• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • SISTA DAGEN

    JA! Det är befogat med versaler för IDAG ÄR SISTA DAGEN MED GODISFÖRBUD! Från och med imorgon ska jag svulla allt jag orkar. Hejhej mina älskade Tutti Frutti och Marabou Schweizernöt! *hjärtanögon* Men inte fan trodde jag att jag skulle klara det. Inte en jävla chans, ärligt talat. Men johodå, det gick! (Jag tar för givet att jag klarar hela denna dag också, höhö.) Men det har varit hemskt emellanåt. Abstinensen sätter in och då är man inte katig direkt. Men så har jag ju ätit kakor, glass och annat skit i stället så jag har klarat mig. Och nej, det är fan inte samma sak som godis. Just sayin'

    Gårdagens

    I helgen har vi haft vårkänslor! Tävlingsvädret var toppen och detsamma gällde igår. Sol, lite värme och massa ny energi. Jag började med att rida Lillis för han kom ändå ner när jag höll på att bära vatten. Smidigt! Vi dressyrade på en äng och han var ÅÅÅH, tio poäng! Pigg, glad, och lite, lite busig till och med. Alltså, hade han varit sådan varje dag så hade jag behållit honom bara för att, haha. Det är finåkning det, att dressyra på honom när han är sådan. Fina killen.
     
    Pärla näst ut. Hon älskar verkligen solen. Det gör väl iofs de flesta människor, djur och andra varelser, men hon sticker verkligen ut i sin glädje över solen. Det är ingen ovanlig syn att se henne utslagen på marken och sola vid minsta solglimt, och mycket riktigt var det där jag fann henne när jag skulle rida. Solandes på marken. Mystanten! Hon var inte så snabb idag, så jag red bara ett varv runt dahlseda. Det fick räcka. Så har hon fått komma ut lite i alla fall.
     
    Aleccis sist ut. Galopp idag! Kondition. Red först runt byn och därefter ut i skogen mot himlabacken, uppför den (600m lång och blir brantare och brantare) skritt nedför en halvlång backe med mindre lutning. Vände vid vändplanen, galopp uppför den backen med lite mindre lutning, skritt nedför himlabacken, galopp till byn men mer samlat, tog andra vägen bort mot oljetorpet, fortsatt mer samlat galopp (jäklar vad jag lär ha träningsvärk i magen imorgon, haha), trav i skogen, skritt på stigen, lite mer trav och sedan avskrittning. Svettig och så himla nöjd och glad. Den hästen älskar minsann att springa - och det gör jag med! :D
     
    Sedan åkte jag och min gubbe till Jönköping för besök i Ikea, a6 och käk på Jensens Böfhus. Sämre kan man ha det ;)
     
    Lill som hopponny

    Hästletandet fortsätter

    Jag fortsätter kolla på hästar och har både ringt och skrivit på några stycken. Generellt skulle jag vilja tipsa folk att antingen svara på mail om man bara har det som kontaktsätt men ännu hellre även ha telefonnummer att nå ägaren på. Haha, lite irriterande när man visar intresse och vill ta kontakt men inte får gensvar.
     
    Utöver hästarna har jag en jobbvecka framför mig. Långvecka, dagpass. Ska verkligen försöka få in så mycket ridning som möjligt, men det är som bekant just denna kombination som är svårast att få ihop så troligtvis blir det en del vila för småhästarna. Aleccis är ju förstaprio på alla plan, och henne ska jag minsann lyckas få in. Däremot verkar det inte bli någon mer hoppning inför Borås, utan det får väl räcka såhär. Möjligtvis att skogshindren får ställa upp mitt i veckan av desperata skäl, men att hinna åka iväg är nog inte aktuellt, tror jag.
     
    Åh, jag vill bara ha hem min nya häst nu, nu, nu! Tänk två storhästar att rida och träna och så småningom tävla med. Det hade gjort mig och min ridning såå gott!
     
    <3

    Provridning

    I fredags mötte jag upp Therese i Tranås och så skrattade vi oss upp till Uppsala-trakten. Mötte upp en häst som uppfyllde alla mina kriterier; går på lösdrift, riden utan nosgrimma varav det mesta i skogen (dvs inte harvat ridhus), t ex. Femåring, 155-156 cm hög. Väldigt grön. Men såå söt!
     
    Denna bild föll jag för pladask. Kärlek vid första ögonkastet och bokade provridning omedelbart.
    Kommer dit och ser... en smällfet ponny?! Hon är mätt till 153 "för ett tag sedan så hon borde väl vara typ 155 nu" - jo tjena, haha. Hon var pytteliten. Travade med korta, markbundna ponnysteg och ja, såg verkligen ut som en ponny i sin överviktiga fluffiga lilla hästkropp. Satt upp och ja, grön som sagt. Jättegrön. Som en precis inriden treåring (men visste att hon skulle vara grön). Man kände direkt att hon hade ett bra huvud. Väldigt snäll och försiktig utan att vara "mesig", inte tittig och väldigt mån om att lyssna på ryttarens signaler. Supersnäll, verkligen. Inte jättemycket eget driv men vad kan man förvänta sig av en grön unghäst utan kondis? Hon hade betydligt bättre galopp som var både större och luftigare än jag trodde hon skulle ha. Den var väldigt bred över ryggen vilket förvånade mig, men det måste givetvis hänga ihop med övervikten. Det var fjord-bredd ;)
     
    Var lite i valet och kvalet... Gillade inte att hon var så himla liten och att hon verkligen såg ut som en ponny. Alltså Aleccis är ju också liten (<160 cm), men hon ser ju ändå ut som en häst. Hon har liksom häst-proportioner. Men samtidigt var detta en väldigt snäll häst! Man kan ju inte känna så mycket av tjugo varv i lite skritt, trav och galopp upplever jag. Jag tyckte inte att hon var värd det hon låg ute för, så gav ett bud så skulle vi återkomma. Blev lite fundersam och mer sugen dagen efter, så ringde men då hade det varit en annan tjej där och köpt henne. Fan också ;)
     
     
     
     
     
    Hon var lite, lite busig med :D
     

    Resultat Värnamo cup, deltävling två

    Tänkte att vi hade all tid i världen, vilket vi hade då det var mycket starter och sena starttider, men tog lite väl god tid på mig så vi anlände precis efter bangång till 100, haha. Bra tajming, och så. Lärde mig den från läktaren men smet in och kikade lite avstånd och så under harv-pausen.
     
    Aleccis var riktigt fin på framridningen! Försökte rida ihop henne mellan mina hjälper och jag irriterade henne nästan när jag faktiskt lyckades riktigt bra. Hon började "hota" med att lätta i baken när jag satte ihop henne lite extra, men jag är väldigt mån om att inte bråka med henne och framför allt inte på tävling (vi är liksom där av en hela annan anledning). Så pressade det inte, utan gjorde tempoväxlingar och njöt av hur jäkla fin hon var. Även inne på framhoppningen lyckades jag ha henne mellan mina hjälper och hon var fin. Piggelin, men var där jag ville ha henne. Bra känsla redan från början.
     
    100 cm A:0/A:0
    Den där känslan hade vi från start. Råkade låta henne flyta iväg efter tvåan och höll innerkurva men kom på mig själv och satte ihop henne men blev lite väl av och på och gick på sju istället för sex. Därefter flöt det på jämnare. Hon var med mig och superfin, så jag tog de vägarna som var kortaste och Aleccis gjorde det super! Upp i ledning efter snabb felfri runda som även räckte till vinst (av 75 ekipage ändå, häst är bäst).
     
     
     
    In och pausa i transporten, därefter ut för runda två. Fortsatt skitifin på framridningen! Men på framhoppningen så växlade hon upp och låg på rejält. Jag fick inte "ihop" henne! Hon sprang och jag gjorde fan mitt bästa. Fanns inte så mycket att göra, utan försöka hitta rätt känsla lite desperat på banan före första hindret. (Stabil plan.)
     
    110 cm A:0/A:0 (Värnamo cup, deltävling 2)
    Jag hittade aldrig den där känslan. Hon låg på, jag hade noll koll på det mesta (inkl banan, hästen och mig själv). Mellan första och andra klassen kom jag på att jag inte ens hittat andningen! Det gav lite av den där stress-känslan som varit vårt signum under alla år. Sen blandade jag ihop banorna (jävla nööööt!) så lät henne börja rulla på, på en bruten linje, dessutom innerkurva där med, så vi kom nära och rev. Alltså, riktigt skitdåligt ridet och då ger det dåligt resultat, 4 fel <- Fakta. Fet jävla missnöjd med denna runda. Ett riktigt återfall av bajsridning och jag fick inte till det alls.
     
     
    Såhär i efterhand skulle ha lagt mindre fokus på den fysiska ridningen (att jag inte "fick ihop" henne så hon var sådär asbra mellan hjälperna) och mer på andningen. För med en bra andning kan man hitta den bra ridningen, men hur bra ridningen än är så håller den inte om jag inte andas också.
     
    Det bra är att vi ändå gjorde en bra runda av två, det dåliga är... allt annat. Jag hade hellre avslutat bra om man säger så. Men samtidigt behövde jag väl bli nedplockad på jorden igen så att jag inte glömmer bort att försöka rida noggrant.
     
    Aja, Aleccis är helt fantastisk och jag är så glad att jag börjar FÖRSTÅ. Att liksom förstå detta med att ha hästen mellan hjälperna och förstå vad det är för känsla jag ska sträva efter - det gäller även andningen. Långsiktigt sett ska ju den ridning (Växjö 115 sist, Värnamo 100 idag) bli permanent. Det är dock inte gjort på en handvändning. Så jag är ändå glad för att vi fått smaka på det och att jag ändå lyckats två gånger, även om 115-rundan var jämnare och ännu bättre. Det ger mig blodad tand för att verkligen sätta det just permanent så vi alltid, alltid, kan plocka fram denna en vacker dag i framtiden. Jävlar vad farlig hon kommer vara då ;)

    Dagen D!

    Tidig uppstigning, åka häst, åka bil, åka häst, åka bil, däcka. Ser inte så mycket ut för världen, om det nu inte vore så att vi ska ut och åka i nio timmar. Jag kan inte minnas att jag kört bil så länge förr faktiskt, men är ju van att köra länge på jobbet så det kommer inte vara några konstigheter. Dessutom har jag världens bästa sällskap så jag ser fram emot varenda jäkla kilometer ;D
     
    Alltså, jag vet inte om det egentligen hade varit smart att ta med transporten, för vem orkar köra en vända till om det skulle bli aktuellt? Jag vet ju flera fall där det gått till på just det viset... Men haha, nja, en sak i taget. Jag har ju lite att göra i mars så att dra förhastade slutsatser exakt just nu känns inte jättehållbart. En provridning däremot, det har (nog?) ingen dött av. Eller vänta, hahahaha, det var nog nära när Therese provade sin Arabanta :*
     
    Yes, har inga tidsinställda inlägg pga tidsbrist, men får väl se om jag prioriterar ett mobilinlägg innan avresa hem eller om jag glömmer bort det. Anyway, bjuder på en bild på min absoluta favorithäst om jag inte får välja mina egna ;)
     

    Aleccis

    Aleccis var "som vanligt" idag igen. Haha, fan jag blev ju lite orolig när hon var så lugn och lydig igår. Hade aldrig velat ha henne sådan varje dag. Fy vad tråkig ;) Vi red i byn och jobbade på volt i trav och galopp på en äng för att flytta för innerskänkeln. Gick helt okej, jag har ju inte så vrålhöga krav direkt utan ja, lagom räcker. Pigg och glad när hon sedan fick springa i byn.
     
    Imorgon tänker jag slänga på gramenen när vi joggar i byn för att verkligen hålla oss till planen (obs, min plan, haha) att ta det lugnt och fint, och gärna balanserat och trevligt. Allt för att försöka ge oss vettiga fysiska förutsättningar inför lördagen. De mentala förutsättningarna är svajiga, men det är bra på sätt och vis; träna fokus, träna på den mentala biten och testa om jag lyckats göra mig mentalt starkare. Hmm, jag undrar jag. Men jag försöker se det som en utmaning och något positivt istället för att se det som något negativt - vilket det är väldigt lätt att det är då jag inte kan tänka på något vettigt alls just nu. Ni kommer förstå.
     
     

    Hälsotorsdag ftw!

    Hälsotorsdag är ett nytt begrepp som jag och Jennie bestämt att vi ska införa varje torsdag. Det innebär:
     
    - lagad mat (dvs inte pizza, buhu)
    - grönt på tallriken
    - motion (ridning räknas inte då det ingår i min vardag)
    - inte förtära godis, kakor, chips, läsk, el. dyl.
     
    Såå, hur har det gått? Handlade mat, åt köpta färdiga frysta pannkakor till frukost (så jävla lat, hahaha), red, gick en promenad med nämnda vän i 45 minuter (det är en början i alla fall :D) och gjorde därefter lax med citronsås i ugnen med ris och broccoli.
     
    Nu ska jag snart jobba, sedan sova i två timmar, sedan gå upp och rida Aleccis och därefter åka på raodtrip! Åh, det kommer bli så kul! Även resan ser jag fram emot. 9 timmar oavbrutet kackel om häst, häst och häst. :D Jag måste komma ihåg att ladda kameran innan jag far till jobbet.
     
    Lillhäst i dillsås

    Roadtrip

    Efter lite pusslande så har vi nu löst det som så att jag plockar med mig Therese och sedan inleder vi helgen genom att fara på roadtrip imorgon. Och ja, det doftar häst. Så jävla mycket häst att man till och med kan ta på det. Eller?
     
    Eftersom jag har jobbat natt så är det inte helt spikat hur resten av upplägget ser ut. A ska ridas som det så kostar mig all sömn jag ens kan skrapa ihop, men de små prioriteras bort till förmån för eventuell framtida satsning. Öh. What did i just write? Tävlingsfix, vad är det? Att hästen har mat, vatten och blivit motionerad får med stor sannolikhet vara allt som innefattas i den kategorin för denna gång. Shit, jag känner mig så oförberedd inför lördagens uppgift men jag ser inte fram emot det mindre för det. Känner bara att det gäller att jag verkligen lyckas fokusera.
     
     

    Nattblogg

    Det är ofta som jag kommer på väldigt mycket när jag inte ens är i närheten av frågan i tanken. Jag kan till exempel köra bil, lyssna på radion, en random låt går och jag planerar när jag ska ut ur korsningen och så ba: *TJOFF* jag-höll-inte-om, som en blixt slår känslan ner i kroppen. Visst var det så! Det MÅSTE ha varit så! Sist vi hoppade så var hon astaggad och då måste jag ha glömt benen = det blev ostadigt, hon ökade mer och så höll vi på så. Mer ben. Alltid mer ben. Benen is the shit!
     
    Något som däremot inte överöst mig från tomma intet är det faktum att jag kommer ha helt sinnessjukt svårt att koncentrera mig på.. öh, något överhuvudtaget om jag ska vara ärlig, den närmsta tiden. Men jag är glad att vi skiftade dag, trots allt. På söndag ska jag nog ta och dela med mig, tror jag. Det beror ju på vilket håll det går, men tja, ni fattar. Jag har svårt för att vara kräsen, så en rätt stor del i mig har ju redan bestämt sig. Ni ska få se! :D
     
    But first; let me take a selfie
     

    Den gemensamma nämnaren är..?

     

    En spännande helg

    Framför mig står först två jobbnätter men därefter har jag en minst sagt spännande helg att vänta. Är det nu vändningen kommer, eller är det inte dags ännu? Blir det avlastning eller fullt fokus framåt? Mitt i allt är jag så rädd för att tappa fokus på de mål jag har precis framför mig; tävlingen på lördag och meetinget i Borås. Det rullar så mycket tankar i mitt huvud just nu och jag vet varken ut eller in. Jag vet bara vad jag vill, men inte hur jag ska lösa det i praktiken. Det är lite som en helt vanlig dag i mitt helt vanliga liv, kan man säga.
     
    Fytusan så grann att vila ögonen på.

    Början av slutet

    Red Lillis först, dressyr på en äng. Gick bra! Jag tror fasen jag är något på spåren när han behöver större uppgifter för att gå bättre! Han var trevlig idag, men jag har träningsvärk i insidan låren och magen så gjorde inte mitt allra bästa där uppe på ryggen. Nöjd ändå med honom i alla fall.
     
