• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Filmsnutt

     
    Här är en filmsnutt från slutet av passet när jag red Aleccis på ängen. Jag kan verkligen inte hålla tyglarna, de glider bara. Och jag måste träna på att korta tyglarna med bibehållen kontakt. Det går inget vidare alls, haha. Har som synes även svinstora problem med att sitta ner. Anyway, här är vi i alla fall! :)

    Bilder i regnet del 4

     
     
     
     
    Något oklar bild (nedan), men tycker den var rolig. Och ja, jag har tränsen jättejättelöst på huvudet, så sidostyckena lättar rätt ofta från huvudet. Nackstycket brukar lätta ett par centimeter och "flyga" i takt med galoppsprången när man galopperar. Säkert astrevligt, vet inte, men de är fan inte för hårt spända i alla fall, haha!
     

     
     
     

    Bianca och Tiffany Kronlöf

    "Slå pattarna i taket!"
     
    Det var den föreställningen jag och en av mina bästa vänner kollade på i Kalmar här om månaden. Vi tyckte den var så bra att vi bokade nya biljetter och gick på samma föreställning en gång till, men när de uppträdde i Jönköping. Låten jag la på min youtube-kanal är helt klart favoriten (och än så länge har ingen skällt på mig att jag lagt upp den, så då är det väl fritt fram, haha?) och denna del är också en av favoriterna. Lägg fem minuter av ditt liv på att kolla på detta. De är kungar, och poängen är... mmh, fem av fem toasts.
     

    Viloplaner Aleccis

    Tre veckor skritt, sa Lasse. De kan inte vila helt, för det är de för gamla för, la han till och fortsatte; de blir stela. Låter bra för mig. Jag är lite anti detta med vila egentligen, men som vanligt så finns det ju något som heter "vardag" också och denna bör fungera. För att denna ska kunna fungera, får man ibland tumma på lite grejer hit och dit så det löser sig på bästa möjliga sätt. (Men ärligt talat hade jag inte tackat nej till en dryg timme extra varje dag så jag hade kunnat motionera småhästarna mer/oftare/hårdare.)
     
    Uppsuttet? Undrade jag. Ja, sa L. Då kommer det inte bli skritt, HAHAHA, sa jag. Cuz' jag tycker det är jävligt drygt/tråkigt att bara skritta så då kan jag med största sannolikhet inte hålla mig till skritt (höhöhö) och dessutom tycker jag det är riktigt onödigt att låta min kropp sitta och åka med som en belastning på min hästs kropp, när den inte behöver det. Dvs, omskrivet i svenska:
     
    Aleccis får tre veckors skritt. Min tanke är att hon ska promeneras vid hand minst varannan dag (så ofta jag kan: varje dag), och vila varannan. Då de går på lösdrift så rör de sig mer och då har inte hon behovet att skrittas under uppsikt exakt varje dag. Jag vill att hon ska vila och återhämta sig så mycket hon bara kan. Men jag tänker sitta upp någon/några gånger och skritta (ja, man måste ju försöka jobba med sin självdicsiplin, hmm) för att inte tappa bort min kära nya kompis vid namn "Yttertygeln". (Asrädd för att falla tillbaka i gamla ovanor.)
     
    Men innan vi traskar in i skritt-vila-perioden, så återstår två veckors jogg + studs. Hon ska gå studs två gånger i veckan, tänker jag mig - med start imorgon. Därefter avslutar vi joggveckorna med att EVENTUELLT (inte bestämt mig än) vara med i VRFs julshow. Denna är på lördag och två veckor (12/12), jag tänker mig en dags jogg efter det, på luciadagen och därefter skrittas hon. 4 januari planerar jag rida igång henne på riktigt igen. Hoppträningarna drar igång i mitten av januari (hon kommer inte ha tappat något mer än lydnad, så vi ba kör på!), och första tävlingen för 2016 blir med största sannolikhet Värnamo i slutet av samma månad. Ser fram emot det nya tränings- och tävlingsåret
     

    Bilder i regnet del 3

     
     
     
     
     

     
     
     

    En skvätt tur med vädret

    Åkte till stallet ca 11. Uppehåll och lite ljusa delar på himlen = klädde mig inte så varmt eller regntätt. Hämtar in hästarna (Aleccis passar på att rulla sig precis när jag kommer, MAH) - det börjar regna. Mer och mer och mer. Springer in med dem den sista biten. Det börjar VRÄKA ner! Hästarna tuggar på havre, jag öppnar dörren och kollar ut varannan minut. Ska jag, ska jag inte?
     
    Aleccis rullning fick avgöra vem som stod först på tur iaf, nämligen Pärla (i hopp om att A skulle torka till lite och ev gå att borsta iaf litegrann). Tog ut Pärla, gjorde henne klar. Sen fick hon stå och vänta, och jag satte mig med mobilen och surfade runt.
     
    En halvtimme tog det, innan regnet avtog. Men sedan tog vi oss ut! Barbackatur med Pärlahäst <3 Därefter svängen med Aleccis. Slapp regnet med båda! Lill vilar.
     
    Från i fredags.

    Balans i lättare sits

    Igår skrev jag om hur jag upplevde min sits under all kritik, ja rent generellt men framför allt förra tävlingen. Därför tänkte jag idag passa på att dra en positiv del som jag blev varse om i höstas.
     
    Jag föredrar verkligen att hästen ska få "rulla igång" och värma upp i galopp, efter framskrittning och lite trav-jogg inför tävlingsstarterna. Lugn (mentalt) galopp men med framåtgripande språng i lätt sits. Några varv åt båda håll, tänker jag mig. Skrittar sedan innan jag värmer upp mer "på riktigt" med t ex volter och varvbyten, tempoväxlingar, vänd för ytterhjälper och sådär.
     
    Men detta med att stå upp i stigbyglarna och låta hästen rulla på är inte alltid en fördel. Framför allt inte med Aleccis! Jag märkte, de första åren (oavsett om det var hemma, på träning eller på tävling), att om jag stod upp i galoppen i uppvärmingen så var det mer eller mindre "kört" sedan. Hon ökar ifrån mig och sedan får jag aldrig riktigt tillbaka henne. När jag la märke till detta mer exakt, så la jag tid på att balansera upp henne, mig, oss i just galopp i lätt sits. Balans, balans, balans. Och jag har fått värma upp henne genom att sitta i sadeln om jag vill ha så goda förutsättningar som möjligt att få tillbaka henne när det sedan är dags för det vi ska göra. Ibland kom jag på mig själv med att råka ha gott upp i lätt sits (kommer på mig själv när Aleccis börjar ta för sig, öka på och bli lite stark), och får då genast ta tag i det och få ner henne och försöka "börja om" med galoppdelen - vilket inte är så lätt.
     
    Jag har ju kunnat börja konditionsträna henne, dvs i lätt sits, där hon bibehållit balansen och inte gått iväg för mig nu i höstas. Däremot har har inte riktigt velat ta med mig den ridningen än på tävling då jag inte tror att hon verkligen skulle ligg kvar hos mig. Men när vi var i Bankeryd så kom jag på mig själv att jag stod upp och Aleccis frustade, rullade på lugnt och låg kvar i mig varje galoppsprång! Jag blev så glad av det! Så sedan dess har jag "återinfört" denna, som jag tycker, urviktiga uppvärmningsdel och jag har inte fått några som helst problem med galoppen (mer än vanligt då, haha).
     
    Nu är det så att jag även kom på mig själv att ha generellt väldigt lätt sits inne på banan säkert fler starter än bara sist, men framför allt nu sist. En blandning av nedsittning och lätt sits. Kan vara den som kallas trepunktssits om jag inte är ute och cyklar helt? Sen om det är bättre eller sämre är väl hugget som stucket just nu, men det är kul att det händer lite saker "av sig självt". Antingen får man något att jobba med (jobba bort) eller utveckla. Jag ser detta som något positivt. Det visar att jag har bättre kontroll på Aleccis (jag behöver inte bromsa runt henne), och det är verkligen guld att vi har bättre balans även i lättare sits då vi behöver det för att kunna prestera bra i terrängmomentet i fälttävlan!
     

    Efter regnstorm kommer solsken

    Hahaha, alltså Aleccis är världens roligaste att tränsa med bettskivor! Då man inte får starta dressyr med dem (dålig regel för min del då jag bara har dem som utfyllnad) så plockade jag bort dem i slutet på sommaren då vi gjorde vår debut i fälttävlan. Sedan hade vi lite spridda starter så jag satte aldrig tillbaka dem - förrän igår. Därför hade både jag och Aleccis tappat greppet lite i hur man egentligen tränsar med skiten i vägen, haha. Hon alltid jättesnäll att tränsa och gapar när man kommer med bettet, men igår så gapade hon alldeles för mycket och fick in den ena i munnen. Fick göra om då jag inte hade fört över nackstycket över öronen än, men då gjorde hon likadant så jag stoppade in fingrarna och drog ut den så den hamnade tillrätta. Ändå höll jag skivorna isär när jag bad henne ta bettet, men vi fick inte till någon snygg tränsning ändå.
     
    Idag däremot gjorde vi ett nytt försök. Jag särade på skivorna och bad Aleccis ta bettet. Då förde hon den främre (lösa? #professor i hästens anatomi) "mulmuskeln" höger, vänster, höger, vänster samtidigt som hon gapar lagom och tadaa - snyggt och ordning och reda! Men det såg så roligt ut! Hon är så charmig, haha <3 Som att hon verkligen förstod, lärde sig från igår och liksom löser det på, nästan, egen hand.
     
    Sen red vi en runda och DET ÄR SÅ ROLIGT! För jag har en HELT annan häst att rida på nu! Något har verkligen släppt (vilket vi ju alla vet vad jag syftar på) och hon är riktigt trevlig för det mesta. Sedan gör hon över i galopp och blir skitstark för att hon vill springa på våra "vanliga" galoppsträckor, men då försöker jag bara sitta upp och bryta av och när det är dags för galoppen sedan så försöker jag rida fram henne till min hand så hon är kvar och tänker att vi samlar istället för att bromsa. Fin trav nere i byn, sen lite till och från. Därefter var det en av våra galopsträckor igen där hon brukar bli riktigt på - men jag kunde bara sitta kvar, hålla om, stötta - bakifrån och fram OCH GISSA VAD?! Jag vet att jag måste våga sätta mer tryck i galoppen nu, så jag provade det OCH HON LÅG KVAR! Hon var stadig, lyssnade men samtidigt satte jag mer tryck i henne med sitsen. Så häftigt! Min tittiga, spända häst bara ROCKADE idag!
     
    Ååh, nu vill jag inget hellre än att ha en ridbana så vi kunde börja utmana oss... Och jag är sååå sugen på en P&R/klubbdressyr. Sökte runt lite kvickt nyss och såg att det skulle vara en i Tenhult idag - typiskt. Hade jag inte jobbat, så hade jag gärna åkt. Såg även att Tranås ska ha en P&R nästa helg. Frågan är om jag orkar/vill åka... Egentligen är ju hennes termin över och vi traskar in i jogg, som även ska kombineras med studs och därefter skritt-vila. Men samtidigt är det ju hoppning ;) Åka runt och jaga lite bokstäver är ju inte samma sak, haha! Sen är jag lite lat och bekväm av mig och vet i fan om jag orkar åka så "långt" (långt i dressyr-mått mätt) för bara en P&R. Troligtvis blir det inget, utan vi tränar vidare istället.
     
    Men hon är verkligen så trevlig just nu. Älskar henne så otroligt mycket! <3
     

    Bilder i regnet del 2

     
     
     
     
     

     
     
     

    Bilder i regnet del 1

     
     
     
     
     
     

     
     

    Sits och följsamhet - svagheter i hoppsitsen

    Senaste tävlingen, när vi var i Mantorp/Mjölby RK, så var det kallt och ingen av oss hade väl egentligen hunnit vänja oss. Kavaj, ett lager ridbyxor och tunna stövlar är inte i alla fall vad som tillhör min "vintergarderob" men är man på tävling så är det precis det som gäller!
     
    Det var med andra ord SVINKALLT. Kyla ger spänning och spänning ger långt ifrån smidighet och följsamhet. Det stör mig lite, de rundorna vi gjorde. Jag kände ju redan i första klassen hur jag inte alls var "ett" med Aleccis, utan mest hängde på tvären och var i vägen till 100% och la henne riktigt kasst flera gånger. Eller ja, i alla fall två - båda gångerna på samma hinder, nämligen hinder 1/9. Som om jag aldrig ridit på hinder tidigare! Störande att presentera dem så till min älskade häst! I andra klassen frös jag så gräsligt, fötterna var isklumpar och det blåste rakt genom hela överkroppen. Men ändå följde jag med snäppet bättre (fast la henne illa till framför allt ett hinder) - tills vi skulle hoppa omhoppning. Då när jag ser att nästa start rider precis framför nästa omhoppningshinder och jag ropar att hon ska akta på sig, så tappar jag allt och får inte alls till den ridningen, men gav Aleccis ett framåtläge som hette duga - och som gav stora problem i landningen när det var tänkt att vi skulle svänga. En fokus-miss.
     
