• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Kvällens träning



    Resultat Värnamo Cup deltävling 3 med Aleccis (28/3)

    Ja, vad ska jag säga. Vi har haft bättre tävlingsdagar. Båda rundorna var rätt kassa, men en enda sak är jag så jävla glad för - men vi tar det i kronologisk ordning.
     
    105 cm bed. A/A:0 med totalfel - finalen i Värnamo Cup
    Aleccis och jag låg trea, med två poäng till andra platsen, och med många med ett poäng mindre än oss bakom oss i cupen när tävlingen började. Vi startade som nr 43 - dvs hann kolla på ett relativt stort gäng ekipage innan det var dags att ta ut och göra klart för start med allt det innebär. Det kändes bra innan start, inga konstigheter och hon är kanonfin på hinder. När jag gick banan så fanns det alternativa vägar i omhoppningen, och vad ska man säga. Jag ville vinna, så jag red alla korta vägar. Men hon är rapp och jag var för sen så alla satt inte 100 procentigt, men alla bommar låg kvar även om svängarna inte blev perfekta. Däremot så var det en väg som var... lite väl, för mig och Aleccis. Vi skulle komma snett, kort och dessutom var hindret lite dolt - dvs "kommer hon se hindret i tid, kommer hon uppfatta att det är ett hinder" - vad frågor jag frågade mig under bangång. Men när vi väl var igång så satsade jag fullt och tog även den svängen - och vi satte den fan! Så jävla glad för det! Däremot så ville jag ha gått innanför pyntet efter nästa hinder, men märkte att det inte skulle gå, dock hade jag redan tagit i henne och halvhjärtat börjat sikta - i samma stund jag tar i henne så avbryter jag hoppet och vi river hindret vi var över med bak. Att höra bommen falla och veta att vi inte bara red bort oss i klassen, utan även mer eller mindre gav bort våra 1000-1500 kr som vi hade kunnat vinna om vi kommit tvåa eller trea i cupen. Blääää och fan och skit också. Körde ändå på och ville testa Aleccis och försökte ta sista svängen också. Den blev sämst, men hon är så fantastisk och kämpar verkligen med mig även när jag är "slö i både skalle och handling", så efter att vi nästan krockat med ett hinder så var det ändå bra flyt sista biten när vi kommit igång igen. Snabbaste tiden, men vad gör det när man sumpar bort det totalt och hjälperna inte är synkroniserade. OBS! Det ser förjävligt ut. Redan över första hindret hamnade jag efter i språnget och tvåan var lite flängigt, sen var det bättre tre, fyr, fem men över sexan glömde jag först bort att det var dags att svänga så när jag kom på det började jag i fel ände; hand före ben, så det blev dragit och... hemskt. Tar med mig att jag måste vara mer "DÄR" i hjärnan, ha bättre framförhållning och sen får jag väl för fan lära mig att låtsas vara lugn när jag själv blir så förbannat taggad. 0+4 fel.
     
    Jag vill varna 1. känsliga tittare, 2. pryda tittare, 3. hästar är porslingsdjur-tittare 4. tittare som har typ hörsel-ont-i-öronen för jag rider med munnen 4. tittare som tror att detta är mitt mål med ridningen (hahaha). Detta är alltså jag som inte kan kontrollera mig eftersom jag själv blir så jäävla laddad - och det får stackars hästen sota för. Ja, hon lider - det syns. (Eller?)
     
    OBS, OBS, OBS! Jag säger inte "HOPP, HOPP, HOPP" - utan ÖPP, ÖPP, ÖPP - dvs "hejda dig!" och det är ett uttryck jag försökt byta ut eftersom folk ifrågasätter varför jag säger hopp?! Försöker vänja mig in med "hööw" a la western, men då måste jag tänka. Öpp kommer automatiskt. Och egentligen vill jag inte visa filmer öht. Haha :( Vet ju att det ser förjävligt ut...
     
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Nästa klass var ett rent fiasko... Jag startade som nr tre vilket givetvis innebär framridning och framhoppning före bangång. Och jag har i mina dar väldigt sällan behövt starta så tidigt och har fruktansvärt dålig rutin av det. Så jag gjorde en rejäl nybörjartabbe. Red fram och hoppade fram - hon kändes fin och med på noterna. Sedan fick mamma hålla i och gå med henne i en kvart. Det är typ det mest effektiva sätt som finns att "stänga av" en häst, i alla fall mina hästar. Jag var så fokuserad på att komma ihåg banan att jag bara rulla runt lite med henne i några varv på volt i galopp och ställde mig sedan för att hålla mig beredd, eftersom de ropade på mig. Inne på banan tog jag lite mer galopp, och skrittade sedan runt i väntan på min tur. Jag hade fått uppmaning att försöka rida snyggare (eftersom det var "jag skäms över er-nivå" i första klassen), därför rider jag lugnt och fint mot första hindret, och fortsätter mot andra. Stopp. Blev så rädd att hon skulle börja stanna att jag tryckte på och röt på henne i anridningen till nästa och då blev det flängigt och hastigt istället så vi sparkade ner ett hinder av bara farten. Så förskräckligt skitkass runda alltså. Det som i själva verket hände var att vi båda mer eller mindre sov och inte var redo. Lugn var hon inte, utan det hon var var snarare "inte igång" och definitivt "inte framför skänkeln" - där har vi det. Med facit i hand skulle jag ridit betydligt mer aktivt på den korta stund jag hade på mig; tempoväxlingar alltså. Men istället gick vi ut från banan med 9 fel.
     