    Red därefter Aleccis. Ängen igen, fokus på innerskänkeln - det gick också bra! Hon var väldigt... öh, "som en vanlig häst" idag, så jag red en stund, det gick bra och sen avslutade jag. JA, jag tror det är fel på henne. Alltså, inbilliningsfel på henne. Hon var så lugn? Lugn, som absolut inte Lillis-lugn, haha. Bara typ, man kunde hålla om med benen utan att hon drog på och hon låg kvar hos mig. Hmm... Jag tyckte ett kortare pass passade bra i alla fall, så hoppas jag att hon är uppe i det blå imorgon igen. Fan, jag blir ju rädd när det fungerar. Det är inte vår vanliga melodi...
     

    Dagligt tugg

    Jobb på en äng med A - fokus på insidan. Utöver henne ska Lillis gå också, men Pärla får vila. Hon ska ju inte gå för hårt utan hålla ett jämnt "halvfart-upplägg", med mål att gå (minst, och helst) motion två-vila en. Därför passar en vilodag in idag, för motion tors och fre, vila lör när det är tävling och sen rida söndag igen, och gärna måndag beroende på jobb. Lillis går så mycket jag lyckas få in, helst varje dag. Varje dag förutom lördag, men vi får se hur trött jag är osv. Samma tugg dag ut och dag in, haha. Det är i alla fall nattjobb på g efter hästarnas motion.
     
    Ååh, jag har lite på gång här och jag vill så gärna bolla tankar men dem håller jag inom mig (och till närstående) tills jag vet mer hur det blir. Inte ropa "hej" än inte, nej, nej, andas, vänta och se och en sak i taget. (Hatar när det ska gå sakta och göras en sak i taget och väntaaa. Vill att det ska ske nu!)
     

    Pärla och Lillis

    Pärla gick i byn i morse. Så positiv och så fräsch, jag älskar det. Och jag är verkligen så djupt tacksam över just precis det. Positivitet och att kroppen OCKSÅ vill. Det är ju en sak om huvudet vill, men inte kroppen (vilket är väldigt tragiskt när det blir så), men än så vill kroppen också. Så fint <3
     
    Lillhäst hoppade hinder. Det tar låååång tid innan det "släpper" i skallen. Han gör det man ber om, men står emot och citat ena systern idag som också hoppade när vi hoppade: "HAHA, så gullig! Han stannar verkligen direkt när du inte driver!". Ehm, jo, haha. Är nog skitkul att begrunda på avstånd ;)
     
    Men! Det finns bra saker med Lillhäst med. För sedan, lagom till man är klar, så är det enorm skillnad från de första 20 sprången och de sista typ 5. Det är det jag tar med mig. Och han måste hoppa oftare, så han kommer ihåg vad "skiten" används till. Det är som att han glömmer (förtränger, haha) det mellan varje gång. Han lider inte, inte alls, men han är verkligen sååå tittig och det är mycket att hinna titta på. Det är ett tufft liv att vara ponny, höhö.
     
    Från träningshoppningen.

    Pärla och Lillis

    Pärla gick i byn i morse. Så positiv och så fräsch, jag älskar det. Och jag är verkligen så djupt tacksam över just precis det. Positivitet och att kroppen OCKSÅ vill. Det är ju en sak om huvudet vill, men inte kroppen (vilket är väldigt tragiskt när det blir så), men än så vill kroppen också. Så fint <3
     
    Lillhäst hoppade hinder. Det tar låååång tid innan det "släpper" i skallen. Han gör det man ber om, men står emot och citat ena systern idag som också hoppade när vi hoppade: "HAHA, så gullig! Han stannar verkligen direkt när du inte driver!". Ehm, jo, haha. Är nog skitkul att begrunda på avstånd ;)
     
    Men! Det finns bra saker med Lillhäst med. För sedan, lagom till man är klar, så är det enorm skillnad från de första 20 sprången och de sista typ 5. Det är det jag tar med mig. Och han måste hoppa oftare, så han kommer ihåg vad "skiten" används till. Det är som att han glömmer (förtränger, haha) det mellan varje gång. Han lider inte, inte alls, men han är verkligen sååå tittig och det är mycket att hinna titta på. Det är ett tufft liv att vara ponny, höhö.
     
    Från träningshoppningen.

    Hopp med A

    Alltså, alltså, alltså... Haha, jag älskar min häst, men jag älskar inte riktigt hur jag inte kan hålla mig till min plan när hon ska vara med och bestämma. Mitt förslag: ha hästen mellan hjälperna och rida kontrollerat. A's förslag: snabbast vinner vilket innebär ligga ner i kurvorna och kötta jääävlar mellan hindren. Lasse var är du när man behöver dig?! Hahaha. Hon var taggad redan från början. Rullade över småhinder först, la upp dem och hoppade lite till. Avslutade med att hoppa en bana. Så vi hoppade inte alls mycket idag. Ärligt talat så gick det inte super och jag kände att jag bara skulle förstöra för oss om jag skulle fortsätta. För hon låg på och jag fick henne inte riktigt att chilla. MEN! Vilken klocka hon blivit att rida på hinder! Och det är en mening jag aldrig någonsin trodde jag skulle skriva. Men så är det. Hon är heeelt fantastisk. Och inte i en bom trots brister både här och där. Hinderuppfattningsförmåga, vilja och glädje. Sen åker vi, typ så. Vinglar vi till genom svängen är det ändå bara att räta upp och balansera upp - och så flyger hon. Förr hade hon kastat sig bredvid.
     
    Men att det inte gick super innebär inte på något sätt att det gick dåligt - verkligen inte! Känslan jag får är bra. För hon sprutar av självförtroende, älskar sitt hopphästliv och vi är fan bestbuddies. Jag får påverka så pass mycket att jag får lägga henne rätt på hindren, sen att vi inte kan slicka kortsidans väggar på grund av hennes iver är en annan femma. Det är stilen och detaljerna som inte sitter, och viss balans brister emellanåt. Resten är perfection, och jag är inte så pedantisk, utan vi tar en sak i taget. Jag är lycklig när min häst är lycklig. Sedan får jag helt enkelt sänka förväntningarna rejält inför helgens starter. Fullt jävla fokus, men absolut inte kräva att hon ska stå i något jävla led och "yes, sir:a" mig. För sådant håller hon inte på med. Vi får kompromissa lite. (Med mål att någon gång lyckas ha henne mellan mina hjälper exakt när jag vill och hur jag vill.)
     
     
    Oavsett vad, så är det med ett glatt leende och ren lycka jag rider min häst. Och det är det viktigaste.

    Ett heltidsjobb utan cash

    Jag lämnade lägenheten klockan 06 i morse, så ja, inlägget var tidsinställt och den tiden (klockan 07) var jag på väg ut till hästarna med en smörgås i näven, efter att ha stannat och byggt upp hinder längs vägen. Frukost i bilen som sagt och satt på Pärla vid 07.30. Var ute i 50 minuter med henne och åkte därefter med Lillis klockan 09. Tillbaka 10.15 och hann påbörja lite sysslor tills hovslagaren dök upp 10.45. Skodde Aleccis, babblade en del, taktikade och förresten!! Jag ringde på en häst i förra veckan, har inte nämnt det. Ett klipp! Hon var tyvärr såld och annonsen råkade bara vara kvar. Sen kommer hovslagaren och ba: "Jag har köpt en hopphäst!" När hon berättat första meningen (OS-kvalad syster/dotter eller hur det nu var), så frågade jag: "Är det ******?!" Hon sa ja, och jag bröt ut i ett garv och ba: "vafan, jag ringde ju på henne!", HAHAHA. Small jävla world alltså ;) Rullade in klockan 13 och hoppade med Aleccis. Hemma ca 14.30, gjorde klart sysslorna och lite till och var inne nu; 15.45. Full rulle hela tiden och nu är jag rejält hungrig vill jag lova!
     
    Återkommer senare, nu ska jag ragga vuxenpoäng och skala potatis. Usch, potatis är usch. Men man kan (tydligen?) inte äta pizza exakt varje dag, höhö.
     
     

    Hoppdag!

    Min plan för idag är att givetvis rida alla hästarna. Helst Pärla först, därefter hoppa Lillis (vattenmatta, vattenmatta, vattenmatta..!) sedan är tanken att tajma hovslagaren med Aleccis för att sedan avsluta dagen med att med henne (<- dagens höjdpunkt). Det hade ju, vilket inte är konstigt alls, känts bättre att hoppträna en hederlig vanlig tisdagsträning, men hellre en träning utan tränare än ingen hoppning alls.
     
    Tanken är att Lillis ska komma igång ännu mer efter hans två månaders hoppvila som han hade vid årsskiftet, så jag tänker bara rulla lite hinder med honom. Tanken med Aleccis är att hitta, och sakta men säkert befästa, den fantastiska känsla vi hade i 115-klassen sist. Jag har tänkt mycket på det där. I början gick tankarna och känslorna (man tänker i känslor, och sätter ord på dem först när man ska beskriva dem) att jag inte kommer hitta det igen och blablabla. Men sedan visualiserade jag att jag var där på framhoppningen igen. Och hur jag fick henne precis där och dit jag ville. Därför antar jag att det blir lättare att hitta den känslan när hon är extra taggad, vilket hon var då, och att det blir svårare att hitta den känslan när hon är lugnare.
     
    Anledningen till detta är att jag bestämde mig att hon fan ska vara HOS mig, mellan mina hjälper. Typ som en cirkel, på ett vitt papper, med ett tjockt jävla svart streck som kontur. Och där inne ska hästjäveln in. Haha, alltså det jag vill poängtera är att jag var väldigt, väldigt målinriktad och SKULLE TILL VARJE JÄVLA PRIS ha hästjäveln att lyda. Inte bara låta mig övertalas, som vanligt. Men samtidigt var det samma ridning och samma jag och samma häst som jag tycker så himla mycket om. Så känslan jag hade var offensiv, men jag var inte fysiskt offensiv mer än att jag red med stadigare bål för att ha hjälp av sitsen. Tydlig, kanske någon skulle kalla det. I vanliga fall är jag fladdrigt otydlig.
     
    Så "hästjävlen" ska inte "in innanför ett jävla streck" imorgon, haha, utan nu ska vi hitta känslan av att vara mellan hjälperna utan att det är känslor inbladat; inte glad, mesig, arg, irriterad, svag, obrydd, eller något annat. Inte känslor alls. Detta för jag vill befästa denna ridning oberoende av känslor. Jag vill plocka fram en bra ridning även om det handlar om att styra igenom en 50 cm-studs eller en 120-bana, en cup-final eller en OS-final. Oberoende av nervositet och att vara laddad och spänd, ni vet den där skräckblandade förtjusningen när man har målet framför sig men lika gärna kan skrota det totalt. Inga känslor, bara ridning. Bra ridning. Och allt blir bättre av mängdträning.
     
    Mjo, jag skulle ljuga om jag inte påstod mig ha lite halvhöga förväntningar på känslan för idag. Det återstår att se om jag lyckas närma mig den eller om det tar längre tid, vilket jag i och för sig antar att det kommer göra.
     

    Värt

    Åkte in för att dressyra med A idag. Så värt det! Hon har ju vilat ett par dagar men ändå bjöd hon på ett bra pass! Typ 80% var bra, och så var det 20% springig och stark. Då spänner jag kroppen för att, ja men ärligt talat bromsa, haha. Men det ger ju lite motsatt effekt. Så det får jag jobba med. Försökte hitta tillbaka och lyckades flera gånger. Efter en paus med taktik-snack (höhö, eller bara ridtips om man så vill) så var jag, ja men typ glad och inte riktigt i det lugnet som jag hade tidigare så då blev det svårt att rida. Försökte göra det bra, men det gick fan inte! Tänkte på den mentala biten, andning, fokus, tajming - allt! Ingen skillnad, haha. Jag har verkligen att jobba på allt det där, framför allt inom den rena dressyren. Jag ville hinna trimma lite förvänd galopp också innan vi var klara, så fick helt enkelt bita i det sura äpplet och försöka ändå, trots att hon var lite springig. Gick sisådär, vilket inte är så konstig. Men hon försökte, och höll den förvända. Gjorde samma igen och då fick jag ett avbrott till trav. Hmm, högern var svår. Tänkte att vi skulle ge oss på vänstern istället så att jag inte skulle brusa upp och nöta, nöta när det ändå hade gått så bra generellt. Så var hon super i vänstern! Lugn, stadig, trevlig i "rätt" galopp, och rullade på när vi skiftade varv och fortsatte i förvänd. Gjorde det två gånger och hon gjorde det bra båda gångerna, så valde att trava av och avsluta. Nöjd med oss!
     
    Det gav oss ett kvitto på det vi gjort ändå faktiskt gett resultat! Även om det knappt känts så. Men när vi var innanför fyra väggar och kunde fokusera på bara det vi gjorde, och inte det runtomkring, så visade det sig ändå att det fasen går åt rätt håll ändå. Skönt, och framför allt efter att hon ändå vilat precis innan.
     

    Lite senare red jag Lillis tillsammans med Ida och Pärla. Barbacka. Alltså, HAHAHA, jävlar vad jag inte kan rida Lillis barbacka! Han är förhållandevis stor i rörelserna, vinglig, tittig och så är jag betydligt mer van vid Aleccis rörelser (ffa traven) - så det blir rätt halkigt där uppe på ryggen. Lägg till regnbyxor och klippt päls ;) Mjo, det var intressant. Men vi överlevde, allihop!

    Ganska spikat upplägg

    Det verkar som jag kan haka på min plan igen;
    vi hoppar på tisdag, på onsdag och torsdag tänker jag mig markarbete med fokus på att jobba för innern, men jag väljer att lägga upp det på två dagar, kortare tids nötning på böjda spår, och avsluta på raka spår på byavägarna. Fredag blir det någon form av jogg, lördag tävling och söndag ut och röra på kroppen, ev låter jag henne galoppera på lite då jag vill ha in mer galoppjobb/kondition och försöka sätta tryck i hennes steg. Jag vill nämligen få in galoppjobb med mål att få bättre kvalité just i den gångarten. Att jämt plocka, plocka och plocka i henne för att försöka att antingen samla eller helt enkelt bara vara ute efter kontroll är inte bra för galopp som gångart. Jag tänker rida på flippanbettet då det ger mig det jag vill ha (mjukt, men lite hävstång - hon tar inte bettet ute som hon gör mot hinder).
     
    Därefter beror det på om det blir hoppträning den ojämna veckans tisdag;
    i så fall vilar hon nog på måndag,
    hopptränar på tisdag,
    joggar onsdag,
    jobbas för innerhjälper torsdag,
    jobbas för innerhjälper fredag,
    promenad på lördag,
    jogg med dressyrfokus på söndag.
     
    Sedan är det meeting. Jag har inte så mycket rutin på upplägg till meetings då vi inte åkt på särskilt många, men tanken är att ha en så utvilad och fräsch häst som möjligt, men som ändå ridits så mycket "som vanligt" som möjligt, för att inte experimentera för mycket. Detta upplägg känns bra.
     

    Det löser sig, serru

    Ställde klockan på åtta för att ta kontakt med hovis; ny tid imorgon. Perfekt! Somnade om och sov två timmar till. Ja, alltså ridhusunderlag kan hovarna tåla. Det är bara det att alla sömmar ger ett onaturligt tyck i hoven som kan göra så att hovvägen fläks. Igår såg jag att hennes redan skadade hov (därav special-sko) redan fläkt upp, genom att bara stå och glo i hagen, medan framhovens sömmar sitter mycket "bättre" så den hoven tror jag inte kommer fläkas faktiskt. Och den som redan är skadad kan inte bli värre. Tänkte att jag raspar till den lite, men därefter faktiskt packar in hästen och dressyrar lite. Jag ser fram emot ett dressyrpass med mindre störningsmement i form av fåglar och spöken och sådär.
     
    De små rids senare. Det är måndag så det blir tillsammans med Ida.
     
     
    I denna form vill jag inte rida mina hästar i varje dag, för den är inte nyttigt. Det är en framtung häst bakom lod, med tredje-fjärde nackkotan som högsta punkt. Däremot tycker inte jag det är fel att rida här ibland, för som ryttare, = exploaterar hästar, så är förutsättningen att de ska lyda oss - hur trasiga de än blir på kuppen. Därför varierar jag och rider den skadliga "moderna dressyren" ibland för att checka av lydnad och för att jag måste kunna "visa upp" min häst i de ramarna för att kunna tävla fälttävlan. (Men jag kräks på systemet och den trångsynthet som gjort att det skulle vara "fint" med felaktiv och ja, skadlig, dressyrridning. Obs; hoppning sliter också. Vi kommer inte undan. Men man kan ju försöka ge hästen en ganska dräglig tillvaro där emellan och under tiden den lever i våra famnar.)

