• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Stortvättning av schabrak

    Min tanke har hela tiden varit att se till att ta tag i att tvätta alla mina schabrak som inte blev tvättade förra omgången. (Tog alla vardagsschabrak då.) Men nu tänkte jag ta alla tävlingsschabraken också. Dessutom fanns det ju nya använda vardagsschabrak, plus några som satt på sadlar som inte används så ofta som jag inte orkade ta sist (det var redan så himla många så tyckte det räckte och visste inte om jag skulle hinna ta alla). Men nu som fick rubbet hänga med, som sagt. Efter de som är kvar så är samtliga rena. Så jävla skönt! (Ett par dagar eller så i alla fall, haha. Sen är det dags att börja stapla smutstvätt igen ;) )
     
    Tanken var att passa på att ta tag i detta en dag i denna lediga vecka jag har just nu. Igår planerade jag att ta fram dem och göra dem klara för tvätt idag, men sedan så hände det ju en grej (---->BOXVILA<--- :(:( ) som gjorde att jag hade fullt upp ändå med veterinär, och göra i ordning lösdriften för installning av hästapålle med allt vad det innebär. Så det blev inte gjort. Däremot när stallsysslorna (som iofs aldrig tar slut, men när mitt-på-dagen-sysslorna) var klara så tog jag tag i det och min nästan lediga eftermiddag tajmade perfekt med att börja tvätta. Och inte bara det; jag lär hinna klart med alla med. Så himla bra! Så slänger jag in dem i stallet igen när jag ändå ska ut och pussa på hästen (mm) igen.
     
     

    Upp som en sol...

    Statusuppdatering 22 juli:
     
     
    Statusuppdatering fem dagar senare, 27 juli:
     

    Vad säger man?

    Resultat Gislaved-Anderstorp med Aleccis (24/7)

    Hur svårt ska det vara att rida?
     
    Häst var kanonjävlaskitjättefin. Bästbästbäst! Helt perfekt på framhoppningen. Guld. Ja, ni fattar. Kom in på banan. Ett, två var bra. Trean gjorde jag en större grej av än det var. Ville så gärna få till den svängen men la mer vikt i hur jag skulle rida än själva svängen så flöt ut där och plockade sedan i henne för att måtta in på så vis och tada var språnget förstört och hon fick kravla sig över... Fem galoppsprång till en oxer. Ja, men gissa tre gånger? Precis, en linje - med identiskt kravel där med och jag ville bara skrika "förlåååt för att jag är så jävla dålig!" till min älskade häst, men se så fungerar det inte utan istället sa häst "nej tack" vid nästa hinder. Kravel är ingen optimal hoppteknik och eftersom hästen är 1. rädd om sig 2. lättkränkt och har lätt för att tappa självförtroendet 3. lat och vill inte ta i - så fick vi ta det igen på ett nytt försök. Inga problem. Men problem fick vi till kombin som var sjätte hindret. Även jag fick ju min smäll av det där självförtroendesaneringen, såattääh. Men ändå var inte ridningen sämre än att hon hade kunnat ställa upp. Men sådant sysslar inte min häst med.
     
    Nästa klass var lite som en repris. Häst var superfantastisk på framhoppningen. Igen. Går in på banan. Stopp på första jävla hindret?! Så oprovocerat, så dåligt. Och så jävla nedpressad man blir. Like, byebye själförtroendet - och varför försöker jag ens? Nytt försök, kort anriding - häst hoppar. Två och tre går som tåget, men sen är det dags för fetingoxer som även är hinder ett av två på linje och hon vågar inte. Hon vågar inte ta av. Bara slutar springa och stannar. Bara att åka hem och träna vidare. Mest träna på min ridning. Men hade hindret stått på träning hade det inte varit några problem. Men där rider jag med ett övertygande stöd. Här var det mest bullshit, och hon är en jävel på att se när man bluffar. Dock var det inte så illa att hon hade behövt stanna. Egentligen. Jaja, inga bortförklaringar. Bara träna mer.
     
    Ärligt talat. Det är en jävla grej för mig att ta mig vidare. Jag vill, men har svårt att styra känslorna på något vis. Jag har aldrig, aldrig kunnat prestera under press och därför lär det ju ta ett tag - för att få rutin - innan jag kan r-i-d-a i dessa klasser. Så är det bara. Eftersom vi är anmälda och avgifterna betalda plus att det är nära, så kommer jag ge det ett nytt försök redan nu i helgen. Men sedan backar vi. Vi kan träna på höjden, på distanser och på allt det fysiska - men vi kan inte träna på tävlingsstämningen. Den finns bara på tävling.
     
