• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Är glad för det lilla

    Raka spår idag, och tänkte därför att det var rimligt att väva in kondtion för att få med den biten också nu när det som sagt börjar dra ihop sig. Galopp i längre sträckor.
     
    Började med byn och Aleccis var jättefin! Kunde rida ihop henne utan problem. Stadig och lydig liksom. Så var hon hela vistelsen genom byn och vi kunde variera form och även tempot. Min plan var att hålla henne i balans oavsett tempo, så det inte blir att hon rinner iväg och liksom ska försöka "springa ikapp" någon form av balans som hon har tappat - vilket har hänt flera gånger förr under våra år, hehe.
     
    Vi blandade tempo; både "lugnare" lite bärigare men fortfarande så att hon aktivt tog sig framåt så att säga, men även mer ös men med bibehållen balans. Sedan mer samlat igen och skritt på asfalten. Vi tog den lite längre svängen i skogen på andra sidan vägen där vi först red över träbron sedan längs grusväg-skogsväg-stig-grusväg-asfalt. Mycket galopp den biten. I byn ville jag ha henne mer hos mig och där började hon bli lite stark faktiskt. Men det gick bättre och vi tog ett varv till runt den lilla rundan i byn och då blev det fasen trevlig, mjuk och lydig häst av henne igen <3 Super uppför backen, sedan mjuka, lugna skänkelvikningar i trav innan avbrott och avskrittning.
     
    Jag är så nöjd med henne! Vi kan numera rida konditionspass med mycket galopp, även i högre tempo, utan problem på tränsbett och givetvis utan nosgrimma. Hon blir inte särskilt stark och vi behöver inte "fightas". Såklart att hon kan bli uppskruvad, men det är bara att lugnt låta det ta sina lilla tid (typ några hundra meter, hehe) och få ner henne på jorden igen. Fasen vilken underbar och rolig häst hon är att rida!
     
    Från att ha drömt om att kunna rida våra "vardagliga" pass på tränsbett till att nu inte bara kunna göra det, utan även låta henne löpa på... För mig är det lycka! Det tar sig, fanimej! *hjärtanögon*
     
    Så idag är jag glad för det lilla. Det som någon annan skulle förvänta sig, kanske till och med kräva. Men jag, jag känner bara tacksamhet. Min bästa, bästa häst!
     
    Köpte för övrigt nya brallor idag. Pikeur av någon fancy(?) modell. Okej, halv-fancy då. Sjuka pengar för lite stretchgt tyg! Men jag kunde såklart inte hålla mig utan provade direkt. Matchade loss med tävlingsschabraket vi hade i helgen och så red jag givetvis lite bättre med, bara för det ;) Kort sagt; skitnöjd med brallorna! (Hälsningar från plånboken; *gråter*). Ville bara säga det. Skogsryttaren har levlat upp lite, hahaha.
     
     

    A och L

    Dressyrade lite med A idag. Kände att det börjar dra ihop sig för att fokusera på dressyren inför Boxholm om två veckor. Men faaan vad jag HATAR den här sadeln alltså. Jag kan inte rida i den. Mina ben når inte "om" Aleccis när den är så jävla bred. Usch, vidrig är den fan. Alldeles för stor för mig och min ärligt talat rätt lilla rumpa. Aleccis däremot kämpade på gott och jao, finns inte så mycket mer att säga.
     
    Latoyahästen fick gå skogen, men så la jag på en kortare sväng i byn också, sedan upp i skogen igen och fortsätta på "hennes" skogsrunda. Detta för att dels komma ut och springa med henne, där hon är helt trygg och vi kan fokusera på att rida på framåt eller vad vi nu kan tänkas göra och dels ta en sväng i byn för att kombinera detta "otäcka" med trygghet. Det är alltså min nya taktik, hehe. För annars tycker jag att vi "slösar" pass när vi "bara" ska rida runt byn för att vänja henne mot den. Genom att kombinera såhär så får jag ut båda delarna - awesome! Hon var tittig i byn men gick som fan i skogen, hahaha. Alltså nu börjar hon TA I när jag ber henne öka i galopp. Hon har alltid springit fortare när jag bett om det, men inte tagit i. Nu använder hon sin kropp och galopperar framåt med musklerna. Det gillar jag! Ska man bli fälttävlanshäst så måste man kunna springa! Annars var hon pigg och glad och inga konstigheter så. Hon har lärt sig när vi galopperar och man känner hur hon laddar upp med energi och glatt bara väntar på galoppfattningen (...okej, ibland väntar hon inte på fattningen utan fattar självmant). Men den roligare fattningen var helt klart den när vi kom ut från stigen och bort på grusvägen en kort bit, bara kanske 30 meter innan vi ska in på nästa stig och jao, man är ju inte dummare än att man galopperar varenda liten bit som det går att galoppera på. (Okej, ljug, jag galopperar på stigar bland rötter och skit också, men inte varje dag.) Anyway, hästen hoppar iväg i en fattning med massa luft under benen och suger tag framåt. Man kan inte annat än skratta :D Allra, allra sista galoppen är också alltid höger fast att vi kommer ur en vänstersväng. Jag brukar vänta lite med att fatta galopp tills hon är rak för att ge henne större chans att fatta galopp - och minska risken för att det blir vänster. Trots att vi hade jättemycket "vänsterbalans" så fattar hon glatt höger galopp helt själv, mitt i svängen och får kämpa lite för att hålla den, men det fixade hon. Duktig. Sen skiter jag faktiskt i att hon självmant fattar galopp, för all - precis all - energi framåt tycker jag bara är bra. Hon riskeras ju att säljas om hon blir slö. Japp, sanning. Aldrig mer en slö häst! Jag lät henne hoppa igenom studsserien en gång innan vi bröt av och skrittade hemåt. Första gången hon gjorde den (förutom när jag sprang över två av hindren "vid hand") och garanterat första gången hon får hoppa sju hinder i följd såhär tätt. Det märktes att hon liksom försökte lösa en ny uppgift hon ställdes inför. Hon gjorde det SKITBRA! Fullt fokus, lugnt men ändå energi framåt och var inte i någon av pinnarna! Det krävs bara en vindpust för att de ska falla, så det var riktigt bra gjort av henne. Sedan skrittade vi hem och var lyckliga i alla våra dagar.
     
    Nästa vecka tänker jag åka och hoppa med henne ("på riktigt") igen. Och sedan hålla utkik efter P&Js. :)
     

    Resultat från Gislaved-Anderstorps RK med Aleccis (29/7)

    Jag och Ebba har nu gjort en ny tävlingsvlogg och jao, den blev dryg som fan i början, haha. Bjuder på det. Och grejen är ju att jag säger rätt mycket om dagen och känslan i filmen, men jag tar väl och skriver en förkortad version också.
     
    100 cm A:0/A:0
    Jättepiggelin och taggad häst! Det blev springigt och i övertempo. Vi tog oss ändå till omhoppning, men där föll det två bommar. Hon hinner ju inte med att fullfölja sprången när hon ligger på så, och jag kastar hejvilt med mitt överliv vilket inte heller underlättar för henne direkt. Hon var väldigt stark och ja, svår att kontrollera faktiskt när hon ville framåt så mycket. Men jag är jätteGLAD ändå. För vi hade roligt och ja, framför allt hade hon riktigt roligt. 0+8 fel.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag försökte verkligen rida noggrannare och jao, helt enkelt försöka hålla mer i henne i denna klass. Det gick riktigt bra och jag är riktigt nöjd med rundan faktiskt sett till omständigheterna. Hon kommer bli lugnare på hinder när hon fått komma ut och tävla mer, så det är bara att göra det bästa av situationen. Kolla föresten vad väl hon hoppar hindren! Mer luft än vanligt mellan bommarna och hovarna. Dessutom får hon ju en helt annan chans att fullfölja sprången när jag lyckas hålla igen henne lite. Elvan var väl det som jag tyckte var svårast, för det stod så att man nästan blev inbjuden att hoppa det lite snett när man kom från kombinationen i omhoppningen plus att det upplevdes lite glest med en grind och två bommar. Där var jag noga med att ta tid på mig just mellan 10b och 11 för att få ut henne ordentligt och få henne rak för att klara hindret. Det fixade vi! Sen tabbade jag mig på sista hindret i stället när jag råkade släppa stödet i en halv sekund och då sa hon att nejtack, så jobbar vi inte här. Volt och över på andra försöket. 0+4 fel.
     
    Jag är mer nöjd med andra rundan än med första, och även om det inte är några superduperresultat så är jag glad. Vi har haft roligt och 100% bara inkasserat positivitet och självförtroende. Jag har lyckats servera hindren på acceptabla distanser hela dagen faktiskt, och kombinationerna flöt på bra (förutom att en bom föll då, men det påverkar ju inte känslan mot kombinationen).
     

    Gårdagen

    Klockan ringde 03 efter lite för lite timmars sömn. Därefter rullade 11 timmar i lastbilen och sedan en halvtimme för att åka hem och byta om. Sedan 4 timmar i stallet med två hästar ridna och byte av hage plus det vattenbök det innebär när vatten ska hämtas och baljan ska flyttas runt.
     
    Latoyahästen var först ut. Detta var rent taktiskt. När jag hoppade med A igår så hade hon också varit gapig och lite svettig (trots sällskap av Pärla) när jag kom hem, så för att inte riskera att hon kansle skulle göra det ytterligare en gång och dessutom när det var dags att rida henne så bytte jag därför ordning på hästarna.
     
    Hon fick gå på ängen. Jävlar vad torr, bränd och ja, faktiskt hal(!) den var. Det gick att rida men jag var noga med att rida mycket så rakt och raka spår som möjligt och göra stora bågar när vi behövde svänga. Vi kombinerade det vanliga där jag bara rider runt och är supernoga med hur, vad och när jag gör med min kropp och mina hjälper; detta för att lägga stort fokus vid bettet för att det hela tiden ska uppmuntra henne till att acceptera det. Sedan red jag mer med sitsen och övergick till tempoväxlingar; både i trav och galopp. Superduktig häst. Avslutade med att styla med lite galoppombyten. Haha, nejdå. Men hon bytte inte exakt på hjälpen från vänster till höger utan det tog några språng innan hon bytte och jao, då blev det att vi tränade på lite byten. Från andra hållet sitter det som en smäck, i alla fall gjorde det det idag (och man vet ju aldrig med unghästar). Sista bytet vi gjorde, från vänster till höger, var så roligt. För hon visste vad jag snart skulle be henne om, hon taggade till, väntade, och eftersom det är den svårare varianten så gav jag en byteshjälp med mycket energi och hon tog i allt hon kunde och bytte med massa luft! Haha, så söt! Och sååå jävla nöjd vad hon med sig själv efteråt <3
     
    Aleccis gick raka spår; först skogen, via byn över på andra sidan vägen, grusväg, träbro, skritt på asfalt, tillbaka genom byn och hem. Min tanke var att fokusera fullt på att hitta "magridningen" i galoppen för den har jag tappat nu när hon vilade. Den hittade jag super precis innan vilan, men eftersom det fortfarande var så pass nytt så var den inte befäst. Aleccis däremot hade inte direkt en lugn dag, utan hon var uppspeedad rejält. Nästan lite väl springig och lyssnade rätt dåligt men inte så det var några problem eller "bråk" eller så. Jag blev inte så mycket klokare på ridningen. Och när vi skrittade på asfalten så gav hon fan fullt. Jävlar vad hon skrittade! Sista galoppen var tack och lov bäst, och sedan i efterhand kom jag ihåg en detalj som jag tror är viktig för att hitta den där kanon-känslan som jag sökte och inte riktigt fann till 100% idag.
     
    Dusch av häst och så den där hagflytten. Sedan var jag pisstrött och orkade inte lyfta ett finger till. Så allt tävlingsfix är kvar tills imorgon. (Jag lär ångra det...)
     

    Tävlingsdags

    Idag är det tävling igen! På schamat står en 100 cm, och en 110 cm-klass i Gislaved. Ärligt talat har jag inte alls den där självsäkra känslan med mig, utan det kan sluta precis hur som helst. Men vi måste jaga språng och vi måste vänja in oss vid tävlingsluften igen. Ja, även på så här kort tid. Hon blir taggad och jag kan inte tygla mig så då blir det en oerhört lättstressad spiral där jag inte kan tygla varken mig själv eller henne, som inte alls brukar bli bra. Med med några tävlingar i kroppen så är vi i fas igen!
     
