte hemåt och hon var lika glad hela rundan igenom. Vi fick dock vända en bit för jag fick ingen högergalopp på sista sträckan (inte så lång bit) för att prova igen. Då kom den! Jag är inte riktigt kompis med högergaloppen - den är envis på raka spår... Vi råkade vara ute en hel timme faktiskt. Det är inte vad jag strävar efter (pga hennes fortfarande rätt ringa ålder). Men det tar ju som bekant mycket längre tid att skritta än galoppera (dvs jag skyller på backen att det tog lång tid). Jag älskar dock hur hon är lika pigg och glad när vi kommer hem som när vi ger oss iväg. Dessutom regnade det i omgångar när vi red idag. Inte heller hade hon invändningar mot. Jag trivs på hennes rygg!

    Aleccis red jag in för att rida på bana. Vi kände igenom programmet och ja, det känns rätt bra. Min sits är under all kritik och det är när den blir sämre än sämst (händer regelbundet) som jag spänner mig, tappar takten, A springer ifrån mig och så skruvar vi upp varandra. Vissa delar kändes himla bra och det var trevligt att rida runt på henne. Vi måste lägga ner lite mer tid på halterna imorgon. Nu är hon så ambitiös att hon drar på en pallnit när jag tänker halt och då dyker hon ner och rättar, gud förbjude, med ett bakåtsteg ibland. Ajaj! Så lite mer framåttänk in i halten. Det finns rätt mycket annat också att jobba med, men Rom byggdes inte på en dag och jag är 1. lat, 2. okunnig och 3. rätt kass. Det där med vägarna är inte heller vår starka sida, haha! Aja, hon kändes iaf tevlig och det är allt jag ber om. Red hem igen och totalen blev två timmar. Lite lagom sådär, höhö.

    Igår fick djuren ny hage. De har hetsätit sedan dess (feel ya horsies, jag är likadan. Hetsäta ftw!).

    Preliminär plan för Latoya

    Jag har suttit och kollat runt lite på arrangemang och tävlingar. Tanken är att försöka komma ut på pay & jumper så snart som möjligt (nästa vecka för att vara exakt). Hon kommer göra ett några starter, ev även hinna gå någon lokal beroende på vad hon säger om tävlingslivet, och sedan vila i fyra veckor. Därefter sätter vi igång igen och kommer se till att ligga på 100-nivå till hösten. Eller ja, allt kan ju hända, men det är min plan.
     
    I så fall ser det ut som följer;
    v 21 tors 26/5 P&J Sävsjö
    v 24 ons 15/6 P&J Tranås
    v 25 tors 23/6 P&J gräs VRF?
    v 26 sön 3/7 lok. Forserum (eller v 26 tors 30/6 P&J Braås)
    Sommarlov
    v 32 sön 14/8 lok. Foreserum
     
    Planera är kul, även om det inte alls kanske blir som man tänkt sig när det väl är dags sen. Forserum känns ändå "snällt" och av de som fanns så ligger det tillräckligt nära. Orka åka timmavis med en orutinerad unghäst liksom :P
     

    Fredag

    Lekte ju fälttävlan hemma på gårdsplanen igår, haha. Gick helt okej! Vi hade större problem (dvs missade det några gånger, hehe) med smalhinder än med att rida en böj på två galoppsprång; så jao, större precisionsproblem än teknik. Resten gick super och hon var astaggad. Så terrängmomentet på söndag borde inte vara några större problem. I småklasserna är det ju inte så svårt sett till små precisionshinder, utan det kommer senare, högre upp i klasserna. Well, jag kan väl egentligen tycka att vi borde ligga på H100-nivå, för det är inte orimligt. Men just dressyren är det ju som vi ligger efter i för att vara redo. I H90 är det typ LC-nivå, och i H100 är det LA-nivå. LC är helt okej, LA är... lite väl, när jag inte ens kan korta tyglarna. :)))
     
    Men jag tänker nöta dressyr (därav att jag red mycket förvänd galopp i vinter/vår) och tanken är att starta H100 (på riktigt, och inte "bara" ST100H = stilterräng) kanske till hösten eller så.
     
    Idag fortsätter dressyrnötandet och jag tänkte försöka få in den där "rida på en utmätt bana för att få känna på rätt storlek"-passet idag. Latoyahästen går galopp i skogen eller träningspass på ängen, det hänger på vädret. Tyvärr är jag inte alltför optimistisk utan det lutar helt klart åt att det blir skogen idag. Full gas!
     
     
     

    Todays 👌





    Idag känner jag mig som typ tolv igen. Här ska lekas! :D

    Naaw-feeling

    Ser ni vem det är?!
     
     
     
     
    Lillis såklart! Där var han inte katig, tänkte jag skriva. Men JO, det var han, hahaha! Han var däremot inte så himla stor, eller gammal eller något annat heller. Gulle <3

    Guldstjärna!

    Alltså! LYCKA!
     
    Latoya har gjort sitt allra, allra bästa pass idag! Åh, jag är så nöjd med henne idag. Hon var såå duktig :D
     
    Vi red också på ängen. Först joggade vi fram i trav och gjorde många stora serpentinbågar och hon var så jämn och balanserad. Det flöt på super och hon gjorde allt precis som jag bad henne (dvs trava och svänga, haha). Inte en invändning, inte något ifrågasättande eller trots, bara spetsade öron och så lydig och fin! Det bådade gott för resten av passet ;)
     
    Därefter gjorde jag skritt-trav-övergångar. Även detta var över förväntan! Efter några gånger blev hon dock mer sugen på att trava än skritta så då blev det mer minitrav istället för ren skritt så jag fick vänta ut henne lite i avbrotten. Därefter hade vi liten skrittpaus. Sedan travade vi igen och jag la in tempoväxlingar, döm om min förvåning när även detta fungerade rätt bra! Men hon la in galoppfattningar ibland när jag ville öka traven, och ibland svarade hon dåligt på drivande hjälpen så det var lite 50/50 där ett tag. Men över lag gick det bra och framför allt i början. Efter traven övergick vi till galopp. Först lite rulll och därefter tempoväxlingar i galopp. Det gick rätt bra, även där gick det faktiskt bättre i början. Jag galopperade henne fram på ängen, från kortsida till kortsida ungefär men inte hela vägen till kanten. Svängde och galopperade ner, svängde och gjorde likadant. Som stora, lite smalare men långa serpentiner och då ökade jag på, satt tillbaka och fångade upp, la på byteshjälp, svängde, ökade, minskade, la på byteshjälp och svängde. Tror ni inte hon satte nästan samtliga byten dessutom, på kommando?! Hon är helt fantastisk! Vilken ridkänsla hon ger (när hon är på rätt humör ;) haha). Något byte var i ett språng efter hjälpen och en gång var det inte rent, men annars satte hon en 4-5 rena byten på raken! Så roligt! Det var inte bara full gas, samla upp och byta/sväng, utan jag kände lite och ökade, minskade om vartannat. I slutet fick jag driva mer med min sits och verkligen gunga fram henne så hon skulle ta för sig då hon kortade upp sprången och inte svarade på hjälpen riktigt (jag accepterar ju om hon är trött liksom, men framåt betyder framåt ändå). Men tvärt om så ingick även lite väl mycket ökning ibland och att jag inte alls fick kontakt med henne utan det tog lång tid med mycket "sitta upp, sitta upp, sitta upp" för att till slut få tillbaka henne. Lite gung och bock kom det också, men inte på långa vägar som våra vanliga pass på ängen. Travade av, klappade hon henne jättemycket och skrittade av sedan.
     
    Detta pass slår alla andra med hästlängder alltså! Idag har vi faktiskt kunnat göra nytta och tränat! Det känns super och jag hade gärna haft henne på detta humör varje dag, haha. Fin häst!
     
     

    Aleccis på ängen

    Jag red Aleccis först idag, och vi kunde dressyra lite på ängen. Det kändes inte superbra, men inte heller skitdåligt. Det var ett mer "sådär men ändå okej"-pass. Vissa delar av programmet fungerar relativt bra och andra är... rätt urkassa. Som efter galoppen och en travdel där man vänder över ridbanan, gör halt vid x (obs; det gör hon bra!) men sen är det trav igen och därefter ny galoppfattning nere i hörnet, det är bara det att det blir galoppinslag på galoppinslag hela jävla tiden efter den där halten! Maah. Hon vill och vill och vill, men jag vill fan ha trav, haha. Tyglarna halkar dessutom ur mina händer och jag kan inte korta dem. Alltså jag KAN INTE korta dem... Det går inte..?! Det hade varit bättre att de stannade på vettig längd för då skulle jag inte ha det problemet, men icke. De glider och glider. Jävla skit. Vet inte hur jag ska lösa det.
     
    Men ärligt talat är jag inte alls särskilt uppgiven. Det känns ändå rimligt att starta och om jag bara håller nerverna i styr så kan vi nog få en rimlig bedömning. Jag räknar inte med några stordåd, haha, men det är ju kul om vi kan visa oss så "normalt" som möjligt så det helt enkelt känns rimligt. När nerverna bråkar och man inte reder ut någonting, då blir det inte heller en "rimlig" bedömning. Så det är just det där rimliga, "som vanligt", OSS, som jag vill få till och kunna "visa". Jag har så svårt för det där med att "visa upp". Är så obrydd att jag inte bryr mig om vad någon tycker om min häst. Hon är bäst och jag älskar henne, men ingen annan behöver göra det så det finns inget "jag-ska-visa-upp-min-häst-och-vill-ha-bekräftelse-i-form-av-höga-procent" i mig. Självklart är det såklart roligt om vi får till det och det känns bra, men jag menar, jag skrattade efter att vi fick 52% förra året. Vem fan bryr sig? Så länge jag älskar min häst så är allt annat oväsentligt. (Det är dock svårt att bli bra på en bedömningssport när man har den inställningen...)
     
    Men även om jag inte bryr mig på det viset så är jag fortfarande en tävlingsmänniska och det är väl därför jag ändå känner av nerverna. Jag gissar att det snarare hänger på den orutin jag har och att jag inte litar på mig själv på det viset att jag kommer komma ihåg programmet. Så om jag bara ser till att lyckas tajma in lite fler starter (även lokalt är av intresse om det finns tävlingar nära), så att det blir fler träningstillfällen att träna på själva tävlingsbiten skulle nog ytterligare delar falla på plats.
     
    Om vädret är vettigt så går hon dressyr imorgon igen. På fredag tror jag att hon ska gå mer raka spår men även ta något språng upp, men även ner för, banken och över någon av faten för att desperat smyga in lite terrängkänsla. Men vi får se. Lördag blir genrep med ännu mer dressyr (regnar det så blir det jobbigt). Alternativet är att jag skiftar mellan dagarna. Jag känner att jag borde dressyra någonstans på en 20x40 bana med bokstäver också för när jag chansar på en äng blir allt för litet. Serpentinbågarna blir för tajta och volterna blir inte 20 meter. Så det hade varit bra att träna på själva måtten.
     
     

    Söt-Latoya

    Latoya tyckte att mur-oxern var lite småläskig men hon hoppade glatt ändå. I språnget passade hon på att kolla, och benen flög åt alla håll. Haha, så söt hon är. Hon gör verkligen sitt allra bästa.
     
     
     
     
     
    Efteråt red jag på samma hinder igen för att erbjuda henne ett bättre språng. Men alternativet kunde såklart vara att hon blev skrämd och ville stanna och kolla, vad vet jag. Så hoppar hon bara exakt likadant, fast tar i mer. Haha, så söt! :D Hon visar gång på gång vilken fantastisk liten häst hon är!
     
     
     

    Pärlis!

    Red en sväng på Pärlis innan hoppningen igår. Det var 100% kärlek. Bara hon och jag. Som förr. (Fast inte riktigt.) Jag slängde på westernsadeln och så bara åkte vi i sakta mak där i skogen. Sedan fick hon trava och galoppera på skogsvägen och i byn. Hon kändes lite slö och långsam i början (så tänkte att vi tar det lugnt och fint), men upplevdes väldigt fräsch och "precis som vanligt" när hon kom igång, trots att det var månader sedan jag red henne sist. Hon går ju inte så mycket nu för tiden utan mer eller mindre bara när Ida rider henne (en gång i veckan).
     