    Jag känner såhär: Jag måste jobba hårdare med sitsen. Ju mer den sitter i ryggmärgen ju mindre är jag övertygad om att den "lever sitt egna liv" i såväl kyla som oförutsedda händelser som får en att tappa fokus. För det första så bara måste, MÅSTE jag få ner händerna. De har vandrat uppåt sedan första gången jag hoppade med Aleccis. De är helt hopplösa och jag märker inte själv hur de flyger upp - men det gör Aleccis, såklart. Och det ger betydligt sämre förutsättningar att klara hindret framför oss. Sitta tillbaka, spänna upp magen och hålla skänklarna stadiga på plats. Framför allt skänklarna och bålen ger stabilitet såväl före, men absolut i språnget samt i landingen som jag emellanåt har svårt för. Starkare bål och tänka på att skänklarna nästan ska "framåt" i sista galoppsprånget innan hindret så det finns ett stöd och balans när vi sedan ska landa. Finns det stöd för skänklarna och balans så kommer jag upp fortare med mitt överliv och hinner då får tillbaka Aleccis innan nästa hinder - utan att behöva gör den där grova förhållningen som numera, tyvärr, kommer på rutin snarare än på känsla; "behöver jag göra en förhållning?". Lägre händer, balans i sitsen, följsamhet. Där har vi det!
     

    "En biljett till månen, tack"

    Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma, om jag ska vara ärlig. Fast... den har inte kommit helt, egentligen. Det råkade bara bli så.
     
    Grejen var att jag red Lillhäst. Det blir inte så stor variation direkt, utan är skogen och byavägarna som gäller. Lill själv var på Christopher Columbus-humör (som iofs inte har "upptäckt" någonting) och ville upptäcka saker, så han försökte smyga in på varenda jävla stig han såg, haha. Jag fick styra emot, vända tillbaka om han hann svänga och ha mig några gånger för att få honom att hålla (min) kurs. Ridturen flöt sedan på. Men jag märkte att han nog generellt börjar traska in i en nya liten trotsperiod. När det var dags att skritta av längde jag tyglarna, satt där i dressyrsadeln och började åka med. Fiskade upp mobilen ur fickan, precis som vanligt, och lät honom gå. Jag hann bara läsa en rubrik till en annons innan jag helt plötsligt "satt" en halvmeter över ponnyn och tittade ner på den svarta kroppen. Landade snett på halsen (tror jag råkade skrämma honom, för he didn't see that coming) och då snurrade han runt vänster så jag slungades av. Hoppsan. Hamnade på höften i vägkanten och såg ponnyn trava bortåt en sisådär tjugo meter innan han stannade, vände sig om och traskade tillbaka till mig där jag satt och kollade på honom. Han gick till mig och stod och kollade, nosade, mös lite med mig där jag satt. Jag orkade inte ställa mig upp, så vi stod/satt så en stund innan jag orkade sitta upp på honom igen. Med lika långa tyglar (och stigläder...) och mobilen i näven, haha.
     
    Lätt hänt ;) Det är så att han är ju himla tittig av sig. Och när han ser något som är framför så stannar han till, blir vinglig eller annat. Men när han upptäcket något asfarligt (t ex hålor i grusvägen, vattenpölar, hästbajs(! skojar inte!) eller bara att vägen har en annan färg på en plätt) så reagerar han med att flyga i luften. Det har hänt två gånger innan, men första gången stannade han precis efter så jag landade i sadeln igen. Andra gången var i galopp och då hade jag bättre följsamhet så då var det lätt att hänga med hans upp-åt vänster-rörelse. Men nu var jag långt ifrån beredd då det inte fanns något "farligt" där (han går där dagligen och ser alla stenar och dyl. exakt varje gång), och tänkte att allt var lugnt och fint. Dessutom var det faktiskt lite over kill av honom att reagera så grovt i skritt, haha. Klump! Det var definitivt inte det minsta med flit, den tanken fanns inte på många mil. Han skulle bara försvara sig eller något, och så råkade jag inte riktigt vara med på den planen. Haha, aja, någon gång ska ju vara den första ;)
     
    Sedan jag köpte dressyrsadeln förstår jag varför dressyrtanter (och gubbar) är så himla rädda för lite oplanerade rörelser från hästens sida. Man kan inte för sitt liv hänga med trevligt, utan hänger obalanserat på en skör tråd, eller något, höhö. Hade jag hade den andra sadeln (som jag bara använder när jag hoppar), så är jag rätt säker på att jag lyckats kravla mig kvar på honom.
     
    Men före Lillis red jag Aleccis. Samma sadel, typ samma sväng. Finns inget att anmärka på! Fin häst, lite stark här och där men det ingår ju när man ska ut och rida på henne. Hon går bara jogg-turer nu där tanken är lite avtrappning innan hennes vila. Mina tankar och planeringen om den skriver jag en annan gång.
     
    Hade han velat, så hade han kunnat slunga iväg en en bra bit, haha.

    Beställt licens

    Satt och klickade runt på tdb igår, och såg att man kan beställa licens för 2016. Mina hästar ska ju inte tävla något mer i år så det är ju lika bra att göra klart för nästa, kände jag och klickade i en ny vända. Min egen verkar jag däremot inte kunna förnya redan... Får ta det senare, när det blir dags "på riktigt".
     
    Har kikat över tävlingssäsongen för våren och det ser helt okej ut. Vi börjar, som jag nämnt, med att gå ner och hoppa 100 och 110-klasser, innan vi smyger upp på 115 och därefter 120 igen. Det blir några fler lokala starter än jag tänkte först, då jag tänker var med i cupen (men de har gjort om lite, så vi startar inte samma cup, utan den andra) även nästa år. Det var så roligt! Men därefter seglar vi uppåt igen och hoppas på att vi med de första starterna lägger en bra grund med självförtroende och bra omhoppningar, haha!
     
    Annars tänker jag mig inte några jätteförändringar, utan det blir hoppning, det blir fälttävlan och så blir det troligtvis även någon dressyr när det kan tänkas passa. "Passa" som i ligger bra i tid, ligger nära och hästen/vi känns tillräckligt redo. Det är ju inte heller någon hemlighet att jag hoppas vara klar för (vilket inte oroar mig det minsta) och även kunna starta 125 med Aleccis under 2016, så tar vi 130 till 2017 ;) En annan detalj som jag tänker mig ska krypa in i tävlingskalendern är ett par fler övernattningar, men det är inget jag har tänkt så mycket på. Jag uppskattade Bankeryd, så dit åker jag gärna igen och står över natten.
     
    Hoppas vi ses där ute på tävlingarna!
     

    Ridning x3 och hovslagarbesök

    Igår hann jag faktiskt rida alla hästar innan hovslagaren kom. Skönt det! Började med Aleccis (så hon skulle hinna torka så mycket som möjligt om benen efteråt). Skogen, framskrittning, trav, in på en äng för lite dressyr. Helt okej att börja med. Gjorde lite varvbyten typ serpentiner, någon mindre volt, gick över till galopp, vänster. Höll henne på en ca 15-20 metersvolt någonting. Finfin! Fortsatte ut i höger varv och påbörjade ett varv i förvänd galopp. Lät henne gå ett och ett halvt ungefär. Hon kändes förvånansvärt stadig och balanserad. Bröt av till trav. Skulle göra likadant fast tvärt om, gick in på volt i höger galopp. Fin häst men betydligt mer laddad i detta varv. Började tagga till, så rullade på volt lite längre för att få ner henne "i varv", gick sedan ut för att påbörja förvänd galopp här också. Taggad häst gjorde byte, jag gjorde halt. Började om. Laddad häst igen. Rullade på volten igen, gick ut igen men gjorde en mindre vinkel och övertydliga hjälper. Hon fick jobba lite mer för att orka hålla i detta varv men rullade sedan på i ett och ett halvt varv även här. Travade litegrann, tog tio minuter totalt, och fortsatte sedan vår tur en vända i byn innan vi red hem.
     
    Aleccis skoning gick som vanligt utomordentligt superbra. Min hovslagare har omkring hundra kundhästar (jag har frågat), och Aleccis är den som står allra, allra bäst. Hon sa även, då vi pratade om det första gången, att mina tre och en till är hennes absolut bästa kundhästar. Och jag ursäktade mig med att Lillis inte kan ingå (HAHA). Alltså, han gör ju inget fel det är bara det att han är unghäst och vill vara med och kolla dvs ska stoppa in huvudet på konstiga ställen, undersöka hovslagarens arbetskläder och sådär. Men hon sa att "Lillis är som en "vanlig häst", medan de andra är typ praktexemplar". Inte illa betyg alltså ;) Den fjärde som var tiptop är också en lösdriftshäst, som också står lös - fun fact. Säger ju en del, tänker jag. Och så har folk fördomar mot lösdrifter och menar på att man inte "sköter/hanterar hästarna" - pfft, säger jag!
     
    Därefter Lillis. Fortsatt spänd idag - dvs mindre krav. Vara nöjd med att han går framåt (vilket han gör) och smyga in lite mindre stöd vid passering av läskiga saker. Typ låtsas om att jag rättar till tyglarna och tittar ner på händerna eller något så det verkligen är noll, noll, noll stöd från skänklar, sits, tyglar eller blick. Utmana lagom. Han tittade men fortsatte. Mycket beröm! Annars är han ju väldigt tittig och då är jag framför allt noga med att sitta upprätt med stadig bål så han får det "trycket" bakifrån och fram. Stadiga skänklar och stadiga händer, men utan att de ger någon aktiv hjälp - den ger jag till största del med sitsen, som sagt. Är han väldigt skeptisk är det skänklarna som får jobba, får jag inget svar så petar jag lite med spöt. Spöt ifrågasätter han aldrig, det betyder framåt och det roliga är att jag aldrig varit på honom med spöt, utan bara förstärkt drivande hjälp, genom att snudda, från början.
     
    Pärla var sist ut och då började tiden vara knapp. Hon var lite slöare idag, så vi tog passande nog en lite kortare sväng bara. Det får räcka så för tanten. Bara hon kommer ut är jag nöjd, men samtidigt vill jag inte att hon går korta pass varje gång. Variation är som vanligt det jag strävar efter.
     
    Jag jobbar natt i helgen, så vet inte riktigt hur mycket jag hinner rida. Det blir som vanligt; så många jag hinner och ju fler desto bättre.
     
     

    Fälttävlanslängtan

    Här sitter jag och väntar på att klockan ska bli mycket. Jag och gubben firar sju år tillsammans idag och åt därför fint och kollade på Mockingjay part 2 på bio. Därefter går vi lite skilda vägar för nu (nåja, inom samma väggar), då jag ska förbereda mig för nattjobb i helgen medan han jobbar helt andra tider.
     
    Inomhusfälttävlan i Friends Arena, Stockholm International Horse Show, på svtplay. Det är så jag roat mig den senaste timmen och JAAA! Jag vill också! Haha, så himla roligt ju! Skriver som förra året; det där är verkligen min typ av tävling! Full gas och jävlar vad det går :D En helt annan typ av precison också än den "klassiska" hoppningen. Där snackar vi linjer och betydligt mer framåttänk = måste vara många steg före hästen och planera superväl, i banhoppning är det noggrannhet och precision i form av raka vägar, få höjd i sprången och visst, fortfarande planering och framåttänk, men det går inte på långa vägar lika fort så är man "bara" några steg före hästen så går det alldeles utmärkt. Nej, jag gillar det. Helt klart. Siktar ju som sagt på att starta H100 nästa år. Det är inte stort, men ett myrkliv på den långa vägen. :D (Och jag är verkligen djupt tacksam att jag har Aleccis som jag kan göra/prova på denna lilla resa med. Wow, vilken häst jag fick när jag köpte henne <3) Har hört att det t ex ska vara svårt i Tranemo (har för mig det var där iaf) så det hade ju varit skitkul att utmana oss, men samtligt har jag ingen lust att åka allt för långt, så ja, vi får väl se vart 2016 tar oss. :)
     

    Sova kan man göra när man är död, sa de.

    Samtliga gick i måndags, jag red bläsarna och Ida red Pärla. Endast Pärla gick igår, tisdag, medan alla har blivit motionerade idag igen; jag red Aleccis och hade med Pärla lös, red därefter Lillis.
     
    Jag är så glad. Faktiskt. Lite tittigt, och lite öka - men annars stadig och fin! Det börjar verkligen ta sig <3 Pärla hängde på bra med. Det är så kul att hon (eller ja, båda) fattar precis vad jag tänkt mig och så finner de sig i det. Jag kan rida Aleccis "som vanligt", dvs hon fokuserar lika bra(/dåligt) som om vi inte skulle haft med Pärla. I början ville hon ju kika bakåt för att kolla så att Pärla följde med - och jag lät henne. Nu gör hon bara det om vi råkat springa ifrån henne, haha. Hon kollar bara när vi bryter av sedan. (Aleccis springer ju liiite fortare, om man säger så HAHA). Nej men ärligt, det fungerar riktigt, riktigt bra med denna lösning. Pärla springer, men utan belastning och Aleccis kan jag jogga oberoende av Pärla. Dröm! <3
     
    Lillhästs fokus var på formen. Ett kortare pass (hade tid att passa), men med desto större fokus på just formen. Han var kalas i början, och blev lite trött sedan och blev därför ostadig. Återigen är det riktigt roligt att äntligen kunna börja rida honom lite mer!
     
    Jag lossade i ett, för mig, nytt mejeri på jobbet natten till idag. Det strulade för dem när disken nästan var klar, så jag var ståendes i flera timmar totalt och kom därför hem i morse, vid halv sex. Eftersom jag hade tid att passa ställde jag klockan och tänkte först bara sova två timmar... Vaknade (nätt och jämt) och försökte göra mig redo för stallet, men jag var så fruktansvärt trött att jag gjorde en snabb överslagsräkning (dvs "ha Pärla lös = en timme sömn till" - check!), och sov en timme till. Var fortfarande trött, men det var bättre. Har nu kämpat mot rejäl trötthet hela dagen (den har varit större pga att jag ätit för lite, som vanligt när jag har annat att göra), men hann åka en vända på några timmar för att kolla in nya gårdar vi ska börja hämta på jobbet. Det var den dagen det. Men nu, nu ska jag fan sova!
     
