• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat P&J i Sävsjö med Aleccis (och Sacke)

    Jag har filmat rätt mycket idag som jag tänkte bjuda på, haha. Så jävla awkward och obekvämt, men det borde väl släppa med tiden antar jag.
     
    Var i vilket fall ute i väldigt god tid och lastade och åkte en halvtimme(!) tidigare(!!!) än planerat. Åkte till Sacke och fördrev tid, lastade honom sedan och så åkte vi i varsitt ekipage till Sävsjö. Gick banan, betalade och plockade ut hästarna. Blev lite störd av tanken på att låta min nysmorda sadel fånga massa regn, men kom sedan på att jag hade en biltemafleecefilt i bagagen, så slängde på den över hästisbästis som kunde hålla både sig själv och sadeln i halvvettigt skick i alla fall, trots regn. Ibland har man flyt!
     
    Skrittade igån Sacke och rullade runt i trav på framridningen. Men sen blev det mer skritt. Mycket skritt. Och lite mer trav. Det tog sin lilla (rätt stora) tid. När det väl var dags att gå in på framhoppningen så var han lite trött/slö i huvudet och var inte ritkigt sitt vanliga jag. Sacke har stor galopp och är grön för sin ålder, och har inte styrka nog att kunna reglera sin kropp riktigt, så det var mest att försöka få honom att ta för sig framåt och hålla galoppen runt på en oval inne i ridhuset innan vi kunde börja hoppa. Så stannade han en del och tittade på hindren. Okej om det är en gång, men inte varje gång?! Han var inte riktigt sig själv (men obs, han har bara varit på en p&j tidigare och det var för 1,5 år sedan och har bara hoppats ytterst sporadiskt. Han är köpt som dressyrhäst nämligen). Det blev bättre med ännu mer galopp och efter att han fått undersöka hindren lite.
     
    Vi hoppade först 70 cm och han var inte riktigt sådär asgo att rida som han brukar. Han gick inte fram ordentligt, tittade och jag hann inte korta tyglarna mellan allt vingel utan blandade styrningen med att hålla i mig. Ett stopp på femman, oxer med grind, resten över förväntan ändå. Han hoppade allt annat på första försöket (vilket är ett rejält uppsving efter framhoppningens titteri och stannande). In på framhoppningen igen och skrittade. Tog ett språng över oxern och skrittade sedan vidare. Hoppade 80 cm i andra starten ocden här gången. h nu var han betydligt mer "sig själv" igen! Jag fick rida på en hel del framåt, men nu var inte hindren läskiga längre utan han hoppade väl och kändes bra. Nöjd med honom denna runda! Tyvärr petade vi hinder nummer sju vilket inte var någon direkt tabbe. Vi red på fram galoppsprång och han räckte utan problem. Men visst kan en och annan bom ändå fall av orutin. Duktig kille!
     
    Hästbyte fort som tusan och ojojoj. Aleccis kändes som ett russ, haha! Liten, korta, sprättande steg och "tyngre" än Sacke. Det var svårt att hitta rätt rytm och ridning på henne, och tog förvånansvärt lång tid. Skumt, med tanke på att jag ridit henne så gott som dagligen i fyra år snart. Det blev bättre när vi började hoppa sedan när det var dags för den biten. Hon var taggad som fan på hindren. Pigg, och superglad. Var inga konstigheter alls. Underlaget i ridhuset uppfattades lite halt, så jag hoppade inte särskilt många språng.
     
    110 cm
    Hon var fortsatt piggelin och språnget över första hindret blev lite "hetsigt". På grund av det så fick jag inte till vägen (slarvade väl, känns närmare sanningen) och red inte ut vägen ordentligt så fick inte in sex galoppsprång där utan vi hamnade mitt i hindret i en form av sliding stop med strike. Hoppsan, ungefär. Där var jag faktiskt rädd att hon skulle bli rädd. Men med hindret uppbyggt igen och ny anridning så var Aleccis som att det aldrig hade hänt (<3). Resten gjorde hon bra och det kändes himla bra. 4 fel.
     
     
    Skrittpaus och på'at igen.
     
    120 cm
    Jag var noggrannare med att rida en bra väg från början och satte distansen den här gången (tack och lov, dödsstraff annars). Sen flöt det på bra. Hon låg på och kändes skitbra. Det råkade dock bli lite väl bra på linjen 6-7 där vi gick på fyra galoppsprång på de knappt 22 meterna. Ärligt talat var det länge sedan sist, men aja, lätt hänt, haha. (Och så trodde jag inte att hon skulle nå på fem galoppspråg på 23 meter i Lenhovda?! Minns ni? Busted liksom. Tvivla aldrig mer på att hästisbästis inte når!) Sedan väntade kombinationen och jag red som jag gjort mot de tidigare enkelhindren vi precis hoppat. Men så bröt hon ut. Otippat faktiskt. Kom igen och då sa hon nej tidigare. Jahapp, där var det mönstret planterat... Bytte varv och kom från "fel" håll, och då hoppade hon. Trots två stopp så är jag jättenöjd! Hon har verkligen varit kanonfin idag. Vad gäller kombinationen så har det nog satt lite griller i huvudet på henne då vi börjat få lite problem med dem (flera av våra senaste stopp har varit på just kombinationer, enda sedan i Eksjö faktiskt). Så när det är dags för träning igen, efter lite vila, så ska jag fokusera på just kombinationer och hoppa dem lågt och ofta, för att så småningom smyghöja lite i taget för att komma ur en eventuellt planterad negativ spiral. Det är faktiskt inget jag är särksilt orolig för. 12 fel drog vi alltså på oss.
     
     
     
    Filmen är på tio minuter med allt tjöt, så den är inte uppladdad klart än. Därför kommer den ut imorgon istället. Nu är det hög tid att sova!

    Lastningstankar med Latoya

    Latoya anlände till mig efter en lång resa från Estland som hon gjorde med en tvåhästarslastbil som man brukar kunna framför på b-kort. Hon pausade i Stockholm, så resan gjordes inte i ett sträck. Vad jag vet så har hon inte åkt så mycket mer än den resan.
     
    Först presenterade jag henne för transporten och hon följde glatt med in och åt godis. Hon var däremot inte intresserad av att stanna kvar där inne, utan backade ut igen. Så höll vi på när hon fick lära känna transporten; av och på, av och på. Att sedan börja lasta för att köra henne gick i samma stil; in, ut och in igen och stänga när hon stannade kvar någorlunda länge. Hon stod bra från början och har inte haft problem med balans eller att åka smalt.
     
    Men något jag måste lägga in här är det ansvar man har med hästen där bak. Det går inte att köra "som vanligt", så som man gör utan kärra. Det handlar om planering och "mjuka", försiktiga förändringar. Man behöver inte smyga fram, för det handlar inte om ren hastighet (det gör det för en unghäst eller annan otrygg, osäker eller rädd häst) utan det handlar om att visa hästen hänsyn och sänka farten försiktigt, öka försiktigt men för guds skull planera svängar, korsningar, rondeller och även placeringen på vägen! Försiktigt innebär inte snigelfart, det är lika irriternade det. Att i snigelfart fortfarande bryta en sväng skarpt hjälper föga. Det handlar om att planera sin väg och placering. Göra svängen mindre skarp och snäv om möjligt, mjukt hålla jämn fart genom svängen. Att hänsynslöst sicksacka runt och dessutom helt utan känsla för hur hästen serveras varje sväng och förändring - det må väl vara hänt om det är en stadig, rutinerad häst som åker och man råkar missbedömma något (jag menar, skit händer i trafiken, vilda djur mm), men att köra vidrigt respektlöst med en unghäst är bara så illa. Det är som att tigga och be om att den ska tycka hela grejen; från lastning till körning och urlastning, är en dålig idé och bädda för problem. Nej, jag skäms å hästens vägnar när körningen inte alls rimmar med den last man har. Det finns nog ingen stans i hästhanteringen man har så mycket ansvar som när man stänger in ett flykt- och flockdjur ensamt i en trång, mörk låda och kör vilt. Även lastningen är av enorm vikt. Den ska vara lugn, trygg och "saklig" = svartvit. Inget daltande, men inte heller temperamentsfullt. Bara rättvis, det är allt.
     
    Tillbaka till Latoya.
    Snart var Latoya inte lika intresserad godis längre, så då bytte vi "metod" och kombinerade ett pet på rumpan i kombination med en framåt-impuls av energi och att be henne gå fram genom ett lätt drag i grimskaftet. Det gick super och hon tog ett lydigt steg in och så väntade vi lite innan vi gjorde såhär ett par gånger till, tills hon stod inne.
     
    Detta fungerade ett par gånger, sedan kom hon på att hon kunde gå till vänster, bredvid lämmen. Suck. Det hjälpte inte att parkera folk som en vägg på vänstersidan utan hon gick dit ändå. Så sedan satte jag fast en longerlina på vänstersidan och la den bakom rumpan. Tråkigt att behöva tvinga in hästen, men efter 40 minuter vill man bara kunna börja åka hem. Jag har alltid varit noga med min energi och att vara lugn och positiv. Aldrig göra en grej av något, utan sakligt visa vad jag vill och försöka få henne att tycka att det är en bra idé.
     
    Nästa gång vi skulle åka med henne så gick jag på som vanligt, men hon stannade vid lämmen. Efter att bara sträcka linan (bredvid henne, så den snuddade inte ens) så gick hon rakt på. Detsamma har hon gjort därefter när vi åkt. Så just nu är linan med för säkerhets skull när vi åker.
     
    Jag är noga med att alltid ge henne en chans att göra rätt innan jag kräver att hon ska gå på. Nu senast när vi åkte så följde hon med mig in direkt, fick godis, men backade ut. Gick på igen men klev bara på med frambenen på lämmen. Då sträckte vi linan och så gick hon snällt på, och stannar. Så det är bara en tidsfråga tills hon slutar ifrågasätta situationen och kommer följa med in och stanna där, det är jag övertygad om.
     
    Dessutom kommer jag alldeles snart ställa mig bredvid, utanför transporten och be henne gå in själv. Nu vet hon vad det handlar om, och hon har aldrig varit rädd, så det är dags att ta nästa steg så att jag snart kan åka själv med henne om det skulle skita sig med sällskap.
     
    När jag lasttränade Lillis, som har ett heeeelt annat temperament (dvs hård som sten men säger ändå "okej" när man ber om något och skulle hoppa från berg för att få godis) använde jag direkt metoden att stå utanför och be honom gå in själv. Latoya däremot väljer jag att inte göra så med från början i och med att hon har mycket åsikter, tar egna initiativ men dessutom är obrydd så risken finns att vi skulle hamna i ett "dött lopp" med ett regn av åsikter och då skulle det definitivt inte bli "svartvitt" och "enkelt". Det gäller att läsa av och välja metod efter hästen. Jag är egentligen mer för Lillis metod, men vet helt säkert att det inte skulle vara mest optimalt med Latoya.
     
    Mina tips generellt är att du ska själv känna dig trygg med transporten, dvs var inte rädd för den. (Det är vanligare än man tror, oftast för att den som lastar hästen ser framför sig hur hela situationen kommer skita sig.) Nästa steg är att förvänta dig att hästen kliver på, precis som du tänkt dig. Därefter ska du vara noga med hur du beter dig; var står du, hur står du, hur pratar du, vad gör du med ditt kroppspråk, hur bemöter du hästen (drag i grimskaft t ex), osv. Så att kontrollera sig själv är alltid steg ett. Vad gäller hästen så vill jag alltid ha intresse framåt/inåt. Den får inte hålla på att glo på annat runt omkring. Sedan ska gaspedalen fungera; den ska gå fram när man ber om det. Det där med att "vinna" hit och dit tror jag inte riktigt på. Behöver man göra ett nytt försök, så gör det. Men det känner man också på situationen. Det ska inte stjälpa, utan hjälpa. Hästen ska inte få fördel av att man gör ett nytt försök, men det är heller inte att "förlora" om man behöver göra om. Och kom ihåg att aldrig "fråga" hästen - det enda alternativet är att gå på.
     
     Först är det Lillis i början, sedan är det en lite mer rutinerad Lillis. (Varje gång jag hade åkt med Aleccis så brukade jag skicka in honom en gång i transporten bara för att.) Sedan är det räven Aleccis som kan det där med att åka på äventyr. <3 Jag har faktiskt ingen lastningsfilm på Latoya.
     
     

    Lillis (som ju inte alls åker särskilt ofta 😉). Sist han var iväg var för en och en halv månad sedan. Äsch, inget att skryta med direkt, men jag kräver detta av mina hästar: 1. Intresse. 2. Gaspedalen ska fungera. Har gått ifrån att skicka (med energin på väg in), till att bara be - utan att "skicka". Det ska inte finnas några frågetecken i hästhanteringen: "nu ska jag lasta hästen", "nu ska jag klippa hästen", "nu ska hästen stå där jag ställer den". Det ska vara trevligt utanför transporten, men trevligare där inne. En kanske skulle börja hjälpa folk med lastträning? 😂 #lastträning #4yo #ungponny #training #young #pony #horse #trailer

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Mar 25, 2015 kl. 1:21 PDT

     
     

    Något rätt måste jag ju göra minsann 😁😁 Såhär lastar jag min fyraåring ❤ Kung Lillis jao ✌ #crazy #horselady #horsemanship #trolleritrollera #abrakadabra #hokuspokus #driver #haha #lol #detgårförsakta #trailer #bonnahäst #såhärgörvipålandet #part2 #welsh #partbred #still #4yo #pony

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 20, 2015 kl. 4:10 PDT

     
     

    På väg till dressyrträning! 💪 Glömt grimma som vanligt? Inte denna gång - men lätt hänt 😁😁 #att #lasta #häst #summer #august #2015 #2k15 #swedish #svensk #sommar #augusti #horse #pferd #cheval

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Aug 20, 2015 kl. 2:58 PDT

     
     

    And off we go 😊🐴 #horse #horsemanship #nh #naturalhorsemanship #suntförnuft #bondhäst

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jun 4, 2016 kl. 10:42 PDT

    P&J idag

    Min morgon startade med att ladda en maskin tvätt. När den är klar tänkte jag åka ut och smörja klart första omgången av utrustningen, sedan åka in och äta något och därefter göra Aleccis klar för att åka på P&J. Vi ska åka ut till Sackes stall och hjälpa till med lastningen där, för att sedan åka vidare till Sävsjö. Det blir samma procedur på tillbakavägen, fast tvärtom. Men är ju bättre att det är Aleccis som får åka runt och tålmodigt stå och vänta, och inte Latoya. Visst, det är bra träning men att träna på att åka och stå och vänta gör hon ju ändå mer och mer för varje resa, så jag behöver inte aktivt planera in den typ av träning.
     
    Jag jobbar natt i helgen och därefter har jag en hel veckas ledigt! Två dagar av den veckan tillbringas i Falsterbo, och resten är oplanerad. Förhoppningsvis får jag in "stora besiktningsdagen" snart där alla hästar ska kollas på ett eller annat sätt. Blir billigt, hör jag :P
     
    Fantastisk vacker vy <3

    D-R-Ö-M

    Aleccis var en dröm att rida idag! Vi höll till på ängen. Först rullade vi runt i alla gångarter och värmde upp. Red henne fram till en "egenburen" (ytter)hand, och flyttade för innerskänkeln. Rullade på böjda och raka spår, och höll varje gångart en ganska bra stund. Hon gjorde bra galoppombyten med - förr blev de stressande för henne och hon föll iväg i obalans efter dem, men de är betydligt stadigare nu även om det finns både obalans- och "härja-iväg"-tendenser kvar emellanåt. Skrittpaus.
     