    Det var alldeles, alldeles underbart och visst är vi rejält sammansvetsade. Den dagen jag går in i väggen och bara behöver en själsfrände att åka på - då är det Pärla jag behöver. Och exakt den medicin som vi unnade oss igår. Fantastiskt. Det är hästlycka i dess allra renaste form, och så långt ifrån man bara kan komma från själva sporten. Jag är dubbel, för jag är sportnörd. Men jag är allra, allra mest Pärla-nörd. Denna blandning, med dessa kontraster, är så viktiga. Länge leve Pärla!
     
     

    Hoppning på schemat

    Precis all glädje och taggad förväntan gick ur mig när jag på eftermiddagen meddelades att Lasse inte kunde komma idag och ställde in hoppträningen med kort varsel. Besvikelsen... Men vi var ändå några som hoppade tillsammans under kvällens träningstider.
     
    Latoya först ut för min del. Hon var väldigt, väldigt ojämn idag. Antingen var det verkligen full gas och noll kontroll eller också gick hon emot hjälperna och stod emot. Hon upplevs inte annat än ifrågasättande faktiskt. Men stundvis flöt det på bra. Vi lyckades tyvärr inkassera rätt mycket dåliga språng idag. Men när varken hon eller jag kan och det dessutom är ojämnt "och dant" i känsla, bjudning och hur hon lyssnar... Det kan bara bli bättre! När jag ser filmen så blir jag lite irriterad över min väldigt snåla eftergift. Det måste genast förbättras! I slutet hoppas hon en hel del hinder i följd och det var lite av ett test för att checka av henne. Jag har ju som sagt planerat in vår p&j-debut och känner att jag ville hoppa lite mer av en lite längre bana inför den. När hon rullade på kändes hon super, men jag känner att jag verkligen måste börja få in någon form av lydnadsridning (utb) i den dagliga ridningen nu. Visst, det kanske ändå inte skulle fungera bland hinder, men som det är nu är det mer av en chansning huruvida vi råkar hamna på en vettig avsprångspunkt eller inte. Hon är helt opåverkbar i anridningarna. Inställningen är det dock inget fel på!
     
     
    Aleccis var sist ut. Det kändes bra över småhindren när vi värmde upp, och ja, det kändes bra på de stora med. Nu har jag dessutom bekräftat att jag, direkt när det "flyter på", backar tillbaka till "normal-stöd" istället för extra-stöd. Hur svårt kan det vara?! Åh, så irriterad jag blir på mig själv. Nu fungerade det dock ändå. Men jag rider ju inte som jag har bestämt mig, och det gör mig tokig. Jag vet ju exakt hur jag ska göra - i teorin. I praktiken är det så himla lätt att "göra som man brukar". Just nu känner jag mig inte alls glad och nöjd, utan är på riktigt så jävla körd. Jag känner mig inte alls som den där "vinnaren" och är typ odödlig. Aleccis är TOPPEN, hon hoppar bra, är med på noterna, gör det jag ber om, är positiv och bara kör. Jag gör förvisso mitt bästa, men det är inte bra nog och jag har tappat allt hopp om mig. Nu är det lite ombytta roller mig och Aleccis emellan. Blä vad krossad jag är inombords. Och det är verkligen bara jag, jag och jag. Jag tvivlar något in i helvete på mig och precis allt i ridningen, eller ja, hoppningen. Jag behöver nog bara bryta ihop och komma igen, förhoppningsvis.
     

    Hoppträningstisdag

    Yees! Då var det dags igen! Hoppträning och Latoya har för tredje gången på raken fått en reservplats i första gruppen. Är verkligen jätteglad för det, och framför allt för att jag återigen får hjälp så att jag har möjlighet att ta med henne. Risken finns såklart att hon är lika tjurig som sist, men jag tror inte att hon ska vara det och även om hon är det så känner jag henne bättre nu så jag reder garanterat ut henne bättre om det nu skulle vara så.
     
    Igår anmälde jag oss till hennes första pay&jump! Ska höra med Lasse vad han tycker att hon ska gå, men jag har i alla fall preliminäranmält oss till två starter. Det blir Sävsjö, och det blir om en och en halv vecka. Jag ser verkligen fram emot det! Jag misstänker att jag får köra på samma taktik som när jag hoppade fram Aleccis back in the days; hålla oss "framför" hindren och sedan när så många som möjligt är på den sidan är det fritt fram att hoppa = mindre risk att krocka med någon på andra sidan när man varken kan styra eller bromsa ;)
     
    Jag har även bestämt mig för att Aleccis kommer gå träningen. Jag fick inte till trycket på tävlingen sist, så det är mer eller mindre det enda jag vill ha med mig och fokusera lite extra på. Det känns som jag har blivit mer analytisk och eftertänksam i samband med vår självförtroende-svacka (i tveksamt negativ bemärkelse). Men å andra sidan så är det bara att jaga språng som är det enda som "hjälper". Efter helgens fälttävlansstart så kommer hon dock få återhämta sig lite, och jag är rejält kluven till hur det blir tävlingen efter; en dag, två dagar, eller ingen start alls? Just nu lutar det åt noll eller max en dag. Vi får se. Jag tar det som det kommer, men har avanmält boxen i alla fall. Så två dagar blir det med största sannolikhet inte. Men just nu känner jag att jag vill ge henne återhämtning. Känner även att jag hade behövt bollplanka exakt vår position med någon rutinerad (Lasse igen? haha). Jag har lite funderingar, men tänker till att börja med "ta det som det kommer". Och just nu väntar kvällens träning.
     

    Resultat i Bratteborg med Aleccis (15/5)

    Väderwidgeten hotade med regn, men vi klarade oss hemma då det bara var mulet och grått, men inte så fuktigt ännu. Vem vill hämta en geggig, genomblöt häst i hagen när man ska åka på tävling liksom? De är nog få, haha. Hon var förvånansvärt ren också, så jag klarade mig riktigt bra, då jag verkligen trodde att hon skulle se ut som sju svåra år. Regnet kom däremot längs vägen, och väl på plats regnade det. Över lag hade vi dock tur med just den våta delen. Det regnade som sagt när vi kom, och när jag tog ut henne och började skritta henne men sedan var det bara mulet och fuktigt, tills det var dags att lasta in och åka hem igen. Kallt som fan var det däremot, men hellre det än både kallt och genomblött. Underlagen var också vettiga, så nepp, finns inget att klaga på.
     
    Aleccis kändes trevlig. Lugn och fin i början när jag lät henne jogga igång i trav och galopp efter skritten, men svarade bra när jag ville ha engagemang. Pigg och sög rejält på hindren på framhoppningen. Det kändes bra. Trots att jag startade tidigt, så blev jag inte stressad eller störd av det. Skönt.
     
    110 cm A:0/A:0
    Ridningen överlag var lugnare, och mer av det defensiva slaget än vad den brukar. Det berodde framför allt på för lite sömn och ingen mat = jag var rätt trött. Inne på banan kändes hon bra. Ridningen var trevlig, jag hann med att andas och det kändes så... bra. Nästan lite proffsigt. Vi var jämna och det rullade på, det var jätteroligt att få starta och hoppa. När jag höll på att lägga henne lite, lite stort så svarade hon direkt framåt, och så kom hon tillbaka direkt efter hindret. Tyvärr snuddade vi näst sista hindret, en oxer. Frambommen med bakhovarna. Och den valde att åka i backen. Så surt. För rundan var värd att vara felfri. Jag är så nöjd med min ridning. Om jag hade för lite tryck (men oxern var dessutom liten) eller om jag blev för kvick med överlivet är frågan. Men å andra sidan var det ett typiskt kvar-i-handen-fel, så om jag ser tillbaka på tidigare rundor så finns risken att jag omedvetet blev sen med eftergiften. Jag kan inte dubbelkolla, då det inte finns någon film. Jag är verkligen jättenöjd med känslan och till stor del (allt utom sjunde hindret) ridningen också. Det satt bra i själen, haha. 4 fel.
     
    Det var så få starter att det inte var lönt att ställa in Aleccis, utan vi skrittade runt vid hand, kollade lite på några unghästar och snart var det dags att så smått börja värma upp igen för andra klassen. Aleccis kändes fortsatt bra när jag satt upp på hennes rygg. Men denna gång ville jag rida lite mer offensivt men inte göra några stora förändringar då det kändes så himla bra i förra rundan. Här fanns värsta läget att bli sönderstressad; för jag överslagsräknade lite och tänkte att jag skulle rida fram till ett visst klockslag och därefter sticka bort en snabbis till framhoppningen. Men precis när jag går ut från ridhuset för att gå bort till framhoppningen så är banan öppen. Hoppsan, och jag startade som nummer två. Men det var bara att gå banan, relativt lugnt, och sedan hann jag hoppa räcket en gång och oxern två gånger på tävlingshöjd och sedan hade vi till och med några minuters skrittpaus före start. Så det klaffade och jag blev, skönt nog, inte alls påverkad utan höll min plan. Jag hoppar ju i regel inte fram länge ändå, och det passade extra bra att det var till andra klassen det råkade bli en miss, för nu var hon ju redan framriden och framhoppad en gång.
     
    115 cm A:0/A:0
    Hon kändes super. Men tyvärr så blir jag lite ivrig och rider iväg henne lite till tvåan - inte hela vägen till hindret utan det blev ett dåligt språng, och vi river. Klantigt. Eftersom det inte var jättehög nivå (upplevde jag det) så tänkt jag att en snabb fyrafelsrunda kan räcka en bit, och då är det ju en fördel att riva tidigt. Så jag gjorde så att jag snävade upp vägarna litegrann och flöt på. Genast rider jag bättre, stöttar bättre, får ett bättre öga och litar på mitt öga(!), tror på oss och ja, jag skulle alltid behöva hoppa på tid (typ A:0:or) för att tända till och ge Aleccis bättre förutsättningar. Ett språng längs banan blev rätt illa, och jag ser inget uppenbart fel, men visst - alla kan missbedöma. Så vi hade kunnat få ett till ner, men A fick upp alla benen i tid och vi kunde avsluta med bra språng. Ärligt talat var känslan lika underbar i denna klass. Synd att jag tabbade mig bara. 4 fel. (Och första utanför placering. Nu var det iofs ett väldigt litet startfält, but still.)
     
    Jag frågade en funktionär om hon kunde filma - så här finns det film. Snällt! :)
     
    Jag kan inte minnas när jag senast startade med vantar. HATAR vantar. Men det var så himla kallt. Tyglarna är därför tre kilometer långa för de glider redan som det är när jag inte har vantar, och när jag har det... Jao, jag håller uppenbarligen inte i tyglarna, haha. (Har svårt att korta dem under tiden, av någon konstig anledning.)
     
    För ärligt talat. Denna ridning borde premierats, jämfört med när det blir hejsan-hoppsan och vi råkar vinna, haha. Men jag är SÅÅ glad, och till stor del nöjd. Jag har verkligen hittat en helt fantastisk känsla och vi hade roligt tillsammans. Det slår ändå alla rosetter (och prispengar...?) i världen. Vad som är lite irriterande ändå är att man nog inte egentligen ser någon större skillnad mot "vanligt", men det kändes stor skillnad. Återigen får man bevis på att man ska lyssna på känslan, och att den inte alls behöver rimma med hur det ser ut. Det ser inte förjävligt ut förvisso, men jao, det ser bara som vanligt ut, haha.
     
    Det är också nyttigt för mig att känna att jag måste ha en viss typ av offensiv ridning på banan, för rider man helt defensivt tappar vi tryck och ja, det krävs så lite för att bommarna ska falla. Lärorikt! Jag vet inte om jag någonsin har ridit såhär jämna rundor och fått en sådan insättning på pluskontot sett till känsla och självförtroende. Aleccis har bara fått ännu fler positiva upplevelser av denna dag, och det har jag också. #mersmak

    Brun i byn, brun i galopp, gul med nya dojor

    Latoyahästen fick gå i byn igår. Jag får väl ta och erkänna att det är det "tråkigaste" vi gör just nu. Jag hade mycket hellre tränat på en äng, hoppat på en äng, hopptränat, galopperat i skogen eller vad som. Men byn behöver vi mängdträna för att vidga våra träningsmöjligheter långsiktigt, och ängen är blöt. Hon var såklart spänd som vanligt. Det händer alltid mycket i byn. Inte en svettdroppe på hästkroppen när vi var tillbaka. Det är verkligen noll motion, men 100% mentalt ansträngande för henne.
     
