• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hej då 2016 - Välkommen 2017

    År 2016 har varit mitt mest framgångsrika, men även sämsta, tävlingsår hittills. 10 vinster och 5 placeringar med Aleccis. Det största vi gjorde var när vi vann i Borås, men även vår första, och hittills enda, placering i 120. Dessutom har Latoya och Sacke bjudit på flera felfria och trevliga rundor. En rejäl självförtroendesvacka har följt mig sedan utesäsongen började. Den vill jag inte ha med nästa år, haha. Mål för 2017 är fortsatt utveckling av S och L på respektive nivå och fler fälttävlansstarter för A där jag hoppas kunna kvala henne till enstjärnig nivå. Önskar henne dessutom stadig på 120. ✊🎆🏆 Gott nytt år alla vänner! ❤
     
     

    Gjorde som med Lillis

    Jag gjorde som med Lillis när jag lasttränade Latoyahästen idag. Resultatet?
     
     
    Inne! Var nöjd efter två gånger. Men jag är inte nöjd ändå. Vill att hon ska gå på fortare. Risken är nämligen att hon ibland tar höger, och då hinner jag inte fånga henne. Detta då jag släpper henne lös, och inte vill lasta henne med hängande snöre = risk att fastna. Hemma går det ju an att hon tar en liten promenad (obs, har hänt. Mer än en gång, haha.) men när man är iväg är det rent farligt. Så därför är jag inte nöjd ändå. Men nu går det åt rätt håll igen!
     
    Förutom detta så red jag båda de bruna och hade GoPro'n inte bara på utan även påslagen GPS. Så hemma vid datorn kunde jag sedan se vilka hastigheter vi hållit oss i.
     
    Resultat?
     
    Gissa vem som är vem, haha! La till och med på lite ben på A, men hade behövt korta lädren och rida med riktiga stövlar för att ha gett henne bättre förutsättningar för at komma upp i hastighet. Men det gick rätt fort ändå. Latoya fick gå rätt hårt hon med, för att få ut så mycket överskottsenergi som möjligt inför nattens smällar och skit.
     
    I verkligheten så hjälper det inte då de så springer ihjäl sig om de blir tillräckligt rädda. Men i den logiska världen känns det som ett litet alternativ till att försöka få de lite mer tolleranta om de inte bär på massa överskottsenergi. Vi får väl se hur det fungerar i praktiken om drygt en timme.

    Hästarna

    Började min stalldag hos Sacke. Han var mer laddad än sist, och lite ofokuserad när vi skrittade fram. Men SKITFIN på ängen sedan. Kändes jättefin och lyssnade bra. Laddad men inte det minsta stark. Kul! I helgen börjar vi hoppa igen.
     
    Sedan ut till mina hästar för dressyrridning med A. Dressyrsadel på och ängen som underlag. Orkade inte byta bett så red faktiskt med flippanbettet. Det var nog likabra för då kan jag fokusera på mitt och rider med en självklarhet som inte alltid infinner sig. Hon var också fin! Dessutom känns det som att jag är på god väg med sitsen, för även det kändes bra. Jag föll inte fram, och när jag påminde mig om hälarna så var även skänklarn okej. När jag rider med sitsen så går A bra, men jag orkar inte riktigt göra det. Jag orkar nog längre än vad jag tror, men jag byter liksom taktik mitt i passet och kommer på mig själv att rida mer med händerna efter ett tag. När jag återfår kontrollen över sitsen och rider med den så blir det genast bättre. Jag behöver någon på marken som påminner mig ;) Vi red igenom ett påhittat dressyrprogram i slutet som innehöll delar som jag minns från LB och H100, och när vi skulle öka galoppen så blev hon lite uppvarvad och lägger sig i handen och älgar iväg. Sen var hon lite uppvarvad, men det var i stort sett det enda. Generellt var hon fick och vi gjorde ett bra pass. Kul!
     
    Lasttränade Latoyahästen efteråt och just nu så funderar jag på hur jag ens ska få in henne i lådan själv. Det har hon glömt bort igen och jag måste komma på något nytt sätt, haha. Hon följer med in utan att blinka så länge jag går först, men eftersom det är jag som ger godis så är hon helt enkelt där godiset är: godis i lådan = Latoyahäst i lådan. Godis utanför lådan = Latoyahästen utanför lådan. Nästa gång ska jag göra som jag gjorde med Lillis. Uppenbarligen får hon ju plats även om hon går in med sänkt huvud... *muttermutter* Det är så typiskt att jag inte lyckas knäcka koden som får henne att förstå. Hon står för övrigt kvar tills jag ber henne backa numera, och hon backar för det mesta ut ett steg i taget, och jag kan stanna henne och gå in igen halvvägs så det är absolut inga som helst problem att lasta. Det är verkligen bara den detaljen att jag vill ha in henne utan att jag följer med, som är "problemet". Som sagt, hon stannar där inne, men bara så länge jag står kvar. För går jag ut, så går ju godismaskinen ut, haha. Kanske provar jag "Lillis metod" redan i morgon.
     
    Sacke idag. Fin häst!

    Juni 2016

    Latoyahästen åkte till hemmaklubben och hoppade. Hoppade tydligen både osynliga och fullt synliga hinder.
     
     
     
     
     
    Smileygubbarna fick pryda skallen eftersom jag lyckades glömma hjämen hemma, haha. Hur jag gör hemma har ingen med att göra, men på anläggningen får man givetvis inte rida utan hjälm. Vi bestämde som så att vi kör på, men skulle någon komma (ffa barn) så skulle vi vara klara och avsluta. Som tur var så kom det inga ungar, så vi kunde fullfölja passet. Jag lär inte glömma hjälmen fler gånger när vi ska åka iväg ;)
     
    Aleccis tävlade i Norrahammar-Taberg och vi hade väl inte vår bästa dag där, men såhär i efterhand var den inte genomdålig heller. 5 fel i första, och uteslutna i 115, fast vi kunde hoppa hela rundan. Vi blev uteslutna för att vi fick ett stopp och några nedslag.
     
     
    Provade att fota lite med manuella inställningar på kameran.
     
     
     
    Latoya var i Sävsjö på sin andra P&J. Hoppade denna gång 70+80 cm och var felfri i båda starterna.
     
     
    Det dök upp en tanke, en liten lösning, på mitt stora problem. Detta inlägg borde jag påminna mig själv att läsa varje gång jag fastnar i träsket när det inte verkar finnas någon avsprångspunkt och det enda jag gör är att måtta och måtta.
     
    Vi åkte till Lenhovda! Hoppade 110 och 120. A bröt ut i kombinationen i omhoppningen (vilket jag aldrig tror ha hänt innan). Men utöver det så flöt det på bra och började äntligen kännas lite bättre igen! 0+7 fel. I 120 gjorde jag en stor ryttarmiss; bedömde det som långt mellan 4-5, så gasade för att räcka fram, men med facit i hand hade det aldrig behövts. En volt och resten kändes SKITBRA. 4 fel.
     
     
    Nästa hoppträning, två veckor senare, fanns det hopp igen och det började kännas bättre. Latoya reds på som vanligt.
     
     
    Började smyga upp hindren lite mer när jag hoppade Latoyahästen.
     
     
    Aleccis tävlade på hemmaplan - på gräsbanan. Hon var magiskt jävla jätteskitfin på marken. Jag hade verklgien hittat en ridning som satte tryck men även balans i henne. Hon har aldrig känts så bra på marken! På framhoppningen slog vi rekord i bra språng. Jag blev skickad till månen över hindren. Har aldrig känt så klockrena språng från denna häst! Var lyrisk över hur fin hon var. Men på banan, på gräset, är hon försiktig känner sig inte helt trygg. Vi kom inte runt starterna på första dagen, men andra dagens 120 var mycket bättre och vi fick hoppa allt utom sista kombinationen för då hade vi rivit för mycket plus ett stopp vilket blev uteslutning pga för mycket hinderfel.
     
     
    Latoya åkga på P&J på nytt ställe, nämligen Forserum, och debuterade även 90, utöver en runda i 80 cm. Två till felfria rundor att lägga till samligen.
     
     
    Jag började hoppa Sacke regelbundet och bokade inte vår första P&J. Även Aleccis fick följa med på samma P&J. 4 fel i 110, 12 fel i 120 med Aleccis, 4 fel i 70 och 4 fel i 80 med Sacke.
     
     
     

    Pärla

     
     
    Två gamla bilder på Pärlisen. <3

    Snudd på oväntat besök

    Latoyas första tur efter hennes vila avklarad. Det var jakt i skogen, så vi fick hålla oss på en äng = glad Toytoy. Jag hade stora planer om att vara konsekvent och noggrann, men det blev mest springa av sig, lyckas svänga innan vi krockade med stenmurar och fundera på hur fan hon lyckas sparka bakut med sjuka skruvar så att hon knappt håller sig på benen. Udda häst jao. Annars var hon bara precis som vanligt - på gott och ont, haha. Vi red runt i drygt en halvtimme bara. Börjar lugnt och fint. (:
     
    Sedan kom en kompis som jag inte träffat på fyra och ett halvt år(!!!) ner på besök efter att vi väldigt spontant kom in på samtalsämnet "rida" på fb igår. Så kul och sååå oväntat! Och jag är så himla glad att det blev av! Annars blir det ofta "det hade varit kul någon gång" och så går dagarna, och lika fort har man glömt bort det. Men detta tog vi tag i direkt och vi hade sjukt mycket att prata ikapp om, haha. Hon fick ta Pärla och så tog jag Aleccis. Sedan tog vi ett väldigt lugnt varv runt byn - för Pärlis skull. Aleccis är ju en väldigt känslig häst sett till energi, och snappar upp energier snabbt och här var bevis på detta men i motsatt riktning. Superlugn stämning och låååg energi = jättelugn och SKITFIN Aleccis. Vi tog lite trav och galopp också, och hon var tamejfan en dröm. Så jävla fin, lugn, balaserad, stadig och mjuk. Drömhäst :D
     
    Så alla hästarna fick komma ut på en tur och det är tamejtusan stimulans för min del. Alla hästar gillar att få känna sig behövda och använda <3
     
     
    Latoytoy efter sitt lilla motioneringspass. I morgon lasttränar vi lite igen och sen rids hon på nyår igen, och även nyårsdagen - men inget hårt eller ansträngande utan vi mjukstartar. Därefter rullar hon fem dagar i veckan från och med nästa vecka, och redan den veckan ska hon med och hoppa lågt för att komma igång så snart som möjligt.
     
    HAHA, det här var den enda bild jag hittade lite snabbt och smidigt (pga, eller jao, tack vare får jag väl säga, den ganska flitiga dokumentation jag sysslat med sedan många år tillbaka). Louse och Cinta och så Pärla är med på bilden. Från 22 april 2012. Well, det var ett tag sedan.
     

    Maj 2016

    Jag hade så ont i mina axlar att jag inte ens kunde sova, och om jag somnade så vaknade jag av smärta. Inflammation i muskelfäste och leder. </3 Gick till sjukgymnast som sa tre saker; "det kommer försvinna", "du kan hålla igång som vanligt" och "här är några övningar". Eftersom hon sa nummer ett och två, så sket jag i nummer tre. Käkade smärtstillande som att det var min enda föda. Ansvarsfullt osv.
     
    Sommarpälsen var nästan klar - efterlängtat!
     
     
    Lasttränade Latoya inför framtida äventyr och red med Ida som red Pärla. Hon gick alltså fortfarande någorlunda regelbundet. Åkte lite på en kompis unghäst.
     
     
    Latyoas andra hoppträning. Hon var lite av en röv. Rätt mycket röv faktiskt, hahaha. Det-är-kul-med-unghäst-det-är-kul-med-unghäst...
     
     
     
    Även A hopptränade. Hon var inte en röv.
     
     
    Silv-hen-bjälke-tjafset började xD HAHAHA, herregud. Aw, finns det någon gulligare? :')
     
    Kompis provåkte Latoyahästen. Gick finemang såklart, vad annars :D
     
     
    Bästis-A var i Bankeryd och kom tvåa i 100 och vann 110. <3 Red ihop 0+4 fel i 110 och 8 fel i 115 dagen efter.
     
     
    Blev pissed på ostmisshandlare:
    "Osten behöver ingen motivering. Hur kan man inte begripa hur man hyvlar en ostjävel?! Hahaha, okej att medelålders är inkompetenta i internets magiska värld och att föräldrar borde ta ansvar (lika mycket efter som före en planerad förökning) - men är inte osten det viktigaste här i världen? Att inte ha något bedömningsseende är oroväckande redan i trafiken, men på osten... Den kära, kära osten. Logiken att snurra på osten och hyvla lika mycket från alla håll - hur får man in denna viktiga samhällsinformation i skolan?"
     
     
    Jag och Ida hoppade med Latoya och Pärla... och jag var rejält nära att åka av. Men det gick ju bra, hahaha. Det dök upp färgglada cyklister på vägen som L reagerade på. (;
     
     
     
     
    Pärlas sista någorlunda "riktiga" hoppning. Numera är det hoppförbud som gäller för tantis.
     
