• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Lillis igen

     
     
     
     
     

    Tävlingsåret 2015 - sammanfattning, del 2

    JULI
    5; Sävsjö (P&J), Aleccis
    110 cm: 4 fel/ute (avsittning)
    115 cm: 4 fel.
     
    Ett omtramp och en avsittning i första, annars var känslan riktigt bra. I andra la jag henne illa på första, kom efter i språnget över andra och sedan blev det stopp på trean. Antingen pga dålig ridning på de första hindren, eller pga dålig ridning i svängen. Just då trodde jag på det sista alternativet, men när jag kollar just nu tror jag mer på första. Därefter gjorde vi en fortsatt trevlig runda.
     
     
     
    20; Braås (P&J), Aleccis
    110 cm: 12 fel. 
    120 cm: 8 fel.
     
    120-debuten på P&J... Det gjorde att jag redan i första starten inte alls kunde rida. Jag var nervös inför vad som skulle komma senare, nämligen. Två stopp och en riktigt urkass ridet runda. Det kändes inte alls bra. Men jag skärpte till mig, och vi tog oss runt vår debut med två nedslag. Däremot går det både för fort och obalanserat, men vi löste uppgiften!
     
     
    27; Gislaved-Anderstorp, Aleccis
    110 cm: ute.
    120 cm: ute.
     
    Aleccis var heeelt fantastisk på framhoppningen. Men på banan la jag henne i ett skräpläge på första hindret i en linje, så därför fick hon kravla sig över även kommande hinder och sedan ville hon inte mer. Jag kunde inte rida bra när jag hade känslan av nervositet inför kommande klassen i kroppen. Inför andra var hon riktigt fin, igen, på framhoppningen, men vi kom inte runt. Jag skulle inte bara behöva mer fysisk träning, utan även mental träning då det är där grundorsaken ligger i dessa situationer.
     
     
    AUGUSTI
    6; Sävsjö (P&J), Lillis
    70 cm: 0 fel.
    80 cm: 4 fel.
     
    Dålig bjudning men en jämn runda med bra språng i första starten. Debuten i 80 cm gick i ungefär samma tecken. Ett nedslag blev resultatet. 
     
     
     
    8; Boxholm. Aleccis
    H90: 52,75% +14+21,2 = 106.1 straff.
     
    Fälttävlansdebut! Vi gjorde en rätt kass dressyr; hon spårade inte, gick mot hand och allt det där. Målet var att komma över 50-gränsen (för att få starta terrängen) och det gjorde vi, så jag fick väl känna mig nöjd även om det egentligen inte var nöjd jag kände mig. Hoppningen kändes bättre, men vi fick ett stopp på en oxer ur sväng i det fuktiga gräset. Blev ganska förvånad måste jag säga. Däremot tog hon igen allt det i terrängen där hon flög fram och visade mig ett nytt mod. Det var egentligen bara ett enda hinder som hon backade av lite mot - resten klippte hon som att hon aldrig gjort annat! Felfri på hinder (och vårt första kval till H100), men med massa straff för överskriden tid.
     
     
     
    16; Tingsryd, Aleccis
    100 cm: 4 fel.
    110 cm: 0+12 fel, 12 plac.
     
    Jag missuppfattade startsignalen och råkade starta när det inte var min tur. Fick avbryta och trodde det skulle leda till uteslutning, men jag fick (väldigt snällt av dem!) starta på nytt när det var min tur. Däremot hade det lett till ofokus som i sin tur ledde till ett stopp. Annars var känslan riktigt bra. Aleccis var hur fin som helst. I andra klassen (sju(!) timmar senare) var hon inte alls lika fin, HAHA. Hon bara sprang och sprang och jag kunde inte göra något åt det? Bara att försöka styra på nästa hinder. Hon hade väl laddat upp och kände nu för att ge allt, hahaha. En hemsk runda, men vårt resultat med tre nedslag i omhoppning räckte ändå till en tolfteplacering.
     
     
     
     
    31; Aneby, Aleccis
    110 cm: 4+4 tidsfel = 8 fel.
    115 cm: 4+3 tidsfel = 7 fel.
     
    Återigen var hon riktigt, riktigt fin på framhoppningen! Jag gör precis som vanligt, men ändå stannar hon på första hindret! Jag var så mån om att göra en bra, lugn runda så jag blev så ledsen för det där jävla stoppet att det tyvärr påverkade mig och resten av rundan blev stressig och kass. Vi gjorde exakt samma sak i andra klassen! Så jävla irriterande. Men då lät jag inte det ta över hela känslan i resten av rundan utan försökte rida som jag tänkt och vi gjorde en bra runda som jag ändå var betydligt mer nöjd med. Men stoppen blev jag inte klok på...
     