    Sedan började vårt lydnadspass på riktigt. Övergångar och tempoväxlingar till förbannelse! Hon var helt okej, eller nej, bättre än så, större delen och gjorde vad jag bad henne, i mitten blev hon lite småstark men med kosekvent fokus på mina händer (att jag ska "bära" dem själv, mjuk stadig ytter, osv) så var hon heeelt fantastisk i slutet! Vi gjorde som sagt väldigt mycket avbrott och igångsättningar, och i slutet red jag på en oval åtta där vi hade enkelt byte-tänk när vi bytte varv. Det tog lite många travsteg ner till skritt ibland, men fyfan vilka fina galoppfattningar hon gjorde! Så lugn, stadig, balanserad och noll i handen! Jag höll bara tygeln åt henne. Så jävla, jävla fin! Känslan idag alltså. Och att se, känna och uppleva hur hon positivt bara kämpar på och gör, gör och gör. Världens bästa häst <3
     
    Sedan satte jag mig och skulle tvätta och smörja utrustning. Lite i taget. Dagens plan: Latoyas träns, hoppgjord och sadeln (A's sadel egentligen), mina stövlar och två mögliga (nya!) lädergrimmor som jag hittade. Plockade ner tränset i molekyler och påbörjade sedan projektet. Tvättade tränset, tvättade sadeln, tvättade stövlarna, tvättade hoppgjorden och den vanliga sadelgjorden, och tvättade slutligen grimmorna. De behöver minst en omgång till med tvål, men det blev en fantastisk skillnad redan på första omgången. Någon timme tänkte jag var rimligt. Jag hade fel! Sadeln och stövlarna ska användas imorgon så jag var tvungen att göra klart och smörja dem efter tvätten. Men resten gav jag fan i. Tre timmar, kallt, regnigt ute och hästarna som stod och ugglade i boxen för att göra mig sällskap började retas med varandra och sa klart och tydligt att det var dags att gå ut. Tog ut dem och sen blev det cirkus i hagen. Latoya (som alltså ska VILA (obs, görs ej i full speed) i fyra veckor, höll i cirkusen. A hakade på. Pärla tog sig friheten och käkade buffé utanför hagen - därav cirkusen från början.) Jag åkte sedan hem och möttes av lagad mat, färdig att micra. Lyx. :)
     
    Ska ta tag i mer av smörjandet under morgondagen. Och ge grimmorna en rejäl omgång till med svamp, tvål och vatten - och därefter fett. Under sommaren är tanken att arbeta mig igenom hela lagret med prylar, pö om pö. Ser fram emot det - not.
     
    Cirkus i hagen. (Den är full av stubbar, stenar, stenrös, träd och ojämn hal mark. Perfekt för att halka och slå sig, sträcka sig, bli halt, och krocka med träd(!) <- Var riktigt, riktigt nära att hon gjorde en faceplant med en äkta "planta" så att säga. Är glad att hon missade!)
     
    Mina små ministövlar i strl 36 blev som nya. *hjärtanögon*

    Teknikens under



    Jo, det är faktiskt en häst. Även om det mest ser ut som en suddig sörja, haha. Filmerna klarade visst inte att bli skickade hur som helst, och definitivt inte en stillbild/print på det. Men ändå!

    Det är en fin häst, det där. Och på torsdag ska han och jag hoppa p&j. Även A ska med. Nej, jag kan inte skriva nu. Är för trött. Adios!

    Nu börjar återhämtningen

    Jag ville starta Latoya en gång till innan hennes vila och det som fanns var torsdagens p&j. Sista juni. Lite som att krysta in(?) en liten "tävling" sista dagen på månaden innan planerad vila. Men i och med att vi åkte igår istället så skjuter jag fram vilan så att hon börjar sina fyra veckor från och med idag. Det gillar jag då det ger mig några fler dagar att börja rida henne och sedan se när det är rimligt att planera in den riktiga, lokala debuten till hösten. Så från och med nu kommer hon nog vara väldigt uttråkad (och antagligen tyvärr ta ut den energin på Pärla... Hmm. Gillar inte riktigt den tanken).
     
    Aleccis kommer, efter lite om och men, gå en p&j till. På torsag - på grus. Detta för att bekräfta eller dementera mina funderingar. Sedan blir det check och en veckas halvfart (= varannan dags jogg på raka spår), en veckas helvila, en veckas halvfart och sedan går hon som vanligt igen - förutsatt att hon är bra i kroppen, såklart! Är det något som spökar så tar vi det den vägen.
     
    Därför är min juli (formulerar man det ens så?) rätt tråkig, men jag har annat att fylla upp den med. Till exempel jobb, fina till bilen (det låter som minst en men möjligtvis två fjädrar är av så funderar på om det ska åka på sänkfjädrar om det ändå ska bytas... Tåls att funderas på. Toningsfilm ska på och grillen ska bytas. Har även en vinge i halvkasst skick som jag ska se om jag orkar putsa upp - ja, ambitionerna finns i alla fall), och, wait for it, wait for it... Pärla! Varför inte låta henne gå lite mer när tid faktiskt kommer finnas?! Stackarn, snacka om andra, nej tredjeval, hehe, älskliiingen <3 Uppmärksamhet, kli och lite skogsturer kommer sitta så bra i den hästens hjärta.
     
    När man red på pessoabett </3 Emma som förevigat!

    Resultat från dagens spontana P&J med Latoya

    Jag satte mig på läktaren på midsommartävlingarna strax innan klockan 09 i morse för att kolla på klasserna, men hann bara se 120:n innan det plötsligt hände grejer. Tanken slog mig att jag har tre hästar och sex starter att genomföra på nästa p&j. Något stressigt... Så jag tänkte att det vore bättre att sprida ut hästarna och kom ihåg att Forserum arrangerade p&j just idag. Starta klockan 12. Övervägde i max en halv minut och ringde sedan Ebba för att höra vad hon hade för planer idag. Inga - jackpot! Klockan var nu 09.45 och en timme senare var transporten kopplad, bilen packad, hästen lastad, efteranmälan gjord och så var vi på väg till Forserum med Latoyahästen! Efter ytterligare en timme så anlände vi. Jag gillar spontanitet!
     
    Latoyis var vråltaggad och kunde inte annat än att trava genom skogen på stigen man följer bort till "framridningen" (lite gräs att skritta runt på). Sen var hon ärligt talat rätt tråkig när hon gjorde precis som hon ville i den gångart hon ville och åt det håll hon ville konstant. Men efter en väldigt dryg väntan med mycket skritt där jag ändå plockade med henne och försökte roa oss bäst jag kunde, så blev det ändå bättre. Hundra års väntan alltså, men sedan fick vi gå in på framhoppningen.
     
    Vattenpölar bekommer inte den hästen, inte heller andra hästar eller hinder. Hon bara går. Men såklart hon känns ung och vinglig - vilket hon ju är. Trevlig på hindren och inget direkt att kommentera.
     
    80 cm
    Hon var faktiskt tittig på omgivningarna idag, och ganska skeptisk mot reklamen på staketet. Det blev därför svajig bjudning, förutom mot själva hindren. Och när det väl var dags att hoppa så gjorde hon det precis lika bra som vanligt. Jag är inte helt nöjd med min ridning men så har jag, precis som vanligt, svårt att reglera henne. Hon bjöd på "fel" hinder tre, haha. Den ena heter 3 och den andra heter 6 och hon tyckte att de hade fel namn, haha ;) Nummer sju var valbart; vattenmatta under ett räcke eller en oxer. Jag vet att hon hoppar mattor och allt möjligt utan att bry sig, så valde därför att hoppa oxern för att det är roligare (hon får ju bättre språng över dem). Felfritt (men var i sista bommen lite för mycket).
     
     
    Framhoppning igen. Men jag lät henne skritta en bra stund och hoppade sedan oxern. Kom stort båda gångerna, men varför sitta där och träna? Hon hoppade glatt så skit samma. Styrde på räcket och såg att vi skulle komma nära så försökte hålla igen för att ge henne plats. Gick sådär och hon fick hoppa av alldeles för nära, rev grovt och höll på att snubbla på bommen. Men braaaaa... -.-' Skulle börja göra mig beredd för start, men styrde på en gång till. Kände att det blev ett litet "test" för att se hur hon skulle reagera. Snabb som attan i fram och tog glatt i lite till och hoppade finfint. Bra huvud på den hästen, men jag vill inte erbjuda henne sådana lägen och liksom "utmana" det där bra huvudet hon har. In på banan!
     
    90 cm
    Debut på höjden. Lite samma som innan, men jag behövde inte styra runt för att visa, utan red mot ettan direkt. Det var även samma här med blandad kompott på avsprångspunkter och återigen var hon övertygad om att hon skulle hoppa nummer sex som nummer tre, så den anridningen var inte direkt enligt skolboken. Hon gjorde bra ifrån sig och jag är jättenöjd med henne! Mig själv och min ridning får jag jobba vidare med. Felfritt igen (men var i sista bommen lite för mycket här också. Det känns som att vi kommer ha problem med sista-hindret-bommen framöver. Idag tyder i alla fall allt på det, haha).
     

    Resultat dag 2 VRF midsommartävlingarna

    Otippat men; <3<3<3<3<3
     
    Jag red fram väldigt målmedvetet och flyttade för och formade mycket runt innerskänkeln, och la in tempoväxlingar och övergångar i en högre utsträckning en igår. Galopperade sedan på en 20m-volt. Red med mycket "mage", stadiga skänklar och mjuk hand och hon var så jävla fin! Hon ansträngde sig verkligen och var riktigt ridbar(!) och mjuk samt "power-full".
     
    Skrittade på framhoppningen tills det var rimligt att börja hoppa fram. Alltså hon var helt fantastisk där inne! Jag hade kunnat åka hem eftet att vi hoppat fram och levt på det i någon månad. Helt jävla bäst - och vilken känsla! Jag red med samma galopp, och red henne med ett sjujävla tryck mot hindren, hon var taggad till tändena och seglade över med fantastiska språng. När det låg på 120 så klippte hon i och hoppade så in i helvete! Alltså, seriöst! Senast jag kände dessa språng var när jag (med oflit, såg inte att bakbommen låg på 130-sträcket) styrde på och hoppade 130-oxer på framhopp i JFK när det nu var. Då hoppade hon också till månen, men det eftersom hindret var stort. Nu blev det liksom konsekvensen av trycket tillsammans med balans, stöttning och ja, allt stämde. Jag trodde hon skulle "bli rädd för sin egen styrka" och vara skeptisk i språnget efter, men icke! Till och med på räcket så klippte hon i rejält och hoppade verkligen upp under mig. Hon var bäst, bäst, bäst. Som en dröm att sitta på. Och så himla härligt att känna dels att ridningen sitter och dels att hon liksom gillar den. Tillsammans var vi en kentaur.
     
    En stunds vilopaus och därefter dags för dagens 120-start, denna gång med bedömning A:0 (min favorit som delas med A1:a). Just det. Planen då! Jag hade med mig spö idag, och höll det i vänster hand. Har i helgen valt att börja alla rundor, denna start med en oxer, i vänster galopp (för att hon inte bryter ut åt höger och därför blir det lite "jobbigare" att bryta ut om hon skulle få för sig det). Vänstersväng, jobba runt innerskänkeln, två till tre och även fyra var det linje (2-3) och båge (3-4) på sex galoppsprång. Så efter tvåan skulle jag känna efter och eventuellt dutta med spöt om hon skulle glida iväg åt vänster, som hon gjorde igår. Samma taktik efter trean. Högersväng, oxer till räcke, fem galoppsprång (har jag för mig, blev osäker nu) och jag hade med mig samma "plan" - att snabbt ta beslut och faktiskt våga dutta med spöt OM hon inte skulle lyssna på skänkeln, och sedan sju eller åtta till sjuans oxer. Vänstersväng och sedan kombination 8a-b, båge höger och sju eller åtta till den oxern, högersväng till räcke nummer tio och sedan högerbåge på sex galoppsprång till 11a-b som var sista hindret. Ääääsch, nu minns jag inte alls vad några av distanserna var på, haha, så får väl skicka med en reservation för eventuellt fel i minnet. En liten, liten extra plan b var att smacka vid behov. Aleccis är ingen häst man smackar fram - iaf inte på hinder. Hon blir jättestressad av smackningar i det läget så det väljer jag gärna bort, och har valt bort så länge att jag "glömt bort" att man faktiskt ens kan smacka. Grejen är att många gånger så hjälper det att smacka - hon tar tag i hindret. Men inte på ett önskvärt vis och absolut inte på ett långsiktigt vis. Plus att det inte är en garanti, men det finns i alla fall där som alternativ.
     
    120 cm A:0
    Satte tryck och hon gick bra mot första, jag "tog tid på mig" i svängen och kände att jag faktiskt fick ut det jag ville i svängen vad gäller innerskänkeln - hon kändes bra och gick utan konstigheter på tvåan. Döm om min förvåning när hon går rakt(!) i landningen och fortsätter framåt så det är bara att rida som vanligt, samma gäller även efter trean mot fyran. Det kändes riktigt bra så långt faktiskt. Sedan börjar hon bråka mot utgången som vi ska rida förbi i högersvängen. Alltså hon bråkar ALDRIG vid utgångar. Men nu bromsade hon upp och slängde framdelen i sidled och kastade sig åt vänster så vi gick snett ett tag. Det var också en del i planen - inte att bråka vid utgången såklart, men att låta det få bli lite travsteg om det behövs och inte bli stressad av det. Jag la på spöt på vänsterbogen och höll koll på var hindret var så vi fortfarande skulle kunna rida mot det utan att lägga en volt. Styrde mot det, tog något eller ett par travsteg, rak häst, galopp och så hoppade hon! Blev så glad att jag skrek ut min glädje i ett beröm (som om hon fattar det liksom, hahaha) och försökte rida vidare mot räcket som kom efter men råkade visst lägga in ett extra (vi kom ur rytm och fokus). Gjorde samma mot hindret därefter, åttan, och råkade lägga henne för nära. (Blir ju lätt nära när man ska trycka in massa extrasprång, morr) så rev den. Blev lite "sen i skallen" och hade dåligt med tryck samt att jag lät det lilla tryck vi hade förfalla medan jag väntade in något avstånd till kombinationen, och föll fram, så det blev ju såklart inte alls bra. Men helt och hållet mitt fel och ett sådant misstag som man precis i stunden vet vad man gjorde fel. Nytt försök, denna gång med tryck (och smack) och så hoppade hon. Även nian hoppade hon och det var ett språng som satt lite extra bra i magen av någon anledning. Högersväng och jag vet i fan vad jag gjorde där men jag kan inte nog tala om hur mycket jag innerligt hatar när jag gör så mot henne. Troligtvis är det väl när jag inte är helt hundra på avsprångspunkten och då både faller fram lite och börjar tappa tryck så kom skitnära och hon har inte ens chans i världen att hinna upp. River GROVT (och borde fan slå sig när det blir så... #ångest). När vi kommit över på andra sidan så är det ju ännu mindre tryck och typ ingen galopp alls kvar och där har jag två alternativ men båda betyder samma sak. Framför oss har vi sex galoppsprång på oss fram till en kombination. Det ena alternativet är det jag ville ha gjort; lagt en volt för att återfå galopp, tryck, balans och stöttning. Men det hade inneburit uteslutning utan att vi ens försökt rida mot hindret. Det andra alternativet är vad jag valde att göra; försöka återfå det vi saknade på den korta bit och styra mot hindret ändå, fast att jag vet att vi inte skulle uppnå något med det och inte ta oss över. Så ja, det blev lite halvhjärtat försök, som inte höll, och så var vi uteslutna igen. Men känslan idag var helt annorlunda mot igår. Hundra gånger bättre!
     
    Jag ville ta ett hinder på vägen ut och ville komma i vänster galopp, samt ville välja en oxer så den som kom mest läglig var trean. Styrde på den - och som hon hoppade! Hon skickade upp framvalvet i/strax nedanför bröstkorgen på mig. Jävlar som hon hoppade. Lika fint som på framhoppningen. (<3)
     
    Det är inte så att hon hoppar jätteskitdåligt men det är rätt stor skillnad på sprången på banan (mer "upp-ner" och inte så runda fina språng) och överlag så har det ramlat mycket bommar i helgen och som ni vet är hon ingen häst som egentligen brukar riva. Det ger mig en känsla av försiktighet mot underlaget. Jag tänkte ju att det var till vår fördel att jag rider mycket på gräs (ängen) när jag trimmar hemma, men så slog mig tanken att jag nog har helt fel. För när jag rider på gräset så broddar jag inte, och ingen av hästarna har visat något men det blir väl som när man går på en polerad snöfläck och inte riktigt vet om det greppar eller om man ska kana. Man blir ju undermedvetet försiktig och "avvaktande". Hon kändes inte uppenbart försiktig, men jag är övertygad om att jag har planterat försiktighets-kortet i henne. Så nu när det blir gräs, trots broddar, så bär hon med sig att vara försiktig och ja, det är ju rätt stor skillnad på att rida "på marken" på gräs jämfört med att trycka ifrån och lämna backen i ett språng. Det är väldigt, väldigt, väldigt sällan de halkar när jag rider på gräset hemma, men det spelar mindre roll.
     
    Jag tror helt enkelt inte att hon fungerar på gräsunderlag. När hon dessutom vill dansa ut från banan - vilket hon återigen inte alls brukar ha minsta tendens till att göra annars. Och ska vi då lägga till den sjuka (i positiv bemärkelse) känslan på framhoppningen, som ju var på grus - så pekar allt i en riktning. Gräs, nej tack? I terrängen går hon ju som en klocka på gräs, men å andra sidan brukar naturhinder inbringa självförtroende, plus att det är i ett annat "tillstånd" (mycket mer ös, både fysiskt som mentalt) så det är väl därför det har fungerat.
     
    Jo, jag tänker fortfarande göra en vet-check, men jag tror inte att jag åker till klinik utan börjar med att höra med "min" veterinär och ser vad hon säger. Sedan om det blir check på gårdsplanen, borta på anläggningen (där det finns asfalt t ex) eller om det blir klinik får vi ta då.
     