    Odräglig, igen

    När jag valde bilden till förra inlägget så slog återigen tanken mig om blommorna. I Jönköping vann vi blommor och dessa var inslagna i cellofan. Dessa sa Aleccis "NO WAY!" om jag höll på att åka av när vi skulle fota då hon började hoppa runt, haha, så fick slänga ner dem på marken och prova igen. I Värnamo vann vi också blommor, men i lite snällare plast än just prasslig cellofan. Dessa gick helt okej att hålla i. Nu i Växjö vann vi blommor igen och dessa fick jag dessutom ta emot på själva prisutdelningen OCH skulle lyckas rida ärovarv med. I andra handen höll jag dessutom kuvertet med GHS-biljetterna, så det var lite halvknepigt att hålla i snörena, om man säger så. Och att hålla i snörerna är typ livsavgörande i all form av rörelse på min kära häst. ;) Men det gick bra och nu börjar hon bli van vid alla fina blommor. Fränt ändå. För rosetter som fladdrar i ögonen har hon aldrig brytt sig om, och diverse godispåsar prasslar ju så då borde prasslet vara en positiv förstärkelse men icke. Rolig iakttagelse tycker jag att mängdträning av blombuketter gett resultat. Och förresten! Jag som egentligen inte är så intresserad av blommor/växter - vad trevligt det är med en bukett som vinst. Uppskattat!
     
    Mördarbuketten inslagen i cellofan. Skeptisk häst, hahaha!
     
    Kompis-bukett, inte så skeptisk häst.

    Rena rama läromästar-bukett-bäraren, hahahaha. #självgodochodräglig

    Rullande tankar bara

    Ingen hoppträning på tisdag, och inte heller nästa ordinarie träningstisdag. Därför blir det troligtvis skifte av vecka och det blir hoppträning v 9 istället. Det passar helt okej med tanke på mitt försök till planering inför Borås-meetinget! Borås går av stapeln mån-tis-ons (förhoppingsvis ons ;)) v 10, vilket är 7-8-9 mars.
     
    Därför var tanken att hoppa (utan tränare) nu på tisdag. Tanken var att hoppa två vändor och även ta med lilla svart. Det kan han behöva! A rullar hinder. Jag vill gärna befästa den genomgrymma känsla vi hade i 115, så jag liksom kan plocka fram den när, var och hur jag vill. Där var det mest... tur, haha. Men... så har hon ju tappskor. Jag är lat och bekväm av mig men ska nog ge det ett försök att ta oss till något av ridhus som finns i närheten och dressyra imorgon, och frågan är sedan om vi kan rulla typ sockerbitar på tisdag eller om även det blir för tufft mot hovarna. I bästa tänkbara fall så kanske, kanske vi lyckats få en akuttid av hovis, och i så fall kör jag ett hoppass med just det mål som jag nämnde ovan. Planen är oviss.
     
    "Jag vet ingenting om tur, bara det att ju mer jag tränar desto mer tur får jag", Ingemar Stenmark.
    Jag håller med. Vi har haft en jävla tur den senaste tiden.
     
    Nu på tis är det hopp av A och L, tävling på lördag, träning på tisdag, uppladdning - och sen jävlar är det dags. AAAH. Krasch i systemet. Systemet där nerverna ska fungera. Shit, så nära, så nära. Typ två veckor(!) kvar någonting. Jag känner bara; SNÄLLA NÅGON TRÄNA MIN HJÄRNA! Jag har brist på podcast och grejer, och är för stressad (och tidspressad, vilket på sätt och vis är samma sak) för att läsa mig till träningstips i böcker. Det kommer bli så spännande och ett rejält test av just nerver och mental styrka. Men samtidigt har jag, öh, tänkte skriva "bra rundor" men det är inte riktigt sant, "bra känsla" ÄR sant, för även om jag red som en kratta i Värnamo så gav hästen en fighter-känsla och i andra klassen i Växjö var hon bara bäst, bäst, bäst! Så visst har vi en bra känsla med oss upp till Borås när det väl är dags sedan.
     

    My personal battery charger

    Man får höfta lite, chansa och utgå efter vad sannolikheten är. Det fina med att köra lastbil är att varje dag sällan är identisk. Man börjar när man kan och man slutar när man är färdig, om man inte kan hålla de tiderna som är uträknade. Så var det igår, lastbilen gick sönder, den behövde lagas och jag började mitt pass efter klockan 19. Jag har inte alls något emot att dagarna blir annorlunda, tvärtom. Rutiner är ofta tråkigt, anser jag, så lite förändringar (lagom stora tillfälliga förändringar - jag är gammeldags och gillar inte för mycket förändringar sett till uppdateringar och sådant, haha) är bara trevligt. Det enda som "krockade" igår då var att jag givetvis var hemma igen senare än vanligt/än vad jag trodde när jag bokade in nästa ridpass med tjejen som red i torsdags (tror det var torsdags - bra minne osv...). Vi sa en tid, och när jag gick och la mig 04.35 få jublade jag inte direkt när mobilen sa att jag hade drygt fyra och en halv timmars sömn på mig att bli människa, haha.
     
    Men det gick ju! Upp och ut bara. Tog väl för givet att hon skulle rida Pärla och jag ta Lillis (pga A's tappskor, annars var planen från början att ta A) - men sen frågade jag om hon ville prova Lillis eller om hon ville rida Pärla och hon tog gärna Lillis. Två sekunder senare slog det mig att det var ju typ bästa tänkbara! Jag utan sömn och utan mat har en stubin som är ungefär ett halv andetag, och Lillis är... som han är, haha. Underbar på många sätt, men vinglig, ung och halvnonchalant mot skänkeln = mycket småsaker som går att irritera sig på när humöret är svajigt, så det var helt perfekt att åka runt på min bästa, älskade fjordtant istället. Och mycket riktigt. Det var en batteriuppladdning och nu är jag den där nya människan som jag inte kunde sova mig till. Det gick för övrigt bra för tjejen och Lillis också. Hon verkade tycka om honom :)
     
    Nu har jag bara en enda plan framför mig innan det är dags att börja jobba igen framåt eftermiddagen/kvällen: SOVA. Mmm, det smakar gott och jag tänker ge fan i precis allt och bara ha målet att komma ikapp med sömnen. Vika tvätt, äta, plocka in disken och allt annat som jag tänkt göra skjuter jag upp till när det passar bättre.
     
    Hon är så bra <3

    Ryttare som inspirerat mig

    Jag är den där halvt självlärda typen som ändå behandlas som om jag har alla de där grunderna att stå på som jag inte har. Därför blir det fel ibland. Oftast på detaljnivå, men ibland betydligt större missar - för jag har helt enkelt inte fått lära mig det (den viktiga yttertygelns betydelse, t ex). Jag snappar upp här och där, sörplar i mig allt jag kan läsa, tar in, funderar, köper något och köper inte något. Man ska inte tro på allt. Släng in en skvätt sunt förnuft så blir det betydligt lättare att sålla. <- Hett tips!
     
    Men att komma som helt noll-koll-ponnyryttare och köpa en, ändå hoppavlad, storhäst med lite stress, tryck och "sport" i... Ojojoj, det var svårt. Däremot är jag SÅHÄR glad att jag gjorde det. Aleccis kom in i mitt liv helt perfekt. OBS: från mitt perspektiv. Hon har lärt mig mycket ridning och känsla; för gör jag inte rätt, så ställer hon fan inte upp. Punkt. Ur hennes perspektiv så var det bland det sämsta man kan göra. Den urusla ridning, noll känsla, noll koll på egentligen någonting (koordination, hjälperna, och allt annat) som jag utsatte henne för är bara jobbig att tänka på. Fördelen är dock att jag alltid tyckt väldigt mycket om henne och gett henne kärlek och visat att jag litat på henne (har ju alltid tagit för givet att hon ska hoppa - även när hon inte gjort det, har också tagit för givet att hon alltid går på transporten - vilket hon alltid gjort, och tagit för givet att vi kan ge oss ut barbacka - vilket en gång gick rejält åt helvete, men skam den som ger sig!). Fördelar, nackdelar, fördelar, nackdelar - det finns alltid båda delar.
     
    Att vara okunnig är inte straffbart, även om man ibland önskade att det vore det(...). Jag har däremot verkligen försökt att ta till mig av det jag kunnat läsa och försökt prova det praktiskt för att se om det helt enkelt fungerar, eller inte det inte gör det. Här nedan ska jag dela med mig av tre ryttare som inspirerat mig längs vägen. Man snappar upp väldigt mycket på vägen och mycket kommer jag därför inte ihåg. Men dessa tre är de som gjort intryck på mig som jag minns och haft med mig; dels under längre tid men även bara den absolut senaste tiden:
     
    1. Kristina Warg
    Kristina tävlade EM på ponny och tävlade tom 150 på storhäst innan hon började studera och har medvetet därför valt att ha yngre förmågor i stallet som hon jobbar sig uppåt med just nu. Men när jag köpte Aleccis och ett tag framåt hade hon blandade hästar i stallet. En av dessa var ett sto som var till försäljning men som hon red, tränade och tävlade under tiden; Carla Bruni. Kristina hade flera fina hästar i stallet, men denna Carla Bruni var min favorit. Hon var nämligen en häst av den hetare typen. Kristina skrev inte så mycket om den fysiska ridningen rent konkret (vilket jag saknade och gärna hade velat ha mänger av. Gärna på detaljnivå). Men en dag skrev hon "hetare hästar behöver mer ben".
     
    Kristina Warg med just Carla Bruni
    Startnr 14 - Kristina Warg - Carla Bruni - Hästnr 360 - Strömsholms RSF
     
    AHA, tänkte jag och provade. Och fucking-jävla-TADA! Jag som knappt vågat hålla emot skänklarna vid Aleccis sidor provade att byta taktik and there it was; vårt första lilla ministeg åt rätt håll. Jag minns inte exakt när detta var, men jag hade nog haft Aleccis i ett halvår, är nämligen rätt säker på att det var vinter och jag köpte henne när det var sommar. Som sagt; allting tar lång tid när man inte kan.
     
    2. Mirella Thelander
    Denna tjej var det jag syftade på ganska nyligen i ett inlägg jag skrev. Hon tävlade SM på ponny men opererades sedan pga skolios, vilket hon berättat en del om på bloggen. Denna tjej är fantastisk på att rida heta hästar framåt, på ett trevligt och kontrollerat vis, och det är inspirerande tycker jag. Jag vet inte om hon bloggar längre, men däremot följer jag henne på instagram. Där la hon ganska nyligen upp en film från en omhoppning som var snabb och snygg. Jag kollade många, många gånger på den. GOAL.
     
    Startnr 20 - Mirella Thelander - Bahia Cabana - Hästnr 223 - Värnamobygdens RF
     
    3. Cornelia Rylén
    Min högra hand Ebba tipsade mig om Cornelia(s instagram) för några månader sedan. Hon är glad, sprallig och "inte så noga"/skämtar/busar med hästarna; "hon är lite som dig", sa hon, haha. Jag kollade igenom hennes instagram och gillade vad jag såg. Duktig tjej med grym balans, för att inte tala om känsla! Extra roligt tycker jag det är att hon är delägare i Tyras Corvara och även har Fleur hos sig just nu. Cornelia länkade sin blogg och jag läste lite. Bland annat så läste jag inlägget om hennes filosofi och tankesätt och det var såklart intressant. Härifrån är det jag inspirerats litegrann i mitt numera innerskänkel-jobb med Aleccis.
     
    Startnr 8 - Cornelia Rylen - Carina van de Zuuthoeve - Hästnr 103 - Åby Ridklubb
     
     
    Plocka lite här och lite där, och vips kanske det kan bli något i slutänden. :)

    Jävla oflyt hela tin

    Nej, jag ska inte ta på mig någon offerkofta och lipa över mitt oflyt, haha, för jag har faktiskt haft riktigt bra flyt den senaste tiden. Men min planering kommer inte hålla och då känns det allt som att uppförsbacken närmar sig.
     
    Nattjobb - stalltid - kalas - nattjobb. Så var planen. Men redan i stallet så sket det sig. Två skor har Aleccis tappat sedan igår. Bravo! Varav självklart den ena var hennes specialsko. Tappskor är inget problem. Jag slår på dem igen, alternativt har någon begagnad sko som jag slår på. Men just specialskon... Hm, den är bra att ha. Dessutom så sitter nästan samtliga sömmar kvar i hålen, så de har gått av precis vis huvudet. Awesome. Det har jag inte verktyg till att reda ut och få ut dem. Såatteeeh, vila.
     
    Provade att longera henne lite, men det är för lite snö på för knölig mark så hon ömmade lite. Dvs sket i det och hela min plan B som jag satte upp (longering alltså, och promenader tills hovslagaren kommer) blev kasserad redan innan den blev satt i bruk. Aleccis har ordinarie hovslagartid på torsdag, och på lördag är det tävling - dvs fem dagars vila, en dags ridning och därefter tävling. Woho, vilket uppladdning! Eller inte... Så jag hoppas verkligen att hon har någon akuttid som hon kan stoppa in Aleccis på.
     
    Nu blir det kalas i arbetskläder för att därefter skynda direkt till jobbet. Mina nära och kära är inte direkt bortskämda med att jag klär upp mig, fräschar till mig och luktar gott ;) Är det inte svettiga hästkläder, så är det sura arbetskläder. Fast, denna gång valde jag faktiskt att ta rena. Sur mjölk luktar spya, och det kan de ju få slippa för denna gång (= känner mig generös), haha.
     

    Det doftar sommar.., sa du Falsterbo?

    Krafft Tour of the Amateurs - kvalar gör man i 120- och 125-klasser från och med mars till i sommar. Nej, vi är inte där än. "Där" som i att kunna fightas om en plats... Men samtidigt; vad har jag att förlora?! Klart jag ska anmäla oss!
     
    Först var det självklart, sedan var det självklart inte men nu är jag tillbaka på "självklart" igen. Rider jag bra så spelar det inte så stor roll hur stora hindren är (hehe.) Det är ju lätt för mig att säga när jag sitter framför datorn. Men nu har vi hoppat lite 130-räcken på träning och det känns bra. 130-oxer hoppade vi, med oflit (lätt hänt..? Haha, tydligen), i två omgångar i höstas och det flög hon över. Så lite rutin på högre hinder så ska mina nerver fan palla 120/125. Det är bara att sikta, jobba och u-p-p-n-å. "Bara".
     
    Och ingen minns en fegis.
     

    Klaffar inte

    Hemmaklubben kommer i helgen arrangera två heldagar med träningar och föredrag av Fredrik Spetz. Skitkul ju! Bra med tränarögon på sig och inspirerande med föredrag. Men... Det är alltid ett men. För det första jobbar jag i helgen, för det andra så ska vi fira min mor som fyllde i veckan och för det tredje är det fullt upp med dels den nya tjejen som ska rida och dels ev försäljning av bilen - utöver detta ska hästarna ridas. Hur många träningspass jag har möjlighet att träna (och även anmält mitt intresse till)? Noll. Riktigt tråkigt, men ingenting jag kan påverka. Jag (försöker) dock trösta mig med att om jag inte hade jobbat helg, så hade jag garanterat varit och tävlat antingen den ena eller den andra dagen. But still, tråkigt att inte kunna vara med när det ändå arrangeras.
     

    I fas

    Tre av tre är ridna. Pärla och Aleccis gick en lite längre runda på 1,5 timme. Hon är pigg och stark, och det är svårt att inte slukas upp av hennes initiativtagande. Men jag försökte hålla henne i lite mer normalt tempo, även om det inte håller till hundra procent hela tiden. Pärla stampade på så gott hon kunde och hängde med. Ida sa att hon blev lite trött sedan, vilket inte är så konstigt, haha. Gamla tanten. Det är ändå rätt tuffa turer hon får gå. Men så ska hon ju bli hundra år också ;)
     
    Red därefter Lillis på ängen med tanke att försöka dressyra lite. Det började som vanligt; slutar man driva så stannar han. Så vidrigt tråkigt och jag hatar det... Jag vill inte nöta heller, så då blir det lite av och på men vad ska man göra? Sedan slog tanken mig!
     