    Aleccis gick skog, skog, grusväg, träbro, grusväg, hopp över liten minigrind, skog, stig, grusväg, asfalt, grusväg. Mycket galopp i både högt tempo och samlat med tryck. Skritt på ett kasst ställe i skogen där de tömt ett skrotupplag med tegel/annat hårt spetsigt skit, och på asfalten. Annars tempo, tempo, tempo. En timme och en kvart var vi ute. Hon var betydligt svettigare än Latoya, men det var verkligen perfekt väder att konditionsträna lite. Det var sista tillfället till söndagens terrängstart.
     
    Parkerade henne bland maskrosorna utanför mjölkrummet när vi var klara, så jag kunde tvätta bettet på väg tillbaka till stallet. Hon är kung den hästen.
     
    Någon mer som är kung är gammeltanten Pärlhäst. Hovslagaren var på språng så hon ringde och hörde om hon kunde sko idag (vi hade inte bokat en viss dag, men nu var hon i krokarna - och det passade!) och svängde upp en stund senare. Det kan vara Pärlas sista omgång med skor. Jag hörde även av mig till en förra ägare som ska hälsa på i sommar - kul! :)
     
    Ja, alltså. Världen är liten. Hovslagaren har en kompis som är frisör. Frisören har haft en häst. Hästen var en fjording som hette Pärla. Först reagerade hon inte, men när de kom in på "tror du hon lever fortfarande" och att hon borde finnas runt Vetlanda... Då gick det upp ett liljeholmens, som han sa, magister Larsson, i mellanstadiet. Och visst är det samma! Så nu ska vi se till att återförena dem. På tal om Pärla! Tänk att vi har 10-års jubileum i år! Så sjukt vad tiden bara går och går. 10 år med den viktigaste i min uppväxt <3
     
    Tio år sedan till hösten.
    Sommaren 2014 har jag för mig.
     Finns ingen som hon.
     
    Vi har ju varit snyggare ;) Men där var vi bäst istället.
     
    Mer pris.
     
    Haha, blir ju lipfärdig av att gräva i arkivet. Jag saknar oss, I really do.
     
     
     
     
    Denna är inramad. Uttycket!

    Dressyrlördag

    Efter att jag hade kollade på dressyrtävlingarna ett tag så bar det av till mina djur. Aleccis var den enda som skulle ridas (vilket var tur för det började bli lite kort om tid innan jag började jobbet igen).
     
    <3
     
    Jag fick ett pysselryck och borstade både svansen och sprayade henne med pälsglans, borstade extra länge och beundrade vad jag hade framför mig. Alltså hon är såå fin i kroppen just nu! Även om hon är lite ojämnt musklad. Alltså ojämnt sett till fram- vs bakdel; bakdelen är BIFF, framdelen är... inget annat än en gullig underhals. Nej, jag tycker inte underhalsar är särskilt gulliga, men jag är däremot en av få som inte bryr mig så jävla mycket. Underhals får de när de är framtunga. Framtunga är de både när de kutar som stjärnkikare, men också lika mycket när de dras ner/ihop och håller på att fuckin' ramla pga att de går på bogarna så mycket. Då vill hästen balansera upp sig och stretar med just underhalsen. Så vi gör med andra ord inget annat än jobbar på att biffa upp underhalsen ;) Och det säger sig själv, att med en oblanserad framtung överbyggd häst, är det inte nyttigt att rida den i vad varenda jävla unge tror är en korrekt jävla form. Nej, fel. Hon mår bättre av att gå mer öppen, men inte i ett stretig stjärnkikarläge, såklart. Tro mig, jag jobbar på det, haha. Men ska vi dressyra, så behöver hon acceptera bettet, samla sig och lyda nackböj, så nu gör vi vårt bästa med att rida sönder och få till lite frambens/kotleds/dyl, annan skit i framänden. Det går dock rätt bra, hahaha.
     
    Hon var såå jävla lydig och (dressyr-)fin i lördags! Vi snirklade runt och kunde inte bara låtsas att vi dressyrade - utan vi kunde faktiskt till och med TRÄNA på saker! Galoppfattningar och halter, utöver att vi kände på programmet och njöt av varandras sällskap. De är ju bra dumma egentligen som finner sig i lås-ryggen-och-halsen-och-lägg-all-vikt-på-framdelen-ridningen. Men visst, jag rättar mig in i ledet och inbillar mig att det är rätt och att det är vägen till en hållbar häst. ":)" (Jag gråter lite inombords. Okunskap </3) Men ska vi kunna starta fälttävlan så måste jag visa att jag kan rida sönder min häst. Det ingår liksom i den moderna hästhållningen. Hur skulle annars stuterierna överleva? Om ingen behövde ha ihjäl sina sönderridna tävlingshästar och behövde köpa nya?
     
    Alltså, jag är såå rolig att hänga med. Rätt stark och envis i min ståndpunkt, haha. Ps, prata inte häst med mig om du upplever att den moderna hästhållningen + formen är "korrekt", lol. Jag kommer inte ändra mig ;)
     
    Yours truly :*
     

    Gratis bullar, konstiga stadsbor och dressyrtankar

    I lördags var det kosläpp på en av gårdarna jag hämtar mjölk på. Jag frågade ena systern om vi skulle åka, så det gjorde vi. Gratis bullar, mmh! (Jag åt fyra. Lagom? Bra frukost! Då blir man stor och stark och klarar dagen, haha.) Vi gick tipspromenad och sedan stod vi och kollade på... människorna, hahaha!
     
    När stadsborna glor på busande kor och typ blir skiträdda för att de råkar snubbla, så kändes det mer som att vi åkte dit för att glo på konstiga stadsbor, höhö. Aja, bullarna var i alla fall goda ;)
     
    På väg till stallet så svängde jag förbi VRF som hade dressyrtävlingar. Snappade upp lite ridning och inspiration (av väl valda ryttare!) inför det kommande dressyrpasset med A. Vad man ser skillnad på hästarna, hur felridna de är, och på hur ryttarna väljer att ta tag i olika problem, samt vissa verkligen väljer en betydligt trevligare väg!
     
    Några tjejer hade verkligen så trevliga händer, t ex. Mjukt, fin och trevligt. Andra smygsågade och bar verkligen hela hästen i de där snörena. En del hästar tilläts arbeta i en mer öppen form (inte "för öppen, men alltså i lod - det är fan inte vanligt nowadays...) medan vissa var så ihoptryckta så landsmärket var större än manken och ögonen skrek. Usch. Jag vill dock tillägga att det faktiskt var fler som såg trevliga ut även om det var allra minst av de som snällred (oplacerad...), och placering på landsmärkesridning. Vad säger det då? Mycket, tycker jag.
     
    En tittig häst fick stryk hela långsidan, men sedan vet jag inte om jag kastar sten i glashus med tanke på hur jag blev uppmuntrad att driva med spöt när Latoya inte gick fram på senaste hoppträningen. Well, man står väl helt enkelt inte för allt man gör, så även om det ser förjävligt ut ska man nog avvakta med att döma.
     
    Varför hamnade jag här?! Åh, jag som egentligen bara ville dela med mig av att det fanns lite trevlig ridning också, och det gjorde mig glad. Även om sittbenen trycks ner i ryggen, så är det ändå snälla händer, snälla sporrspark och liksom respekt mot hästen. Det var fint att se den delen av dressyrsporten. Sedan får man blunda för den skit som tittar fram, och att form och arbete inte är korrekt. Jag menar, inte ett enda vinklat bäcken så långt ögat kan nå. Men vad spelar det för roll när hästen kröker på nacken? Lol. Dressyr </3 Jag är så blandad mot dressyrsporten. Det är häftigt att rida en häst som lyder och lyssnar, men till vilket pris? (Ps, nej mina hästar vinklar inte heller sina bäcken, men vi försöker i alla fall.)

    Torsdagsturné och Nicke

    Jag har haft fullt upp i helgen med nattjobb och fullt ös på dagarna, så därför har det blivit lite dött här. I torsdags var jag i alla fall på turné i storbyn och började med en lunch med kompis, sedan åkte jag lite söderut och hoppade Emmas häst Nicke och sist åkte jag norrut och kände mig viktig (haha, not) på Thereses hoppträning, med kameran i högsta hugg.
     
    Här är tre bilder från vårt hoppass.
     
     
     
     
    Jag har fått uppfattningen av att Nicke är stor och "långsam" när jag sett honom från marken, så det var roligt att få känna hur det kändes från ryggen. Han var så välriden och lydig! Jag menar, tryckte man på så gasade han på liksom, och även om han blir långsammare i rörelserna (eftersom mina ponnyhästar är så kvicka i stegen - eftersom de är så små), så kändes han inte alls så som jag hade uppfattat honom. Snäll kille! Och extra kul att jag blev så positivt överraskad. Men jag personligen kommer aldrig köpa någon 170+ häst, haha. Jag är alldeles för liten och känner mig som en ridskoleunge i otakt på ryggen, haha. Har dock inget alls emot att hoppa honom mer ;) Det var kul!

    Hon är så vacker





    En överbyggd häst blir inte supervacker med rumpan i uppförsbacke, men kolla vad fin hon är i kroppen! Så himla fin och muskulös. Kolla in låren, bakifrån. Inte konstigt att hon kan springa fort, haha!

    Aleccis på raka spår

    Nej, hon är inget kul nu. När vi svänger och grejar på ängen så går det bra - till och med riktigt bra då och då. Men ute... Hon lyssnar inte ett jävla skit (och jag har inte lust att bråka med henne, så vad ska jag göra? Följa med och springa en bit, såklart), hon är svinstark och ska bara framåt, fort, till varje pris. Kände mig rätt hopplös där uppe, så tog några varv på en plätt. Gissa vad? Världens jävla finaste häst! Lugn, lydig, mjuk och fin i sidorna. Så okejdå, det blir ängen på lördag, efteranmält till tävling på söndag (dubbelkollat med Lasse pga att jag var osäker om det skulle bli för mycket - fick grönt, så vi kör!), jogg på måndag med flippan-bettet. Vet inte om hon går hoppträningen eller står över på tisdag, sedan är det dressyr för hela slanten till vår fälttävlans-årsdebut nästa helg.
     
    Jag tänker inte rida henne "ute-ute", utan att betsla upp nu. När det går så pass bra att dressyrrida henne så är jag skiträdd för att "flänga bort det" ute i skogen. Okej att busa och galoppera, fine med det, men när hon verkligen bara tar bettet och sticker. Det blir ingen vettig varken ridning eller motion, och framför allt inte träning, av det. Nu du, Aleccis, ska vi försöka vara lite seriösa. Utöver att jag just idag kommit till denna insikt, så är hon såklart, precis som vanligt världens bästa. Det finns ingen som min Aleccis <3
     
    Man tror inte att "hon är som hon är", när hon är världens lugnaste hemma och bara halvsover mer eller mindre. Sen sitter man upp och ba BOOM. Helt ny häst. #soldat <3

    Latoya på äventyr

    Skogen och raka spår stod på schemat för de båda bruna idag. Latoya först ut. Hon fick gå "sin" runda (för att kunna låta henne galoppera och inte behöva riskera att bli avbrutna pga händelser, otäcka saker, folk/fordon, eller om hon skulle vara spänd) men så la jag på "himlabacken"; den 600 meter långa uppförsbacke som bli brantare ju högre man kommer, som jag lägger in vid konditionsträning bland annat. Bra backe! Sedan var planen att rida bort till vändplanen, vända, rida ner och sedan fortsätta på in på en stig och fortsätta på den rundan som jag kallar för Latoyas runda just nu.
     
    Det gick super! Har var JÄTTEFIN idag! Så välbalanserad har hon aldrig varit tidigare, och precis lagom bjudning och rörelse framåt (fattade självmant galopp i första traven t ex, så lät henne galoppera). Vi galoppera bortåt, skrittade en bit när vi svängde in på andra vägen, galopperade igen och sedan hade vi backen framför oss. Hon tog det lite försiktigt, nästan som om hon inte visste om hon fick. Men jag hade kortade tyglar utan kontakt, höll en dm längre fram i manen om hon skulle skygga, men helt lösa tyglar för att låta henne ta för sig framåt. Sedan var det som att hon liksom "kände efter" och provade. Hon testade vad som hände om hon ökade lite, jag sa inget utan följde med, då ökade hon lite till, samma sak där, och så ökade hon ytterligare lite till. Men istället för att sänka nacken och jobba uppför, så hade hon rätt högt huvud, spetsade öron och benen trummade taktfast mot vägen. Så glad häst! Hon kommer hitta en bättre teknik när hon blir mer van.
     