    Målet är att ha roligt, och jag har tänkt att försöka komma ihåg att filma mer än bara rundorna för att klippa ihop en längre film igen.
     
    Bäst är hon iaf oavsett resultat.

    Hoppade med A igår

    Direkt efter jobbet igår så hämtade jag Aleccis för att hoppa henne. Det var nu andra hopptillfället efter hennes "sommarlov" - och som synes är jag rostig! Hon är taggad och blir ojämn när hon ligger på så jag lyckades inte direkt servera hindren så bra. Vi fick en hel del dåliga språng just på grund av detta. Det var med flit som jag hoppade mer än sist, för nu ville jag hinna få till lite bättre känsla så att vi har något att ta med oss inför tävlingen. Det kändes bättre i slutet, men wow vad rostig jag är! Jag är rädd att jag börjar tvivla på mig själv igen bara på grund av detta men hoppas att Aleccis kommer hinna "vänja" sig vid att få hoppa regelbundet igen så att hon inte blir riktigt såhär taggad, för som synes har jag att göra emellanåt.
     
    Det bästa som finns är dock en hoppglad häst. *hjärtanögon* Det jag ska tänka på framöver är verkligen stöd, stöd och ännu mer stöd. Jag ser att det ibland blir lite glapp i tygeln och det är något nytt som kommit nu, antagligen efter allt "nötande" med att kunna ge eftergift i dressyrarbetet utan att hon mer eller mindre sticker. Jag måste försöka känna in rytmen för det kommer göra att chansen blir större att hon håller den och inte pendlar så mycket i längd på galoppsprången. Rid igenom svängarna! Att tänka framåt fast att jag sitter upp är också oerhört viktigt. Annars hoppar hon nämligen inte. Det är väl framför allt detta som jag ska ha med mig, även om det finns hundra saker till men ju mer jag intalat mig att jag ska komma ihåg att tänka på, desto mer faller bort och jag tappar fokus på det som är det viktiga; typ vilken ordning hindren står i och sånt där.
     

    Fyra år tillsammans!

    Idag är det min och Aleccis dag. Vi firar fyra år tillsammans <3 Tänk, att där nere i Skåne stod min drömhäst. Det var kaos både när hon visades (hon vägrade med ryttaren som visade henne) och så flög vi över tre hinder i en jävla hastighet och så försökte stanna i en kvart eller så, haha. Kaos.
     
    Hon har varit en läromästare på ett annorlunda sätt än vad man annars räknar som läromästare; hon har lärt mig typ allt jag kan om ridning idag, och jag har fan fått lära mig den hårda (men rättvisa!) vägen. Och än är vi inte framme. Målet för detta år är att kvala 130, dvs rida två felfria 120 - varav en har vi. Jag tvivlar inte en sekund på att det kommer gå, men jag är rätt säker på att det inte blir förrän inomhus.
     
    Och som jag slet med att kunna rida henne med vanligt tredelat tränsbett! Fasen, det gick ju inte i början! Eller rättare sagt; JAG klarade inte av henne. Men sen äääntligen. Jag tror det var först förra året som det gick? Men nu är det en självklarthet att det är tränsbett i munnen alla pass som inte inkluderar hinder eller något annat som motiverar (well, riskerar) pelham. Dessutom utan nosgrimma. Jag har fått lära mig att hon inte gillar massa överflödig utrusning; martingalen rök tidigt, och nosgrimman så småningom.
     
    Hon har även ändrat personlighet. Från att vara väldigt stressad och inte egentligen "hade någon personlighet" (det var en häst, utan jättemycket uttryck), till att nu visa sig vara en helt annan häst. Så känslig och försiktig som individ och så fantastiskt vänlig.
     
    Vi har väl lika mycket vinster som uteslutningar (om inte ännu fler uteslutningar) - men det gör inget. Hon är antingen bäst, eller så är det något som gör att hon inte vågar hoppa. Oftast förstår jag varför, men inte alltid. Hon är som hon är, och jag kämpar hela tiden efter att lära mig varje hårstrå på hennes kropp och varje tanke innan hon känt eller tänkt den.
     
    Ja, vad ska jag säga. Jag är så lycklig över att jag köpte just henne. Nedan är printar från provridningen.
     
     
     
     

    Miss

    Lite missuppfattningar har nu lett till att det inte blir någon terrängträning idag. Både surt, men också bra för jag hade blandat ihop jobbdagarna och hade inte alls fått ihop det med sömn om det hade blivit av. Skit. Men redan när jag anmälde så var det visst "först till kvarn" som gällde (vilket jag hade missat) så det var fullt och vi blev reserver. Aja, nu är planen som så att A får hoppa några språng i dag inför tävlingen på fredag, och så ska jag försöka få till en terrängträning själv på något vis nästa, eller nästnästa vecka. Äsch, det löser sig alltid!
     
    Men är någon sugen på att dra till Boxholm för att träna (man måste vara minst två av säkerhetsskäl) med mig och Aleccis så hojta till! :)
     

    Debut i vattenslangen

     
    Latoyahästen var heeelt genomsvettig redan innan vårt väldigt korta pass igår just på grund av hennes plötsliga stressanfall av att bli lämnad ensam så att hon sprang runt som en tok i nästan en och en halv timme. (Så nu måste jag lämna henne ensam mycket mer så att hon vänjer sig igen. För några månader sedan så var de lugnt, nämligen. #bortskämd) Efteråt fick hon därför bekanta sig med slangen. Jag har svampat av henne nästan en handfull gånger, men inte mer än så. Tyckte därför att det var dags att introducera slangen. Den var inte helt populär, men det gick bra ändå. Rutin ba, sen fattar hon, hehe.

    Fler Latoyabilder

    Sista rycket bilder. Hon går ärligt talat mest och drar ner både sig själv och mig, men jag vill hela tiden ha upp, upp, upp henne och givetvis fram, fram, fram. Och sen lite acceptans av bettet vore trevligt så vi kan slänga den där jäkla munkorgen. Gapa är inte problemet - det får (och ska!) hon gärna göra för då syns det att något är fel (hård hand), men det går inte än. Så jag sväljer stoltheten och stänger käften på henne. Schysst osv.
     
     
    Bilden nedan:
    Det är verkligen nyttigt med bilder. Vad är det här för handställning?! Skämmes för fan. Och så blöder ögonen för tygeln är ju för tusan snurrad, haha. Ajabaja!
     
     
     
     
    Bilden nedan:
    Hon ser rätt "powerful" ut när hon går emot hjälperna, även om det inte rikitgt är önskvärt (hehe) så får man iaf lite fräckare bilder. Jag tog med den trots att den var lite suddig.
     
     
     
     
    Hon är rätt söt ändå :*

    Aleccis idag

    Dressyr på ängen tillsammans med Ida och Pärla. Vad gäller sadeln så gick det att rida i den idag, även om den inte alls är något att hurra för sett till ryttarröven. Jag har inget stöd i min andra sadel heller, men när sitsen är så stod och dessutom midjan är svinbred så kommer jag inte om henne och kan inte påverka som jag önskar. Att rida lätt går inte ens?! Fast jag gör det ändå, såklart. Vad gäller Aleccis så var hon inte lika fin som igår, så det var synd. Dessutom glider tyglarna som fasen och extra mycket när de är fulla av både häst- och människosvett. Äsch, det är bara att träna vidare! Jag måste lära mig att hitta tillbaka till rytmen när vi tappar den - det är väl vad jag ser som det "allvarligaste" problemet för det blir snabbt icke önskvärda konsekvenser av tappat rytm. A blir spänd och springer ifrån mig - jag vet inte helt säkert om det är rytmen som går förlorad först, eller om det är springet i sig som gör att jag/vi tappar rytmen - antagligen mitt psyke tillsammans med fysik. Håller på att tappa rytmen och glömmer väl att andas och kommer ur rytmen? Hm, illa i vilket fall! Tror första steget är att andas redan innan, så jao, tänka mer på andningen över lag när jag sitter ner i traven. Kaos blir det i alla fall för hon övergår till galopp och så blir hon ännu springigare, jag "kommer efter" och svarar med en bromsande hand för att få tillbaka henne hos mig istället för att lugnt och fint rida ner henne till trav och återfå rytm och balans den vägen.
     
    Tyglarna kan jag uppenbarligen fortfarande inte hålla i. Då får jag ju fullt sjå att bara hålla tygeln sträckt, och kan inte direkt få till den där goa, burna handen. Men fan, vi försöker och detta var snarare ett pass som jag känt igen att vi haft förut. Vissa delar är bra, vissa delar skiter sig och så är det blandat där i mitten. Inte katastrofdåligt, men inte heller något wow-pass.
     
     

    Galopp på ängen. 🐴 (Och åt helvete med tyglarna som bara glider ur nävarna hela tiden..!) #dressage #canter #field #bwp

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 26, 2016 kl. 6:48 PDT

    Latoyabilder

    Latoyahästen sprang som en blådåre när hon blev lämnad ensam (vilket hon inte är van vid nu längre när Pärla alltid varit kvar hemma och varit sällskap) så hon var trött när vi skulle rida sen. -.-' Kunde inte göra något direkt med henne, utan red bara fram, fram, fram typ. Gasen ska fungera även om man är trött hmpf. Det är ju mitt ansvar att inte be om något som hon är för trött för att göra; men att bara springa lite i tio minuter är fan inte jobbigt. Så well, så kul hade vi idag. Efter lite spring så avslutade jag med att forma henne lite bara i samband med avtravningen. Hon hänger rejält på innerbog, och även skänkeln, i höger varv men i vänster går det bättre.
     
     
     
     
     
     
     
     

    Bilder på Sacke från P&Jn

    Första bilden är fail x100, hahaha. Lite stort så att säga (eller rätt mycket...), men han klippte av och klarade faktiskt hindret. Men sedan tappade jag honom lite och han "föll isär" för mig. Så kan det gå när det inte riktigt blir som tänkt. Och ja, jag är förjävla snål i eftergiften - framför allt i det språnget, men även överlag. Det är någon tråkig trend som går nu där många av "oss" lägger ner handen där den är istället för att föra den framåt något. Handen brukar för egen del (och säkert andras med) vara mjuk, men ändå vill man ju ge hästen bra eftergift i sprången.
     
     
     
     

    Latoya - första passet efter vilan!

    Latoyahästen gick sitt första pass (well, skogsrunda) på fyra veckor idag. Jag förväntade mig att hon skulle vara väldigt vinglig och jätte-unghästig. Liksom ha "backat" för att sedan ta ett jättekliv framåt efter några pass. Så var ju Lillis efter att han hade vilat; han kändes fan knappt inriden alltså, haha. Och sen bara "small det till" och så var han en riktigt ridbar ponny.
     
    Men så var det verkligen inte med Latoya. Hon var precis som innan dessa veckor. Alltså identisk i känslan! Som att jag red henne igår senast liksom. Det enda var att hon var lite tittig bara. Hon tyckte dessutom att vår lilla tur på en halvtimme var alldeles för kort, hehe. Pigg och glad häst, och så knäppt "konstig" i munnen. Hade någon sagt att den hade en fyraåring som är knäpp i munnen (på det vis Latoya är) så hade jag inte trott på det. Men Latoya är... rätt otrevlig haha. Skiter blankt i vad fan man sysslar med. Jag vet att det snarare är ointresse i kombination med egna initiativ, åsikter och att hon är "obrydd" om sin kropp, eller så. Du skulle kunna bygga ett hus på hennes rygg, flytta in en flock hönor och starta uppfödning. Hon hade inte brytt sig - men hon ska fan i mig bestämma både riktning och gångart på vart hönsuppfödningen skulle "åka" ;)
     
    Hon är helt klart inriden med inspänningar och nu ifrågasätter hon bettet och tyvärr åker ju jag med när hon "håller på". Jag vet att en enkel väg är att slänga på inspänningar och longera några varv då och då. Det är en jävligt enkel väg. Men precis lika fel. En orörd, oförstörd, väldigt positiv och orädd unghäst - och på med inspänningar; dvs fixera halsen genom att tvinga henne "bära" halsen med "rörelse-musklerna" vilket är fysiskt omöjligt längre stunder. Vi pratar inte bara mjölksyra, utan även uppmuntring till svank och ingen som helst egen bärighet för genom att svanka avlastar hon och kan på så vis tillfredsställa mig och mina inspänningstyglar. Det blir så fel. Och jag står inte för det.
     