     

    Fjord-SM+NM och mina djur

    Förmiddagen och mitt på dagen spenderade jag i Vaggeryd. Där har det varit fullt ös och fullt med fjordingar hela helgen eftersom det inte bara varit Fjord-SM, utan även NM. Inte illa! Och när det bara är ett par kommuner bort kändes det riktigt illa att inte åka och titta. För det är något speciellt att få sitta där och iaktta dem. Olika gula nyanser. De är så olika men ändå så lika, i både sinne och typ. Men ja, de är väldigt, väldigt olika också. Kul att se hoppningen, och medan det var paus kollade jag även på precisionskörningen. Visst är de riktigt duktiga och så, självklart! Men det går lite för sakta för min smak, haha.
     
    Så efter vindar, regn och lite mer av båda delar så styrde jag hemåt och direkt ut till mina djur. Regnkläder på! När man kollar på klockan, räknar fem timmar framåt och ser att; inne igen ca kl 19 - det är rätt fränt ändå. Det tar fem timmar för mig att rida alla hästarna, så det är för det mesta lätt att säga när jag är klar. Men när man kollar på klockan, och räknar... Då känns fem timmar mycket. Men så bara rasslar det till och så har tiden gått. Jag har antagligen noll tidsuppfattning när jag väl är igång, vilket är lika bra. Tidsuppfattningen är det dock inget fel på när jag sitter på hästen - jag ogillar när hästarna inte går tillräckligt länge. Ja, länge som i tid. Inte hårt, inte intensivt. Eller jo, det också. Men kondisen är viktig för mig, och då vill jag att hästarna är ute på tur minst en timme, ibland duger 50 minuter, och i vissa fall kan ett kort jogg-pass på 40-45 min vara befogat, men då får jag lite dåligt samvete.
     
    Pärla var först ut. Så pigg och glad <3 När vi skrittade på ett ställe, och sen spetsade hon öronen extra mycket och liksom sådär charmigt och lite busigt börjar hon trava helt av sig själv. Sen gjorde hon likadant i trav men började galoppera istället. LOVE IT. Jag ler och njuter av åkturen. Hon är bäst, min gamling.
     
    Aleccis var next på tur. Dressyrsadel på, motivationen på topp. Men av en anledning blev det inte som tänkt och tyvärr blev det just en sådan där joggingtur istället. Trevlig i början och bra i slutet, men stark i mitten. Typ som vanligt med andra ord.
     
    Lillis sist ut. Ibland är han lite charmig minsann! Han var kanonfin i skogen och ner till byn. I byn kom det nerviga halvblodet fram och han var spänd som en fiolsträng. Sedan var han fin på hemvägen igen. Svävar över grusvägen i skänkelvikningar, luftar glatt iväg i galoppfattningarna och är så himla stolt, glad och nöjd. Han mår såå gott av att få bli använd. :')
     
    Aleccis i helgen. En brun häst, och en.. jag vet inte, men något som inte kan rida i alla fall.

    Fem "jag".

    Jag gillar inte barn. (Barn som i en grå massa med massa små konstiga varelser som låter och är ouppfostrade. Det är skillnad på de man känner, som liksom är som små minimänniskor. Ascoolt. Men de coola är få.)
     
    Jag väljer pepsi före coca cola.
     
    Jag ser inget som helst positivt i att skaffa barn. Just exakt nu vill jag inte ha barn, men hur jag värderar senare i livet är en annan femma.
     
    Jag tycker att jag är bättre på "hästhantering" än vad jag är på ridning.
     
    Jag är jätteglad över att jag äntligen väntar med en debut tills vi faktiskt är redo, istället för att stressa dit innan vi är redo, bara för att jag så gärna vill. Med vilja kommer man en bit, men det håller sällan. Det känns så bra att ha valt en långsiktig väg. Denna gång har jag tagit den rätta vägen, istället för den lätta.
     

    Flytt av kvigor, utrustningsexperiment mm

    Igår red jag först en tur med Pärla i 1,5 timme, och direkt efter så tog Becka över henne och jag gjorde i ordning Aleccis. Vi skulle nämligen hjälpa vår far med att flytta kvigorna. Vi var ute i 50 minuter ungefär, som ni förstår är Pärla minsann rätt fräsch i kropp och knopp för sina 25 levnadsår. Jag hade egentligen tänkt jogga Aleccis efteråt, men då en kviga tänkte ta en extrasväng så blev det som ett joggingpass och jag nöjde mig faktiskt med det.
     
    Idag fick Pärla vila, Lillis har fortfarande vila (trots att vi fuskade och tog med honom på en sväng för att Therese skulle få prova alla mina hästar). Han ska börja gå igen efter helgen, och jag har faktiskt lite planer för honom i början av augusti. Ni blir uppdaterade när det är dags!
     