     
    I morgon kommer hovslagaren och skor Aleccis. Helst ska alla gå innan dess, annars tar jag så många som möjligt innan och resten efter besöket. Det beror på hur trött jag är och hur mycket jag känner att jag behöver sova, helt enkelt. Imorgon är det även min och min gubbes dag. <3

    Bor man i ett i-land när man klagar på att man svettas i -10?

    Kallt, svarade termometern, när jag skickade en frågande blick. Nästan tvågradiga kylgrader. Hutter. Drog på mig en varm stickad tröja, den asvarma fluffiga tröjan från Mountain horse, och min älskade skitvarma Spooks-vinterjackan. Termobyxor nertill och Muckboots på fötterna. Dessutom givetvis mössa och tjocka vantar. Resultat?
     
    Svettades som en jävla gris! Fan, det gick ju inte över heller! Sprang runt där med vattenhinkar, havre, täcken, kratsade hovar, borstade och sadlade/tränsade. Var tvungen att ta av mig MH-tröjan innan vi stack ut och red. Då var det perfekt helt plötsligt. Och utan vantar givetvis. Går inte att rida med vantar, även om det är -10.
     
    Aleccis var stundstals riktigt trevlig, och resten... mindre trevlig. Men jag känner att vi lyckas knäcka den där koden och det känns lovande. Nu är jag medveten även om den tygeln jag inte aktivt fokuserar på och vi har bättre kontakt/kommunikation. Så det känns bra.
     
    Lillis tänkte jag mer på balans, men lät honom även galoppera uppför himlabacken. Lite jobbigt, sa han. Red neråt byn också. Helt okej pass med Lillhästen också.
     
    Ida tar Pärla efter skolan sedan.
     
    Det må vara fruset och hårt i backen, men vi har ingen direkt snö. Däremot frost och frosten gör gräset halt - så det går inte att rida på något gräsunderlag. Det blir vägarna tills vidare. Skritt, trav och galopp gäller däremot fortsatt, men Aleccis skrittar generellt lite mer nu då jag inte vill ha henne superasmegajättetaggad utan det räcker med den vanliga energin (som det inte är något som helst fel på för övrigt, haha).
     
    Förra vintern. <3

    Resultat Mjölby RK (Mantorp) med Aleccis

    Hemma från en bra dag i Mantorp/Mjölby RK!
     
    Jag måste säga att vi hade lite tur till en början. Avresa fem minuter efter planerad tid (vilket är BRA), så var nöjd och började rulla. Nöjd tills jag ber Kelly dubbelkolla equipe och ser att de ligger bättre till (dvs sämre för oss) än vad jag trodde. De har högre tempo än jag räknat med. Körde dit och det flöt på bra. Vi rullade in, med det jag beräknat, skulle vara en halvtimme tillgodo - men de var en halvtimme tidiga. Så vi kom typ i sista minuten/nästan perfekt. Lite tid hade ju inte gjort något, men vi hade inte kunnat komma senare. TUR!
     
    Framridningsmöjligheterna var urusla, tyvärr. Då det frusit (inte deras fel, såklart) så fanns det bara själva tävlingsridhuset och framhoppningsridhuset att rida i, så alla snirklade runt i skritt och väntade på sin tur att få komma in och... ja, börja hoppa fram. Personligen skulle jag i detta fall definitivt ha önskat en framridning i båda varv - just pga att man bara lyckats skritta fram innan man kom in där. Några varv i trav och galopp med lite volter och annat smått och gott hade inte skadat. Men nu valde de att hålla framhoppningen i ett varv, och det kändes inte direkt som optimal uppvärmning. Det är väl mer en "bekvämlighetsgrej" för varken jag eller Aleccis är direkt känslig, och det var ju dessutom lika för alla - som det brukar heta.
     
    110 cm A:0/A:0
    Det började sådär med ett omtramp före första hindret. Jaaa men bra början då! (Vad duktig man känner sig, menar jag, hahaha.) I landningen efter andra hindret frågar Aleccis om vi inte ska svänga, varav hon är på väg att dra vänster, haha, gulle, hon laddade för omhoppning redan ;) Men vi skulle framåt. Hela rundan igenom kände jag mig obalanserad i mig själv, min sits, min ridning... rubbet. Dessutom så blev det gång på gång att jag var på väg att sätta Aleccis i skiten (ingen stor skit, bara små skitsaker - men som stör flytet) och jag kände verkligen att "ALECCIS GÖR FAN DETTA BÄTTRE SJÄLV!" och det kändes definitivt som att hon höll med mig, eller ja, om sanningen ska fram så räknade hon ut det mycket tidigare, HAHA, hon är bäst <3. Så det blev lite kompromiss och rundan i sig kändes inte superbra - men Aleccis var underbar! Hon bara kör och kör. Jag talar om vilket hinder som är i vilken ordning och så fixar Aleccis resten. "Här, varsågod!" sa jag, och gav henne både ratt och pedaler. 0+0 fel, 2a placering. Hon förtjänade den där andraplatsen, jag tar inte åt mig någon som helst ära. Däremot ska jag vara lite dryg och irritera mig på ÅTTA HUNDRADELAR, för det var så mycket långsammare vi var efter ekipaget som vann. Vafan, åtta hundradelar - det är ju ingenting! Det skulle ha gått liiite fortare, höhö.
     
     
    Älskar bilden!
     
    In i transporten och vänta, ut för prisutdelning och ärovarv, in i transporten och vänta igen. Ny lång framskrittning och redo för nästa start! Jag hann förresten se ett par starter innan vi tog ut Aleccis och det ekipaget som vann förra klassen var ett av dem jag hann se. Hon red alla vägar som jag hade tänkt att ta, och de red fort. Jahapp, bara att rida in och satsa sen då ;) (Hur var det nu med behärskningen?)
     
    115 cm A:0/A:0
    Lät henne gå på lite framåt mot ettan (var rädd för att råka erbjuda henne ett omtramp igen), linjen gick bra men däremot fick vi dåligt med höjd över b-hindret i kombinationen. Touch, rull, rull. Men den låg kvar. Fem-sex var hon snällast i världen, sju-åtta kändes bättre. Min plan, när jag gick banan, var att låtsas att även nian (kombination) var med i grunden, fast att den inte var det, för att rida ordentligt mot det då det kändes lättrivet sådär ur sväng. Men Aleccis flöt med där runt i svängen och hoppade så fint så. Lät henne älga iväg över tian, vänder runt och ser då att nästa start står precis framför nästa omhoppningshinder. Ropar "akta!" och flyger över. Alltså hon var såå fin, kom lite snett över de hindren och hon hoppade luftigt och fint. Skulle hålla vänster efter elvan för att vända upp "tillbaka" mot tolvan, ett räcke. Det kände jag var en stor chansning. Hade hindret varit lägre så fine, men nu börjar 115 cm bli höjd och vi brukar definitivt inte idiot-rida i omhoppningarna (har ju bara ridit en 115-omhopp tidigare). Men jag försökte rida väl. Fick tillbaka henne, fick med henne i svängen, fick henne rak och hon gjorde allt hon kunde. Men jag fick inte riktigt höjd i henne (skulle haft mer tryck, men det försvann när jag fokuserade på att få tillbaka henne och lyckas med själva svängen), så vi rev det. Iväg på sju (rätt antal) språng till avslutande hinder tretton, en oxer. 0+4 fel, 8e placering.
     
     
    Grejen var att jag gjorde mitt bästa, och utmanade oss lite (även om jag inte hade tänkt det när vi åkte till tävlingen), men när bommen föll var det liksom "jaha, nej men då åker vi hem nu då". Så döm om min förvåning när Kelly ba: "ni ligger sexa". GÖR VI?! Haha, jag tänkt inte på att man ju faktiskt kan bli placerad på fyra fel om man har lite flyt. Föll ner två platser, men det räckte som sagt till en placering ändå. Helt okej, helt okej alltså. Satsa, chansa, misslyckas lite, lyckas lite och så en tröstplacering på det. (Eller nåt.)
     
    Jag kan ju även tillägga att vi var över en sekund snabbare än den som vann till slut. Sååå, när jag får till allt på en gång; tillbaka, sväng, rak häst, tryck, avstånd... Ja, ni hajar. Ibland är jag lite missnöjd när jag tabbat mig just för att jag inte kan behärska mig och så river vi för det går för fort, t ex. Men idag är jag inte missnöjd. Jag visste att det var en chansning, den höll inte men känslan var bra och jag försökte. Jag är nöjd. Vi avslutar tävlingssäsongen på bästa tänkbara sätt.
     

    Och tusen miljoner jättetack för idag, Kelly! :D

    Den fabulösa RÖDA MATTAN!

    Alltså, när man hittar den legendariska röda mattan - och bara mååååste gå bananas!
    Och ja, det var folk där. Och ja, de skrattade. Och nej, det var inte jobbigt, eller obekvämt. För gissa vad? Jag bryr mig inte. Och det är bra att göra folk glada. Det är kul att låta folk få skratta. Och jag har nu börjat alldeles för många meningar med "och". Kan ju likagärna fortsätta, i och för sig: Och jag är givetvis nykter. Onödig detalj att fylla i - men jag uppmuntrar verkligen ALLA att ha roligt, bjuda på sig själva, och se till att ni umgås med folk där ni kan vara er själva, och slappna av och ha roligt UTAN alkohol. Det var min lilla predikan efter dagens Jönköpingsresa med alldeles för mycket ätbart och världens mest peppiga Bianca och Tiffany Kronlöf med "Slå pattarna i taket!" som vi såg för andra gången i kväll. För de är så bra! Grymma, bästa, underbara! Feministisk och antirasistisk humor. Filmade lite (vet inte om man får, men stod inget och ingen sa något såattääh,) och en film finns på min kanal på YT (Finns direktlänk i högerspalten). Gillar skarpt framför allt en till som jag hann filma, så tror jag ska lägga ut den också. Men vet seriöst inte om man får? Haha, jaja, är väl bara att någon säger till i så fall? :)
     
    Anyway, det här är i alla fall jag när jag får se en röd matta ;)
     
     
     
     

    Visst har jag de coolaste brallorna i stan?! Asgoa och supersköna. Kanske mina nya favvisar. (Borde nästan ta och  tävla i dem imorgon, hahaha!)

    P, A, L





    I denna ordning red jag mina djur idag. Kort uppdatering:
    P: jag frös som fan (vem är skyldig till beställningen av nollgradigt och snö?! 😑), hade klätt på mig föfötr dåligt helt enkelt. Fokuserade på min sits - för ja, den MÅSTE bli bättre!
    A: fortsatte begripa detta med att kontrollera även de kroppsdelar som inte har huvudfokus, dvs yttertygeln (ridning enbart på raka spår, med samtliga hästar). Gick upp och ner i början och mitten borrning i byn = lite spänd och tittig. Slutet gick hon kanon! Yey, blev så glad! 
    L: han kastade med huvudet så han tappade kursem och vinglade iväg åt höger, HAHA! Inte bästa dagen (spänd, inte jättepigg), så jag backade bandet och nöjde mig med fokus: motion. Helt okej ändå, men jag hade önskat en bättre dagsform så jag kunde bett om mer. Äsch, ungponny. Upp och ner, fram och tillbaka. No hurry 😊

    Dagens outfit - nej men, regnkläder? Igen?! Vackert!

    Det kanske är tjatigt när det inte finns något annat än "dagens ridpass", träning, tävling eller tankar om just träning, tävling och vila - men det är verkligen bara det här som kretsar i min hjärna. Häst, häst, häst. Bli bättre, och tävla, tävla, tävla. Ingen jävla vardagsoutfit (vem har ens tid att ha på sig ett par jeans, eller är ens intresserad av detta? Nepp, kan inte relatera), inga fancy måltider med flashiga recept (ni känner ju till mina matvanor vid det här laget, haha), och inga planer på att karriärtoppa som 25 (jag har i så fall typ sju månader på mig - HEJAHEJA!). Nja. Hästar, det är grejer det. Och nej, jag hade inte haft hästar om jag inte hade tävlat. Men nej igen, jag har dem inte bara till att tävla med. Hade jag haft det, så hade bland annat min hästhållning sett brutalt annorlunda ut. Hästarna ska vara hästar OCKSÅ. Så ser vi hur långt vi kommer när vi kombinerar detta. - Det är så jag jobbar.
     
    Även om det är tufft emellanåt i skitvädret, alltid genomgeggiga och fuktiga hästar på tävlingsmorgnarna och dyl - så älskar jag det (OBS! Inte geggan/fukten alltså, haha!). Jag hade inte ens under pistolhot stallat in mina hästar. ALDRIG. Jag har så fantastiskt välmående (och ööh, välgödda... ehm, ehehehe) hästar och skulle inte vilja erövra dem den naturliga del de får genom att kunna bete sig på bästa tänkbara hästsätt - med inslag av typ tamdjur/utnyttjar dem för att åka på dem och ber dem typ lyfta på fötterna över väldigt naturliga saker som typ naturliga plastbitar som ska låtsas vara vatten osv. Oerhört naturligt ;)
     
    Men så har jag det. Det bästa från två världar. Där någon form av NH-fanatiker (nej, jag är mer för "SBF" = sunt bondförnuft) möter den brinnande tävlingsmänniskan. Där har vi det, tamejfan.
     
    AHAHAHHAHHAA!

     

    Dagens vrålspännande ridpass, eller något.