    Den långa vägen är att rida, rida och rida. Och helt enkelt "ta" att hon inte accepterar bettet. Det är en långtråkig väg, men betydligt trevligare på alla sätt och vis. En sak i taget. Hon är jäääättelätt att reglera med sitsen, så handen behövs inte - förrän vi pratar hinder/hoppning eller annan form av distraktion; positiv eller negativ spelar ingen roll. Och det är såklart svårt att ha henne mellan hjälperna när hon inte accepterar bettet och dess inverkan. Jag tog av snokremmen ett tag i våras, men det hjälper defintivit inte i denna fråga utan där får jag ändå lägga mig. Jag "tvingar" henne ha snokrem, men jag viker mig inte för inspänningstyglarnas "magiska" värld.
     
    Nu spårade det ut rejält här. Jag skulle bara skriva att hon var precis som vanligt och att vi nu kör igång igen! Eftersom att hon inte verkar behöva någon "inkörsperiod" så kommer jag nu fortsätta rida henne på ängen direkt i stället. Det är inte bara roligare för oss båda, utan även ett betydligt snabbare alternativ till utveckling.
     
    Svampade av henne efteråt och det gick också himla bra. Fast hon driver lite med mig, haha. Alltså hon har humor den där hästen. Typ luras och vet precis var hon har mig. Men inte en enda tanke på att slita sig eller hitta på något.

    Dagens besvikelse med stort jävla B-E-S-V-I-K-E-L-S-E

    Fyfan vad taggad jag var i morse! Inviga vår nya dressyrsadel som jag bytte koppjärn på igår. La på den på Aleccis och ba; WTF? Framstroppen var 1-1,5 dm kortare och hålen var inte bara i ojämn höjd sett till varandra utan även olika högt upp på själva stroppen. Blev inte klok på skiten. Min dressyrgjort nådde såklart inte, så min kortaste (och allra, allra fulaste...) grisrosa, svett-missfärgade vanliga gjord på 100 cm fick rycka in. Innersta hålen och fortfarande fick jag rum med en knuten näven mellan gjord och mage. Men jag är inte den som är den utan då fick det bli ridning a la Eamon Hickey dvs utan gjord. Eller ja, så nära "utan gjord" som möjligt fast den ändå rent fysiskt hänger där.
     
    Red ner till favo-ängen; som nu är slagen, pressad och klaaar. Förresten, när jag satt upp blev jag vidrigt jävla skitbesviken. Som att sitta och balansera på en tunne med benen rakt ut, inget stöd och för stor sits och alldeles för bred midja. Vidrig sadel! Det var sådär, men gick ändå bättre än förväntat att rida med otroligt lös gjord. Aleccis var mjuk, lydig, stadig och alldeles jävla jättefin, egentligen. Hade vi startat en dressyrtävling idag hade vi slagit personbästa utan problem - trots obekväm sadel som inte ens satt "åt". Det var så svårt att vara sådär genuint skitglad och tacksam över hur sjukt dressyr-fin Aleccis var för jag var så missnöjd med sadeln och riktigt påverkad av att hela grejen gjorde mig så besviken. Men givetvis var jag glad och positiv mot hästen, även om hon garanterat märkte att jag blev störd.
     
    Jag kortade upp tyglarna och Aleccis accepterade detta direkt och var så mjuk och jao, dressyrfin. Dressyr-tävlings-fin. Så som hade gett oss poäng (om jag träffat bokstäverna). Jag gillar ju inte alls den typen av ridning egentligen, men eftersom jag är vinnarskalle så måste jag behärska den och väver därför inte den - framför allt mer nu när vi har siktet inställt lite högre än förut med tanke på att vi snart går upp en klass i fälttävlan.
     
    Jag rullade mest runt, kände på henne, störde mig på sadeln, men gjorde skänkelvikningar och förvänd galopp i serpentiner innan vi travade av och red hem igen. Hon är så stadig i den förvända nu! Vet exakt vad hon ska göra och kämpar tappert på genom svängarna. Känns helt fantastiskt att sitta på när hon är så himla ambitiös.
     
    Det blev bara någon halvtimme aktiv ridning, men å andra sidan var hon ju oväntat fin att rida så skit samma. Jag hade en tanke på att ta en tur till på kvällskvisten men sket i det. Istället gör vi om samma sak imorgon - för gissa vad?!
     
    Ibland är man glad i forum på internet, hehe. Jag gnällde ut över mitt stropp-problem och fick bra tips från dressyrryttare. Men en i gruppen var mer till hjälp än de andra; hon sa att framstroppen kan "fastna" lite när man bytt koppjärn. Alltså HUR PINSAMT var det att hon hade rätt?! Haha, jag behövde bara fiska ut framstropparna så såg det betydligt bättre ut ;) Mina djur kom självmant in i stallet efter ett rull-race efter att de bruna fått varsin dusch och hade redan torkat så jag sopade av dem den värsta skiten och slängde på sadeln igen. Satt som en smäckjävel och inte bara det utan nu passade även dressyrgjorden! (Fast att den bakre stroppen var lika lång som tidigare utan att dressyrgjorden hade räckt då. Hmm, jag borde inte bli hjärnkirurg i alla fall, haha.) Slängde på dressyrsadeln på Latoya med och den låg bra där med. Alltså oväntat bra. Nu rider jag ju bara henne i hoppsadeln än så länge, men det blir intressant att "belasta" sadeln med min vikt också och se om den fortfarande ligger så bra. Visst är de rätt lika med ögat mätt; ganska raka ryggar (fast A är lite överbyggd), och inte jättemycket manke. De har inte så "svåra" ryggar helt enkelt. Aleccis är lite fylligare än Latoya såklart, men i grunden är de rätt lika. Blir intressant om jag får detta bekräftat av sadelutprovare i framtiden också eller om det är önskeseende, hehe.
     
     
     
    Hade inte jättemycket till rygg-bilder att komma med men aja, haha.

    Resultat P&J med Sacke i Bashults Gård

    Sacke fick lite spontant åka på pay & jump idag. Till Bashult igen, och denna gång var det mycket bättre! Max fem ekipage på framhoppningen samtidigt, bättre bana och jao, allt var bättre. Många hästar påverkades faktiskt av den otroliga värmen (men fick snällt utstå pisk och sporrsparkar för att springa fortare och hoppa högre...) men inte Sacke! Klart det var varmt och väldigt, väldigt svettigt, men han var taggad och jättesugen på att hoppa! Detär verkligen helt fantastiskt roligt hur han utvecklats på denna månad(!).
     
    90 cm
    Vi började hoppa 90 cm och han var piggelin på framhoppningen. Banan gick bra, och flöt på rätt bra. Jag är i det stora hela nöjd, men fick inte någon superbra distans på 5-6. Redan på femman (från kortsida mot oxern) så blev det lite kort (skulle inte hållit ut längs staketet riktigt) och sedan vinglade vi och fick in sex galoppsprång där det var fem egentligen och så fick han kliva över lite nära, men det gjorde han utan större problem. Resten flöt på bra och med bra lägen, galopp, vägar och jao, det kändes kanonbra. Felfritt!
     
    100 cm
    Vi slog till med en debut i metern, och vi startade efter oss själva med en skrittpaus mellan starterna. Jag satte upp galoppen och han hoppade bra på ettan, även bra på tvåan men sen kom vi stort över trean, över fyran skulle man höger men han drog vänster så jag hängde lite löst, haha. Svängde runt en u-sväng men hann inte riktigt få rätt galopp och balans till femman så det blev inte så bra den här gången heller men nu kom vi stort som fasen. Han klippte av men fick med en bom. Försökte få in fem galoppsprång och fick preciiis in det till sexan men kom då så nära att vi rev även den. Inte blev det bättre till sjuan. Han blev lång och jag fick inte alls ihop honom och på bakbenen efter trean så sjuan fick han tyvärr också ett jätteläge på men han hoppade glatt. Bom ner där också. Men så avslutade vi med ett trevligt språng. Så hela 12 fel red vi ihop men det är svårt att i nuläget påverka, reglera och placera honom önskvärt. Så jag är ändå nöjd till största delen. Han är modig och hoppar stort utan problem, men då tappar vi höjd och bommarna faller. Jag är nöjd med att jag stöttar även när jag lägger honom stort för då får jag ju helt enkelt stå mitt kasst och kan inte "överge" honom. Så det är ändå en glad häst med positiva upplevelser trots tre nedslag som gick ut från banan. Och hellre lägga honom stort och riva lite än att "slita" i honom med risk att lägga honom i krasch-läge som skulle ge 2x-ont (mun+bommar). Det finns i nuläget inte ens chans att korta honom för att få in ett extra på de 3-4 galoppsprång jag har på mig när jag ser att vi kommer stort. Då är det bara att stötta, rida och kanske på sin höjd smacka lite ;)
     
    Jag kan ju även säga som så att vi har börjat lukta på en lokal debut till och med. Så nu går det verkligen framåt med stormsteg :D
     
     
     

    Sacke var felfri i 90 cm idag. Han utvecklas som tusan! Debut i 100 cm med några nedslag pga kom stort, kom nära och kom stort igen. Han orkar inte korta sig än och är därför inte så reglerbar och då får han ta det han får, typ 😄 Han är positiv och jätteduktig! 😍😃 #showjumping #bashult #payandjump #knabstrupper @haukkaanne 👌

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 24, 2016 kl. 5:30 PDT

    Drömhäst-A

    Aleccis var urtrevlig igår! Vi rullade på raka spår, red över stora vägen och tog en sväng på den sidan; både på grusväg och i skogen. Lite mer kondition fick det bli. Till att börja med var hon redan från början fin och jag kortade tygeln till andra pluppen (den tredje är ju vår bekvämlighetsplupp men när vi dressyrar (dressyrtränar) får vi inte ha längre tyglar än när jag håller på plupp nummer två och helst ännu kortare, hehe). Aleccis svarade som önskat och accepterade detta utan problem, och travade på med riktigt vilande steg! say whaat?! Vafan hände där liksom? Hahah, kul att få sitta på och känna den omväxlingen.
     
    Sedan var hon dessutom kanonlugn i galoppen där jag egentligen bara stod upp och såg till att inte vara i vägen. Knappt något stöd med varken skänklar eller hand. Så hon valde tempo själv och låg kvar i ett lugnt tempo på första sträckan. #stolt Andra sträckan sedan så tog hon för sig mer framåt men behöll ändå det tempot och låg inte och smygökade som hon annars kan göra. Sista sträckan var väl den sämsta (och även den kortaste) där hon älgade iväg lite för mig, men äsch, så får det vara ibland. Skritt på asfalt tillbaka mot byn.
     
    Men sedan blev det faktiskt ännu bättre! Efter att hon har fått rulla lite friare i galopp så brukar hon vara "uppskruvad" och på, men jag kunde sedan sitta upp, samla upp henne med hand och skänkel, ge eftergift utan att hon tog det som ett tillfälle att dra(!) och sedan sitta upp lite till och samla mer. Och så låg hon kvar där och var jättefin! Detta var vänstergaloppen, vi travade en bit sedan och gjorde en halt för att hon aaaalltid vill sticka när det är dags för sista backen på väg hem. Så där gör jag alltid skrittavbrott eller en halt för att få henne att vänta. Höger galopp i backen och efter backen. SUPERFIN!!!! Jag gjorde samma; samlade upp henne, och satte lite mer tryck i denna galopp än förra och wow, älskar det svaret jag fick av henne! Hon blev så himla fin! Välbalanserad, bar sig och blev så eftergiven. <3 En fröjd att sitta på! Travade av och skrittade hem. Hon är den bästa jag vet :')
     
    Sedan åkte vi och åt glass, spelade minigolf och tog årets första dopp! Idag har jag varit på p&j, men skriver ett eget inlägg om det. Aleccis vilar. Imorgon däremot ska jag äntligen rida Latoya igen! Tänk att det gått fyra veckor nu! Äntligen, haha. Aleccis ska givetvis också gå imorgon, helst hade jag velat dressyra men vi får nog hålla oss några dagar till. Gräset är slaget, men ska givetvis pressas också innan det är fritt fram. :)
     

    Hopp, hopp, hopp

    Det går jävligt krystat här just nu och det är bara på grund av sommaren, och det den för med sig såklart. Typ jobb, utevsitelse och utflykter, hästar och ridning. Men jag försöker iaf klämma in ett litet oskyldigt (och i ärlighetens namn rätt tråkigt) inlägg i sann detta-gör-vi-idag-anda.
     