    Det brukar talas om att ungar som är pain in the ass i skolan är understimulerade av arbetsuppgifterna? Att de liksom är smartare, och uppgifterna de får är för lätta att de inte ens är intresserade av dem då det inte blir någon utmaning som i sin tur inte motiverar. Jag tänkte lite i samma banor; är han så omotiverad bara? För att han har så lätt för sig att det liksom inte är roligt? För lite/lätta uppgifter... Han är inte gjord för att springa runt i byn direkt, om man säger så.
     
    Avbrott och igångsättningar som fan, fick det bli, haha. Fem steg skritt, fem steg, trav, fem steg skritt, fem steg trav. Sen några fler steg men hela tiden med hör intensitet. Grejen är att han ju lyssnar på "ny hjälp" men inte aktivt springer, vilket innebär att han ju inte behöver svinmycket bjudning för att göra övergångar. Så det fungerade bra! Skritt, trav, skritt, galopp, skritt, trav, galopp, trav, skritt, galopp, trav, galopp, trav, skritt, halt, rygga, trav, galopp, trav, skritt, trav osv, osv. Bara maaaata övergångar liksom. Jag la in lite mer av varje gångart så småningom men aldrig några längre bitar. Det gick helt okej! Han gjorde bra ifrån sig och verkade tycka att det faktiskt var roligare än det vi i regel sysslar med. Så nu tänkte jag fortsätta på detta spår för att se om jag luskat reda på något eller om det var en engångsgrej att det var lite spännande. Vi höll på lite kortare än ett vanligt pass, men med rätt hög intensitet som sagt. Vi båda var nöjda när vi skrittade av hemåt sedan.
     
     

    Än slank han hit, och än slank han dit

    A hade vilodag i onsdags, red L men hade motivationsdipp så struntade i ridningen (har fet motivationsdipp gällande de små... Jobbigt!) men fick gjort massa annat, typ som viktiga ärenden som blivit uppskjutna. Så det var skönt på sätt och vis. Jag hade inte dåligt samvete, konstigt nog, men det var väl för att det var väldigt skönt att komma ifatt lite gällande andra grejer. Städare och tvättade ur Gulen också, och under dagen kommer det en och kollar på den. Fingers crossed.
     
    Igår gick, som jag skrev, Aleccis ett bra markarbets-/dressyrpass på ängen där jag var jättenöjd med henne. Så himla bra det satt! Bästa hästen <3 Därefter reds de små; jag red Lillis och tjejen som skulle med och rida fick rida på Pärla. På söndag rider vi igen. Det gick bra och Lillis sparkade bakut tre gånger, haha. Första två för att jag försökte busa lite med honom och tredje gången när han blev rädd för fladdrande plast och tänkte väl försvara sig mot den, haha. Red därefter L.
     
    Så har det sett ut för min del. Jag har en stor längtan att byta ut Lillis mot en yngre storhäst - det är precis vad min motivation kan behöva, men samtidigt vill jag inte göra något "drastiskt" då det påverkar hela flocken och nu om något vill jag ha en balanserad flock så Aleccis är i bästa möjliga mentala skick/balans för att ha goda förutsättningar när vi åker på tävlingar. Det är lite att väga in på så vis. Men tankarna maler ändå... Och ett och annat klick på hastnet har det blivit.
     
     

    Fredag för er, måndag för mig

    Stalltid; rider med Ida, och rider därefter den som blir över. Lutar nog åt att jag faktiskt tar Aleccis på tur och Lillis själv. Ida tar Pärla. Förhoppningsvis löser intressenten som var sugen på bilen sin jobbsituation så han kan smita från jobbet och kika på bilen. Jag har samlarmani så visst vill jag inte sälja den egentligen, fast jag kan inte bara ha, och ha, och ha. Tyvärr. Men det gnager lite i magen. Det är ju min bil! Även om det är rena rama mögelodlingen där inne, haha. Urk. Men min Mögel-Glenn! Sälja vinterbilen när det fortfarande är snö... Pucko man är alltså. Därefter är det i alla fall dags för jobb. En helt okej dag ändå har jag att se fram emot. Jag satt sent igår och krystade ut lite inlägg så bloggen ändå ska ha lite rull när jag är upptagen. Bra skit, det där med tidsinställning av inlägg. :)
     

    Drömmer mig bort...

    på youtube, haha.
     
    Det finns så mycket (hoppning) man kan se på youtube! Just idag har jag bläddrat i arkivet och bland annat kollat in tjejen med den svarta springaren som var väldigt omtalad för en omkring fem(?) år sedan eller så. Från "den ponnyn ska ha ett skott i pannan!" till vinster i MSV:A och SM-start. Jag var imponerad redan då av hennes ridning, och ville se om jag "såg henne med samma ögon" idag. Iskall. Hon är fantastiskt iskall. En imponerande ridning, det måste jag säga.
     
    Om jag inte varit på en anläggning som jag ska åka till, så brukar jag söka på rundor därifrån för att bilda en (väldigt lös) uppfattning om tävlingsbanan. Eller om jag ska starta en högre klass (typ nu när vi gått upp på 120) så har jag sökt på 120 på just den anläggningen, och gärna så ny film som möjligt (och gärna en vinnarrunda - de är ju alltid roligast att titta på!) för att få en uppfattning om hur banan kan se ut. Givetvis skiljer det sig skitmycket (framför allt om det är olika banbyggare), men det är ändå kul att se lite rundor för skojs skull.
     
    Ett och annat elitekipage har det också slunkit ner. En runda som gjort avtryck är till exempel den på Gregory Wathelet och Conrad de Hus när de tappar tränset i en start i Paris - och avslutar banan felfritt. Den mentala styrkan..!
     
    "Lägg ingen energi på det du inte kan påverka".
     
     

    L O V E

    När hästen är JÄTTESPÄND (vilodag igår), men man ända kunde rida ett grymmedressyrpass! Hoppsadel på men dressyr/markarbeten på schemat. Fortsätta jobba runr innerskänkeln; flytta för innern, forma runt inner. Hon var lugn, mjuk och gjorde sitt absolut bästa. <3 Efter avslutat pass så var hon en spänd fiolsträng igen på avskrittningen. Knäppo, men huvudsaken är att jag, med henne i den stämningen, lyckades göra något bra ändå. Glad! Nu ska de små ridas och jag får hjälp av en tjej som vill rida - win-win :D

    Nattinlägg

    Hemma från jobb och fastnade i mobilens underbara värld. Var med i radio igen (HAHAHA) i eftermidddags i en lek/tävling och råkade svara att man kollar på mobilen 400 ggr/dag. 1. Det var fel. (Hoppsan, hahaha, så jävla orimlig siffra.) 2. Beroende much? xD

    Före jobbet blev det snabbvisit i McDriven (älskade snabbmat - hur hade annars mitt liv varit? Obefintligt, cus man dör utan mat). Men innan dess var det stalltid. Tvätt av hästben som blodat lite till. Dressyr på frusen äng med samma hästben inkl hästkropp. Jag kände mig ringrostig i dressyrsadeln men i övrigt hade vi ett bra dressyrpass. Gjorde det vanliga bara, så inget som helst avancerat. Sanningen att säga går det väl egentligen att liknas vid vad en nyinriden treåring ska kunna, haha. Typ så. Lyssnade på tonårsmord i lurarna via P3 Dokumentär. Love P3 Dokumentär. Det är välgjorda grejer som man dras med i. Djupt och känslosamt. Vilket för övrigt är anledningen till varför jag hellre lyssnar på glad podcast när jag rider. Men ibland så, och just då var jag sugen på ungdomsmord (...tydligen). Hemskt. Med mord alltså. Mord och allt annat hemskt skit i världen. Dressyr till exempel HAHA, okej, skämt. Man ska ja lite lagom av allt, då blir det bra.

    Red därefter Pärlahästen. Byn, skogen och tänkte hoppa studs. Men det var lite väl fruset i marken så det skjuter vi på. Lite halvtrög var hon, men var lika glad för det. Hon är alltid glad. Och man orkar ju inte slå rekord i pigghet varje dag när man är över kvart i hundra. På tal om hundra; det är där någonstans jag siktar. En vacker dag blir hon hundra år :)

    Döende?

    Kom ut till en döene häst igår. Tänkte direkt att "bra! Då tar vi och rider ett längre och hårdare pass än planerat", höhö. Man ska ju inte salta med dem ;)

    Det såg givetvis värre ut än det var. Vitt hästben vs rött blod är kanske inte den mest diskreta kombinationen. Aleccis brydde sig inte ett skit när jag petade omkring såret för att få en uppfattning om dess omfattning. Gick ner till mjölkrummet och tvättade rent det med ljummet vatten. Men då det var några minusgrader ute, och att blöta när hästen är generellt inte superbra när det är kallt, så prioriterade jag därför en längre och hårdare sväng än jag egentligen tänkt rida, för att i första hand torka benen under rörelse men även för att få rejält sprutt i blodcirkulationen = läker fortare. En konditionssväng (Stora Rösa - sjukt länge sedan jag red den rundan!) med mycket lugn men framåtgripande, balanserad galopp och även mycket trav. Därefter skrittade vi av två kilometer så hon skulle komma ner i andning och hinna torka så mycket svett som möjligt. Men vilken underbar tur vi hade! Jag njöt varje steg! Kombinationen av sol och favorithäst - mmm, bästa! Rundan tog 1,5 h med detta upplägg.

     

    Hade givetvis bråttom sen så fick välja vem av de små som skulle gå och det fick bli Lillis. Ett varv runt byn i högt tempo. Därefter jobbförberedelser och jobb.

    I am home!

    Alltsåååå, min älskade htc. Ja, jag är hemma. Htc är hemma för mig. Det är jag och htc - inte iphone, inte samsung, inte sony, och inte någon av de andra sorterna heller. Och gissa vad?! Min bön(?) har hörts och besvarats! För på nedervåningen i kartongen så låg ett silikonskal/skydd! Origianl, smalt - mmmh! Så jävla bra! Jag som är så klantig och tappar mina grejer jämt och ständigt. Nu borde den hålla betydligt längre. (Borde...) Så himla nice ju. Jag är nämligen lite bekväm av mig och orkar inte ragga tag i skydd, men skickas det med så är ju saken biff redan innan det hunnit bli ett problem. #hög-på-mobil-livet
     

    Följ med på tävling!

    Vardagen kallar

    Sådärja. Måndag, ny vecka och vardag igen. Jag gillar min vardag. Den är fylld med det jag gillar mest; favoritjobb, favorithäst och så min favoritgubbe som även han är med på ett hörn, tro't eller ej, haha. Nu väntar två veckor nattjobb vilket innebär att det blir ridning på dygnets ljusa timmar. Det är betydligt mer motiverande och mycket lättare att få in motionen av djuren även på jobbdagarna. Så det känns extra skönt med lite nattjobb.
     
    Fast å andra sidan är jag rejält "rätt-vänd" i dygnet nu. Vi har haft ett sånt flyt med tidig läggning och tidig uppstigning av jag både på lördag och söndag ställde klockan på 07, men vaknade 06.45 resp 06.42 av mig själva. Den lyckan! Typ det bästa som finns att vakna av sig själv.
     
    Alla mina ska gå, men "tyvärr" är det inget roligare än det gamla vanliga som väntar. Skogen och byn, blablabla, i motionssyfte. Jag hade gärna försökt träna lite på något vis, men vad gör man... Livet på landet, #bonnahäst.
     
    Jag kommer bjuda på en lite längre film från dagen igår lite senare sedan. Det känns lite "obekvämt" och nytt, men hade varit roligt att utveckla och göra flera med tiden. Vi får se hur det blir med den saken. Aja, in och kika sen igen :)
     
     

    Resultat Växjö med Aleccis

    Vi åkte i god tid. Väldigt god tid. Anlände två timmar innan vi hade behövt. Dessa två timmars extra uppladdning i transporten var ingen vinstlott direkt... Ska vi snacka framridningsmöjligheter så är det lika bra att sluta direkt. En frusen paddock som endast dög att skritta i och ett jävla varv på framhoppningen. Alltså det är sämsta skiten någon kläckt ur sig i modern tid! HATAR det av hela mitt iskalla hjärta. Dessutom bytte de inte ens varv mellan klasserna?! Höger it was. Yeaah. Humöret på topp ;) (Fokusera på rätt saker, fokusera på rätt saker, fokusera på rätt saker - inte så lätt alltid.)
     
     
    110 cm
    Aleccis var hyper! Så jävla laddad, taggad och bara köttade. Jag hade inte en syl i vädret och det kändes förjävligt... Jag kunde inte hålla min plan utan hade fullt sjå att försöka ha kontroll på henne. Så. jävla. missnöjd. Tog oss runt grunden och vidare tillomhoppning. Kunde inte svänga där jag tänkt, utan fick gå utanför. Där fanns två alternativ och i mitten, och alltså i vägen, stod nästa ekipage - så vi höll nästan på att krocka. Det i sin tur gjorde ju att jag tappade den sista fokus jag hade och jag höll på att "tappa" Aleccis över räcket, så ville få ihop henne genom att lägga på ben och sitta upp; men då fungerade bara benen men inte resten! Så hon flög vidare och så rev vi oxern vi var på väg till. Avslutade på räcke och gjorde en brutal halt efter målgång. Usch. Känslan var hemsk och ja, rejält missnöjd som sagt. Kollar man på filmen så ser det faktiskt inte riktigt så illa ut som det kändes. Det ser nästan "som vanligt" ut, men hon bara sprang och det kändes inte som att jag hade någon kontroll alls. Den besvikelsen... Red i mål med 0+4 fel.
     
     
    Tjejen som startade efter mig ropade på mig efteråt när jag skrittade av och bad om ursäkt, och jag sa att det självklart inte var hennes fel att jag inte har kontroll, hehe, vilket ju är helt sant. Så jag sa att det var lugnt. För hade jag bara kunnat rida som jag tänkt, så hade hon kunnat stå där utan problem. (Jag hoppas hon förstod att det verkligen var lugnt, för jag vet ju själv hur jobbigt det är när man missuppfattar och råkar vara i vägen.)
     
    Packade in Aleccis och lät henne ladda upp ytterligare en vända. (Som om det skulle behövas, haha!) Tog sedan ut hästen och ja, ni vet ju hur det fungerar. Skritta igång igen, och hinna gå banan, rulla igång, hoppa - starta.
     
    Men när jag väntade på att banan skulle öppnas, innan jag satt av Aleccis, kände jag mig så himla trött och djupt omotiverad. Kände bara att "vi skiter i det här, åker hem och tränar istället". Det tog hårt på mig när första rundan gick så åt helvete och kändes vidrig pga bristande kontroll och besvikelsen att inte kunna leva upp till målet att försöka rida bättra, lugnare och snyggare.
     
    Jag hade dessutom svårt att få in banan i skallen när det väl var bangång. Den påminde så mycket om förra rundan, men var inte så lik ändå. Mycket distanser, en båge, linjer; både raka och brutna. En rätt svår bana skulle jag säga, men numera gillar jag svårt. Jag gillar däremot inte mitt korta minne och mitt bristande självförtroende vid bangång - alltså bara vad gäller att komma ihåg i vilken ordning hindren kommer och antal galoppsprång mellan dem. Hua. Men efter många repetitioner satt den!
     
    Jag försökte ge känslan av att vara "tuffare" = tydligare mot Aleccis denna gång. Höll om, satt upp, stadig hand - rubbet. Det kändes bra inne på framhoppningen och precis som vanligt tog jag inte alls många språng. Det behöver verkligen inte, och det är så skönt! Vi känner varandra, och det är verkligen bara i uppvärmningssyfte vi rullar över dem en oftast fyra gånger; två språng var på räcke och oxer. Fin var hon och känslan var okej.
     