    Gick upp vid 03 för att jobba, och efter jobbet plus mat, blev jag nästan uttvingad till hästarna - tur det ;) För jag hade "låst in" gubbens bil med min bil (njae, det är inte så praktiskt att tillsammans äga fyra bilar, varav ha tre vid lägenheten, haha) och han behövde den. Asbra på sätt och vis, för då kom jag ut också. Annars är det ju ett helvete att ta sig upp igen om man väl landat på röven.
     
    Red Aleccis. Hade fusksnöret på, eller ja, det är mer av ett mentalsnöre - fyfan vad bra det är för MIG att rida med en hängande och slängande graman! Det håller mig fokuserad och motiverad till att verkligen genomföra det jag tänkt - och det blir inte massa galopp istället för det är roligare - och jävligt mycket lättare. Skrittade fram ute i mörkret, med pannlampa på som snarare gjorde att vi såg mycket sämre = grå vägg i form av en cirkel. Jaja, travade därefter BARA hur länge som helst (överdrift, men i alla fall en sisådär 60-70%, utöver skritt i nedförsbackarna, och det är mycket trav!). Fokus, fokus och fokus. Ställa höger, ställa vänster, lite skänkelvikningar, hästen ser något som är mer spännande - börja om, ställa vänster, ställa höger, hästen vill springa så fort den kan. Börja om, ställa höger, ställa vänster, skänkelvinkningar. Lät henne smyga in i galopp - och hon behöll lugnet och allt! Travade igen och vi kom till de mer kritiska platserna. Varierade mellan trav och galopp och hade lite mer att göra där ett tag. Det hade näästan kunnat rinna över för ett ögonblick, men jag är så glad att jag använde mitt huvud i stället och hämtade tillbaka mitt fokus. Noggrann ridning över granngårdens gårdsplan, galopp uppför sista backen och VÄRLDENS JÄVLA FINASTE HÄST när vi travade av!!! Åh, kärlek till min häääst <3 Så mjuk, lugn, stadig form, lätt i handen, vandrade som smör när jag bad henne flytta i sidled. Så jävla nöjd med oss idag, för det är så svårt för mig att hålla fokus och framför allt efter ett tidigt jobbpass. Jag har dessutom kläckt en till grej i ridningen! Det kommer verkligen hjälpa mig till en stadigare hästapålle. Jag har dålig kroppskontroll så jag har liksom glömt bort vad jag sysslar med, med andra änden av kroppen medan jag tänker på att göra en sak. Virrigt, men jag rider mer med ena sidan än den andra - inte prompt samma sida hela tiden, utan jag glömmer bort den sida, min kropp återigen, där jag inte är aktiv för tillfället. Så bättre fokus på stadiga nävar!
     
    Sitsen däremot var under all kritik idag. Men det var det lätt värt. Skitkropp till att inte bara kunna sitta ordentligt i sadeln, haha!
     
    Småhästarna vilade. Men imorgon blir det ombytta roller; Aleccis vilar medan småhästarna springer i skogen.
     

    Årets sista hoppträning

    Igår var det hoppträning på schemat - årets sista. Nu är vi inne i den tiden på året där det är uppbyggnad som gäller; så styrka var tanken, med inslag av hinder. För annars skulle vi bli för rostiga, sa L. Gärna för mig. Jag föredrar hinder framför bomjobb/sockerbitshinder alla dar i veckan. Är ju inte bara mycket roligare, utan även betydligt lättare för mig att rida A mot ett hinder än mot småkrafs på marken, hahaha. Sen är ju inte jag dummare än att jag begriper att vi, av precis den anledningen bland annat, behöver nöta småhinder, studs, små serier, och tusen miljoner bommar i olika varianter och sammansättningar. Det är lite som ett nödvändigt ont, fast inte så ont ändå. Jag menar, det är ju liksom inte dressyr ;)
     
    Två diagonala studsbommar (2,5m mellan) med ena änden på en sockerbit och andra i ridhusunderlaget, fyra korta galoppsprång till en oxer, fyra korta galoppsprång till två diagonala studsbommar igen, på ena långsidan. På den andar var det nästan likadant, fast tvärtom; oxer, tre korta galoppsprång till två diagonala studsbommar, tre korta galoppsprång till en oxer. Bommarna i första långsidan reds även som en bruten linje till två räcken på respektive diagonal.
     
    Uppvärmningen var, utöver lite trav och galopp på a/c-volten över bommarna liggandes på marken, att rida studsbommar till räckena, därefter byggdes det på med långsida varierat med diagonal och långsida. Tanken var att komma nära hindren, så hästarna måste hoppa upp sig och därför inte hoppa speciellt höga hinder. Sista vändan höjdes räckena på diagonalen till 120, medan oxrarna på ena långsidan längdes och höjdes någon dm, medan den andra långsidans oxer höjdes till 110.
     
    Aleccis var från början ganska tråkig i munnen och var det hela träningen igenom. Inte tråkig på så vis att hon gick emot och inte gick att reglera, utan hon följde inte mina tygeltag och var med andra ord svår att ställa. Detta var symptomet - problemet var snarare att hon var stel i sidorna. Men vi är inte där för att böja sönder hästen och definitivt inte för att bråka med hästen ("vågar" ju inte heller "RIDA-RIDA" henne på marken med pelhamet, utan låter henne gå rätt fri. Glad häst ger glad ryttare!), så jag försökte bara ge tydligare ledande tygeltag och hoppades att det skulle bli bättre under träningstimmen.
     
    Generellt hade vi en ASBRA träning! Hon var så lugn och fin genom hela träningen - alla språng! Och jag var med lugn. Händerna kröp upp lite (omedvetet), vilket de lätt gör när jag inte tror att vi ska få plats. Annars kändes det bra. Jag har dock kommit in i en ovana att jag glömmer att räkna galoppsprång ibland, så på tre-trelångsidan tappade jag bort mig totalt och råkade rida på två en gång. Gjorde om direkt och då var det inga konstigheter. (Svårt att räkna till tre liksom, haha!) Även om det inte var något direkt som stack ut från träningen så, så var det ändå helheten som gav mig en sådan jävla bra känsla. Åh, bästa hästen! Vill bara krama och pussa ihjäl henne <3 Framåt och initiativrik kommer hon ju alltid att vara, och det är egenskaper som jag älskar, även om de kan stjälpa oss ibland när hon låser mig ute ur vårt kommunikationssystem, höhö. Det viktiga för mig var att ha henne fortsatt lugn då det ju är hela denna veckas långsiktiga plan som ska avslutas med två lugna rundor i helgens starter. Det var nog det som gjorde mig extra glad och nöjd med henne/oss igår. Skönt att avsluta träningsterminen med en av de känslomässigt bästa träningarna. Det är precis så det ska gå till!
     
    Nu väntar lite studsjobb i skogen över de stubbar och pinnar jag kan hitta. (De har skördat och krossat lite av mitt material, en även lagt undan en del = vilket jag är jävligt glad för! De hade liksom lätt kunnat krossa allt, och det hade varit lite jobbigt... Detta då de använt platsen i skogen där jag passar på att hoppa som, ja, vad heter det? Lossningsplats? Staplingsplats är det jag syftar på i alla fall, tills dess att timmerbilarna hämtar det. Men nu verkar det vara fritt fram för lite studsträning igen!
     

    Hyfsat hurtig

    Mjorå, här sitter jag nu, efter att makaronerna är intagna och ja, en dusch faktiskt. Ganska udda, en tisdagseftermiddag före hoppträningen, men jag fick inte in dusch någon annan gång. Grejen är att jag kommer ha bråttom efter träningen, och då vill jag inte behöva pressa in en dusch där med. Samtidigt som jag kände att jag verkligen ville duscha då jag inte bara klippte Aleccis, utan även Lillis, i morse. Därefter red jag Pärla och Lillis. Sex timmar senare var jag inne i lägenheten och käkade de där makaronerna jag nämnde i början. Ingen köpemat idag med andra ord - bra jobbat ;) När jag klippte så tänkte jag inte riktigt på att jag hade min nyaste (och även nya favorit-) träningströjan på mig. Så den såg ju ut som sju svåra år med allt hår som killade och sticktes - den åkte raka vägen ner i tvättmaskinen tillsammans med två par ridbyxor som jag inte kommit ihåg att tvätta än. När de är upptagna ska jag stressa ut till stallet igen för dagens höjdpunkt!
     
    Pärla var glad idag, inte så piggelin men var lätt att motivera så hon sprang på bra med tiden. Lill däremot var typ aspigg, HAHA! Bockade redan när vi hade skrittat typ 200 m från stallet (med andra ord knappt ens hunnit lämna gårdsplanen). Han fortsatte göra lite bockförsök i skritt medan han kastade med manen och pep. Jag tog mantag när vi började trava sedan men trodde det var lugnt när han travade på så snällt. Några meter senare kom det, haha! Men han bockar ju bara med framänden (dvs inte "hela" docksprång), så man sitter aldrig löst. Jag sa ändå "Nej!" och sen var det inte mer med det. Men han hade lust att springa, så jag lät honom ta för sig. Jävlar var han lubbade näst sista galoppen! Crazy pony! Lär han vara sådan nu så behöver jag inte uppmuntra bjudning något mer, det är en sak som är säker, hahaha! Men han hade spetsade öron hela tiden och bjöd på självmant och det är SÅÅ skönt! Nu tror jag iofs att den nyklippa ponnykroppen kan ha med detta att göra, men ändå ;)
     
    Vi mötte en lastbil med, nemas problemas. Bilden är däremot från i höst. Förresten! Lastbilen hade fler ärenden i byn så jag mötte samma även med Pärla lite tidigare. De där chaufförerna lär ju bli bra fundersamma när folk i allmänhet viftar och lever för att de ska sakta ner och helst parkera skiten och ta rast eller vafan så de rädda ryttarna kan passera ännu mer skiträdda i miniminitempo, och göra en grej av det och på så vis göra hela mötet hundra gånger värre än det borde behöva bli. SUCK. Jag däremot vinkar fram för de kör för sakta, höhö.
     

    Klippklipp?

    När jag borstade Aleccis tidigare idag så slog tanken mig att visstfan, det är ju ny vecka och jag tänkte ju klippa henne denna vecka! Kom samtidigt på att det bara är i morgon som jag i så fall hinner detta. Sååå... är vädret vettigt, dvs så bra väder som möjligt, (är det mycket regn = väldigt fuktigt i stallet = klippmaskinen går på elektricitet = inte värt det) så får det bli en omgång med klippmaskinen. Jag hoppas verkligen att skären är dugliga fortfarande, för jag köpte nya sist (över 600 jävla riksdaler! Rena rånet, haha!) och klippte bara Lillis. Men nu är ju korna (en del? alla? vet ej.) klippta med, så jag har ingen aning om skicket på skären... Återstår att se. Hade tänkt lämna in på slipning, men det är liiiite sent påkommet eftersom jag som sagt vill klippa om några timmar, eller ja, om ett halvt dygn typ.
     
    Därefter ska småhästarna gå ett varsitt pass och på kvällen är det hoppträning med en, förhoppningsvis, nyklippt Aleccis. :D
     
    GammelPärl skulle också behöva klippas igen. Men jag har ingen direkt lust med det, konstigt nog, haha. Lill behöver också klippas. Men det är betydligt smidigare, tack och lov! Hade honom som sagt helt lös sist, utan problem.

    "Lugn och fin"

    Började med att rida A idag. Dressyrsadel på och fokus; lugn, lugn, LUGN. Bara lugna pass till tävlingen, och bara lugna rundor på årets sista tävling - that's the plan. Skrittade fram, travade i skogen, dressyrade på en åker en kvart i ett hörn (ska vi ta och börja räkna för att se hur lång tid det tar innan jag får skit för det också?! MVH jagharingenstansattrida - på riktigt denna gång). Åttvolter; först i skritt, sedan i trav, och några volter i galopp. Fokus på stilla händer, lugn och stadig häst. Gick över förväntan med inslag av "vad händer där borta". Skrittade hela vägen ner till byn (brukar vara trav och galopp den sträckan) - för att behålla henne luuuugn. Travade/galopperade på vägen som går rakt igenom byn, och tänka ta en lugn galopp på vägen bort till våra grannar "i hålet", dalen. Grannar ja, fast att jag i praktiken bor i stan, haha. Aja, home is where the horses are ;) Där var hon inte så rolig. Stark, försökte öka, superlycklig och ville bara spriiinga! Hon testade mitt tålamod lite, men jag höll mig. Trav till nedförsbacken, skritt ner, skritt förbi grannarna där vi brukar trava. Skritt uppför backen där vi alltid galopperar. Travade där vi brukar trava. Vad jag hade för häst? En suuperfin! Mjuk, trevlig häst. Så mycket skritt idag, så även om det var en halvkort runda så tog den över en timme att rida då vi skrittade så mycket.
     
    Red därefter Lillis tillsammans med Ida som tog Pärla i byn. Lill var fin. Han börjar bli himla trevlig nu alltså! Går av sig själv, gör så gott han kan och med samma glädje och öppenhet som vanligt. Tummen upp! Och jag gillar hur Ida rider Pärla, så finns inget att tillägga mer om den ridturen.
     
    Igår tog vi en joggingsväng; Ida på Pärla och jag hade Aleccis. Lill vilade efter tävlingen. Aleccis var vääldigt taggad och på, men med upplagda stigbyglar blev det mycket bättre! Bättre fokus, och lugnare häst.
     