    Tro det eller ej, men nu har jag börjat hitta tillbaka till intresset i denna lilla typ vardag- och träningsblogg och jag har inlägg i huvudet som jag gärna vill skriva. Så det kommer, men inte förrän jag har lugn och ro, och absolut inget på att-göra-listan, och så ska man helst finna rätt sinnesstämning också.
     
    I panik kokar nu en näve makaroner och då passar jag på att skriva lite här. Jag blir hämtad om en kvart och innan dess ska makaronerna helst vara både klara och uppätna. Fancy sommarlunch; makaroner med inget. Mmm, bättre än Nymans, som hon sa, Lotta på Bråkmakargatan.
     
    Anyway. Aleccis var och hoppade idag! 23 språng blev det totalt. Två fram över ett räcke, och två över samma räcke från andra hållet. Sedan en liten bana när hindren låg på 70-90, och därefter en vända till över samma bana men nu med hinderhöjd på metern ungefär, något låg väl på dryga metern, men inte mer än så. Hon var så glaad! Taggad till tänderna och het i form av studsig. Hon är fantastisk att rida, men just idag när jag kände mig rostig så var det inte direkt lättare att sikta på hindren när hon var så ojämn i sina galoppsprång. (Korta studssteg, eller att hon villa kasta sig och tar långa steg, eller något rätt vettigt däremellan.) Annars gick det bra, och kändes bra. Lite rostigt som sagt, men det kommer snart tillbaka.
     
    Nu ska jag göra samma sak med Sacke (åka och hoppa i alla fall) och sedan väntar grillning ikväll med la familia.
     
    Eyes on the prize

    Ridfri dag

    Och de suger lika mycket som de brukar... A har ju lite halvfart denna vecka och som jag skrivit hundra gånger tidigare är just denna definition just denna vecka raka spår och en extra vilodag. Imorgon tänkte jag hoppa med A, lördag rullar hon i skogen och byn för att vila igen på söndag. Söndag kan möjligtvis innebära roadtrip för att snusa fjordingar. Men det återstår att se. Jag längtar tills imorgon - och på måndag! Då ska Latoya igång igen!

    Tre veckor på raken

    Maah, min planering blir lite halvsvajig men aja. Vi går väl igång för fullt redan från början! Det blir så när man så gärna vill få till det, och jao, då får hästis helt enkelt gå tre helger på raken. Men å andra sidan är hon ju utvilad, "återhämtad" och redo!
     
    Aleccis går Gislaved nästa helg; 100+110. Därefter blir det Eksjö, nära och bra, 110+120-klasser. Och helgen därpå blir det fälttävlan i Boxholm. Och eventuellt kanske möjligtvis Latoya är sugen på en lokal debut samma helg, men det håller jag lite öppet.
     
    Fördelen, med Aleccis tävlingar, ser jag är att det blir lågt och inte så ansträngande i Gislaved. Det blir däremot en helt annan ansträngning i Eksjö, då det är tredagars. Men sedan i Boxholm så är det ju inte högt på något vis, utan snarare hastighet och kondition, så det bör inte bli för tufft med denna plan. Efter dessa veckor får hon återigen ett par helgers fritt från tävlingar - vilket också rättfärdigar att låta henne gå tre helger på raken.
     

    Vi fortsätter där vi slutade

    Jag kan till min stora glädje konstatera att det bara är att fortsätta där vi slutade innan vilan hon fick för ett par veckor sedan. Det gäller Aleccis. Min plan var att rida tempoväxlingar i galopp idag, men i första galoppen var hon lite "på" och då har jag fullt sjå att i lugn och ro bara hitta "oss" mellan alla hjälper, takt och helst en och annan muskel också. Sedan gick det bättre. Efter en sväng i skogen och byn så svängde jag in på en äng och galopperade på volter i fem minuter. Känsla? Super! Hon var lydig, känns stark i kroppen och inte det minsta stel. Kul! Det bådar helt klart gott inför höstens planer. Hon fick en dusch efteråt och det är väl egentligen så att jag är gladare över den än vad hon är. Hon står snällt still så det är inte det, utan det är bara det att dammet ändå fyller en funktion - tyvärr. Jag tycker mest det är jobbigt med damm och föredrar att hon rullar sig i rent gräs i stället.
     
    De andra fick bara bortsning, pyssel, salva, spray och så hagbyte på alla tre.
     
    Nu blir det jobb!
     

    Tänker sen

    Har ni någon gång ba; "är det någon som har en *random utrustning*?" och man ba; "jag har!" och så skickas det pm om storlek, pris, tid för träff och ev köp och det där. Men sen slår tanken en att, vafan, jag vet ju inte ens om jag vill sälja denna random utrustning..? Haha, jag idag. Så fick smörja upp skiten och imorgon får vi se om jag blir av med den eller inte. Smart osv.
     
    Red världens bästa Aleccis och vi gjorde typ som igår, men passade på att låta blinningarna luncha lite också. Vi tog nämligen en sväng i skogen utöver byn, och jao, de är fan hungriga de där jäva insekterna. Annars gick det bra. Aleccis är superlycklig <3
     
    Tog ut Latoya litegrann på gårdsplanen för att hitta på något med henne för att desperat stimulera hjärnan så gott det går. Jag sprang och hoppade upp- och nedför banken och gjorde lite annat också. Fan, lika bra att introducera banken från marken liksom. Det kvittar ju om jag sitter på eller inte. Nu vet hon i alla fall hur det fungerar. Hon hoppar ner likt Aleccis. Alltså tar typ i och klippar av, haha. De ska ju helst bara "droppa" ner, och liksom inte hoppa. Men skitsamma, huvudsaken är ju att hon glatt löser det jag presenterar framför henne.
     
    Pärla fick bara kliande och smörjade av salva.
     
     
    Alltså detta godis i naturen! Det är nog mitt favoritbär faktiskt. Smultron är fantastiska de också, men det är få saker som klår riktigt söta, nästan övermogna skogshallon. Så himla smarrigt!

    Nya sadeln och Latoyas små släktingar

    Nya sadeln är hemma och rätt koppjärn påbörjar snart sin resa hem till mig, från en kompis som inte bor i samma stad, via andra bekanta som ska på samma tävling i helgen. Vi pusslar lite, men sedan är vi såå jävla redo för hösten! En väldigt ny bekantskap är dessutom rätt bra på att övertala mig på att ge mig på H100 redan i Boxholm. Hmm, vi får väl se, haha. I vilket fall ska vi dit och träna nästa vecka (om det inte skulle bli inställt av någon anledning) så innan dess anmäler jag inte för jag vet inte om vi fegar och går på H90 eller om vi ger fullt och väljer H100. Vi är ju kvalade och klara, plus att A bara levererat felfria H90 hittills. Det är dressyren och smal-hinder som får mig att fundera på att skjuta fram debuten till senare i höst.
     
    Jag har fastnat i blup.se-träsket och fascineras över Latoyas små släktingar och deras prestationer. Alltså lyssna på det här;
     
    Latoyas mor, Nonsens K, är ju ingen "aktiv" tävlingshäst men har gått 110. Däremot har Latoyas mormor levererat på svårklass-nivå med bl a vinst i Lag-SM. Här kommer det roliga; Gucci var bara 157 cm hög! Det gillar jag! Inga hämningar pga mankhöjden minsann och den hästen kan inte direkt ha varit någon fegis. Gucci var efter Irco Marco som tävlade svår internationell hoppning i sju år med mängder av segrar och placeringar, samt deltog på EM; 162 cm i mankhöjd. (En parantes är att Latoyas halvsyster som också är undan Gucci, gjorde 140-debut med placering i början av juni. Kul!)
     
    Sedan har vi Latoyas morfar, som jag inte känner till sedan tidigare; Non Stop R. Han har också leverat i svårklass och har bland annat trevliga resultat redan som 6-åring där han gick till final i unghäst-VM och kom 3:a i Belgiska Mästerskapen för unga hästar. Mankhöjd? 162 cm, så likt Irco Marco, inte så jättemycket att komma med där heller alltså. Non stop R är efter Lux Z som placerade sig på OS i Sydney (och han var förvisso 168 cm).
     
    På Latoyas pappas sida hittar vi dels fadern i egen hög person (häst...) och med lite fler centimeter över havet; 169 cm. Han har bland annat en seger i något Estniskt Mästerskap ("Estnisk Champion") i bagaget. Men på hennes pappas sida är det mer "normalhöga" (vad nu definitionen av '"normalt" är) hästar, så det är på sätt och vis inte lika sensationellt, hehe.
     
    Det är synd att det inte är förrän nu, på typ 2010-talet, som det är betydligt vanligare med dokumentation från tävlingar. Det hade ju varit fantastiskt roligt om typ allt alla släktingar hade gjort hade funnits på film!
     

    Aleccis och company

    Hon levde upp till förväntningarna, min lilla drömhäst. För ja, liten kändes hon, haha. Den hästen jag följde med och provred var en herre på 170 cm och Sacke är inte så liten han heller, så nu när jag satt upp på Aleccis och började rida henne så kändes hon som en liten plutt. Men hon är ju världens bästa lilla plutt, så det gör inget.
     
    Vi red bara i byn, en kortare sväng till att börja med på typ 40 minuter. Hon kändes kanon! Som väntat var det ju hon som stod för val av gångart, men jag fick faktiskt vara med och bestämma hastighet så vi var nöjda båda två. Trevlig i munnen var hon också. Så jao, jag ser fram emot en ny säsong :D
     
    Därefter gick jag en sväng med Latoya. Hon blev störd av alla insekter och var lite överallt, plus att hon är lite extra allt nu när hon vilat. Men vi tog oss runt. Gick neråt byn men svängde av i skogen. Följde stigen och sprang och lät henne hoppa över den gran som låg över stigen. Superfint hopp och hon klämde i som att det var minst dubbelt så stort. Då kom jag på att eftersom vi ändå kommer komma ut borta vid Oljetorpet så kan jag passa på att springa över mina"skogshinder också. Sagt och gjort! Hon klev snällt över, haha. Skulle ställa mobilen mot något för att kunna filma en skvätt, men det var det jävligaste jag gjort på länge! Hästen hatade insekterna och gick runt, sen gick hon även runt för att hon var uttråkad och så skulle hon prompt antingen vara väldigt, väldigt nära mig och gärna i kombination av rörelse så att hon sprang på/över mig, och sprang såklart omkull min desperata mobil-mot-stubbe-lösning. Så det tog väl en sisådär 25 minuter att få till något. Jävlar så inte bra humör jag var på efter det. Morr! Sen sprang vi över en gång, filmen blev som väntat skit (men att ge mig är inte min melodi! Och jag fick som jag ville till slut, även om resultatet sög). Den filmsnutten finns att beskåda på instagram (@jagheterjessica).
     
    Jao, det var väl typ det. Nu ska jag på roadtrip och hämta ny sadel. Ja, här går det undan minsann. Jävlar och helvete för sånt som tar lång tid, haha!
     