    På toppen, så går det sedan svagt neråt så där lät jag henne skritta till vändplanen, uppskattningsvis 2-300 m bort någonting. Vände, galopperade uppför denna svagare backe och så brukar vi alltid sakta av och skritta ner för himlabacken.
     
    Men tydligen inte idag, haha. Jag satt upp, plockade, bromsade, ptro:ade och märkte att det inte riktigt gick så bra, hahaha. Så höll jag sedan på i 600 meter när hon glatt galopperade på för full fräs NERÅT också. Absolut, visst höll jag för fullt på att (försöka!) bromsa, men samtidigt såg jag min chans att träna på något som jag aldrig träna på. (Jag vet, jag är verkligen en obotlig optimist.) Nämligen det att fättävlanstränaren har sagt att vi måste träna på att galoppera i nedförsbackar för att lära oss det, vänja oss, och för att vi sedan ska kunna rida på hinder även i nedförslut! Men pga slitaget så gör jag inte det. Förutom idag då ;)
     
    När hon valde att springa vid kanten så var jag dock lite nojig över om hon skulle lyckas få grepp och hålla oss på benen (eftersom det var lite mer rull-stenar där, inte grus, småsten = inte så greppbart), men när jag fick tillbaka henne på vägen bättre så var det lugnare med just den delen.
     
    När vi kom ner så samlade hon sig i en bärig galopp igen och då var det bara(!) att sitta upp och bryta av. Hon bestämmer VERKLIGEN när och vad vi gör olika saker. Så jävla obrydd hon är alltså! Jag satt typ och sågade ett tag i början för att verkligen få hejd på henne. Men icke! Bytte sedan taktik och bromsade "snällare", med sits, säte, röst och kramande-lättande tyglar. Noll respons. Över en halv kilometer i snabb galopp (inte sken på något vis, bara glad och framåt) i rätt brant nedförsbacke, alltså. Jorå, spänning i vardagen är alltid kul. ;)
     
    Jag kan också föreställa mig att Latoya har en betydligt "bättre" kropp att dörna nerför en backe i galopp, än vad t ex Aleccis har. Så det kändes ändå rätt bra och stabilt, även om jag INTE tänker låta henne göra om det. (Hejhej fälttävlanshäst?! (A))
     
    Sedan fortsatte vi vår tur hemåt som om ingenting och var lika glada för det. Vi satte ett byte på grusvägen på kommande (vänster till höger), en efter kanske fem försök. Jag kände hur hon hade balansen till att byta, så la på byteshjälp i varje steg och sedan bytte hon. (Som synes på de videor som jag lagt ut så har hon väldigt lätt för sig och byter hejvilt, men inte på kommando ännu.)
     
    Så nöjd med sig själv efteråt, haha. Sockertopp!
     
    Förresten så står hon så snällt så uppbunden utanför, oavsett sällskap (P el A) eller själv. Så det måste ha varit oflyt att hon höll på att slita sig två gånger då när det nu var. Skönt att det inte var en idé som hon fortsatt med!

    Dressyr igen

    Jag la in ytterligare ett dressyrpass med Aleccis idag, då det ska vi sämre väder framöver och jag då riskerar att bara kunna hålla mig på grusvägarna och skogen. Därför ville jag passa på att kunna nyttja gräset.
     
    Aleccis känns lovande! Jag får till det ibland - alltså får till det helt sjukt jävla bra! Då flyter hon fram och är superfint, jämn och känns riktigt bra. Men sedan kanske jag tappar takten och vips är det galopp, gång på gång. Så jag måste lära mig att påminna henne om att jag faktiskt inte menar galopp, även om jag råkar tappa takten och bli spänd i sitsen så det blir mindre följsamt. Det är verkligen basic-nivå vi är på. Jag hade gärna varit bättre på detta, men det är jag inte. Obs, självlärd...
     
    Det roliga är ändå dessa tiptop-delar som verkligen känns kanon! Det ger självförtroende och well, framgång föder framgång. Jag kollade igenom programmet och la in lite delar i dagens pass, men vill inte rida hela programmet än, då vi kommer nöta det framöver, och det är inte optimalt om hästarna lär sig delarna utantill och förekommer ens hjälper.
     
    Kul ändå att det inte alls känns som en dum idé att starta dressyr om ungefär två veckor. Lyckas jag hålla henne och mig fokuserade (och rider bra) så är det lättare att sikta på att göra rätt saker vid rätt ställe. Alltså, en olydig, vinglig häst är inte lätt att "hinna med" och lyckas reda ut ett dressyrprogram, haha. (Det är betydligt lättare att sikta på hinder ;) och även roligare, höhö.)
     
    En dressyrbild från tidigare i vår.

    Bilder från Bankeryd

    Senare idag ska jag till Emma och hoppa hennes Nicke. Det blir kul! Vad som också är kul är att hon hann fånga oss på bild när vi tävlade i Bankeryd i helgen. Bilderna är från lördagens 110, som dessutom var en vinnarrunda. Kolla vilka fina bilder!
     
     
     
     
     

    Aleccisen

    Dressyrade med Aleccis på kvällskvisten igår och jag var väldigt medveten om mina händer. Hon var rätt ojämn både i takt och bjudning; rätt som det var gick det i hundra knyck och sedan var hon riktigt ridbar, därefter var vi tillbaka i ljusets hastighet igen, och tillbaka bland de mer ridbara perspektiven. Det där med jämn takt och rytm är lite av en svaghet får jag väl erkänna, haha. Men hon kändes jättetrevlig då när det gick att påverka henne! Vi fokuserade på uppridningar och volter; 10-meters i traven och 15-meters i galoppen. Gjorde även lite serpentiner och försiktiga ökningar på en låtsas-diagonal.
     
    Det är ju inte så att det är hon som har humörssvängningar direkt, utan det är givetvis jag som gör henne ojämn. Jag ska bara lista ut hur jag gör detta, och sedan komma underfund med hur jag slutar med det ;)
     

    Pussades lite efteråt.

    Film från hoppningen

    Här är dagens hoppning med Latoya. Lite väl fort och väldigt vingligt - men visst känns det lovande! Just nu är dock det primära att lista ut hur jag ska få henne att röra sig när hon "växer fast". Att lossa henne genom att försöka ge stora ledande tygeltag i sidled är alltid ett fungerande koncept. Alltså alltid, på varje häst jag träffat. Men inte på denna. (Bara ibland.) Nej, nej, varför ska något vara enkelt för? ;) 
     
     
     
    Jag är förresten väldigt imponerad över hur lätt hon var att rida på det smala hindret som bara bestod av två fat. Det vinglade rätt mycket, men hinder har hon minsann koll på. Bra huvud!
     
     

    En impuls som gick hem

    Idag satte jag mig och kollade på blocket, sökte på plastfat och vips, en halvtimme senare var jag på väg med hästtransporten till grannkommun för att inkassera 14 stycken. Nu jävlar ska här (försökas) tränas! De ska, som synes i förra inlägget, agera hindermaterial. Jag har dåligt med pinnar/bommar just nu, så vi slängde ut dem liggandes bara som de är. Fungerade skitbra att motionera både gammel-Pärl och ung-Latoya över dem!
     
    Pärla tyckte det var skitkul att få hoppa lite - och det tyckte Ida med! Tyvärr fick jag inga bra bilder eftersom jag höll i en Latoyahäst som antigen inte stod still eller också försökte hon smaka på kameran och hamnade i bild mest hela tiden, så jag fick flytta på kameran, höll på att missa motivet och så blev det dessutom suddigt. Bra jobbat liksom.
     

     
    Kolla hur hon fokuserar! Kniper/spänner läppen och fullt fokus på nästa hinder. Bilderna ser "tröttare" ut än vad hon var. Här ser hon faktiskt lite gammal ut i uttrycket. Men hon är still going strong :) Det är lätt att glömma att hon är 26 i år. Bästa tanten. <3
     
    Latoyahästen visar lite Aleccis-tendenser; full gas eller inte alls. Det tog 5 minuter (eller något) att få rörelse i hästen när hon "växte fast", eller så var det en jävla fart över "hindren"! Hahaha, men känslan hon ger är super. Det krävs bara liiite mer lydnad om man säger så ;) Vi hamnar praktiskt taget i faten ibland, hahaha. Tur hon är obrydd. Just det! Jag höll på att åka av en gång med. Det dök upp två färgglada cyklister borta på vägen och ingen av oss såg dem, så hon drog iväg på snedden vilket jag inte riktigt var beredd på. Obs, jag åkte aldrig av (men det var väldigt, väldigt nära).
     
    Film på Latoyis kommer!
     
     

    Hoppning på schemat

    ATM

    Latoya

    Latoya är av rasen Estnisk Sporthäst. Hennes mor är Svenskt Varmblod (SWB) och hennes far är Bayerskt Varmblod (Bavarian). Latoya är född 2012 och jag importerade henne från Estland i börja av april.
     
    Latoyas mormor, Gucci, gick svår hoppning med vinst i SM på Strömsholm och placering i JSM. Latoyas syster är planerad att gå 140-klasser i år, och hoppar 130-klasser i nuläget. (Jag såg henne dessutom live i Borås.) Latoyas far gick också svår hoppning, och har vunnit mästerskap i Estland.
     
    Lord Leu (född 1999) är hennes far och Nonsens K (född 2006) är hennes mor. Nonsens K startade en 100 cm-klass i februari med placering men fyller mer funktionen som hobbyhäst, då det är Latoyas uppfödares häst som hon rider på, än ren tävlingskompis.
     
    Nedan är utförligare stam på både hingstens och stoets sida.
     
     

    Det blir P&J

    Jag har bestämt mig för att det minsann blir P&J på torsdag om två veckor med Latoya. Hon sparkar ju inte bakåt, utan lättar ju "bara" med baken så vi bör inte vara någon risk mot andra, dessutom sitter jag kvar så det är jag inte heller orolig för. Hoppar gör hon med. Det enda kan vara att hon svänger dåligt och ja, inte rör sig så fort framåt då. Men jag tycker minsann att hon gott kan komma ut på P&J och se världen.
     
    Detta är förutsatt att någon kan följa med, såklart. Så jag har inte anmält oss än. Men ska hon göra på sitt vis och småbocka i galoppen, så gör vi på mitt vis och åker på P&J. Hårt mot hårt. Eller? Haha, jag tror det gör gott i den där hästskallen. Hon behöver hitta på saker.
     

    Topp tre det borde vara körkort på

    3. Internet i allmänhet och facebook i synnerhet - för medelålders
    Jag kan inte hantera medelålders på facebook! Helt plötsligt har ALLT vad svenska språket heter försvunnit och kvar är den mest vidriga svenskan man kan tänka sig. (Åhnä, det är inte bara medelålders som inte kan skriva, men där är det tamejfan var och varannan!) Inte ens lågstadiets elever ligger på samma urkassa nivå. Vi pratar inte bara särskrivning, felstavning eller sytfningsfel - vi pratar om formuleringar som inte ens är formuleringar. Vi pratar skiljetecken... som antingen endast... huserar i grupp... om minst tre... så författaren ser brutalt otrevlig ut... eller inte finns alls så meningarna blir långa och till slut är helt obegripliga helst ska de sista orden i en mening kunna vara antingen de första i nästa alternativt just de sista i meningen innan så man absolut inte begriper någonting alls för vem kommer ihåg någonting man lärt sig i skolan eller för den del läser artiklar och hur svårt kan det vara att stoppa in lite jävla tecken. <- OBS! Exempel. Och SE det går ju för fan inte ens att läsa. Sedan kommer vi till själva trådarna och diskussionerna. Många framför allt medelålders verkar inte alls förstå upplägget med "kommenterar man i tråden så får man aviseringar från tråden". Dvs; det behövs inte taggas hej-jävla-vilt i varje "svar". Så irriterande att både läsa och bli taggad - den taggade ser ändå! Körkort för internet i allmänhet och facebook i synnerhet. Det borde vara en grundlag.
     