    115 cm
    Jag var mån om att verkligen "hålla ihop henne" med mina hjälper redan från start och aldrig ge henne en chans att ta kommandot. Verkligen stadiga ben, sits och hand - fokus. Hon var mellan mina hjälper hela tiden! Det enda jag hörde var *andetag in, andetag ut, andetag in, andetag ut* och jag hann tänka att det var ju tur att andningsorganen fungerade i denna klass, haha. (Det är en bristvara i vanliga fall.) Nej men jag är så nöjd med känslan i denna runda! Den var PÅ TOPP. Hon var med mig varenda meter och jag kunde lägga henne där jag ville. Båge 2-3 blev lite ytterbåge så gick på nio när optimal var mer en åtta. Den brutna linjen 7-8 var fem, men där föll vi ut och jag lät henne vänta och gick på sex istället. Det kändes som bra beslut då jag inte för ett ögonblick var intresserad av att skicka iväg henne för då hade vi haft problem igen. Eftersom hon var med mig så bra så valde jag att gå lite innanför till kombinationen. Svårigheten där var dels att styra mot ett hinder, men sikta på hålet mellan stöden, men jag var beslutsam. Andra svårigheten var svängen till kombinationen - som jag är så nöjd med! När jag gick banan (första gången gick jag där jag red, andra gången tänkte jag att vi rider utanför, sen kände jag att dagsformen fick bestämma), så tänkte jag verkligen på hur noga det var med att sätta/ha tryck igenom svängen där för att helt enkelt klara hindret. Och jag är så nöjd med hur det gick i lås! Hon var fundersam i svängen, men jag höll fokus, precis efter vi passerat hinderstöden sitter jag ner lite extra, håller om och sätter tryck. Sen flyger hon igenom kombinationen och vi kan avsluta med räcke-oxer. SÅ NÖJD! Ärligt talat så kändes det bättre än det ser ut (haha), men wow vilken känsla! Ska leva på den länge nu. Det kändes lätt som vår bästa runda någonsin. Och kolla vad "harmoniskt" (Ebbas väl valda ord, höhö, som jag förvisso skriver under på) det ser ut - till och med i omhoppningen! Åh, jag är så nöjd, nöjd, nöjd! <3 0+0 fel och vinst! (Vi vann biljetter till GHS! :D)
     
    (Sen känner jag att jag "måste" försvara mig lite... Nu vann vi med fem sekunder igen. Men det var en ryttare, med två hästar, som tog samma väg men som inte fick till det så hade han klarat det hade vi inte vunnit med så mycket. De andra gick utanför. Så nej, jag har inte alls stressridit - vi tog bara en annan väg.)
     
    Och förresten, när jag red ut från banan så fylldes ögonen med tårar och det var sååå nära att de började rinna. Så jävla lycklig. Wow, vilken känsla. To die for <3
     
     

     
    Alltså, det är ju lite tråkigt nu när jag skrivit allt, men det kommer faktiskt upp en annorlunda film om dagen. Får se om den går hem, hahaha!

    Sista bilderna från träningshoppningen med Lillis

     
     
     
     
     
    Nöjd till slut :)

    Fler bilder från träningshoppningen med Lillis

    Tittig? Lillis?! Nejdå, inte det minsta! Eller... Hahaha.
     
     
     

     
     

    Bilder Lill träningshoppning

     
     

     
     
     

    Hemma och inomhus

    Så kom det minusgrader, och till och med lite alldeles ny snö! Jag gillar det (HAHA, vad fan har hänt?!). Det är nämligen så att hagen är väldigt geggig och dessutom är Aleccis före detta vita ben numera i samma färg som geggan, så jag håller mina tummar att snön ska make sin magic och trolla fram vita ben tills imorgon ;)
     
    Efter träningshoppningen tog jag ut mina tanter på en lugn, mysig tur i skogen och byn. Trevlig uppladdning även den inför morgondagen, och Pärla på släptåg lös för att underlätta för mig - inte bara för latheten utan även för mitt vänstra knä som nu är betydligt sämre igen. Det går ju lite upp och ner det där. Nu är det ner.
     
    Vi hade det asmysigt i det ändå ganska duktiga snöfallet. Trevligt, mysigt och alldeles underbart större delen av rundan. Men sen vankades det längre galoppsträckor (LUGNT sa jag...), men där började det eskalera, precis som vanligt. Sen var det mer eller mindre kört även nästa galopp. Men ändå var hon super att trava av sedan! Så jag gläds över de första två tredjedelarna och avtravningen.
     
    Pärla är kungen själv på att hänga med och kämpar järnet för att hänga med i tempot (tur det går nedför ibland = skritt, så hon hinner i fatt, haha). Hon ser inte så glad ut alltid, men jag vet att hon hellre hänger med än att stanna hemma, så då får hon minsann hänga med på detta vis. Dessutom så behöver hon ju motioneras - det är ju inte för att pleaca hennes vilja i första hand.
     

    <3

    Träningshoppning i Landsbro med Lillis

    Idag har jag och Ida varit med Lillis i Landsbro och hoppat träningshoppning; bana och banskiss, 45 minuter egentid inne i ridhuset - perfekt upplägg, framför allt när man kommer med en unghäst som behöver mycket titt-tid. En missuppfattning gjorde att det inte alls blev film, utan bilder istället. Men med facit i hand så var det lika bra ;)
     
    Började med att visa alla hinder från marken, lockade fram honom till vattenmattorna med godis(!), kikade på resten och skrittade fram dels under den tiden och dels när jag suttit upp. Travade och galopperade, nej, fel, försökte trava och galoppera lite. Han stod emot, hade massa att titta på, inte bara hinder utan även reklam på väggarna (det är inte lätt att vara orutinerad, väldigt tittig ungponny). Hoppade sedan fram på ett av hindren. Tänkte sedan hoppa banan som låg på 65-80 cm med de flesta på 70 cm, så ingen höjd men ändå så pass att han behöver anstränga sig och faktiskt hoppa över dem.
     
    Han hoppade bra över första, hade både bjudning och kom perfekt. Men sen var det stopp på tvåan, fyran, femman, sexan, smet ut i kombin, nian, tian-elvan var fyra-fem igen, stopp på tolv. Så nästan alla, haha. Tog en jävla tid att bara komma runt första varvet när han knappt ens vågade gå fram och kolla på det han stannade på. Dem han däremot inte stannade på var; ett, tre, sju, åtta a.
     
    Vilade lite och kom en runda till - inte ett stopp och inte någon bom ner. Felfritt! Så duktig! Var nöjd med det och travade av och skrittade av. Men han hade inte ett uns bjudning och jag fick driva mycket, hela tiden. Kommer det anordnas fler träningshoppningar likt denna ska jag försöka vara stammis! (Så länge det klaffar med arbete och ev tävlingar.)
     
    Eftersom vi var inomhus så är bilderna lite suddiga, men det är inte så noga. Han hoppar riktigt bra och använder hela sin kropp väldigt väl. Himla synd att han inte är intresserad av att springa, haha. Det hade underlättat, kan man ju säga.
     
     
     
     
     
     

    Tänka tillbaka

    Från att inte ha lyckats styra på två hinder efter varandra som står på båge eller bruten linje, till att nöta vändningar för att kunna svänga snabbt i omhoppningar.
     
    Det är också en sak som jag ibland tänker tillbaka på: hur varje båge/bruten linje var ett stooort problem och ett test som vi gång på gång misslyckades med. Jag tappade hennes bogar som fan och fick verkligen inte till dessa vägar.
     
     
    Vi har verkligen hur mycket stopp som helst pga just brutna linjer och bågar, men sen släppte det och well, here we are. Jag tycker om att tänka tillbaka, för det ger en tacksamhet om hur långt man kommit. För alla har vi kommit långt, långt jämfört med var vi började. Det är viktigt att slänga en tanke på det ibland.

    Ögonlocken faller

    Sådär, Iphonen är såld och jag knapprar och smeker på min nya htc för att få den att matcha mig med alla tusen inställningar som skall göras ;) Appar ska installeras, inloggningar ska man komma ihåg(!) och finjustering i form av bilder och ljud ska väljas/läggas in. Mmm, det blir nog bra det här. Men han är stor. En halv tum större än min förra htc (som för övrigt var i största laget... Jävla fickor i ridbyxor till att vara pyttesmå..!), och ungefär en lägenhet större än Iphone-5:an jag nyss hade. Men det blir nog bra. Dags att vänja in denna konservativa människa på android igen då. (Det känns rätt jobbigt nu, faktiskt. Hatar förändringar, haha.)
     
    På tal om förändringar ska jag göra en förändring med Lillhäst imorgon. Men det orkar jag inte skriva om nu för då blir det inte särskilt välskrivet (lol). Jag är verkligen så jävla trött alltså. Vi har lagt oss innan 21 de senaste dagarna så för min kropp är det rejält sent nu när klockan är efter 22 (ännu mer lol).
     
    Ser fram emot morgondagen. Kvalitétstid med Lillisen! Filmare är med så jag hoppas kunna bjuda på något framåt eftermiddagen eller så. Det blir nog bra. :)
     
    Tror inte jag sagt det (#guldfisk), men det blev en HTC One M8s
     

    Hurt-hurt

    Gick upp 06, ut till djuren en halvtimme senare. Inne igen klockan 11 - alla ridna. Skitgött att ha det gjort! Men kallt som fan var det. Pärla gick skogen och byn, hade gärna hoppat lite studs men det var fortfarande mörkt så det sket vi i. Lillis därefter, han gick motsatsen; byn till skogen för att värma upp inför lite studsande (bara två gånger åt båda håll) inför morgondagen. Sist ut Aleccis; voltjobb (svårt som fan med isklumpar till händer och fötter!), gav inte samma känsla som igår, men fick duga efter stund och då tog vi en sväng i byn.
     
    Frukost i bilen på väg till "le framtids-gård", höhö. Mötte upp Therese och sen var kacklet igång ;) Jävlarrr vad vi har klickat! Husesyn i hundra byggnader och fika med flum och tankar, häst, häst, häst och inslag av vilka pucko folk är: "Det är bara att hoppa upp och prova själv om det är så jävla lätt!".
     
    Men sammanfattat kan man säga att planen på söndag är att sitta still och hålla ihop händerna - det är en början i alla fall. Förresten så har jag inte berättat (förutom lite snabbt i första stycket) att Lillis ska på äventyr imorgon. Träningshoppning står på schemat. Nybyggt ridhus och Lasse som banbyggare men även hinderägare. Jag håller tummarna för vattenmatta!
     

    Bra dag på ryggen

    Ändrade planer - lossade i Vimmerby och efter tvätt av lastbil kunde jag tuffa hem och var hemma klockan tre. Red både Aleccis och Lillis som jag hoppades orka men inte vågade räkna med. Däremot ändrade jag planen med A lite. Idag gjorde vi det voltarbetet jag även tänker göra imorgon. Underlaget är vidrigt så det känns bättre att ta det pö om pö med att avsluta ett varv på grusvägarna runt byn. Alltså sett till benen och resten av hennes kropp. Hur det gick? BRA! Är nöjd och glad, och ser fram emot fortsatt jobb i samma banor imorgon. Fina A <3 Red därefter en pigg och positiv Lillis i byn. Åh, lycka! Så härligt när han bjuder till och idag gav han mig återigen hopp om att en vacker dag faktiskt ha bjudning permanent. #fingerscrossed ;)




    Verkligen roliga bilder, haha. Eller inte.

    TBT Vår andra lokala start

    Min och Aleccis lokala debut var i Aneby i Juni. Det finns inga filmer från det, men vi vägrade ut oss på första hindret i första klassen, 100 cm. Jag visst inte vad jag skulle tro när jag gick ut från banan. Hör vi inte hemma här än? Är det fel på henne/har hon ont?! Det var så konstigt, för på pay & jumper har hon radat upp med en hel del felfria rundor till och med 100 cm, och vi hade även gjort vår debut i 110 med ett par nedslag. När vi hopptränade själva var hon fin och hoppade glatt. Jag frågade min vän som var där, men hon såg inte vad "felet" var. Skulle vi vägra ut oss igen så hade jag hellre strukit oss, så jag övervägde fram och tillbaka. Sen sa en tjej som var hästskötare till min kompis, och som även sett oss på pay and jumperna flera gånger, att det såg ut som att jag red "för sakta". Alltså, i vanliga fall går det betydligt fortare. Jag kände inte själv detta, men troligtvis för att vi mot första hindret brukar ha kontroll och därefter går det fortare och fortare.
     
    Anyway, jag bestämde mig för att starta i andra klassen och gjorde helt enkelt ett nytt försök. Jag satte upp ett betydligt bättre tempo, och jag visst så väl att detta kommer bli farligt. Jag kommer inte ha ett skit kontroll på hästen så jag darrade i benen mot första hindret. Det är en av få gånger som jag varit rädd på den hästens rygg. Aleccis är förresten den enda häst jag kan minnas att jag varit rädd på. Hon är ju lite som hon är emellanåt, haha. Eller ja, framför allt i början när jag inte riktigt visste hur jag skulle göra. Sticker hon nu för tiden så går det ju att bromsa på i alla fall 2-300 meter ;) Vi gick i mål med ett nedslag, men en runda som faktiskt var viktig. Jag vet att hennes självförtroende sitter i farten, men trodde inte det var så "svart-vitt". Det var lite av ett kvitto, men också en av våra vidrigaste starter vi gjort. Men som jag skrivit förr så är det lättare att svänga än vad det är att bromsa, så det var säkrare att försöka styra på hindren för då vet de andra (funktionärer och ryttare efter) vart jag är på väg. Och så hoppas jag för allt vad jag är värd att det inte ska vara någon i vägen...
     
    Vår andra start däremot, gjorde vi i Forserum två månader senare. 90 och 100 cm, första i bed A och andra i A:0/A:0. Helt okej rundor faktiskt. Det som händer är klassiska fel som hängt med oss hela tiden och som jag jobbat på konsekvent med (bogen och rätt antal galoppsprång på linjer). Dessa finns på film och dessa ser ni här under:
     
     
     
     
    Jag var en glad ryttare efter målgång, med en "lättande" känsla efter dessa rundor. Kvittot på att vi numera hör hemma här, här på tävlingsbanan. Det var viktigt för mig. Att ta oss dit, för att därefter kunna fortsätta utvecklas.

    Jobb

    En dag kvar innan helgen och den innebär samling och därefter lossning i Linköping. Därefter ska jag rida Aleccis tänkte jag. Mörkt och jävligt lär det vara, säkert häller regnet ner också. #munter Men hon ska joggas, därefter tänkte jag jobba henne mycket för innerskänkeln på fredag, så vi lär hålla oss på mycket volter där jag vill framför allt, till att börja med, få henne att flytta undan för innerskänkeln. Detta då jag sällan/aldrig får svar för den, och jag känner att jag behöver det om vi ska rida snyggare, men framför allt om vi ska kunna hoppa högre. Då måste jag kunna rida henne mer genom svängen, där hon följer med med kroppen, eller för att jag helt enkelt ska kunna "hålla undan" henne från hindren. Just nu vill hon gärna hänga, trycka mot just den skänkeln eller så blir hon sned i anridningen. Så det finns en hel del jobb just där. På lördag joggas hon på raka spår i byn och på söndag ska vi tävla. Men först; jobb!
     

    Bajsphone

    Yes, som jag skrev igår så blev det äntligen en ny mobil igår! Detta betyder att jag har en Iphone 5, vit, 16 gb, till salu om någon vet någon som vill ha något att spotta på ;) HAHA! Det är bara att hutta iväg en kommentar eller något så är den din för några kronor.
     

    Mellonies LB-debut

    0+4 fel, och inte vackert någonstans. Men det var en bra dag och jag minns att jag var så nöjd med henne. (Tack tiden, för att du tar oss framåt i utvecklingen varje dag!)
     

    Gårdagens hoppträning

    Jag är nog en av få som får skäll efter att ha vunnit två rundor på senaste tävlingen... Men ja, det var befogat. Jag vet ju det. Och jag vet också att jag inte får rida som jag gör, för då kommer vi aldrig till stjärnorna. Problemet är bara att det inte hjälper att tala om det. Ord, meningar, argument. Det är inte för att jag är en arrogant barnrumpa som gör som jag vill - inte bara i alla fall. Jag hör, jag förstår, jag tar till mig, jag går banan och tänker en sak, står utanför banan och tänker en sak, rider in på banan och tänker en sak, rider grundomgången och tänker en sak - hela tiden samma tankar, samma plan - men sen finns inte mina aktiva beslut längre. Det blir instinkter, och dessa kan jag inte styra. (I nuläget.) Därför hjälper det inte att tala om, för jag säger "ja" och sen blir det ändå inte så på tävling. Jag tycker inte om det, och jag måste lära mig hantera mig själv i omhoppningar.
     
    Jag kom till slut på en grej. Precis innan jag satte mig i bilen för att åka hem. För mig är det mer värdefullt att vinna/bli placerad, än vad det är att rida snyggt/väl/noggrant. Jag tror att jag måste hitta något sätt som gör det värdefullt för mig att rida snyggt/väl/noggrant. Hur gör jag då detta? Ingen aning. Men det är första steget. Värdefullt med finridning, mindre värdefullt med fina siffror på ett jävla papper.
     