    Hoppelihopp

    För en stund sedan:

    Det var snabba ryck.

    För nu står jag här. Med bara EN bil. Det känns väldigt konstigt och tråkigt, haha. Även att den andra var trasig så var det ändå min fina pudden ju. Som stått där på gården i snart ett år. Jag har tittat på den varje dag och nu bara - borta. Buhu.
     
    Roligt nog så hoppade han ista så de kunde köra in den. Det går bara att köra på fyran, (finns ingen etta, tvåa, trea femma eller back, haha) Men skönt för dem. Tog en liten stund att få rull i honom bara, hahaha, för bromsarna var rätt fastrostade. Men sen så! Så himla bra ju. Dessutom skönt för mig att kunna sälja en trasig bil som de ändå kunde köra liksom. Men min puddis :( Buhu, tänkte ju betala någon för att laga den och ha den som busbil i vinter... Blir inget med det nu. Fast det kanske är lika bra. Är ju smidigare att bara köpa en när det drar ihop sig för höst sedan.
     
    Förresten! Jag har ÄNTLIGEN kommit på ett sätt som gör att jag kan spara pengar! Nu jävlarrrr, haha. Nu SKA jag fan börja spara. Dags att lära sig (Y) (Och nejdå svindyr onödig hästutrustning. Hoppas jag. Kanske ger jag mig själv lite dispens... ehm (A)).
     

    Hoppträningen

    Det var som jag trodde... Hoppträningen var inte en av våra bästa. Redan när vi kom dit så var hon mer uppe i varv och laddad än vanligt. Dessutom glömde jag grimskaft, haha. Men det är ju rätt överskattat att binda upp hästar så vafan, det gick bra ändå.
     
    Jag tycker inte att träningen den här gången var lika bra som vanligt heller faktiskt. Kanske komprimerades den av att vi var sex stycken? Kanske var det för hästarnas skull? Men inte för min, inte för vår - jag och Aleccis. Först galopperade vi, en i taget, över fyra bommar, två varv åt båda hållen två gånger som uppvärmning efter den vanliga framridningen. Sen hoppade vi en bana runt metern en gång och sen hoppade vi en längre bana lite högre. Och sen var vi klara. Alltså, det hade säkert varit typ perfekt om jag hade skött min del och hoppat Aleccis mer sedan sist, men jag har inte kunnat det då inte klaffat i min vardag. Men när Aleccis var hyper och jag rostig - nej, det var inte lagom. Vi hade behöver fler språng. Jag var inte redo för de högre hindren när det var vår tur och hade inte det självförtroendet, stödet och lugnet som behövs utan det blev en "grej" av det. Vilket Aleccis känner direkt, och hon frågade flera gånger om vi verkligen skulle hoppa. Det var inget som syntes märkte jag, men jag kände det. Positivt nog så var det bara att hålla om så hoppade hon utan tvekan, men det var inte den självklara känslan som det varit den senaste tiden. Konsekvenserna var att jag inte fick till anridningar, fick släppa iväg henne ibland, inte hade kontrollen efteråt, i sprången "skyndade" hon sig och vi rev några hinder eftersom jag red henne på ett uppmuntrande flackt vis...
     
    Jag tror att en sådan relativt liten grej som att hoppa 1m's banan igen hade hjälpt lite. Några fler språng, lite mer flyt och inget avvaktande - innan höjningen. Men det var jag för seg i skallen för att "upptäcka".
     
    Från och med nu kommer Lasse sätta mer press på oss för nu är det dags att vi blir ännu bättre. Vi vill ju bli bättre, kunna hoppa högre och utvecklas. Och då krävs högre precision. Numera kommer han väva in högre hinder för att träna ögat på att hitta rätt avsprångspunkt även när hindren blir högre. Men detta framför allt när vi varit ute och tävlat mer och kommit längre in i säsongen. Det känns bra.
     
     
    Vad gäller Aleccis så vill jag verkligen hoppa henne en gång till innan tävlingen. Jag vill ha henne lite lugnare i skallen, och då behöver hon se lite fler hinder. Frågan är hur fasen jag ska få in det i veckan före lördag.
     

    Som en enda milkshake

    Woho! Ikväll är det äntligen, äntligen hoppträning igen! Och jag hoppas verkligen på en häst som går att påverka, haha. Känns som det kan bli intressant, men på ett roligt sätt. Ju mer sidor jag kan få och "övervinna"/klara av desto bättre är det ju, helt klart. Hur kan man annars utvecklas. Hur som helst så vet jag att jag kommer ha en glad häst, och det är ju ändå det allra, allra viktigaste. (Och en glad ryttare, och det är det näst viktigaste.)
     
    Så det där var väl den positiva delen, haha. Sen verkar det som att min kära puddis nog blir såld i veckan... Han är inte på annons och jag är inte jättesugen på att sälja (hejhej separationsångest *buhu*), men är det någon som vill ha den så känns det ju lite surt att sitta och hålla den. Den står ju ändå som ett lik där ute på gården och har gjort det ett år nu typ. Men ändå. Kära pudden... :(
     
     
    Men först och främst är det dags för att motionera Lillis, sen packa och åka med Aleccis <3 Eller förresten, allra, allra först är jag sugen på att se om jag kan få pudden att starta såhär efter att han har stått så länge. Måste ju prova haha. (Anledningen att han står är för att jag körde sönder både växellådan och bakaxeln, lätt hänt, haha.)