    Jag konstaterade att det inte är särskilt svårt att lista ut att den här hästen kan springa fort. Kolla in dessa lår!
     
     
    Jag fick hoppa Emmas Nicke! :D Det var jättekul! Han var väldigt, väldigt lydig, och inte så som jag missuppfattat honom (lite åt det långsamma hållet typ).
     
     
    Jag och syster var på kösläpp för att kolla in konstiga stadsbor och äta gratis bullar. Rimligt.
     
    Tävlade i Bratteborg med Aleccis och hade stolpe ut, men två jämna trevliga rundor i övrigt. Åkte själv. Ett ner i både 110 och 115.
     
    Latoyahästen hoppades för tredje gången och nu var hon inte en röv längre, hehe. Hon var piggelin och mycket bättre, men rätt ojämn i bjudningen; full jävla gas eller skittrög. Men vafan, hellre så'n! Hon är helt otittig på hinder, men hoppar med lite speciell teknik när det är läskigt, hehe.
     
     
    Hoppade även A och började tvivla på mig själv. Det gick inte direkt skitdåligt, men att sitta och känna att man inte ser distanserna och bara förstör. Blä, det suger.
     
    Åkte låtsas-western på Pärlahästen.
     
     
    Latoya gjorde sitt dittills bästa pass. Aleccis dressyr kändes inte heller skitbra. Däremot så hoppades hon lite på gårdsplanen inför årsdebuten på fälttävlansbanan.
     
     
    Djuren fick ny hage. Glada djur.
     
     
    Vi åkte till Kinda och red H90 på 62,3 + 0 + 0 = 62,3 straff.
     
    Viktigt att alltid rulla sig på den dammigaste platsen...
     
     
    Hittade en ko utanför hagen, så stannade Mjölkis och stoppade in kossan i hagen igen. Ringde och meddelande bonden.
     
     
    Bildresultat för employee of the year
    (Sa den ödmjukt, haha)
     
    Mina bruna var (är) "lika men ändå så olika".
     
     
    Min svacka gick mig inte bara på nerverna utan även på hjärnan. (Och jag skulle bara veta att det inte skulle vänta på hela året. Yeey.)
    Kollade sadeln på A igen. Satt fortsatt bra. Gött, gött. Gillar ju min sadel.
     
    Latoya gjorde P&J-debut och hoppade 60+80 cm, båda felfria. Dessutom gjorde hon "konster", som hon inte har lärt sig, före start:
     
     
    Hopptränade med A igen och vad jag än gjorde, hur jag än gjorde det, och oavsett om tränarn stod på marken eller inte - så fungerade det inte. Ingenting verkade fungera. Det sög. Jag sög. Vi sög. Men mest sög jag.

    Aleccis på tur med GoPro'n

    Självklart var jag tvungen att ta med GoPron igår, därför fick A gå en kravlös tur. Vi tog rundan som i min värld heter "stora Kettilsås" för det finns en kortare variant också, som jag förvisso aldrig rider. Här är allt utom fram- och avskrittning och skritten nedför himlabacken, dvs kvar blev en typ 40 minuter lång film. Det är mest galopp, men är  såklart inte så kul att glo på hela den, haha. Därför drar jag här "highlightsen" eller vad man ska säga.
     
    02:00-05:40 - det här är alltså varför jag är så imponerad över att hon är en stjärna i terrängmomentet i fälttävlan, för såhär töntigt tittig kan hon vara, haha!
    19:10 - är bäcken. Inget speciellt på så vis, men det är det enda vatten vi har i närheten och mer än så kan jag inte träna på "vattenhinder". Tråkigt, men bättre än inget.
    28:05-29:05 - tre små träd det gick att hoppa över.
    35:30 - den där jääävla backen där A alltid är skitjobbig och ska sticka. VARJE gång. (Den ingår i byn och är på väg hem, så vi rider där ofta.) Just den här gången var mild.
     
    Förresten så är vägen från 29:25 en fet besvikelse, haha. Där fanns det jättemånga träd att hoppa, men tyvärr så skulle markägaren röja snabbt efter de fallit. Tråkigt för oss. Rätt bra underlag (bättre än det ojämna som var på stigen i skogen där vi hoppade nu).
     
    Jag tar av och på hjälmen med kameran några gånger och det är för att se så det filmar som det ska, kolla hur mycket batteri det gått åt men även se så den startat/stängt av som jag önskat pga rider med headset så hör inte pipen när den startar, börjar/slutar filma, och stänger av.
     

    Mat, jul, jul, mat och ännu mer mat

    Dagen före julafton, dvs i fredags, så ville min lillasyster Becka och vår systers bonusbarn Felicia rida. Fine, för min del, hehe. Aleccis tränade dagen innan så hon kunde gått och väl få ett litet longeringspass bara, och så fick Pärlis följa med ut. Latoya lekte vi med, och filmade den film som är i förra inlägget.
     
    Ingen vill frivilligt rida Aleccis när det finns andra att välja på, vilket är obefogat för Aleccis är väldigt, väldigt snäll. Men Felicia klagade inte när hon blev tilldelad Aleccis (bc Becka: "jag vill ha Pärla!"), så då fick det bli så då. Felicia är tio år gammal, har ridit lite till och från men aldrig så mycket att hon blivit koordinerad på ryggen, så hon är fortfarande nybörjare. Safety-snöre på A så skulle inget kunna hända.
     
     
     
     
     
    Det var lite kul för jag hade ett hål längre läder än vad som är mina hoppläder så de kändes ändå inte skitkorta. Men jag längde tre hål till Felicia. Dvs tio år, haha. De var ändå för korta så fick länge lite till. Det är då jag känner mig väldigt lång, eller inte, hahaha. Felicia ville för övrigt bara skritta och trava, så det var planen. Men missuppfattningar betyder galopp, så det blev lite galopp också. Dock lugnt och fint, så var inga konstigheter. (:
     
     
    Becka ville också prova A (på snöre). Gick också bra, såklart. Är ju världens bästa häst - vad kan gå fel?
     
    Julafton innebar rätt kravlöst i skogen och byn och sedan två hushåll (+två snabbesök) á la julfirande.
     
     
     
    Juldagen innebar ridning igen och sedan mer julfirande i ytterligare ett hushåll. På annandagen köpte jag GoPro'n och red givetvis A, därefter skulle vi till ytterligare ett hushåll men nu fick det vara slut på julmat, haha. Vanlig mat stod på bordet, skönt det! Vidare till ett annat hushåll för julgröt direkt efter.
     
    Vi har alltså ätit helt sjukt jävla mycket och inte bara mycket i mängd utan även antal gånger. Så nu är matsäcken extra uttöjd och jag blir hungrig hela tiden. Direkt efter att vi har ätit så är jag hungrig igen, haha. Bra osv.
     
    Igår åkte jag till storbyn och mina goda vän Emilia som jag inte träffat på ett tag. Men först red jag, såklart. Sedan var det full fart till Jönköping och gissa tre gånger vad vi började med? ;) ÄTA såklart, HAHA. Åt på Jensens och var inte särskild nöjd faktiskt. De har fan tappat det, där borta. Synd. Är ju mitt favoställe... Sedan finkammade vi Charlies, men jag köpte ändå bara en pälsglans (som inte ens var på rea), därefter gjorde vi stan och gick i mycket affärer. Blev sedan godissugna och bestämde oss för att gå på bio senare. Nu var klockan alltså 14/15-ish. Filmen vi ville se började 21.15(!). Jao, vi hade ju inte direkt tidspress. Gick förhållandevis noga igenom affär efter affär, men hade inte tänkt köpa något. Förutom en ny plånbok/korthållare. Men jag vill ha en exakt likadan som jag har - så här lät vår konversation;
     
    Emilia: de har nog sådana där inne! *pekar*
    Jag: det måste vara en sådan här.
    E: ja men det har de nog där inne.
    J: den ska vara exakt såhår; inga jävla fack i.
    E det har de nog där inne
    J: och den får inte vara tjockare...
    E (för femtioelfte gången) : det har de nog där inne
    J: ... och så måste stå VOLVO över hela.
    E: det har de nog inte där inne.
    HAHAHA. Det fanns en smal, utan fack, väldigt lik min gamla. Men det stod inte VOLVO på... Fick nöja mig ändå. RIP halva min värdighet. ;'( hehe
     
    Sedan kom vi på att vi var hungriga(!) på kvällsmat, så vi bröölade biltemakööörv över halva stan och tog Biltema på vägen till a6. Fan vad jag älskar fransk hotdog med masssor av vitlökssås. Det var fan nästan till och med bättre än Jensens... (och mycket billigare)
     
    Tog oss därefter igenom Hööks, och därefter a6. Nu började vi faktiskt gnälla lite på rätt onda ben/fötter. Beslöt oss för att gå där så länge vi kunde (pga tid att döda) och därefter köpa typ en te eller något på ett café och sitt där och vila/vänta in den sista tiden. Sagt och gjort; med en och en halv timme kvar till bion, så intog vi ett närliggande café. Det var sååå skönt att få sitta ner ett tag. Vidare till bion - och mer att äta. Popcorn, chips, godis, läsk. Man måste ju tänka på figuren!
     
    Filmen vi såg var komedin "Why him" som faktiskt var över förväntan. Jag skrattade till och med högt ett par gånger - den ni! Rätt bra betyg alltså, från någon som annars möjligtvis bara drar på munnen om det är något kul på duken. Sedan sa vi hejdå och jag var hemma till midnatt.
     
     
    Idag har jag ridit Aleccis och därefter Sacke. I morgon går Latoya igen! Det känns som hon kommer vara glad. Jag har taktiskt inte lekt med henne på några dagar nu för att förhoppningsvis ha lagrat lite energi så hon är extra busig också. Finns inget så underbart som glada, busande hästar :D *hearteyes*

    Latoya busar

    Detta på filmen är verkligen 100% oseriöst bus, lek och dumheter. Inget seriöst, inga baktankar, inget grundläggande - och väldigt lite "rätt". Jag ser själv stora brister här och där men då får man vara glad att hästen inte "svarar" på det jag omedvetet skickade iväg innan jag kom på mig själv. Det finns ingen träning bakom heller, utan det är en godissugen, lagom laddad och lite understimulerad unghäst som springer runt och gör av med lite energi. Det finns visserligen delar som är mer seriösa än andra, t ex att jag checkar så ryggning (och att lyfta vänster framben när jag ber om det) fungerar och det är fint att se att hon lugnar ner sig direkt när man ber henne. Det är en väldigt schysst liten häst. :) Dessutom kommer hon alltid när jag ber om det, om än med lite fördröjning ibland, hahaha.
     
    Den där gången som hon var heeelt galen så var hon ungefär dubbelt så laddad som hon var vid detta tillfälle. Så här har vi springit runt och leka och busat (fast hon har bara "släppt till" såhär de sista gångerna, annars har det möjligtvis kommit en bakutspark på sin höjd). Kolla även vad "fin" gräsmattan blev av Latoyas konster, haha. *Hoppsan* #värt ;)
     

    En första inblick på det nya tävlingsåret

    Nästa år kommer börja ganska mycket som det här slutade. Det låter kanske dramatiskt, men det är inte så jag menar utan bara glädje, mål, planer och utvecklingsdoft. Utöver mina så kommer jag fortsätta hoppa och tävla med Sacke. Sacke är en väldigt trevlig valack född 2010 som mest går dressyr och i skogen med sin ägare men jag får den stora glädjen att hoppa, och som sagt även tävla, honom. Sedan går Aleccis och Latoya också, så jag är väldigt tacksam att jag har tre olika individer på olika nivåer med lika olika mål och utvecklingsplaner. Det känns fantastiskt!
     
    Som det ser ut nu så kommer jag starta med två av hästarna på årets första tävling i Värnamo i slutet av januari. Det är Aleccis och Sacke som går där. Min än så länge lite flytande tanke är att Latoya eventuellt går i Jönköping i början av februari, men det förutsätter ju att allt känns "grönt" nu efter vilan. Innan Latoya går lokalt så vill jag att hon ska gå en låg och lätt P&J utöver den vanliga träningen. Så hoppas vi på att vi tar vid där vi slutade sist och att frågetecknet i Kalmar var något ytterst tillfälligt. Men jag har med det i minnet och ska se till att komma ihåg det framöver så jag inte lägger henne i en knasig sits som inte känns helt och hållet genombra. Är det något frågetecken så är det givetvis inte aktuellt att åka och tävla.
     
    Tanken med Aleccis är att hon ska gå fler fälttävlingar i år, så det ska jag verkligen försöka sikta in och se till att åka på. Nackdelen är att det ofta blir betydligt längre att åka, men samtidigt är tanken att vi ska hålla en högre nivå (framför allt i dressyren!) som vi lägger ner mer fokus på nu i vinterträningen. Då blir det helt plötsligt mer befogat att åka längre också.
     
    Jag vill även starta Latoya på någon pay & cross om det arrangeras i närheten. Det finns asolut inga förhoppningar om att det skulle finnas talang (tyvärr - hon är tittig), utan är snarare kul att se hur hon ställer sig inför uppgiften. Men man får inget veta om man inte provar.
     