    Psyksnöre på för att hålla fokus på jogg. Gick ypperligt! Valen är följande; 1. Tredelat bett och jävligt hög risk med häst som sticker redan första dagen efter vilan = inte så bra. 2. Tredelat bett med graman för att hålla fokus på det vi ska göra och inte ens tänka tanken att pipa iväg. Varken hon eller jag "ballar ur" (så jag behöver inte ens använda den. Jag älskar det verkligen! Psyksnöre <3) 3. Gummipelham för att kunna jogga, men jag vill inte "rida-rida" henne på det, så då kan ju ridturen lika gärna kvitta, typ. Därav mitt val att ha gramanen med och den gör verkligen underverk för min annars så sjukt lätt-övertalade hjärna. Fullt fokus bara. (MEN JA, jag hatar den lika mycket som jag älskar det jag "får" av den. Och jag skäms när den sitter på min häst - även att jag definitivt inte använder den så som "det är tänkt"/så som majoriteten gör. True shit.)
     

    Äntligen riddags!

    Äntligen, äntligen, äntligen är det dags att sitta upp på hästryggen igen! Nåja, jag kan inte ta ut allt för mycket glädje för det är "bara" rundor med raka spår och jogg som gäller för Aleccis denna vecka, plus en hoppdag i slutet av veckan för att checka lydnad, mitt öga och "börja vänja henne" vid hinder igen så att chansen är större att hon håller sig i skinnet, hehe. Trots hennes 16 år i år så är hon verkligen glad i att hoppa och det älskar jag. Men jag har ett litet önskemål om att kunna bestämma i alla fall litegrann runt omkring dem, så varför dra ut på det? Nej, vi kör igång direkt, men lågt, litet, enkelt - rimligt, helt enkelt.
     
    Jag förväntar mig att hon kan vara lite stel i sidorna, men det är jag övertygad om att jag inte kommer märka förrän nästa vecka (eller när vi nu kan börja träna på ängen igen. #högtgräs... Väntar på andraskörden!). Rulla i jogg på raka spår kommer inte ge någon dirket "wow-vad-hon-är-ridbar-känsla", haha. Jag räknar med att hon inte är sådär superlydig direkt. Men det kommer. Och jag är faktiskt inte så kräsen heller. ;)
     
    Denna dag går annars lite i tvättens tecken, och jag ska även leta efter en ny (inte ny-ny, men ny för mig och oss) dressyrsadel. Vi behöver gå upp en modell i "ny-het", då den vi har egentligen är en något för gammal modell sett till vad vi provat ut. Och det visste jag när jag köpte den, men jag eftersom jag då inte red så mycket i den så tänkte jag att det kvittade om den var lite äldre. Nu däremot så är jag mer motiverad för dressyr(-momentet i fälttävlan) och eftersom jag börjat rida mer i dressyrsadeln den senaste tiden så känner jag att jag måste byta upp mig till en bättre sadel.
     
    Latoyahästen vilar en vecka till (snälla, låt den gå fort!) och Pärlahäst gör det Pärlahäst gör bäst <3 Äter, pussas och vill bli kliad på. Någon runda kommer hon säkerligen gå denna vecka.
     

    "Ponnyridning"

    Det var ju lite "ponnyridning" på mina vilddjur igår. Men det var såklart inga problem! Jag la mycket tid på tjejen som skrittade Aleccis först, för det behövdes. Hon andades inte "ordentligt" och spände sig, och då blir ju Aleccis jättespänd direkt. Fokuserade på att få henne att andas djupt, och känna "åttan" och följa med i den. Lite repeterade jag längs vägen men det blev jätteskillnad! På hemvägen sedan så såg de riktigt lugna, trygga och belåtna ut, båda två!
     
    Latoya var såklart JÄTTEsugen på att få hitta på saker, så hon var väldigt mycket "med" när vi gjorde i ordning henne, men hon är verkligen kanonsnäll. Tjejen som red på henne satt av naturen himla bra och var nog tryggare på hästryggen trots både sin, och faktiskt även hästens, orutin. Men Latoya är fantastiskt snäll och reagerar inte på energi så som Aleccis går. Det gick super men på bortvägen höll jag ändå i grimskaftet (A hade också ledare) och Latoya var så "ansvarsfull". Alltså hon skötte sig sååå himla bra! På hemvägen skrittade A med ryttare och ledare iväg lite fortare och Pärla med ryttare travade glapp ikapp (den minsta ryttaren sett till ålder och storlek är ändå den som ridit litegrann och hade mest rutin så hon passade på att trava lite och red även själv hela tiden, såklart. Hon hade ju Pärla ;) hehe) så när vi kom efter, jag, Latoya och ryttaren så blev hon lite mer "på" och rultade några travsteg då och då, men det var inte värre än så. Hon fick rida henne lös tre fjärdedelar av hemvägen ändå. Och det gick så bra så.
     
    Så stolt över mina hästar som ändå vilat en massa och så helt nya människor plus orutinerade tjejer. Det var en trevlig runda minsann :D

    Ett stort problem är borta

    Jag har nämnt att Aleccis fått en och annan reva på baken. En ny senast igår :( tror de är fyra nu; två "djupa" och två streck. Det är alltså ett träd i gången som blivit "tungt" och börjat hänga. Jag satte dit en pinne (en av mina gamla bommar jag haft att hoppa över) som stöd och det fungerade jättebra - tills Pärla kliar (hårt!) så den ramlar och trädet... faller ner igen. Då kommer inte Aleccis under, eftersom hon prompt ska gå under en jävligt illa "spets" som blivit. Latoya är lika hög, men har inte en skråma från trädet på sig.
     
    Grejen är att det är inte är mitt träd, och inte heller "vårt" träd. Det är inte vår gård. Och dessutom är trädet ett fruktträd (bärträd?). Det är ett körsbärsträd, och som sagt, inte mitt. Men nu efter senaste revan nu igår så gick jag faktistk och frågade grannarna gällande trädet. Ett ögonblick senare och det var borta. Alltså!! Guld! <3<3<3 (Och nu känner jag mig bara dum som inte sa till tidigare. Men aja, jag vet ju inte hur "värdefulla" träden är, eller så. Tänkte att det lika gärna hade gått att binda upp det på något vis. Krävde inte alls att det skulle tas bort. Men nu är det problemet helt och hållet borta. Och det känns så bra.)
     
     

    Latoy-filmer

    Några favorithoppdagar med Latoyahästen. 
     
     
    Första, och hittills den enda, gången vi hoppat hemma på ängen.
     
     
    Den senaste hoppträningen (själva) vi gjorde innan vilan.
     
     
    Och så hennes 90-debut och även vår sista start innan vilan.

    Helgplaner

    Nu är det dags att jobba helg igen, och denna gång går jag dagtid. Det känns rätt skönt att hästarna vilar även helgen för det lättar rejält på pressen. Just dagtidshelgen är ju svår att få ihop sett till önskvärda ridtimmar, men så kan det vara ibland. Däremot kommer det en norsk familj på lördag och döttrarna ska få skritta hästarna en sväng. De vill gärna rida, men hästarna vilar ju, så därför blir det perfekt med en kort skrittrunda bara. Då ska väl ändå hästarna hålla sig i schak med, tänker jag. (Eller har jag för höga tankar om dem? Haha!) Självklart ska alla hästarna med.
     
    Den som ska ha Latoya får nog ha sadel, haha. De andra behöver ju inte det om de inte promt föredrar det, förstås. Så det är faktiskt allt som står skrivet denna helg; jobb x3 och en kort skrittur på typ två kilometer.
     
    Men gissa om jag längtar till på måndag?! Då ska jag äntligen sitta upp på min drömhäst Aleccis. *hjärtanögon*
     

    Som att indirekt kriga mot insekterna

    Jag tog upp hästarna till stallet och borstade dem, kratsade hovarna, och smorde in ordentligt med skillingarydssalva och duschade dem sedan i ultra shield. Hua, de har det inte lätt nu. Insekterna är tämligen aggressiva.
     
    Aleccis är ju verkligen en försiktig, snäll och väldigt, väldigt väluppfostrad häst. Dessutom har hon väldigt mycket integritet. Hon tycker om att man pysslar med henne, men hon skulle aldrig "kasta sig i famnen" eller tydligt och glatt visa att hon njuter av att bli kliad, t ex. Det är väldigt försiktigt i så fall som hon ibland kan visa att hon tycker om det. Annars rör hon typ inte en min. Hon skulle helt klart vara "tråkig" som, ja men kalla det "barnponny". Hon och jag är så lika. Vi är inte så mycket för överdrivet pyssel och sådär. Lagom är däremot uppskattat.
     
    Latoya var näst på tur och hon är motsatsen, haha. Kliar tillbaka när det kliar, och hon är så äten på magen att det nog även verkar göra lite ont på henne. Så när jag först tog handen där så ryckte hon till. Men när hon sedan visste att jag var där och kliade så fick jag gärna klia. Eller inte bara det; hon krävde det till och med! Man kliar och kliar i all oändlighet. När jag skulle kratsa hovarna så "kramade" hon om mig med huvud och hals mot sin kropp och kliade mig på ryggen för att få mig att klia. Hon gillar inte bara när man kliar utan all pyssel och uppmärksamhet älskar hon. Det finns inte ett uns integritet i den hästen, typ ;)
     
    Pärla sist ut för dagen. Precis som med de andra började jag med att borsta och klia, sedan kratsa och därefter smörja med salvan. Hon stod som ett ljus i dörröppningen och tittade ut. När jag smörjde bogen upp mot hals, huvud så tittade jag på hennes blick. Jag lät handen smörja med samma jämna rörelse och kände hur det började trycka bakom ögonlocken. Igen. Hon är så tacksam. Det jag känner av hennes spetsade öron och vakna men ändå så lugna blick är inte bara glädje utan hon kändes bara så, såå tacksam. Usch, jag vill ju bara lipa. Lite som att hon verkligen älskar livet, älskar den uppmärksamhet hon får när hon får den och är bara så genomnöjd. Gammal i kroppen, men verkligen helfräsch i sinne. Alltid med och uppmärksam på omgivningen, de andra hästarna och mig. Jag blinkade bort tårarna och gjorde klart med salvan. Och sprayen på det.
     
    Nu går de i "vanliga" hagen (typ vinterhagen) tills imorgon så de kan komma in i stallet och ifrån insekterna om de vill det. Mina bästisar. <3
     

    Meeen så dålig koll!

    HAHAHAHA, VAFAAAN. Alltså jag har så dålig koll just nu. Helvila, halvfart, långsiktig planering, abstinens, poteniell tävling, frågor, tankar, konstant koll på almanackan för att dagarna borde gå fooortare - men i slutet ändå noll jävla koll, haha.
     
    Alltså Aleccis rids ju NU PÅ MÅNDAG, inte nästa. Två veckor till tävling, hehe. Men fortfarande ingen bra idé med FTT, utan det bli lok-reg 100+110 precis som jag skrev tidigare. Däremot så blandade jag ihop veckorna lite men hon går en vecka innan Latoya, även om hon kommer ha totalt två dagar (inte tre som jag först skrev i början av vilan) vila så därav att det ändå blir en typ halvfartsvecka. Hon kommer också gå mest på raka spår, och nån tömkörning (om inte gräset är för långt vilket jag faktiskt misstänker och då kan jag inte tömköra pga platsbrist).
     
    Hon kommer gå en terrängträning och så kommer jag hoppa henne en gång "vanligt" innan tävlingen, och sedan är vi helt och hållet hundra procent igång igen!
     
     

    Resultat P&J med Sacke i Bashults Gård

    Jag, Sackes ägare och Sacke åkte på kvälls-pay & jump igår till Bashult utanför Jönköping. Första intrycket var inget vidare... Dåligt arrangerat, kaos på framhoppningen utan funktionär, ponnyer överallt plus ponnyungar som prompt skulle använda ponnyn som en soffa och sitta på VIP plats framhoppningen för att se hoppbanan. Och en förväntade sig dessutom kunna köpa fika och sitta kvar där och glo..! Framhoppningen var pytteliten - så med åtta(!) ekipage där inne blev det minst sagt kalabalik. Det var inte bara ponnyungarna som "ställde till det". Döm om min förvåning när en fullt vuxen människa blir vänligt tillsagd att gå ut (pga det ska helst inte vara fler än fem där inne) och vänta på sin tur och hon slänger på det vidrigaste fejk-smilet hon kan och hävdar sin rätt att vara där inne eftersom hennes häst är jobbig där ute! "Tummis på att du inte hade velat hålla honom där ute :))" Ooookej, jo det är nog bara hon som har en spänd unghäst på ny plats, med massa energi, tittar på saker, har egna åsiker och absolut inte kan stå still mm. Hmpf... Dessutom var själva banan ingen direkt P&J-bana. Konstiga, väldigt snäva svängar med "dolda" hinder. Kul att komma där med en grön unghäst med stooor galopp som har svårt att hålla galoppen i svängar redan som det är. Hua!
     