    Hej Kaj, hallå Boje!

    Har bara låtit bloggen vara ett tag. Lämnat den till sitt öde liksom. Jag själv vill bryta upp - men inte för att sluta. Utan för att börja. Börja om. Vill göra om hela skiten och sen, nytt, nytt, nytt. Och bättre. Det är vad jag känner just nu. Ska luska runt och se vad jag kan hitta för folk som kan hjälpa mig med en make over.
     
    Jobbhelg just nu, kör natt. Hade med mig Emilia första natten och vi tvättade hela släpet på 20 min(!). Rekord och jag var dyngsur och helt genomsvettig efteråt, haha. Jag borstade och hon sprutade skum/vatten. Teamwork! Hann även tvätta av nederdelen av lastbilen också innan vi tuffade iväg för att hämta nästa lass. Igår flöt det på himla bra faktiskt, så är nöjd med min insats. Idag är det sista passet innan jag får lite helg, och jag kör den natten som trots allt är lite smidigare ;)
     
    I mitten på nästa vecka är samtliga hästar på g på riktigt! Då sätts Pärla igång igen - hon har ju haft lite "semester" nu, kan man ju säga. Det blev så pga brist på dojor. Jag gjorde faktiskt så att jag själv lekte hovslagare, så hon har gått helt barfota det sista nu. Lillis ska även han får skor för första gången, och självklart ska Aleccis få nya skor. Lagom inför tävlingen i helgen sen.
     
    Usch, jag är lite nervös faktiskt. Varför? För att hon inte hoppat, hopptränat eller tävlat på aslänge så hon kanske inte alls är lika fin som hon varit och är det någon gång som det är viktigt att hon är fin - så är det i helgen. För det är final i Värnamo Cup och vi ligger helt okej bra till, just nu till och med på pallplats(!). Så jag vill inte att hon ska vara övertaggad och jag själv vill inte känna mig rostig... Försökte ordna så jag kunde varit med i Sävsjö i torsdags eftersom jag missade tisdagens träning när jag jobbade, men så var alla grupper fulla. Typiskt. Så veckorna går, utan hinder och språng. Tog några språng över skogshindren förra veckan(?) och ja, det var ju rätt spännande om man säger så. GALEN häst. Tog 300 m att få stopp en gång... Hoppsan. Vi som slutat med sånt där. Tydligen inte. Så ja, det är lite nervöst. Efter Värnamo Cup så börjar vi närma oss vår 120-debut! Är så jäävla sugen och det känns så bra! Längtar!
     
    <3
     

    Torsdag i mars

    Idag ska faktiskt alla mina vila. Jag håller fortfarande på att idiotstalka diverse hovslagare - men utan resultat?! Bägaren håller på att rinna över vid det här laget, och jag fattar inte hur svårt det kan vara att svara? Bättre att säga nej, att de inte kan ta in fler kunder eller precis vad som helst, än att inte förmå sig svara. Måste, måste, MÅSTE fan ha tag i någon, det här går inte längre...
     
    Sacke ska ridas under eftermiddagen och det kommer nog vara tillräckligt för min del idag. Lär vara helt slut i skallen efter dessa arbetspass som varit nu. Däremot är ingen gladare än jag för sedan väntar långhelg - och inte nog med det! Jag ska leka med Emilia imorgon! :D
     

    Svårsåld

    Äntligen har jag sålt min andra bil - den jag kallar knäckebrödet. Ärligt talat har jag aldrig varit med om mer svårsåld bil. Helt sjukt. Och jag kan inte förstå varför. För det är en pålitlig bil, som det bara är att tanka och köra. Inga fel liksom. Det är bara det att den är tråkig på utsidan, lite rostig och inte direkt skött från början. Har fått gå ner, och gå ner ännu mer i pris och väl på plats har det varit två stycken som tror de ska få en ny bil för de småpengarna... Lagom irriterande. För fan, bilen har rullat i snart 18 år på Sveriges saltade vägar och gått 41000 mil - tror fan det syns på den. Det är ju skönt att en annan är smidig i bilaffärer iaf. De senaste gångerna har jag inte ens provkört. Vafan, jag vet ju att jag ska ha bilen. Är ju bara att skicka över pengarna och skriva på pappret och åka. Den som väl köpte bilen sen var av ungefär samma virke. Skönt med folk med lite verklighetsuppfattning iaf.
     
    Innan dess så var jag ute och gjorde det som skulle göras i stallet, varav åkte lite barbacka i vårsolen på min kära bruna kompis. Byn var typ läskigare än på länge, sa hon, och gick där och blåste, lät och spände sig - och aktade sig för alla hästätande grushögar, rådjur och andra osynliga ting. Hon var lugnare och finare på LP där vi red några varv. Kära, älskade hästen.
     
    Är i valet och kvalet om jag ska efteranmäla och åka med henne på söndag.... eller om jag ska skita i det. Är bara så himla sugen, men å andra sidan har vi ju hela säsongen på oss. Vi får se hur det blir. Efteranmält blir det ju i vilket fall, så jag kan ju avvakta en stund till.
     