    Det är ett jobberbjudande i luften som jag suger på just nu och gärna vill ha, och då försvinner helger igen. Så dessa planer jag nämnt här är ju innan jag vet hur det ser ut med jobbhelger. Men drömma får man ;)
     
     
     
    (Foto: xoffbeat.blogg.se)
     
     
     
     

    GoPro Hero5 Black

    NEW IN!
     
    Jag har givetvis inte fått någon GoPro i julklapp haha, den kostar för fan nästan lika mycket som min bil. (Dyr kamera eller billig bil..?) Men jag fick lite pengar, och då jag har velat ha en GoPro så betalade jag nu mellanskillnaden och slog till! Det var tänkt att bli en GoPro Hero4 Silver, men sen såg jag att 5:an bara kostade 100 kr mer - så det fick bli femman! Är väldigt förväntansfull och har stoora förväntningar på bra resulat, med tanke på att den lågbudgetactonkameran jag tidigare använt inte alls har fungerat som headcam och särskilt inte till ridning. Men nu blir det ändring på det!
     
     
     
     
     
    Nu kommer ni få följa med oss inte bara ut på fälttävlansbanorna utan säkert på några vardagsturer också. :D

    God jul

    Jag får nästan be om ursäkt för den dryga tonåringen, haha. Orkade inte försöka fjäska fram en bättre bild. De andra är 👌😍 Jag och A har varit på jultur, de andra gör inget. 


    Jag har på sätt och vis köpt mig en häst i julklapp, för idag har jag betalat klart Latoyahästen. Woopwoop! :D 

    Relaterar

     

    Inte det bästa vi gjort

    Träning idag då, detta är vad som är primärt:
     
    MIN JÄVLA VÄNSTERHAND SOM JAG TYDLIGEN INTE STYR MED NÅGON EGEN JÄVLA VILJA UTAN SOM GÅR PÅ NÅGON FUCKING AUTOPILOT OCH "DÖDAR" (citat K) HÄSTEN. (<- befogat med versaler pga trött som fan på min äckliga jävla opåverkbara vänsterhand. :))))
     
    Min vänsterhand håller i tygeln och gör ofta för mycket, när den inte ska göra något alls. (Dvs mer innerskänkel än smygtagande i innertygeln är en av läxorna.) Denna fungerar således bättre som ytterhand. Högerhanden "vågar"/vill(?)/kan tydligen inte hitta något stöd alls emellanåt och blir då yvig och "letande" på helt fel sätt. Jobbigt. Överlag är skänklarna dåliga. Dåliga på det vis att de inte gör sitt jobb... Detta kommer bergis från att jag länge varit sååå himla försiktig (kortsiktig lösning, men rent felaktigt långsiktigt) för att jag vill att hon ska vara lugn. Nu har jag askassa skänklar som helst bara vill hänga i fred. Obviously. Jag har ju också ridit med lite handbroms mest hela tiden under mina och Aleccis år, så det är inte konstigt att hon inte svarar med power när vi numera frågar efter mer engagemang.
     
    Vad som däremot är bra är att vi faktiskt blivit mycket bättre än i somras när vi började träna för K. Men så är det ju det klassiska; ju bättre det går ju mer förväntar man sig och därför känns det inte alltid super.
     
    Jag är inte missnöjd, men vi har haft bättre pass också. Jag måste jobba på att "släppa" (snarare lätta, men vi pratar släppa för att min hjärna ska komma till handling. Hand-ling, lol.) vänstertygeln till att börja med, och våga hitta ett stöd med högerhanden. I andra varvet har vi andra problem, men där fungerar ytter- och innertygeln i alla fall någorlunda.
     
    (Plus att jag är världens jobbigaste elev: "jag vill inte göra så för hon kan få ont, jag vägrar för det kanske gör ont på henne, nej jag tänker inte göra så för det känns som hon får ont" HAHA, hela tiden. Vill ju bara henne väl. <3 Mvh började gråta på ridskolan när ridläraren sa att jag skulle använda spöt på hästen. (Källa: mor))
     
    Ont är inte bra. Ont i munnen, ont i ryggen, ont i kroppen. Jag är så rädd för ont! PS. hon får inte ont. Vi tränar henne inte ont. Men K vill att jag ska stretcha A och jag vågar inte för A kanske får ont? Hahaha. Rimligt osv.

    Mot Sherwoodskogen!

    Några timmars julklappshandlande. Åh, vad jag egentligen hatar det av hela mitt hjärta. Inte att handla (eller jo, att betala är tråkigt...), utan den här hetsen. Det enda det bygger på är att butikerna går plusplusplus. Precis som alla hjärtans dag, mors-/farsdag och andra "blablabla"-dagen. Köpa, konsumera, bara mer och mer.
     
    Men nu har jag iaf lagt alldeles för mycker pengar på julklappar, men har ändå ett par stycken kvar. Har ju köpt till folk som jag inte ska byta med, haha. Det är egentligen ENDAST de gåvorna som är roliga. Nivet när man springer på något som fullkompligt skriker någons namn. Så det gick bli lite extra julklappar.
     
    Nu ska jag åka till djuren och packa in Aleccis i lådan för att åka på träning. Förresten så kommer jag denna jul på sätt och vis köpa den allra, allra bästa (och dyraste) julklappen till mig själv. Nummer två är också både rätt viktig och dyr, hehe. Will tell you!
     
    Gammal vårbild på en Pärlahäst på vift. Löööve.

    Lastträning, brutalt bus och en ridtur

    Slängde in Latoytoy i lådan efter att jag hade tagit ner dem till stallet och gett dem lite att äta. Gick in med henne, och hon följde med. Gjorde det tre gånger, men så går hon ut igen när det passar. Bad henne gå in själv och hon gick glatt in själv. (Duktig, det tar sig!) Trots att det hände lite omkring med människor, dörrar som öppnades och sådär. Skulle ta in henne igen, men då tog det stopp, haha. (Det var som att hon upptäckte allt spännande runt omkring.) Så gick in med henne - hon följde med. Gick ut, och bad henne gå in igen. Hon fattade inte först så var inne med halva kroppen och kom ut igen några gånger, men gick sedan in helt. Avslutade med det. Släppte henne lös och busade på gårdsplanen. Alltså jävlar i helvete vad hon släppte loss! Har ALDRIG sett henne i närheten av så "vild" som hon var idag. Heeeelt crazy, haha. Flög i stora bockar, med rejäla sparkar och ställde sig och stegrade rakt upp och fäktade två gånger, och hoppade runt i en stegrade-sparkade-rörelse i någon piruettvariant flera varv, hahaha! Skrattade ihjäl mig av hennes "ryck". Det var SKITKUL! Önskar att jag hade tagit fram mobilen och filmat. Jag kommer inte ha en chans att sitta kvar om (när?) hon gör så när jag sitter på i de bockarna och kasten. Herregud, hahaha. Hon känns rätt pigg överlag just nu faktiskt. Sedan är väl vindarna inte helt utan skuld till detta bus för dagen direkt. Men ändå. Kul häst!
     
    Jag har inte lasttränat så jättemycket (typ 3-4 gånger(?) när ekipaget ändå varit kopplat när A har åkt), men vi har ändå kommit en hyfsad bit på detta med att bli inskickad = gå in utan mig. Som det är nu så hade jag absolut kunnat åka själv med henne, men jag tänker givetvis träna vidare och är inte nöjd förrän det är snudd på Aleccis-nivå på lastningen.
     
    Aleccis och jag tog sedan en sväng på andra sidan vägen, på de vägarna och i den skogen. Fick även in asfaltsunderlag på den turen utöver de betydligt mer vanliga underlagen. När vi hade ridit över träbron så ville A gå till VRF, men vi skulle bara rakt över vägen. Känns ändå bra att hon "drar" ditåt, trots att vi inte haft något toppen-"hoppår" i år. Aleccis var piggelin men ändå någorlunda ridbar. Imorgon tränar vi för K igen. :)
     
    Toytoy i lådan.

    En ny nivå

    Min framhöftade tidsplan var rimlig, och jag kunde gå och lägga mig klockan 05 i morse, efter drygt 12 timmar i lastbilen under eftermiddagen, kvällen och natten. En kompis följde med, och vi skreksjöng tillsammans tills vi fick ont i halsen och öronen, haha. Alltså jag älskar det! Mata mil och skråla till bra musik. Livskvalité.
     
    Åkte och lämnade kompis innan jag kunde åka hem och sova. Två timmar sömn blev det totalt. När klockan ringde var det verkligen inga problem att kliva upp, konstigt nog. Däremot var jag såklart inte ett dugg pigg, utan snarare dötrött. Orkade inte ens stå i duschen utan satte mig ner och blundade och försökte vara halvproduktiv samtidigt. Effektivitetsnivå: 0,5 av 5 toasts. Tuffade upp till Jönköping i passagerarstolen då gubben också hade ärende, så försökte vila på vägen. Men det gick sådär. Jag är kontrollbehovets moder och har svårt att koppla av och vila/sova när någon kör. Men det fick duga. Hade vilat ögonen lite om inte annat, i alla fall.
     
    Sedan är det detta med att ta för sig stå på sig, höras och synas. Det ÄR provocerande för vissa med folk som tar plats, och jag är en sådan. I detta fall försökte jag snyggt lägga fram att jag borde få vara först (pga min jobbnatt och lite sömn), och det gick bra för de andra med, så jag var klar tidigt. Hade inte orkat äta något innan, så efter avslutat ärende så gick jag och gubben och fikade frukost i a6. Åt en stor, jättegod räkbaguette och tog en varm chokad till. Satt så himla fint. Kollade lite lätt några av affärerna i a6, men tog sedan Ekohallen (Latoya är dyr i hästgodis just nu... Hm, hon är också ett riktigt litet as pga detta. *...skyldig*) innan vi åkte hem igen.
     
    Startade igång andra bilen med starthjälp och bensindunk och gick sedan och la mig och sov i två-tre timmar till. Sov som en jävla gris. Det var fantastiskt, haha. Vaknade som en ny människa, dock lite nyvaken och slö, och tog sedan stallet; vattna, mata med godis, pussa och klappa, och checka allmäntillståndet. Valde faktiskt ändå att inte rida idag. Jag har nått en ny nivå av trötthet denna tisdag och har bara förstökt göra det allra viktigaste idag. Nu blir det vågrätt läge tills det är dags att sova igen. Imorgon är det dags för nya tag!
     
    Hjärtisar <3

    April 2016

    April började med att jag var riktigt, riktigt jättesjuk men ändå envist skulle åka till Värnamo för finalen i deras cup  där vi, trots min dagsform, lyckades vinna båda klasserna (105+115) och blev tvåa totalt i cupen! Bästa hästen <3
     
     
    Dagen efter fick jag också äntligen besked om att den nya hästen stod lastad och redo för hennes livs resa - nämligen från Estland och hela vägen till mig i Sverige.
     
    På kvällen den 4 april så anlände Latoya! ÄNTLIGEN!
     
     
     
     
     
    Hon var vid god hälsa trots den långa resan och upplevdes positiv. Det blev inte så mycket ös i hagen, utan de bruna fann varandra ganska fort.
     
    Jag och Jennie var kulturtanter och kollade på Nour El Refai i Kalmar. (Detta kommer vi faktiskt göra igen i vår.)
     
     
    Latoya och jag gjorde debutturen ihop. Två kilometer; fram och tillbaka till Oljetorpet bara, skritt och några travsteg. Gick skitbra!
     
     
    Aleccis fick åka till Laholm och vann en 110 till. Sen började det komma bakslag; 13 fel i grunden. Detta är den tävling vi har åkt till som legat längst bort: nästan tre timmar enkel resa. Hoppa två klasser, och sen hem igen tre timmar. Lite annorlunda, men det gick ju bra det också.
     
     
    Gjorde andra turen med Latoyahästen, och red Aleccis som vanligt.
     
    Lillis gjorde sin dressyrdebut med nya ryttaren och vann sin klass! Dessutom blev han tvåa individuellt i lagklassen. Heja Lillis! (Han fick rycka in som reserv när ordinarieponnyn blev skadad. Men det gick ju galant!)
     
     
    Latoyahästen mös med Jennie (som dessutom tog körkort! WOHO!).
     
     
    Checkade lastningsstatus med Latoyahästen, och det var inga konstigheter att gå in i godislådan.
     
     
    Aleccis var på P&J i Sävsjö; hoppade 110 och 120 - felfri i båda!
     
     
    Första uppsuttna bilderna på mig och Latoya;
     
     
    Latoyahästen gick mest "sin" runda i skogen, men vi gav oss även på att rida i byn. Det gick trögt då hon var rädd för kor, haha. Och var det inte kor så var det annat hon stirrade på. Högergalopp visade sig vara den svåraste att fatta på hjälpen. Vi red även på ängen.
     
     
    Latoyahästen var på sin första hoppträning! Det gick rätt bra faktiskt, trots massa spännande; folk, ponnyer, hinder, ny plats osv.
     
     
    Pärla började trappas ner inför ett framtida liv som heltidspensionär.
     