    Aleccis och jag var ute i 1,5 timme idag och vi började med att jogga igång efter framskrittningen, sedan gick vi över och tränade kondis uppför långa, sega himlabacken. Ett väldigt populärt inslag i träningen, och hon var så fin där uppför! Låg kvar i en lugn galopp i lagom tempo utan att öka, utan att stressa, med lätt stöd i lite längre tyglar så halsen kom fram. En tillfredsställd häst i både mental och fysisk balans - ett riktigt trevligt sätt att även träna sina egna benmuskler och sin styrka i sitsen på en sådan häst uppför över en halv kilometer lång uppförsbacke som blir brantare och brantare. Vi travade första biten men skrittade sedan bort till vändplanen där vi vände, galopperade till toppen igen och skrittade nedför den saftiga backen. Fortsatte sedan på en vanlig runda där vi travade och galopperade. Tog några varv på volt och gjorde även några serpentinbågar inför morgondagens uppmjukande "känna-efter"/dressyr-pass inför fredagens starter. Därefter red vi hemåt. Aleccis var lika pigg när vi skrittade av, precis som vanligt. Men jag kände att det var ett perfekt pass både för oss båda och med tanke på vädret; mulet en inget regn, lagom varmt men inte dövarmt. Då kan man få lite mer gjort och vågar pressa hästen lite mer jämfört med 30+ sommardagarna. Aleccis dagsform just nu är riktigt bra.
     
    Jag köpte ju silokonbettskivor från acavallo nyligen, och trädde på dem på Aleccis anatomiska tredelade bett som är i största laget (12,5. Hon var 12, för 11,5 är i minsta laget), och provade igen. Nu kändes det mycket bättre om man såg till passformen och hon kändes faktiskt bättre på detta än hon gjort på det nya baucher/halfcheek-bettet som jag ridit henne på den senaste tiden. Så nu låter jag henne gå på detta igen på våra vardagspass.
     
     

     
    Jag har en tålig häst minsann som brukar vara helt obrydd av väder och vind, men när vi hoppade så började det sedan komma en rejäl regnskur och det verkade som hon fick in någon droppe eller två rakt i örat för hon kastade, skakade och slängde väldigt frustrerat med huvudet och det gick inte att rida då hon inte kunde koncentrera sig. Det gick över efter någon minut, men ändå. Inte roligt när man är på väg till ett hinder och hon inte hinner uppfatta/se det för att något stör henne. Så jag tänkte ta med en huva på fredag, men bara använda den om det regnar. Därför slängde jag på en på dagens ridtur. Men njae, både jag och hästen vill hellre vara utan. Hon går med den, ja, men hon går mycket hellre utan. Det märks tydligt.

    Hoppbilder

     
     
     
     
     
     
     

     
     
    Är för övrigt fortfarande pissigt missnöjd med kvalitén på bilderna så fort de kommer upp på bloggen...

    Att andas häst

    Visst känns det som vi inte gör något annat än att hoppar varje dag, haha! Men det är ju typ bara det som är roligt att skriva om. Oavsett vad så rids det som vanligt också ;) Aja, bara för att skryta med mina superhästar (ungefär som att de lärt sig det själva) så lägger jag upp de senaste insta-filmerna här nedan. Jag viftar med mitt trollspö och sedan vill hästen ut och åka. Simple as that. :D
     
     

    Favorit i repris. Det var ingen engångsgrej det där med att hon får gå på själv - jag lastar henne alltid så här. (Lämmen är inte så viktig, tydligen, haha!) Min egen åsikt är dock att det ändå går liite för sakta att lasta. Önskar jag hade haft film på den gången jag inte kunde backa hela vägen upp (halt) utan stod längre ner och hon sprang ifrån mig (hon var lös) - och rakt in i kärran så hon "krockade" med frambommen 😂😂 Där bak efter kom jag sedan ifatt och kunde stänga. 👌 Hästarna ger en verkligen så mycket glädje och många skratt ❤ #love #horse #trailer #transport #motnyaäventyr #låtsas #horsemanship #suntbondförnuft #whatchandlearn #såhärgörvipålandet 😎

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 18, 2015 kl. 10:10 PDT

     

    Något rätt måste jag ju göra minsann 😁😁 Såhär lastar jag min fyraåring ❤ Kung Lillis jao ✌ #crazy #horselady #horsemanship #trolleritrollera #abrakadabra #hokuspokus #driver #haha #lol #detgårförsakta #trailer #bonnahäst #såhärgörvipålandet #part2 #welsh #partbred #still #4yo #pony

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 20, 2015 kl. 4:10 PDT

    En dag i stallet

    Vissa dagar blir bara så jävla bra! Som igår till exempel.
     