    2. Körkort för att få skaffa ungar.
    Ansvar brukar vara en grundsten till planerat familjeförökning. Det finns lite oskrivna regler om hur en uppbyggnad av en familj ser ut, jag vet inte men JOBB är väl en inte helt dum idé att ha innan man blir fler att försörja? Typ fast jobb och en stadig jävla ekonomi. Också detta fantastiska att har man inte lust att lägga hela sitt jävla liv åt sidan (för ungarna kommer ta all tid), så ska man inte heller skaffa barn. BOENDE. En lägenhet/hus/dyl som är ens hem, ordning och reda - även jag inte gillar ungar så ska de minsann ändå få en vettig uppväxt. Den minsta lilla yttepyttiga detaljen är den att de kommande FÖRÄLDRARNA bör TYCKA OM VARANDRA och liksom se en framtid med varandra (ja, allt kan hända och blablabla), men man skaffar inte barn som ett jävla plåster för att laga något. Man skaffar inte barn om man inte är helt hundra, just där och då, på att man klarar det med allt vad det innebär. Man skaffar inte barn som om det vore ett husdjur eller något "roligt", eller något som är "inne"(!?). Nej, körkort för att få skaffar ungar hade kunnat förhindra många stackare där ute som får bråka med ett jobbigare liv än det hade behövt bli. Livet är rätt pissigt ändå, det är tragiskt att göra nya liv och inte kunna erbjuda dem det bästa tänkbara (skit)livet.
     
    1. OSTEN! 
    Osten behöver ingen motivering. Hur kan man inte begripa hur man hyvlar en ostjävel?! Hahaha, okej att medelålders är inkompetenta i internets magiska värld och att föräldrar borde ta ansvar (lika mycket efter som före en planerad förökning) - men är inte osten det viktigaste här i världen? Att inte ha något bedömningsseende är oroväckande redan i trafiken, men på osten... Den kära, kära osten. Logiken att snurra på osten och hyvla lika mycket från alla håll - hur får man in denna viktiga samhällsinformation i skolan?
     
    Stulen bild.

    Latoyskipojski

    Red Latoyahästen på stubbåkern, eller ja, fd stubbåkern. Den blev insådd med gräs förra året så har varit känslig (så jag har inte ridit där), men nu levererar den i form av att vara ridbar. Min favorit! Det är den rakaste på hela gården, och ligger perfekt.
     
    Jag hade lite samma tänk idag som jag försökte ha igår, men idag höll vi oss på en stor ått-volt till att börja med och jag blandade skritt och trav, sedan galopp, halter och lite övergångar. Hon upplevs väldigt grön och har egna förslag som hon gärna fullföljer. I början satte hon alla galoppfattningar i höger galopp! Jag tyckte mig komma på en grej igår nämligen, men eftersom vi typ var klara då så kunde jag inte prova den "knappen". Det gjorde jag idag. Alla är sneda och sitter snett, alla hästar, och andra djur, är också sneda. Den som påstår något annat är bara okunnig och lever i förnekelse i frågan. Men däremot jobbar varenda kotte (som kommit till denna insikt) med just liksidigheten, inklusive jag. Jag viker t ex en sida, och det är också väldigt, väldigt vanligt. Tror det är vänster som är just min svaghet. (Och jag märker alltså inte att jag viker den.)
     
    Det är absolut förbjudet att vika sig i sidorna, så ja, det är alltså dåligt. Icke önskvärt. Och fel. Men jag gjorde så att jag vek min högersida precis innan jag fattade galopp och det är ett steg i att lösa högergaloppfattnings-problemet. Fast, jag skulle inte vilja kalla det "rätt steg". Å andra sidan är det fan inte rätt att fatta vänster galopp när man ber om höger heller. Så jag väger fördelarna mot nackdelarna och kommer laborera med mina vikta sidor tills fattningarna sitter. Men det är också bara i just dessa, annars ska jag vara extra mån om att fokusera på att vara rak i sidorna och stark i mage/rygg, inkl vinklat bäcken och utrotad svank.
     
    Det gungade fram i småbockar idag också och jag gjorde ingen grej av det - inbjuder att hon ska framåt och berömmer när hon går framåt. Över lag gick det bättre idag och vi kunde både galoppera normalt OCH galoppera lite fortare (typ normal hästgalopp som rullar på litegrann). I högergalopp så börjar hon galoppera på stället, med gung. Driver jag då så skjuter hon ryggen (lite, inte så det är svårt att sitta kvar, men jag tar mantag för det är så pass mycket större rörelser) mer och mer tills jag får fram henne. Alltså det måste ju vara betydligt jobbigare än att bara springa framåt! Nu har jag dessutom upplevt henne ganska mycket svagare i just höger galopp, så det är bara att jobba på med detta. Fattningar, volter, olika tempon, nöta, nöta, nöta. Och beröm, beröm, beröm.
     
    Annars känns det bra. Tills hon parkerar och vägrar röra en fena. Hon står och glor på något, blir akut jättehungrig och ska beta. Där sitter jag och fladdrar och flaxar med alla kroppsdelar och smackar och lever. Som ett helt vanligt b-ponnyekipage från ridskolan som ska skritta fram utomhus, typ. Haha, hon är så obrydd, orädd och, ja, ärligt talat är hon rätt självsäker och "tuff" i skallen. Hon gör vad hon vill, helt enkelt. Och jag som var orolig att jag skulle få hem en tråkig, för "lätt" häst. HAHA, alltså jag är så glad att det var just hon som kom. Trots att hon är som hon är. :*
     
    Jag trivs ändå på hennes rygg, och i de där småbockarna är jag helt trygg nu och fokuserar på mitt. Det enda som jag kan klaga på är ju då att hon inte tar drivande hjälper konsekvent. Det är lite knäppt för hon är en ganska pigg häst, men... ja, hon gör som hon vill. Å andra sidan är jag inte ett dugg orolig över att det kommer gå över. Så nej, jag trivs med min unghäst och är nu envis nog att aktivt få fram henne så vi så småningom kan börja TRÄNA, på riktigt. (Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag längtar.) Efter två dagar i gräset blir det minsanna galopp i skogen imorgon!
     
    Filmsnutt från idag.
     
     

    Latoya i småbock och sedan lite normal galopp. Vi tar små steg framåt. 😃 #youngster #canter #training #babysteps #field

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Maj 10, 2016 kl. 5:12 PDT

    Resultat dag 2 i Bankeryd med Aleccis (8/5)

    Efter en knapp timmes promenad på asfalt kvällen innan, så blev jag glatt överraskad att hon var superfin i benen på morgonen! De rids sällan hemma på asfalt numera, men tanken slog mig när vi gick där, att är det något som borde sätta igång blodcirkulationen så är det ju att skritta på så hårt underlag som asfalt. Låter rimligt, i alla fall.  Vi tog en halvtimmes morgonpromenad på en skogsväg och njöt av morgonen, sällskapet och vädret.
     
    Sedan åkte jag tillbaka till Jkpg för att äta frukost, en timme senare var vi på plats för att starta dagen. Aleccis kändes fortsatt trevlig. Jag hade fortsatt samma tänk när jag red fram; värma upp men ändå rida så lite som möjligt och skritta/vila så mycket som möjligt.
     
    110 cm A:0/A:0
    Började bra, och linjen 2-3 gjorde hon så himla bra att jag verkligen ville klappa om henne. Men det var ingen bra idé, haha, för jag tappade ALL koll. Glömde bort banan och försökte desperat komma på den medan vi galopperade på långsidan. Hittade sedan mitt hinder, och fick rida snett mot det för att slippa behöva göra en volt. Det gick bra och Aleccis hoppade det hindret väldigt väl. Men efter detta misstag tappade jag all fokus och det kändes inte så bra faktiskt. Hon var bra, men ridningen blev okoncentrerad och det blev ingen "röd tråd" eller flyt. Vi tog oss till omhoppning ändå, och jag red mina valda vägar. Gjorde ett tappert försök att fånga upp henne, ha med balansen och rida väl till räcket på bortre långsidan, nr tio, men jag hinner inte få henne rak och vi touchar den bommen som faller. När vi red i mål hade vi 0+4 fel och fem sekunder snabbare tid än ledaren. Öööh,... Jag hade alltså haft råd att gå utanför till det vi rev, men hur ska man veta det?! Jag räknar alltid med att folk satsar, och väljer de kortaste vägarna. Men uppenbarligen gillar folk att rida sakta. Överlag gillar jag dock denna omhoppningen den var rolig! Och med tanke på att jag tappade all fokus så är jag ändå nöjd över att vi red en så pass bra runda, då den inte kändes så bra (pga mig, återigen). Aleccis var bra. Jag skulle ha berömt henne med rösten istället och hållit blicken uppe och planerat vägen till nästa hinder, hållit vårt fokus och ridit bättre. Resultatet må ha blivit detsamma, men känslan hade varit bättre.
     
    Angående linjen 7-8 som även var 12-13 (närmast kameran); när jag stegade den så fick jag den till 25 meter, dvs nästan orimligt(?) icke-relaterad för att vara en 110 cm. 26 meter är 6 normala galoppsprång, 22 meter är fem normala galoppsprång. Jag tänkte såklart rida på 6 kortare galoppsprång men jag är inte säker på mig själv, mina "steg"/meter eller något egentligen. Jag planerar men tar det ändå som det kommer, med mål att hålla min plan (och försöker utgå från att jag har rätt, för att lära mig och bli mer och mer säker). Så lite hade jag tänkt att hålla i henne. Därför är jag ändå rätt nöjd med att det blev 6 ganska bra språng där. Sista blev något kortare, så det hade kunnat vara ännu bättre. I omhoppningen var det perfekt att gå på 5 istället. Så ja, en liten egoboost att jag satte den, även om den kunde ha gjorts bättre. Många fick väldigt trångt på 6 galoppsprång just där.
     
     
    Vila i boxen med vatten och mat (hon har fri tillgång på mat i boxen). Sedan nästa klass. Vid bangång var allt solklart till hinder nummer åtta. En oxer, tillbaka på diagonalen efter långsidan, men ingen uppenbar väg. Man kunde rida utanför hindret som stod "i vägen", eller innanför. Jag hade Eksjö-starten med mig i bakhuvudet där jag gick innanför och var fel beslut, så jag var väldigt osäker på mitt vägval. Det skulle bli väldigt lång väg att gå utanför, och jag uppfattade oxern som stor och då är det svårt att rida med lång anridning... Även nian var valbar, men snäppet enklare att styra på. Jag hann i denna klass se ett par ekipage innan jag behövde hämta ut Aleccis, och även medan jag och Aleccis väntade utanför innan det var vår tur; alla gick innanför. Då bestämde jag mig för att göra det jag också. Det var inte för snävt att gå innanför, det var bara det att i grundomgångar är det ju utanför som brukar vara den vägen som "gäller", därav att jag blev osäker på hur jag skulle göra.
     
    Efter att vi hoppat fram så skrittade vi lite. Efter gårdagens sista klass hostade Aleccis faktiskt till av dammet, och det gjorde hon nu även inne på framhoppningen. Så även att det var lång tid innan det var vår tur så lät jag henne skritta upp och vänta utanför banan istället. Detta för att slippa dammet och för att få henne att kunna andas/svälja i bättre luft så att hon skulle bli lite fuktigare i halsen igen. (Hade inte tillgång till vatten där.) Men denna väntan var verkligen inte optimal som uppladdning.
     
    Jag såg ekipage efter ekipage och jag började tvivla på oss... Kände inte alls den där "woho, nu kör vi!"-känslan. Dessutom sänks ju energinivån och det är svårt att komma igång igen på samma sätt som när man precis hoppat fram och är lagom "uppe i varv". Vi gjorde ändå ett tappert försök.
     
    115 cm A:0/A:0
    När jag fattade galopp kände jag den där känslan av, och frågade mig själv; varför känns vi inte redo?! Hon var inte där jag ville ha henne och jag var inte "där jag borde" mentalt. Såklart berodde detta på vår lite väl långa paus när vi väntade på vår tur. Jag la en volt, försökte sätta tryck och red på. Det kändes bättre när vi kom igång. Men vi rev ut ur kombinationen. Det kändes ändå okej över den brutna linjen och även linjen därefter, men sedan var jag sen med att kolla på den där åttan (dåligt gjort då jag redan före start inte var helt hundra på vägen) och när jag väl tittade upp så svängde jag liksom samtidigt och rev upp lite kortare än vad jag velat och märkte hur jag höll på att rida henne mot ett obefintligt mellanläge. Det var hon som aktivt stannade, men jag bad henne inte/försökte inte få henne att hoppa. Jag märkte ju hur fel jag la henne. Klantigt! Tog lite tid på mig för att avdramatisera och kom helt enkelt igen. Blev inte ett helt perfekt språng (och den dåliga ridning/planering plus "stoppet", plus detta språng) gjorde att allt självförtroende bara rann av mig. Tack och lov lyckades jag ändå RIDA till sista hindret som hon hoppade bra. Skönt som fan, men det kändes rätt pissdåligt att jag inte kunde "hålla ihop" mig själv. 8 fel red vi ihop.
     