    Men det blev bättre! Inne på banan fick man god tid på sig att rida runt och visa hinder och omgivning om man ville det och stämningen var betydligt bättre! Dessutom hoppade Sacke fram riktigt bra! Inte tittig alls och förstod vad som förväntades av honom - duktig! På banan visade jag grinden och planket, för resten var "bara" bommar (skönt för en gångs skull när man har en häst som är ovan och kan vara rätt tittig till att börja med).
     
    Första klassen var 80 cm och han gjorde en så bra runda! Efter ettan drog han dock vänster när vi skulle höger (upplevde att han skyggade till för något i landningen), så jag tappade både stigbygeln och balansen men fick fatt i båda och styrde som en u-sväng tillbaka för att fortsätta. Är väldigt nöjd med vägen till tvåan som var en av de svåraste vägarna eftersom fjärde hindret stod i vägen. Men där fick jag med honom tight runt innerskänkeln och fick med yttersidan så han serverades hindret jättebra. Trean gick bra, fyran (grinden) var heller inga problem(!), vi kom lite nära femman men det gjorde han bra, sex-sju på fem galoppsprång utan konstigheter och hoppade bra över åttana. Första felfria rundan! :D Så himla duktig!
     
    Efter en paus var det dags för debut på 90 cm. Han började bli trött mentalt men hoppade väl de få språng vi tog på framhoppningen. På banan kollade han faktiskt på planket som var ettan. Det räknade jag inte alls med eftersom han alltid annars bara kollar första gången och sedan går som tåget. Men jag kan bara säga att jag skulle ha stöttat bättre. Ny anridningen och då seglade han över som aldrig förr. Även denna gång satte jag svängen till tvåan men sedan under resans gång så föll två bommar då vi kom lite, lite nära. Jag klandrar honom inte, för han upplevdes lite "seg i skallen" och blir då inte lika kvick upp med frambenen. Annars en toppenrunda! Bra flyt, och han kämpar tappert - dessutom positiv och tycker det är roligt! Så tolv fel gick vi i mål med, men med känslan av att vi valde precis rätt höjder.
     
    Med mer träning, fler P&Js, (bättre stöd mot potentiellt otäcka hinder) och mer rutin på att komma iväg såhär så kommer han bara fortsätta inkassera bra rundor. Hade han sparat den energi som han "slösade" i början på omgivning, andra hästar mm, och lagt den på andra rundan så hade det varit perfekt. Men återigen; det är en rutinsak. Han är väldigt grön i hoppsammanhang så han får såklart vara orutinerad och grön. I vilket fall så har han gjort en fantastisk P&J och utvecklats jättemycket redan.
     
    En häst vill ju alltid vara till lags och göra rätt, men det är svårt när den inte vet vad som förväntas av den. En sådan situation blir det ju den/de första gången/gångerna när man åker iväg. Sedan förstår den och får mycket lättare att just göra rätt. Detta märkte vi väl idag. Han har från förra gången tills idag förstått vad det handlar om och kunde därför göra två bra rundor (och en fantastisk framhoppning!). MVG till Sacke!
     
    Sacke med sitt alldeles första och absolut välförtjänta pris. Så gullig :*

    En liten "aha-upplevelse"

    En ny bekantskap och vän från i våras skulle ner till mina trakter för att provrida en häst idag. Hon frågade om jag kunde/ville följa med, och eftersom det klaffade finfint med mitt dagsschema så blev det således provridning även för mig idag.
     
    Min kompis red fram hästen men bad mig börja hoppa den. Så vi bytte ryttare och jag kände på honom. Min uppfattning; lyssnade bra både fram och tillbaka, trevlig i munnen, man fick tänka på att bromsa enligt skolboken och bromsa med sits och lägga till lite hand. En gång fastnade jag i handen (planerade avbrottet dåligt) och då visade han en lite stark och "obrydd" sida där man snarare (med all rätt) stängde munnen och gick emot. Han var trevlig på marken. Lätt att svänga och lyssnade som sagt bra. Hoppade trevligt! Såklart man behöver en "inkörsperiod" så allt kan alltid bli bättre, man sprången var rena, balanserade och fina. Han var alltså en riktigt trevlig häst. Därefter bytte vi ryttare och min kompis tog några språng med honom. Frid och fröjd och sådär.
     
    Han var ändå betydligt större än det jag är van vid men kändes inte stor. Alltså inte "stor-stor". Klart han var, och även kändes, större än mina knappt 160-hästar, men man satt bra där uppe och han var snäll och gjorde glatt det han skulle. Nu var det ju inte jag som provade hästen i mitt ställe, men jag vill ändå få fram en känsla jag fick - tack vare denna provridning.
     
    Så långt hänger ni nog med, både i vad jag fick för uppfattning och känsla. Trevlig häst! Han kändes bättre än vad jag först "trott". Ja, han var definitionen av en "snäll valack" - något som absolut är en BRA häst, men inget som jag känner att jag vill ha. Inget som jag alls känner att jag letar efter när jag letar häst. Jag vill, som ni vet, ha betydligt mer ös, och charmen är att hästen ska ha lite lagom åsikter också för att det ska bli roligt att rida hästen varje dag.
     
    Det sjuka är att denna häst fick mig att förstå en sak. Det är en sådan här häst man "ska ha". Alltså om man vill komma någonstans. Träna, kämpa, träna mer och ge sig ut och tävla. Växa ihop och utvecklas tillsammans. En häst som är mer "lättriden" och som svarar så som en häst SKA svara. En häst som är bra för ens egen utveckling, i alla fall.
     
    Jag känner att jag skulle ha en sådan här häst. För min skull. För min ridnings skull. Och för min utvecklings skull. Aleccis är... motsatsen. Och som jag fått, och fortfarande får, kämpa. Men hon har något annat, som inte en sådan här häst har.
     
    Det var den insikt jag fick idag; detta är definitionen av en BRA häst. Sett till sporten. En schysst häst och som egentigen uppfyller alla krav en (ambitiös amatör?-)tävlingsryttare borde ha.
     
     
    När jag kom hem slogs jag av en annan tanke. Under mina år som ryttare har jag ridit ridskoleponnyer och -hästar, feta outbildade skogsponnyer, fina men gröna ungponnyer, islandshästar, en fin men "rostig" och bockig dressyrhäst, mina egna skogsponnys-som-jag-tränat-och-hopptävlat-med, andra ponnyer, en riktigt, riktigt skitsvår islandshäst som jag hade på tillridning (så nöjd med resutlatet dock <3), unghästar och så min älskade Aleccis (som praktiskt taget lärt mig allt jag kan, faktiskt). Så, ni ser ju vad som fattas? Jag har NOLL erfarenhet av, vad ska man säga, "rena" tävlingshästar. Som är redo för tävling vilken minut som helst; sett till både utbildning och kondition. Nu förstår jag.
     
    Men samtidigt vill jag inte bli missförstådd; jag vill inte ha något annat än det jag har. Absolut inte. Och skulle jag leta häst idag så hade jag inte valt någon sådan häst ändå. Det är bara vetskapen som precis slog mig. Och ja, nu vet jag att Aleccis definitivt inte är en "lätt" häst.
     
    Du och jag mot världen <3

    Fyra kilometer

    Allstå jag har varit ute och sprungit igen! Med typ två veckor mellan varje runda så går det trögt framåt - men hey, bättre än inget! Idag tog jag mig runt fyra kilometer, så det blir längre och längre för varje gång! Men jävlar vad det går segt ibland, i alla fall uppför, haha. Jag har inte mycket till kondition tyvärr, men den blir ju aldrig heller bättre om jag inte tränar så det är bara att ta sig i kragen och ge det ett försök. Knät pulserade otäckt när jag kom hem och det är väl egentligen min enda oro. Hur skiten ska palla eller inte...
     
    Nu väntar en middag med potatisbullar i ugnen. Direkt från frysen, in i ugnen, 15 minuter och voalá. Det är vad jag kallar matlagning. ;) Lite sylt till den och det är en riktigt varierad kost! (Hahaha, definieringsfråga. Men bättre än både friterat och läsk. På jobbet blir det lagad låda innehållandes spagetti och köttfärssås - så jag klarar mig.)
     
    Hästarna ser jag till innan jag åker till jobbet. Jag kom på att jag ju kan leka med dem över mina studs i skogen! Då kan jag stimulera dem, träna lite lätt utan belastning (belastning av mig alltså) och ha kul. Så det ska jag göra någon dag i veckan. Bara skoja och busa och låtsas att jag är 10 och precis fått min första ponny, eller nåt.
     
    Förresten! Jag vill tacka Hilda som tipsade om P&J för tack vare det tipset så blir det faktiskt P&J redan imorgon! Jag, Sacke och Sackes ägare beger oss iväg för att skaffa mer rutin och även ha skoj. Perfekt! :D
     
    En Latoyahäst (:

    Två veckor kvar

    Det är två veckor kvar tills båda hästarna rids igång/rids som vanligt igen. Båda börjar gå på normalfart igen exakt samma dag. Det råkade visst bli så. Och det är därför jag har lite tråkigt nu, för det finns inte så mycket att rida på.
     
    Aleccis första tävling efter vilan kommer troligtvis bli helgen v 30. Först hade jag anmält henne till en fälttävlan, men fick tänka om. Dresyren är vår svagaste del, och utan att ens ha kunnat trimma någon dressyr och sedan ha en vecka på sig innan tävling är bara dumt och orättvist. Helgen därpå är det dessutom tänkt att hon ska gå Eksjö; anmäld till 110- och 120-klasser. Men vi får se hur jag gör väl på plats. Det är inte heller supersnällt att gå rätt in i 120-klasser (även om hon går 110 först) huxflux så därför blir det betydligt bättre att låta henne gå en lokal 100+110-tävling till att börja med. Som det ser ut nu så åker vi alltså på fredagen om dryft tre veckor och hoppar lågt och lätt.
     
    Latoyahästen kommer gå något passande längre fram, men jag har inte bokat in något mer exakt då jag inte vet hur hon kommer upplevas efter vilan. Jag tänker mig att hon gärna får gå någon P&J, därefter någon lokal start och troligtvis gissar jag att hon inte är redo för något Youngster-meeting pga orutin. I så fall skulle jag ha tänkt på det betydligt tidigare och tidigarelagt vilan. Men nu är det som det är, och istället ser jag fram emot P&J's och en lokal debut så småningom, som sagt.
     
    <3

    Sacke

    Igår åkte vi iväg med Sacke för att hoppa lite igen. Det är så roligt för han har verkligen utvecklats - på bara dessa tre gånger! Han är lite tittig nämligen, men hoppar riktigt trevligt och är modig på hindren (när han är säker på att de inte ska äta upp honom). Han rör sig stort och är lite svag i sina stora rörelser så han orkar inte korta sig i galoppen. Därför är det svårt att reglera honom och jag kan än så länge egentligen bara "rätta" honom framåt. Vi kollar oss omkring efter en ny P&J så är det någon som vet om någon så får ni hojta till!
     
    Sacke är en sex år gammal Knabstruper av den sportigare modellen. Men han är ganska grön, framför allt i hoppningen då han är köpt som dressyrhäst. Han känns stor att rida, så tyvärr ser det inte så bra ut för min del, haha. Jag ser ut som en liten ridskoleunge som håller i mig bäst jag kan, typ. Men han ger bra känsla!
     