    Över till själva träningen.
    Jag vet inte om det var för att visa mig hur ohållbar min ridning är eller om det var ren slump (men hur ofta är det "slump" när Lasse är i farten?), vad vi hoppade idag. Vi hoppade nämligen lite högre hinder, och kombinationer, lite knivigare väg och sedan lite längre anridning. Redan från början hoppade vi lite högre hinder, som sagt. Jag känner ju det direkt, att när Aleccis (och jag) fått härja runt och vinna så är det svårt att rida på stora hinder och framför allt i kombination med kniviga vägar och det blir värre ju fler de är på raken. Hon drar, jag drar, jag tar bort galoppen, får inte ut henne längs väggarna, sprången blir sneda, vi river osv, osv, osv. Det vill säga; idiotrida i små klasser = helt ohållbart om man vill klättra i klasserna och utvecklas. Detaljerna måste sitta. Galoppen ska sitta, lydnaden, raka språng osv.
     
    Men jag kan inte bara klaga. Visst, i början var det hetsigt och svårt att kommunicera med henne, men sedan gjorde vi bättre ifrån oss. Bristerna kommer fram och det är ju det som är bra - så vi kan träna på dem! Är riktigt nöjd med framför allt en runda där jag bestämde mig, red med Aleccis och allt stämde helt hundra perfekt. Men det är inte så lätt att få allt att klaffa. Det vi, och alla andra, letar efter är en stor galopp, hästen på bakbenen, stöd i munnen, spänna bågen, runt, rakt språng, landa i balans, rak efter hindret, rid framåt, stöd i munnen och det är fan så man vinner de stora klasserna!
     
    Men varför ser jag inte det? Varför ser jag bara det roliga i att idiotrida i småklasser? Jag tror det delvis har att göra med att jag inte tror på att vi kommer komma dit. "Dit" som i stora klasser. Jag tror på oss här och nu, men har svårt att se oss hoppa 140 liksom. För jag vet att jag är för slarvig, antaligen. Men det är en vald sanning, och valda sanningar är påhittade och dem kan man göra något åt.
     
    Från och med nu ska jag tamejfan anstränga mig. Antagligen kommer jag få återfall (förbannadejävlaskithelvete), men i det stora hela ska vi ta oss framåt. År 2016 ska blir det år jag går ifrån idiotridning till att jag kan hålla min jävla plan. Punkt.
     
    Idag är en sorgens dag. Idag är det nämligen begravning av den idiot som kommer fram, och tar över, så fort det är omhoppning. Hej då och lämna mig ifred. Rest in peace. (...It's never gonna happen.) We're done.
     

    Jag vill ge dig det jag känner

    Tycker ni att det är fult att berätta om sina prestationer? Det gör inte jag. Jag tycker inte heller det är fel/fult av andra att berätta om sina prestationer. Jante-lag och hit och dit. "Du ska inte tro att du är något/att du är bättre än någon annan". Det är ju inte syfte att skryta. För min del är det väldigt roligt att analysera och rada upp för att mata självförtroendet. Jag förstår om det ser skrytsamt ut, för det gör det ju absolut om man ta på sig "de" glasögonen. Men jag är inte sådan. Jag tycker att alla ska "skryta" mer! Stå för sina bra bedrifter och våga lapa i sig det. Att kolla på klipp från bra tävlingar är ju att mata självförtroendet och strypa tvivlaren där inne, om än bara lite för varje gång så är det i alla fall det lilla. Och många bäckar små.
     
    Framgång föder framgång, det är allmänt känt. Genom att dessutom bläddra i sitt arkiv (både det fysiska som det mentala) så plockar man fram en känsla, och eftersom vi tänker med känslor blir det som att befästa denna känsla en andra gång, och en tredje gång och en fjärde gång. Att tro på sig själv är A och O i alla sporter, jobb och ja, hela vardagen. Att tro på sig själv dämpar desperationen efter bekräftelse från omvärlden och det i sin tur gör en betydligt gladare och lyckligare. En gladare och lyckligare person kommer tåla mer press, och kommer göra bättre resultat eftersom fokuset ligger på prestationen och inte på det runt omkring. Det är tamejfan fakta.
     
     
    Press finns på tävling till exempel, i många olika former dessutom. En hel del tycker att denna press finns på grund av att det är publik. Men vet ni vad? "Publiken finns inte" - så är det för mig. För mig finns inte publiken och det är inget jag ens tänkt på. Jag tänker inte bort dem, och jag tänker inte på att de finns där. Det är en tom bana jag går in på, och det är inget medvetet val jag gjort och föreställt mig utan jag skiter blankt i vem som ser vad och vad den i sin tur säger. Det är deras version av deras verklighet. Min är en annan, och gissa vilken av dessa som är viktigast för mig? Därför är de oviktiga och därför existerar inte ens de i min värld. Detta kom jag på nu. Ibland hör jag dem dock, ofta när de drar efter andan, haha, men de finns inte där. Det är jag och min häst, det är hinder på banan och det är ett mål.
     
    Vi är så olika, men försök hitta varför du gör si eller så. Vad är det du t ex rädd för (göra bort sig, ramla av, dra hästen i munnen, rida över en funktionär mm) och ta tag i det och fundera på varför. Är det verkligen värt att gå in och vara osäker för att man är rädd för vad någon exempelvis kommer säga till någon man inte ens känner några minuter senare? Är det värt att uppfylla sin onda profetia (te x vägra ut sig för att man är rädd för att vägra ut sig) för att det är det enda som går på repeat inne i huvudet? Byt fokus, se möjligheter och tro - våga tro!

    "Jag ser yxan i krigarens hand" - Roger Pontare

    En kopp te i handen. En färsk hoppträning i skallen. Så jävla mycket känslor... Jag skrev ett inlägg om hoppträningen som ni kan läsa när jag jobbar i morgon. Blä, jag är så trött på mig själv. En hjärna, en kropp - ändå kan de fan inte samarbeta?!
     
     
    Själva ridningen är ju det lättaste i denna sport, men allt det andra. Hjärnan. Det är så intressant hur det fungerar, men vidrigt jobbigt när man inte får det att just fungera. När man vet hur man ska göra, men ändå finns det gropar, hållhakar och värderingar(?) betydligt djupare som man uppenbarligen inte kan styra själv, med egen vilja. Mental styrka. Ja, att tro på sig själv och sitt upplägg är en sak. Att arbeta fram ett system är en sak. Men att hålla sig till sin plan - det borde vara det lättaste, men det är det inte. Inte för mig.
     
    Jag känner mig betydligt starkare mentalt än jag gjort tidigare, men det spelar ingen som helst roll om (när) jag inte kan hålla mig till min plan. Och planen är sällan (faktiskt ALDRIG) så dum som det färdiga resultatet sedan. I Värnamo gick jag så noggrant och beräknade, planerade, skulle komma rakt, rida ur sväng och blablabla - men sen gör jag tamejfan motsatsen?! Svårt. Svårt. Svårt. Att hålla sig till sin plan. Det är inte ens en plan någon annan har bestämt och så tycker man si eller så om det, utan det är ju jag och bara, bara jag som satt upp min plan, som jag uppenbarligen tycker är klok, bra och långsiktigt vinnande. Men sen skrotas den i samma stund som vi passerar starten för fas två. Inte okej. Äsch, nu föll jag in här igen. Typiskt kvällstankar, och framför allt efter att ha fått en del (befogad!) skit och tankeställare efter kvällens träning och mina träningskompisar. Åh, vad jag älskar ärligt folk! Mer sådant, tack <3 Skit ska skit ha, då kanske det reder sig till slut :D Det sista såg ut att vara sarkastiskt skrivet, men inte alls faktiskt. Jag gillar att höra åsikter, för då kan man fundera, bollplanka, analysera, se framför sig, ta nya beslut, prova nya saker, förbättra, välja om eller befästa och så fungerar vi människor. Vi är (tyvärr) muterade och har en annan hjärna med tillhörande analytisk förmåga än våra älskade djur, och den ska användas när ambitionen för utveckling finns. Puss och god natt, nu ska jag befästa det värdefulla i att rida väl!
     

    Vilken dag!

    Hua, dagen har verkligen sprungit iväg, men än är den inte slut!
     
    Jag gick upp vid 06, var ute i stallet klockan 06.30. Red Pärla och Lillis, båda i 50 minuter dahlseda+fluegby. Åkte in vid 09.30, och åkte strax efter 10 till Jönköping. Var där runt 11 och plockade upp Emilia. Körde till Jensens Böfhus och käkade gratis. Jag hade massa insamlade poäng som jag nyttjade och fick hela min mat betalad samt har typ ändå hälften av poängen kvar, haha (Vadå stammis?). Eftersom Emilia fyller år på fredag så fick vi gratis efterrätt dessutom - alltså fatta hur lyxigt. Och gratis som är så jävla gott ;)
     
    Åkte därefter till Netonnet för att köpa en ny mobil (min förra blev utdömd så kunde köpa en ny och gick upp till en nyare och la pengar mellan). Fick sedan stressa hem för att hinna hoppa in på Granngården och köpa hästmat (och helst byta om också) innan jag blev hämtad för att rida igen. Denna gång Sacke, och han fick dressyra lite på en ridbana i närheten. Så trevlig häst det där alltså, jag gillar honom!
     
    Hem, och nu andas lite innan det om en halvtimme är dags att åka till mina djur igen och koppla släp, borsta, packa och åka på hoppträning - wie! Men jag är rätt trött i hjärnan efter att ha hållit högt tempo hela dagen. Det glömmer jag dock snart bort när det vankas hoppning. :D
     
    Ida och Lillis

    Häst, häst, häst

    Jag har plockat inspiration ifrån ytterligare en ryttare och la in det tänket i Aleccis motion igår. Resultat: mjukare i munnen men också lite längre tyglar, och ostadig form. Men jag gillade det! Jag vet att jag inte kan möta en stark mun med stark hand, men det är svart när instinkten sätter in, haha. Men nu tänkte jag verkligen på hur jag använde tyglarna och att jag red fram och inbjöd till noll, noll, noll motstånd på något vis. Sega tygeltag, längre tyglar, mjukt och fint och andas ner henne i trav från galopp t ex. Helt okej, och det hade varit roligt att kunna bygga vidare på detta. Men det kräver fullt fokus och att jag verkligen tänker om på vad jag gör där uppe på hennes rygg.
     
    Red därefter Sacke. Vi red ut och han var pigg och glad. Taktade och kunde knappt hålla sig i skinnet, men han är så himla snäll och gör absolut ingenting. Men man känner att han hade kunnat, om han hade varit den typen av häst.
     
    Sist red jag och Ida ut med de små. Lill var en pain in the ass för både mig och Pärla, haha. Han skulle "hänga" på henne (typical unghäst, men lika irriterande, och inte okej, för det). Men jag fick ett mindre utbrott på honom efter ett tag och sen var han SKITFIN att rida. Alltså verkligen jättefin! Mjuk, stadig, flöt i skänkelvikningar och krökte på nacken så fint så.
     

    Torr hud

    Jag är inte så mycket för skönhetsprodukter (den förvåningen, hahaha, inte). Men jag har problem med torr hud och detta tillsammans med att jag är ute mycket; både i hobbyn och på jobbet, och dessutom är blöt och smutsig större delen, eller förresten, hela tiden. Aldrig torr och ren. Det sliter på mina redan torra händer, och ibland spricker dem, vilket inte vara är opraktiskt utan också väldigt oskönt.
     
    Varje kväll smörjer jag därför händerna och jag provar med lite olika salvor och krämer. Just nu använder jag en från The Body Shop som jag tycker om och vill rekommendera. Vi är ju fler där ute med samma problem, menar jag! Så tips från coachen här då, och prova denna när fantasin sätter stopp och inget verkar fungera. Den är fet och bra. Jag gillar den. Kostar dock rätt mycket, med sina 130 riksdaler.
     

    TBT Mellonie 2009

    Den tjugonde september tvåtusennio. Då var jag och Mellonie i Värnamo och tävlade div II med VRFs ponnylag. En av våra bättre tävlingsdagar. Men det är inte så roligt att bläddra i arkivet, hahaha. Jag rider så jävla klumpigt och hon är inte framme för skänkeln ett skit. Dessutom kan jag ju inte ens svänga vänster utan att tappa bogen rejält och även tappa galoppen?! HAHA, herregud, jag hade gjort allt annorlunda om det var idag.
     
    Värt att tänka på är att hon här bara varit inriden ett år. Men visst, hade grunderna varit bättre redan från början, så hade ett år räckt gott och väl för att göra bra rundor.
     

    Det säger allt



    One done, three to go

    EN VECKA UTAN GODIS!!!
     
    Jag har satt upp ett mål. En månad utan godis, lyder det. Och man är ju inte dum, haha, så det är klart att jag valde den kortaste månaden på hela året ;) Nu har det gått en vecka och jag är så stolt över mig själv, hahaha. Det kanske inte låter så svårt för någon med självdisciplin men tänk på att jag inte har den egenskapen. Dessutom har jag ett sjukt beroende av godis, och äter godis varje dag. Exakt varje dag, detta tillsammans med sjukt ohälsosam kost i form av skräpmat av olika former. Beach 2036, yeah.
     
    "En liten godisbit om dagen är inte så farligt", nej det må vara hänt. Men jag vräker i mig brutala mängder. Det är liksom inte så att jag tar den minsta chokladkakan, eller godispåsen, utan det är verkligen 200 grammaren och den extra stora påsen. Herregud, det finns ingen stoppkloss what so ever. Jag längtar dock tills jag får äta min (stora) chokladkaka som ligger i kylen och väntar på mig. "Bara" tre veckor kvar.
     

    Syskonen <3

    Utifrån

    Jag har kompisar som, precis som jag, kämpar med hoppningen och vill utvecklas. Likt mig har alla sina egna problem, och vissa av dem är så efterhängsna och det är så svårt att komma ur vissa mönster. Om det så "bara" är att hitta rätt känsla, eller om det handlar om att ens ta sig över hindren, eller som i mitt fall få till helheten med andning och mer detaljer i nuläget men förr slitit mitt hår för att jag tappat bogarna och inte kunnat svänga eller ens lyckats hoppa två hinder på rad. Vi är olika, både som människor och som ryttare, tillsammans med våra hästar som också är annorlunda. Detta ger väldigt, väldigt annorlunda ekipage på så många sätt och det är fascinerande. Det finns verkligen inte ett enda ekipage som är identiskt med något annat.
     
    Det hade varit så roligt att få höra andras tankar vid en bangång till exempel. Jag är övertygad om att de skiljer sig rejält, men också övertygad om att många av oss tänker väldigt likt; men ändå ser helt annorlunda bilder av samma situation i våra huvuden. Så lika, men ändå så olika. Allt från känsla, till självförtroende, minne, tankar, prestationsångest - rubbet.
     
    Men en sak är jag helt övertygad om. Tre av mina kompisar har heeelt olika "problem", men jag vet en enda sak som hade hjälpt er på vägen. Det är att skratta. Ni måste skratta mer! Jag hoppas ni förstår att det är er jag menar och att ni provar detta ;) Ha kul, släpp på press och krav, och skratta loss! Genom att skratta kan man för det första lura hjärnan (*hint, hint*) och för det andra blir känslan så mycket bättre direkt. Nej, man kan inte vinna OS bara för att man skrattar när man knappt kan kliva över 30 cm, men i det stora hela. Vi gör detta för att vi älskar det, och att skratta och vara glad hjälper oss mer än man tror.

     
    Var nöjd med,
    allt vad livet ger,
    och allting som du kring dig ser,
    glöm bort,
    bekymmer, sorger och besvär...

    Tola

     
    Detta är Lillis mamma, Tootoolah. Jag mår så dåligt och blir så ledsen av att se henne. Jag hade henne som min egen i två omgångar, ca ett halvår åt gången som sällskap. Men det är inte bara positivt att som minderårig ta allt ansvar över ett djur och jag gjorde en sådan jävla miss att jag fortfarande vill slita mitt hår. Det har inget med ridning eller hantering att göra, utan det mest basic of the basic. Jag tänker inte ens säga vad det är, men jag ser det så väl och mår vidrigt dåligt av det. Fördelen är att man lär sig, nackdelen är att det drabbar en oskyldig individ.
    Vissa saker förlåter man sig aldrig för.

    Planer inför Växjö

    I Växjö kommer jag och Aleccis hoppa 110 och 115 cm vilket för det första känns väldigt, väldigt bra. En meter känns litet och som att vi egentligen inte har där att göra. Så att hoppa upp ett snäpp blir trevligt.
     