    Aleccis tävlade i Eksjö och vi sög som vanligt. Vi suger alltid i Eksjö, haha. Vägrade ut oss i majoriteten av klasserna, och tog oss runt med 9 fel respektive 5 fel i de andra. Strongt jobbat, hahaha.
     
     
    Btw så snöade det när vi anlände för tredje dagens tävling.
     
     
    Latoyahästen fyllde fyra år (på "rätt" dag), och kallades tydligen "Biggie" av grannsonen, hehe.
     
     
    Hoppade Aleccis, och försökte hitta tillbaka till... något bra.
     
     
    Red vidare i skogen och byn med Latoya, funderade vidare med Aleccis och körde fortfarande mjölkbil på heltid.

    Morgonrock är heaven

    Såhär i julklappstider så måste jag dela med mig av, hm, jag tror det var förra årets julklapp(?). Jag har aldrig tidigare ägt en morgonrock, och har inte direkt kännt att jag har det behovet heller. (Jag menar, ridkläder 24/7 är ju det enda som gäller). Men så fick jag denna goding och jag är käääär!
     
    Den är fluffig, mjuk, len, gosig och SKITVARM. Typ döende-varm. Men helt fantastisk. Jag har nu tagit mig tid att gå runt med den och jag måste säga att det verkligen är min grej. Eller well, lite varm kanske, men vem hade kunnat ana att en morgonrock är definitionen av himlen i klädväg?! Så tryter julklappsidérna så kanske en morgonrock kan vara ett förslag? Det är ju inte direkt skitnoga med storlek heller, vilket det annars kan vara i kläder.
     
    Utöver att sicka kärlekstankar till min morgonrock denna förmiddag så är det stalltid som gäller efter fruskort. Sedan ska jag se om jag kan skriva ut papper till morgondagens äventyr. Jag kan ju berätta i korta drag om hur intensivt det närmsta dygnet, eller typ 1,5 dygnet kommer bli:
     
    Jobb ca 16.15 till... 05(?)-ish, är inte i säng förrän 05.30 kanske - som tidigast. Ska till Linköping, så det blir långnatt för hela slanten (vilket jag inte har något emot!). Sedan ska ringer alarmet på klockan absolut senast 07(!!!) och jag måste duscha för man måste vara fräsch på det jag ska iväg på. Klockan 09 ska jag nämligen vara i Jönköping på ett ställe jag inte ens hittar till, men hoppas jag hittar och att jag är där på en timme. HOPPAS. Ska vara där en heldag (lär vara piggast på plats... Typ?) och sedan hem på eftermiddagen. Direkt till djuren för vatten, klapp, godis och det där. Men det blir ingen ridning. Det tänker jag inte kräva av mig själv, det är en sak som är säker. Vad kul det är när livets olika planer klaffar. :)))
     
    Tar väl igen detta med att inte ha något planerat på onsdag sedan, och hoppas på att det kanske går att boka in en träning på torsdag? Fredag heter uppesittarkväll, lördag dopparedan och eventuellt är vi bortbjudna på söndag. Jul, jul, strålande jul. Ge hit lite snö och minusgrader för helvete!

    Visa dina dancemoves

    Aleccis träning sedan jag skrev senast har varit en lugn och kontrollerad(!) tur i byn efter dressyrpasset i torsdags, dressyr på ängen men i hoppsadeln, och så idag kondition och eehh, "snabbjobb" hade låtit bra om det nu vore en travare/galoppör i träning, hehe. Det började bra med stabil galopp längs vägarna och uppför himlabacken och bortåt. Gick bra tillbaka i riktning mot byn igen, men sen i byn så tappade vi fattningen lite och det eskalerade totalt, haha. Herregud. I morgon blir det ordning på torpet igen och så håller vi oss på en vildsvinsbökad äng och planterar lite lydnad igen.
     
    Jag har jobbat två nätter, ätit julbord och, lyssna på detta; JAG GICK UT igår! Skrev med en av mina barndomsvänner som jag faktiskt inte träffar så jätteofta (vilket är lite synd, men det glöms bort och man hinner inte alltid med). Eftersom Björn Rosenström skulle spela på hotellet så gick vi dit. Fick köa i sjutton evigheter och när vi kom in hade vi missat hälften, haha. Men lite fick vi vara med och skriksjunga. Sen var vi det lite "lugnare" discorummet efter han hade spelat klart och ja, det var inte konstigt att det var färre folk där för själva musiken och arbetet med denna sög plattmask. De körde hiphop utan tempo så det var svårt att dansa till om man inte såg ut som en påtänd ravedansare. Sen blev det tyst en stund och så bytte de låt mitt ibland, och sen körde de samma låt igen en låt senare. I andra rummet var det bättre musik men där var det ju knökafullt. Så vi dansade till silvana imam och något annat..? Sen vare slut, haha. Men vi hade kul så länge det varade, och det är ju ändå huvudsaken ;)
     
               
     
    Aleccis är världens finaste och jag spökade ut mig så att jag inte ens såg ut som mig själv, haha.

    Dressyr idag

    Minusgrader betyder frusen mark vilket betyder okej att rida på ängen! Dressyr stod därför på schemat - med dressyrsadeln till och med. All in dressyr! Det har gått bra, och vi har gjort allt möjligt; ställa ut och in, förvänd galopp, jobbar med mer vinkel i öppnorna men, men och ännu mer MEN; framförallt har jag jobbat med att ha ett stöd i munnen, och stilla händer. Rätt som det var, typ halvvägs i passet, så kom jag på att de blev röriga igen men sen blev det bättre igen. Det finns en hel del att jobba på, men det är ändå kul att känna att vi ändå går åt rätt håll. Långsam utveckling är bättre än ingen utveckling. ;)
     
    Jag ska resten av kvällen och en bit av natten av natten dejta mjölkis och äntligen få köra mjölk igen. Ska lyssna på musikhjälpen och mina favo-podcasts tillsammans med musik. Förstå vilket lyxjobb detta är! Man blir smutsig, och svettig ibland så man rör på sig och håller igång, samtidigt som man kan lyssna på det man känner för, för stunden och jao, bästa jobbet! Har ett pass framför mig i morgon också, och sedan är det julbordslördag.
     
    Aleccis har nu även påbörjat sin hoppvila på tre veckor. Latoya har vilat i två av sina fyra veckor och Pärla är bara pensionär.
     

    CHALLENGE: hoppa Aleccis med vanligt bett - film!

    Ooookej, det här var inte vackert. Det enda jag vill är att vara snäll, bussig, schysst och vänlig mot min häst. Och så rider jag med dessa nävar?! Herregud. Vilken aha-upplevelse jag fick när jag redigerade filmen. Jag måste ta tag i problemet "HÄNDER" typ; nu. Glappande tyglar, vevande händer (som dessutom följer med upp och ner i lättridningen..!), och allt annat än stadig, mjuk och trevlig kontakt. Jao, det är det största jag tar med mig från denna film. Ni andra kan ju ta och kika på dagens utmaning!
     

    Lillis öron

    Igår så fick A vila lite efter tävlingen. Egentligen så hade jag tänkt att longera henne lite på ängen, men det var inte tillräckligt fruset så vi hade bara haft sönder den. Därför fick det bli helvila istället. Latoyahästen ville leka, så vi körde lite följa-john typ. Pärl gör det Pärl gör bäst <3
     
    Jag gjorde nytta även om hästarna tog det lugnt; tömde lösdriften och fyllde på med nytt strö. Alltid lika skönt att ha det avklarat! Det är inget roligt arbete, men måste ändå göras regelbundet. Framförallt nu när Latoya är med i bilden... Det blir ju lite mer arbete så att säga när hon häller ut mängder med vatten dagligen.
     
    På tal om Latoyahästen och vatten; jag hade fått tre äpplen till hästarna idag. La dem i fönstret när jag tog ut och skulle göra i ordning A. Men A såg dem och tog sitt, så då skulle jag ge de andra sina också. (Det får ju inte vara orättvist, hehe.) Precis när jag går in till dem så håller L på att dricka. När hon är klar ser hon mig och äpplet, och blir närgången och vill såå gärna ha äpplet. Jag ser ju lång väg att hon inte svalt den sista klunken, hahaha. Så säger skrattandes att hon ska svälja först och så flyttar jag på mig för att inte bli blöt. Hon är så fokuserad på äpplet att hon uppenbarligen inte kan svälja samtidigt, och efter ett tag så tänkte jag att hon kanske inte ens hade något vatten i munnen? Hur länge kan hon hålla det liksom. Men samtidigt var läpparna slutna på ett lite lätt sammanbitet vis. Jag sträcker till slut fram äpplet - och då forsar det ut vatten. HAHA, den här hästen alltså! Dör lite.
     
    Red därefter Aleccis i skogen, byn, och på andra sidan vägen; skogsgrusväg, stig, skogsgrusväg, grusväg, asfalt, grusväg, träbro, asfalt, grusväg - på raka spår, drygt en timme. Lite alldaglig motion/jogg-style. Hon var glad och trevlig.
     
    I morgon är det "dagen D". Kameran skall placeras i Ebbas händer och jag ser fram emot "the challenge". Jao, jag är oväntat positiv faktiskt. Får se hur länge den känslan håller i sig, hehe. Så invänta film från morgondagen!
     
    "Don't copy the people rou ride against. You have to do better." - George Morris

    Upp på krigsstigen igen

    Alltså yes, detta gillar jag. Ni känner nog till "hen" Silverbjälke? Ett par som byggt upp en blogg med ett alias och alltså anonymt trakasserar sina egna ridelever, skryter om hur "hen" fått dem att börja gråta och även kommenterat - i bloggen - deras utseende (hur stor klyftan är bl a). Det har även funnits en och annan poäng också, tydligen, när det tagits upp olika heta debattämnen ur ridsporten som sport. Jag skiter dock i vilket, utan tycker att det är skit av just den anledning att de är anonyma och inte står för vad de skriver - oasvett om innehållet är "bra" eller dåligt, men värst när det är det sistnämnda såklart.
     
    Nu har nästa person (som förvisso också har ett svajigt cv) gått ut och bekräftat (dock utan synliga källor, men det finns källor ;)) med vem de är. Det har ju spekuerats sedan innan och jag hintade ju lite jag också. Fick då hot från självaste Silv-hen-bjälke att jag skulle bli polisanmäld och en det enda och en det andra, om jag inte tog bort inlägget, haha. Skulle tävla dagen efter och medan jag kopplade släpet så ringde jag själv glatt 11414 bara för att höra vad som gällde. (Förtal osv.) Eftersom jag inte hängt ut med namn och trodde mig ha mitt på det torra så kände jag för att dubbelkolla detta innan jag kunde stå på mig. Hade inte gjort något fel enligt polisen (som själv reagerade på denna fiktiva person och ansåg det denne höll på med rent olämpligt, kan tilläggas) så inlägget finns kvar och sjukt nog är det det första som kommer upp om man googlar på denna stjärna. Så den som vill läsa får ta det den vägen.
     
    Kan ju vara dumt att skriva namnen ändå, men att länka till någon annan borde väl inte vara riktigt lika dumt? -> Vem är Silverbjälke? <-
     
    En sak jag faktiskt reagerat på är stavning och formuleringarna på dennes blogg. De skiljer sig avsevärt. Antingen är det relativt normalt och ja, man ser vad det står och kan läsa. Eller så är det värre än en lågstadieklass som har skrivit med förbundna ögon. Råkar någon i fråga då ha en dålig dag? Eller är det så att det är fler (två) skribenter? ;)
     

    Resultat från Mantorp med Aleccis (11/12)

    Hm, jag har ju gladeligen skrivit att Aleccis är så himla jämn; "alltid glad och likadan", och "att jag alltid vet vad jag får", typ. Men igår i Mantorp så var hon inte riktigt som vanligt. Hon var så jävla pigg! Studsade runt på framhoppningen och när jag skulle göra en volt så drog hon diagonalt mot hindren oavsett hur vi var i förhållande till dem inne i ridhuset. Hon var vrålpigg! Inne på banan var hon också riktigt pigg.
     
    Det var ju frid och förjd så långt, förutom att vi defintivt inte är som bäst när hon är så laddad. Grejen var bara att veckans pass tillsammans med detta inte alls blev bra. Hon har varit riktigt trevlig på det tredelade bettet, så när jag nu red på detta vågade jag typ inte ta i henne..? Så jag red med långa, glappande tyglar. Inte helt medvetet, utan jag kom på mig med att då bli väldigt otydlig mot henne och... glappa med stödet! Inte så bra. Dessutom kunde jag inte alls rida henne bakifrån och fram till handen som jag önskat, för hon låg ju redan på som fan. Sedan har vi det klassiska med att jag tror att hon ska bli lugnare om jag blir passiv vilket såklart är helt fel. Så det var mycket småsaker som inte klaffade alls.
     