    HAHA, bild från vår andra lokala start. Livsfarligt och jag darrade i benen när jag styrde på första hindret, för jag visste att det skulle gå fort och bli farligt. Vad jag däremot inte visst var om vi skulle hålla oss på samtliga ben och/eller om vi skulle ta oss i mål. Haha, det finns inte mycket till vett i den skallen - jag syftar nog på oss båda ;)
     
     

    Tävlingstankar

    Jag har anmält mig och Aleccis till en tävling till. Mjölby, arrangeras i Mantorp, nästa helg. Jag anmälde oss direkt till den efter kraschen i Kalmar. Då kände jag sådant stort begär av att starta mer än det som var planerat - bara för att, om det skulle ha skitit sig, ha fler chanser på oss att avsluta året med hyfsad känsla. Men efter Jönköping kände jag inte alls att vi behövde åka till Mjölby. Vi vet var vi har varann och vi har haft en helt FANTASTISK höst.
     
    Jag har hållit kvar min anmälan, men fortfarande inte bestämt om vi åker eller inte. Tankarna går fram och tillbaka. Men efter KM:et känner jag verkligen att jag vill åka och göra två bra och LUGNA rundor.
     
    Vi har i höst utmanat oss. Både genom att starta några 120-klasser och genom att vara med och fightas "på riktigt" om pallplatserna - med både riktigt bra resultat, men även lite väl laddat och slarvigt så det inte har räckt hela vägen. Nu har det däremot eskalerat och jag verkar inte riktigt palla detta, mentalt. Att vi är BRA, alltså. Det slarvas och jag blir vild och kan inte hejda mig. Jag gillar det inte!
     
    Därför vill jag nu ta ner oss på jorden igen, och åka för att göra två BRA och, återigen, LUGNA rundor. Sikta på att rida nolla, men inte satsa. Utan mer möjligvis en sisådär sistaplacering eller liknande på sin höjd - men i huvudsak bra rundor. Rundor som vi kan vara stolta över och ha med oss genom vinterträningen. (Men jag har fortfarande inte bestämt mig helt.)
     
     
     

    Min häst är enastående <3

    Resultat från VRF's klubbmästerskap; Lillis och Aleccis

    Det är inte så roligt att läsa om, men jag var snäppet bättre (eller rättare sagt; mindre dålig) i ryggen till att börja med. Det kändes ändå okej, men tog emot lite, i början men efter att jag struntade i jackan av praktiska skäl (HUR FAN TÄNKTE JAG DÄR?!) så fick jag sjuuukt ont igen. Sådär svinigt ont så det knappt går att gå. Iaf inte går att få rent. Kul...
     
    Började dagen med Lillis start. Han var slö, men det är ju standard. Fick däremot upp farten i honom emellanåt och han kändes finfin på hinder. Hoppade bra och gick lite mer av sig själv mot dem. Men generellt blir jag ju så illa tvungen att rida väldigt hemskt på honom. Typ noll i andra änden av händerna och nästan flaxa och veva tillsammans med samma flax och vev med benen, hahaha. Fan, vad jobbigt det är!
     
    80 cm A:0/A:0
    Hoppet levde och vi satte fart mot första hindret. Han tog för sig framåt i varje galoppsprång och det kändes bra. Han hoppade fint över ett, två, tre och fyra. Sen kom vattenmattan och ja, visst är han tittig. Men det brukar bara vara att driva så hoppar han ändå. Men INTE här. Han totalvägrade, och höll envist som fan fast i sitt beslut. Två stopp, men sen lyckades jag få över honom. Nästa hinder var en mur. Nit på den också. Kom över på andra försöket - och uteslutna. Det kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig. Rätt besviken och irriterad på honom efter det, japp. Men klapp och beröm ändå, och så dags att ta ut nästa häst.
     
    Det gick att hoppa muren också..!
     
    Jag hade blivit rejält "stjälpt" av Lillis ridning när jag skulle rida Aleccis. Jag blev passiv och red varken bakifrån till fram eller stöttade upp fram. Helknäppt kändes det. Och så fick jag den där "det är inte så noga"-känslan. Och nej, det är små hinder och så, men det är ju fan noga ändå! Men jag var så omotiverad. Hade ont, var hungrig, trött och frös som fan. Aleccis är en häst som rids på väldigt mycket "energi"; dvs jag håller ihop henne genom att själv vara lugn och jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, men jag får liksom hålla i henne med min "insida". Inte bromsa fysiskt, men hålla tillbaka genom att verkligen VILJA, till 100%, ha henne hos mig. Så fort jag inte gör det - så tar hon för sig och ökar. Hon går så mycket mer på känslor, än någon annan häst jag suttit på. Så jag hade henne inte hos mig, och hon tog för sig. Vi fick bara hemska språng på framhoppningen. Antingen accelererade hon och blev otroligt framtung när hon kastade sig över, eller så blev det typ jämfotahopp eller liknande orena språng - just på grund av obalansen framför allt mentalt men även för att jag då, oavsett om jag vill det eller inte, låter henne springa. Det var dessutom stressigt som fan på framhoppningen - inte fysiskt stressigt mer än att det var lite rörigt. Och känslan där inne var stress. Kaos. Noll koll. Jag blev insläppt tidigare, och ja, jag gick ju med på det när jag blev tillfrågad. Tänkte att det var skit samma, men så här i efterhand skulle jag nog ha hållit lite på vår start.
     
    100 cm A:0/A:0
    Det kändes allmänt... inte så bra. Hon låg på, jag lät henne, obalanserat och - omotiverad till att ta ansvaret. Vi tog oss ändå runt felfritt i grunden och påbörjade omhoppningen. Kom snett så rev första, och så gick det alldeles för fort och jag hade noll, noll, noll balans eller tydlighet i anridningen till nästa hinder (varav även anridningen var dålig), så hon gick förbi. Tog om och hoppade resten. Så jävla dålig runda - där jag inte kände igen oss alls om jag ska vara ärlig. Jag kan verkligen inte relatera till detta. Men så var det. 0+8 fel och en runda under all jävla kritik.
     
    Inför nästa klass var jag noga med att hitta tillbaka till OSS. Fokus, för fan! Tankarna som gick i huvudet var; noggrann ridning, BRA vägar, stöd på ytter osv. Försökte rida med som vanligt, och kom ner i sadeln, om med skänklarna och stöd i tyglarna. Men hon var fortsatt pigg och jävligt på.
     
    110 cm A:1a - klubbmästerskapsklassen
    Jag red in, gjorde som jag planerat - och red en BRA runda! Felfri grundomgång, men hon blev piggare och starkare ju mer vi hoppade. Ändå kändes det relativt jämnt, trevligt och ja, jag kände igen oss igen. Extra skönt att jag kunde skärpa till mig och göra om det som var dåligt. Jag var i fortsatt rätt dåligt tävlings-skick och sa, när jag kom ut från banan, att jag planerade att rida en lugn omhoppning.
    Dessvärre glömde jag bort det eller något. (Ja, jag hatar min dåliga jävla självdisciplin...) Direkt när vi kom in så var Aleccis sååå jääävla taggad! Jag vet inte riktigt vad hon fick det ifrån, men hon hade bara en, enda (två faktiskt) sak i sitt huvud och det var att springa fort och få hoppa! Hon var såå glad och jävlar vad laddad hon var. Jag hade att göra redan innan vi kunde rida an mot första hindret. Hon var så förbannat stark! (Typ tio gånger mer än min vanliga Aleccis). Jag kunde knappt hålla henne från hindret, utan fick hålla HÅRT i yttertygeln och ställa henne. Sen körde vi, och det fanns inget rätt i den omhoppningen. Mellan ettan och tvåan så går hon och jag känner att jag inte KAN bromsa henne. Det känns liksom som att om jag skulle försöka så skulle vi hamna mitt i hindret = inte så sugen på det... Så jag höll om istället så hon skulle räcka fram. Vände om tillbaka på oxern, gick innanför till kombinationen, och vidare över de sista båda hindren. Två bommar åkte ner. Sen red vi två varv på en stor volt för att jag skulle försöka få tillbaka kontrollen på henne. Därefter kunde vi ta oss ut. Alltså jag kände knappt igen henne. Hon var galen. 0+8 fel.
     
     
    Eftersom jag inte var i något vidare skick heller så passade Aleccis såklart på att ta initiativ på initiativ och lät mig helt enkelt följa med på hennes resa. Mjorå, jag älskar henne ändå. Men idag fick vi inte till det alls...
     
    Stolpe ut, hade man kunnat säga om man gjort sitt bästa men råkat tappa ett ben här och där, typ. Men Aleccis tappar inte sina ben, däremot kräver hon fokus och mental balans - annars tar hon som sagt egna initiativ. Jag tror även att jag var kvar i den där lite mer jagande ridningen efter Lillis. Med facit i hand skulle jag ha lämnat honom hemma. Det hade bara gjort ridningen bättre, på Aleccis. Och det hade varit värt det. Jag vill inte att hon ska vara så stressad som hon var förr, så lite kan jag ångra mig att jag inte bara tog med mig henne. Men det är så dags nu! Eftersom jag är på allmänt halvpissigt humör (inte pga tävlingsdagen utan för ett besked jag fick tidigare), så tänker jag inte ens lägga upp skiten som kändes illa. Jag kan inte, och vill inte, definiera mig med den ridning eller känsla jag hade. Även om det, på något väldigt konstigt sätt, inte alls ser lika illa ut som det kändes.

    KM i VRF idag

    Jag hoppas på noll regn, ingen rullning och inga vindar från det att jag släppte ut hästarna igår tills det att jag tar in dem idag. För idag ska vi tävla lite, jag och mina hästar med bläs. Jag var, trots ryggont från heeelvetet, tvungen att sopa av dem det värsta (och red Aleccis en kort, försiktig sväng - ändå ville jag typ avlida när hon låste kroppen i galoppen så jag flög upp ur sadeln och landade i den igen för hon tittade till på något. AJSOMFAN.), sprayade och borstade igenom svansarna, men även Lillis man - och lugg! Drog av tränsen det värsta med, med sådan där läderrengöring, bytte pannband på Aleccis träns men nej, mer än så orkade jag inte. Jag hade stora problem hela dagen igår med ryggen - det var jättejättejobbigt att jobba. Sitta still i sätet i hytten, med bajskokar'n påslagen så ryggen var ordentligt varm - det gick an. Men så fort jag rörde mig var det fruktansvärt. Så det är blandade känslor att jag tog ledigt idag för att kunna tävla. Skönt på sätt och vis att inte behöva jobba då det gjorde så vidrigt ont igår. Men hur lätt kommer det bli att rida och tävla? Jag är rädd för att jag inte ska kunna påverka eller vara följsam öht - men det återstår att se. Jag kommer i alla fall försöka.
     
    Nu kööör vi!
     
     

    Aleccis Van De Nachtegaele

    Upcoming...
     
    Slänger upp lite random bilder tills vidare, som utfyllnad tills dessa att jag någon gång hinner (och kommer ihåg) att skriva även Aleccis presentationsinlägg.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Lillis

     
    Lillis är ett smeknamn som är helt oberoende av hans riktiga namn. Jag tycker inte att hans namn är fint och dessutom så tycker jag han är en "Lillis" - så då fick det bli Lillis. Jag är också av den åsikten att jag inte tycker att ett smeknamn behöver speglas av det riktiga namnet. En förlängning jag brukar använda av Lillis är "Lilla Svart", vilket däremot är betydligt mer likt Lillis. En väldigt oviktig början på ett lite mer viktigt inlägg, men ville få med det för att klargöra lite.
     
    År 2010 praktiserade jag på den hästgård jag hållit till på då och då i min uppväxt och på våren betäckte vi ett vackert dressyrstammat varmblodssto vid namn Tootoolah, e Chess 880 ue Nurmi. Tola, som vi kallade henne, var själv väldigt nervig och hade halvtaskig benställning men var fantastiskt snäll - dock kunde hon vara lite "luftig" att rida så att säga. När hon blev lite glad visade hon det genom att skutta och busa. Hingsten vi använde var den bedorande Welsh Mountainhingsten Stendyssens Diablo. Även där har vi dressyrstam men han hoppar även riktigt trevligt. Tanken var att få fram en dressyrponny till ägarens döttrar.
     
    Saker och ting går inte alltid som planerat och det är ganska många år från betäckning till någorlunda redo dressyrponny. Stoet såldes dessvärre innan hon fölat - och hamnade, helt och hållet av en slump(!) - hos en av mina bästa barndomskamrater. De visste inte att det var Tola de skulle provrida förrän de var på plats och fick höra hennes namn.
     
    I april 2011 föddes en svartvit (egentligen mörkbrun/svartbrun) klump som skulle visa sig vara ganska bångstyrig emellanåt, haha. Han höll länge på att bitas och var ofta lite för framfusig och närgången mot människor - men inte på ett elakt (eller ska man säga "medvetet elakt") vis, utan han är bara suuupersocial och älskar människor och vill vara med när det händer något.
     
    Eftersom han skulle bli för liten för alla i min kompis familj så visade jag snabbt intresse för honom, och rätt som det var, under våren 2014 frågade de om jag var seriöst intresserad. Vi gjorde upp med pris och den 10 juni samma år åkte jag några kilometer för att hämta min nya ponny!
     
    Grejen var bara den att dessa har flera hästar men inte så mycket ambitioner så Lillis var helt ohanterad när jag köpte honom. Han kunde inte gå i grimma och grimskaft (de tog dem i flock in och ut) - däremot kunde han vara uppbunden, kunde inte lyfta fötterna på begäran, kunde definitivt inte vara själv och hade givetvis aldrig sett en transport. Trots detta gick det ändå förvånansvärt bra att lasta. Det var snarare när han var där inne han blev orolig och blev svår att "styra". Den mindre incidenten på hemvägen har jag skrivit om tidigare vilket ledde till boxvila och försköt mitt planerade arbete (dvs hantering och inridningen) av honom.
     