    Givetvis är hon struken till morgondagens klass. Förresten, om det hade varit en A:0/A:0 med 7-8 hinder i grundomgången så hade vi faktiskt gått i mål med en siffra eller två, istället för tre tråkiga bokstäver. ;) Så lite surt ändå att det var min favobedömning just idag, haha. Inte för att det spelar någon roll, men det är jävligt fula och tråkiga bokstäver de där tre, det kan nog ingen säga emot, haha.
     
    Ridningen idag är jag riktigt nöjd med. Eller okej, fel. Grundridningen är jag nöjd med. Hon har varit såå fin att rida och betydligt mer ridbar och snäppet bärig emellanåt (och inte bara springig) på banan. Jag behöver mer rutin på höjden så jag aldrig, aldrig tappar tryck ur sväng och blir passiv så det antingen blir stopp eller grova rivningar och så behöver jag lydnadsrida henne ännu mer så att jag visst hinner sätta galopp och tryck på sex galoppsprång (eller ja fyra-fem var det väl som "fanns kvar" att försöka använda). Men i helhet. Det känns att den senaste tidens mer målinriktade trimpass faktiskt gjort nytta bland hinder i kombination med att jag hittat hur jag ska rida på hindren. Ja, jag är så glad för den här "magridningen" som ger Aleccis större förtroende för mig. Sen ska den ju "bara" sitta permanent a-l-l-t-i-d.
     
    Tyvärr får jag väl nu sänka förväntningarna genom att det likt förbannat bara ser ut som vanligt, trots att det kändes bättre än så. Vad tror ni - gräset som ställer till det eller skada?
     

    Oklok som en obok

    I onsdags gick Aleccis en runda i skogen, därefter via grusvägar hem igen. Hon kändes bra! Latoya gick "sin" skogsrunda och jag gjorde jättemycket tempoväxlingar - och bad om broms även via tygel. Lite åsikter, men kändes bra. Jag behöver "rida in" en broms i munnen på henne för att kunna reglera henne mot hinder, när inte sitsen får henne att lyssna tillräckligt. Sedan är det såklart hundra gånger trevligare att rida henne genom sitsen och hon lyssnar himla bra på den faktiskt.
     
    Torsagens pass för Aleccis skulle ha varit på raka spår det också, men på grund av tidsnöd så skiftade jag sysslorna; broddade först och red sedan. En ridtur kan man ju korta ner om det krisar, men att brodda under stress - nej tack. Så eftersom hon var broddad innan ridturen så fick hon rulla runt på ängen. En blodig reva på rumpan gjorde mig osäker på hennes form, men hon var ohalt. Möjligtvis något "stram" precis just där, men inga konstigheter alls och det var bara att rida på. Jag la fokus på att rida lugnt, i huvudet, men hålla ett lite högre tempo i gångarter. För att ha ångan uppe litegrann inför kommande gräs-starter, var tanken. Inte dressyrkorta tyglar, utan en "knopp" längre ut, vilket är vår "bekvämlighetslängd", men stöd och mjuk mun och så jobbade jag mycket med att forma henne runt inner. Hon var jämn, mjuk och fin. Jag var nöjd med känslan eftersom vi kunde jobba och få saker gjorda med längre tyglar, mjuk kontakt och i ett lite högre tempo. Ingen stress, ingen dragkamp och ingen "planka"-känsla i sidorna.
     
    Det är detta som gör mig knäpp. Hur kan hon vara så fin, fast ändå så pass ojämn, obviously, och "dra vänster-ig". Den ena delen av mig vill älta, analysera, fundera och klia mig i huvudet och slita av håret, medan den andra delen villa säga "det spelar ingen roll!", ge fan i att fundera, göra ett, om än onödigt, nytt försök imorgon och sedan invänta hur vi går vidare. Det hjälper ju inte att varken älta eller slita sitt hår...
     
    <3<3<3

    Resultat dag 1 VRF midsommartävlingarna

    Jag börjar bli rätt så jävla less på det här nu... Hon går som en jävla klocka och sen kastar hon sig. Det GÅR INTE att få över henne. Hon bestämmer sig och drar vänster, alltid vänster. Jag kan inte mota, jag kan inte styra, jag kan inte driva, jag kan inte bromsa, jag kan inte smacka - jag kan inte göra ett jävla piss.
     
    Idag har hon ändå varit fin på hinder vilket låter konstigt med tanke på resultaten. Men hon har haft intresse och självförtroende och känts skitfin... men bara på enkelhinder! Eller ja, ett hörn hade vi problem med så ett stopp när det inte gick att rida henne, hon sprang men var var oridbar. Annars har det sett ut som så att så fort det är en linje så drar hon vänster redan i landningen och det går inte att göra ett jävla skit, som sagt. Jag både motar med vänsterben och drar SOM FAN (vad ska man göra liksom) i högertygeln och möjligtvis kommer vi mot hinderstödet, i bästa fall... Hon har hängt rejält på vänsterskänkeln, framför allt i andra klassen.
     
    När jag tänker efter så var har hon faktiskt "ramlat" över åt vänster häromdagen när vi skrittade också. Höll jag högerkanten på vägen så var vi rätt som det var i mitten. Ledde tillbaka och vips, gick det vänster igen. Typ som om jag antingen är sned och hon får jobba emot det och då går hon inte rakt till slut, eller ockås "driver hon ojämnt" (ont/ojämn bak?). Men hon känns annars pigg och glad, samt hoppar fina språng. Fan, vad tråkigt det är.
     
    Inför imorgon (ja, jag är dum nog att vägra ut oss imorgon också) så ska jag faktiskt rida med spö i vänsterhanden och dutta mot bogen i landningen på kommande linjer, efter första hindret, bara för att se vad som händer. Jag vill verkligen inte göra henne illa, men jag vill försöka "komma åt" den där jävla västersidan och då ska jag prova spödutt. Hon är ju brutalt känslig för annat, så om det är jag som suger så behöver jag veta det också, och därför är jag dum nog att prova.
     
    Vi kom alltså inte runt någon av starterna vilket är piss men samtidigt upplevdes hon fin och gav väldigt trevlig känsla förutom precis just då när hon bestämde sig för att dra vänster. Det är så svajigt, för annars när hon stannar så är det liksom ett lotteri mot varje hinder - här var hon faktiskt fin. Ologiskt. Men hästar är fan inte logiska.
     
    I övrigt så har jag kontaktat klinik och väntar nu på svar för nu får jag ändå ta och ge mig. Nu har vi problem som med stor sannolikhet även är fysiska (och inte bara mentala). Fortsättning följer...
     
     
     
     
     
     

    En ny förebild och motivationsklick

    Malin Carlbäck, säger det namnet något? Både ja och nej, gissar jag. Än så länge ;)
     
    Jag och Aleccis åkte som ni vet till Borås i våras och hade det kanon på meetingets första dagar. I slutet på veckan var det betydligt större klasser med större namn än vad det var när vi var med och tävlade. Jag försökte följa så mycket jag kunde dels live men annars i efterhand av sändningarna. I 150-klassen dyker de upp; Malin och Abrina. Och som de gör det! Hästen är taggad och hon styr iskallt runt henne och vinner! Som en brun virvelvind sopar de banan med sina medtävlanden och jag blev nyfiken på ekipaget.
     
    Det visade sig nämligen inte vara en engångsgrej och efter Borås red de i Scandinavium, Drammen och tävlade 7-Stars i Norrköping bland annat. Alltså jag är så imponerad av denna tjej och hennes häst! De radar upp 150-vinst efter 150-vinst! Vilket drömekipage och just nu så är det verkligen med hjärtanögon jag ser upp till dem och ja, visst får man drömma... Tänk om det en vacker dag vore jag och Latoya.
     
    Denna runda var alltså det första jag såg:
     
     
    Hittade en intervju när jag letade efter dem på youtube (vadå stalker? HAHA (a)).
    Att "får försöka göra sin grej". Jo, en vacker dag. En strålande, vacker dag ska jag också kunna gå in och "bara försöka göra min grej" i 150, hehe. Åh, jag blir så motiverad och glad! :D
     
     
    Senaste vinsten:
     

    Juli

    Latoya vilar i juli månad; lite drygt fyra veckor. Hon kommer garanterat undra vad fan som är problemet eftersom hon inte kommer få ridas, och jag kommer ha samma saknad efter henne, men så är det bara. Det finns egentligen inget mer att säga så långt. Hon kommer igång direkt igen i augusti och kommer troligtvis göra sin lokala debut i slutet av augusti som det ser ut nu. Men det är ju lite löst planerat i och med att hon bara är fyra år och jag inte alls vet hur hon är och känns efter vilan. Kanske behöver hon mer tid, kanske får hon längre vila, kanske måste vi backa fjorton steg...
     
    Aleccis ska också få ta igen sig och det känns lite sådär att dessa båda vilor klaffar så illa att jag nästan blir "hästlös". Men jag ska försöka pussla ihop det så bra jag kan med jobb och FHS-besök. Hon kommer vila helt v 27 och går sedan på halvfart veckan eller möjligtvis två veckor efter (jag har inte jobbschemat i huvudet i skrivande stund, så lägger mig lite anpassningsbar). Jag ser framför mig en vecka helt off, en vecka med typ varannan dag skritt och varannan dag vila helt och veckan därefter blanda jogging med vila för att därefter gå som vanligt och börja sikta på nästa tävling igen. Får se om det är ett rimligt upplägg.
     
    I början av juli har jag tänkt att göra en kombinerad vet.check/besiktning (visst är det typ samma sak?) och ID-kontroll plus vidimering av passkopian för Latoya, och jag har även tänkt att göra en check av Aleccis i samma veva (förutsatt att det går att lösa för veterinären - det lär ju ta sin lilla tid med alltihop).
     
    Jag hoppas ju givetvis att det inte är något med någon av hästarna och nu när mina inbillningar av Aleccis har runnit av mig så finns det inget jag märkt heller, så om det finns skit i kropparna så blir jag ärligt talat förvånad. Men jag känner att det behövs knådas lite i kropparna för att undersöka insidan lite också.
     

    En tävlingsdag jag förundras över

    I månadsskiftet mars-april åkte jag på en sjuhelvetes förkylning. Jag har nog aldrig mått så dåligt och blivit så utslagen av en simpel förkylning tidigare. Det är hittills första och enda gången jag har behövt ringa och lösa jobb-frågan för att jag inte var i arbetsmässigt, eller framför allt körbart, skick. I min enfald tänkte jag att det borde gå över, eller i alla fall bli bättre, till dagen därpå.
     
    Jag hade fel! Men jag gav mig fan på att klara mitt arbetspass men var på gränsen till att ramla omkull av utmattning och illamående. Inte så klokt direkt, men jag ville inte vara sjuk och jag vill fan inte vara till besvär utan är det min jobbdag så ska jag verkligen försöka lösa det! Men jag klarade det och tänkte att två dagars ledighet verkligen skulle göra mig frisk igen.
     
    Fel igen. Det blev inte det minsta bättre. Samtidigt hade jag tagit ledigt för tävling på lördagen, och då är det givet att orkar jag tävla på lördagen (vilket jag ju skulle göra om jag så låg på dödsbädden...) så fick jag minsann pallra mig iväg och jobba på fredagen. Detta pass var om rimligt ännu värre än tisdagens. Jag fattade verkligen inte hur fan det var möjligt?! Jag fick övertala mig att samla gård efter gård och tröstade mig med att jag kunde byta med någon som kunde ta över själva mejeri-svängen om jag fortfarande var dålig. Men den där envisheten är rätt stark, och jag tog mig igenom hela passet till slut.
     
    Sen då; tävlingsdagen. Lördag och inte fortfarande inte bättre. Besvikelsen... Jag kunde knappt stå upp. Bästa, bästa Ebba följde med och hon fick minsann dra det stora lasset denna dag. Jag orkade inte ens borsta min häst, utan det fick hon göra medan jag satt och vilade på en vattendunk i ett hörn. Det skicket alltså.
     
    Anledningen att det var så viktigt att tävla just denna dag var att det var finalen av Värnamo Cup där vi låg på en andra plats efter två omgångar. Med facit i hand vet jag inte om jag hade tävlat om det "bara" var en "vanlig" tävling. Troligtvis inte, för det var riktigt, riktigt tufft.
     
    Väl på plats så går vi in och vinner den tredje raka vinsten i förklassen av tre möjliga. Rätt bra ändå. Men så är ju min häst det mest fantastiska som gått med sina fluffiga, oklippta ben i ett gäng järnskor. Men ja, ja och JA. Det var så jävla, jävla jobbigt. Jag tvingade mig att anstränga mig i de 1-2 minuter som det krävdes inne på banan, för jag lyckades med nöd och näppe ta mig igenom framhoppningen. Det blev ett språng i taget med i sammanhanget långa skrittpauser. Aleccis fick sin uppvärmning ja, men själva upplägget blev lite annorlunda i och med mitt oskick.
     
     
    Jag höll ärligt talat på att ge upp sedan. Försökte få i mig någon korv men la mig sedan raklång på läktaren och somnade nästan under tiden det harvades och byggdes om inför nästa klass. Att sedan stå och vänta på att banan skulle öppnas minns jag också som fruktansvärt skitjobbigt. Jag kunde knappt stå. Stapplade runt och tyckte det var jobbigt med så mycket människor så nära. Det blev så mycket energi som jag inte kunde hantera (men det enda som hände var ju att de stod och väntade och vissa pratade glatt med varandra - så det var ju inget fysisk ös på något vis). Känslan av obehag och nästan någon svag panikattack började växa. Så mycket folk. Så lite luft. Ingen ork och illamående, huvudvärk och brutal trötthet. Och så himla lång tid allt skulle behöva ta då..!
     
    Att gå banan var lite lättare, för då låg fokus på annat håll. Jag minns så väl min plan. Den var enkel: i första hand skulle vi vinna. Punkt. Del två var att gå utanför till kombinationen för det var för stor chansning att gå innanför, om det ändå inte skulle behövas. Upp på läktaren och kolla på några ekipage efter bangång. Halva min plan kasserades sedan när en av de första ekipagen gick innanför till kombinationen och då var det liksom avgjort. Jag minns vad jag sa till Ebba; "skit också, då måste vi också gå innanför", haha. Alltså, ja min plan var ju att vinna.
     
    Men när det var dags att rida fram igen så var jag ännu sämre än tidigare. Upplägget blev detsamma men jag tänkte faktiskt tanken "var går egentligen gränsen?". Var går min gräns. Är det rimligt att starta en gång till..? Usch, det var vidrigt. Men så var det samma sak igen; ansträngning i 2 minuter och sedan är det klart. Så det var bara att bita ihop och köra. Och vi gick in, vi gjorde det vi skulle och höll vår plan. Vi gick därefter innanför till kombinationen och Aleccis gjorde sitt allra, allra bästa och ställde upp till tusen för mig (<3) och visst fan vann vi. (Det är definitivt inte vår bästa eller snyggaste runda vi har gjort, men det spelar ingen roll så länge bommarna ligger kvar och tiden är snabb - tur för oss att det är hoppning vi sysslar med.) Vinsten ledde till en andraplats i cupen och 2000 kr i vinstpengar. Men det jag vann var egentligen mycket mer än så. Jag kan inte förstå hur hjärnan, kroppen, viljan, tankarna och allt fungerar och samverkar - men jag vet att det fungerade där och då. Hur jag kunde vara så övertygad och fullborda resultatet vet jag dock ingenting om. Men det är en dag jag kommer minnas. Och jag hoppas aldrig, aldrig behöva tävla i det skicket igen.
     
     
    Känslan av att vi ska vinna. Så är det bara. Ingen press, utan jag visste det att vi skulle vinna. Det fanns inget att ifrågasätta, det fanns inget att misstro, det var ingen fråga. Vi skulle dit för att skrapa ihop så mycket poäng vi kunde i cupen och ja, vinst är det enda som räknas. Att tro så mycket på sig själv (oss) som ekipage - det är det jag i efterhand är så fascinerad av. Det växte fram. Framgång föder framgång. Det kan ingen mata en med; "ni är bäst" eller ens egna mentala träning; "visualisera målbilden". Det var bekräftelsen att vi ÄR bra som gjorde oss bra. Att börja vår säsong med att gå in och vinna två klasser - det byggde något så viktigt. Att sedan gå in med ett leende och veta att vi tar oss igenom precis vad som helst. Ingen utmaning är svår nog. Och vi visste precis var vi hade varandra. Wow, jag tycker det är så fantastiskt. Trots en vidrig dagsform pga en svinig förkylning. Det är så... jag vet inte. Jag slogs av tanken häromdagen och förundras verkligen över just denna tävlingsdag, den mentala styrka, det teamwork vi hade byggt upp och rent av utnyttjade denna dag. Inget annat fanns i sikte än att prestera, leverera och liksom inkassera.