     
    När jag tänker efter så kan jag inte heller minnas att jag red sådär extra stöttande som jag lovat mig själv att göra. Nu behöver hon ju det, och jag också. För dagen innan satt jag verkligen och påminde mig själv i varje steg. Men när hon kändes "som vanligt" så måste jag, omedvetet, ha "gått hem" till den, numera, "vanliga" ridningen med normal stöttning. Vi hade rivit i vilket fall, men med bättre blick(!) och stöttning så hade vi avslutat med en bättre känsla. Jag är inte missnöjd, för det är en rejäl upphämtning efter Eksjö, men visst grämer man sig när man glömmer delar i sin plan.
     
    Aleccis har varit en stjärna hela helgen igenom och det har varit både en skitkul tävlingsdag (lördagen) och en mer träningsdag (söndagen), vilket ändå satt riktigt bra i hästsport-hjärtat. Nu laddar vi om inför årets första fälttävlan!

    Knäppgök

    Latoyahästen fick gå på en stubbåker som nu bar hennes hovar utan att vi trampade sönder något. (Jag gillar detta försommarväder. Det ger mig möjligheter!) Ett lite mer seriöst träningspass var min plan; typ övervångat och balanserad trav, t ex. Galopp tyckte Latoyahästen var en bra idé. Gung, gung, gung. Vi kompromissade lite. Hon var helt okej, faktiskt, i mina serpentinbågar där vi blandade skritt och trav. Sen var det vänster galopp(...) och gung för hela slanten. Jag gick inte på henne som på träningen, utan drev mer med energi och försökte berömma henne framåt. Men hon nappade inte riktigt. När bockarna blev större muttrade jag och daskade på sin höjd till henne på bogen. Vi höll på i tjugo minuter, inte helt oavbrutet, med att 1. fatta höger galopp och 2. galoppera som en normal jävla häst (dvs utan gung). Det där med högergaloppen är en gåta. När hon ligger rätt i balans och steg, jag ger hjälp, möter upp, uppmuntrar framåt och ber verkligen om höger galopp - då väntar hon, lägger in ett steg, flyttar balansen och fattar "lydigt" vänster galopp. På volt, rakt spår, uppför, nedför - det spelar ingen roll. Första gången jag fick höger galopp idag var efter att hon gjorde ett galoppombyte istället. Jag tror det är en kombination av att vi båda måste vara sneda på samma "vänstergalopp-vis". Aja, efter hundra vändor och volter så bjöd hon på en helt ren vänstergalopp från ena kortsidan till den andra, utan gung! Sedan fick jag även en skvätt (ca 1/3) högergalopp i samma rena, taktfasta anda. Jag blev så glad! Klappade om min svettiga hästkompis, och travade av och skrittade hemåt. Ett steg i taget, det är vad det är. Jag har nog ett roligt (hmm) halvår framför mig.
     
    A gick jogg på samma åker med dressyrtouch. Imorgon vilar hon, och sedan är det 100% fokus och hårddressyrträning i två veckor framåt!
     

    Resultat dag 1 i Bankeryd med Aleccis (7/5)

    Alltså vädret! Jag åkte i utkanten/genom Jönköping för att plocka upp min hästrädda och hästallergiska kompis (som råkar vara världens bästa och inte bara stället upp med sovplats utan även en hjälpande hand, sällskap och filmning! Så tacksam <3). Anlände i helt okej tid, så hann göra henne hemmastadd i boxen och även äta lunch innan det var dags för bangång till första klassen.
     
    Känslan jag hade med mig var positiv. Aleccis har som sagt varit riktigt fin på hinder, och även på marken, enda sedan Eksjö faktiskt. Så jag var inte särskilt nojig. Men tävlingsjäveln i mig blev ändå lika nervöst taggad när jag väntade på vår tur (blir ju inte det längre på samma vis i småklasser, men nu blev jag det igen). Framridningen och framhoppningen flöt på bra. Jag var mån om att inte rida på så mycket, utan ta skrittpauser och inte alls hoppa många språng. Bara värma upp och vila henne till start, då det var så varmt.
     
    100 cm A:0/A:0
    Denna runda är jag verkligen nöjd med! Den är jämn och trevlig och jag kan ge henne bra lägen på varje hinder. Fick verkligen en helt fantastiskt bra känsla och det kändes som att vinna mot allt tvivel i världen. Rundan i sig räckte till en andraplats efter en felfri och snabb omhoppning. Är extra nöjd med det gula hindret i omhoppningen: det tar vi snävt. Jag fick verkligen tillbaka Aleccis och vi kunde rida väl och balanserat mot det. Åh, vad allt kändes bra. Gråtfärdigt-bra, liksom.
     
    Jag sa högt till mig själv "stöd, galoppera genom svängen, stöd, stöd, stöd" osv, för att verkligen komma ihåg att stötta henne. Men när hon känns såhär så vågar hon ändå. Jag hade aldrig ridit som jag gjorde i omhoppningen om det inte var så att hon kändes "som vanligt" - vilket hon ju gjorde. Men det är verkligen ett framgångsrecept för min/vår del att jag påminner mig genom att prata med mig själv när jag rider.
     
     

    Vilopaus med mat och vatten i boxen och sedan dags för nästa klass. Mitt upplägg vid framridningen var detsamma; värma upp kroppen men rida så "lite som möjligt", inklusive hoppa så lite som möjligt. Vissa språng var sådär - antingen dåligt tryck så vi rev eller så hittade jag inte läget och lät Aleccis rusa. Satt upp och satte både tryck och stöd i henne så vi fick ett bättre språng innan det var dags. Skönt för skallen, även om de sämre sprången också satt med. Aleccis verkade dock helt obrydd av att jag var (kände mig) så ojämn i min ridning på hindren.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag är nöjd med denna runda också, men den var inte perfektion - vilket den andra typ kändes som. Aleccis är 100% sig själv och det var "bara" att rida på. Svängen i omhoppningen mot det bruna är en av två grejer som jag inte är helt nöjd med. Både hon och jag såg att vi var tvungna att rida framåt för att räcka fram och det var mer tur att vi inte rev det hindret. Till näst sista var det inte heller jättelätt att rida, då hindret stod i vinkel så om vi hade svängt "snyggt" hade vi "missat" hindret, därför var jag tvungen att hålla ut och Aleccis blir lite 50/50 vart vi ska men är ändå såå med och väntar på besked. Sen går hon allt hon kan mot sista och jag försöker hålla ihop det så gott jag kan. Vi gick i mål med en felfri runda igen och denna gång vann vi! Även om rundan inte är helt perfekt, så kändes det dock fortsatt skitbra.
     
     

    Ligger efter...

    Jorå, jag vet att jag ligger efter. Har tävlingsdagar att uppdatera om och en liten otippad vändning efter ett inlägg som jag inte kan låta bli att spä vidare lite på. Men först ska jag leka vuxen och handla, därefter rida och någonstans mellan matlagning, äta och förbereda inför jobb så ska jag få in lite datortid, tänker jag mig. 

    Just walkin' ma horsie

    Precis varit ute en knapp timma och promenerat med stjärnhästen. Vi mot världen. Jävlar så mycket hon ger mig. Hon bara ger, och ger, och ger. Jag tackar och tar emot. Klappar, njuter av hennes sällskap och ställer klockan för att börja morgondagen som den avslutades idag. Morningwalk ftw! Vi är taggade för en ny dag bland hinder och grusdamm, adrenalin och lycka.

    She's back!

    Världens bästa häst levererade helt fantastisk känsla! Åh, hon är tillbaka <3


    This is love


    Tänkte bara säga det. Meningen med livet = åka häst. 

    Joseph N Silverbjälke

    Jag har sprungit på namnet någon gång, här på(?) internets magiska värld. Men jag har aldrig reflekterat något alls över det. Ett namn, en av mååånga bloggare. Åsikter. Kanske en och annan vettig, kanske skräp. Kunde inte ha brytt mig mindre.
     
    Tills... Läktaren i Borås. Där och då, dvs för två månader sedan, så fick jag veta att det är ett alias. Dvs personen heter egentligen något annat. Denne är, eller vill vara, anonym. Mina nyfunna kompisar var inte sena med att spekulera i vem denne faktiskt kunde vara. Det fanns ledtrådar, men de liksom mynnade ut och sak efter sak stämde liksom inte riktigt.
     
    På bilderna är det en manlig kropp med ett skämt-hästhuvud över huvudet. Spekulationerna är att det rör sig om en man i medelåldern. Mina vänner jämförde lite lätt med ryttarkroppar (får man ens göra så, hmmm... Men det var ju inte i sexuell anda direkt, haha, och i och för sig inte i motsatt andra heller. Mer av spela memory-typen; är det samma motiv på mina båda bilder?), jag lyssnade aktivt, men kunde inte tillföra något alls då allt detta har gått helt och hållet förbi mig. Men intressant ändå. Spekulera och fundera. Tidsfördriv, om inte annat.
     
    Sen var det nog om det. Tills i förrgår när Linn Olsson gav svar på tal till Silverbjälke, och jag (likt mååånga andra) läste Silverbjälkes inlägg. Det tas parti hit och dit, och personligen är jag betydligt mer bakom LO än JS. Anyway, spekulationerna är igång igen. Det snackas på forum och divideras fram och tillbaka. Vissa vet, men har lovat att inte berätta, säger de.
     
    Men sedan, via en källa, så kom det fram. Jag kan inte garantera att det stämmer, men när sedan dessa ledtrådar, småsaker och större saker pekar gång på gång åt samma håll - visst fan börjar man dra slutsatser.
     
    Bara för att jag tycker det är kul så tänker jag spä på denna skit (och förutsätter att jag har fått rätt namn). Personen i fråga är någon för mig helt okänd sett till sitt namn. Den finns på tränarportalen, tävlar upp till 140 cm, bedriver egen verksamhet med mycket unghästar. Men här kommer knorren; DET ÄR EN KVINNA. Inte för att det har någon betydelse egentligen. Men helt plötsligt förstår jag hur någon, som aktivt tränar och kämpar i sporten - och dessutom har egen verksamhet (jag menar, då får man ligga i redan som det är för att hinna med alla sysslor, träningar och all ridning!) - hinner eller i alla fall prioriterar att driva en blogg. Fördomsfullt av mig så tänker jag inte att en man (jävlar vad jag är dubbelmoral nu, jag hatar generalisering och ffa efter kön, men here we go!) skulle prioritera att provocera och tjafsa anonymt i en blogg utöver sin "professionella" karriär i sporten. Det känns så jävla tonårstjej-igt, hur jävla fördomsfull jag än är när jag skriver det. Jag är liksom inte förvånad, egentligen. Smygkritiseringen av tjejers kroppar spär dessutom på detta... Aja, det behöver inte vara denna människa, men det är så mycket klockrent som kommit fram - inklusive hur man som människa ofta reagerar när man blir "påkommen" med dumheter, som man inte står för eller vill erkänna. Det finns på fb-väggen. "Det ryktas om att du är JS."
     
    Just det. Sambon är, om det stämmer, den som härjar runt med hästhuvudet på bilderna. En random (sett med hästsportsögon) man helt utan hästsportintresse/-namn, och som till vardags arbetar med ett rätt svennigt fysiskt arbete.
     
    Tankar?
     

    Hoppträning med Aleccis

    Lydnad stod på schemat; travbommar till hinder, och hinder till travbommar. Skitnyttigt, viktigt och allt det där, men jag som har så svårt att vara konsekvent (är ju så lättövertalad när hästen vill springa. Springa är kul!) får ju helt klart en känga tillbaka på den dåliga lydnaden när vi testas såhär, eller ja, tränar såhär.
     
    Jag är ändå nöjd med henne! Ibland blev jag inte riktigt tillräckligt bestämd, men det kändes absolut bättre ju längre in på träningen vi kom. Hon var kanon på hinder! Inget konstigt alls. Det finns nog inte mer att tillägga än så. Jag är fortsatt optimistisk och ser fram emot helgens starter. Håller jag ihop det och stöttar henne och inte sabbar avstånden pga att jag misstror mitt öga, så ska det nog gå bra. Det är bara att mängdträna så vi hittar tillbaka till där vi var. Bästa Aleccis. <3
     

    Yey!