    Bättre och jämnare rytm, framför allt genom och ur svängarna. Låga händer, låga händer, låga händer - kan inte påpekas nog. Jämnare stöd även i yttertygeln, planera omhoppningen bättre. HÅLL PLANEN!
     
    Lasse säger att Aleccis är snabb, han säger också att jag inte behöver vinna med så mycket (HAHA), utan det räcker med några hundradelar. Om vi tar oss till omhoppning är alltså min plan att definitivt inte satsa för att vinna, utan att fortsätta rulla, svänga och hålla ett flyt. För att jämföra med standard-hästarna. Jag vill alltså lära mig hur snabb Aleccis är och hur mycket/lite jag behöver öka tempot för att kunna blanda en så safe runda som möjligt med att försöka ta oss så högt upp i prislistan som möjligt. Så jag tänker mest testa. Jag vet ju att när vi gjorde typ såhär så kom vi tvåa i Mjölby/Mantorp och när vi hade samma tänkt blev vi tvåa respektive trea på meetinget i Bankeryd. Så jag siktar på att försöka lära mig var vi ska ligga för att göra bra, jämna omhoppningar. För att rida som en idiot så vinner man antingen med fem sekunder, eller så rider man bort sig totalt. Att hitta ett jämnt spår och sikta på det kommer ge oss en hög lägstanivå och ett självförtroende som vi, förhoppningsvis, kan ta med oss upp i klasserna.
     
    Men den första delen i planen är att rida väl och noggrant i grundomgången för att kunna ha möjlighet att träna på min "läxa".
     

    Är det vår i luften?!

    Ledig måndag! Jag ska bara göra en enda sak idag, och det är att rida. Alla mina ska gå (inklusive Lillis alltså, lycka! Har faktiskt saknat att sitta på honom) och även Sacke ska jag rida idag. Sacke går i eftermiddag, men förutom det så har jag inte bestämt mig vem jag ska rida när. Det är måndag så Ida rider Pärla på eftermiddagen, men jag vet inte om jag ska ta Lillis eller Aleccis då. Den av dem som inte går då kommer jag rida snart, mitt på dagen.
     
    Jag borde slänga in en maskin tvätt också, och diskamaskinen jobbar för fullt, så jag kommer inte undan helt från vardagens tråkigare sysslor. Men ändå. Det sitter riktigt fint med en fri måndag. Jag sov elva timmar och vaknade utan klocka idag. Så himla efterlängtat!
     

    Söndagskväll

    Begagnad tacofärs goes tacoköttfärssås. Mjo, det ska sitta fint i magen om en stund, för jävlar vad hungrig jag är! Men jag är inte bara hungrig, jag är glad också. Och det är fan en kombination som väldigt, väldigt sällan dyker upp. Men ja, jag är glad. Jobbdagen gick bra, sol ger bra humör och energi, så jag styrde bilen till stallet efter ett snabbt ombyte och red både Aleccis och Pärla. Jag är så glad att jag orkade det, med tanke på hur trött jag egentligen är.
     
    Aleccis var fin, men lika stark och pigg som vanligt. Inslag av trevlig häst fanns det en skvätt av mellan allt det andra (dvs nöffnöff, let's springa!), vi hann ta hela vår joggtur i skogen och byn i hyfsat dagsljus. När det var dags för Pärla hade det dock börjat skymma och sedan var det skumt. Men hon var också trevlig. Helt okej pigg och kändes väldigt fin i kroppen. Hon skrittade nästan så fort som en normal häst ;) (Mellan stå-och-glo-en-stund, vilka alltid ingår). Rätt så nöjd med båda, och med mig.
     
    Men jag är sååå avundsjuk på alla som varit i Jönköping och tävlat idag. Sol och hopptävling - kan det blir bättre? Med största sannolikhet nej. Men jag har följt så gott jag kunnat mellan mjölksamling, lastbilstvätt och åkning på hästar. Än är inte sista klassen klar, så en liten, liten skvätt är jag motvilligt glad att jag faktiskt har jobbat och därför är hemma och kan koppla av om bara en liten stund.
     
    Jag gillar JFK, haha.

    Att rida fort och snyggt samtidigt

    Jag har lite tankar och, mål är att ta i, men jag ska försöka tänka ännu mer på min ridning och försöka hålla mig till en plan jag satt upp (tar det i ett annat inlägg) nästa helg när vi tävlar nästa gång. Men nu tänkte jag skriva om konsten - som jag inte behärskar, hahaha - att rida både snyggt och fort, samtidigt!
     
    Omkring Värnamo bor en tjej som tävlade SM på ponny, en som sedan var borta pga operationer och smärta men nu tävlar stor häst på MSV-nivå. Denna tjej är inte bara helt otroligt stark som tagit sig igenom det hon gjort och tagit sig tillbaka, utan hon har något som imponerar på mig.
     
    I Tingsryd i sensomras så tävlade vi samma klass, 110, men då den var delad eftersom det var så mycket starter så startade hon i den första, medan jag startade den andra. Tjejen i fråga har en förkärlek just till hästar som "flyttar på sig", så att säga. Lite piggare hästar, alltså. Vad hon gjorde som fångade mitt intresse var att med sin pigga häst vågade verkligen rida framåt. Att liksom gasa med en häst som redan springer. Men inte bara det, utan med en precision och kontroll som jag knappt trodde man kunde kombinera med en häst som den, och andra piggeliner.
     
    Jag gillar hennes ridning och tycker hon är superduktig! Jag följer henne på instagram och nyligen la hon upp en omhoppning som jag blev så inspirerad av! Hästen är framåt, hon rider fort och hon rider samtidigt snyggt! "Se och lär", känner jag.
     
    Så nu förstår jag. Eller det är klart jag förstår att det går att rida mycket, mycket snyggare, men att inspireras av likasinnade ryttare som lyckas hålla stilen trots att det går fort. Nu ska jag förbättra mig, min ridning och min stil. Det finns inga som helst mål här dock, utan det viktigaste är ju förstås (som vanligt) att vinna, hähä, men att försöka tänka mer på hur jag rider borde ge mig en successiv förbättring. Och det tackar jag inte nej till. Lite mindre slit i hästen och flaxande så är halva inne.
     
    Men det finns delar som jag är nöjd med i 110-rundan; mot andra hindret drar hon lite och jag ser också bara det framåtläge som hon siktat in sig på så jag släpper iväg henne (med en touch på bommen som följd). Men efteråt fick jag faktiskt tillbaka henne jättefort. Det tog bara till väggen ungefär så är hon hos mig igen, det gillar jag. När jag idiotrider i omhoppningen så är jag oftast bra på att hålla stöd i yttertygeln (för annars hoppar inte hästen), men jag borde tänka på samma sak även i innern för att på så vis sluta att flaxa. Bättre planering, mindre stress, mer andning, och bättre sits kommer också ge snyggare omhoppningar i framtiden. Snabbt och snyggt (mindre fult) - goal :)
     
    Jag har förresten lite avbackningstendenser, men det känns inte som jag kommit in i backa-av-träsket, utan det är snarare i lydnads- och kontrollsyfte. Det kommer jag ha med i planer-inför-nästa-tävlings-inlägget.
     
     

    En dag kvar

    Det har vart och är en rätt slitsam vecka detta, där det helt enkelt blivit en häst som vilar och två som går på halvfart varav den ena rör sig mer än den andra. Det är halvplanerat i alla fall, då jag vet att jag inte kan/orkar hålla igång dem för fullt utan måste prioritera min sömn. Så nästa vecka rids det som vanligt igen, och jag måste säga att jag längtar, haha. Denna typ av hästhållning är inget som rimmar med mitt samvete direkt. Jag hade aldrig kunnat ha hästar som prydnader, usch och fy. Men en vecka off får jag väl helt enkelt låtsas att jag tål det.
     
    Det har gått bra att jobba och även YKBn gick bra, så jag är nöjd med den biten, och den är ju trots allt viktig den också. En dag kvar och sedan väntar en betydligt lugnare vecka på den punkten. Såå, jag är tillbaka i full styrka (hoppet lever i alla fall) nästa vecka, men lite har jag lyckats knåpa ihop.
     
    Äsch, nu blir det soffhäng och därefter ska jag dejta kudden igen. Och jag måste erkänna att jag längtar efter sista stationen redan nu.
     
     
    Från en dag där energinivån var betydligt högre, höhö.
     

    A igår

    Dressyr tänkte jag, fruset var det. Men det var inte riktigt som jag tänkte mig. Fruset så vi inte har sönder något - check. Lite fluffigt, trevligt gräs som sviktar lite men som framför allt greppar - inte check. Det var hårt, lite för knöligt, lite för halt (fick inte fäste med varken broddar eller i gräset). Men vi försökte.
     
    Det gick väl sådär, ärligt talat. Det har ofta gått sådär nu för tiden. Hon är tittig, skyggar för saker, letar tamejfan efter saker att skygga för! Men försökte verkligen få något vettigt gjort. Tänkte att det är störst chans att få igenom galoppen då det är det vi faktiskt gör bäst. Rullade lite i galopp, förvänd och sedan vanlig. Eller nja, inte så "lite", utan det var helt enkelt det vi gjorde. Men min plan var ett kortare pass just på grund av underlaget. Hon fick ju stappla en del, om man säger så - inte så bra för kroppen. Fick helt okej respons på galoppen faktiskt, så tog lite trav efteråt för att bara rida henne till mig, ha henne hos mig, aa, ni fattar. Gick förvånansvärt bra det också efter galoppjobbet. Längde ut litegrann på tyglarna och började rida lätt för att låta henne sträcka ut halsen och trava av sig. Precis då, som att fan be om det, något "otäckt" i busken och iväg vi for. En liten bit. Gjorde en brutal halt och en ljudlig suck. Jaha, bara att försöka hitta tillbaka lite snabbt till där vi var, för hur kul är det att avsluta så? (I-G-E-N.) Hon har varit väldigt okoncentrerad den senaste tiden och lagt alldeles för mycket fokus (allt!) på vad som händer omkring oss. (HUR GJORDE ULLA HÅKANSSON?!) Aja, lite mer trav, och sen fick jag vara nöjd.
     
    Eller ja, jag är generellt nöjd ändå. För visst, det stör mig att hon är så spooky just nu, men å andra sidan var det faktiskt det bästa (minst sämsta...) dressyrpasset vi haft på ett tag. Vidare känner jag att jag har två alternativ; antingen ta tag i "dressyrproblemet" och lägga mycket tid, energi och ja, all fokus på det - eller så ger jag "kalla handen" och rider i hoppsadeln och "markarbetar" oss fram där jag förutsätter och antar att jag faktiskt har mindre krav, förväntningar och press. Senast så vet ni att jag valde första alternativet, men nu tänker jag ta det andra. Jag vill inte gräva ner mig/oss igen, utan vi tänker om och försöker göra det bästa av situationen. Det är jag faktiskt säker på att det är rätt väg att ta.
     
    Jag reder inte ut henne. That feeling </3
     

    Lilla svart

    Jag tycker synd om Lillis. Hade han kunnat tänka likt oss, muterade apor typ, så hade han nog känt att han just nu blir straffad för att han springer för sakta. Straffet är att mer eller mindre inte göra något alls, vilket känns väldigt elakt om man är en femårig ponny som äääälakar när det händer saker. Elakt, som sagt.

    Men det är inte bara det. Han är en dressyrponny, och på något vis vet han dessutom om det. Men jag har definitivt inget intresse av att dra ihop honom, kräva fladdrande ben och grundligt låst rygg som hänger nere vid kotlederna. Inte intresserad alls. Jag är inte heller intresserad av att försöka göra honom till en hopponny bara för att tillfredsställa mina behov; mindre krav på precision i allmänhet och mer inom bjudningens vackra konst. För det första behöver jag ingen hopponny - jag har Aleccis och med henne är jag nöjd med. För det andra är tanken att sälja honom som just dressyrponny (men för det tänker jag ändå ta ut honom på hopptävlingar, för det skadar inte med rutin och att hitta på saker). För det tredje, och det är här skon klämmer, så är jag alldeles för dålig för honom. Detta har att göra med tajming jag inte har i min ridning men återigen intresset. Jag ver hur skadligt det är med dagens moderna dressyr och det för ont i hela mig att ha dagens OS-/mästerskapsform som mål. Samtidigt vet jag att det, faktiskt, är sär han hör hemma. Jag har inte samvete att ta den vägen, även om jag litegrann vill det för att försöka bygga en betydligt snällare hästgrund att stå på, än standard-unghästen, som är på väg mot samma mål, gör. 

    För hans skull hade jag velat sälja nu... Sälja till någon som drömmer om att plocka fram honom och göra alla ungponny-mästerskap med honom, för ja, han hör verkligen hemma där. Han är avlad mot det målet och hans bröder är bevis på att det är helt rätt mål och att han/de är bra individer att just använda mot de målen. 

    Men inget är svart eller vitt (förutom Lillis) och samtidigt vill jag inte sälja. Alls? Nu? Det är ju min (mitt) lilla lakritspuck(o)! Jag älskar ju den där knäppa ponnyn. Han är extra allt och jag älskar extra allt! Och ja, jag hade högre förhoppningar så samtidigt känns det som en rejäl förlust att sälja nu (inte bara ekonomiskt). Vi skulle gjort mer, men det är inte bara intresset utan framför allt tidsbristen som är boven i den frågan.

    Hjälp mig med tankar i frågan :)


    Jag vill fan ha kväll!

    Nackdelen med att jobba, rida, sova, jobba, rida, sova, jobba, rida, sova är att vissa saker faller bort. Som att "ha kväll" till exempel. Det var en av svårigheterna med att börja jobba klockan 03 och därmed även lägga sig vid, helst, 18-tiden. Stalltiden var planerad in i minsta detalj (men höll sällan den planen) och då kunde jag ofta tänka att jag behövde lämna stallet senast 18. För att, ja, sova klockan 18. Tidsoptimist? Nejdå, inte ett dugg! Eller, haha. (Vem har skvallrat?!) Problemet var ju för det första att det är omöjligt, men för det andra var det att i min hjärna tänkte jag att den vägen var möjlig; stall via tandborsten till kudden. I verkligheten? Not so much. Man vill ha kväll. Jag vill fan ha kväll.
     
    Så var det idag. Red Aleccis, tänkte rida Pärla men jag kände att jag MÅSTE ha kväll. Jag är alldeles för trött för att orka göra något vettigt, och jag vill inte för mitt liv stressa ner i sängen, klockan ringer, upp och jobba. Jag vill ha lite kväll. Det är trots allt fredag. Varva ner, sova, ladda upp - jobba. Sounds like a plan!
     
    Fuck you, allt vad måsten och så vidare heter ikväll.

    Tummen

    När man hållit tummarna hela jobbdagarna för att det ska vara minusgrader och fruset i marken så man kan dressyra när man kommer hem. Yes!



    Note to self

    Jag skulle vilja skriva ett inlägg om hur jag upplever att hjärnan ("man kan bara jämföra med sig själv" = min hjärna) fungerar, men jag har som vanligt hundra saker som är högre prioriterade än bloggen så skiten blir kvar i skallen och kommer aldrig ut. Därför skriver jag denna snutt som en påminnelse (kan ju tvinga någon av er att påminna mig när jag, trots allt, glömt, hehe). Man behöver ju rätt feeling med för att få ur det man tänkt och inte bara punkta upp grejerna.  Hjärnan är i alla fall väldigt häftig, och ungefär lika jobbig i andra sammanhang, haha.

    Att skritta av like a boss

    Barbacka. Gul, bred, gungande rygg. Sol, blå himmel med moln fläckvis. Det är så underbart. Och så hade vi det igår.

    Jag gillar att under avskrittningen barbacka på Pärla, lägga mig ner och gunga med i hennes skritt. Det blir förvånansvärt stora rörelser som fortplantas i kroppen och gunget är ganska rejält. Med regnställ på min kropp mot hennes nyklippta, korta, Lena päls blir det riktigt halt. En perfekt balansövning, känner jag. Det är viktigt att ha lika mycket ryttarkropp på varje sida tornutskotten (det som många tror är hästens ryggrad) på Pärlas rygg. Nej, det är inte så lätt som det låter. Lite måste man allt vara med och parera. Men oh, så fantastiskt mysigt det är. Ett regelbundet gung, avslappnad ryttarkropp, himmel och trädtoppar eller slutna ögon. Och gissa tre gånger - podcast i öronen. Regnjackans luva drog jag dessutom över hjälmen. Höjden av trafiksäkerhet i guess ;) Man märker ingenting. (Öppnade ögonen och kikade bak med jämna mellanrum, men litar blint på att Pärla annars hade löst det på egen hand.)