    Min dubbelgångare Therese kom på besök och vi gjorde väl typ det mesta man kan göra i stallet. Vi började med att packa in Aleccis (hon gjorde det själv) och åkte för att hoppa igenom henne lite inför kommande tävling. Therese fick självklart prova min kära häst och det var en stolt ägare som kunde konstatera att hästen var så himla lugn och fin och bjöd på sin bästa sida (fast, hon har bara en sida, och det är just den). De hoppade även några språng och då blev Aleccis lite uppskruvad, såklart. Men det är ju sådan hon är och precis sådan jag vill ha henne <3 Det var i alla fall riktigt roligt att få stå på marken och det gav mig ett kvitto. Sedan är ju Therese van vid en luftig kanon till häst där Aleccis framstår som en trött pensionär i jämförelse, men ändå. De passade bra ihop :)
     
     
     
     
    Därefter red jag och det var typ minst lika trevligt och få en färdiguppvärmd och framhoppad häst haha ;D Vilken lyx! Aleccis kändes precis som vanligt - vilket nu för tiden är en jämn, pigg pålle som bjuder framåt, är ärlig och reglerbar. Hon är en fröjd att rida på hinder. Möjligtvis kan det vara en mindre nackdel att hon börjat "krypa intill" dem i svängarna. Jag får liksom inte ut henne och då blir det svårt att rida på dem eller ja, att rida RAKT på dem blir själva problemet. Men alla andra underbara egenskaper väger upp det där lilla med hästlängder. Dessutom är det ju av en positiv anledning som hon börjat göra så; hon vill ju till hindren.
     
    Tanken var att hoppa en kombination på 120 för det har vi i stort sett inte hoppat och är det något som kan få mig att banga ur när det nu snart blir dags att starta. Även en linje på fem galoppsprång, sedan hade vi uppe ett enkelt räcke också. Så tanken var att bara hoppa litegrann och försöka köra ett "genrep" på linjen och kombinationen.
     
    Efter matpaus så kom hovslagaren och skodde Aleccis, vars hovar vuxit som ogräs sedan sist. De andra ser helt okej ut i fötterna, så dem tar hon på fredag. Sedan red vi ut på de andra med, och bytte häst efter halva ridturen. Det låter inte som det ska ta så lång tid, men det gör det när man har mycket att säga haha :D
     
    Seriösaklubben, ni vet. Skrittar fram som en kung.
    "Här åker man som en prinsessa!" sa Therese när hon åkte på Pärla (åt rätt håll, haha!).
     
    En av Aleccis hovar har råkat få in bakterier som envist bråkar med mig, men som jag kämpar hårt med att få bukt på. Hon kollade till det och fixade och donade. Sedan bad hon mig gå och springa lite med henne. Bredvid mycket tyckte jag att jag hade en halt(?!) häst. Tyckte hon nickade lite och gick ner lite, lite "hårdare" med ena fram. Så när jag kom fram sa jag lite sårat; "... hon är halt :(" och fick till svar: "Det är hon inte alls! Hon rör sig ju jättefint! Stå här så får du kolla när jag springer med henne." Så sprang dem och då var hon huxflux inte det minsta halt, haha. Så typiskt mig att inbilla mig att hon är halt hela tiden (för att jag är skiträdd för att hon ska vara halt). Skönt som fan dock att jag hade jättefel. :):)
     
    Några bilder från min och Aleccis del av passet:
     
     

    Resultat P&J Braås med Aleccis

     Torsdagskväll, ett 60-tal starter och planerad 120-debut (låtsasdebut på P&J ^^).
     
    110 cm
    Första rundan var så förskräckligt jävla skitdålig. Två-tre-fyra var allra, allra värst. Det blev ett misslyckat helikopter-språng över tvåan, som hon förvisso klarade, där vi kom heelt ur fokus men jag gjorde ändå ett tappert försök att styra på trean. Nej tack, sa hästen. Även fyran fegade hon mot sedan. Därefter flöt det på bra och resten av banan var inga konstigheter, men ändå var det en så sjukt dålig runda. Jag glömde bort all den "nya" ridning jag hittat/lärt mig, och genast så finns det en tvekan i hästen och det blir så dåligt alltihop. Typ som att man rider bort all balans och även självförtroendet. Riktigt, riktigt dålig runda vad gäller känslan. Men så väl syntes det inte ändå, det var liksom "bara" två-tre-fyra som det syns att vi är lite i ofas, men som sagt så var inte känslan på topp. Jag kände att jag "fegred", la inte på tillräckligt med ben och det går inte att bara hålla om och hålla i när inte magen kämpar och gör grovjobbet. Dessutom red jag inte genom svängarna. Ett ganska lärorikt bakslag ändå, där jag verkligen fick känna skillnaden på hur otroligt viktig, bra och passande den nya ridningen är som jag lärt mig.
     