    100 cm A:0/A:0
    Det kändes värre än det ser ut. Jag hade fullt sjå att sikta på hinder och inte låta henne löpa. Kolla hur nära det är att hon går bredvid på kombinationen dessutom. Så blir det med dålig, otydlig ridning. Men vi tog oss till omhoppning, och där var det mest långa vägar som gällde, så efter åttan lät jag henne gå lite, litegrann. Jag mjuknade lite - och är inte sen på att dra iväg. Det blir för mycket fart och för framtung fart, så det blir ju inte mycket av ett språng (framför allt inte mycket av höjd i det språnget) och bommen faller. Jag tappar mer fokus, och hinner verkligen inte svänga som tänkt, men hinner svänga efter nästa hinder. Bara det att svängen blir skitdålig - för mycket framvikt och jag får inte tillbaka mitt överliv så A kan inte hoppa. Kom igen och kunde hoppa sista linjen. Hon var svår igår, och jag var ärligt talat skitdålig. Så kan det gå! 0+9 fel.
     
    Delar bara instafilmen:
     
     

    Årets sista tävling gick inte riktigt som tänkt mig. Aleccis var extra laddad och jag matchade inte det riktigt. Bommar föll och till slut hann hon inte ens hoppa för hon hade så bråttom 😅 Lätt hänt 🙄 Bara att träna vidare! 💪 Aleccis är största stjärnan ändå, precis som vanligt ❤🐴❤ #mantorp #sowjumping #kaos #visög

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Dec 11, 2016 kl. 10:08 PST

     
    Till nästa klass bestämde jag mig för att rida bättre, noggrannare, hålla ihop henne bättre. Men det gick ju inte som tänkt det heller. Hon var lite lugnare, men fortfarande pigg inne på framhoppningen. Gick väl bra, men kändes ändå som jag kunde göra det bättre. Hittade dock inte dit på egen hand.
     
    110 cm A:0/A:0
    Kändes bra över ett och två, men till tre så hoppar hon inte. Resten går väl bra, men känns inte särskilt bra just pga det där onödiga stoppet. Hon hade kunnat hoppa! 6 fel i grunden. Är inte så nöjd alls, och bar på blandade känslor efteråt. Dels att jag är så äckligt jävla trött på att aldrig få hjälp. Vi tränar, och tränar men det händer ju aldrig något?! Dels att jag är missnöjd med mig själv och känner att jag kanske ska sluta hoppa med A öht... Men samtidigt så känner jag att vi måste träna vidare för att bli bättre. För vi är ju BRA när vi är bra, det är bara det att vi är jävligt dåliga när vi suger också... Såhär känns det just nu: vi måste ÄNDRA på något. Samma typ av träning kommer inte leda framåt. Jag vet dock inte vad som ska ändras på, hur jag ska ändra på träningen eller vad jag ska träna annorlunda på. Hjälp, någon?
     
    Några timmar senare, hemma i soffan så kollade jag på filmerna. Ser direkt hur jag sitter med långa tyglar och glappkontakt. Jaha, så ärligt talat är det rätt bussigt av henne att ens ta oss igenom hela grunden när jag måste ha varit lite otydlig. Jag menar kontakt och STÖD är ju A och O för att ens kunna rida henne på hinder. Jaja, så är det med det. Alltid är det något.
     
    Innan jag såg filmerna så kände jag typ att jag vill rida henne på det tredelade för då blir jag inte feg och för försiktig mot henne väl på tävling. Som det kändes nu så kändes det liksom elakt att ha kontakt med henne, fast det i själva verket är glappkontakt som är rejält oschysst. Men när jag såg filmerna så är det helt hundra att jag inte fixar henne på tredelat när hon är sånhär. Inte en chans. Det skulle vara som mellan hinder 8-9 hela tiden, plus farligt för andra inne på framhoppningen när det blir sjuk fördröjning på vad jag skulle be A om.
     
    Något annat jag tror kan vara lite av en mental bov i detta är passet innan tävlingen. A gick på ängen, var trevlig, och gick på det tredelade. Jag tror att detta skulle vara pass två innan tävlingen och att vi skulle ha ridit i skogen i stället, där hon hade varit lite starkare och "som vanligt". Då hade det inte blivit en krock i min skalle där jag någonstans förväntar mig en mild mun som jag betslat upp och då inte vågar ta kontakt med pga vill inte att hon ska få ont. (Det känns som att allt jag gör kommer göra ont på henne... Rimligt?)
     
    I veckan hoppas A sitt sista pass innan hoppvilan på tredelat. Sedan, förutsatt att det går någorlunda okej, så ska jag i början av säsongen starta P&J på detta för att se om det är den lösning jag letar efter?

    Mars 2016

    Mars började med att jag påbörjat en spännande tanke att köpa en häst osedd. Importera den, till och med. Jag svarade på en annons skriven på engelska och mina första frågor i mailet jag skickade var hur hög hästen var, och om den fanns i Sverige. Svaret jag fick; 160 cm, och att hon fanns i... Estland(!). Sedan kom det som fick mig att tveka, haha, nämligen; "but there is no problem". Well, det är väl då man börjar dra öronen åt sig. Men å andra sidan kan man inte bara tro illa om folk jämt, och jag är en godtrogen optimist. Så vi hade fortsatt kontakt och efter ha fått veta vad fraktkostnaden blev plus en veterinärbesiktning så började det bli allvar. Så häftigt!
     
     
    Egentligen var det inget spektakulärt i den annonsen, men hon var i min budget och... ja, det är lite så jag jobbar, haha. Resten är oviktigt ;) Man tycker ändå alltid om de djur man har i sin närhet <3
     
    Jag ställde klockan den där hoppträningstisdagen när anmälan till Gina Tricot Grand Prix-tävlingarna i Borås och alarmet ringde medan jag gjorde i ordning A inför träningen. Det var med rätt stressat inre som jag anmälde oss och kunde snart andas ut då vi hann med och blev till och med ordinarie startande i samtliga klasser. Puh! Där var min plan spikad! (Detta var förvisso i februari, men meetinget var i mars så därför får det gå under "mars".)
     
     
     
     
     
     
    Det gick skitbra i Borås! Aleccis var fin i alla starter och vi hade det jättebra på anläggingen! Jag är övertygad om att vi dessutom hamnade i det bästa stallet. Det var det minsta, och såå himla mysigt. Alltid lugnt och trevlig stämning. Utöver tävlingarna och Aleccis, så träffade jag även två nya kompisar från Borås, tack vare en grupp på fb. Har kontakt med båda och träffat dem ett par gånger sedan dess. :')
    Resultaten var såhär: mån: 110 cm 0+0 fel vinst, 120 cm 8+4=12 fel (totalfel), tis: 110 cm 0+4 fel, snabbast. 120 cm 4 fel. Ons final 115 cm: 0+4 fel, snabbast men första utanför placering. Bra känsla rakt igenom men lite ryttarmissar.
     
     
     
    Borås är det största och bästa vi gjorde tävlingsmässigt detta år, och ett minne för livet.
     
    Vad nästan ingen visste var att Lillis var såld. Det var bestämt ett tag tidigare, men jag sa att de inte fick hämta honom förrän efter detta meeting. Jag behövde ju honom som sällskap till Pärla medan jag och Aleccis var på tävling. Dagen efter vi kom hem så kom de nya ägarna och hämtade Lillis. :( Tomt, men inget annat än helt och hållet jätterätt. Han bor utanför stan åt ett annat håll, så det är nära. Och trots att jag blivit erbjuden att hälsa på, så har jag faktiskt bara träffat honom två gånger sedan han åkte. Ledsamt, men sant. Jag "vågar" inte störa, faktiskt. Vill inte vara en jobbig fd. ägare. Så har stalkat lite mer på internet istället. :) (LILLIS! :'''''( saknar honom skitmycket emellanåt...)
     
     
    Första bilden på Lillis hos hans nya familj.
     
    Nya hästen besiktigades snart därefter, långt bort i ett främmande land, haha. Visste inte riktigt vad jag skulle tro om besiktningen, men att göra en besiktning var såklart en självklarhet. I mitten på månaden skickade vi köpekontrakt oss emellan och även pengarna. Sedan började en låååång väntan. Jag var hästägare - i alla fall i teorin.
     
     
     
    Jag red vidare med A på släptåg, och det var så härligt för efter ett tag så var det som att vi inte hade med P. A var 100% hos mig. I början när P var med på släptåg, så ville hon ha koll på att hon följde med så då la hon lite fokus bakåt också och inte bara på mig.
     
     
    Vårvädret började hälsa på = täckesfritt och lyckliga djur!
     
    Sedan tävlade vi i Värnamo igen! Var lite för snabb över sista i 110 så rev det, men var snabbast igen. Sedan gjorde vi vår första och enda felfria 120 (på tävling) hittills! 0 fel i 120 och det räckte även till en placering. HAPPY FACE.
     
     
    Hoppträningarna hade tydligen ett uppehåll, men hoppade efterlängtat igång igen.
     
     
    Jag väntade vidare på leverans av unghäst.
     
     
    Det blev Göteborg Horse Show-dags med kompishäng! Vi hade det awesome :D
     
     
    Penelope Leprevost gjorde även bort sig rejält sista dagen... Något som hon inte lär glömma i första taget. Värt att dra upp igen, känner jag. (...hehe. skitskaskitha)
     
     
    I slutet av månaden hade det gått en månad sedan det allra, allra första mailet på hästen skickades. Jag hade även fått ett preliminärt datum för leverans och ja, så sakteligen började det dra ihop sig..!
     
    Försökte dressyra med A. Gick sisådär.
     
     
    Som vanligt hade vi med Pärl i bakgrunden, hehe.
     
     
     
    Hon förstod grejen med förvänd galopp under vintern och blev väldigt trygg i denna under våren, så vi tränade en hel del styrka under våra pass.
     
     
    Dressyrade lite till månadens sista dag. Och fick det slutgiltiga datumet för hästleverans. Äntligen!
     

    Var är snön och frysgraderna när man vill ha dem?

    Jao, dagen blev typ identisk som jag hade planerat. Hade kanske inte planerat att smälla i mig en påse chips och ckokladpudding (inte samtidigt), men jag har verkligen ingen som helst självdisciplin. Det är söt och onyttigt varje dag i detta hushåll. Stabilt osv.
     
    Åkte ut till Bråtåkra och hjälpte till att höja mm. Fick sedan fråga om jag kunde hjälpa till med en häst som hade bockat av sin ryttare som även blivit lite rädd. Inga problem! Hade ju ändå stövlarna och hjälmen i bilen som vanligt. Satt upp och red bort till framhoppningen direkt. Han bockade runt två varv och sedan var jag tvungen att sitta av och sadla om för sadeln hade åkt fram. Sadlade om och drog åt gjorde rejält. Hoppade fram två språng och sedan ropade de på mig. In på banan! Han tjurade lite ingången, resten sig bland annat ganska högt en gång men skärpte sig såpass att han iaf gick framåt efter det. Lite bråkig längs långsidan men med tydliga hjälper och beröm så var han snart helt ren från bock och bus. Vi gjorde nästan en felfri runda, förutom att han smet förbi sista hindret när jag tappade inramningen lite. Satt av och bytte ryttare. Lilla ryttaren vågade sig upp igen och gjorde en kanonrunda! <3 Då blir man glad! Så fick hon avsluta året med en bra runda och framför allt en bra känsla. De var så glada efteråt :')
     
    Fortsatte höja och hjälpte till att plocka in sen med. Därefter snyltade jag tårta på Maxi och åkte sedan ut till mina djur.
     
    Red Aleccis på ängen igen och njae, hon var inte så fantastisk som hon var i torsdags, men det kändes ändå bra. Och i slutet var hon nästan lika fin som hon var sist. Kul! Vi gjorde samma saker; böjda spår, byte av varv (det är SÅ nyttigt för mig och jag blir bättre och bättre på att ha koll på innerbogen och tajma hjälperna!) och övergångar. Nöjd med A och rätt nöjd med min egen insats också.
     
    Regnet kom när vi precis började skritta av, så när vi var tillbaka fixade jag i ordning lite inför tävlingen. Därefter hade regnet avtagit lite och jag tog ut Latoya på en renrakad promenad. Lite mer vuxet än den lek vi annars sysslat med nu. Jag kände att det behövdes, men det gick så bra så. Hon var pigg och taggad, men är ju inte på något vis svårhanterad eller nervig utan är bara "med" och ibland lite... där hon inte ska vara. Typ närgången, stannar inte exakt när jag stannar så hon knuffar mig (inte med flit), eller buffar (med flit...) om det går för sakta, föröker smygäta (...) lite på händerna osv. Kan ju berätta att när vi kom in på stigen i skogen så ligger det ett nedfallet träd bland rötterna på stigen. Sprang mot det och tyckte Latoya skulle hoppa. Jag hoppar, landar, vänder mig om och halvspringer bakåt men får ingen balans utan halkar på rötter och håller på att falla bakåt i varje steg jag tar. Och i andra ängen av det två och en halv meter långa grimskaftet så ser jag min häst en meter upp i luften och på väg rakt mot en nästan ramlande mig, HAHA. Så klantigt och typiskt oss. Safety first osv. Resten av rundan höll vi oss på marken och höll inte på att snubbla en endaste gång ;) Vi var ute på promenad i 40 minuter - det är den kortaste "hela" (dvs, inte gå en bit och vänta) runda som man kan ta, men tänkte kanske inte att den skulle ta riktigt så lång tid. Men jao, skönt för henne att komma ut lite.
     