    Jag tycker verkligen att det är skitviktigt att göra saker som dessa. Lägg hela ansvaret hos hästen. Dumt, kan tyckas (ja man får välja rätt häst till varje "dum" tillitsövning), men nej, det tycker inte jag. Det är att bygga oss och bygga tillit. Att ge hästen fria tyglar (ordagrant i detta fall) och ansvar. Ansvar utvecklar! För mig är det patetiskt att kräva tillit av hästen utan att visa att man litar på den. Det är ett djur ja, med instinkter, inlärda beteenden och allt annat som hör till - men de är inte dumma i huvudet och de är överjävliga på känslor. Känslan av att vara helt trygg när man inte kan påverka situationen och ta för givet att det inte heller kommer att hända något. Hästen kommer göra det jag förväntar mig liksom, den känslan. Det är vad jag ger, och tillbaka får jag den del av ett hjärta som jag inte själv bär. Mer kärlek och fria tyglar föder bättre relation, det är jag övertygad om.


    Världens bästa. Tänk om du vore tjugo år yngre, Pärlis? Det är en lockande tanke...

    Utbildning

    Hotellfrukost. Fan vad det ligger bra i munnen. Och i magen, haha! Ja, vi börjar faktiskt dagen med riktig hederlig hotellfrukost, och därefter blir det skolbänken. Jag tycker det är trevligt att besöka skolbänken emellanåt. Egentligen är jag nog lite av något mellanting mellan en teoretiker och en praktiker, inte 100% åt något håll, men jag är på tok för rastlös för att plugga konstant eller ha ett stillasittande jobb - nej tack! Hela jag är myyycket energi, bara genom att vara. Typ tänka, det gör jag med mycket energi. Jag är rätt ambitiös faktiskt, så länge jag inte sätts framför något väldigt omotiverade (läs: enformigt). Men annars. Jag smittar av min energi på folk; är jag glad så drar jag upp stämningen och är jag nere så har jag en tendens att dra ner den. Inte med flit givetvis, det bara blir så. Alla är vi olika, det är lätt att glömma bort det ibland. (Man kan ju bara jämföra allt och alla situationer med sig själv.)

    Jag gillar den omväxling som erbjuds genom denna utbildningsdag. Trevligt, trevligt.

    Förresten! Igår råkade jag boka en synundersökning. Blää, men de tjatar, de där optikerna. "Du har haft glasögonen si och så länge nu och det är dags för en ny synundersökning". Kostar pengaaaar. Vill inte lägga pengar på nya glasögon egentligen, men vad ska man göra? Nya glasögon är en plan som egentligen är mer långsiktig men den tar vi en annan dag.


    Mina nuvarande sletna glasögon.

    En sväng

    Aleccis är inte supertrevlig nu direkt. Det är som om efterbörden (haha) från tävlingen hänger kvar och hon är stark, jättepigg och springig. Dressyrpasset vi skulle roa oss med byttes ganska snabbt ut mot en tur i byn. Men hon fortsatte ge mig fingret och låg på. Gjorde några fula halter och red därefter med väldigt stora, tydliga hjälper för att ens få någon jävla respons. Hua. Bättre blev det! Men generellt var det inget höjdarpass. Jag förväntade mig betydligt mer men nej, back to work eller något. Nu får vi ta och backa bandet lite och ta tag i dressyrridningen igen. Hur ska vi annars kunna hålla hög lägstanivå, liksom. PS, jag saknar LP :( Där var det fullt fokus och helt okej underlag. Det var bra för hjärnan att vara där - mindre skit som skrek efter vår uppmärksamhet. 

    Red barbacka på Pärla efteråt. Först snöade det rejält, som små vita skott, på tvären men det slutade tack och lov. Därefter kikade solen fram och avskrittningen gav vår-feeling deluxe. Så jävla gott, smakade det.


    Hahaha, hon ångrade sig precis när jag knäppte bilden. Gullepärl <3

    Alla börjar vi någonstans

    Jag köpte Aleccis i juli 2012 - citat: "Men du klarade ju inte av henne!" och "man får inte en frisk häst som gjort det och det för de pengarna". Well, that's why jag tar mina jävla beslut på egen hand och skiter i vad andra tycker. Puss på er - vem skrattar nu då? ;)
     
    Jag köpte mig en hästapålle som jag inte klarade av, som dessutom var halt på veterinärbesiktningen och halt/ömfotad på provridningen. Ömheten försvann när hon blev skodd och jag red igång. Ganska snart (efter bara någon/ett par veckor) blev hon faktiskt halt och fick vila i en och en halv - två månader. Men sedan satte vi igång på riktigt. Det gick väl sådär, ärligt talat. Eller jag kunde rida på henne, men när vi provade att hoppa (jag satte upp två backar och la en sopborste på dem, på vägen bakom huset) så gick det sådär. Hon sprang och vi hade låååång bromssträcka. Så jag var i valet och kvalet om det var en bra idé att ta med henne på P&J eller inte där i april. Jag dubbelkollade med en kompis så att se så de var snälla ute i Sävsjö för det fanns ju ingen garanti att det var en bra idé (haha). De var snälla, sa hon. Och det håller jag med om. Jag gillar Sävsjö, de är bäst där ute! Snälla, noll prestige och jag rekommenderar alla som är osäkra på sig själv, sin häst, eller liknande på att börja sin karriär där ute.
     
    Vi åkte, och jag valde att hoppa 50 cm. Detta var alltså i april - NIO månader efter att jag köpt Aleccis. Vi hoppade 50 cm felfritt, men med ett litet lufthopp. Det gick förvånansvärt lugnt, men jag kände att det var precis "lagom högt!" som jag sa till min kompis när vi kom ut, haha. Jag trodde jag skulle dö till nästa klass som jag hade anmält till, nämligen 70 cm. Där fick vi ett stopp, och det gick betydligt fortare, haha. Och ja, på den vägen är det ;)
     
     

    Min och Aleccis första start. Jag köpte henne i juli 2012, detta är april 2013. 50 cm i Sävsjö RK. Alla börjar vi någonstans, och här började vi 😊 #beginner #showjumping #payamdjump #sävsjö #särk

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Feb 3, 2016 kl. 12:18 PST

    Slagsmål

    Jag såg får någon vecka sedan att Aleccis hade en halvmåne på baksidan av rumpan, i höjd med svansroten och precis bredvid denna. Halvmånen är givetvis en spark av skodd hov. Hon har aldrig varit öm eller halt eller ens något annorlunda, så jag har bara "sett" den och sedan varit som vanligt.
     
    När Ida och jag red i måndags sa hon att hon vaknade av att de bråkade en natt, haha. Alltså jag vet EXAKT hur det har gått till, utan att jag var där och såg det. Lillis är den som är längst ner i flocken; både Aleccis och Pärla flyttar på honom om det behövs. Det är väldigt sällan faktiskt, de är väldigt toleranta mot honom. Han däremot visar regelbundet att han är intresserad av att ta över flocken. Denna natt borde han verkligen ha gjort en storsatsning, vilket lett till en spark på Aleccis och ja, sen blev hon förbannad. De hade sprungit runt en del (antagligen jagat den lilla), och Ida sa att han hållit sig undan från dem och inte riktigt gått med dem ett tag, så hans "kupp" gick inte riktigt hem. Bra, tycker jag. Eller inte att de slåss, för ingen av dem får gå sönder, men att de inte ger med sig. Aleccis är en superbra ledare. Hon är verkligen snäll, men rättvis.
     
    Sen är jag himla glad för Pärlas skull, då hon alltid, alltid, alltid varit otroligt ranglåg oavsett vilken häst som varit sällskap. Men Lillis höll hon kort från början. Han tål att vara lägst i rang, det är inget som märks om man går ut till min hage. Han får äta, han får dricka, han får hälsa på spännande människor och han får göra precis som han vill, men vill de flytta på honom så gör de det. Han är dessutom så "hård"/stark i sig själv att han, till skillnad från Pärla, inte måste ha flocken omkring sig. Vill man bara rida honom, så är det bara att hämta honom. Pärla har ju länge sagt tvärt nej då hon var lägst och för att inte bråka tog jag ner Mellonie/Aleccis/vem som nu var sällskapet, istället. Det gör jag i regel alltid nu ändå. Det är sällan en ska ridas, utan det är flera och då tar jag alltid ner (ner, in till stallet alltså) dem allihop så får de käka lite havre och vänta på sin tur att bli riden. Skönt att bara behöva traska i geggan en gång, och kunna byta häst lite smidigt istället för att behöva hämta, lämna, hämta, lämna, hämta, lämna som i ett lite mer traditionellt stall och då framför allt om varje häst går i en egen liten minihage. Vilket spring det hade blivit!
     
    Men generellt är jag inte det minsta rädd för tjafs och bråk i hagen. Detta för att det för det första är väldigt ovanligt men framför allt för att det är individer och då ingår det viss form av osämja emellanåt.
     

    Ridning

    Planen för idag är att dressyra med Aleccis (så gott det går i dessa plats-brist-tider) och motionsrida Pärla. Lillhäst tvingar jag till fortsatt vila, och han tycker att det är en urusel idé. Han är så understimulerad och som vanligt kommer han alltid först, men nu vill han försöka smita ut när någon av de andra ska ut. Han vill ju hitta på saker! Men icke. Och ja, jag tycker lite synd om honom. Han blir så "bortvald" och det märker han ju. Det hade varit kul att hitta på något annat med honom, typ trickträna eller något så han får tänka lite. Men då handlar det ju om godis, och det där med att hinka i den där hästen godis är inte den bästa idén, om man säger så. Han lär sig saker i raketfart när det är godis med i bilden. Visst, då är det "bara" att lära hästen med hjälp av beröm istället, men det orkar jag inte, HAHA. Då tar det så lång tid, och tid är värdefullt. Jag har ju hundra andra saker att hinna med. Trickträning av tiggande ponny? Tja, vi får väl se. Något, även om det så bara är något litet, ska jag hitta på med honom. Så han får känna sig använd och får tänka lite för att inte spä på understimulansen ytterligare.
     

    Stämplat ut

    Jag har mer eller mindre (mest mindre) stämplat ut här ifrån nu i början av veckan. Mycket jobb och lite tid är receptet. Efter ytterligare ett pass, idag 06-18, så är jag knappt människa nu ikväll. En snabbvisit hos kärleksdjuren, men det var allt. Våfflor blev det (istället för te? Haha) och nu är det helt klart dags att sova! Tänkte ge bloggen mer tid imorgon, och det gäller självklart även hästarna. Sedan fortsätter mina planer för veckan och jag styr nya bilen (försöker vänja mig vid den...) sydost. Ser fram emot det även om resten av veckan tyvärr kommer gå i samma fotspår som den började. Men att jobba långvecka på dagskift är helt klart svårast att hinna med att rida. Det blir mycket bättre nästa vecka. Och det är ju himla tur det, för till nästa helg är det årets andra tävling. Min plan är att fortsätta försöka jobba med min mentala bit. Prova lite olika sätt/tankebanor, analysera, befästa eller byta ut osv. Så får vi se vart det bär. 

    Efter våfflorna kollade jag igenom mina favoritrundor på youtube. Printen nedan är från Bankeryd. Jävlar vilken helg vi hade! 

    Te-tjusare

    Vilken te-tjusare jag blivit! Från att typ "hatat" te för ett par år sedan då jag tyckte det var för blaskigt i förhållande till värmen. Hm, flum. Alltså varm chokladmjölk är snäppet tjockare och det är okej, men te kändes blaskigt. Men nu är jag helsåld och byter ibland, som ikväll, ut ett mindre mål mat mot en kopp te och det är perfekt. Snällare mot kroppen då det är väldigt onödigt att hinka i massa energi strax innan man ska sova. Och jag äter dels för mycket jämfört med vad jag behöver och alldeles för stora portioner. Dessutom har jag inga problem med att somna/sova hungrig och när jag duskar med vätska är det också bra att lura i kroppen lite vätska. Jag ser bara fördelar ;)

    Efter dagens jobb, där jag förresten fick åka till Linköping och lossa vilket jag inte visste från början så var inte förberedd på det men det gick super. Jag gillar att sitta och tuffa längre sträckor. Det är mysigt med radion och/eller podcast (gärna hästinriktade eller då mentalt intressant eller mina favoritpersoner på P3 resp P4; Vardag i P3 med Emma Knyckare och Rasmus Persson och Kvällspasset i P4 med Christer Lundberg och Morgan Larsson och company. Poddarna är bäst - rekommenderas!).

    Hem, ombyte och ut i den nya, blöta, snön som snart blev regn istället. På måndagar rider jag och Ida och det gjorde vi även idag. Pärla var pigg och såg så himla fin ut! Skrittade fort(!!!) och hängde på Aleccis bra. Jag blev så glad av att se henne, hon var verkligen så fin! Såg ung och fräsch ut, rörde sig bra, jämnt med driv framåt. Hon bär sin kropp bra och hade en extra livfull och glad blick. Hon är ju alltid glad, men det var verkligen glöd i ögonen ikväll. Älskade gamling <3 Aleccis var pigg och stark idag. Trots att jag givetvis försökte rida ihop henne med hjälp av min sits; underhållande skänklar som inte driver, aktiv mage och hållning, stöd och eftergift i tyglar, så hade jag ändå mjölksyra(!) i armarna i slutet. Jäkla häst, haha! Det bekommer inte henne ett ögonblick - hon suger på framåt för allt vad hon är värd och sen får man hänga med. ;) Till och från så låg hon kvar och genast är hon riktigt trevlig, men sen sätter suget på att springa in igen och here we go, haha.

    Mobilinlägg från autocorrect mobil så jag garanterar inte att det står det jag vill eller tänkt mig men som vanligt tänker jag inte läsa igenom. Nu ska här sovas! Imorgon väntar en ny, lång arbetsdag. :)

    Lillisen förra veckan eller så.

    Det är lättare att styra

    Jag är ganska van vid, eller nej, det var fel början. Men det var vanligare förr att jag fick skit för min ridning. Fel igen, inte min ridning. Men min ridning tillsammans med Aleccis. Nu verkar många vara vana. Inte för att det är någon som helst bortförklaring, eller att det ens är okej att rida som jag gör. Det ser inte trevligt ut och det är inte trevligt, men det är fortfarande fritt fram för vem som helst att prova henne. Gärna i tävlingssammanhang.
     
    Hon är inte egentligen särskilt spektakulär men hon vill och hon försöker ta egna initiativ. Och en sak vet jag, och det är att det är lättare för mig att styra än vad det är att bromsa. Det är en anledning till varför det "blir som det blir" när vi rider omhoppning. Jag har inget emot fart, såklart, och definitivt inget emot att vinna, men jag har heller inga ambitioner att rida någon jävla stilrunda med mål att tillfredsställa andra. Nej, det finns inte i min värld.
     
    Jag tror det är en anledning till min sopiga dressyrridning. För som bra dressyrryttare ska man rida bra med mål att just de ska tycka om just dig och det du gör, det du visar upp. Det finns inget sådant driv i mig. Screw them, ha kul! Än sen att vi kommer sist i stilhoppningar. Så länge vi har kul och kämpar ihop (för det gör vi tamejfan!) så är jag nöjd. Vi är inte som andra, och vi är inte som vanliga ekipage. Vi är skogsmullar som utmanar oss bland hinder. Och vi har så jävla roligt tillsammans.
     
     

    Måndag

    Jag påbörjar en långvecka idag med jobb fem dagar (mån, tis, fre, lör, sön) och på torsdag blir det att inta skolbänken för YKB i Kalmar. Efter onsdagens ridning så åker jag ner till Öland och sover där, tror jag. Det är i alla fall ett förslag jag gav, som dock togs emot med öppna armar så ångrar jag mig inte så kör vi på det. 

    Honungen är slut och jag har visst glömt att köpa ny, så morgonens te är inte lika tipptopp som det brukar, men det får gå ändå. Tanterna går idag, inget anacerat. Imorgon vilar A, ev Pärla med då jag brukar vara fruktansvärt trött när jag kört den turen, men jag håller det lite öppet. Orkar jag, så går Pärla. Det var väl typ det, over and out tills vidare.



    RSS 2.0