    Resten av veckan

    Idag går de båda bruna på raka spår. Aleccis går någon "spännande" tur i skogen/byn. Lol, de är inte så spännande efter 10 år endast nötande av samma (dock rätt många; 15+) rundor. Får se hur långt jag orkar "ge mig iväg", eller om det blir det vanliga. Latoyahästen går i alla fall "sin" skogsrunda. Den gör det den ska, och då är det synd att klaga.
     
    Torsdagen går även den i de raka spårens tecken och därefter broddar jag Aleccis inför helgen. Latoya vilar. Pärl gör det Pärl gör bäst; äter, försöker klia sig mot saker och bara är världens varmaste, goaste, mest hemtrevligt doftande Pärlhäst. Tufft pensionärsliv. (Fast med handen på hjärtat hatar jag det. Jag önskar att jag orkade och ville rida henne, men den tiden är förbi. Nu är hon 26 år och nästan färdig som ridhäst.)
     
    Fredag innebär, som jag nämnt hundra gånger tidigare, tävling med Aleccis! Två starter och sedan lite midsommarmat senare.
    Lördag är tävling igen, men bara en start. Därefter ska Latoyahästen ridas och hon går i byn och vänjer sig vid "utsocknes"-kor. Hon borde fan gå två varv alltså, hahaha. Det återstår att se.
    Söndag är sista dagens start och sedan har vi lite löst planerat en liten resa (för att träna på det) med hoppass på en annan häst.
     
    Li Mellonie för hundra år sedan <3
     

    Aleccis, bilder del 1

    Jag är sååå glad att jag ser bortom brutalt nack-krök (för det är inte vackert med en psykiskt nedbruten häst) och verkligen, verkligen försöker rida hästen på ett rimligt vis. Det blir inte precis som jag önskar (obvious) men det är här vi är nu och försöker. Aleccis var stark idag men kämpade på och försökte göra rätt. Hon är bäst oavsett dagsform.
     
     
     
     

     
     
     
     
     

    Latoyahästen och hinder

    Latoyahästen har nog inte hoppat sedan senaste pay & jumpen antar jag (minnet, ni vet) så det var hög tid att åka och hoppa henne lite och sedan går hon en sista P&J nästa vecka innan hon får en månads vila.
     
    Det är så roligt att det går bättre och bättre med typ allt. Lasta, köra, lasta ur, rida och samma lastningsprocedur igen. Det enda hon är lite jobbig med är att hon ska dansa runt när vi ska ta på sadeln men vad kan man förvänta sig liksom.
     
    Hon var piggelin från början och tyckte det var oviktigt att skritta fram så vi hade lite olika åsikter där i början där hon mest travade runt och jag rekommenderade skritt. Sedan fick hon i alla fall trava, efter att hon skött skritt-delen lite bättre, och därefter galopp. I traven försökte jag verkligen få henne att sluta sprattel-trava och istället chilla lite på steget. Det blev bättre! Men lär ju vara en engångsföreteelse. I galoppen, och inte i trav heller iofs, vill jag inte att hon dyker som hon gör men det är svårt att få upp huvudet på henne. Hon kändes ändå bra måste jag säga.
     
    Sedan hoppade vi och ja, vad ska jag säga. Hon är himla fin på hinder! Dock som en sten i käften, haha. När vi rider på ängen, och även ute i skogen, så går hon att reglera rätt väl genom sitsen, men just bromsa via tygel är inte hennes favorit. Det är av ointresse, inte något annat. Hon har rätt mycket åsikter och är obrydd över vad man gör med henne så hon praktiskt taget skiter i att jag ber henne ändra det hon fokuserar på att fullborda (typ galoppera, eller trava, eller skynda sig till hinder). En gång blev det pannkaka rejält och jag försökte be henne ge stort istället medan hon trampade om och då rev vi grovt. Annars har det varit okej avsprångspunkter mest hela tiden. Att reglera med sitsen fungerar inte heller mot hindren, haha.
     
    Som synes bad jag Ebba lägga upp hindren lite mer än vanligt en vända. De låg på 90 förutom den blå oxern och det räcke vi hoppar som första hinder (som vi kom lite stort på) som är ytterligare lite högre. Kombinationen rörde vi inte utan knähöjd är perfa än så länge. Bästa språnget hon bjöd på var över blå oxern när den var lite höjd. Det ska bli så roligt att i framtiden så småningom få börja hoppa riktiga hinder med henne! :D
     
     
    Jag ser skillnad, och jag känner framför allt skillnad. Hon har utvecklats och blir bara bättre och bättre hela tiden. Juli kommer bli en tråkig månad när hon ska vila och jag inte kan rida min lilla knäppis <3

    Vilken härlig dag, tralalalaa, tralalalaa

    Jag var ute i stallet strax efter åtta. Så härligt! Bästa som finns att börja dagen där ute. Red Aleccis på ängen - riktigt fin! Rullade runt i trav och galopp på volter av olika storlekar och lite andra bågar och varierade med raka spår. Gjorde det i tjugo minuter och skrittade sedan en stund. Påbörjade därefter att känna på lite öppna och sluta - vad hände där? Haha, japp, men jag fick ett ryck. Det svåra i början var att hon inte skulle galoppera, för allt betyder ju galopp ;) Typ korta tyglarna; galopp, lägga mot en skänkel oavsett var; galopp. Slängtrava och försöka bromsa; galopp. Det är så vi jobbar, skoja, haha. Men hon tror det emellanåt.
     
    Det gick över förväntan! Jag var lite osäker på vinkeln och skulle behöva ögon från marken för att se hur det såg ut. Men det var iaf inte "skänkelvikning på sniskan", utan jag var noga med att det var tre spår som gällde. Gjorde volt och fortsatte i sluta. Även om det inte är rätt så är det ändå ett försök och det kändes förvånansvärt bra. Gjorde samma sak i trav. (Red i hoppsadeln men la upp stigbyglarna.) Gick helt okej och jag tänkte att det räckte så, men så flöt hon in i galopp när vi skulle vända och eftersom den var så mjuk, bärig och lugn och så provade jag samma sak i galopp. Det gick inte lika bra, men var inte katastrof så det gick fasen mycket bättre än förväntat! Så kul! Dessutom var hon jättemjuk och fin. Kul! Jag är jättenöjd med min fina häst efter dagens "test".
     
    Latoya gick efteråt, också på ängen. Lite samma tänk som vanligt (när det går att tänka sig något och det inte är att bara träna på att göra superenkla saker). Rullade på diverse bågar och volter först, men inte lika länge som Aleccis. Övergick till tempoväxlingar och det gjorde hon extra bra i trav! Galoppen blev lite springig och hastig men hon lyssnade rätt bra på att komma tillbaka. Sen gjorde jag övergångar istället. Där var hon svår att få att sakta av, både från trav men ännu värre från galopp. Stark och körde ner huvudet och kände inte alls för att göra som jag ville. Så det finns en hel del att jobba med. Det gav ingen tiptop-känsla idag, men alla pass räknas.
     
    Nu har jag precis varit och ridit Sacke. Han var inte på sitt bästa humör, men jag är nöjd med vad det blev av honom idag! Från stark som en oxe och fokus på annat så blev han ridbar och trevlig, och väldigt svettig. Men så fick han gå i ett lite högre arbetstempo än vanligt också. Jag trodde först inte att jag skulle re ut honom idag, när jag satt upp för han var så himla stark och helt ointresserad av att sammarbeta. Men tack vare att jag hittat hur jag ska möta Aleccis när hon är stark (och inte bjuda upp till dragkamp för att hon stack när man gav eftergift - men nu har jag som sagt börjat hitta fler "knappar") så kunde jag få honom att bli trevlig. Härligt när det fungerar!
     
    Mellan hästarna så hann jag med en fika/lunch och så tog jag tag i att kopiera upp Latoyas pass. Det börjar väl bli dags att ta tag i den där registreringen. Denna gång tänker jag vara lite förberedd och ha en kopia klar att vidimera inför ID-kollen.
     
    Just nu längtar man inte direkt till höstens dyngsura dagar ;) Glöm inte att njuta!

    Omplanering

    Hmm, nu var jag sådär optimistisk igen. Vem vill inte jobba natt liksom - tänkte jag, haha. Jag jobbar när det är P&J på torsdag som jag hade tänkt starta med Latoya. Tänkte att det nog skulle gå bra att byta (var ju ett uppåt-byte för den andra, och neråt-byte för mig). Men näe, hahaha. Så nu blir det till att stryka Latoyahästen och blicka mot Sävsjö veckan efter istället. Hoppsan. Man ska nog inte ta ut något i förskott ;)
     
    Latoya kommer vila hela juli månad, men jag tänker stoppa in lite promenader vid hand och pyssel för att försöka stimulera henne litegrann. Så sista chansen (jag vill starta henne en gång till innan vilan) är att hon får gå i Sävsjö istället och i så fall "avsluta" denna "termin" med just P&Jn för om jag inte missminner mig så är den just den 30:e juni. (Det kommer bli en sjukt tråkig juli...)
     

    Latoya i skogen

    Igår efter jobbet red jag Latoya. Jag var lite i valet och kvalet huruvida det skulle bli mer ridning eller inte efter torsdagens lång och händelserika tur. Men sen tänkte jag att hon lika gärna kan gå ett varv i skogen på "sin" runda; där slipper hon se saker och saker kommer inte hända utan hon kan springa ett varv i rent motionssyfte. Så det gjorde vi!
     
    Redan när jag hämtade hästarna så var hon lite speciell. Hon kom som vanligt men såg sedan något bortåt och reagerade väldigt explosivt för att vara henne. Hon slängde sig bort med en bock och tittade spänt bort, kom sedan tillbaka så hon var väl "iväg" från mig i några sekunder. Samma sak en gång till. Jag pratade i telefon samtidigt och hade bara en hand ledig så det tog lite längre tid än vanligt att få på grimman. Hon kastade sig inte iväg när jag höll på med henne, utan bara när jag trasslade upp grimmorna och grimskaften. När grimman var på så var hon lugn och snäll, precis som vanligt. Aleccis kollade också bort, men reagerade inte så det kan ju ha varit något vilt eller något. Latoya är ju rätt skeptisk mot andra djur (typ kor och rådjur i alla fall, och garanterat både älg och vildsvin också) pga att hon inte är van vid dem.
     
    Det gick i alla fall kanon att göra ordning henne. Jag borstade medan hon åt för att spara tid. Hon är så himla trevlig att hålla på med! Verkligen på alla plan. Väldigt, väldigt positivt, nyfiken och alltid lugn och precis lika glad i alla situationer. Satt upp och red iväg.
     
    Försa kilometern är samma sträcka som vi red sist, då när vi var ute så länge. Så när vi kom bort till där man kan välja olika håll så höll hon gladeligen vänster och tänkte väl ta samma sväng igen, haha. Rätt bra betyg ändå. Men vi skulle höger.
     
    Jag upplevde henne faktiskt tittig idag. Det brukar hon inte vara. Men jag antar att hon blivit skrämd och att hon nu typ "letade" efter vilda djur för att hålla sig beredd. Men förutom att hon tittade extra mycket omkring sig, och brydde sig mer om vad hon såg än vad hon brukar göra, så gick det bra. Hon var väldigt pigg och föll in i galopp gång på gång när jag tänkte trav. Hon bjuder på lite glada bus-bockar (inte längre "test/bråk/trots-bockar), och inför sista galoppen, när vi travade, så samlade hon sig skitmycket, tryckte ihop halsen (hade ingen som helst kontakt i munnen) och så bara väntade hon på fattningen (ibland händer det faktiskt att hon väntar på fattningen, haha) och när hon fick den så bockade hon in i galopp. Superglad, hahaha. Tack och lov tar hon inte i (alternativt inte tar i så mycket) när hon bockar, så det är därför jag inte gör någon grej av det. När hon tar i (det har hänt typ två gånger, senast i torsdags) så säger jag till henne, för det kan bli dumt längre fram. Jag menar det är ju dumt om jag inte lyckas hålla mig kvar där uppe om hon börjar ta i, haha. Nöjda och glada kom vi tillbaka efter fyrtio minuter. Hon var inte svettig mer än bara under sadelgjorden. Jag blev faktiskt förvånad, för vi skrittar inte mycket (föruto fram, av och på en av stigarna) utan det är trav och galopp som gäller till stor del. Bra ändå. Ingen stress, trots stort fokus på omgivningen.
     
     Old pic. Inget stöd i tyglarna. Men står i framvikt pga förekommer henne i galoppfattningen.
     
    Till 98% så står jag bara i lättsits på henne när vi rider (eller lättridning förstås i trav), och det är ungefär 50/50 av tiden som jag har stöd i tyglarna och som jag inte har det minsta stöd utan de fladdrar helt och hållet. Detta av flera anledningar; hon ska framåt och alltid framåt - även utan mig mitt stöd. För att det inte ska finnas några alternativa hjälper (smygbroms i munnen t ex) utan framåt är framåt. Hon lyssnar absolut bra och har bjudning, men jag sitter för det mesta bra på henne så varför hålla i snörena liksom. Det är lite extra kul att rida henne med de andra hjälperna (även om det bara är rakt fram i olika gångarter) för det tycker jag bygger tillit. Dessutom så krullar hon gärna ihop sig (även med heelt slaka tyglar) och jag uppmuntrar att få upp och fram henne i både tänket och den fysiska halsen och nacken. Hon blir ju lite kort och dyker ganska mycket i galoppen, och det är definitivt inte önskvärt för då lär hon aldrig hålla. Så det är ytterligare en anledning till att jag rider henne helt utan stöd väldigt stor del av passet.

    Födelsedag

    Ångestdag menar jag. Fy fan. Men de är ju bara en gång om året, så vad fan ska man göra. Efter jobbet pussar jag på mina djur och sedan har jag faktiskt tänkt att ha ett litet kalas. När man fyller 25 så måste man ha kalas, det bara är så. Nu kommer jag inte undan längre... Prinsesstårta ftw!
     
    Jag ska verkligen försöka hålla humöret uppe den här gången. Eftersom detta är tidsinställt så vet jag inte alls hur min dagsform är men jag tror jag har nämnt att jag brukar må skitdåligt psykiskt när jag fyller år. Aja, det borde i så fall gå över tills imorgon!
     
     

    I arkivet

    Jag grävde i mitt Youtube-arkiv och blev nyfiken på vad som kunde finnas där, framför allt i början. Detta är den film som är den första i tävlingslika former. Jag har äldre, men som är på andra ställen (obviously). Här är i alla fall vår 100 cm P&J-debut om jag inte missminner mig totalt, och den är i från augusti 2013. (Hej och hå vad vi har utvecklats, hahahaha. Eller inte. Mvh, startar fortfarande 100 cm emellanåt. -.-')
     

    Gårdagens Aleccis

    Hämtade djuren och gjorde det vanliga, dvs lät dem äta sitt krubbskrammel i lugn och ro och hämtade ut Aleccis. Gjorde henne klar för ridning och reagerade sedan på att hon vilade ena bak. Kände på båda men det var ingen skillnad, ingen värme eller så men lite smågalligt. Mjukt och likvärdigt på båda benen, och när jag bad henne stå på båda så gjorde hon det. Så inget egentligen tecken på att det var fel, men det kändes ändå oroligt i magen.
     
    Tänkte att jag ändå skulle rida för att känna efter, så tränsade och gick ut för att sitta upp. Helt oren i skritt i alla fall, och sedan red vi runt på ängen; raka spår, böjda spår och även snäva svängar för att provocera. Helt ren i alla gångarter... Hmm. Men ändå spökar känslan?
     
    Red ett pass på en halvtimme eller så och hon var väldigt positivt och var mån om att lyssna och vilja göra rätt. Så det är två känslor jag har i kroppen; det ena är att hon var verkligen kanontrevlig att rida idag! Lugn och fin. Bra pass. Men ändå har jag med en liten skvätt skepsis i bakhuvudet.
     
    Jag börjar med att låta henne vila över helgen - om, om, om det nu skulle vara något. Så får vi se hur det känns på måndag. Samtidigt är det tråkigt att vila henne nu när hon var så fin att rida. Men aja, jag tänker inte riskera något utan nu får hon vila upp kroppen till att börja med.
     
    Jag kallar ju det där läget för att vara "inbillningshalt", dvs när jag ibland inbillar mig att hästen är halt. Vi har nog alla varit där någon gång. Men då brukar det räcka med att kolla om hästen är halt och när den inte är det så rinner liksom den där känslan av mig. Det gjorde den inte nu. Så vi får se. Hoppas jag har fel.
     
    <3

    Musiktips!

    Alltså var fan har Amaranthe varit i hela mitt liv?! Fann dem tack vare jobbet och tack vare radion. Fy fan så bra skit! Dessa är de absolut allra, allra bästa. (Hörde sedan att de hade spelat på Sweden Rock och tänk om jag hade vetat vad jag vet idag, hehe...) Är det någon festival som borde vara i min smak så är det helt klart just Sweden Rock. Men jag är ingen festivalprisse (antar jag, behöver inte ens prova för att anta att så är fallet), men i musikväg så är det där jag borde vara.
     