     

    Vad roligt det är när hästarna utvecklas för varje gång! Sacke gjorde en kanonträning idag 😍👌Både jag och ägaren @haukkaanne är lika stolta 😄 #knabstrupper #showjumping #equestrian #horsebackriding #fantastic #horse

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 10, 2016 kl. 6:28 PDT

    Whazzzup

    Det är dött här, och ungefär lika dött på hästfronten i min hage. Aleccis tömkördes igår (japp, med strypmekanismen, hahaha) och det var typ som sist; positiv och ambitiös, men vi båda har att lära. Dock gör det faktiskt över förväntan! Hon är duktig, och hon försöker alltid så jao, det är väl därför vi ändå reder ut det - även om jag har lite högre förhoppningar än så. Nästa vecka blir mer eller mindre helt off och det suuuuuger. Jag vill rida nu, nu, NU. Får panik över att veta hur tråkigt hästar har det i hagen hela dagen utan att få bli ridna och "se världen", hehe. Snacka om att känna sig "obehövd". Varför skulle de annars komma gnäggandes i full fart (trav är typ full fart...) när en kommer och säger hej. Dör när jag lämnar dem. Så ibland lämnar jag dem inte, utan hämtar grimmorna och tar med dem ändå. Iofs bara för att byta tillbaka till vinterhagen några timmar så de har möjlighet att gå in i stallet för att slippa de värsta insekterna om de önskar. Det är typ det jag kan erbjuda nu. Det, och spray och salva. Och flughuva.
     
    Nu har de i alla fall "hittat" körsbären, haha. Latoya når mest, och Pärla når typ inget. Så jag höll ner en gren, och istället för att bara plocka bären, så skalade hon såklart hela grenen på bär och blad. Det finns inget "lagom" när man är kroniskt hungrig fjording. (Feel ya horsie. Hade jag varit häst hade jag nog varit fjording... Sett till min syn på mat iaf.)
     
    Sedan är det nog bara jag som kläcker den fantastiska idén att hoppa upp på min 1. unghäst 2. som aldrig haft någon barbacka på sig, någonsin 3. och dessutom vilat i 2,5 vecka. HAHAHA. Så jävla fail. Hon fungerar med Pärla i hagen men blir lätt avis och attackerar henne när jag ger Pärla uppmärksamhet och tar även ut sina aggressioner på henne. Inte jättefysiskt (dvs jag behöver inte vara rädd för skador) men jag gillar det inte. Hon surar åt henne och gnager på manken typ. Men när jag hoppade upp fick Latoya något jävla storhetsvansinne och satte av i väldigt målinriktad trav och flög på Pärla... Hm, vart jag tog vägen? HAHA, marken lol. Jag tänkte absolut inte klämma åt med benen (pga anledning 1, 2 och 3 där uppe) och höll inte direkt i mig, plus kände inte att det var någon bra idé att sitta på om hon skulle bråka - så det var 50/50 ramla av och kana av, hehe. Klantigt va? Satt såklart upp igen direkt bara för att. Då hade hon inte samma aggressionsproblem, så det var lugnt ;)
     
    Det roliga i denna lilla histora (förutom det faktum att det var så TYPISKT MIG att liksom tycka att det var en bra idé, haha) var att jag såklart hade mobilen i högernäven och filmade på snapchat så hela förloppet finns sparat. HAHAHA, så himla kul!
     
     
    Man får inte under några som helst omständigheter lämna Latoyahästen. Hon ska alltid vara med. Alltid. Och ha all, all uppmärksamhet. ALLTID. Haha, söte. (Väldigt ovanligt va? Typ 100% vanligt hos tyyyp 100% av alla unghästar. Wow, hon är speciell ;) - För mig är hon i alla fall det. Jag tycker om min uppmärksamhetstörstande, lite knäppa, men väldigt glada Latoyahäst <3 Hon är allt jag kan önska! Faktiskt. Sjukt nöjd med mitt köp *hjärtanögon*)
     
    Känns som jag borde tillägga att hon absolut inte på något sätt var rädd eller blev skrämd av min idé. (Ps. det krävs mer än så för att knäcka henne - om det nu hade varit aktuellt. Vilket det inte är. Aah, ni hajar.)

    Strypsnara, sa du?

    Jag hade en askul kväll igår! Hämtade Nisse och så kollade vi på sista delen av bilspeedwayen. Sen tog vi raggen och avslutade med ett dansmaraton på en parkering. Så jävla roligt! Körde hem lite folk, tjötade med kompisar och sen, sen var klockan 03-03.30 och inte förrän då var jag hemma och i säng. Puuh, märks att man börjar bli gammal, haha.
     
    Idag väntar tömkörning av Aleccis med tillhörande massage efteråt. Japp, strypsnaran ska på. Ärligt talat. Det får mig att vilja klappa till folk (inte med mål att göra illa, utan med mål att stoppa in lite nya jävla vinklar och information!) när den trångsynta, lite lagom gammeldagsa vidriga dressyrsynen kommer fram. Som nu; att sätta en täckesgjord (...eller två) runt hästen för att påminna var den har sin kropp och hjälpa den på traven, att uppmuntra att göra rätt och hjälpa till med koordinationen - det ser tydligen ut som att hästen "blir strypt". Jomenvisst... Tjeena. Kom och känn på gjorden och upplev hur löst den sitter istället. Jag är inte den som är den, utan det är bara att komma. Jag visar gärna!
     
    Så slås jag istället av denna tanken. Det vi VET att hästar FAR ILLA AV - ifrågasätts inte?! Det vi vet att hästar INTE KAN ANDAS/SVÄLJA - det ser tydligen inte konstigt ut? Låt mig jämföra dessa bilder;
     
     
    Översta bilden är på Aleccis, med redskap (kalla det gärna inspänningar) i rätt ände; man vill hjälpa henne att använda sin kropp bakifrån och fram och påminner hästen om att den har bakben. (Det finns jättemycket att läsa om denna "metod" - både på internet i allmänhet men även facebook.) Jag har ett alternativ till inspänningar och det är de mer klassiska inspänningstyglarna. Ni känner alla till dem; det är de som tvingar hästen att med muskler som inte är avsedda för ändamålet fixera hals och huvud så att den hjälplöst ska böja på nacken. Som ett brev på posten kommer svank, låst ryck, raka haser och genom att gasa på den så kan du även kombinera detta med ett skadligt brutalt undertramp; för ett undertramp är ju sååååå önskvärt (NEJ, fel. Bärande bakben - dvs böjda haser, är önskvärt. Långt undertramp tyder på att hästen bara "skjuter på" och inte bär och är rent fusk och kommer leda till trasigheter).
     
    Jag vill inte hänga ut någon (mer än dressyrsporten som sådan att den uppmuntrar till vidrig ridning på hästens bekostnad) så valde därför att censurerara så mycket som möjligt. Men här är en bild, på en häst som stryps, och inte kan svälja. Mellanrummet mellan ganasch och hals, plus nosgrimman gör detta till en väldigt utsatt situation för hästen. Vad ser en klassiskt utbildad engelsk amatörryttare? Troligtvis en häst i "fin form". Det enda jag vill ha sagt med detta inlägg är att det är dags att vakna. Snälla, lägg lite mer empati i hästen. Men återigen; den som förtjänar skiten är hur tävlingsdressyren har utvecklats och även dagens domare. DÄR är problemet, inte i enstaka individer som utöver vad de tror är rätt (för att fel grejer premieras inne på banan).
     
     

    Desperat

    Hm, jag uppskattar inte detta! Jag har iiiingenting att göra - inga hästar att rida, inga sysslor att göra. Och nej, ingen att leka med, haha. Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på? Jag klättrar på väggarna av tristess och försöker verkligen komma på något att göra för att inte känna dagen som helt bortkastat när den är över ikväll sedan. Skitdagar! Ge mig hellre en lista på 200 grejer och låt svetten rinna och stressen blixtra. Detta är inte my cup of tea.
     
    Borde börja tona rutorna på bilen, iofs... Men är snål nu efter att ha gått lös på FHS-shoppingen.

    Movietime

    Tis, ons och tors

    Jag har haft helt fantastiska dagar! Tis och ons i Falsterbo. Tyvärr blev det till att jag fick åka själv, men mig går det ingen nöd på och jag kunde kombinera egentid med kvalitétstid med C med familj - där jag även fick både sängplats och mat. De är som en extrafamilj <3 :)
     
    Onsdagen bjöd på skitväder större delen av dagen, vilket ändå var väldigt synd. På kvällen åkte jag hem, men jag känner mig inte alls "klar", utan det suger i hela magen när jag ser alla soliga, hästiga bilder på sociala medier från arrangemanget. Åh, jag vill tillbaka!
     
    Men det är inte helt fel att vara hemma heller. Idag tömkördes Aleccis (hon var så ambitiös och duktig! Men vi båda behöver mer rutin, hehe), därefter masserade jag hennes rygg med arnika och sedan gick jag en promenad med Latoyahästen i byn. Jag filmade faktiskt lite och tänkte bjuda på det. Blåsigt, och kass kvalité plus att jag var visst rätt smutsig - men det är man fan på landet, så whatever, haha. Till sist la jag mig i hagen och njöt i solen med hästarna i bakgrunden och då kom Pärlatanten fram och ville ha kli. Så jag kliade om henne en bra stund <3
     
    Sen tog jag hand om den sista läderutrustningen för denna omgång och tvättade grimmorna en gång till och smorde upp Latoyas träns plus de grimmor som behövde en ny tvättomgång. I nästa vecka ska jag ta tag i Aleccis grejer - sen borde jag vara någorlunda i fas, tror jag.
     
    Djuren fick även en ny hage igen och verkade helt klart nöjda. De skulle bara veta att körsbären mognar för fullt och när de faller så är det kalas i hela hagen, haha.
     
    Efter stalltid och hästar så lekte jag med Annika. Vi lagade mat(!) och spelade sedan Yatzy. Jorå, livet leker. Ro hit lite fler soltimmar bara så är jag helt nöjd.
     
    Täckesgjordar istället för benlindor - samma effekt men olika redskap (fast samma montering).

    Hon är så mycket mer än en gul, varm, gammal häst

     
    Risken är överhängande att det blir lite smådeppigt här ett tag, men det är väl livets gång antar jag. Smälta och förstå. Äsch, hon är ju inte döende IDAG, men från och med nu kan det gå fort och vända från en dag till en annan. Och ja, jag är rädd. Rädd för att ta fel beslut. Rädd för att låta henne gå en dag för länge med smärta, och lika rädd för att ta bort henne en dag för tidigt. En livnadsglad och i övrigt, faktiskt, himla fräsch gammal häst. Allt utom knölen är i gott skick.
     
    Så är det. Hon har gett mig så mycket, och det minsta jag kan ge henne är ett värdigt slut. När rätt tid kommer. Men jag har satt oerhörd press på mig själv att pricka in exakt rätt tid. Och jag vill för allt i världen inte ha en hage utan min Pärlhäst. </3

    Såhär ligger det till... :(

    Pärla, Pärla, Pärla.
     
    Hennes knöl på "knät" hämmar rörelsen när benet böjs mycket. Hon fungerar "normalt" och är inte halt i dagsläget. Men benet går inte att böja "fullt", vilket det gör med hennes högra ben. "Knölen" är en benbit som börjat växa av flera alternativa orsaker till exempel slag/smäll på benet eller genetiska anledningar. Vid hög belastning kan benet "gå av" och orsaka stor smärta, därför får hon absolut inte hoppas mer. (Nu hoppas hon ju inte direkt längre, men från och med nu är det alltså helt stopp.) Hon kommer fortsätta ridas ca en gång i veckan, tills hon helt enkelt far illa och blir halt, eller när hon börjar få problem att resa sig efter att hon legat ner. När denna dag inträffar så tar vi ett nytt beslut hur vi går vidare.
     
    Och som ni vet tänker jag INTE tvinga henne till sämre livsvillkor och är inte med i tävlingen "vem kan hålla liv i sin häst längst" (på hästens bekostnad). Sedan vill jag givetvis inte ta bort henne. Men kommer den dagen, så tvekar jag inte.
     