    <3

    Början av veckan

    Igår var jag, precis som i måndags, också ledig men inte fanns det någon tid över för det. Det blev ju ingen hoppträning (så jävla irriterande, för jag hade verkligen ansträngt mig för att rida Aleccis med fokus att hon skulle vara väl genomriden och med fokus mot just hoppträningen för att se om det skulle vara någon skillnad med mer dressyrigt upplägg. Men kvällen innan så ba; "ingen hoppträning imorgon", kul. Jag vill ha planering, så är det ingen träning så vill man ju veta det i förväg! Tragiskt nog så blir jag ju utan två veckor nu, eftersom jag jobbar när det är dags för nästa veckas träning. Skit. Skit. Skit.)
     
    Aleccis fick iaf gå ett dressyrpass till, på LP. Hon var jättefin! Alltså, JÄTTEfin! Riktigt roligt att hon blir mer och mer mottaglig för fler hjälper och mer "avancerad" ridning. Är riktigt nöjd med henne. <3
     
    Lillis gick också på LP, men bara en stund då jag skulle vara inne till stan vid 12-tiden för fika.
     
    Utöver det så hann jag även tona klart bilen (ser ut som skit :( fan, vad jag hatar att tona. Skulle vara lat och inte demontera dörrsidorna, men nej, nej och nej, det var ingen bra idé. Blir till att göra om rutorna till bakdörrarna för det ser förjävligt ut - och då ska jag fan ta bort dörrsidorna först!
     
    Handlade och dammsög en vända också, sen var det dags att göra mat och sova.

    Samtliga hästar var trevliga att rida igår med. Fan, vet inte hur jag ska göra med denna skit längre. Börjar tröttna rejält på allt vad bloggar heter. Orkar inte läsa andra, orkar inte skriva själv och känner bara... Det har passerat liksom.
     

    Sol igen!

    Jag tycker nästan synd om Lillis. Han skriker att han vill riiidaaaa! Men Aleccis är första prioritet, och därefter blir det Lillis på lediga dagar och när jag hinner. I förrgår gick han demonstrativt ur boxen, vände sig och om vägrade gå in igen. Och inte av tjurighet, eller leta-godis-het, eller bråkighet, eller oförstånd - utan jag förstod mycket, mycket väl vad han ville. Jag sa åt honom att gå in igen, då gick han till tröskeln, med huvudet in mot boxen. Men längre än så gick han inte. Petade på rumpan och smackade. Han flyttade rumpan i sidled fram och tillbaka och sen vände han på huvudet och tittade med bedjande blick, HAHA. Nehedu, inte idag. Inte idag heller... Stackarn. Så fick han gå ut i hagen igen. Jävligt sönderplågad den där stackarn. (;
     
    Igår fick han rida igen! Överlycklig liten ponny! Vi red bort till oljetorpet, värmde upp och hoppade skogshindren några gånger fram och tillbaka. Finfin! Bjudning hade han rejält av emellanåt och försökte ta tyglarna i anridningen. Han försöker att inte riva och anpassar sig och försöker taxera ibland - oftast genom att gasa och det blir inte riktigt rätt alltid, haha. Kommer lite nära då, om man säger så. Men ja, han är trevlig. Är bra sugen på att ta med honom ut på äventyr så snart det arrangeras något här omkring (och jag är ledig, och jag inte är iväg med Aleccis - de har verkligen tendens att krocka, alla hästsaker).
     
    Aleccis dressyr på LP efteråt. Kändes inte som det skulle bli ett awesome pass då jag var trött, hungrig och det var mörkt. Men det gick över förväntan! La på mer innerskänkel för att "se vad som hände" och roligt nog så gav det önskad effekt och inte som tidigare att hon flöt ut mer, utan hon försökte forma sig och ja, det var roligt. Har ju fått påbackning att hon är stel och det vet jag - och det är tack vare att hon ridits på det viset (endast för ytterhjälper - så rak som möjligt i svängar och anridningar) som vi har kommit dit vi kommit. Och nu är det dags att börja försöka forma henne lite mer. Absolut inte sönderböja och slita och dra, och definitivt inte på en ouppvärmd häst som många, många tyvärr utsätter sina hästar för. Här är det milt och försiktigt. Jag vill inte ha sönder henne genom att tvinga henne göra saker som de fysiskt sett knappt KAN göra, men ändå vill ryttarna att hästarna ska börja sönder sig. Hästarna gör det ja, det gör de. För de vet ju inget bättre. Men här har ni en motståndare till det, och därför tar vi det bästa från olika världar och försöker göra vår egen ridning av det. Dags att börja lirka fram en mjuk formning i hästkroppen. :)
     

    Idag blir det dressyr med båda på LP. Och promenad med Pärlis. Och rida Sacke i eftermiddag. Och det allra, allra bästa av allt; NAKNA HÄSTAR I VÅRSOLEN! Åh <3

    HAN KAN!

    I torsdags red jag med Ida; hon fick ta Lillis och jag tog Aleccis. Grejen var bara den att jag inte hade hjärta att lämna mitt gula fluff hemma... Så vi hade med oss Pärla på släptåg, lös såklart. I byn, haha. Brukar ju hålla mig till skogen annars när hon är med, men hur roligt är det att rida i skogen då? (Frågar man Aleccis svarar hon: "JÄTTEKUL!" och så är det full gas och dragkamp och dessutom hopp och kast i sidled för allt som måste hållas koll på i diket.)
     
    Uppför dahlsedabacken så är det alltid galopp, så även denna kväll. Aleccis först, Lillis och Pärla först ganska jämnsides men sen sprang han ifrån henne. Uppe på toppen sen körde han ner huvudet och, hör och häpna, BOCKADE! Say whaat?! HAHA, nu har jag (fast... jag kan inte ta åt mig äran, för det var ju Ida som red, haha) äntligen fått honom att visa lite känslor på ett lite luftigare sätt. Det gillar jag :D Jag tycker det är viktigt att hästarna ska få upptäcka att det är ett önskat beteende, att de ska få visa känslor.
     