    På hösten red jag in honom och arbetade dagligen med honom för att börja bygga någon form av "hanteringsgrund". Det har stadigt gått framåt sedan första dagen även om han, ärligt talat, varit stenhård i huvudet och drygt självsäker vilket gjort att han ifrågasatt mig otaliga gånger. Men han är 100% genomsnäll och gör aldrig något för att bråka eller ställa till det. Han vill bara vara med där man är och vill dessutom gärna bestämma ;)
     
    Inridningen gick som på räls och vi tog även några språng innan det blev vinter. Framåt våren 2015 var han med på några hoppträningar och P&Js. Han har i dagsläget gjort 10-tal starter t o m 80 cm, med två nedslag totalt, varav sina båda lokala starter med felfria rundor.
     
     
     
    Lillis rör sig riktigt trevligt och har fått mycket komplimanger både för rörelserna, utseendet och personligheten men även beröm för sin hoppteknik som roligt nog är över förväntan med tanke på dressyrfokuset när han "tillverkades". Han hoppar runda språng med bra ryggverksamet och är sällan tittig, även om han inte hoppats så himla mycket ändå under vårt första år tillsammans (pga fokus på Aleccis).
     
    Jag skulle ljuga om jag sa att han inte är min mest populära häst i stallet bland "utomstående" (och närstående, tills de märker hur intensiv han är, haha). När jag får besök av hovslagare, ET, veterinär, kompisar m fl så är det Lillis som blir mittpunkten - eller ja, han tar den, skulle väl snarare vara närmare sanningen. Intensiv ja, det är så jag brukar beskriva honom med ett ord. Men inte på ett dåligt sätt - det är bara det att han gärna tar ens uppmärksamhet och står gärna och myser, ibland lite för närgånget - han är såå social! Han skulle lätt vara en tjejtjusare utan dess like om han var människa. En sådan som dessutom vet att han ser bra ut, och med självförtroende för tio. Han skulle gärna gå runt och pussas om han fick ;)
     
    Man kan tro att han ändå är filbunden själv - vilket han ofta är också. På nya platser och både ensam och med sällskap av andra hästar är han okomplicerad och trygg i sig själv. Däremot får man inte glömma bort det nerviga swb-blodet som dyker upp emellanåt. T ex när man ska rida förbi en arbetande grävmaskin. Annars är han verkligen inte alls den rädda typen, utan har ett fantastiskt psyke.
     
    Mål för hösten är att han ska starta fler P&Js men även gå några lokala LC:er. Dressyrmässigt är tanken att starta minst en klubbdressyr innan året är slut, förslagsvis på hemmaklubbens klubbmästerskap.
     
    Lillis ska senare säljas för att jag ska kunna finansiera en till storhäst.
     
     
     
     
     
     
     
     

    NYPREMIÄR!

    Tjoho! Som ni ser så är bloggen rejält uppdaterad med sprillans ny design! Så fin och jävlar vad superbra det blev! :D Vi får väl se om jag orkar försöka prioritera den stackars bloggen lite mer tid också, men jag lovar inget. Välkomna hit mina goda, glada vänner och ja, ni andra också! Det här är lite av min kompis i cyberspace som egentligen bara fyller ett enda syfte; min samlarmani som bor i min hjärna vill spara ALLT. Så då gör jag väl det då :) (Denna lilla nypremiär är btw även anledningen till att det poppar upp lite presentations-inlägg.)
     
    Gissa tre gånger om jag har bildbrist på bilder av mig själv, haha!
     

    Om mig - och min häststory

    Lite för mycket, lite för dryg, lite för jobbig, lite för glad, lite för obrydd och lite för mycket energi. Det är väl så jag uppfattar att andra uppfattar mig. Jag är lite av en "energiavkännare" och tolkar tonlägen och kroppspråk benhårt - behandlar andra, som de behandlar mig.
     
    Jessica är mitt namn, men jag är mer av en "Jessie", då det är vad jag kallats under hela min uppväxt och fortfarande kallas. Född 1991, men är inte en dag äldre än 16 i huvudet. Körde moppe från 14 till körkortsålder, kör volvo dagligen (är en äckligt jobbig volvonörd som skulle slåss för mina bilar!) och kör lastbil som yrke (jag älskar mitt jobb!). Jag svär som om jag har dåligt ordförråd, men jag gillar bara när det är tryck i sker och ting. Svordomar är fint, och det ger tryck. Sedan 2008 är jag dessutom flickvän och sambo till världens bästa pojkvän! Jag försöker vara öppensinnad och för det mesta går det bra. Mina värderingar bygger på feminismen. Det är hjärtefrågan.
     
    Och, jag lever efter detta citat:
    "Huvudsaken är inte att det är snygg, utan att man vinner". /JJ
     
    Men... när kommer hästarna in i bilden?! Jo, det är så att 99% av mina vakna tid tänker jag på hästar. Den resan började, om man inte räknar knatte-/ponny- och div småhäståkningar, vid sex års ålder när jag grät om jag inte fick rida min favoritponny på ridskolan; gotlandsrusset Nice. Ibland fick jag Nice (för en kompis mor tyckte väl synd om mig, haha), men oftast fick jag gå ut och gråta klart vid bilen, hahaha! Juventus var favoritstorhästen, och sen blev det Bianca. Av ponnyerna var det Lucy, Dusty och därefter Mini och Daisy som gällde. En vända red jag på en annan ridskola och där var det Brun Farin som var favoriten.
     
    I mellanstadieåldern började jag rida på en gård 7-8 km från oss (cykelavstånd. Jag cyklade totalt 3 mil/dag ett tag då jag även cyklade in till stan på skoldagarna - sjuk kondis!). Jag och en klasskompis till mig började rida regelbundet på denna gård och det var drömlivet som en liten ponnykär flicka! Tiopi var den som jag, roligt nog, blev "tilldelad" och hade som "min", då hon precis börjat bli inriden och de ville ha en mindre ryttare till den ponnyn. Senare bytte jag upp mig några centimeter och red Mirja mycket. Shia var också en favorit. I takt med att vi blev större provade vi även att rida halvblodet Tootoolah (som jag inte bara haft hemma som min egen, även såhär tio(!) år senare är min ponny Lillis mamma).
     
    Från denna gård lånade jag hem hästar för första gången och har sedan dess (och tack vare denna kvinna - som jag tränar dressyr för idag) har jag egna hästar idag. Hade jag inte fått låna hem hennes, så hade aldrig mina föräldrar sett att jag alltid tagit mitt ansvar och tagit hand om dem. Och med tiden köpte vi loss Pärla , och jag köpte min första egna ponny år 2008 - Li Mellonie. Fyra år senare såldes hon och jag köpte Aleccis. Lillis föll ner från ett fluffigt moln och landade hos tanterna, ohanterad, i juni 2014.
     
    Och tjaa, en gammal fjording som bär mitt hjärta, min drömhäst i form av en piggelin till tävlingshäst och så fluffiga lilla Lillis - är idag min alldeles egna flock. Som jag sliter röven av mig för att hinna med mellan sovtimmar, jobbtimmar och skräpmat. Tre hästar är, med handen på hjärtat, en för mycket. Men långsiktigt är tanken att Lillis förvandlas (i form av försäljning) till en yngre storhäst och... naturen kommer en vacker dag ta Pärla ifrån mig. Aleccis och en yngre förmåga är således tanken att jag sedan ska fortsätta bygga min egen lilla hopp-/ och fälttävlanskärriär på.
     
    Pärla

    Tio hästtimmar senare

    Jag ställde klockan på 06 och red Aleccis (full galopp och alldeles för mycket och alldeles för fort, precis som vanligt <3 Ångkokt häst när vi var tillbaka, haha! Hovis ba: "VAD DU RIDER!") innan hovis dök upp och putsade till fossingarna på småhästarna. Julpyntade dessutom skorna, så nu är de till hälften redo för lappmöglet. Red därefter Pärla, och sist ut av mina var Lillisen.
     

    Därefter slängde jag i mig chili-thai-käk nästan i farten och åkte till nästa stall, för att rida Sacke. Så fin han är alltså! Större och betydligt mer smäcker än Aleccis. Och så jävla snäll! Fy fan vilket psyke för en femåring som ändå inte gått supermycket. Jorå, kanonhäst det där!
     
    Nu väntar bara en hålllplats, och det är hoppträningen jag ska hålla ikväll. Tio stalltimmar totalt, och nej, jag hinner inte med något annat än häst, häst och häst på mina lediga dagar. Men det är ju så det ska vara ;) (Blir till att prioritera bort någonting när snön faller sedan, så man hinner åka ut och busa lite med bilen med. Men det blir ett senare tids-problem.)
     
    Jag har bråkar med rejält ryggont idag, men tror bara det ska vara något taskigt muskulärt så det ger väl med sug så småningom.

    Lördagens planer

    Klubbmästerskapet går av stapeln på lördag, vilket jag nämnt tidigare. Aleccis går 100 och 110 cm, där KM:et är i 110. Men roligt nog ska jag släpa med min lilla svarta ponny också. Jag blev osäker nu, men tror inte jag skrivit det? Jag funderade på det, vet jag. Men nu är han, sedan några dagar tillbaka, anmäld och jag har börjat planera för hur jag ska planera lördagen. Jävlar vad här planeras, märker jag, haha!
     
    Såhär ser mina tankar ut:
    Att starta en LC avd B känns bara bökigt när jag ändå ska ha med Aleccis. Men det stod på proppen att de skulle ha med "Lätt E"/80 cm för SH - och eftersom jag är gammal som fan så startar jag istället Lillis i 80 cm, som häst. På så vis får jag starta med (ev) omhoppning, då bäbisar får gå omhoppning på klubbtävlingar (och egentligen räknas inte ryttarens ålder heller - men vissa klubbar väljer ändå att sätta de reglerna, obviously, haha). Jag menar, om han går LC, dvs 80 cm, eller SH 80 cm - är ju skitsamma. 80 som 80 liksom, det enda som är skillnad är ju att det kan vara längre distanser men då får vi ju bara stoppa in ett galoppsprång extra så är det problemet löst. Nemas problemas!
     
    Nu ser jag snarare fram emot lördag, trots bök med att ta med två hästar - varav den ena vill åka brett = köra dubbla gånger. Man får ju passa på att starta när det är nära. :D

    Tre plus en

    Aleccis fick två dagars vila - och idag var jag klok nog att rida barbacka. Det gick inte så bra, hahahaha. Jävla knäppgök till häst ;) Hur kul hon hade? På en skala 0-10, så skulle jag väl säga typ 15. Jag hade inte riktigt lika roligt. Hon var skitpigg, försökte typ sticka flera gånger och var i luften mer än på marken emellanåt. Det var lite svettigt där ett tag... Det får ju inte bli farligt. Men vi var väl där i krokarna och snokade mer än en gång. Herregud, och jag som tänkte att vi skulle ut och mysa lite och jogga eller så. Knäppis<3
     
    Pärla var halvslö men vaknade till allt eftersom. Hade westernsadeln på henne och repgrimma till det.
     
    Lillisen var sist ut. Vanlig dressyrsadeln och hans aachenträns var hans utrustning för dagen. Tänkte att vi skulle dressyra något varv, men vi var inte riktigt i mood för det så vi red i skogen och en sväng i byn. Gissa vad?! Han gjorde rena byten på kommando idag! Helt utan vidare, bara skiftade ben och voalá! Första var från höger till vänster, och några hundra meter senare bad jag om byte från vänster till höger. Så himla bra av honom! (Säkert bara för att jag skrev som jag skrev ;) haha). Lika stora galoppsprång både före och efter, balans i bytet och givetvis även med bak, eftersom jag skrev att de var rena som sagt. Och båda på grusväg liksom, så inte ens några hörnpasseringar/volter/böjda spår att lura med. Berömde honom, och hoppas att han reflekterade över vad han gjorde och när han gjorde det, så han börjar fatta grejen. Duktig kille!
     
    Nu har jag en häst kvar för idag, och det är Sacke som jag ska rida på. Han har flyttat och bor numera på andra sidan stan, så det blir kul att träffa honom igen :)
     
     

    Lill gör som jag vill

    Jag nämnde ju att Lillhäst äntligen börjar bjuda på för egen maskin nu. Äntligen kan jag börja rida på honom och göra saker med honom! Och han har varit så himla fin och trevlig de senaste passen! Ja, alla utropstecken är befogade! Förstå vilken lycka!!! Hahaha, okej, ni fattar.
     
    Grejen har ju aldrig varit att han är omotiverad eller vidare slö egentligen, utan han är väldigt mån om att göra precis det man ber honom om; varken mer eller mindre (men inte på ett "trött-ridskolehäst-vis) - på gott och ont. För han lägger alltså inte in några egna förslag, utan fattar galopp när man ber om det, bryter av när man inte uppmuntrar till fortsatt galopp (inte önskvärt), travar när man ber om det - och står still i 30 minuter när man ber om det (t ex måste skvallra ifatt med kompisar man möter längs vägen).
     
    Men nu behöver man inte underhålla - han håller den gångart man bett om (såvida han inte tittar på något, vilket händer regelbundet). Inte nog med det! Han vill självmant både trava och galoppera ibland, helt av sig själv. Det finns en grundbjudning som jag nu kan börja använda när det är dags att börja RIDA.
     