    Behöver jag ens nämna att jag börjar (började, tidsinställt) klockan 04 i morse. Det är förvisso min absoluta favorittid på dygnet att köra just ca 03-06, för då är det lite folk ute, det är soluppgång (löööve) och man är utsövd, pigg och glad inför en ny arbetsdag. Klämkäckt kanske, men jag tycker verkligen om "mina" morgontimmar. Nackdelen är ju att man såklart blir trött tidigare på kvällen efter tidiga pass.
     
    Idag ska jag som sagt bara pussa på djuren och byta vatten, därefter är det ombyte och tuffa upp till en förort till storbyn (HAHA). Ser fram emot kompishäng och vi ska göra lite extra roliga saker (allt som innehåller häst och hinder är "extra roliga saker"). Jag tänker inte köra hem på kvällen, utan bjöd in mig på övernattning, haha.
     
    På fredag ska jag hinna göra tusen miljoner saker, men det måste fan gå... Det ska ridas hästar på löpande band, packa till tävling, åka fram och tillbaka tusen gånger, äta middag och vara trevlig och sova i god jävla tid. Låter inte så stressigt kanske, men då har vi den där detaljen att jag sover borta. Så det går ju en del timmar där. Äsch, det löser sig. Ser ändå (även om det inte verkar som det) fram emot helgen! Och jag är så taggad på tävling! Aleccis känns så fin, och jag ska bara lyckas ge henne rätt förutsättningar. Sedan är vi på banan igen. Det känns såå bra i magen.
     
    Så fin <3

    Energidryck är inte till någon fördel

    Eftersom jobbdagen blev extra lång idag så hinkade jag i mig en energidryck. I förebyggande syfte. Inte för att klara jobbet, utan för att verkligen komma ut och rida direkt efter och inte hamna i det där stolsklistret som gör att man sätter sig och inte lyckas resa sig igen. Jag är inget fan av energidrycker utan stoppar den skiten i samma fack som att ta värktabletter "i onödan", röka/snusa, dricka alkohol, och ja koffein då, osv. Jag är rädd om min kropp vad gäller just den biten, men äter ju vidrigt kass kost istället... Aja, en energidryck fick det bli, och visst, rätt bra var jag på att ta mig ut direkt, men det var snarare på grund av att jag hade tidspress än att den där hemska känslan i kroppen gror.
     
    För det är precis vad som händer i min kropp; hjärtat slår något hejdlöst och det är som att jag är vrålstressad inuti, men inte utanpå. Sedan övergår den där känslan i en annan känsla. En sjukt svårdefinierad sådan. Jag åkte i vilket fall ut, bytte vatten och gav dem lite krubbskrammel, borstade av (läs; gned ut dammet i form av ränder), slängde på ett schabrak med täckesgjord och på med träns - sedan ut. Effektivisera mera!
     
    När jag satt där på henne så kunde jag faktiskt jämföra känslan. Okej, detta låter så jävla "försöka-va-något/matcho"- men det är det inte. För jag är så jävla irriterad på att saker och ting tolkas och stoppas in i fack och att vissa saker är mer "positiva" och andra mer "negativa". Till exempel att vara nervös är dåligt, att vara orädd är bra. Aja, jag som person är rätt kall och orädd. Det är två saker jag är uppriktigt rädd för, och det är höga höjder och rädd för att bli rädd (jag är rädd för att bli rädd för att rida. Är oerhört mån om att man ska nöta det obehagliga/upp igen efter olyckor/avramlingar/liknande. Det är i och för sig de flesta, men jag är extrem). Men när jag satt där på henne så kunde jag verkligen relatera till folk som är rädda för att rida. Det var en så sjuk känsla! Skulle det t ex komma en lastbil så hade Aleccis garanterat blivit rädd för den, då jag hade den "otrygga" känslan långt, långt där inne. Så sjukt att inte kunna påverka den aktivt! Jag är ändå väldigt bra på att bygga den där "skölden" om oss när det behövs; typ möta stora fordon eller gå förbi väldigt läskiga saker. Men jag kunde inte alls stänga inne denna sjuka känsla i mig och plocka fram skölden - vilket jag annars för på fem sekunder! Så sjukt.
     
    Det är ju inte alls så att jag helt plötsligt (och omotiverat) var rädd för Aleccis, haha. Vi är ju rätt tajta och känner varandra väl. Utan det var som att jag stod på tionde avsatsen och kollade när på den där stenhårda, hemska bassängen. Fast jag egentligen var världens tryggaste på mina älskade häst. Spännande ändå. Jag gillar att experimentera med känslor och energier (som också är känsla, men på ett annat sätt).
     
    Efter halva rundan så märkte jag att *poff* känslan var borta, och kvar var bara den vanliga, härliga känslan. Just denna bra känsla var också med, men som sagt - Aleccis kände ju av min "lögn" inom mig och jag kan inte lura henne. Hon var extra tittig och stannade till och med för sådant som vi passerat hundra gånger tidigare. Det säger en del, men som sagt, efter halva rundan var det "som vanligt". Då började jag tänka igen, för att lista ut hur jag fick bort känslan (tänkte att det kan hjälpa mig att hjälpa andra om jag hittar (iaf) mina verktyg). Men då var det som att kroppen liksom "jaha, du letar efter otrygg-känslan *poff* tillbaka". Så sjukt. Som att kroppen liksom "valde" att hitta den känslan. Och jag är övertygad om att det är när man vill förstå något, som det är lätt att kroppen lockar fram det igen - sedan om det är bra eller dåligt är en annan sak. Jag kunde inte få bort den igen sedan. Men efter lite mer ridning så märkte jag att jag hade "tappat" den igen, och kvar var bara den bra känslan.
     
    Det var alltså något som försvann när fokuset var på något helt annat; som i detta fall takt, balans, räta upp mig och blablabla - själva ridningen. Direkt när jag kom på att känslan var borta, så kom den tillbaka. Som att man liksom ropar på den när man inte fokuserar på uppgiften. Om detta stämmer vet jag inte, men det var mitt eget lilla experiment.
     
    Det är sjukt äckligt vad energidrycker (och annan skit) gör med våra kroppar. Då förstår man att man ska akta sig för preparat liksom. Just i denna sekund slog nu tanken mig ett steg längre; reagerar vi (förutsatt att jag inte är ensam om detta fenomen) likadant, men i mindre skala, även på själva sockret? Socker/sötningspreparat är det ju i dessa drycker, och var det också är socker är i den fika och det godis som man hittar i kafeterian på tävlingar... Min egen logik säger att om man har lätt för att bli nervös och/eller redan är lite orolig och kanske lite hopprädd eller rädd för att göra bort sig t ex, redan som det är på tävling, så borde man nog verkligen passa sig för all fika. Jag kan vara helt ute och cykla, men en intressant tanke, om jag får säga det själv.
     
    Jag tänker i alla fall aldrig under inga som helst omständigheter ens tänka tanken att lukta på en energidryck om jag har tänkt att rida samma dag hädanefter, det är en sak som är säker. Så sjuuuuukt. Jävla äckelbomber, är vad de är, de där energidryckerna.
     
     
     

    En månad med Latoya idag

    Ja, idag har jag haft Latoya i en månad! Kul ändå. Jag ångrar inte alls mitt köp, utan är jättenöjd med den häst som anlände efter en ca 20 timmar lång åktur (plus paus!). Hon har många bra sidor, och jag är för att man ska uttrycka sina åsikter, så jag klagar inte ens på hennes invändningar. Än så länge är de liksom hanterbara, haha.
     
    Jag förutsätter dock att hon kommer mogna lite med tiden. Sedan om det är 20 år... Ja, då får jag helt enkelt hålla ut. Hon har ett bra huvud sett till hinder och hantering, sedan att hon tjurar ibland är inget jag egentligen lägger någon värdering i. Inte nu, inte än i alla fall. Man har bra dagar, och man har dåliga dagar. Klart det är synd att tajma träning/tävling/"vikigare" dagar med tjurighet, men å andra sidan lär hon gå som en klocka när man tajmar in de bra dagarna.
     
    Hon har uppfyllt mina krav hittills. Nu ska vi "bara" fortsätta lära känna varandra, träna och sikta mot målen.
     

    Det var en gång en plan

    Det kommer ytterligare ett träningsinlägg, men som istället handlar om Aleccis. Det började bli sent igår, så jag hann inte med att ladda upp den filmen, tyvärr. Därför kommer den senare idag, ej under arbetstid för jag hann inte tidsinställa. För nu så blir det jobb för hela slanten!
     
    Aleccis rids en sväng ikväll, Latoya vilar. Imorgon vilar båda pga jag börjar klockan 04 och lär inte vara människa efter jobbet. Fredag går Aleccis en kombination av utejogg och check på en äng för att se så att hon kommer ihåg mig där uppe. Latoya går också, troligtvis i skogen och vi ska tänka framååååt. Lördag åker jag och Aleccis på tävling, Latoya vilar, söndag kommer vi hem, Latoya ska springa i skogen. Pärla vet jag inte vad jag ska göra med. Hon säger klart och tydligt att hon VILL ut och ridas (understimulerad = dumheterna kommer som ett brev på posten) - hon trycker sig ut och vägrar gå tillbaka. Hon ska med, säger hon. Jag knuffar tillbaka henne, och inom mig så blöder jag. Min älskade Pärlhäst. <3 Inte idag heller... Jag blir inte klok på hennes bakben. Ohalt, pigg och glad, men vilar det när vi kommer tillbaka efter en tur. Därför går hon bara en gång i veckan, och det är med Ida. Då får hon i alla fall känna sig använd och blir glad av att komma ut, och så kommer blodcirkulationen igång. Sedan om det är bra eller dåligt sett till benet, vet i fan. Men så länge hon inte är halt (inte när vi kommit hem heller alltså), så ändrar jag inte på det upplägget.
     
     

    Hoppträning med Latoya

    Well, Latoya hade inte en av sina bättre dagar idag, haha. Man ba: det-är-kul-med-unghäst-det-är-kul-med-unghäst-det-är-kul-med-unghäst. Jag fick inte fram henne. Hon svarade inte alls. Bara sprang runt och småbockade och stod emot. Lyckades få lite framåttänk framför allt de sista sprången, och just det kändes faktiskt bättre än bra. Jag gillar henne när hon går framåt, haha. Själva hindren i sig är ju det absolut minsta problemet vi har. Problem har vi överallt annars, men inte hindren. För kommer vi i undertempo, snett, stort/nära eller vad som - så tycker hon faktiskt att hoppa är kul.
     
    Jag ska rida med två korta spön och driva fram henne med dem när hon inte lyssnar, för att hon just nu tjurar mot skänklarna, och ja, vem fan vill ha en häst som tjurar för skänklarna. Min plan är att även rida fortare ute, hemma. I skogen. Jag måste få fram henne innan jag kan börja samla (och rida, och träna). Den där pay & jumpen jag siktar på känns inte riktigt lika nära efter idag, hahaha. Dessutom tog det typ 40 minuter att lasta när vi skulle hem. (PS: det-är-kul-med-unghäst-det-är-kul-med-unghäst-det-är-kul-med-unghäst ;))
     
    Vad gäller mig då så är jag inte van vid bus, bock och bråk. Så även om det bara är småskutt så är jag ändå glad att jag aldrig ens satt löst, även om jag åker fram ibland. Jag vill dock gärna hålla mantag, så ja, därav att jag inte riktigt har bästa sitsen, haha. Trots glappande tyglar och ponnysparkar så fungerade inte alls gaspedalen idag. Men å andra sidan tror jag bara hon har två sidor; antingen har hon en bra dag - som sist, eller så har hon en sådan här dag. Så nu tror jag mig veta vad jag kan förvänta mig.
     
     
    Det finns en sak i denna film som jag inte står för. Visst, jag kallar hästarna för "jävla häst" rätt ofta (med skratt och kärlek), men jag hatar att jag uttryckte mig i form av att hon är utvecklingsstörd, för det är hon inte. Alltså, inte alls för att hästen skulle ta illa upp på något vis (för det gör den inte), utan för att JAG yttrade det uttryck som för allt i världen INTE är ett adjektiv med negativ klang. FAN, jag hatar det. Jag brukar ju käfta med folk som använder just det ordet så som jag precis gjorde. Inte okej. Ville bara ha det sagt.

    Lös tävlingsplanering

    Jag sitter och granskar utbud vs arbetsschema fram till, och över, sommaren. Lite har jag siktat in, och tänkte även dela med mig det jag kan tänka mig att vi eventuellt åker på.
     