    Jag trodde att Aleccis skulle vara döjobbig eftersom hon har haft de tendenserna och så var ju alla hästar med, och så är det alltid lite svårare med koncentrationen när Pärla är med. Jag vill ju hålla ett öga på henne emellanåt, och då bryts mitt fokus på det jag gör/borde göra. Men hon var himla trevlig faktiskt, höll på att bli lite på ett tag, men då tog jag ur fötterna ur stigbyglarna och ansträngde mig lite hårdare och då var hon tillbaka igen.
     
     
     
    Igår red jag Aleccis efter jobbet. Vi började rida i skogen... Jävligt bra idé, inte. Slutade med LP och en lite vassare ryttare som för en gångs skull inte nöjde sig med att Häst "bara" var lugn och lagom lydig, utan pressade lite till. Roligt nog så var Häst med på noterna och skötte sig så nära exemplariskt det bara kan bli!

    Lördagsmorgon, när typ alla andra sover

    De kommande dagarna har de lovat ganska generöst med plusgrader och en hel del solskvättar - vem blir inte helt överlycklig över den informationen?! Ser verkligen fram till varmare dagar, betydligt torrare mark och allt, allt, ALLT som hör våren till! Det har slagit ut snödroppar i gången och det är ju ett återkommande vårtecken (tack och lov, snödroppar är så fina. Diskreta, men vackra på något vis).
     
    Jag bråkar lite med min kropp känner jag. Var förvånansvärt trött igår faktiskt, och tror inte jag är piggare idag. Lite halvjobbigt sådär när man har tre jobbdagar att ta sig igenom. För det måste jag säga, att det som är allra jobbigast för mig är när jag jobbar helg och dagtid - på måndagarna efteråt brukar jag vara helt utmattad. Men jag ogillar det inte på något vis, för är det något jag faktiskt tycker om så är det att köra dag. Just nu är det i alla fall favoritpassen, men det där varierar och jag byter åsikt rätt ofta.
     
    <3

    Nakna i vårsolen igår

    Hästarna fick mysa i solen igår. Har längtat såå mycket till solen och låta dem sola kropparna <3
     
     
     
     
     

     

    LOVEOFMYLIFE

    #overediting
     
     
    Han har fått helkroppsmassage och blivit duschad idag, och städad. (Y)

    Det här är ingen modeblogg, men...

    Det där med kläder... Alltså vanliga kläder, sånt man nästan aldrig har på sig, ni vet? Stallkläder aka "skruttkläder" och jobbkläder, det är det enda man behöver - men det finns trots allt en tredje kategori; vardagskläder. Och det där har snuddat min tanke litegrann.
     
    Jag har alltid haft svårt att köpa kläder. HATAR DET, är ett ganska milt uttryck i frågan. Det är bara skräp, skräp och ännu mer ointressant skräp. Frågan är vem fan som ens tar på sig skiten som hänger i affärerna idag?! Och om man väl hittar något som kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna funka - tro fan skiten sitter hur illa som helst. Jackpot! - inte.
     
    Mitt problem, förr i tiden, säg för en sisådär några år sedan och bakåt, då var problemet att det enda som fanns just då var fjortiskläder. Och eftersom jag inte bär sådant elände så var det inte så himla lätt... Inte nog med att det var det enda som såldes, det var även alldeles för många som bar kläderna och som kanske borde ha valt något annat, såhär med facit i hand. Skärp under brösten, och tights bland annat. På allt ifrån 10-åringar till 50-åringar. När inte ens 15-25 åringar borde bära det, för hur såg det ens ut?! Nej, jag fick gå där i mina slitna jeans och förstora tjocktröja (det bästa som finns btw), alternativt i de übervanliga, men helt okej, boxarlinnen. Det var förvisso helt okej. Jag menar det var inte direkt så att jag saknade något, haha. Problemet var ju att jag inte kunde köpa något nytt, och hur lite jag än vill det så kommer man inte direkt undan.
     
    Men nu, mina damer och herrar! Ser ni vad som har hänt?! Tro inte att det är med en allt för entusiastisk ton jag skrev det där. För nu har vi ramlat ur fjortisklädersfacket, och istället in i.... tamtaradam - TANTfacket! Vafan?! Nu är det istället bara, bara tantkläder som pryder butikerna. Men ärligt? Haha, och nu då? Blusar med spets och konstiga mönster, bara för att nämna ett plagg. Det finns säkert fina också, men jag har inte hittat dem än. Och jag vet inte vad alla varianter heter. Tål det inte. Nyss trampade tanterna, och småbarnen, runt som fjortisar och nu är ALLA (småbarn, ungdomar och tanterna) tanter.
     
    Gissa vad? Alla får klä sig precis som de vill. Det är egentligen inte där problemet ligger. Problemet är att jag inte tål trender, inte heller mode och definitivt inte att alla vanliga kläder (en helt vanligt tröja till exempel, och jeans som inte går upp till pannan för fan) knappt går att få tag på i en vanlig, modern klädbutik. Det borde finnas ett tidlöst hörn där det konstant skulle finnas helt vanliga jävla tröjor och byxor. Inga tuttskärp, inga leggins/tights/långkalsonger-med-annat-namn-bara-för-att-det-inte-går-att-ha-på-sig-långkalsoner-om-man-råkar-vara-tjej, inga tantblusar eller något som har med tanter att göra. Inte än. Man blir tant ändå till slut, så varför stressa...
     