    Det vi gjort på hans simpla dressyrpass (för att underhålla, och hålla oss undan hans skraj-hörn/långsida ;)), är följande: trav på (andra) långsidan, vänt in på kortsidan, skänkelvikning ut till spåret, galopp till hörnet, trav, in på kortsidan, skänkelvikning ut. Ibland har jag bytt ut galoppdelen till en volt, och ibland bytte jag ut inridningen till en halt, bakdelsvändning (som han gör så himla bra!), galopp från halt, större volt på långsidan och likadant borta på kortsidan igen. Några upprepningar, och sen klara. Roligt, tycker Lill!
     
    Faller han in i korsgalopp (oftast när vi galopperat och han sett något i vägkanten - hoppar till och byter med fram, eller bak), så har han stenkoll och går att rätta till (byta med fram, gör han då) på kommando. Han har gjort ett par rena galoppombyten på grusvägar, på kommando. Men dessa är när jag överlistar honom och känner att han med stor sannolikhet kommer byta - då lägger jag på byteshjälp och berömmer.
     
    Senaste dressyrpasset skrittade och travade jag på en ca 15 m's volt och eftersom det inte är förrän nu jag kan göra saker med honom "på riktigt", så ställde jag honom lite utåt, och inåt. Han har lite lättare för att ställa åt vänster, än åt höger. I båda varven. Så, nu kan jag äntligen börja lära känna honom från ryggen som en riktig ridbar ponny. Jag ser fram emot vår vinter! De andra passen har vi varit på byavägarna och även där är han mycket roligare att rida.

    Småhästarna är storhästar om magen

    Förra vecka var lite småkaos mest hela tiden. Småhästarna gick bara tre dagar den veckan (mån, tis och varsin dag på fre resp. lör - tack vare Ida som hann ta Pärla på lördagskvällen!) Aleccis gick alla dagar. Det var en tuffare jobbvecka med då samtliga pass (utom eko) skulle till Götene. Jag var trög och råkade ta fel på dag! Så när jag har degat hela förmiddagen för att jag trodde det var den natten då jag började lite senare rätt som det var, var i stallet och kratsade Aleccis hovar kom jag på att - visstfan, det är den andra dagen = jag börjar mycket tidigare! Mycket riktigt. När all utrustning var på så ringde mobilen - och jag hade 1,5 timme på mig att dels rida, men även äta, fixa mat till sen, tanka bilen, byta om OCH hinna åka till Vrigstad (4 mil). Men jag bestämde mig fort att rida Dahlsedarundan ett varv, det tar 30-40 min, och det ska INTE påverka Aleccis och mig. Det är den tiden det tar helt enkelt - men sen skulle jag stressa som fan, haha. En minut hade jag tillgodo när jag svängde in för att byta med min kollega. Hua!
     
    Dagen därefter blev inte heller så lugn som man kan tro. Jag började förvisso senare, men natten före var den långa natten så jag kom ju i säng senare än vanligt. Dagen hade jag sovit bort (vilket jag givetvis behövde för jag skulle ju jobba igen sen), så den totala vakna tiden blev samma. Återigen en snabbistur med A och dåligt samvete över de små. Mest över Lillis faktiskt. För det är alltid han som vill hitta på saker - så bara lämnar jag honom, haha. Stackarn.
     
    Men nu är det ny vecka! Aleccis har vilat både igår och idag. Det tycker jag hon behövde när hon gått lite mer (mycket hoppning i veckan, bland annat). Ärligt talat så vilade alla i måndags. Jag hade jobbat ett kortare pass men kroppen var ändå inställd på normalt pass, så jag var lika trött för det och jag gjorde misstaget att pusta ut i soffan. Därifrån tog jag mig inte upp sedan. Eller jo, när jag var tvungen för att hinna åka ut och kolla till dem, med de obligatoriska pussarna, klapparna och godisarna. Så jävla lat, och vad jag hatar när jag inte lyckas hålla min plan!
     
    Idag red Felicia Pärla och jag red Lillis. Vi åkte runt i byn i skummet, och det gick bra. Felicia klarar sig själv - och mitt tjat om "håll balansen i fötterna" (hon har noll stöd i munnen) - har gett resultat och hon red lätt riktigt trevligt med stadiga skänklar! Hon rider ju inte så mycket som vi alla hade önskat, men pga våra vardagar så lyckas vi inte få det att klaffa så ofta.
     
    Så har de senaste dagarna sett ut i ridväg.
     
     

    Resultat från Jönköping med Aleccis

    Regn och storm... Det var så jag började ana en viss idioti i vad vi egentligen sysslar med, vi tävlingsfolk. Men Aleccis var lastad, bilen packad och vi var redo en bra bit före avresa. Kors i taket, vafan! Vi anlände en halvtimme tidigare än planerat och även om vi hade kommit i tid ändå så var det skönt att verkligen ha tiden på sin sida (det är ju generellt inte min starka sida, det där med att vara i tid). Både regnet och vindarna avtog efter ett par timmar och sedan hade vi en helt okej höstdag. #turmedvädret
     
    Aleccis kändes helt okej på framridningen (hundra ekipage på miniyta där det inte är någon ordning alls - alla som tävlat i JFK vet hur det är...). Men jag blev inte irriterad, kände mig i vägen eller blev stressad där inne, utan det gick helt okej. Framhoppningen var som den brukar; hon stänger käkarna (älskar att jag inte har nosgrimma!), kör upp huvudet och så springer hon - med spetsade öron och är superlycklig. Så än sen att hon inte väntade eller att hon accelererar över/efter hindren. Det viktiga är att hon är glad och att det inte är farligt; och båda kriterierna uppfyller vi.
     
    110 cm A:0/A:0
    Det var BARA linjer, de flesta med sex galoppsprång. Bågen var optimal på åtta, men jag var övertydlig mot vart vi skulle, så att hon inte skulle bjuda på fel hinder, men red då en mindre båge och kom inte rakt på det räcket - sju galoppsprång. Annars var det rätt överallt. Det fanns sedan två alternativ i omhoppningen (som bestod av fyra hinder; två brutna linjer): Antingen gå på sex galoppsprång och safea och på sin höjd möjligtvis bli 20:de placerad (hög standard på de medtävlande), eller också satsa/chansa och försöka rida bra på fem. Det var mycket dubbelnollor och de enda som låg högt på resultatlistan valde, såklart, sista alternativet. Gissa tre gånger vilket jag valde? Hon gick bra på fem på första linjen, men i andra fick jag inget gensvar, blev därför inte klar och vi kom för nära med ett nedslag som påföljd. Men bra tid, haha, vad det nu har för betydelse när bommarna inte ligger kvar ;) 0+4 fel.
     
     
    När jag (vi, jag gick med en klubb- och träningskamrat) gick banan så tyckte jag det kändes högt. Men inte svårt. Och det var just "jag är rädd för att 120:n ska kännas hög och svår" som jag gnällt om de senaste dagarna. Det kändes i överkant av vad jag trodde vi skulle fixa, faktiskt. Men jag är inte den som ger upp! Tryck och stöd, tryck och stöd, tryck och stöd..!
     
    På andra framhoppningen så var hon fortsatt lite på och springig. Hoppade bra på räcket, på två lägre höjder. Styrde en tredje gång och la märke till vilken bra sits jag faktiskt hade. Stadiga skänklar i bra läge som höll om lagom, upprätt sits, spänd mage, låga stadiga händer med stöd - och hon klippte i och hoppade något jävlar över det där räcket! Jag skrattade lite för mig själv i landningen och sa tyst; "herregud! *hjärtanögon*". Sedan hoppade vi oxer; först lägre och hon hoppade trevligt. Sedan på 120 och jag satt likadant, fick bra känsla och hon hoppade så jääävla fint! Fy fan vad hon hoppade! Jag ville rulla lite fler gånger på just oxern för att vänja in mig vid storleken så kom en gång till. Men Aleccis blev nog själv paff över det språnget, för hon vågade aldrig hoppa av utan drog vänster och la ner farten. Jag gjorde ingen grej av det, utan var bara lugnt styrde ut, fattade galopp och tänkte på att sätter mer tryck och stötta - för då vågar hon. Mycket riktigt - hon körde och bjöd återigen på ett helt fantastiskt språng! Jag kom direkt en gång till - och ytterligare ett likadant språng. Wow! Kände sedan att vi hade kanonkänsla i kroppen och jag kände ett hopp att ändå kunna göra detta bra. Vi skrittade lite och då tittade jag till på oxern igen och la märke till en sak. Frambommen låg på 120 ja, men bak var fan 130. Oj... Inte konstigt hon klämde i och sprången var lite annorlunda (bättre) än vanligt.
     
    Hade jag sett att bakbommen låg på 130 hade jag ALDRIG styrt på från början, men med deras framhoppningsstöd så är det ju bara varannan höjd som står, och mellan dem är det bara ett sträck. Dvs det står att bommen ligger vid "120", men bakbommen var i höjd med "-". Så jag la som sagt inte märke till det utan fokuserade bara på ridningen. Fördelen är att när vi kom in på banan så kändes hindren ganska mycket lägre. En jävligt skön känsla efter bangångens mindre inbjudande känsla.
     
    120 cm A:0
    Jag försökte sätta en galopp med tryck i men hon var pigg på det lite mer hoppiga och spända hållet, som hon var oftare förr. Så mot första hindret hade hon den galoppen som snarare tillhör; bjuder men vägrar-kategorin, snarare än att hoppa. Så jag försökte verkligen hålla om och stötta där för att just få en bra början. När hon hoppade kände jag att vi liksom tagit över oss det "största hindret" (inte ordagrant, haha) då hon därefter föll in i den galoppen där hon brukar hoppa. Så vi fick väl båda en självförtroendeboost och körde på. 2-3 kunde jag dels vänta lite men sedan börja ta lite i henne för att få rum med de sju galoppsprången, fyra A kom vi nära och jag smackade fram henne där inne så hon skulle länga och nå över B, och det gjorde hon bra men vi snuddde bommen. Jag kunde inte låta bli utan vände mig om för att komma om den låg kvar, hähä. Femman kändes bra och runt-över sexan var hon så jävla fin! Lite snett men framåt och samtidigt höjd i henne. <3 Däremot red jag visst en urusel väg till sju a-b. Jag är rätt säker på att det var mitt stöd där som nog blev lite för bra på ytterkant = hon svänger, och då fick jag inte ut henne utan höll på att rida in i hinderstödet (dvs jag skulle även kollat på hindren tidigare), så jag var tvungen att "styra in" henne över bommarna och då blev det vingligt och dessutom nära så vi rev A-hindret. Helt okej ner till åttan, runt över nian och innanför (som Amanda övertalade mig, haha) till tian. Men där var jag slarvig och Aleccis började bjuda på ettan så fick verkligen styra undan i sista stund och då blev det lite kaos där jag råkade göra så hon studsade, låste mina ben så jag flög upp ur sadeln och tappade 90% av stigbygeln (jag försökte krampaktigt "hålla i" med tårna i högerstigbygeln), samtidigt som jag greppar mantag med ytterhanden för att hålla i mig (dvs INGET stöd ALLS = så kan man inte rida A på hinder!) och låg kvar i innern - men så bara går hon, alldeles själv och för över oss i ändå hyfsad balans, trots allt, över sista hindret. Åh, så bra hon är! <3 4 fel.
     
     
    Det kändes ganska flängigt. Inte som de allra värsta rundorna vi gjort, men det kändes helt klart som en typisk sådan runda där "vi sätter fart så går det nog", typ. Alltså självförtroendet-sitter-i-farten. Så det blev inte riktigt som tänkt i verkligheten; men min taktik höll och jag gjorde som jag tänkt mig och ja, det fungerade! Jag hade tryck i henne (även om hon gick mer framåt, än en rundare galopp, som jag tänkte mig) och stöttade. Det var som en vinst för oss. Sista 120:n för i år och vår bästa resultatmässigt, och ja, känslan var bra. Bra för att jag behövde känna att hon går och att vi kan - och vi kan tamejfan! :') Optimalt blir det dock när jag kan kombinera vår förra 120 i just Jkpg (där jag backade av och höll in henne i lägen, undertempo och för många galoppsprång på distanserna), med denna. Då kan det bli BRA! :D

    Resultat dressyrtävling, klubbmästerskap, med Aleccis i VRF

     
    Roligt nog så blev knopparna mindre skitdåliga än vanligt (och spret är bra - inte fan att jag tänker gå lös med saxen där inte!). De fick betyget godkänt av den väldigt svårflirtade juryn - och det är fan ett bra betyg! Aleccis kändes väl helt okej men varken wow-bra eller skitdåligt. Bättre delar, och sämre delar. Men ändå helt okej ändå på framridningen. Men direkt när vi kom innanför dörrarna så blev hon jättespänd! Helt plötsligt satt jag på en helt annan häst. Det kändes rätt pissigt, ärligt talat.
     
    LB:2 2003
    Programmet kändes rätt kasst. Jag kunde inte rida henne alls då hon var så spänd och då blir jag stel/spänd/icke följsam. Grunden var dålig - med inslag av bättre delar. Typ galopperna kändes helt okej, halten på kortsidan var också helt okej men annars var det inte mycket att hurra för. Vi fick 59.167% vilket jag tyckte var nästan i överkant vad vi egentligen förtjänade.
     
     
    Idag gjorde vi "debut" i att starta två dressyrprogram på en dag, vilket var lite spännande då jag inte visste hur jag skulle lägga upp det riktig. Alltså med tiden. Det var en timme drygt mellan mina starter, men jag kände inte att jag behövde rida henne så länge. Så vi skrittade en sväng först, men stod sedan och väntade en stund innan jag satt upp för andra gången. Jag har lite flyt och tyckte det var alldeles lagom med en sisådär halvtimme inför andra starten när hon redan var uppvärmd. Hon kändes trevligare på framridningen och jag försökte korta tyglarna. Det kändes bättre! (Men varför är tyglarna ändå tre kilometer långa när jag kollar på filmsnuttar från framridningen?! Haha, irriterande.)
     