    Innan jag red iväg med A så parkerade jag henne utanför mjölkrummet och spolade av henne. Hennes annars vita strumpor var mer brun-grå och svansen var jättesmutsig. Hon lär vara genomgeggig imorgon också, tyvärr. Nu, såhär dagen innan tävling, så vill jag definitivt ha minusgrader och snö så hästen håller sig lite ren!
     
    Filmade lite:
     

    Spolade av Aleccis strumpor, svans och ena lår innan ridningen idag, inför tävlingen i morgon. (Allt pekar dock på att jag måste göra om samma procedur igen innan vi åker i morgon... Gegga!) Tänkte bara dela med mig av hur vi jobbar. Bara att parkera hästen och göra sitt jobb. 👌😃 #drömhäst #ingafrågetecken #spola #skölj #tvätta #häst #svans #strumpa

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Dec 10, 2016 kl. 6:39 PST

    Lördagsplaner

    Min lördag börjar i Bråtåkra där de var kort om folk till P&Jn, så jag ser till att vara på plats och hjälper till. Därefter svänger jag förbi Maxi på väg till stallet. Anledning? GRATIS TÅRTA BABY! De firar nio år, och jag läste att det är gratiiiis tårta. Japp, livet som småländsk sockerberoende. Tuffar sedan ut med min svarta kompis till gården och förväntar mig en glad unghäst som kommer kriga mot vattenhinkarna i vanlig ordning och så hoppas jag innerligt att Aleccis är den dröm som hon varit nu, framför allt i torsdags. För jag har nämligen bokat in en repris av det lydnads- och trimpasset dagen till ära. Därefter blir det lite tävlingsfix, och så ska jag nog leka lite med Latoyahästen. Fast våran lek börjar eskalera... Haha, tänker inte ens gå in mer på det för jag skäms över hur hon gör precis vad hon vill med mig...
     
     
    Den här gamla bilden alltså. Ger mig fortfarande blandade känslor, men den är rätt häftig också.

    A levererar

    Bestämde mig för att ta ett par språng med A idag "igen". Hoppade ju ordentligt i tisdags med tanke att vara klar inför årets sista tävling. Men vi avslutade ju inte on top kanske. Så dels på grund av det men mest på grund av att jag kom ihåg att Lasse tyckte jag skulle hoppa henne dagen innan tävling för att hon ska tagga ner lite, så jag släpade fram några fat och bommar idag. (Idag är det ju inte "dagen före tävling", men nästan.) Såhär såg det ut:
     
     
    Två små hinder där det verkade vara hyfsat underlag. Grusvägen fick nytt lager för några veckor sedan, så det är inte så packat än och dög. Det andra står på gräs, båda hoppade jag bara uppåt, dvs från vänster till höger. Men först red vi genom skogen och en kortis i byn för att hon skulle vara varm och go i kroppen. Hon var pigg, men reglerbar. Sprang i trevlig balans och höll sig hyfsat bra i skinnet. En del sug i munnen, men inte sådär stark och svår. Styrde sedan på hindren som kryss när vi kom hem igen och ärligt talat tänkte jag att hon kanske skulle dra på just mot stallet, men nej, hon sög på hindren och tuffade på oavsett riktning. Kul, för det är ju väldigt provisoriskt, detta. Hoppade dem två gånger var och la sedan upp bommarna uppepå, typ 105-ish, eller lite till kanske. Fick en helt fantastisk känsla och hon var sååå fin! Tog dem två gånger var igen, och var supernöjd sedan. Hon hoppade nästan ovanligt "runt" och väl. Kul!
     
    Anledningen att jag går igång såhär och är sååå jävla nöjd kommer här:
     
    Jag bestämde mig nämligen för att prova att ta dessa språng på det vanliga, tredelade bettet. Kändes helt klart över förväntan! Men nu var det ju under lite mer "kontrollerade" former/energi än vad som kan komma på tävling. Så just tävlingsbiten vågar jag inte prova än på ett tag. Däremot så fick jag en idé att låta henne ta sista lilla träningen över småhinder (som jag ändå planerat) lika gärna kan prova att hoppa riktiga hinder på just detta bett. Bara för att se om det är möjligt! Då är det ju så långt ifrån "skarpt läge" som möjligt, och skulle det inte fungera så gör det inget utan då skiter vi bara i det och åker hem igen, hehe.
     
    Just nu är jag skitsugen på att prova! Det gäller dock att jag rider med en självklarhet och balans som jag tyvärr defintivt inte har i samband med hinder. Men om man inte provar, så vet man ju inte om det kan fungera. Hejaheja, mål 2017 att kunna hoppa på tredelat..? Kanske det, kanske. *dröm*
     
    Försökte filma och ställde upp mobilen. Men den hade tydligen blåst omkull redan innan jag kom till första språnget. Livet på ett blåsigt berg </3 Surt som fan. Hade velat se hur det såg ut. Men jaja, jag får leva på känslan.

    Februari 2016

    Mitt februari började starkt med en månads godisförbud. Man är ju inte dummare än att man väljer årets kortaste månad när det vankas något så tråkigt och jobbigt. Det gick bra, och jag klarade det! (Även om det "bara" var just godisförbud, och inte förbud för kakor och glass mm.)
     
    Jag kände mig tvungen att försvara mig lite efter den skit jag matades med efter de väldigt fula vinnarrundorna i värnamo i januari. Ett stycke lät såhär: "Hon är inte egentligen särskilt spektakulär men hon vill och hon försöker ta egna initiativ. Och en sak vet jag, och det är att det är lättare för mig att styra än vad det är att bromsa. Det är en anledning till varför det "blir som det blir" när vi rider omhoppning. Jag har inget emot fart, såklart, och definitivt inget emot att vinna, men jag har heller inga ambitioner att rida någon jävla stilrunda med mål att tillfredsställa andra. Nej, det finns inte i min värld." Vill meddela att orden i fet stil fortfarande gäller.
     
    Jag saknade LP = lokalenparkeringen, en liten grus/gräsplätt i form av en rektangel som var det bästa ("minst sämsta") stället jag kunde rida och försöka träna på hemmavid. (Har alltså i skrivande stund tydligen klarat mig utan den i ett år nu. TACK, då. Tycker fortfarande att det är orättvist att vi inte får rida på den,  för den används bara av bilar några få gånger per år och sist jag kollade kan bilar köra över små, små gropar. Men vad ska man göra... Hmpf.)
     
    Försökte ta selfie med Pärla. Gick sådär:
     
    Gick på fortsättningskurs på YKB:n, och åt hotellfrukost. Passade på att sova över hos en av mina bästa vänner <3
     
    Fortsatte rida A i snön.
     
    Köpte ny mobil; en htc igen. Hejdå med iphonen som jag hade någon/några(?) månad/-er!
     
    Lill var på träningshoppning. Kolla vad söt!
     
     
     
    Hade Pärlis med på tur lös efter Aleccis.
     
    A tävlade i Växjö. 0+4 fel i 110 cm och vinst i 115 cm. Vi vann biljetter till GHS! :D
     
    ... där vi även spelade in en tävlingsvlogg. Skrattar fortfarande åt Lillis i första "scenen", HAHA!
     
     
    PÄRL.
     
    Jag och A tränade dressyr så gott vi kunde.
     
    Satte ut Lillis, men tog bort annonsen lika snabbt. Velade som tusan. Ville sälja för hans skull, men samtidigt ville jag inte sälja - för min skull...
     
    Den 24 februari var det officiellt "början av slutet", men det enda som skvallrade om detta var rubriken till ett inlägg där jag inte skrev något om att det var bestämt.
     
     
    A tävlade i Värnamo, cupen deltävling II. Felfri och vinst i förklassen, men ett retligt nedslag i 110. Minns väl hur ofokuserad och dåligt förberedd jag var. Jag måste verkligen gå banan själv, annars lär jag mig den inte ordentligt.
     
    Provred en VÄLDIGT söt liten häst. Den var alldeles jättegrön och fem år gammal, men tyvärr även mycket mindre än de uppgett i annonsen och en häst på 153-ish var väl inte riktigt vad jag var ute efter.
     
     
     
    Det var min och hästarnas februari 2016.

    Helt underbar!

    Dagens träning blev inställd på grund av sjukdom, så jag fick klara mig på egen hand. Men jag tror nästan att dagens pass var lika givande som en träning, eller inte lika givande kanske, men vi kom en jävla bit själva.
     
    Aleccis har ju inte gått superbra kanske denna vecka; fullt ös medvetslös både måndag och onsdag, och så hoppning i tisdags som ändå gick rätt bra, och hon var inte "ovanligt" oriden, utan bara som vanligt. Sedan är ju "som vanligt" inte så jävla välriden direkt, hehe. Men idag! GULDHÄST!
     
    Red ner till en vildsvinsdrabbad äng och hon var sååå fantastiskt fin - från start! Jag hade kunnat rida hem efter 10+10 minuter, men red såklart nästan hela timmen ändå. Hon var lugn, mjuk i både mun och kropp och riktigt ridbar. Det var helt fantastiskt att få sitta på hennes rygg.
     
    Först rullade vi mest på olika volter och varvbyten för att ställa och böja kroppen lite. Hon var följsam, stadig och jättetrevlig. Verkligen super i alla gångarter. Gjorde mycket övergångar och en del halter, även ryggningar. Fortsatte sedan trimma på våra öppnor som jag fick lite mer grundlig hjälp med på förra träningen, och som jag sedan provat lite på egen hand sedan dess. Idag kändes det oförskämt bra. Jag litar inte på att de är helt hundra så som de ska vara, men hon går inte på tvären och hon är mjukt formad så det känns som att vi helt klart år på väg i rätt riktning. Aleccis är ju lite pigg, så hon faller gärna in i galopp. Hon gick så himla bra i en lugn, bärig galopp trots att jag egentligen hade tänkt att trava, så jag struntade i att det var "fel" gångart och gjorde öppna-hjälper i galopp med. Gick så jävla bra! Hon låg kvar, lyssnade och kändes awesome!
     
    Gjorde mer öppnor i trav, och gjorde även skänkelvikningar i trav och skritt. En av gångerna vi bytte galopp så bytte hon med en bock, så söt! Och ett rätt bra betyg från någon som är för snäll för att bocka, hehe. För även om Aleccis varit väldigt ridbar, så har det inte alls varit på hennes bekostnad (jag menar, man kan få en väldigt "lydig" häst genom tveksamma metoder) utan hon har varit positiv och med på noterna helt och hållet. BÄSTA!
     
    Jag tror aldrig vi har haft en sådan här bra känsla rakt igenom någonsin tidigare. Detta är LÄTT ett av våra bästa pass tillsammans någonsin. MAH, LYCKA!!! :D Hemligheten tror jag är att jag hade en bra tajming mellan hjälperna och red henne med innerskänkel ut till yttertygel med ett annat självförtroende/självklarhet idag. Detta i kombination med att vi både hade en bra dag. Två gånger skyggade hon för något längre bort, men det störde oss ingenting utan två steg senare var vi där vi var innan hon reagerade på vad-det-nu-var-hon-såg/hörde.
     
    Detta pass kunde inte komma lägligare! Det var precis vad vi behövde. Åh, vad fin hon var. Tänk om hon kunde vara såhär varje pass. *drömmer* Men det kan hon! Permanent bättre ridning med allt vad det innebär. Längtar tills att jag sätter detta varje, varje pass. ÅH, SÅ GLAD! :D
     

    Vad fan håller vi på med?

    Ibland behöver man få en spark i ansiktet likt ett uppvaknande. Vad fan håller vi på med? Här sitter jag och ba; "blablabla, min häst är höjdrädd, åh vad tråkigt det är att sänka hindren och börja om igen", och så har någon annan precis varit tvungen att ta bort sin allra bästa vän och radera allt vad drömmar, planer, tränings- och tävlingsmål heter och även bara det faktum att gå ut till hästen för att pussa på den. Nej, det där är bara så ledsamt, och orättvist. Livet suger, det vet vi alla. Och ibland suger det mer än vanligt. Jag ska just nu bara vara tacksam och överlycklig över att jag ens kan packa in min häst i lådan och fara iväg och träna. Bara sparka ner årets mål, och börja om och istället sätta nya till nästa år. Det i sig borde vara, och ÄR, lycka. Att ha hästen där. När problemen sitter i hästens huvud och inte i hästens kropp. Jag är SÅÅ glad och tacksam över att Aleccis är som hon är. Hennes försiktiga huvud gör henne svår som fan på hinder, men vi har ju bara och åter bara problem inom sporten. Inte i vardagen, eller i livet. Tack världen, för att jag har en häst jag får kämpa med. För hon finns i alla fall vid min sida. <3
     
    Vill skicka en tanke till Johanna Grant med familj och beklaga sorgen.
     