    Det absolut allra snyggaste klädplagget (eller; "Den allra snyggaste kläden" som jag egentligen vill skriva. En kläd liksom, allt är en kläd; byxa, tröja - en kläd, kläden. Så logiskt. Ett ord som jag använder, och som har en tendens att störa har jag märkt, haha), det är tjocktröjor/hoodies/luvtröjor/kalla-det-vad-du-vill-tröjor, både på killar och tjejer. Fint, enkelt och praktiskt. Kan inte bli bättre än så. Länge leve tjocktröjan!
     
     

    Städa bilen

    Ingen är så bra som jag på att skräpa ner mina bilar. Invändigt, framförallt. Så råkar man äta något och så råkar man lägga det på golvet/i passagerarsätet/i baksätet/där det får plats (eftersom det är fullt överallt). Sen får man bara plats själv, i en gammal herrgårdsvagn för fem folks plus de/den som vill som vill ta plats i skuffen om så önskas, typ. Bara fullt med skräp. Och så får man knappt plats med sina prylar när man ska iväg och träna/tävla med hästen. Jag är såå bra på att skräpa ner alltså. Överdriver inte ens.
     
    Så, ja, då kommer man ju till slut till det där tråkiga tillfället när man ska sälja bilen. Och eftersom jag är den lataste nu levande människan så hivar jag bara över skiten från den ena bilen till den andra, i en enda röra. Det var i alla fall så det gick till sist... Så det var liksom dubbelt med skit i knäckebrödet. Som jag fick panikstäda för en dryg jävla gubbe skulle kolla på bilen. Hur fan man har mage att bete sig så illa är en annan femma. Typ som att bara för att jag är tjej så har jag per automatik i princip aldrig sett en bil. Ungefär i den stilen. Hoppet för mänskligheten (framförallt medelålders karlar) bara stiger och stiger - INTE NÅGON JÄVLA STANS.
     
    Detta är så typiskt mig... Jag skulle skriva att jag ska städa bilen, men så blev det såhär. Jag kan ju erkänna att jag aldrig har haft några problem med att fylla ut tomrum eller förlänga något skriftligt arbete i skolan under mina år, snarare har det ständigt klagats på att det är för långt. Jag har lite samma problem i verkligheten också, alltså när man pratar. Säger jämt för mycket. Vissa saker ska man fan hålla för sig själv..! Men det lär jag mig aldrig. Bara väntar på att något ska slå tillbaka in my face. Och vad gör man då då? "Hoppsan", ba.
     
    Städa bilen ska jag göra, och kanske spola av den också. Kanske. Han blir så fin då, men grusvägarna är bra på att trolla. Det krävs inte många metes sakta rull för att han ska se ut som sju svåra år (make that 17,5). Ridning blir det på eftermiddagen/kvällskvisten antar jag (ska höra med Ida, men vad jag vet så blir det så ^^) så jag ska mest bara mysa med bilen hela förmiddagen och dagen. Hoppas på sol!
     
    <3
    Toning + board, väghållningssats, snowcap, vindavvisare och så några roliga sommarfälgar -
    då är det fanimej perfektion.

    Bra-a-a-a!

    Har haft en superduperdag idag! Hundra procent skitbra hästdag - det satt väldigt fint såhär när motivationen har dippat ett tag. Det finns en viss (kan vara rätt stor) inverkan från den så olägsna och näst intill fridlysta SOOLEEN! För ja, den tittade fram, sen tittade den bort igen, en sen tittade den fram igen. Och boom, så blev det en bra dag.
     
    Det fanns en baktanke med att jag började med Lillis, faktiskt. Den kommer här: jag tror jag har kommit på mig själv med att försvara Aleccis svaghet med min styrka = inget bra alls. Jag har "tappat balansen", och har blivit förjävla lat. Aleccis har själv varit rätt jobbig att rida - men det är ju inte hon; det är JAG (såklart). Men jag har missat att jag blivit lat och ja, då blir det pannkaka. Så nu var min tanke att känna efter lite och se om polisen i mig kan rappa upp den lata boven och lösa problemet.
     
    Över till Lills då. Han kastade med huvudet, ryckte till i mitten av kroppen (typ miniminimini-känna efter hur man skjuter rygg) och pep. Och så var han lite extra tittig. När det började rycka sådär i honom tänkte jag nästan att det kanske var dags att hålla i sig, haha ;) Men hallåå?! Det är ju Lillis vi pratar om. När han fick komma igång och röra på kroppen i lite högre tempo så blev han filbunken själv, precis som vanligt, fast lite extra tittig då, och så var det ett helt vanligt bra pass trots vårkänslor. Vi red i byn och dressyrade litegrann på LP.
     
    Och jag kunde bekräfta min tanke om lathet. Lillisen är så liten att man inte behöver anstränga sig, utan bara sitta upp på honom och sitta ihop, rama in och tada - där är ponnyn, så enkelt och inte så jobbigt alls, bara lagom jobbigt - när proportionerna är som de är.
     