    Kul då, att börja dagen med en sådan runda när man tänkt att debutera ny höjd... Ville inte hoppa något speciellt inför nästa start för jag ville inte trötta ut henne och det var ju få starter i de sista höjderna - inte så mycket tid för återhämtning. Men jag var verkligen tvungen att gå in och hitta den BRA ridningen igen. Mage, stöd och självförtroende. Det är så lite som gör så otroligt mycket. Jag fann min mage igen, red genom svängen och hon hoppade fantastiskt på oxern, som jag tog ett språng över och sedan väntade vi in vår start.
     
    120 cm P&J-debut
    Gick in på banan igen och kände absolut att de höjt hindren och att det är nytt för oss. Men de kändes inte "för höga", utan det kändes bra ändå. En oxer kändes rejält maxad, men resten var inbjudande och kändes rimliga. För att vara på den säkra sidan la jag på lite lätt smackning mot första hindret. Blev inte klar till tvåan, så den rev vi. Sen flöt det på bra tycker jag. Vi kom stort på både fyran och sjuan, så på framförallt sjuan fick hon sträcka ut ordentligt. Sedan kom hindret jag tyckte såg stort ut. Men jag red bara som jag skulle och gjorde inget annorlunda; spände magen, satt upp, höll om, stöd i munnen, red genom svängen och Aleccis såg inte att det var stort (haha), utan hon körde på som vanligt. Sen tappade jag iväg henne sådär som jag tyvärr brukar göra och vi fick dålig höjd i sista språnget så antingen rev vi det hindret, eller inte. Jag vet faktiskt inte. Har försökt lista ut det (med hjälp av filmen). Hon touchade med bak i vilket fall. Men var riktigt, riktigt nöjd när vi red ut från banan. Fantastiska, bästa hästen! <3 4 eller 8 fel, nöjd oavsett vad. Känslan var super!
     

    Resultat P&J Sävsjö med Aleccis (5/7)

    Några av de fantastiskt jätteheta sommardagarna tittade fram i början av juli, och en av dessa dagar begav sig jag, Aleccis och Ida till Sävsjö för pay & jump. (Det är lite dåligt med riktiga tävlingar just nu, men jag har inget emot att träna lite på P&Js när det ändå anordnas i närheten.) Grejen var den att jag verkligen inte ville att Aleccis skulle behöva stå timmavis i transporten igen, som sist, och framförallt inte i 30-gradig värme. Dessutom hade jag kört fyra nattpass och hade inget emot lite extra sömn. Därför åkte vi "så sent som möjligt". Rullade in kl 11.30, var klara ca 12.05, rullade därifrån 12.30-tiden. Supersmidigt!
     
    Vi rullade in i precis rätt sekund, eller nästan i sista stund till och med. Det var bara ut med hästen, och rida fram direkt och småkika på banan för att i alla fall få ett hum om vilken ordning det var tänkt att flyga över hindren. Fick dessutom en välbehövlig snabbgenomgång av banan av Evelina på framhoppningen - och efter några uppvärmningssprång sedan så var det dags för oss.
     
    110 cm
    Hon kändes lika finfin som hon gjort den senaste tiden, så vi satte iväg och påbörjade en riktigt trevlig runda. En stooor fördel med att inte ha gått banan var att jag var tvungen att kolla på nästa hinder i god tid (Lasse hade varit stolt haha!) och jag riktigt kände hur trevligt det var och vad det hämmar en när man, som jag, inte alls är särskilt noga med det annars. Två omtramp hade vi i denna runda, och det kändes riktigt, riktigt orutinerat om jag ska vara ärlig. Men hon var verkligen suuuuuper! Sedan red jag inte ur svängen utan bromsade först och försökte måtta med mer backa-av-teknik än ridning. Jag kände långt innan hur jag satt "framför" henne så när hon sedan sa "nej tack", så flög jag, HAHA! Alltså, jag brukar ju inte ramla av när hon stannar så det var lite nytt. Reagerade med ett "nej" fast jag råkade skrika "AJ!" istället. Tänkte lite ologiskt och egoistiskt där i fallet att om jag håller kvar i tygeln slungas jag bakåt/bort från hindret och då kanske det inte gör lika ont... på mig... Sanningen var att Aleccis fick ett inihelvets jävla brutalt ryck i munnen som slutade med 55 kg hängandes rakt i munnen. Mår inte asbra när jag ser fallet i slowmotion, om man säger så. #stackarshäst Jag då? Jag drämde i benen så in i helvete i hinderstöden men just då var det lugnt. Vänsterhanden däremot. Herregud vad äckligt det var att kolla på den. Tyglarna "skar" av massa skinn så det såg ut som det var rent kött på två fingrar. Japp, det förtjänade jag. Sved en del. Satt givetvis upp direkt och fortsatte. Resten av rundan fortsatte lika bra som den började. Hon var heeelt fantastiskt fin, älskade häst <3
     