    Preliminär planering över sommaren
    v 18 lör-sö, lok-reg. hopp, Bankeryd, 100-115 cm, Aleccis
    v 19 helgjobb
    v 20 sön, lok. fälttävlan, Kinda, H90, Aleccis
    v 21 tors, P&J Sävsjö, knähöjd, Latoya
    v 22 lör-sön, reg. hopp, Växjö, 110-120 cm, Aleccis
    v 23 mån, P&J Sävsjö, knähöjd, Latoya
    v 23 helgjobb
    v 24 helgjobb
    v 25 fre-sön, reg-nat. hopp, VRF, 110-120/125 cm, Aleccis
    v 26 helgjobb
    v 27 ledig vecka inkl helg (min enda) - falsterbobesök?
    v 28 helgjobb
    v 29 fre/lör/sön? lok.(-reg.) hopp, Udden/Ljungby, L? (A?)
    v 30 ledig fre/lör/sön? lok-nat. hopp Gislaved, ~120 cm, Aleccis
    v 31 lok.reg.nat. hopp, Eksjö, Latoya & Aleccis
    v 32 sön lok. hopp, Forserum, 100 cm, Latoya el lör/sön? lok-reg. fälttävlan, Boxholm, H90, Aleccis.
     
    Som synes har jag gjort en helomvändning vecka 20. Jag ska kombinera att hoppa in och jobba för en kollega på lördagen, så det är bara på söndagen jag kan starta. Frågan är om det skulle bli Gislaved, eller om det skulle knäcka oss då vi har dåligt självförtroende där, eller om jag skulle vara bekväm och hoppa avd b-klasser (finns bara avd b) på hemmaplan. Men sedan kollade jag över fälttävlans-kalendern och såg att jag missar en av mina planerade starter, så då gjorde jag så att jag spontananmälde oss till vår årsdebut i Kinda, den söndagen. Det blir låga hinder och det blir KUL. Det tror jag blir skitbra, med tanke på var vi står just nu.
     
     Lillis ❤ 

    Inflammation i muskelfäste och leder

    Jag var hos sjukgymnasten igår. Hon bände och vred, klämde och kände på axlarna och sa sedan att det var inflammation i muskelfäste och leder jag hade. Sen sa hon det jag ALLTID vill höra; det är inte allvarligt och du kan hålla igång som vanligt. (För det hade jag gjort oavsett.)
     
    De ytliga musklerna är lätta att träna, men de små där inne är inte lätta att "komma åt". Så jag har fått lite små, lätta övningar att börja med för att träna upp skiten där inne i axlarna. Hon sa att det finns som en liten tunn tunnel/gång/kanal/vaddetnuvar under skelettaket i axeln där det går leder. I den kanalen är det redan rätt trångt som det är, och när det då blir inflammerat så blir det ännu trängre. Dessutom blir det ytterligare lite trängre om man "lutar fram" axlarna - vilket jag gör när jag rider! Jag reagerade direkt när hon sa det och sa att jag, tyvärr, har börjat fuska med min sits. Då sa hon att det inte är konstigt om jag t ex har suttit så och sedan blivit dragen i axlarna.
     
    Hon sa även att detta inte bara kommit "huxflux", utan det är något som kommit fram efter en längre tid av icke optimal träning/rörelse/slitage/whatever. Så nu tar det lika lång tid att bli av med skiten, haha. (Woho.) Jag som bara ville dricka en klunk vatten och sen var det borta typ, haha. Nepp, så fungerar det inte, tyvärr. Så nu blir det till att göra övningar och sedan har jag fått en ny tid om två veckor. Hon sa att det kommer ta minst 2-3 veckar innan jag ens känner någon skillnad, blää. Men jag ska svulla värktabletter i en vecka ungefär för att jag ska kunna sova.
     
    Aja, jag är glad nog att jag inte är döende, och att jag kan köra på utan att ta hänsyn. Skönt, samtidigt som det fysiskt sett är sjukt oskönt.
     

    Var är mina rosa moln när jag behöver dem?!

    Jorå, dagen har varit sjukt bra (om man bortser från min sugiga kropp), och själva ridningen.
     
    Åkte ut till hästarna och skulle rida med Ida och Pärla; valde faktiskt att ta Latoyahästen, och vi band upp dem ute. Gick super - tills hästen kom på att hon inte ville stå där längre. ÅÅH. Så nu har hon inte bara slaktat grimman två gånger (morr) utan även lärt sig att hon är stark. Sedan lyckades hon skaka fram tyglarna och samtidigt kliva på dem så nu har hon avverkat två av totalt två tyglar med. Det går bra nu ;) Jag höll i knäppet när vi skrittade av, men inte krampaktigt, så när hon vevade med huvudet så föll de ur mina händer och fram. Tajming att hon just då skulle ta ett steg med "rätt" (fel...) framben. Murphus lag </3
     
    Generellt hade hon en tjurdag idag. Hon ville minsann bestämma. Men det gick ganska bra ändå. Vi red i byn och sedan introducerade vi även flugebyrundan efter den vanliga dahlsedarundan som är den hon gått i byn hittills. Hon gillar nya vägar så hon blev mer positiv efter att vi red just flugebysvängen. Sedan var hon generellt trevligare och hade mer bjudning efter det. Hon gjorde en halvbock i sista galoppfattningen för idag. Äsch, hon kommer bli bra hon också, en vacker dag. Haha, just nu ska vi bara komma fram till vem det egentligen är som har sista ordet. (Gå fram eller dö, är också en regel hon ska lära sig med tiden, höhöhö.)
     
    Jag är glad att jag har hållit mig på vettigt humör, trots att det mesta var lite motigt före och under dagens ridtur. Det är lite "skratta eller gråta-nivå", men förutom lite suckar/morr och en bön till någon gud att "snälla håll, snälla håll, snälla håll" (ang grimman, grimskaftet och kroken i väggen - som alltså inte höll, grimman alltså - men kroken och favoritgrimskaftet höll, phu!), så var det bara att se framåt. Hon ÄR en trevlig unghäst och eftersom jag inte har några planer på att sälja henne kan jag berätta om denna skitdag, haha. Jag hoppas att de där tjurtendenserna har gått över tills imorgon ;) Hon är helt klart den mest stoiga häst jag haft hittills. Men vad hon inte vet är att jag är rätt tjurig och envis jag också :] Jag förutsätter dessutom att det blir bättre med tiden. Fyraåringar är trots allt fyraåringar, om man nu ska "vara sån".
     
    Red Aleccis efteråt. Skogen och byn, och nej, det var inte det bästa vi har gjort heller. Men vi är lika glada för det. Och Aleccis skulle minsann aldrig; "tro inte att jag tänker springa bara för att du sitter där och driver för allt vad du är värd", haha. Alltid något. Nej det gick ärligt talat rättså pissdåligt (noll kontroll, chokladboll) att jag styrde in på en äng till slut och bad om lite uppmärksamhet där uppe. Ho-ho, är det någon hemma? Skrittade resten sen för att inte väcka björnjäveln inom henne som jag nyss fått till att somna. Äääääsch, imorgon hoppar vi. Det är grejer det!
     
     

    Vilken härlig dag, tralalala, tralalala

    Jag är så glad och nöjd med dagen hittills! Allt har verkligen flutit på och jag kan pricka av punkt efter punkt på dagens lista.
     
    Började med att ringa sjukan, och fick en tid till sjukgymnasten (till att börja med), kl 15. Åt frukost, laddade maskinen med mina tävlingskläder, fyllde i och skickade iväg ett brev, gjorde ärenden i Biltema, hann fika en timme, därefter möta en kompis och åka på hennes unghäst kl 11. Sedan åka ut och lastträna Latoyahästen. Hon gick bara rakt på (inte så förvånande) MEN! Sen stannade hon också kvar där inne. Framsteg! Hon är ju mer en in-ut-in-ut-häst. Vi stängde och så fick hon stå där en stund och sen lastade vi ut, åkte till Biltema för att agera skjuts till lasthjälparen, bytte om och nu är klockan dags att åka till sjukgymnasten. Kvar på dagordningen är sedan att rida med Ida. Funderar på om jag ska ta Latoyahästen eller om det blir Aleccis? Jao, det går vi se. Hon har ju inte gått någon dag med sällskap än, och varför inte passa på att ta en sväng med Pärla när Ida ändå rider? Känns bättre än om något skulle hända och till exempel Felicia (10 år) sitter på. Jo, kanske blir Latoya som får gå med Pärla. Aleccis går efteråt, men typ samma sak; jogg på raka spår idag.
     
    Imorgon ska båda hästarna åka på hoppträning igen! Åh, jag är så glad. Kul att komma ut med Latoya, och kul att hoppa med Aleccis igen - det kändes ju så himla bra sist. Blir en liten genomkörare inför Bankeryd. Blir kanoners!
     
    Hästen vill ha mat. (Hästen gillar mat, haha)

    Betydelsen är större än icke-frälsta kan tro

    Efter en helg med jobb, dag-skift (det jag tycker är tuffast att köra tredagars), och skeptiska sömntimmar pga vaknar av smärta... Man är inte riktigt i tiptopskick. Hästarna är såå viktiga, men ändå är det dödsdömt att slå sig ner efter avslutad jobbhelg. Det är som lim på stolsdynan. Hur mycket jag än vill ut till djuren, så fungerar inte ta-dig-i-kragen-och-gör-något-funktionen. Idag, efter att iaf ha fått lukta lite på majbrasan före läggdags (plus mindre förståelse från kissnödigt festfolk som inte lämnade lägenheten fast att de "bara skulle kissa") gjorde att det blev lite mindre sömn än jag önskat. Resultat = gick bra att jobba men samma sekund som jag kom hem så däckade jag i sängen en dryg timme. Välbehövligt!

    Men vad svårt det är att starta om efter en lite väl sen tupplur på dagen. Efter maten så fortsatte klockan skena och när den var sju kom jag inte undan längre. Det tar två timmar om jag bara ska rida en häst, och då är klockan 9 = mörkt, men jag skulle ju rida två... Drog ut och red i skogen (för att kunna hålla högre tempo med mer galopp än det blivit i byn, då jag tycker hon behöver springa lite mer efter uteslutande upptäcka-byn-turer). Gick bra! Latoya var duktig. Vi fick även dela skogsvägen med en joggare; inga problem att varken passera eller bli passerad. 40 minuter tog vår lilla sväng.

    Red därefter Aleccis, dressyr på ängen. Lite kortare fram och avskrittning och en total ridning på bara 30-35 minuter (det gäller att effektivisera). Inte riktigt vad jag tycker är optimalt, men helt klart bättre än inget. Dessutom var hon fin <3 Nöjd med henne!

    Så jag hann precis rida klart innan det började skymma helt (men hade reflexväst när jag red A om det skulle bli mörkt innan vi blivit klara). Var på väg in till lägenheten igen kl 21.15.

    Nöjd med djuren och nöjd med att jag lyckades komma ut och rida, trots mitt urtrötta tillstånd. Nu är jag glad igen, och tankad med livskvalitet, till skillnad mot om jag inte hade orkat rida och istället bråkat med en stor, tung känsla av dåligt samvete. 


    Magkänslan

    Tanken slog mig att det är rätt sjukt det där med magkänslan. Sjukt coolt, sjukt otäckt, sjukt... allting. Visst stämmer den ofta, och eftersom den just gjort/gör det så tar vi så mycket beslut utefter den. Eller ja, inte rakt av men att magkänslan finns med i själva beslutet är snarare mer regel än undantag.
     
    Just i mitt fall med Aleccis så har jag aldrig fått känslan av att det är fel på henne. Jag utesluter det inte, men jag kan verkligen inte påstå att jag haft känslan. Rätt eller fel, det är svårt att veta utan att ha kollat henne. Men jag har hela tiden varit övertygad om att felet är hos mig - och än så länge pekar allt (fortfarande) på det, men det återstår att se.
     
    Man tar ju hellre ett blodigt sår än denna ovisshet när man hamnar i en svacka och inte för sitt liv kan förstå vad felet är. Jag menar, dåliga dagar får ju alla ha. När det dock övergår till frågetecken. Usch, det suger.

    Jag är i vilket fall glad att det känns lovande med Aleccis igen. Hon är inte som en vanlig häst, även om man inte ser några skillnader när man tittar på henne. Försiktig är både en bra och mindre bra egenskap i de nna sport. Fina häst <3
     

    RSS 2.0