     
    LB:3 2007
    Redan när jag red in hade vi en såå mycket bättre känsla! Denna utgick vi ifrån men fick inslag av betydligt sämre delar. Till exempel hade jag stora problem med halten i programmet, som annars är lite av vår styrka - Aleccis gör ofta bra, jämna halter. Men där blev det pannkaka. Sen var det ju lite annorlunda att i förra programmet gå från mellangalopp direkt från galoppvolterna (dvs Aleccis lärde sig detta och låg på) men det i detta program skulle vara ett avbrott och en ny fattning - jo tjeeena. Sen blev hon stark efter galopperna. Jag förstår inte riktigt varför jag skulle stressa iväg henne i skritten... Då tyckte jag den var slö, men den ser ju helt okej ut tills jag ber om mer engagemang och hon frågar om hon ska trava. Aja, programmet kändes ändå bättre än det förra. Totalt. Så jag blev förvånad när resultatet sa 56.667% - men kan förstå det. Domaren skrev att jag skulle vara rädd om takten och rytmen, så jag antar att jag omedvetet tycker att det är "lugnt och bekvämt" = råkat ha blivit undertempo, ostadigt (återkommande i protokollen) och allmänt dåligt framåttänk. Inte för att det andra var stadigare, men då tuffade hon på framåt vilket, jag antar, gav ett bättre grund- och allmänintryck. 
     
     
    Det viktigaste är i alla fall att Aleccis har försökt, jag har försökt, och VI har försökt. Vi har backat i vår utveckling, men vi gjorde det med, för det mesta, ett leende och med glädje. För jag älskar verkligen min häst - sen att jag inte reder ut hennes energi är ju ett problem jag är rejält bortskämd med. Dessutom föll hon inte in i galopp en enda gång i någon mellantrav och det hade vi stora problem med ett tag. En sista grej är att nu är hon dessutom genomriden och redo inför morgondagen också. Procentmässigt siktade jag på att nå 55-sträcket och det gjorde vi i båda starterna, om än med inte särskilt mycket marginal. Men återigen; vem fan bryr sig. Jag älskar min häst, och vi försöker - det är det enda som spelar roll för mig <3
     
    Mellangalopp är kuuul, säger hästen :D

    Klubbdressyr dagen till ära

    Såg denna bild och ba: DET DÄR ÄR JU JAG OCH A!!! Hahaha! Vi laddar upp genom att kolla på den och skrattar lite ;)

    Dubbeltävling

    På en rullbar biltemapall sitter jag och leker arbetsledare medan gubben min monterar sportsystem på min favoritbil. Aleccis är riden, men inte de andra. Jävla skitplanering denna vecka alltså, jag har inte fått till det alls! 

    Jag hade genrep med A i två timmar. Det låter som hon var bråkig och jag har gjort henne illa i dorm av att försöka "få igenom" något - men så är inte fallet! Jag red in till ridhuset (45 min) och kände på programmen, och red sedan hem igen. Så blir det utan problem en två timmar och tio minuter, för att vara exakt, ridtur. A var helt okej, bättre ibland och tränger mot innerskänkeln så fort jag vill ställa henne. Äsch, vem bryr sig. 

    Får med mig Ebba till att filma imorgon men på söndag fick hon förhinder. Var desperat och frågade om hjälp via fb - noll respons. Ringde mor och frågade om hon och E kunde följa med. Svaret? *djup suck*, och sedan "är det sista gången?", förvisso följt av ett skratt men det kanske inte är helt oklart varför jag ofta är själv, haha! Men, de hänger med! Snällt av dem :)

    Ikväll ska vi se till att umgås, jag och min gubbe. Vi firar nämligen sju år om tre veckor, och jag är nog inte helt ute och cyklar när jag påstår att man nog måste ses i alla fall ibland för att kunna tillgodose sig de där sju åren, haha! Så vi funderar på planka, och kanske en bio eller något. I och för sig spelar Björn Rosenström i hotellet (tror jag?), så det kanske hade varit något annars. We'll see!

    Ponnykränkning

     
    En helt vanlig dag med Lillis.

    Aleccis från Näktergalen

     
     
     
     
     
    Det här kanske ser ut som en helt vanlig häst. En helt vanlig brun häst som lattjar runt i hagen. Men riktigt så är det inte. För detta - det är STORT. Alltid när hon bjuder på bock och bus så blir jag varm inombords. Det tog väldigt lång tid innan hon vågade släppa loss - för ja, jag är övertygad om att det har med det att göra. Hon är uppfostrad väldigt tufft, och visade inte mycket känslor över lag när jag köpte henne. Så att hon nu visar vad hon tycker, känner och vill - och att dessa känslor dessutom är lyckliga - gör mig väldigt glad.
     
    Jag har verkligen gett den här hästen det bästa tänkbara livet. The best of both worlds; tävlingar (fast hon hade ju inte vetat att hon missat dem om vi inte åkt på dem, men ändå!), och psykisk stimulans där hon får valla sin flock dygnet runt och har överblick från berget. Precis som hon vill ha det (vilket hon inte heller vet, men jag vet det, haha).

    Hoppträning plus hoppträning

    Jag var och hämtade en Iphone 5 nyss. Begagnad. Vet i fan vad jag ska säga. Den startar, men kommer inte igång verkar det som. Det där med att köpa begagnade prylar... Folk är dessutom dumma i huvudet och säljer vilken skit som helst. Bör väl undersöka saken bättre innan jag spyr skit, men ärligt talat - har ni inte varit med om att man inte får det som är sagt? Skicket är dåligt, det är skador, fel på grejerna, osv. Laddaren är för fan tejpad! Det hade ju underlättat att få rätt information... Dessutom stod det att det var en "5s" i annonsen, men nej, det var bara en 5. Hejdå massa pengar.
     
    Men efter frukost ska jag åka och hålla i en hoppträning. Därefter rider jag mina småhästar. Lill går nog dressyr och Pärl går som vanligt - fokus; motion = dö inte för tidigt. Ikväll sedan så blir det hoppträning för min egen del. Ser fram emot det!
     

    Lill for president!

    Jag måste bara göra något som jag inte gör så ofta, höhö. Jag skriver mest att Lill är långsam och lite jobbig - vilket förvisso stämmer. men ändå. Han tuggar på allt läder han kommer åt (favoriter: tyglar, pannband och nosgrimmor - i den ordningen), han står fromt som ett lamm när man är i närheten, men när man smiter upp för att hämta/lämna någon ridpryl så skyndar han sig till godisvrån och länsar... Haha, han är hopplös ibland ;) (Men jag tycker om honom ändå!)
     
    Idag red jag honom tillsammans med Ida som red Pärla. (Pärl såg jättefin ut <3) Standardturen i byn blev det - och gissa vad?! Lillhästen var så himla fin! Riktigt, riktigt trevlig idag! Den ridkänslan han ger då är helt sjuuuk (säger jag som bara åker hetsig hopphäst annars, eller markbunden, tung arbetshäst). Sådant mjukt stöd i munnen, ganska stadig (men så är han tittig och så, och då blir det ju en paus i att göra som jag tänkt mig ;)) hela passet igenom, han låg kvar i övergångar och avbrott (vilket inte är något nytt förvisso). Men han var så lagom. Bjudningen börjar ta sig och då kan jag börja tänka mer på ridningen. Ville bara säga det, han var kunglig att rida på idag! Och han har så jävla lätt för sig så det är nästan oförskämt - jag har lite dåligt samvete över min okunskap i dressyrvärlden. Tanken har dock börjat gro i mig att lämna bort honom för (dressyr-)ridhjälp en stund nästa år, men det är bara på "möjligheterna-finns-och-det-skulle-vara-värt-det"-nivå än så länge.
     
    Red Aleccis före, och med fusk-snöre på (även om det bara hänger och slänger) så gick hon riktigt trevligt mellan sina optimistiska "MEN NU DÅ?! NU DÅ?! FÅR JAG SPRINGA NUU DÅ?"-ryck. Jäkla älskade häst till att bara vilja springa hela tiden <3 Jag ska inte ropa hej än, men jag tror jag börjar få koll på båda dressyrprogrammen också. Sen att ha hästen på en och samma plats (dvs helst på ett spår) under de minuterna är en heeelt annan femma. Äsch, det är inte så noga. Inte så noga och skratt och beröm över det som faktiskt fungerar, typ mellangalopp HAHA. Uppsamlingen efteråt räknas väl inte, va? Och att det inte går att trava rent efteråt utan det bara blir galoppinslag, vem bryr sig, right? ;)
     
    Jag ser vår lilla tävling som dels en träning för mig, som jag tidigare nämnt. Jag behöver lära mig hur jag ska rida fram henne, helt enkelt. Ska jag vara tydlig och konsekvent, eller extra mjuk och försiktig? Allt sådant. Men med tanke på tävlingen på söndagen så är dressyrtävlingen en genomridning i form av uppladdning (med fokus på lydnad, ju - asbra) inför dagen därpå.
     
    Det kan med andra ord inte gå dåligt - för vi "vinner" i vilket fall. Jag vinner rutin, och så vinner jag en förhoppningsvis någorlunda genomriden häst. Kanske borde jag ha startat min lilla svarta överviktiga ponny? Jag kan ju erkänna att tanken fanns där för några månader sedan, men då jag behövt arbeta med hans bjudning så har vi skjutit allt annat på framtiden och därför uteblir allt vad dressyr heter tills vidare. Men visst har hoppet tänds efter idag (och flera bra pass den senaste tiden). Så småningom så!
     
    Det är hög tid för nya ridbilder! Ida ska fota någon dag när det passar :D
     

    Lite planering

    Idag blir det jogg med Aleccis, med mina hjärn-lurar-snören aka gramanen. Jag är så imponerad av hur lättlurad jag är, för de gör verkligen under med min känsla; lugn, stilla händer och ordning och reda liksom. Så vi ska jogga i skogen och så tar jag nog och repeterar programmen tror jag innan vi rider hem.
     
    Sedan rider jag Lillis med Ida som rider Pärla. Vi kommer garanterat rida ute i byn/skogen som vanligt, haha. Därefter ska jag hålla i en hoppträning.
     
    Jag känner mig inte helt 100 idag, utan är trött och seg. Men det lär jag glömma bort sedan när jag kommer igång ordentligt.
     
    Tisdag är det hoppträning, onsdag, torsdag, fredag går Aleccis dressyr två av tre dagar, och en sväng ute (vill ha in raka spår). Lördag är dressyrtävling och söndag hopptävling. Jag hoppas veckan går fort så det blir helg snart ;)
     
     

    Hoppade Aleccis inomhus

    Igår åkte jag iväg till ett ridhus för att hoppa med Aleccis igen. Konstigt nog så var det faktiskt snäppet värre, än att hoppa ute. Ute har hon ju gått som en klocka, som synes och som jag nämnt, men det var lite annorlunda inomhus.
     
    Vi började rulla på två kryss på varsin diagonal, med lång anridning, runt hela ridhuset. Varvbyte och samma sak fast över dessa som räcken. Märkte då att jag höll in henne och då gick vi på fem från spåret/hinderstödet vilket gjorde att vi kom nära, så nästa gång tänkte jag på att rida henne mer framåt där och gå på fyra istället. Sådant behöver jag generellt mer av i kroppen; märka att "aha, det där blev inte optimalt" och sen göra rätt nästa gång. Upptäcka, känna, göra om - göra rätt. Annars kändes hon bra. Dessa hinder stod redan framme, men på långsidan byggde jag upp en linje med kombination räcke-oxer, fyra galoppsprång till räcke. Då räcket stod relativt nära kortsidan valde jag att bara komma på det en gång först.
     
    Kom därefter på linjen. Hon gick förbi första, kom igen. Hoppade kombinationen men jag var inte direkt i övertalningsläge och hon hade inte en plan på att gå själv. Så gick bredvid igen. Skärpte till mig, tänkte tryck, gav stöd. Kom lite nära men hoppade linjen med tänkta galoppsprång, men händerna smög upp och det gillar jag inte. Kom igen och la henne bättre, samt tänkte på att ha låga händer = mycket bättre! Kom från andra hållet, och det kändes riktigt bra. Fortsatte över räcke-räcke, på åttan. Kändes fortsatt riktigt bra. Avslutade med att hoppa linjen åt andra hållet igen, räckena och la på sockerbitsräcket sist så det blev en bruten linje (ostegat) på fyra språng, där jag dock lät henne gå litegrann.
     
    Det var både för- och nackdelar med passet. Jag känner inte super-duper-glädje-genomnöjd, vilket egentligen är pga bagateller. JAG red som tidigare, dvs före kraschen, med mindre stöd. Det går inte att göra så än, utan hon kräver mer stöd - vilket jag vet. Fördelen att jag glömde detta är att jag är helt tillbaka där vi var tidigare. Nackdelen är att Aleccis inte vågar ta av om hon inte får stöd men framför allt att jag inte riktigt tänker när jag rider och det blir lättare om jag gör aktiva val istället för att komma på saker efteråt. När jag ser filmen så undrar jag snarare hur jag inte kan vara nöjd, för hon är fin, hoppar bra och vi löser långsidan bra. Det grämer mig bara att jag inte tänkte på det där stödet.
     
    Hoppträningen på tisdag tänker jag mig såhär; rida med tryck och stöd. Tävlingen på söndag kräver jag går samma väg. Det känns bra, men ja, jag är lite orolig över min glömskhet. Tänka först, göra sedan.
     
     

    RSS 2.0