     
    (Låten börjar inte förrän 1:05 in i klippet)

    Latoya och Pärlis på långtur

    En timme och fyrtio minuter är vad jag definierar som en långtur för en pensionerad 26-åring och en ung 4-åring, men det var vad som hände igår.
     
    Min plan var följande; uppehåll när jag varit iväg (fortsatt torrt i backen) = hoppning hemma på ängen. Regn = ny runda med introducering av vatten (en bäck vi rider igenom). Det regnade idag och därför stod en ny runda på dagordningen.
     
    Tanken var att snällt och metodiskt presentera/vänja in Latoya vid lite vatten, i verkligheten blev det ett brutalt pass med hundra nya saker och intryck. Vi snackar grindar att öppna och kor att passera. I samma hage, alltså. Latoya var skeptisk, Pärla var bäst såklart. Korna ville såklart vara med när det hände roliga grejer. Så när jag satt av och skulle öppna grinden ut på andra sidan (med hundra saker att kolla på eftersom vi rider över en "ny" gårdsplan med folks saker, och djur, runt omkring)  så trampade hon runt litegrann och ville ha koll och även komma undan (korna). Jag hade fullt sjå med att hålla hästen i ena handen och böka med grinden i den andra. När vi kom ut så sa Ida att korna hade nosat Pärla i rumpan under tiden, haha. Ja det ska ju vara rätt häst till att nosa i rumpan i alla fall, hahaha. BästePärl!
     
    Latoya var ju såklart spänd på omgivningen men samtidigt väldigt nyfiken och ville gärna framåt även om bjudningen var lite av och till pga allt att kolla på och ka kontroll på. Men det gick bra. Vi passerade genom fler hagar, men där var djuren inte framme (alternativt inte i den hagen (hage 1) alternativt inne och mjölkades (hage 2, med stor sannolikhet)) så det gick lugnare till. Vad gäller vattnet så var det inga problem alls. Ett steg i taget, nyfiket undersökande och plask, plask igenom. Vi vände och skrittade igenom igen, vände en gång till och travade en gång och sedan fortsatte vi vår tur.
     
    Hon kommer bli härdad av dessa kor till slut. SRB som min far har går jättebra. Men holsteiner (ja, det är en koras också) som grannen har tycker hon är otäcka och köttisar av olika raser är också nytt/annorlunda och ganska otäckt. Men det som inte dödar det härdar och hon kommer vara härdad till slut.
     
     
    Men inget är så skrämmande som färgglada cyklister ;) - eller?

    Back to reality!

    Nu står tre arbetsdagar framför mig och det innebär mycket tid med min lastbilskompis och så mycket jag bara kan med min mjuka kompis aka sängen. Däremellan ska jag göra allt i min makt för att jaga så mycket ridtimmar som möjligt. Och sen brukar det liksom vara fullt och lite till. Men jag har ambitionen att hålla liv i min ventilationskompis (aka bloggen) under tiden.
     
    Nästa vecka sedan är det tävlingsdags! Aleccis går, som det ser ut nu, tre dagar där vi värmer upp med en 110 på fredagen och fortsätter med en 120. Sedan blir det en 120 var på lördagen och söndagen. Grejen är att gräsbanan (enligt de som kan, haha, jag skulle inget ha märkt!) är hård just nu och behöver det regn som verkar hota. Jag hoppas innerligt att det blir bättre; dvs regn först, men sen vill jag att det ska vara torrt, varmt och jao, så bra det bara kan. Det ska inte vara några problem att gå 120-hinder (hänvisar till Lasse) så det är en anledning till att jag kommer starta som planerat (om inget oförutsett händer). Den andra anledningen är att mina hästar går på riktigt, riktigt hårt underlag typ alltid (hårt packade grusvägar och full fart även på stenhårda frusna grusvägar vintertid) så jag borde ha mer "vana" hästben (senor, ligament och allt det där) som i teorin borde tåla mer än den "vanliga ridhus-hästens" ben. Jag är i vilket fall inte avskräckt, utan kan nog egentligen bara rubbas av dåligt väder. Dåligt väder får mig inte att backa, men det får fan fart på hjärnspökena, haha.
    Ingen minns en fegis, glöm fan aldrig det. ;)
     
    Och som hon flög! <3 (Största vattnet vi hoppat, än så länge.)

    Från tredelat till tredelat

    Jag köpte inte bara en rosa grimma nu senast, utan även en ny flughuva (japp, Latoyahästen fick feeling och kvaddade hela huvan häromdagen. Logiken är följande; Aleccis får ny huva och Latoyis får ärva Aleccis förra (dock 100% hel!) huva.
     
    Det tredje och sista jag köpte var ett nytt helt vanligt 14 mm tjockt/tunt 11,5 cm långt tredelat tränsbett till Aleccis. Jag hade ett sådant till henne ett tag. Det var bland annat det som hon hade i munnen när det gick rätt duktigt åt helvete den där gången barbacka osv, osv. Jag provade henne istället på ett anatomiskt tredelat (men tyvärr lite för stort, därav acavallo bettskivorna = utfyllnad) och har varit så nöjd som jag har kunnat vara på tränsbett i munnen på den hästen. Aleccis är inte svår med utrustning direkt, hon är sig själv och säger inget oavsett vad jag provar.
     
    Men sedan köpte jag Lillis och han övertog bettet. När han såldes så skickade jag med tränset och ville givetvis att det skulle var komplett. Därefter köpte jag ett exakt likadant bett till Latoya och det har hon gått på sedan jag köpte henne. Nu då så ville jag återigen rida Aleccis på detta klassiska alternativ igen men alla vet ju att det är sååå jobbigt (hehe) att byta bett på olika träns, så därav att jag nu köpte ett tredje.
     
    Detta bett red jag Aleccis på idag. Hon vilade igår, och jag slängde på gramanen för att hålla oss på jogg-nivå i byn och skogen. Det egentligen efterlängtade regnet gjorde att ängen inte var något alternativ idag, tyvärr. Men hon gav en bra känsla och jag är väldigt positiv att fortsätta rida henne på detta bett. Gramanen hängde som vanligt bara och slängde, men den är helt fantastiskt till att få mig att hålla mig till planen och fokusera. Så jävla effektiv för mitt "inre". Vi rullade byn och skogen, och hon var riktigt fin till en början. Sedan eskalerar det när hon får springa, men hon var trevlig hela tiden och jag kunde hålla mig till ridning och bjöd inte upp till dragkamp. Nöjd!
     
    Anatomiskt tredelat bett med bettskivor i silikon från Acavallo. (De bästa bettskivorna, helt klart!)

    Hur katastrofbromsen på ett personbilssläp fungerar

    Det är så att jag har märkt att "Svenssons" inte begriper den enkla men ändå tillräckligt finurliga lösningen som heter "katastrofbroms" på personbilssläp; släpkärror, biltransporter, hästtransporter osv. Ni vet alla hur de ser ut - och HUR DE SKA SITTA (obviously not).
     
    Bilden till vänster är FEL och bilden till höger är RÄTT.
     
     
    Vajern går till en metallring, eller annan anordning som går sönder och ska gå sönder vid belastning, och drar i = låser släpvagnens bromsar. Det innebär att om något skulle gå sönder eller om inte släpkärran är kopplad korrekt och skulle lossna så sitter katastrofbromsen fast i bilen, vajern sträcks, bromsarna låses sig och vagnen bromsar. Det vill säga; vagnen kommer stanna. Det är här säkerhetstänket går in. Utan att släpet skulle bromsa så skulle det kunna rulla en bra bit och orsaka ännu större skador än vad det redan gör när det tappas.
     
    Jag har hört dem som ifrågasätter varför metallringen går sönder när släpet tappas, men om vi leker med tanken att det skulle hålla, vad skulle hända då? Då hade släpet dragits med bakom bilen och halkat runt hejvilt.
     
    Det är en rätt fiffig och väldigt enkel lösning och jag, som yrkeschaufför (obs är väl redan lite yrkesskadad, haha) stör mig till månen och tillbaka på när vajern inte sitter som den ska. (Och ja, jag är medveten om att alla bilar inte har den utformningen så att säkerhetsbromsen kan fästas korrekt - men de allra flesta har det.)

    Hoppträningen igår

    Nu har det fasen vänt alltså! Om jag ser till att rida på framåt så löser sig det mesta. Ibland blir det någon miss och sådär, men det kommer. Det känns aldrig, aldrig fel, hopplöst eller sådär jäkla skitdåligt som det gjorde för bara två veckor sedan.
     
    Det blev förresten ingen hoppning på gräset så gissa vem som broddade i onödan? Jojomen, men det var ju bara att brodda ur och därefter åka.
     
    Vi hoppade distanser, vilket passade mig perfekt med tanke på helgens missbedömning/orutin på linjen i 120. Det mesta satt. Grejen är den att när man skruvar upp Aleccis så blir hon värre och värre, så jag kände att det gick lite väl hejsan där ett tag, haha. Då blev hon lite väl springig mellan hindren och det tar en stund att hitta tillbaka till så pass mycket kommunikation att vi ska kunna rida på hinder. Så när vi hoppade bana och hade lagt på en linje till efter senaste rundan så gick det redan lite väl fort och framåt över första hindret, sedan kom jag inte ihåg vad jag skulle rida på och dessutom red jag lite för rakt så hindret som stod rätt nära staketet ("såg ut" som att man red på staketet i landningen) så då vek hon av, men det var lika bra för det var noll koll där. Tog om och jag vet inte om det var då hon gjorde samma igen eller om det var en senare gång, men i slutet satt det i alla fall. Allt från bättre väg till mindre spring och då var hindret inte så svårt helt plötsligt. Annars gick resten bra (kom nära på några räcken ett par gånger, men det blev också bättre när jag verkligen försökte ge henne mer plats innan dem) men då är hon otrolig och tar sig över ändå. Bra häst.
     
    Det känns hur som helst bra i alla fall. Det flöt på idag, det kändes inte svårt och vi hade sådär roligt som bara vi kan. Jag är ju väldigt, väldigt glad i min fantastiska häst alltså. Hon må vara svår på sitt sätt, men då är man också extra glad och tacksam när det sitter. (Det mesta då, haha.)
     
    Nu siktar vi mot midsommarhelgen och därefter blir det betydligt lugnare på tävlingsfronten under juli månad, kanske till och med helt tävlingsfritt.
     
    Emma som fotat!

    Latoyahästen!

    Efter måndagens pass som inte alls gick i planeringens tecken och där vi fick sänka nivån rejält så kunde vi igår istället rida ett av våra allra, allra bästa pass. Underbart! Hon var pigg och glad men inte fullt sådär uppe i det blå som hon var dagen innan.
     
    Först och främst rullade jag runt i trav och ville forma henne mycket i svängarna. Hon vill ha uppsikt då och då åt kornas håll men annars var hon trevlig redan här. Jag formade henne inte hela tiden utan försökte även följa lite raka spår för att försöka hålla henne rak, och när hon kändes rak och balanserad så ökade jag henne och sedan minskade för att känna på henne. Gick fint! Efter att vi hade travat igång och hon ändå gjort det bra så tog vi en paus, även i skritten gjorde jag några tempoväxlingar men mest fick hon bara skritta fritt.
     
    Sedan fortsatte jag med trav och vi red stora serpentinbågar, mååånga, från ena änden av ängen till den andra, men inte över hela (långsida till långsida, utan lagom). Här gjorde jag som så att jag fortsatte forma henne väl i bågarna och kortade ner traven på de små rakorna. Vi gjorde säkert ett tiotal bågar och lika många "neråt" tillbaka igen. Sedan bytte jag och ökade henne på rakorna istället. Men då gjorde jag som så att rakorna fick bli lite längre så hon fick en ärlig chans att hinna med och göra rätt. Därefter rullade vi runt lite i galopp och efter det gick jag in på de stora bågarna igen. (Jag tror minsann att dessa serpentinbågar är mina favoriter, haha. Det är bra för mig som inte har fått lära mig att rida med yttertygeln utan måste lära om och då är de skitbra!) Galopp på bågarna med avsaktning och ny fattning på rakorna. Alltså fatta vad nyttigt för henne! Massa galoppfattningar och självklart avbrott, plus lydnad och svängar och hela baletten. Hon var superduktig! I slutet, när vi bara hade två bågar kvar efter att både ha varit uppe och vänt och gjort lika många ner igen så märktes det att hon började bli lite trött, eller att det gjorde nytta i alla fall. För då missade hon på fattningshjälpen så vi la en volt i lugn och ro, i trav, och gjorde ny fattning. På tredje steget så fattade hon galopp. En båge till med mer energi i fattningen och sen var jag nöjd med just denna del. Tog det lite lugnt och avslutade med att rulla på en stor volt av två anledningar - dels för att hon skulle få hålla galoppen och rulla, även i lite högre tempo (så hon inte hela tiden fick avbrotts-hjälpen) och dels för att känna så att det gick att svänga i rätt galopp utan att det blev spark och landning i fel. Det gick super! En enda gång på hela passet så kom det en sån där spark, och så lite bus här och där men annars var hon riktigt ridbar (med hennes mått mätt) och jättefin! Så nöjd med henne!
     

    Lediga dar

    Jag var sugen på att unna mig lite lediga dagar hos en av mina bästa vänner, at her place. Det verkade inte bli så, men nu blir det så ändå! Så efter hoppträningen ikväll så tar jag lite ledigt och axlar rollen som masthållare, kompis och babbelmaja. Kanske även kanotpaddlare och segway-testare. Jag håller tummarna för soliga, varma dagar och sommarkänsla! Vi ska armbågsfäktas med turister och annat löst folk. Det ska bli så kul! Finns dessutom ingen annanstans jag sover så bra (förutom hemma) som i den stugan - så inte ens det går att klaga på, haha. Lägg sedan till det fabulösa kompishänget - märks det att jag är nöjd eller? ;)
     
    Djuren vilar sig på onsdagen och vips skjöt jag fram en av Latoyas riddagar till helgen. Ska jag vara ärlig så känns det mycket bättre än att rida måndag - torsdag i ett kör. Nu går hon mån, tis, tors och troligtvis lördag. Aleccis går alla helgdagarna. Det blir skitbra det! (Jag får ju på detta vis fira min födelsedag på en av mina favorithästars rygg i alla fall - lycka.)
     
    Jag får alltid världens jäkla separationsångest över att lämna hästarna, men samtidigt är det en skvätt livskvalité att ta sitt pick och pack och bara andas kompisluft (nej vi brukar inte hångla, men man ska aldrig säga aldrig, HAHA). Det är lite blandade känslor, men jag vet att när jag såg dessa lediga dagar i mitt arbetsschema så var min första tanke att lämna fastlandet. Så att sakna djuren är smällar man får ta. Det är ju inte värre för dem än om jag hade jobbat långpasset + det tidiga passet dagen efter dvs bara åka hem och sova mer eller mindre. (Tror det märks att jag har lite ångest över att låta hästarna vila på onsdag ändå (a). Hästarna ska motioneras varje dag - så säger jag. Hästar i det fria motionerar varje dag. Och så kommer the typical "men våra hästar är avlade för andra ändamål och inte aaalls som ursprungshästarna" - well, jag har bara en sak att säga; det är en jävla häst. Häst som häst. En häst som ska röra på sig. Varje dag).
     
    Adios, ska nu leka stadsbo (eller njae, men typ)!
     
    Lillis!

    Lever på känslan

    Jag lever fortfarande på känslan vi hade i helgens starter och då framför allt i 120:n. Så himla skönt att allt bara satt (allt utom planen, haha). Det känns verkligen hoppfullt och nu vet jag till 100% att det är framåt, framåt och åter framåt som gäller om jag börjar tvivla på något; ögat, höjden, oss eller precis vad som helst. Bara rid framåt för fasen så ordnar det sig. Och mag-ridning som fasen mot hindren då, förstås. Eller vafan, ska vi snacka detaljer så är det ju en hel del som ska kommas ihåg och dessutom i rätt ordning. Men just nu är känslan helig och jag är så glad att vi fick lapa in oss den. Hemresan gick himla lätt, om man säger så.
     
    Nu har vi ett nytt försök att befästa ridningen och tempot, och att det är på gräs är inget jag påverkas av. Det känns bra att hoppa där inför midsommarhelgen, för det är snarare banan som är annorlunda och inte att själva underlaget är gräs. Men man kan aldrig veta säkert förrän vi har hoppat där. Förra året var hon inte klockren på gräset på träningen, men det minns vi inte idag ;)
     
    Stilfälttävlan i Udden, ST100H. Om vi åker i år igen så köttar vi nog två starter i den klassen, och sen är den "riktiga" H100-debuten nära. Den har jag lite löst planerat på samma plats, samma helg.