     
    Det är inte bara min krigare Aleccis som jag är tacksam över, utan även mina andra lyckorpiller <3
     
     

    Barbacka

    Ibland är livet uppochner, och just nu känns det som att livet är lite på sniskan. Jag kommer aldrig bli någon elitryttare, och bara det suger ju plattmask, till att börja med. Men kärleken till hästarna består, och den kan man ju också leva på. Eller jao, jag vet fan inte. Men mig blir de inte av med, hehe. Sedan kommer de aldrig hoppa stora klasser och vinna bilar heller, men det är snarare min förlust och inte deras.
     
    Hoppade A igår. Började RIKTIGT bra (bra ridning, bra häst, bra känsla, inget konstigt alls - plättlätt), sen blev hon skrämd av sin egen styrka - det sjukaste jag upplevt under vår tid tillsammans, och så vågade hon knappt hoppa en meter efter det, så blir klassbyte igen. Vi kom i god balans, tempo, galopp, stöttning, gav henne handen och när hon inte "fick" hoppa utifrån-framåt utan hoppa uppåt som en "normal" sporthopphäst (inte det minsta fel, men hon vill ju hoppa längdhopp) så hon tog i till tänderna, var inte i en bom och hoppade rätt på alla sätt och vis (dvs inget upp-ner-helikoptersprång eller var tvungen att "vika" sig över), men ändå verkar hon ha blivit lite rädd. Sänkte ner allt på dryga metern och försökte lugnt och sanast få henne att hoppa detta. Tog några försök innan hon vågade, och sen var hon sådär "sladdrig" i anridningen. Ja, det suger, men jag är på sätt och vis samdigt lite... inte glad, men jag finner inte bättre ord, att det hände. Det innebär att jag får en ärlig chans att vara rättvis åt henne och ge henne en ärlig chans att avsluta året med bra rundor. Sänka förväntningarna, liksom, så vi hoppar 100+110 i helgen. Igen. Så får det bli.
     
    Sen är planen att hon ska ha tre veckors hoppvila, och sedan går hon småhinder, upp till max en meter ett tag och sedan upp tom 110. Så går hon Värnamo cup 100+110 i slutet på vintern och våren sedan, och sen tar vi det som det kommer. Aleccis är Aleccis, så är det bara. Ner igen.
     
    Damn, vad jag önskar att jag var så mycket bättre på det allt det här. Hela sportbiten, men samtidigt vet jag att det hade varit på bekostnad av andra saker; typ hästhållningen, vilken för mig är helt orimlig att tumma på. Så jag vet inte.
     
    I övrigt så leker jag lite med Latoya, och igår så lasttränade vi. Jag står lite still där känner jag. Själva lastningsdelen går bra, men jag har inte hittat något som är så gott att hon står kvar. Hon går in och så går hon ut igen. Får suga på den karamellen lite. Slickgodis, mat (krafft) och banangodis duger inte. Bäst av dessa är dock banangodisarna. Några förslag..?
     
    Våra lekstunder verkar dock väldigt uppskattade, för visst brukar hon vara den hästen som kommer först när man ropar på dem, men idag sprang hon till mig, hehe. Lillapluuutt<3
     
    Jag mår inte toppenbra för tillfället men hade definitvt andra planer för dagens tur med Aleccis än vad det sedan blev. Det blev rally barbacka i byn i regn och mörker. Jag hade podcast som vanligt i öronen så vet inte om hon reagerade på något, men hon stack något överjävligt, främst en gång. Men två gånger som det också gick vääääldigt fort och utan broms. Synd, för det började väldigt lugnt och trevlig. Annars är det ju mer att hon drar på för att hon smygökar, men nu var hon spänd och drog på ett annat vis. Aja, sånt som händer. Vi överlevde i alla fall. Satt som klistrad på hennes rygg, vilket ändå kändes kanonbra. Sen vet jag ju att när hon trummar på så att man inte känner stegen så går det undan, men eftersom det var kolsvart (och rengade så glasögonen var hemma) så såg jag inget annat än gråsvart mörker. Hmhm, det är mycket energi i den hästkroppen. Vi skulle ha betydligt mer lydnad på schemat idag, men jag är som sagt inte helt hundra, så det fick bli som det blev.
     
    Hoppas att jag mår bättre imorgon, för då ska vi träna igen. Sedan ska jag gå all in så mycket jag kan på ridningen fredag och lördag för att fösöka hämta upp det jag tappat nu. Tur vi inte tävlar på mästerskapsnivå, så att det inte är hela världen att det inte går som tänkt alltid.
     
     

    Latoya på löshoppning

    I lördags var Latoyahästen på löshoppning. Det gick bra, och det gick rätt fort, haha. Kom dit i god tid, det blev vår tur innan utsatt tid, körde på, lastade in och åkte hem. Skönt för mig som hade tid att passa. :) Hästis skötte sig bra! Lite försiktig på hindren bara, men det här var inte sista gången vi gjorde detta, så det blir bättre när hon förstår vad det handlar om. Teknikmässigt så hoppar hon bra med framför allt rätt bra bakben, men det visste jag ju redan, hehe.
     

    Hon är min näktergal

    Efter en helg i Göteborg med Liseberg, restaurangbesök, lite julklappshandel, clementinförtäring, syskon, ficktjuv och hormonellt utbrott så var vi nu tillbaka i Vetlanda igen. Säga vad fan man vill, men hemma är ALLTID bäst. Och allra, allra mest hemma är ju hos djuren. <3
     
    Ni känner ju A vid det här laget. Ni vet att "vänlig" är det ord jag skulle beskriva henne med om jag bara fick använda ett ord. Ni vet att hon är den mest fantastiska häst man kan tänka sig att hantera; väldigt väluppfostrad från grunden och väldigt förstktig vilket gör att hon aldrig skulle "inkräkta" i någons zon, och hon tar åt sig direkt om man höjer rösten. Ni vet också att hon står och sover nästan alltid utöver när hon rids. Ni vet också att hon inte är en särskilt gosig/mysig häst, dessutom hatar att ha täcke på sig men hon gör nästan aldrig ett ljud från sig och kan upplevas lite "opersonlig" från marken.
     
    Men ni vet också att hon ALLTID är glad, jämn i humöret och älskar fart. Springa är bland det bästa hon vet och hon kan alla hjälper för "framåt" (inklusive alla hjälper som i själva verket betyder något annat, haha). Det är en pigg häst, som har lätt för att bli stressad, hon har lagom mycket nerv, är schysst mot andra hästar - och hon är The Boss.
     
    Idag märkte jag direkt att hon var lite extra glad. När man kommer ut i hagen är det annars alltid samma uttryck man möter; spetsade öron och de kommer mot en. Men idag var det mer än så. Hennes blick var så.. mah, kärlek. Hon var så glad, förväntansfull. Världens varmaste, vänligaste, gladaste ögon. Love, love, love. I stallet, medan hon åt sitt krubbskrammel, var det samma sak och även när jag gjorde i ordning henne. Jag tror inte att någon annan hade märkt det, för det var så lite (som sagt, ganska "opersonlig" häst på marken) men jag reagerade såklart. Så är det ju med ens djur (':
     
    Alltså den här hästen, HAHA. Jag försökte verkligen vara seriös idag. Har, vilket glatt mig, lyckats hålla en högre standard på mina pass den senaste tiden och tänkte fortsätta i det spåret. Men så sket det sig idag, hahaha. Red mot skogen, gjorde som vanligt med framskrittning, trav, galopp. Försökte jobba ihop henne; stadiga, "långa" skänklar som balanserar upp henne, stabil bål, takt i kroppen och "lagom" tung/lätt i sätet tillsammans med en stadig hand. Låter ju inte så jävla svårt, hahaha. Red "Latoyas runda" ett varv i skogen, och var sedan död av träningsvärk i hela kroppen. Då hade vi liksom ridit halvvägs. Skulle ner i byn och ta ett varv runt den också tänkte jag. Det var där det började gå åt helvete på riktigt. Hon blir svinpigg, stark och luftig/skuttig i fram och när vi sedan har backen framför oss så drar det iväg på nästa växel. Vad jag gör? Bromsar på mitt allra, allra mest effektiva vis - med hela kroppen, och med all energi jag bara kan. Resultat? Spetsade öron, lysande ögon och en kropp som accelererar hejdlöst under min kropp. Stabild osv, hahahah. Nej, det är ju inte så himla bra. Definitvit inte för lydnaden. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att njuta. Vårt jobb har gjort resultat, för även att hon ligger på och ökar i sin allra mest ekonomiska galopp - så känner jag en balans jag inte tidigare upplevt i det tempot. Det var fantastiskt, faktiskt. Det kändes som en riktigt bra terränggalopp, i fälttävlingarna.
     
    Nästa gång det bar iväg så morrade jag faktiskt på henne och krävde en halt innan vi fortsatte. Försökte hålla henne i trav och det krävdes myyyycket ben, hand och takt i kroppen, ändå var det den absolut fulaste traven vi någonsin lyckats med. Varannat steg var ett försök till en galoppfattning så det blev typ som en enda stor rörelsestörning i hela hästen. Lite mer fick hon galoppera sedan men försökte hålla igen henne. Jag älskar energi, och denna häst är inte bara energi utan även intresse till 100% (kanske inte alltid 100% intresse i MIG men alltid, alltid 100% intresse och fokus på vad som finns framför näsan). Antagligen är det därför jag älskar henne så mycket. Drömhäst.
     
    Hon var helt överglad och rejält överladdad. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Får se hur hon är i morgon. Min plan är att vi ska hoppa igen och jag ska av hela mitt jävla hjärta försökte hitta samma underbara känsla som sist. Jag har kvar känslan i huvudet, men det gäller ju att få kroppen till att göra som huvudet tänker, i kombination med hinder och en, gissningsvis, taggad häst. :)
     
    Extra glad idag <3

    Planer

    Lördag, vilket för min del innebär tidig uppstigning för idag vankas nämligen löshoppning. Men först ut är Aleccis och vi ger det som sagt ett försök att inta dressyrängen för fortsatt läxträning. Därefter packar vi in Latoyahästen och ser vad hon tycker om att få springa och hoppa lite på egen hand. Nåväl, egen hand men med vägledning är väl närmare sanning.
     
    Så snabbt som möjligt efter detta tuffar den nybesiktiga vinterbilen till västkusten och jag ser fram emot en helg i storstaden. Inte egentligen storstaden, för den lockar inte direkt, men de som finns där lockar betydligt mer. Det är planen!
     
    Nästa vecka ser sedan ut som denna gjort; A hoppar en dag, tränar dressyr/"grundridning" en dag och sen försöker jag underhålla det vi lärt oss så bra jag kan resterande dagar. Släng in jogg-ish på raka spår där emellan och sedan siktar vi på att vara redo för en sista tävling innan året är slut. Därefter kommer jag inte hoppa A på några veckor, men tror vi kör på med den andra träningen tills vidare.
     
    Jag tänker litegrann på det där med träning och vila, som ju minst sagt varit i hetluften lite. Men nej, jag står kvar vid min känsla om denna vinterns upplägg; vila från (hopp)träning, men inte från motion. Det vi gör på träningen på marken (dressyr/grundridning) är att rida på 20 metersvolter där jag primärt ska hitta tajmingen mellan hjälperna. Svårighet; typ minus på ansträngade- och svårighetsskalan. Vi har lagt väääldigt mycket tid på fram- och bakdelsvändningar dessutom. Svettigt? Bara för min hjärna, inte för hästen. Nu har vi även börjat med att rida lite öppna. Det tar sig ändå, sakta men säkert. Men jaaaa, det är skitjobbigt att vara så kass på detta efter ändå väldigt många timmar i sadeln under mina levnadsår. Det är så himla svårt att "lära om".
     
    Målet är att jag ska kunna rida A i en uppvisningsdressyrform (dvs krökt nacke, svank och hela den biten) för att kunna klättra i fälttävlan. Men utan att dra hästis i munnen. Sen vadderar vi sittbenen och vinklar om bäckenet lite extra på våra andra pass, för att väga upp och förhoppningsvis kombinera detta en vacker dag.
     
    Jag är jättenöjd med den träning vi gör idag, och jag känner att det kommer hjälpa dels mig, men även Aleccis för att inte säga OSS tillsammans. Sedan är hela poängen att långsiktigt plocka det jag tror på - men som jag nämnt förr så är det ju så vi alla gör när vi kämpar på på egen hand. Var och en är ju salig på sin tro (filosofi) - stämmer sannolikt även i denna värld. Kanske kan be om lite film nästa träning? :)
     
    Äsch, vi alla gör ju vårt bästa. Jag glömmer ibland bort att jag gör det. Men hade jag fått önska så hade alla mina hästar gått som Pedro Torres hästar och jag själv ridit som den människan. Det är fan starquality for real och hållbar ridning på marken. Hästar som bär ryttaren, arbetar med sin kropp och ba, wow. Men jao, som hoppryttare är det ju inte riktigt den vägen som visat sig vara "rätt väg" om man ska hoppa högt, snabbt och vinna i den här grenen.
     