     
     
    115 cm
    Man var visst tvungen att ha långärmat, så hade man inte det fick man låna en skjorta. När det sedan var dags för oss att starta så kände jag mig inte riktigt balanserad mentalt? Inte ren stress på så vis, men när man inte riktigt är klar men ändå startar eftersom man får startsignal, ni vet? Vet dock inte varför, för vi hade tid på oss och skrittat och sådär. Fick till ett vidrigt språng över första hindret (stackars häst, vad fan utsätter jag henne för?! Åh, irriterande!) Även andra hindret syns det att vi inte riktigt är i mental balans, dessutom rider jag inte igenom svängen till trean så stopp där. Men det var så nödvändigt på något vis. För sen kändes vi redo. Fortsatte och det flöt på bra, blev inte helt klar till fyran så lite flackt språng. Jag red noga i svängarna, men sedan lät jag henne ta av på fyra istället för på fem på linjen där jag flög av i första starten. Känslan var ändå super!
     
     
     
    Alltså vi har precis tagit ett sådant jävla stort kliv i rätt riktning. <3 Känslan hon bjuder på nu är verkligen heeelt fantastisk. Jag kan inte påpeka tillräckligt många gånger hur mycket jag tycker om henne. Bästa hästen <3
     
    Vill även skicka iväg lite uppskattning till Sävsjö Ridklubb! Det är en av mina favoritklubbar. Liten, mysig, prestigelös och alla är så snälla. Här trivs man! Jag fick till och med låna spolspiltan efteråt och blaska av min kära häst. Och jag vill även tillägga att jag gillade banan! Både bruten linje, båge och linje - precis det som jag haft så svårt med Aleccis förut, och det är alltid, alltid nyttigt för oss att träna på. Kortare linjer på 3-5 galoppsprång är för tillfället vår största svårighet så där blir det inte optimalt alltid. Men jag gillade som sagt banan. Lagom "svår", nästan lite mer avancerad än de brukar vara på P&Js - men det tycker jag bara är ett plus! Tummen upp! 

    Fler bilder från Bratteborg

     
     
     
     
     
     
     
     
     

     
     
     

    Bilder från Bratteborg

     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Resultat P&J Bratteborg med Aleccis (30/6)

    Förra veckans tisdagskväll tillbringades i Bratteborg. Det var innan den riktigt heta värmen slog till, men det var ändå varmt och soligt. Klockan 18 gick första starten på P&Jn som hade ett 80-tal starter framför sig. Det skulle med andra ord bli en lång kväll. Det stod inget om någon paus för de som skulle starta senare, så vi rullade in i tid. Aleccis fick sedan stå länge i transporten och vänta; först drygt en timme medan vi åkte, och sedan ytterligare nästan tre medan vi väntade. Klockan 22 var det äntligen vår tur!
     
    Aleccis var suuuperfin på framhoppningen! Verkligen helt perfekt på hinder och bästbästbäst. Jag vet inte om vi alla föredrar när hästarna är exakt likadana - med största sannolikhet inte alls, garanterat inte ens i närheten - men när hästen är ren jävla perfektion, och är precis så som den är när den är som allra bäst. Det stavas Aleccis. Så kär i henne och så jävla glad att hon är min när hon är precis sådan. :')
     
    Det är ju när hon ser ut som på bilden nedan som hon är perfektion.
     

     
     
    Har fler bilder från framhoppningen som också kommer att komma upp.
     
    Vi hade anmält oss till två starter i 115 cm, så vi gick ut sist av alla. Dessutom hade vi ingen start emellan oss, men vi fick en kort liten skrittpaus från målgång till andra starten. Jag räknade med att hon kunde vara frågande och osäker på höjden och att det kunde bli stopp - hon måste få självförtroende på hindren hon ska hoppa. Även om hon tveklöst flyger över 115 på framhoppningen, så är det ju nya hinder på banan sedan - även om det i stort sett bara är färg och form som kan skilja, om man ska vara sådan. Därför räknade jag också med mer motgång i första starten, men en bättre start i vår andra runda sedan, men vi kommer dit.
     