    Guldstärnorna duggar tätt

    Efter ridningen igår hann jag fara in och fylla på förrådet med foder, mineraler och godis. Sedan kom hovslagaren och Latoyahästen fick vara först ut. Framhovarna gick super. Hon var typ som en normal, världsvan, vuxen häst (men de gick bra sist också). Sedan var det dags för bakhovarna - och godispåsen, haha.
     
    Det gick ifrån "ge henne godis när hon är duktig" till att hästen knäckte koden och ba: "jag sköter mig inte om jag inte får godis". Så blev man lirkad runt hennes jäkla lillfinger minsann. Äsch, vi försökte kompromissa. Det gick iaf hur bra som helst och nästan inget spark alls. (Bara lite när hon blev frustrerad för att hon inte fick godis för att hon inte stod still och/eller lyfte benet för att hon inte fick godis för att hon inte stod still för att hon inte fick godis... well, ni fattar ;)) Jag är jättestolt över henne för själva spikandet var inga konstigheter alls och det gick över förväntan. Kanske för att hon inte var vid medvetandet eftersom hon var helt hyper över godiset. Godisgris. Hon var skitnöjd efteråt, och det var vi också, så vi vann väl alla tre på sätt och vis, haha.
     
    När hovslagaren säger "min favorithäst!" när det är Aleccis tur så blir man lite extra glad. Av 100 kundhästar så är mina och en till (lösdriftshäst, av någon kooonstiiig anledning) de bästa. Aleccis står som vanligt som ett ljus och helt lös, med öppen dörr och en Latoyahäst mer eller mindre i nyllet, medan jag sitter och tjötar på som fan i mitt hörn. Finns inget att klaga på hos den hästen. Drömkunden, hihi. <3
     
    Jag höll på att glömma att brodda! Men kom på det preciiiis innan de skulle ut i hagen igen. Latheten är lite som ett varmt duntäcke som jämt vill omfamna en. Så nu är hästisbästis broddad och redo för hoppträning på gräs ikväll.
     

    Favoritängen är värd guld

    Började rida Latoyahästen på ängen. Tempoväxlingar, alltså hahahah. Glömde att det var en unghäst jag skulle åka på en stund och det är fan inte lönt att försöka planera något. Vi fick istället träna på det väldigt avancerade "svänga i samma galopp som före svängen". Lättare sagt än gjort när man är taggad bäbis och framänden gör en sak och rumpan en helt annan. I mitten blev det mest skruv. Hon sparkade en hel del. Inte alls mot skänkeln utan av vingel, övertaggad och okoncentration. Hon var SUPERGLAD över att få ridas på ängen. Underbart betyg faktiskt. Fattade självmant galopp på den 100 meters skogsvägen (från grusvägen) till ängen och jag fick inte ner henne i trav förrän vi hade galopperat över halva ängen, haha. Bråttom, bråttom. Jo alltså hon sparkade en hel del och var allmänt taggad och relativt ointresserad av mig men glad över att få bli motionerad. En lite småintressant situation ändå. Hon sparkade bakut i galoppen och landade i den andra galoppen och bytte med fram, och så höll hon på en hel del. Både på raka spår men även varje gång vi svängde. Projektet blev ganska snart att hålla rätt jävla galopp. Det var inte vårt bästa pass, men vi var glada ändå.
     
    Efter en stund slog mig givetvis tanken att hon kanske gjorde det av någon anledning, typ ont eller något som tar emot. Jag menar hon har ju lite nya "skrapmärken" nästan dagligen så visst kan hon både ha blivit sparkad, rullat på något, gått omkull eller liknande. Men eftersom det var identiskt fast tvärtom i båda varven/galopperna så känns det mest som bus och idéer. Det hade varit mer rimligt att det var fysiskt fel om hon bara ville hålla sig i en galopp t ex. Jag provar henne imorgon igen så får vi se vad som händer, men jag är inte orolig att det är fel men har det ändå med mig i bakhuvudet. Positiv i övrigt och springer gärna.
     
    Red därefter Aleccis och tänkte dressyra på ängen. Hon var i bra dressyr-mode, men jag var verkligen inte i rätt sinnesstämning?! Fattar inte vad fan det var som spökade men jag var verkligen inte alls "där" i den ridningen som jag brukar. Det kändes som att jag förväntade mig något och så typ "hade jag ingen lust" att ta mig dit, och jag vet inte, svårt att förklara. Istället för att träna finlir och njuta av världens bästa häst så fick det bli ett mer styrkeinriktat pass där jag inte alls behövde vara i rätt tajming och mode utan mest underhålla och visa vägen. Det fungerade bra och hon fick jobba mycket i förvänd; både på volt och i serpentiner där varannan båge var i rätt galopp och varannan i förvänd. Hon var så duktig! Kämpade på väl och har utvecklats (och blivit starkare) jättemycket i den förvända - så kul! Humöret var dock hela tiden med, det var bara det att jag märkte att jag inte alls var i dressyr-ridningen och jag är glad att jag först försökte lösa det men sedan valde att lägga om dagens pass lite och istället satsa på något där min konstiga stämning inte påverkade Aleccis. Mindre detalj-jobb (hmm, våra detaljer) och mer styrka. Kändes himla bra att avsluta med det i bagaget.
     
     

    Fin-måndag

    Just nu är jag i en period när jag längtar till måndagar. Detta då det blivit några Latoya-fria dagar och hon äntligen ska ridas igen. Idag håller vi oss på ängen och gör mycket tempoväxlingar.

    Tävlingsplanering för juli

    Efter midsommarhelgen så har jag inte anmält till fler tävlingar. Som det ser ut nu så kommer juli bli en lugnare månad; Latoya vilar större delen eller hela månaden beroende på vad Lasse säger och Aleccis tar jag som det kommer. Tanken är att fokusera lite extra på just träningsbiten och sedan får vi se om det blir helt tävlingsvila eller om jag tar med henne på något. Jag hade gärna fått in någon fälttävlan (en är särskilt av intresse, får se om vi åker på den) eller till och med dressyrtävling (förutsatt att det finns på nära håll).
     
     

    Söndag

    Jag gick givetvis inte till jobbet med bara tre timmars sömn i kroppen, utan hann sova även innan jag började mitt pass. Det var riktigt skönt, och jag var som en ny, pigg och glad människa, haha. Var däremot noga med att sova ikapp tills idag, och har inte planerat att rida. Men nu känner jag att jag visst ska jogga Aleccis på raka spår idag för det hinner jag. Väntar bara på att äggen ska koka klart, därefter blir det stalltid och sedan kör jag sista natten för denna helg.
     
    På måndag kommer hovslagaren och skor om brunisarna. Det är verkligen på tiden då båda har börjat glappa i minst en baksko. Det blir Latoyas andra helskoning (hon har blivit halvskodd tidigare). Jag funderar lite på hur jag ska göra, för jag har anmält henne till en P&J på gräsbanan på torsdag. Men jag tänker bara starta henne om det är bra väder, och jag räknar bara med att brodda fram pga att hon har inte förstått det där med att låta en hålla i bakhovarna. Det är inga problem att kratsa, men blir det en längre stund så börjar hon dra runt med benet. Det är inte jätteroligt att brodda en sådan häst för jag är rädd för att mina grejer ska gå åt helvete då. Men vi får se. Regnar det så blir det inget.
     
    Aleccis går hoppträningen på tisdag, som troligtvis kommer gå på gräset. Därefter går hon midsommartävlingarna där, och för första gången någonsin så känns det, i nuläget, som om gräset inte är "en grej". För nu har vi ändå gjort lite terrängstarter vilket givetvis går på gräs och vi har ridit mycket på gräs hemma. Men jag önskar ändå bra väder, för regn ger hjärnspöken hur vana vi än må vara gräs.
     
    Men tills dess så rids de som vanligt. Jag jobbar även nästa helg så Latoya kommer även denna vecka tyvärr få gå mån-tors i ett kör. Aleccis går dagligen, med någon vilodag troligtvis i helgen när det blir som tuffast att få ihop till ridtimmar (jag kör dagpass).
     

    Resultat Lenhovda med Aleccis

    Idag åkte vi till Lenhovda och hoppade regionalt. Jag fortsätter att kombinera nattjobb med tävling och fick ihop tre timmars sömn före uppstigning. Kände mig bara lite småtrött till och från, men det var absolut ingen fara, som tur var. Skönt när det inte påverkar en (så mycket) när man fuskar. De fel jag gjorde i Norrahammar-Taberg förra helgen har jag idag dessutom rättat till och det gör mig lite extra glad.
     
    Inför första klassen kändes hon fin. Gräset där vi red fram var okej men inte optimalt grepp utan var och varannan häst halkade lite vid någon sväng. Vi klarade oss hyfsat, men halkade någon gång när vägen blev oplanerad. Inne i ridhuset var hon superfin. Helt perfekt tempererad (dvs mycket häst i handen för det blir det när hon är piggelin) och jag red på framåt, precis som tänkt. Bra anridningar, bra avsprångspunkter och riktigt fina språng över hindren.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag hade med mig att jag ska rida henne framåt hela tiden, och rida henne utefter det. Dvs framåt första, balansera och stötta upp sedan - inte försöka göra tvärtom. Det flöt på himla bra! Hinder efter hinder, språng efter språng. Roligt nog så satte vi äntligen nollan i grunden igen och fick påbörja omhoppning! Hon var laddad och jag lät henne ta för sig, men i kombinationen så vek hon ur. Jag vet inte exakt vad jag gjorde som gjorde att hon vek ur, men uppenbarligen red jag för kasst. Jag vet småsaker som jag kunde gjort bättre, men det var inte katastrofdåligt. Hon har aldrig brutit ut så tidigare, så jag var inte med på det och höll på att åka av. Hade hon visat att hon gick vänster hade jag försökt möta med vänsterhjälper och försökt leda in henne åt höger. Men det var bara att ta om den och avsluta med samma goa känsla som vi började. NÖJD ändå, men klart att jag önskar att jag hade ridit ännu bättre mot den på första försöket. 0+7 fel blev resultatet varav 3 för tiden. Bra känsla, som sagt, och en inkassering på pluskontot i vårt självförtroende.
     
     
    Kort frukostpaus, därefter ny bangång. Ettan kändes stor, fyran var enorm och femman var också stor. Sexan var en lite annorlunda väg med hindret på medellinjen, sjuan var lugn och åttan var kombinationen. Linjen två-tre var banans lägsta hinder men jag blev velande gällande dem ändå. Jag fick det nämligen till 23 STEG, haha, vet i fan hur många meter det är, eftersom jag får kritik för mina stora meter? Haha! Men så länge har jag i alla fall tävlat Aleccis nu att jag vet att 22 steg är fem galoppsprång och 26 är sex galoppsprång. Jag stegade igen, men det kändes inte bra. Det var verkligen inte tänkt som 22 och definitivt inte 26.
     
    Då gick mina tankar såhär; det är fem och rida på framåt som gäller. För bromsar jag upp och rider på sex så riskerar jag att komma nära och göra min häst illa. Aleccis är känslig och vill inte slå sig (precis som många andra hästar), och de tidigare erfarenheterna (senast i NTRK) säger mig att inte stoppa in ett extrasprång. Så jag valde att tänka framåt i landningen där och göra mitt bästa för att nå på fem.
     
    Återigen var Aleccis sitt bästa jag och bjöd på kanonkänsla på framhoppningen. Vi kom inte riktigt åt 120-höjd eftersom hindren inte låg där, men jag vet ju att det egentligen kvittar (är ju bara min hjärna och ögon som vill vänja sig mot höjden, som den orutinerade ryttaren jag är på 120, hehe) så vi hoppade glatt 110-hinder och gjorde oss sedan beredda.
     
    120 cm A:0/A:0
    Framåt, och sätt tryck i hästen. Det var det enda som gällde. Jag satte av och kände hur Aleccis gick på. Jag kände också att hon inte lyssnade utan blev springig (inte så lätt att sätta tryck när hästen "springer ifrån" en), men efter någon kortsida så började jag få till kommunikationen oss emellan. Jag är så glad att jag, trots att jag redan tycker att ettan är hög (hög men inte stor, alltid något dock) gav Aleccis bra ridning och stöttning och ett bra första språng. Kanon. Red mot linjen, hoppade tvåan och la på rätt mycket ben och det blev inte så bra ändå. Det blev springigt och Aleccis sa åt mig att såhär kan vi för fan inte hoppa! Nej, jag vet - egentlingen. (Skit, skulle ridit på sex haha). Så volt där, sedan tryck i svängen för att styra mot det stora hindret som skrämt mig; fyran. Som hon hoppar hur bra och okomplicerat som helst! Glad ryttare, haha. Styr mot nästa störa hinder; femman. Kan fortsätta rida bra och erbjuda henne hindren bra och hon suger och hoppar glatt. Blev lite obalanserat i svängen till sexan men kände att vi både hade rätt framåt-feeling så den gick plättlätt. Sjuan gick med bra men till åttan halkar hon till lite, kommer i korsgalopp och blir kvar i korsgaloppen men bytte sedan. Känslan där var att jag tappade önskvärt tryck men vi kunde ändå segla igenom och gå i mål med 4 fel. Så jävla nöjd med denna rundan! Hon var kanon och jag red bra! Missen på linjen var fel redan på planeringsnivå. Min plan var att gasa på för att räcka, men så blev det lite väl bra (orutin) och framtungt/ mer spring än tryck - och jag höll min plan. Att hålla en dålig plan är också lite bra, för jag är tyvärr rätt dålig på det. Så jag gjorde en miss men som inte gjorde ont på hästen (värt ett stopp än en grov rivning, även om ett pet såklart är att föredra) och som jag lärde mig av!
     
     
    Mycket riktigt så såg jag sedan att de med mindre hästar red på sex galoppsprång där, medan de stora gick lite fram och nådde på fem. Det inkasseras också på rutinkontot ;)
     
    Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att jag är nöjd, nöjd, nöjd. Inga tiptop resultat som man vinner med, men definitivt en känsla som kommer ta oss tillbaka snart. Åh, så härligt när det fungerar! :D Hon är liten och hon vill hoppa på fart - så då får jag helt enkelt lära mig att ALLTID erbjuda henne det.

    Hoppbilder på Latoya

    Jag tror inte att jag delat med mig av hoppbilderna från första pay & jumpen med Latoya, som Ida fotade.
    (Inte kronologisk ordning på bilderna.)
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

     
     
     
     

    När fjädern blir en höna

    Första gången jag hörde uttrycket "gör inte en så stor grej av det" var när jag och en barndomskamrat var väldigt unga och vi var i ett stall där vi ibland (japp, inte varje gång det gick att få tag i ponnyn, haha) red på en korsningsponny. Han var charmig, men ville inte alltid göra som två unga hästflickor ville. Hur som helst så gjorde jag illa mig en dag och det blödde från mitt finger. Jag minns inga detaljer mer än att min kompis just sa det jag nämnde tidigare; "gör inte en så stor grej av det". Jag hörde vad hon sa, förstod varje ord men kunde inte tolka vad hon menade. Hon förklarade och jag förstod. Det lät rimligt. Skit i det, typ.
     
    I regel gör vi nog stora saker av småsaker då och då, och var man absolut inte ska göra detta är i stallet. Nu för tiden, när jag snart är inne på mitt 25:e år (vad-i-helvete-och-vad-hände-där?) så är det ofta min taktik; hästen är rädd för korna, hästen sticker, hästen vill slita sig, hästen fastar på något jävla vis och blir rädd, hästen vill inte bli lastad, hästen vägrar på ett hinder, hästen är rädd för stora fordon, und so weiter. Man ba; låtsas som att det regnar. Gör ingen grej av det.
     
    Men nu har jag gjort bort mig och gjort en jättestor grej av avsprångspunkten. Först så var känslan bara kass, sedan blev avsprångspunkten ett för stort fokus och sedan växte problemet och det eskalerade totalt. Känslor och tankar levde sitt eget liv och jag kunde inte styra dem alls. Jag blev överkörd och kunde inte vända på det. Det blev en muterad belgian blue-höna av en fjäder som från början knappt bar fjun.
     
    På tävlingen senast så ändrade jag en liten, liten grej i anridningen. Jag lyfte blicken. Upp från hindret, och bakom, bort bland träden. Redan första gången jag gjorde detta så bara kände jag fucking jackpot! Genom att lyfta blicken och kolla över hindret så satt jag inte och ångrade distansen hundra gånger. När jag istället kollade på hindret så satt jag och måttade, måttade och måttade - och jag ångrade mig konstant. Nu red jag mot hindret och lät det komma till oss. Någon gång på vissa anridningar tittade jag till en gång för att måtta in och sedan upp med blicken igen. Detta gav mig direkt "ögat" tillbaka!
     