    Bildresultat för pedro torres    Bildresultat för pedro torres
    Aktiverad buk, vinklat bäcken, vinklade haser, sträckt överlinje, rak och icke-fixerad hals, (inga landsmärken så långt ögat kan nå), nacken som högsta punkt, och en svans som är bevittnar på att hästen använder sin kropp korrekt och där ryggen är "lyft". Aktiverad ("kort") muskel på ena sidan kroppen innebär sträckt ("lång") muskel på andra sidan kroppen; mage/rygg, biceps/triceps för att bara nämna två. Hästen gör som DU gör = att svanka borde vara straffbart ;)

    Salta först

    Jag köpte ju vinterbil för ett par månader sedan. Är sjukt jävla nöjd med den. 2800+skatt=4000 och allt fungerar. Inte illa pinkat för en gammal ungdomskörd volvo med tjugotvå år på nacken och trettiosjutusen mil på mätaren. Inte direkt rostig heller, och inte i jättedåligt skick. NÖJD. Den var besiktigad mars ut, dvs nästan hela vintern. En rejäl fördel för något som ska agera vinterbil B-)
     
    Men som sagt så fungerar ALLT, den är inte rostig, har splitter nya däck osv. Skruttig, men inte i jättedåligt skick. Så vi spekulerade i om vi skulle kasta in den på besiktning "bara för att". Det är tidigt på besiktningsperioden nu nämligen. Vore såå skönt om den gick igenom. (Men den ångesten om den inte gör det... = körförbud två månader efter första bes. Inte bra, inte bra. Slöseri rent ut sagt.) Så det var en chansning. Spontanbokade en tid och åkte in. Eller nja, vi tog vändan förbi Biltema och skulle byta en lampa innan, men så var det kabelbrott så det hjälpte inte och tiden gick så var bara att åka ändå.
     
    Tuffar igenom med tvåor på lampan och höga avgasvärden. Bytte tänddelar, fixade kablarna till lampan, tankade etanol och voalá efter en lite nervös väntan så gick han igenom på ombesiktningen typ två timmar senare. HAPPY FACE. Nu går den här älskade biljäveln till sista mars 2018! Det innebär att det finns lite värde i den helt plötsligt.
     
    Det finns få saker jag verkligen tycker så jävligt illa om som att besiktiga bilen. De där jävla snacken om säkerhet och blablabla bekommer mig inte för ett ögonblick. Du dör i 200 knyck oavsett om bilen är godkänd i en jävla besiktning eller inte, och detsamma gäller om bilen är två eller tjugotvå år gammla, rosthög, plasthög eller antik i renaste trä. Dessutom så klarar jag inte av att de klagar och klankar ner på mina bilar (eftersom de i mina ögon är perfekta preciiis som de är *blinkblinkblink med långa ögonfransar*) och då blir jag bara arg. Flera gånger har det slutat med att jag säger fula saker, blir skitarg och går ut. Mvh bästa kunden de kan tänka sig <333 Hade det gått att muta dem, så hade jag gjort det. Har jag sagt att jag har problem med mitt temperament? Hmm...
     
    Gissa vem som blir rejält avundsjuk när man läser att småglin har fått igenom sina bilar med kapade fjädrar bara de sitter fast med slangklämmor. Meeen. Jag fick spansk flagg en gång pga det, haha. Älskade finbilen fick spansk. Hade den gången som tur var riktiga sänkfjädrar i skjulet hemma så vi bytte dagen efter. Men man har ju inte hur många sådana på lager som helst, och ärligt talat så blir bilen för hög med sänkfjädrar. Den ska ner, ner på backen. Böttsänkt. Kapat är det som geeeer. Eller coilovers, men problemet där blir att jag hellre lägger de pengarna på träning så japp, det blev inte så mycket av det.
     
    När de lyfter i karossen så släpper/lossnar fjädrarna fram så de hänger löst, dvs anmärkning; "fjäder för kort: kan komma ur sitt läge" och det kan bli """"FARLIGT"""". Dvs flyger du med bilen så KAN det vara farligt (haha). Men genom att då sätta fast fjädrarna med slangklämmor så sitter de på plats och riskerar inte att komma ur sitt läge. Alla moralkärringar (OCH GUBBAR) får tycka vad de vill, men vill jag åka med kapat så är det väl upp till mig. Slutsats: det beror på var du bor, "vem du får" och om du har ett jävla flyt för att få igenom en bil med kapade fjädrar. Men inte på det småländska höglandet, minsann... Hmpf.
     
    Varföööör kan jag aldig hålla mig till saken?! Det jag skulle säga var bara att vinterbilen gick igenom besiktningshelvetet idag och jag är gladast i världen. :D
     

    MEN DRIVER DU?!

    Åkte lite häst i byn och skogen. A gjorde inget avancerat och det enda jag mer eller mindre sysselsatte mig med var att försöka hålla ihop henne. Världens sötaste häst försökte gå in på dressyrängen (<3 älskar att de ALLTID vill dit, haha), men nepp, byn tyvärr. Igen. I morgon får hon eventuellt gå på ängen igen. Det beror på hur bra fäste det är med lite snö på det frusna gräset. Kan möjligtvis vara för halt. Den som lever får se.
     
    Lekte lite på Latoyahästen efteråt, men hon var intresserad i ungefär... tre minuter. YES, kul med en så intresserad unghäst, hehe. Sedan började hon försöka traska iväg på en liten upptäcksfärd alldeles själv. (Flockdjur? Den? Njaa, jag vet i fan.) Men den är snäll. :):):* Försökte få henne att ge fan i att hälla ut vattenhinkarna och lockade ut henne i gången. Det gick trögt. Ställde mig på en stubbe och när hon stod lägligt hoppade jag upp på henne. Hade godis i byxfickan så hon fick en. Rörde inte en jääävla muskel. Drev på henne. Rörde inte en jävla muskel igen. Drev igen. Drog bak öronen och vred på huvudet för mer godis. Drev IGEN, samma sak. När hon till slut tog ett steg så vände hon på sig och ställde sig perfekt så jag kunde kliva av igen. Rolig unghäst HAHA. Det intresset liksom ;) (Eller jao, hon är intresserad av godis, haha.) Någonting säger mig att det inte direkt var svårt att rida in den hästen, hahaha.
     
    JO, jag tycker om henne ändå. Promise. (Observera min asroliga rubik med dubbla syftningar.)
     
     

    Det här är ingen modeblogg

    Jag är generellt inte intresserad av kläder. Inte det allra minsta. Men ibland krävs det uppdatering i garderoben oavsett om man vill eller inte. Fördelen med att vara vuxen må iaf vara att man inte växer så mycket mer. Iaf inte på längden... Så man kanske slipper köpa så mycket kläder framöver. Dessutom så slits de knappast ut heller because: "måste du alltid gå i ridkläder?" "Eh, JA?" Vad annars..? Problemet känns löst redan innan det uppkom. Men även om jag inte är intressead av kläder/mode, så sticker det ibland till i ögonen ändå. Okej, ärligt talat så "ser" jag inte ens vad någon har på sig. Hade inte märkt om någon gick i samma kläder en månad i sträck liksom. Men som sagt, ibland hajar jag till av någon anledning.
     
    Till exempel så hade jag problem med vad som fanns i affärerna för några år sedan. Allt, allt, ALLT var inspirerat av och hade som mål att förvandla alla som bar plagget till fjortisar. Oavsett ålder. Mycket hud skulle visas och så det klassiska skärpet under tuttarna, och tights, en jävla massa tights t ex. Allt var också producerat efter att passa magra stackare - vilket inte per automatik innebär att det är fel. Det är garanterat lika irriterande att hitta kläder som passar oavsett kroppsform för det är inte många som uppfyller "kraven" på längd, platt mage OCH "rätt" former. Vi snackar såklart brös och röv, för vem vill inte se ut som en vandrande sexleksak? (ÖH...) Okej, det spårade ur.
     
    Numera så kan man inte gå in en affär (eller ens glo utanför) utan att upptäcka att de bytt spår totalt. Nu är det 100% TANT som gäller. Vafan? Storblommigt, fluffigt och... jättefult. Haha, alltså vad är det här för skit?! Varför kan det inte finnas en fjortisavdelning, en tantavdelning och så en vanlig jävla könlös avdelning i mitten med svarta tjocktröjor och bekväma jeans? DÄR är mitt problem. Jag hatar antingen eller, jag hatar när någon annan bestämmer över andra generellt och mig specifikt. Tål det inte. Jajaja, klart man kan beställa kläder på nätet och köpa vad fan man vill. Eller handla "Fuck you, I drive a VOLVO"-tröjor på första bästa marknad. But still. Varför finns ingen valmöjlighet längre? Som tioåring kan du i alla fall välja mellan knallrosa gulligt fluff i form av hjärtan och stjärnor, och svart/blått badass-grävmaskiner och vapen. Är inte det bra? ":))))". (OBS IRONI)
     
    Jag gillar verkligen bilden nedan. Det syns inte särskilt väl hur jag är född; med vilka genitala delar så att säga, om jag är född med långt eller kort urinrör. Mer könlöshet till folket!
     
    Arbetskläder <3 Både snygga och praktiska.

    I fell in love

    Nästa sommar så ska jag uppdatera transporten och mitt absoluta krav är att jag ska ha en transportjävel som är typad för två jävla hästar, haha. Jag är så irriterad över dessa jävla nedtypade as som ligger ute nu. Stora jävlar, men så orkar svensson inte skaffa ordentligt körkort så då äventyras säkerheten genom svagare draghandske men även med en storlek mindre fälgar och vips, så får du inte dra två hästar, men kan glatt stoppa in din häst så den kan åka i en svit. ;) Men vänta nu här va, jajusteja, den åker fortfarande smalt så vad ska man då med storleken till? Haha, nejdå, det är inte så illa som det låtar. Men lite grämer det mig med de träliga siffrorna när man kollar runt på begagnatmarknaden. Det drar iväg duktigt så fort jag hittar något som jag vill ha. Hejhej livet som fattiglapp! ":D"
     
    Men så var det ju Elmia HS nyligen och där stod min fucking drööööm! Kolla här:
     
     
     
    Okej, jag kommer inte undan genom att ljuga. För det första FÄRGEN. Detta är min favofärg all over. (Det var just på grund av att mina glasögon har just denna blå färg som jag valde dem, for your information) och så springer jag på denna. Skjut mig för fan. Snacka om ha-begär..! Nummer två är att om vi snackar hästtransporter ur den rent estetiska synvinkeln så är fd Boj numera Forzab de absolut snyggaste transporterna i min mening (nu har visso detta exemplar lite bredare tak framtill, men ändå). Vi snackar alltså full pott så långt. För det tredje. Nedan är min kärleksbil. Lägg nu ihop 1+1+1 och det blir ett fylligt jävla hjärta.
     
     
    Nu till den lilla detalj som sätter käppar i hjulet. Priset på skönheten där uppe: Etthundrasjuttioniotusen. Och eftersom jag äter upp sex-sjutusen (på riktigt) varje månad så är det ingen raketforskning direkt att det inte riktigt är den budget jag har tänkt mig, hahaha. Livet som fattig ryttare </3

    Ämvegee

    Jajamän! Idag förtjänar jag ett fett jävla MVG, för idag har jag gjort mat, haha. Spisen har väl varit orörd i ett par veckor igen, men jo, den fungerade. Makaronilåda, så inga svåra grejer - but still. Ingen pizza! Rätt nöjd ändå, HAHA.
     
    Aleccis gick på ängen idag, och vi tränade på läxan från måndagens träning. Kändes helt okej! I början var det typ som "hur fan ska jag kunna göra detta på egen hand, det går aldrig", men sen så kunde vi även avsluta med bra känsla i några försök till öppna. Jag känner ju inte om hon rör sig önskvärt - på de tre spåren, och i rätt vinkel. Men hon gick iaf inte på tvären och jag är extra nöjd med att jag fick till en bra, stadig, mjuk kontakt i yttertygeln. A var fin! Sen kom det började det signalera jättestora snöflingor. Synd bara att det slutade efter en kvart.
     
    Latoya fick leka lite utanför stallet. Jag ber henne backa, gå fram och lyfta vänster framben. Hon gör det, men verkar inte riktigt förstå anledningen, hahaha. Ibland så glor hon på annat istället. Intresse, liksom, vad är det? Nja, hon är för självständig för att bli en ny Mellonie. Men att leka lite för att stimulera huvudet är bara kul. Sen får vi se hur långt det går. Långsiktigare är min tanke att hon ska vara så säker på framför att kommandot framåt, så att hon inte ifrågasätter det, och att jag därigenom kan använda det vid lastning. Jag tänker inte ta samma väg som jag gjort när jag lastat de andra, hon är alldeles för... stoig, för att det ska ge mig vad jag söker. Jag kan lägga på lite tjurighet tillbaka, men då har jag förstört hela grejen med energi och att hon ska VILJA gå in. Att få in för att hon blir hotad/rädd är definitivt inte ett alternativ i min värld. Hon ska som sagt vilja gå in. Se bara på Aleccis. Hon VILL in :)
     
    Jag fann en gammal random film från mars 2011 med Mellonie när jag åker runt på henne i halsring. Vi tränade inte på detta utan provade bara. Går därför lite svajigt, men jag blev ändå glad av att se det såhär långt efteråt. Hon var så mycket mer än bara min ponny, den där Mellonie. <3
     

    RSS 2.0