    115 cm, start 1
    Hinder 1, 2 och 3 var hur bra som helst. 4an rev vi frambommen med bak. 5an sedan bjöd hon på, men vågade inte hoppa. Kom igen, men samma sak igen. Och när hon stannat sådär, två gånger - då får man i regel inte över henne utan man måste bryta mönstret. Jag har äntligen lärt mig det nu, och i stort sett alltid går det att lösa genom att komma från andra hållet. Bryta mönstret, bryta mönstret. Så jag kollade runt för att se så vi fick plats och red sedan en ny anridning, men från "fel varv". Hon hoppade och drog iväg på fyra galoppsprång fram till oxern som var hinder nummer 6. Nästa hinder blev däremot ett stopp, som kändes rätt larvigt. Kom igen, från samma håll, och hon tänkte stanna igen - men jag kunde hålla om och få över henne ändå! (Typ första gången någonsin som det går att hoppa när hon tänkt stanna!) De sista båda hindren gick med bra och vi avslutade rundan med ändå en bra känsla. Faktiskt. Vi är orutinerade, och varje centimeter över 110 är som en bergsklättring. Men samtidigt är vi äntligen redo för precis den utmaningen! Så trots stoppen känns det som vi ska vara här. Det känns rätt.
     
     
     
    115 cm, start 2
    Denna gång hade hon sett och hoppat alla hinder (och på sätt och vis "lärt känna dem"). Då vet jag att hon hoppar så länge jag sköter min uppgift. Här flöt det på riktigt, riktigt bra. Ett sådant språng som det blev över 4de hindret, dvs stort och långt, brukar få henne lite "rädd" och kan få henne att stanna på nästa sedan. Men jag var noga med att ta tillbaka henne extra mycket så jag kunde rida henne framåt med stöd på kommande hinder. Samma linje blev återigen fyra galoppsprång, jag hade hellre försökt rida på fem men när vi båda ser ett framåtläge på de där stora fyra galoppsprången så vill man inte bråka. Det är ju lite fördröjning att försöka få ihop henne, så oftast hinner jag inte och då är det mer rimligt att låta henne gå. (Vilket givetvis inte är en bra lösning långsiktigt.) Hinder 7 gick bra men fram till 8an blev det väldigt stressigt, jag släppte yttertygeln (där hade hon alla dar i veckan dragit bredvid förr i tiden, av just den anledningen - så det känns såå bra att hon inte påverkas av en sådan tabbe längre <3), men hann få tillbaka den. Däremot gick vi på ett språng för lite men hon hann med och fick tillräckligt med höjd i språnget för att ta hindret ändå. Sista hindret försökte jag safe:a upp och ta tillbaka henne lite - men då förstörde jag bara och vi rev sista hindret. Men 4 fel i 115 cm med bra känsla, men det gick helt klart för fort, är ändå rimligt och som sagt känns det som vi är helt rätt.
     
     

    Mina planer framöver

    Dagarna rullar på. Just nu är det bara två av min hästar som jag håller igång; Pärla och Aleccis. Lillis vilar.
     
    Jag har planerat in lite tävlingar nu i sommar; Gislaved-Anderstorp, Eksjö och Tingsryd är tanken. Samtliga är meeting, men jag åker bara ner en dag till Gislaved-Anderstorp och Tingsryd, däremot planerar jag att starta i Eksjö alla dagar, men eftersom det bara är tre mil enkel väg så kör jag fram och tillbaka varje dag, så jag slipper stalla upp Aleccis. Det blir runt en femhundring i soppa vilket ändå är hälften av vad det kostar att stalla upp - och eftersom jag inte ens vill stalla upp, så är det ju hur bra som helst och jag behöver inte ens överväga alternativen.
     
    Det finns även en fälttävlan som hade varit suuuperkul att sikta mot att starta - men jag jobbar den helgen och vet inte om jag vill ta ledigt. Det hänger på hur det blir till hösten.
     

    Kvällstur <3

    Hur överlevde man före internets tid?

    Sedan sist så har vi flyttat (HEJDÅ ÄCKLIGA JÄVLA STÄLLE!), och jag har fått hoppa in och kört lite annorlunda än tänkt, mitt i flytten osv. Men jag har även varit ute på två P&J:er med min fantastiska bruna häst. Tänkte såklart skriva om båda, men det hinner jag inte nu. Slänger upp lite färska bilder/printar istället från de båda dagarna.
     
     
    Hon var riktigt, riktigt fin; även om printen nedan kanskeskvallrar om annat, haha!

    - "Hejda dig!" -"Fuck you!"
     
    <3

    Resultat midsommartävlingarna i VRF med Aleccis

    Jag beslöt mig för att bara hoppa uppvärmningsklassen, en 110 cm bed A.
     
    Eftersom jag åkte själv (ringde in filmning som kom några minuter innan start och åkte precis efter start - det intresset liksom... Men bara det blir film så är jag nöjd.) så tog jag ut Aleccis efter bangång och det var lite tajt om tid då de hade tre ekipage på banan och en simpel bed A så det rullade ju på rätt fort.
     