    Att kolla bakom hindret var det första man fick lära sig i samband med bommar på ridskolan. Men någonstans längs vägen, när man utvecklas, höjer hindren, fokuserar på andra saker, så är det en självklarhet och jag tror även att många av oss ändå har "bakom hindret"-känslan med oss när vi tittar hindret (annars hade det inte fungerat). Alltså att känslan av vart vi ska, men samtidigt måttar man in för bästa möjliga språng över hindret. Jag i mitt fall anser inte att jag haft några problem med detta (på väldigt länge?) men nu blev det en rejäl akilleshäl och det eskalerade totalt. Så nu backar jag hem till ridskole-blicken och ska fokusera bakom hindret.
     
    När det inte fungerade, Aleccis blev osäker, jag blev osäker, hon började stanna, jag red passivt, och inget fungerade till slut - då måste jag ha sett hindret som ett HINDER. Något som hindrade oss. En väggjävel, rätt och slätt. När blicken är över/bakom hindret så såg jag helt plötsligt vår väg igen. Hjärnan är förbannat bra, men även minst lika skitdålig.
     

    Ole, dole, doff

    Det blir tyvärr ingen träning idag, utan istället blir det skogen. Kvällen däremot innebär träning fast från marken och jao, det är väl close enough i alla fall ;)
     
    Jag kommer lura upp(?) en inte särskilt rutinerad kompis på Latoyahästen nu på förmiddagen. Jag erbjöd henne att ta Aleccis men fick väldigt bestämda "NEJ!:n" tillbaka, (japp, i plural) HAHA. Fattar inte varför? Hon är världens snällaste men visst, bromsen tar lite dåligt, hahaha. Jag vet inte om jag hade valt en småbockig, vinglig, korädd fyraåring istället för en stadig sextonåring med dålig broms..? Haha, äsch, jag har bara bra hästar så det kommer gå så bra. :D
     

    Hoppning på schemat

    Jag gjorde så att jag slängde in ett hoppass mellan tävlingarna nu för att desperat försöka hitta lite tempo och framåt-tänk! Måste säga att jag är sååå jävla nöjd med dagen. Bästa, bästa Aleccis!
     
    Eftersom jag åkte själv med henne så la jag hindren första vändan på metern. Man vill ju spara av- och uppsittningar så på så vis behövde jag bara sitta av en gång. Vi rullade på detta, och hon känds bra. Jag tänkte framåt, kollade bakom hindren, stöttade och höll om hela vägen, och hela tiden. Blev passiv en gång på en linje där vi skulle rida på fem språng men jag såg att vi inte skulle räcka på fem men gjorde ändå inget åt det (idiotiskt...), så där vek hon av. Fick till ett bättre framåtläge redan över första hindret i nästa försök och satte den då klockrent på fem. Resten var absolut inga konstigheter; hon hoppade fint, var pigg och glad, lyssnade så där lagom som bara hon kan, och vi hade en bra känsla.
     
    La upp dem på 120 efteråt och tänkte att visstfan är det dumt om ridningen inte sitter, men då får jag ju för fan se till att rida då! Satte fart, tryck, och kollade bakom hindren. Vi flög fram och över hindren och allt, allt, allt bara satt! Alltså ÅÅÅH, som jag saknat detta! Hoppade ett varv och var supernöjd sedan.
     
    Det är ingen garanti att något har "släppt" men det känns ändå så mycket bättre. Jag vet inte hur mycket nerverna kommer spela in på lördag, men jag har en uppgift och det är tamejfan att rida min häst framåt. Regel nummer ett, typ. Haha, nu fixar vi detta! :D
     
    Hon är en bra lärare; hård men rättvis!

    Ofas

    Det går lite trögt här, det är jag medveten om. Jag har kommit i ofas med bloggen och försöker krysta ut lite skit dagligen för att den ska leva (med andnöd), men det har inte blivit roligare än så för att jag har fullt upp med jobb och hästar. Sommarschemat på jobbet har börjat och nu gäller det att ha koll på dagarna så att jag vet när jag ska jobba och inte. Det kommer inte rulla mån-tis, fre-lör-sön, ons-tors, längre utan kan se annorlunda ut. Just nu vet jag i alla fall att jag får fyra fria dagar i nästa vecka och sedan jobbar den helgen. Sedan är det jobb två dagar och fritt över midsommar = tävling!
     
    Hästarna går som tåget. Latoya kommer gå mån-tors i ett kör denna vecka för i helgen hinner jag inte med henne. Imorgon ska hon åka iväg och träna. Ser fram emot det! Aleccis rullar på och rids helst varje dag men åker på någon vilodag per vecka av praktiska skäl (typ jobb och sånt praktiskt).
     
    Just idag ska jag få mat hos en kompis så jag kan inte sitta här och låta tiden gå, nej nej, det är bara att dra! Har delat med mig av dagens hoppass i alla fall som lite utfyllnad lite senare. Herrå!
     
    Pärlhäst och Ida!

    Bilder

    Emma fanns på plats i NTRK och gjorde magi med kameran ;) Mina favorit är den första. Världens finaste häst <3
     
     

     
     
     
     

    Brunt är fint

    Dressyrade med Aleccis igår, efter p&j:n med Latoya. Det var nämligen grönt (ordagrant höhö) att dressyra på en av ängarna. Det var ett litet tag sedan vi red ett rent dressyrpass, men ändå gick det över förväntan! Kul. Fin häst!

     Idag gick Latoya ett pass på ängen och förutom att ha kul så fokuserar jag mycket på tempoväxlingar - dels pga styrka och dels pga lydnad. Men det handlar snarare än intresse. Kroppen har hon, och hon kommer bli väldigt reglerbar. Förutsatt att hon just blir starkare och intresserad. ;) Annars gick det bra. Man kan rida henne som en normal fyraåring och vi blandar träning med vingen. Det känns lovande. Jag kan knappt hålla mig, utan vill bara boka in massa äventyr med min positiva unghäst.

    Aleccis gick jogg på raka spår - eller rättare sagt försökte vi jogga på raka spår. Jag svängde in på en plätt och där förvandlades hon genast till en lydig, mjuk och fin häst. Rullade runt i trav och galopp i båda varven och bytte varv ofta. Red sedan hemåt igen. Jag är extra glad för just dessa minuter, för där var hon jättefin! Sen ger hon mig fingret och gasar för glatta livet när vi kommer ut på vägen igen. Lydig häst osv, hahaha. Kärleken är blind så det gör inget. 😇

    Latoyahästen

    Resultat pay & jump med Latoya i Sävsjö

    Guldstjärna!
     
    Latoyahästen åkte lite snabbt påkommet till Sävsjö för att hoppa pay & jump idag. Det gick bra att lasta hemma, hon åkte bra och det var inget konstigt att lasta ur heller. På plats skötte hon sig mycket bättre än sist! Mindre snurr och sånt. Lite gick hon iväg med mor, men alltså det var som natt och dag om man jämför med hur hon var sist. Det gick bra att rida fram också.
     
    Inne på framhoppningen var det betydligt mer "ös", energi och rörelse än sist och tyvärr skickade hon en spark åt en ponny. Inte bra. Nästa gång blir det röd rosett i svansen! På hinder var hon som vanligt, och hon verkade ha en bra dag över lag. Fin häst.
     
    70 cm
    Vi gjorde en jättebra runda! Supernöjd med den. Hon lyssnade bra och hoppade bra. Det bara flöt på och var relativt jämnt rundan igenom. Någon gång behövde jag få fram henne lite och då svarade hon fram direkt. Felfritt, bra känsla och en trevlig runda - det kan inte bli bättre!
     
    Väntade en stund och skrittade runt i hagen, tog något språng inne på framhoppningen. In för en ny runda!
     
    80 cm
    Här hade hon fått upp ångan och stod på lite mer. Därför kom vi gång på gång för nära, men inte värre än att hon glatt skuttade över ändå. När vi ska styra mot fyran (rosa/lila-oxern) så bjuder hon på sjuan (det gröna räcket på långsidan) så där var vi inte riktigt överens för en stund. Denna rundan blev lite "hafsig" och inte lika jämn och trevlig, men hon var nöjd och glad, och jag med. Hon är jätteduktig och gör jättebra ifrån sig! Alltså hon är ju mycket grönare än vad hon upplevs; både fram marken och ryggen. Det är ett bra huvud på den hästen, och hon gör sitt bästa hela tiden <3 Felfritt igen!
     
    Vi hade verkligen inga problem med varken bjudning eller drivande hjälper, utan hon gjorde verkligen hela dagen så himla bra! Det gick bra att lasta hem, köra hem och även att lasta ur. Jag lastade ur henne själv för första gången. Dessutom var hon inte ens svettig efter sina åkturer idag! Det är jag lite extra glad för. För nu börjar hon verkligen förstå vad det handlar om att ge sig ut och åka i lådan, och börjar uppenbarligen känna sig mer och mer trygg. Hon har alltid skött sig och åkt bra, men har ifrågasatt det lite och varit svettig när vi kommit fram.
     
    Båda P&Jerna har sett lite likadana ut; bättre rundor i första starten och lite vingligare, fortare och ojämnare i andra. Det tycker jag är för att i första är Latoya mer av: "hoppa är kul och jag är öppen för förslag" medan hon i andra klassen är mer: "woho, jag kan själv!". Båda attityderna tycker jag är önskvärda och positiva, så jag försöker bara göra mitt bästa och styra runt henne och sikta på hindren så gott jag kan.
     

    Tränar på att fota manuellt

    Igår när jag ändå inte hade något bokat så passade jag på att ta tag i saken och lära mig ställa in kameran och börja fota manuellt. Givetvis ville jag praktisera mina nya färdigheter (haha) direkt, och tog med kameran när jag ändå åkte och tömde pappersinsamlingen. Bytte därefter bil för att fotografera min true love i sommarsolen.
     
     
     
     
     
    Min gubbaräser. Har blandade känslor till den bilen (#trååååkiig, men trevlig dragbil, även om min blåis är bästbästbäst på allt). Förresten! Jag hittade en turbogrill under luckan i bagaget! Vafan sitter inte den på liksom? Den ska på! Jag har varit skitnära att köpa en för en 500-ing, men säljaren visste inte vilken generation den passade på så då vågade jag inte chansa. Tur för mig!
     

     
     
     

     
    Men vad gäller bilarna skulle jag ha haft det objektiv jag oftast använder och som brukar hänga med på tävlingarna för att få kortare skärpedjup. I vilket fall så var det ändå kul att prova själv och inte bara vrida in auto-läget, som vanligt.

    Resultat från Norrahammar-Taberg med Aleccis

    Aleccis var taggad och fin idag på framridningen. Jag hade lite svårt att hålla henne, men inte så att det var några problem. Över oxern första gången vi tog den så låg hon såklart på, och klippte av med massa energi. I landningen gick en häst med rosett i svansen och som verkade vara mer av den nerviga/oroliga typen. Jag tänkte ge dem plats och svängde därför över hindret och tog åt höger för att inte möta eller komma nära dem för att underlätta för dem. Fick ett rytande; "nu får du lugna ner dig!". Ööh, okej..? Bad om ursäkt och sa att det inte var meningen(?) (för jag försökte ju bara värma upp min häst, wtf?). Det är ju verkligen mitt fel att min häst var övertaggad, hmpf. Trevligt, trevligt. Det bekom mig inte. Jag ber gärna om ursäkt både för sånt jag är vållande till och saker jag är oskyldig till bara för att kunna fokusera på mitt och släppa det, och göra mitt bästa för att framhoppnigen ska vara trevlig för alla som vistas där. Så jag red vidare och försökte dock rida på hindren när de inte var borta på landnings-halvan. Tilläggas bör att det var det första och enda som "hände" med detta, eller vafan, något ekipage öht. Inga incidenter eller något, så jag blev minst sagt förvånad, haha. Aleccis kändes i alla fall bra och avstånden satt så det var ett glatt ekipage som traskade in på banan.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag börjar med att inte riktigt se avståndet mot ettan, utan valet är att låta henne gå så det blir en blandning av att skicka iväg henne och att låta henne rusa mot hindret. Efter tappar vi balansen (det kändes mer än det syns) och jag hade massa tid att hinna få tillbaka den och få tillbaka henne, vilket jag dessvärre inte lyckas med och det blir stopp på tvåan. Lite surt, men inget att göra åt det. Det var dålig anridning och bara att ta om. Därefter gjorde vi en kanonrunda 2-9! Allt satt! Avstånd, tempo, distanser, anridningar - hela baletten. Inte i en bom och en underbar känsla! Vi gick ut glada, nöjda men med 5 fel i bagaget.
     
    Skrittade en bra bit och sedan fick hon stå och vänta en liten stund. Var även på denna tävling inte lönt att ställa in henne mellan klasserna. Banan till nästa klass kändes bra. Inte hög eller svår, utan något vi helt klart skulle fixa. Speciellt efter första klassens känsla och inkasserade självförtroende.
     
    Jag värmer upp Aleccis för andra gången och börjar hoppa fram. Räcket ligger på 120 och oxern på minst 125 (alltså varför höja skiten på en lokal jävla 115? Man kan inte ens vinna pengar...). Det var ingen rulljans alls utan alla verkade (märkte jag) visst vänta på något (att någon skulle sänka). För till slut bad jag dem sänka ner hindren lite och då skulle helt plötsligt alla hoppa. Annars höjs och sänks det ju för glatta livet och oavsett vad man kan tycka om det så finns det i alla fall möjlighet att smyga in till och hoppa det som passar. Här blev det lite dött. (Och jag får ju alltid klara mig själv, och har ju ingen som hjälper specifikt mig med hindren.) Räcket hoppade hon super, även oxern. Kom en andra gång och då drog hon något överjävligt och även om hon hade försökt så går det inte att få upp benen när hon blir så framtung som hon blir när hon sticker mot hindren. Så där la hon ju på en nit, såklart. Ja, jag försökte göra vad jag kunde; höll om, höll i, satt upp och försökte "hålla ifrån" henne från hindret. Absolut, visst finns det diverse metoder att använda om hästen inte lyssnar men det sitter så djupt i mig att jag inte kan förmå mig till att t ex dra tag i henne eller liknande, för ja, har du en stopper så vet du... Man rör liksom inte hästen mer än detaljer (försöka iaf...) för annars hoppar den likt förbannat inte. Även om det hade varit klokare att styra bredvid eller något när hon drog på så. Sen hoppade vi ett språng, fick ett till stopp och hoppade ett språng. Alltså kul uppladdning. Hon vill, vill, vill - men springer ju in i botten på hindren och så fegar hon ur sen. Stabilt. Det hade varit lättare om jag hade 100% kontroll på BÅDE henne OCH mig och min ridning. Men så är jag ju ingen elitryttare heller och kan inte garantera att rida korrekt och enligt konstens alla regler i exakt varje anridning. Nu låter det nog sämre än det var, för det kändes inte hopplöst att gå in på banan, men lite surt var det att inte få till kommunikationen mellan oss. Bara jag tänkte extra mycket på balansen så skulle det gå bra.
     
    115 cm A:0/A:0
    Jag skrittade runt, men när startsignalen gick så var jag "för nära" starten så det kändes så fel att ta massa tid på mig och rida bort och verkligen bli klar. Jag försökte lägga en volt och få med henne men vi var väl inte riktigt 100% redo, med facit i hand men balanserade upp och red igenom starten. Ett jävla förbannat stopp på första hindret, som var ett snällt jävla räcka på max 110 cm. Alltså, REALLY?! Kul start... Hon fick en ponnyspark som tack (utan sporrar eftersom jag inte rider med det, men ändå), och jag fick tillsägelse av speakern. Så onödigt... För på filmen i efterhand såg jag att jag red i undertempo = klart som fan det inte kändes som vi var redo när hon inte var helt framme för skänkeln! Åh, dumma mig. Men jag var ju så mån om den där jävla balansen. Morr. Tillbaka till rundan. Det blev pannkaka såklart. Ojämnt, "oroligt", svajigt, nedslag och ett stopp till, och ett nedslag till. För när det inte flöt på så började jag ta i henne. Och så blev det extrasprång så vi kommer för nära och nedslag på det. När vi rev näst sista hindret så gick vi över max-fels-gränsen men de sa inget och jag kunde hoppa även det sista hindret, men vi blev uteslutna totalt sett. (Rrroligt.)
     
    Det kändes inte alls bra att avsluta dagen så, och framför allt inte efter den första rundan vars känsla ändå var riktigt bra. Men på ett sätt kändes det ändå "bättre" att vara lite arg istället för ledsen förkrossad. Det är lättare att återgå till träning istället för att ifrågasätta hela livsstilen och inte se var man ska börja, om man ens ska fortsätta... typ. Och efter att jag har sett filmen så känns det blandat, men det är 100% fel från början; undertempo. Det var regel nummer ett när jag började hoppa Aleccis; FULL FART ELLER INTE ALLS. Klantigt att jag var så noga med att vara i balans i stället. Det går ju att kombinera "framför skänkeln" (och önskat tempo) med balans, men nu var jag dum nog att jag inte riktigt la märke till vad jag gjorde.
     