    Aleccis var nästa och jag kände ju direkt hur jag suttit och latat mig den senaste tiden. Åh, så trött jag blir på mig själv! Så redan i framridningen var jag skitnoga med att dagens pass ska gå i balansens tecken. Tänka rätt och efter uppvärmning åka runt utan stigbyglar (för när jag rider barbacka går hon ofta hur bra som helst - dvs då måste jag balansera upp henne/oss för att det inte ska bli farligt och då blir hon lugn och med balans kommer samling/lugnare tempo. Som jag nämnt många gånger innan så är spriniga hästar just springiga för att det är obalanserade - Aleccis är definitivt en av dem).
     
    Jag red med en annan tanke och känsla idag, och sen red jag henne utan stigbyglar på LP - hon var hur fin som helst! Så härmed blir det skärpning av ryttare och dags att anstränga sig lite.
     
    Poängen har nog inte kommit fram helt - det är alltså så att Aleccis är ju några storlekar större än Lillis, och med ungefär lika mycket mer vilja att ta sig framåt, NU och fort (hon vill ju springa också, men det kommer från obalans) så det är så mycket svårare att rida ihop henne. Inte så himla konstigt, för egentligen är det hur uppenbart som helst men jag har helt och hållet halkat ur hela känslan. Nu ska vi tillbaka!
     
    Sist ut av mina var Pärla. Vi tog en promenad på 50 minuter i vårsolen. Bästa, bästa Pärlhästen <3
     
    Men min hästiga dag tog inte slut där! För sen åkte jag ut och red Sacke för första gången sedan hans vila som blivit längre än planerat pga skitdåligt underlag och platsbrist. Han är fem år nu, och var över förväntan att rida på. Skötte sig exemplariskt!
     
     
    Sorry för långt, ointressant och rätt ingående blaj. Men nu så! Bra dag med samtliga hästar och sol. Fan vad bra!

    "Följ mankammen!"

    Jag trodde knappt jag skulle hinna hem till hoppträningen då jag först och främst fick lite "sovmorgon" och därefter tjöt bilen hejdlöst både till och från mejeriet. Fy fan, haha, var så död i öronen efter det. Och typ skrek när jag skulle prata. Skeppade in hela maskineriet på verkstaden men självklart slutade det precis då. De pillade lite och varken där eller senare varnade han igen, utan sen fungerade det. Tack och lov! Hade aldrig klarat 12 timmar i det där tjutet. Sen flöt dagen på bra och jag slapp till och med att köa i Jönköping, så jag var inte hemma jättesent ändå. Skönt!
     
    Över till hoppträningen istället.
    Redan hemma var Aleccis laddad när grejerna åkte fram. Sen blev det inte mildare direkt. När jag gick från skötardörren och skulle bak för att öppna lämmen på transporten så dansade hon omkring som en tok där inne. Jag gick fram och kollade vad hon höll på med. Det som mötte mig var spetsade öron, lysande ögon och ett nickande huvud. Bråttom, bråttom ut sa hästen! Haha. Släppte ut henne och parkerade henne vid bilen, med lätt knutet grimskaft längst ut. Hon tog ett steg i taget mot manegen tills hon inte kom längre. Nog för att hon brukar tycka om att komma iväg och framförallt för att hoppa, men idag var hon lite extra taggad.
     
    På framridningen gav hon ett rätt tjurigt uttryck, fast inte genomtjurigt utan mer temperamentsfullt och laddat. Lite halvuppblåst i övergångar och sådär, en och annan bakutspark. Ärligt talat trodde jag att jag skulle ha mycket att göra och fullt upp på alla plan. Men hon lugnade sig snabbt, och var som mest laddad bara när vi värmde upp och hoppade fram. Sen flöt det på bra. En runda blev jag lite distraherad i en anridning och sedan lät jag henne rulla på, vilket inte var min tanke egentligen. Det bara blev så när tyglarna gled lite mellan fingrarna, jag tappade fokus och hon tog för sig framåt. Men rundan därefter, som också var den sista, så kändes det riktigt bra.
     
    Jag har haft sånt jävla hjärnsläpp! Haha, i typ ett halvår dessutom, eller ännu längre. Jag har glömt(!) var man ska göra av händerna i språnget och har haft kvar dem "hos mig" och varit väldigt snål med eftergift. Det tog jag faktiskt tag i idag, och efter två hopplösa försök så var jag tvungen att fråga vart jag skulle ha dem, haha. "Följ mankammen!" Sen var det inga konstigheter längre, utan nu ska jag stoppa in det i "permanent-ridning-som-ska-sitta-utan-att-tänka"-facket, så blir det mycket bättre.
     
    Och jag skulle ljuga om jag inte påstod att det var roligt att höra Lasse se tillbaka på vår resa och berömma vår utveckling. Ingen som jag känner kan väl missa den, men ändå är det roligt att få höra det :)
     
    <3

    Inte bara horse show

    I Göteborg var det inte bara horse show och mässa (vilket jag även nämnde var i minsta laget - nästa gång blir det heldagsbiljett!). Jag bodde och umgicks med min syster och på lördagen roade vi oss med att åka till Borås och bada på stadsparksbadet. De hade förutom rutschkana och vågmaskin även några hopp (1m och 3m) och två klätterväggar. Den ena väggen klättrade man rakt upp, och den andra i sidled. Det gick bättre att klättra uppåt än att klättra i sidled, haha, men poängen är att jag inte kom högst upp av "fel" anledning. Jag är så jävla höjdrädd! Fyfan! Man bara ser hur man kommer högre och högre upp, och vet att för att komma ner ska man släppa taget (och i bästa fall inte få en kallsup - fick typ hundra, eftersom vi lekte (skulle ha ner varandra från flytande skumgummileksaker) och skrattade = ramla i vattnet och skratta är inte bra när man föredrar att andas, haha, eeuw). Jag hoppade i alla fall från trean alla två gånger som vi tänkte göra det, och trots att hela min kropp, hjärna och allt annat skrek "NEEEJ! GÖR DET INTE!" så ba; hopp. Hatar höjder, HATAR HÖJDER. Men det är så viktigt för mig att mota mina rädslor, och om jag ska vara ärlig kommer jag nog aldrig "övervinna" höjdrädslan. Men man kan ju försöka, och jobba på det lite försiktigt sådär ibland.
     