     Image result for sad smileyImage result for vinna.blogg.se pärla
     
    Image result for vinna.blogg.se pärla
     
     
     

    Gräva i arkivet

     
     
    Åh, hamnade i arkivet och fastnade här. Mellonie! <3 Här är vi på en P&J efter en skada. Fina ponnyn. Hon hade (har) ett fantastiskt psyke och var (är) en alldeles underbar ponny som jag själv red in, körde in och även tricktränade. Just nu bor hon i Örebro-trakten. Det är Mellonies förtjänst att jag idag har Aleccis - så jag är henne evigt tacksam. Nu tändes även saknaden och även om tiden och livet går vidare, så känns allt som igår när man blir påmind.

    Så fin att rida + planering

    Aleccis var helt klart över förväntan att rida både i söndags och igår, trots våra heybaberiba-barbackarundor i helgens regnväder. Jag har börjat hitta fler knappar och kan nu verkligen njuta ännu mer än tidigare på ryggen. I en kombination av balans och samverkan mellan hjälperna är det en helt annan häst (nåja... men den är ridbar!) jag har under mig när vi rullar fram där på vägarna. LOVE IT!
     
    Nu har hon klivit in i de lugnare veckorna och planeringen för juli lyder som följer;
     
    v 27
    Igår: ridning raka spår, plus skritt 20 min på asfalt
    Tis: vila
    Ons: vila
    Tors: tömkörning
    Fre: vila
    Lör: tömkörning
    Sön: vila
     
    v 28
    Mån-sön: vila
     
    v 29 har jag inte stenkoll i huvudet på hur jag jobbar, men hon kommer kombinera motion genom tömkörning (2 dagar) med ridning på raka spår (2 dagar) med vila (3 dagar).
     
    Sedan tränar vi på igen och jag är så taggad!
     
    Självklart med rumpsnöre för önskad effekt. (Våga vägra inspänningstyglar!)
    (Av arkivet att döma så var senast jag tömkörde Aleccis typ 25/12-13, hehe)

    Vetcheck

    Med tårar tryckande bakom ögonloggen så har jag precis skrivit ett inlägg om Pärla. Eftersom jag är borta nu framöver så fyllde jag upp genom att tidsinställa det till i morgon. Veterinären var ju som sagt ute idag och gick igenom alla hästar mer eller mindre.
     
    För att höja stämningen lite så kan jag börja med att skriva om Latoya. Hon har nu vilat i 1,5 vecka och tycker inte att det är superroligt precis, men är snäll. Hon blir alltid glad när jag kommer (well, hon blir glad oavsett vem som kommer...) och riktigt väntar på att få tas ut och bli ompysslad och riden. Idag kom dagen - trodde hon! Hon var supernöjd när jag borstade igenom henne och stod som ett ljus hela tiden. (<3) Men sen blev det liksom inte mycket roligare än så. Veterinären kom och efter att ha klämt och känt så gick vi ut för att göra böjprov och trava lite fram och tillbaka. Det var det roligaste i dag, sa Latoyahästen och skakade glatt på huvudet med spetsade öron när hon fick springa där på vägen, fram och tillbaka. Så söt! Frisk som en nötkärna.
     
    Aleccis reagerade litegrann i muskulaturen i ryggen, så det var inget allvarligt där heller. Nu ska hon ändå bara gå på halvfart och även vila helt så på schemat står tömkörning och massage med arnika gel. Skönt ändå att det "bara" är muskulärt, för hade det suttit i skelettet hade det varit värre. Så som det ser ut nu är vi fit for fight igen i augusti! :)
     
    Emma är mästerfotografen.

    Det finns en grupp i vårt land som kan skjuta eller slå dig, min vän, utan att nåt straff väntar sen

    Nu har jag ett arbetspass kvar innan jag får lite ledighet. Hela vecka 27 har jag till mitt förfogande. Sedan jobbar jag resten av sommaren också, men inte riktigt heltid utan det blir några fem-dagars "helger", varav en av dessa långhelger ska vi väl försöka åka iväg lite, jag och min gubbe.
     
    Men innan jag hoppar in i den vita hytten så är det stalltid som gäller. Aleccis ska ridas igen, och idag blir det nog sadel. Dessutom slänger jag på gramanen, för jag tror inte jag kommer ha någon kontroll annars eftersom det blir tredelat i käften. Barbackaturerna rids på gummipelham, alltid. Jag lärde mig den hårda vägen, så att säga.
     
    Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag har sånt jääävla sug efter att ge sig ut och busa i snön. Med bil, alltså. Det är så att man borde köpa vinterbil i juli... Rimligt? Vad som däremot är ännu mindre rimligt är att jag behöver en ny tävlingshjälm till nästa år (märk mitt hat...) och en sådan går på samma jävla pengar som en vinterbil! Jag har inte hittat en enda snygg hjälm som jag kan tänka mig, och så vill jag egentligen bara ha GPA. De har väl någon first lady som är godkänd, men jag har inte sett så många fler VG1-märkta..? I vilket fall så är det en 8-10'000 kr (dvs du kan få 1-3 st 740's för samma penggar) - för en hjälmjävel?! Helt orimligt. Och ja, jag köper hellre en vinterbil och tävlar med mina gamla ändå. Vad blir konsekvenserna? Böter? 
     
    Mögel-Glenn på sjön i vintras

    Hoppfokus

    Jag längtar till ~ augusti när det är dags att träna på riktigt igen. Det är nätt och jämnt att vi kunnat trappa ner, men jag längtar redan tills det är dags att ligga i igen.
     
    Latoyahästen är ung, orutinerad och dessutom rätt grön jämfört med fyraåringar som hållits stenhårt i fas från typ tre års ålder med utbildning och vilor. Men jag är inte stressad, utan blickar bara målinriktat mot våra mål. Nu pekar allt på att hon kommer gå 100 cm lokalt i höst/början av vintern, för det behövs "bara" mer hoppträningar, P&J-starter och vanliga mängdträningspass som består av lydnad och hederlig kondition. Men rent konkret ska jag lägga in studs i hennes träning. Som den orutinerade häst hon är så trampar hon av med lite breda bakben emellanåt och för att få mer styrka i sprången av samma rörelse (dvs mer effektiva avtramp) så ska hon hoppas en hel del studs. Detta för att komma ihop med benen och hjälpa henne med sin hoppteknik. Även hinder med bom framför tänker jag lägga in i det kommande hopp-arbetet, av samma anledning.
     
    Aleccis däremot är gammal och rutinerad och hoppar i stort sett alltiv av med bakbenen tätt ihop, så hon behöver såklart inte alls samma fokus på studs (även om studs såklart alltid är bra även i gymnastiserande och stärkande syften bl a). Däremot ska hon gå mycket kombinationer, som jag nämnt ett par gånger nu. Det är en ren och skär självförtroende-fråga och det kommer inte bli svårt att ta oss igenom, som det känns nu. Problemet i så fall är att mina 200l-fat som jag köpte nyligen är 1m höga, och lägger man dem ner är de på sin höjd typ 60 cm, så jag har inte jättemånga alternativ. Men 1m-kombinationer lär vi komma en bit med. De är låga, men fortfarande så pass höga att hon måste använda kroppen och hoppa, men de är inte "skräckinjagande" på något vis. Ska vi hoppa hemma, på gräs, behöver de inte vara högre ändå. Så får vi istället variera höjden på kombinationerna när vi åker iväg för att hoppa.
     

    Näktergalen är galen

    Hahaha, alltså vad är det med min häst?! Hon är heeelt galen just nu! Vråltaggad, svinpigg och har så mycket tryck, power och vilja i kroppen. Min lite halvdana teori är att hon är i väldigt god form just nu; bra kondis och stark i kroppen - och nu när graderna är svalare så orkar hon kanske betydligt mer än när det är 25+. Säkert i kombination med att jag råkat skruva upp henne lite genom att jag låtit henne springa, hehe. Älskar henne något oerhört. Hon är rolig, den hästen. Varje dag <3
     
    Vi red i byn bara, barbacka igen pga vädret. Jag fick henne inte till att trava? Och inte till att galoppera som folk heller, utan hon studsade fram eller gav fullt, eller försökte ge fullt men stusade för att jag höll i henne. Fick ta några varv på granngårdens gårdsplan bara för att kunna trava henne i alla fall litegrann. Sedan träffade vi på fem ungar som vi inte kände igen som var i byn så pratade lite med dem när en av de klappade. Aleccis stod såklart helt blick still, och sen när vi rider iväg så är hon samma galna häst igen. Skön koll på läget, ändå B-)
     
    Näktergalen i Bankeryd.

    Vetcheck på måndag

    På måndag kommer veterinären för att kolla alla mina hästar. Aleccis får en genomcheck för att se till status och om hon helt enkelt är som hon ska. Latoya ska besiktigas efter köpet i april. Hon besiktigades i Estland (ua), och jag har hela tiden tänkt besiktiga även här, efter köpet. Men har skjutit på det (för hon har ändå inte visat några tecken på fel eller brister) och sedan väntat in att ta alla hästar samtidigt. Så det är inget fel på något sätt, utan är bara den besikting som jag tänkte gjort tidigare som blir av nu, tre månader som min. Dessutom ska hon ID-kontrolleras och passet (som jag för en gångs skull varit förberedd och kopierat innan!) ska vidimeras så att vi kan starta även när passet är på resande fot.
     
    Sist ut är Pärla. Hennes knöl på "knät" (carpus, karpalled men vem säger carpus/karpalled till vardags?) har fördubblats och är nu stor som ett tonårsbröst. :( Hon har haft den så länge jag kan minnas, och har alltid varit obrydd om den. Dvs ohalt och inte det minsta öm eller irriterad när man klämmer på den. Sedan vill jag att veterinären även kollar över huden. Hon kliar, men inte i samma utsträckning som förr men ska hon ändå ut kan hon lika gärna se över henne. Gammelpärl <3
     
     

    Barbackabus

    Idag red jag och Aleccis med Ida och Pärla. Skogen och byn, barbacka. Aleccis är verkligen helt fantastisk - och jävligt taggad, haha. Hon är piggare än vanligt nu ett tag och jag älskar det, såklart. Förutom på ängen där hon är lugnare än någonsin dvs jag har lärt mig hur jag ska rida henne med min egen energi på ett optimalt sätt. Därför kan vi numera även träna på saker och få ut mycket mer av våra pass. Lovely! Kombinationen av hur hon är just nu är verligen "nytta med nöje" - nytta när vi kan träna på saker när vi rider markarbete/dressyr/trim-/lydnadspass och så rent nöje när vi nöter raka spår i lite för hög hastighet, haha.
     
    Hon var piggelin som sagt men fin i övrigt. Inför den sista galoppen taggade hon som fan och studsade fram i kaniskutt. Lät henne galoppera uppför första delen av backen men höll ändå i henne så hon nöffade och taggade på fast låg ändå kvar tillräckligt mycket och med ett jävla power. Sedan lät jag henne gå. Mjuknade i händerna och tog, för säkerhetsskull ett mantag. Jääävlaaarrrr vad hon stack, hahahaha! Öronen spikrakt framåt, sug i blicken och bara gav! Benen trummar så att man knappt kan urskilja vad som är ett steg. Jag älskar det, och hon älskar det ännu mer! Tog som vanligt en stund att bromsa efter det där, men det är det värt. Travade av, skrittade en liten bit och satt sedan av och skrittade av för hand (och åt smultron längs vägen, mmm!). Pärla och Ida kom efter emellanåt men det gick bra ändå. Pärla var inte lika svettig och trött efter dagens tur jämfört med sist. Då blev hon riktigt trött då, fast att passet inte var jättetufft... :/
     
    Lika fort som hon taggar upp, taggar hon ner igen. Bästis<3

    Film!

     (Bjuder! ...som man sa typ 2007.)
     
    Oooookej, jag vet inte om jag ska kalla det "vlogg-debut" eller om det bara är ett random test till att få med lite mer än vanligt runt omkring i en "vanlig" resultat-film. Det spelar i och för sig ingen roll. Obs, jag märkte själv hur dålig idé det var att försöka improvisera in the making, och nästa gång ska jag nog tänka igenom lite vad jag vill ha sagt innan jag trycker på "rec.", haha. Det är riktgit störande med alla pauser och "ehm" i början, och "förlängning av mening" senare när jag bara lägger till och lägger till. Men skitsamma, kul att prova! :)
     
     
    Psst, prenumerera på kanalen så missar ni inget! ;)

    RSS 2.0