    Jag la ihop filmerna igen och tog bort första stoppet i andra klassen, som jag brukar om vi stannar på första för det är inte direkt någon självförtroende-boost att se skiten när man kollar igenom sina rundor. Men här är vi. 

    Pärla 26 år

    Idag fyller Pärla hela 26 år. Det är rätt lång tid det. Jag är fortfarande så oerhört fascinerad över att hon "varit med om" mer än mig. Kanske inte om man ser till vad vi fyllt våra liv med, men hon har levt över ett år längre liv än mig. Hon har sett solen mer än mig, vintern, regn, torka, vår och allt annat också. Imponerande. I höst firar vi dessutom tio år som par och det oavsett var jag hamnar i livet, både vad gäller sporten och andra hästar längs min resa, så är det ingen som kan ta ifrån mig min och Pärlas tid. Min första tävlingshäst. Mina första placeringar. Första vinster. Första allt, allt, allt. Men det är inte bara tävlingarna jag minns och alltid har med mig, utan så mycket mer; bus på ängar, mysturer i skogen, oändligt många tårar i hennes man, barbackaturer, ridning bakochfram, hoppning i trädgården över det vi hittade, alla tusen kli-tillfällen där hon ska klia tillbaka och det går så himla ont, haha, eller de gånger när jag lagt mig hos henne och vi solat tillsammans ute i hagen. Allt, allt, allt med den hästen är bara kärlek, omtanke, lycka och jag älskar henne så, så mycket. Hon har stått som en trygg bergvägg medan jag inte vetat vad tusan jag hållit på med, gång på gång. Man rubbar inte en fjord <3
     
    Vill bara säga grattis Pärla. Grattis på 26 årsdagen och tack för allt såhär långt.
     
     

    Fri lördag

    Jag har en lugn dag framför mig. Den innehåller bara stalltid och... ledighet. De bruna ska ridas, benskydd ska tvättas och jao, det ska tävlingsfixas i övrigt. Sedan ser det väldigt bra ut - sol idag också (även om det inte ska bli riktigt lika varmt) och inget annat planerat. Så skönt!
     
    Får se hur mycket av fredagens städ- och tvättplanerna som finns kvar. Får väl erkänna att det stannade upp litegrann, haha.
     
    Imorgon tävlar vi! (Emma som fotat.)

    Höftprotes?

    Hua, var visst så pass trött att jag ställde om klockan, och sedan stängde av alarmet helt. Så jag vaknade först klockan 09, när jag egentligen tänkte gå upp klockan 07. Dessutom fick jag en mild attack där jag försökte lista ut om jag skulle jobba och hade försovit mig, eller om jag var ledig och "bara" hade förskjutit dagen. Kom snart på att det var det andra alternativet, puh.
     
    Red Aleccis först. Hon fick gå så som även Latoya skulle gå; konditionspass och även galoppera uppför himlabacken. Men skillnaden var att vi tog långa vägen hem. Latoyahästen gick obviously samma sak, fast den "vanliga" kortare vägen hem. Båda skötte sig bra. Den första var betydligt stadigare än den sista, haha. Sedan kunde inte Latoya skritta normalt utan hon försökte smyga igång i trav, gång på gång. Pigg och glad, och full av energi trots lite mer intensivt galopperande idag. Kul med fräscha hästar!
     
    När jag hade hoppat av och gick upp till stallet med Latoya så buffade hon till mig (inte okej, jävla buffel! Haha) och lyckades träffa illa. Skelettet ovanför ögat rakt på dragkedjan på fickan på något dumt vis så jag nu knappt kan rent eller koppla när jag kör bil. Bra jobbat hästen. ;)
     
    Aleccis blev givetvis avspolad, Latoya avsvampad och sedan blev alla tre sprayade innan vi spatserade tillbaka till hagen de går i nu. För tillfället är jag hungrig (och arg. Extra arg för att jag är hungrig. Swb är rena jävla idioter, japp. De kan ju glömma att jag tänker komplettera uppgifterna när de först sagt att det var rätt/tillräckligt med det jag skickade med (DVS ALLT JAG HAR På HÄSTEN) från början. Någon som vet vad som händer om hästen inte blir tilläggsregistrerad?) Får se om jag åker till Kattis nu eller om det blir degning på schemat. Först och främst ska jag i alla fall ragga tag i något att äta. (Brukar bli människa igen efter att balansen är tillrättad.)
     
    Hopphopphoppphopphopphopphopphopp

    Skillnaden som gör skillnaden

    Jag tycker verkligen om när människor vill, kan, får och blir accepterade för dem de är. (OBS, gäller ej rasister.) Jag och Ida pratade en hel del om de olika pronomen och människor i allmänhet när vi skrittade fram igår. Därför blev det en extra lång framskrittning, sen några hundra meter trav, därefter skritt i tio minuter till. Lite galopp, lite mer galopp och lite blandat och så var vi hemma efter en dryg timme, utan alldeles för högt/mycket tempo (sätt till Pärlhästen och värmen).
     
    Detta med hur människor (som accepteras av samhället och alla normer) inte kan acceptera andra, typ HBTQ-personer. Alltså det driver mig till vansinne. Det enda de vill är att bli accepterade, och de som inte accepterar är de som är accepterade av samhället. Förstå hur vidrigt det är! Jag önskar, av hela mitt hjärta, att dessa människor en vacker dag får stå där själva, ensamma, utan att känna tillhörighet eller acceptans av omvärlden/samhället. Kanske inte så snäll önskan, men det är nog först då den empati som behövs för att förstå, borde hälsa på i hjärnan och helst bosätta sig där. Hur kan man inte tänka sig in i andra människors (och djurs...) situationer? Det är något jag alltid har haft väldigt lätt för; sätt mig i en debatt och välj både ämne och vilken sida jag ska ha så ska jag langa argument. Jag har alltid haft jättejättelätt för just det. Anpassa och leva mig in i olika situationer (typical mellan-syskon). Vet ni vad? Det är just därför jag, som bara känner och utgår från mig själv, tar för givet att andra kan göra samma sak. Men icke! Jag har förstått det på senare tid. Det är oroväckande vanligt att andra människor bara och åter bara kan se saker ur sitt perspektiv. Ledsamt, tycker jag. All kärlek är bra kärlek.
     
    Vad gäller hästarna lite mer specifikt så har jag grämt mig över en sak i ett halvår nu. Det är min stigläder. När jag köpte denna sadel (provades ut i januari 2015) så köpte jag även nya stigläder. Ingen direkt kvalité och givetvis så töjer sig läder vid belastning. Så nu 1,5 år senare så har jag inte varit nöjd med längden. Inte så svårt att göra något åt, kan tyckas. Men joo. De är nämligen på innersta hålet och min hålgörare är inte sitt bästa jag längre. Dessutom trodde jag att det bara satt i huvudet och jag övertalade mig att det minsann inte alls var fel på mina läder. Jag kommer ju ur sadeln i sprången och känner att jag har balans på hästryggen i övrigt. Men ändå. Lite långa kändes de, och har gjort rätt länge nu.
     
    Jag har ju skjutit bort de få tankarna som velat störa mig angående allt vad hoppning heter efter hoppträningen i tisdags. Det har inte varit många tankar, men de få som dykt upp har jag skjutit undan. Nu räcker det med funderingar och analyser. Det är bara att rida :) Men det första jag gjorde när jag kom hem var att dra loss lädren, damma av hålgöraren och måtta ett nytt hål i vardera läder. Jag kände att jag måste ta tag i det nu. En liten skillnad, som kan göra skillnad.
     
    Igår var första dagen jag provade dem. Det kändes bra, måste jag säga. Men lite annorlunda. Som att ha knäna i armvecken ungefär, milt uttryckt, haha. Blir ju lätt så när man haft exakt samma längd väldigt länge. I galoppen kändes det som att jag inte riktigt kom om henne med benen så det blir en liten svårighet (mest i tanken - hästen märker inte skillnad på max 2 cm skänkelhöjd - hoppas jag iaf, haha). Men! Jag fick ett helt annat engagemang i buken och dess muskulatur! Bättre stöd och det blev liksom lite av en uppmuntran till att sitta stadigt. Aleccis svarade trevligare frammevid (även om vi fuskade med nödbroms, but still! Hon var ovanligt fin framtill!) Låg på men jag kunde kombinera hjälperna bättre och det kändes lovande! Ska bara vänja in mig i nya längden (som jag ju egentligen har längtat efter - alltså JA, exakt såhär lat råkar jag vara. Men nu är det gjort!), vilket inte borde ta särskilt lång tid. (Hur mycket kan man skriva om att korta lädren ett hål? HAHA, jag i ett nötskal. Kan aldrig hålla mig kortfattad.)
     
    Trevlig bild, såhär urplockad ur sitt sammanhang, höhö.

    Rätt nöjd ändå

    Jao, alltså det känns inte riktigt som ledighet när klockan ringer 03, så mitt inlägg i morse var väl en halvlögn. ;) Är lite mör nu denna tid, men tack vare en tupplur efter jobbet på 20 minuter så har jag ändå lyckats göra rätt bra ifrån mig.
     
    Alltså min prioritering ser alltid ut såhär: 1. det som är roligast. 2. det som är roligast. 3. det som är roligast. 4 det som är roligast. 5. oj, trött, sova. 10. Viktiga saker. Såå, det är inte världens mest strukturerade här och ligger mycket kläder i drivor både här och där - jag kommer sällan ner till punkt tio på listan, m a o. Tog i alla fall tag i en hög det första jag gjorde. Och hängde upp lite regnkläder och annat som inte behövs exakt just nu. Laddade diskmaskinen, vek torr tvätt, slängde soporna, åkte ut och red med Ida, hängde upp tvätten, laddade en ny maskin, gjorde en (rätt äcklig, haha #ruttnabananer) paj av det som fanns hemma, handlade när den var i ugnen och nu sitter jag här. Tvätten är klar om ca en halvtimme och helst ska jag ha duschat innan den, men eftersom jag fastnade här så lär det bli gjort efteråt. Pappersinsamlingen är kvar till morgondagen. Den orkade jag inte ta tag i, och egentligen har jag minst tre, men gärna fyra, maskiner till som behöver tvättas men det tänker jag definitivt inte göra ikväll. Nackdelen är att det inte finns tillräckligt med utrymme att hänga allt på tork, men någon omgång ska jag försöka tvätta även imorgon. (Japp, nu har jag fått upp ångan!) Tvättade även min älskade, älskade blå bil tidigare idag. Finns ingen bil som den bilen. Skulle gifta mig med den om jag kunde :]
     
    Gubben min är på (bil)tävling i helgen, och jag fick något ryck att försöka göra lite rätt för mig och faktiskt anstränga mig lite här hemma. Ärligt talat så är han betydligt bättre än mig på den delen. Bäst är han <3 Det kaaan vara så att jag ångrar mig (lol) men just nu är jag sugen på att göra en riktig storstädning inklusive både dammsugare, torkning av golv och mörda lite tidnings/reklam/randompappershögar med mera. Får se om jag minns detta även imorgon (kan ju ha råkat falla bort under sömnen, menar jag ;)).
     
    I stallet väntar motion av de bruna hästarna. Som det ser ut nu så blir det tyvärr ingen dressyrträning imorgon(?), men det är inte hela världen. Gräset är slaget och väntar på att pressas, så det är bara en tidsfråga tills jag kan nyttja vallarna igen. Jag har inte bestämt mig vad Aleccis gör imorgon (eftersom jag hade tänkt träna dressyr). Latoya går sin sväng i skogen, och imorgon blir det även Himlabacken igen. Det var ett tag sedan nu, och är dags att fortsätta bygga lite rumpa och uthållighet lite försiktigt igen.
     

    Latoyabilder

     
    Hade det inte varit för att hon ifrågasätter min drivande hjälp lite men ändå lite halvt objudande fattar galopp så hade det varit en rätt effektfull bild.

     
     
    Vadå nästan ramla omkull av framtunghet? Äsch, bäbis... :)
     
     
     
    Måste säga att jag är väldigt nöjd med mina jämna, snygga gula ansiktsposer. Inte en enda dubbelhaka så långt ögat kan nå, hahaha!

    Nya ögon

    Det känns som ledighet fast att det är vardag. Dvs win-win, = inkasserar pengar men känns inte riktigt som jobb ^^ Detta tack vare vädret såklart. Fy fasen vad härligt det är med sommar! I eftermiddag väntar ridning.
     
    Nu har jag smält träningen lite mer och är i och för sig fortfarande besviken, men det känns bättre. Fram med inställnigen; "hur det än går vinner vi rutin", och slopa allt vad förväntningar (i form av resultat) heter. Fram med glädjen, bort med press. Fokus på djupa andetag och lugn. Jag blev nämligen stressad av att inte hitta avsprångspunkterna. Japp, bara backa bandet och sikta framåt med andra ögon.
     
    Ska givetvis undersöka hur Pärla ser ut idag och avgöra hur det blir med både ridning, ny avspolning och ev ta kontakt med veterinär för att bli klokare.
     

    Vatten, vatten, bara vanligt vatten

    Efter arbetsdagen styrde jag direkt kosan mot djuren. När jag hade gjort det som skulle göras så kliade jag igenom Pärla och hittade något jag inte blev glad att se. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad det var jag hittade? Någon hudåkomma? Små, små typ självsprickor i huden? Eksem? Irritation av solen och värmen? Eller av lite gammal vinterpäls? Utslag från någon växt? (<- långsökt?) Jag vet inte... Fläckvis fanns de på ett par ställen, stora som en handflata ungefär, på ena sidan av hästen. Kliade länge och väl på de fläckar som var värst. Det syntes inte med blotta ögat, och knappt om man grävde i pälsen heller men jag märkte att hon tyckte det var väldigt skönt och det förvånade mig då jag inte kliade på de klassiska kli-ställena. Då grävde jag noggrannare och såg att det inte riktigt såg ut som jag skulle önska.
     
    I vilket fall så tog jag med henne bort till mjölkrummen och spolade av henne. Tänkte att antingen så rinner smuts och gammal vinterpäls av (=bra) eller så tvättas huden lite renare (=bra) eller så svalkas hon ner (=bra) eller så minskas det kliande i huden en stund (=bra). Så jag ansåg inte att jag kunde förvärra det i alla fall. Jag valde (lite oschysst kanske) att spola av henne i kallt vatten, annars väljer jag alltid ljummet, även efter ett svettigt pass när det är riktigt varmt pga att inte chocka varken hästen eller hårsäckarna.
     
    Avvaktar lite för att se hur det ser ut imorgon, men sedan ska jag låta veterinären kolla upp henne. Hon ska inte behöva gå runt och ha massa kli på sig.
     
    Pärlpäls. (Syns visst inget när kvalitén blev så kass.)

    Hoppade Latoyahästen

    Igår hoppade jag Latoya. Det gick bra, men var inget speciellt. Numera vet jag ju hur hennes mer "vanliga" dagar ser ut, och det var en sådan. Hoppa är kul men lite kan man ju visa att hon minsann inte bara ska göra som jag vill även om det råkar vara roligt ;) Knäppgök. Lite bock och lite full gas, men även lite växa fast. Allt det ingår ju i henne. Annars var hon fin på hinder, även om vi, som vanligt (morrrrrr) inte riktigt satte alla språng perfekt. Går ju såklart, fortfarande inte att reglera henne ett skit utan det blir lite som det blir. En lite mer "vanlig" hoppdag bara, med fler språng i kroppen och en lastning (eller ja, två då) mer. Allt stoppar vi in på rutinkontot. Ebba tog lite bilder.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Första juni!

    Det finns en sak som detta månadskifte ger mig - och det är att jag ska äta godis som aldrig förr! Jag gav mig själv godisförbud i maj månad, och de sista båda veckorna har suget satt in. De första gick förvånansvärt bra. Men nu så. Hejhej tuttifrutti!
     
    Denna junidag går annars i jobbets tecken och då jag börjar tidigare imorgon så blir det bara till att åka förbi hästarna och pussa på dem och därefter lägga sig tidigt. Jag hoppas skallen kan vila från gårdagens skräp med. Inget tröstar. Men nu blir det jobb och hästfritt, och jag ska verkligen försöka att inte älta skiten mer.
     
    Resten av veckan (såg/)ser ut såhär;
    Mån: A: byn L:skogen
    Tis: A: hoppträning L: hoppning
    Ons: vila
    Tors: A+P: raka spår (skogen i form av en eller annan runda)
    Fre: A: dressyrträning L: skogen
    Lör: A: raka spår L: skogen
    Sön: A: tävla L: vila
     
    Blir lite enformigt just nu, framför allt för Latoya, men jag är glad att jag bokat in en dressyrtäning igen!
     

    RSS 2.0