    Rutschkanan gick som fan, typ. Man flög omkring där inne när det svängde, haha! Blev rätt förvånad första gången. Men de små barnen lyckades såklart åka fortare än oss - trots att vi försökte slå deras tider. Man är för stor och för gammal helt enkelt. (Hur gick det till?)
     
     
    Efteråt hade vi sådan jävla tur! Vi var sugna på att äta på Jensens, men de tog inte emot bokningar före kl 17 (klockan var strax efter 16) och det var ca 35 min kö på "drop in". Så vi chansade, tog bilen och åkte (råkade åka lite fel med ^^ Länge leve Göteborg haha), men vi hade såååån tur. För när vi kom fick vi gå in direkt. Sånt jävla flyt. När man är så hungrig och slut efter all bad och lek så vill man fan inte köa - och det slapp vi! Blev trerätters med dessutom dubbla efterrätter. Var så jävla mätt efteråt, haha. Men gott, mm, det var det! Jensens är lätt en av mina favoritrestauranger - lite lagom fint sådär, men inte överdrivet, utan till och med jag är välkommen (Y)
     

    Hoppträning ikväll

    Dagarna är så fulla att jag knappt hinner med. Igår hann jag i alla fall rida Aleccis efter jobbet. I regnet. I snöblasket. I skymningen. Jättemysigt, ehhhhm. Eller jo, vi hade det ganska bra men vädret går mig på nerverna. Är så trött på skiten nu! Det är så mjukt, blött och geggigt. Sämsta värsta underlagen överallt. Det är väl å sin höjd grusvägarna som är okej nu, men det går fan inte att rida Aleccis på vanliga grusvägar. Hon är så laddad. Gick in på LP lite och huxflux är hon hur lugn, mjuk och fin som helst. Sen ut från den och samma taggade, olydiga häst igen. Skitkul, eller inte.
     
    Idag är det äntligen dags för hoppträning igen! Hoppas att hon inte är alldeles för taggad utan att vi kan ta det någorlunda "lugnt". Tillräckligt för att få ut något av träningen, och inte bara kuta runt med ryttaren hängandes i tyglarna några meter efteråt, haha. Känns som det kanske är att hoppas på för mycket just idag..?
     
     

    GHS och eurohorse

    När vi kom in på mässan i fredags var stället med bland annat glukosamin bland det första jag sprang på. Men eftersom jag inte ville släpa omkring på en förpackning (de väger ju ändå något kilo) i onödan hela kvällen, så tänkte jag att jag passar på att köpa det i slutet istället. Vi blandade arenan med mässan lite, och när det började dra ihop sig för stängning sprang jag i halv panik och letade efter det där satans glukosaminet - men hittade det inte! Åh, var så irriterad! Sprang däremot på stigbyglarna jag letat efter, och hann köpa dem precis innan det stängde, men fortfarande ingen glukosamin... Sen stängde dem. Tidigare hade jag köpt hästgodis; så godis och soft up lite freejump (eller i vilken ordning det nu är med alla ord) - det var vad som fick följa med hem.
     
    Med facit i hand så var det faktiskt i minsta laget med bara en halvdag på GHS inkl. mässan. Det blev stressigt och nej, jag hann inte bli mätt på det. Synd, men å andra sidan får jag skylla mig själv. Det gick inte att lösa på något annat sätt, och så var jag dessutom ute i sista minuten eftersom jag egentligen ville ha gått heldag på lördagen.
    Vad lärde man sig av det då? Nästa år, (om jag är ledig den helgen) då ska jag ha bättre framförhållning.
     

    Horsey

    Det var så tråkigt väder igår, snöade stora flingor på tvären och blåste kallt. Men ändå så tog jag mig i kragen och såg till att alla blev motionerade, på ett eller annat sätt.
     
    Aleccis som precis vilat nästan en vecka, helt enligt plan, var väldigt pigg och glad och lika tittig och... olydig. Minsta eftergift och hon drar iväg. Vilket inte riktigt är min tanke. Det känns som vi måste stänga in oss mellan fyra väggar och få lite skäll ;) Dags att ta tag i dressyren igen!
     
    Lillis, som ju pendlar mellan att vara trotsig bjöd istället på den trevliga versionen och dansade fram! Gjorde skänkelvikningar i trav fram och tillbaka på grusvägen; min haka var där på marken mellan alla benen, haha. Duktig liten kille, eftersom jag knappt introducerat det för honom. Resten av turen var han med bra.
     
    Pärla och jag tog en kort promenad på bara två kilometer. Och även om det inte är något direkt att hänga i granen om man ser till motion, så var det ändå betydelsefull kvalitetstid. Bara hon och jag <3
     
    Nu ska jag till jobbet, herrå!
     

    RSS 2.0