    Tänkte på att inte bli stressad av det utan istället köra på och rida fram lite effektivare istället. Började hoppa fram och det kändes väl helt okej, men inte pang-bra. Hon stannade på första försöket på oxern. Där och då kom jag på att jag ju lovat mig (och henne) att, framförallt efter den dåliga ridningen sist då vi startade 110 i Svarttorp, rida ur svängarna bättre - inte bromsa genom dem. Så jag red henne, bakifrån och framåt, fram till en mjuk men stadig hand, med lite mer tryck. Kom igen och då var det inga konstigheter. Hoppade oxern ett par gånger till och avslutade med ett räcke igen innan vi var redo.
     
    Först kändes det nämligen som en sådan där dag när man försöker och experimenterar lite men inte hinner få till det. En dag med stopp och kanske till och med uteslutning. Sedan var det ju på gräs, och det var inte torrt men inte heller dyblött - but still. Gräs är gräs. Och sist, på träningen på gräs som var där så gick det ju inte så bra direkt, så jag räknade inte med stordåd. Men samtidigt kändes det bättre då jag kom på mig själv med att rida henne mer framåt - utan att liksom gasa.
     
    110 cm bed A
    Inne på banan ville jag både rida framåt och plocka tillbaka henne. Inte bara rulla runt och "somna", utan hålla igång trots att vi hade så gott om tid. Hon kändes bra på gräset, trots allt (bland annat tack vare terrängträningen som till stor del var på genomblött gräs dagen innan i guess). Men jag var noga med att verkligen hålla ihop henne till ettan, stödsmackade och höll om rejält. Kände att kommer vi bara igång där så får vi lite gratis, så att säga. För ja, hon kändes lite velig, men ridningen höll och hon hoppade. Då släppte lite och jag kunde koncentrera mig mer på ridningen än att försöka "övertala" henne, eller så. Tvåan gick bra, samma med trean. Kanske inte de snyggaste sprången där över då de blev lite "ryckiga" men sedan släppte det riktigt bra över fyran. Det syns och märktes så väl att det var där och då som hon började bli obrydd av underlag, bana och plats (som hon reagerade starkt på förra året - gräsbanan alltså). Efter fyran kommer dessvärre första problemet - jag får inte tillbaka henne efteråt och hon flyter iväg. Svängen till femman blir inte som tänkt och anridningen blir en bra bit längre än jag planerat. Var noga med att rida henne framåt och stötta ordentligt, men ser sedan att jag rider in henne mot ett mellanläge, så jag "släpper" för att ta lite i henne och sedan hålla om igen - men icke. När jag släppte så gjorde Aleccis det också kan man säga. Med facit i hand skulle jag ha gjort mycket annorlunda; bättre ridning efter fyran från början och sedan rida av mot det läget och ta försiktigt i henne MED stöd fortfarande. Stopp där, men det kändes så väl att det var mitt fel så jag klappade henne och kom igen. Siktade bättre på andra försöket men sedan sa hästen hejdå. Det skulle inte vara fem språng till sexan, haha, men det blev det. Det var bara att hålla i sig... Men sedan fick jag ju samma "problem" efter sexan; hon flöt iväg efter och det tog ett tag att återfå balans, rytm och kunna svänga till nästa hinder. Sjuan rev vi. Frambommen nedtouchad av bakbenen - standard. Sprången är för snabba och hon hinner inte upp. Lite vingligt till kombinationen men det gick bra. Något fort och lite trångt där inne, men inget som ställde till det. Vänstersväng och ett räcke kvar med vattenmatta som gick bra. Två tidsfel på det och vi gick i mål med 10 fel.
     
     
    Rundan kändes BRA, och jag var nöjd. Den var så lärorik och viktig. Mycket går att förbättra men det bästa var att jag hittade en ridning som matchade henne. Jag red så som jag behövde och så som hon ville. Det känns verkligen som den ridningen (då jag numera fastnat i "backa-av", framförallt i och ur svängar, som sagt) är precis vad som behövs för att ta oss vidare och den kan jag utveckla. Nu ska det tränas och tränas så den blir permanent!
     
    Efter målgång fick man rida an en större mer spektakulär vattengrav om man ville på utvägen. Jag tänkte att det ju inte spelar någon roll så det kan man ju alltid prova. Stannar hon så stannar hon liksom. Så efter målgång fortsätter jag sedan rida och siktar på vattnet, med en liten mur framför. Aleccis ser hindret, bjuder och hoppar det klockrent, som hon aldrig gjort något annat! Så himla roligt! Tyvärr visste inte filmaren detta så jag visste att det inte skulle finnas på film. Men jag fick senare på kvällen bild skickad från språnget!
     
     <3

    RSS 2.0