     
     
     
    SEPTEMBER
    6; Bråtåkra (P&J), Aleccis
    110 cm: 0 fel.
    120 cm: 8 fel.
     
    En bra runda i första starten. Hon är lite på, men det är då hon är som bäst. I vår andra 120-P&J var jag noga med att sätta upp en galopp med tryck i och tycker vi gjorde en bra runda. River båda hindren på sista linjen, kommer lite nära första och går för fort till sista.
     
     
     
    12-13; Bankeryd, Aleccis
    100 cm: 0+0 fel, vinst.
    110 cm: 0+8 fel.
    110 cm: 0+0 fel, 2 plac.
    115 cm: 0+0 fel, 3 plac.
     
    Vårt första meeting - och som vi gjorde det! Inga alternativa vägar i omhoppningen i första klassen var till vår fördel och vi börjar med att vinna första klassen! I andra klassens grundomgång lät jag henne tyvärr gå på, så känslan var inte jättebra. Eller ja, hon kändes bra men jag red inte bra. Vi kom ändå till omhoppning där jag satsade, men rev två hinder.
    Dag två var jag mån om att INTE rida iväg henne, utan ha henne lugn och ha kvar henne hos mig. Då råkade jag istället lägga in ett extra på de flesta distanserna. Däremot satte vi en bra omhoppning som räckte till en andraplacering! I sista klassen för helgen siktar jag på att ha en bra rytm och rida jämnt, och vi får till en riktigt bra runda med en fortsatt jämn omhoppning (ingen idiotridning, haha) och går inte bara i mål med vår första felfria runda i 115, vi fick även ihop till en tredjeplacering!
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    25; Udden, Aleccis
    ST90H: 0 fel på hinder och tid, 6.9 stilpoäng. 
    STH100: ett stopp (-0,5p) + tidsfel (-1.7), 7.0 stilpoäng. Totalt 4.8 stilpoäng.
     
    Aleccis gjorde en bra runda i ST90 (ST=stilterräng, bara terrängmomentet och tävlingen är stilbedömning). Felfri på hinder och bra tid. Vårt andra kvar till H100 och därför efteranmälde jag oss till att starta även ST100-klassen. Denna gjorde hon över förväntan och var helt fantastisk! Hindret som jag trodde skulle ställa till det var det enda vi hade problem med, men på andra försöket flög vi över. Wow, vad bra hon är!
    Stilmässigt så önskas (såklart) lägre hand och att hon accepterar mina förhållningar, bland annat. Bra kritik, och jag fick beröm för en bra grundsits.
     
     
     
    26; Vetlanda (P&J), Lillis
    80 cm: 4 fel.
    80 cm: 0 fel.
     
    Han var tråkig på framridningen och framhoppningen - gick inte fram! Fick jobb aktivt med bara den delen och lägga mindre fokus på själva hoppningen och hindren. River ett i första starten, går nolla i andra - och har dessutom snäppet bättre känsla i den.
     
     
     
    27; Udden, Aleccis
    H90: 62,25% +0+0 = 56.6 straff, 6 plac.

    Vi gjorde en trevlig dressyr, men hon var laddad och vi fick lite missar i galoppen. Hoppningen kände sådär. Var svårt att få till en bra känsla och jag tycker det är svårt att rida bra på små hinder. Det var inte vår snyggaste eller bästa runda (inte heller vad gäller känslan) men felfria inom tiden gick vi i mål. Terrängen flöt på riktigt bra och vi red i mål ett par sekunder inom optimaltiden - dvs vi behöll våra dressyrstraff genom hela tävlingen och slutade på en sjätteplacering!
     
     
     
     
     
     
    OKTOBER
    9; Jönköping, Aleccis
    110 cm: 0+0 fel, vinst.
    120 cm: 4+4 fel.
     
    Vår bästa omhoppning! Jag kunde låta henne gå på framåt och sedan få tillbaka henne. Hon gav wow-känsla och denna höll hela vägen in i mål - vinst! (Däremot stör det mig till måne och tillbaka att jag missbedömer språnget över femman...) I andra starten vågade jag inte gå ur vår comfort-zone riktigt, utan envisades med att backa av en del och lägga in extrasprång. Två nedslag, en i vardera fas, på grund av att vi kom nära när jag la in de där jäkla extrasprången. Men känslan var riktigt bra.
     
     
     
     
    11; Vissmålen, Aleccis 
    LB:1 2005: 58,57%
     
    Vi gjorde ett försök att åka på klubbdressyr utsocknes. Framridningen gick bra och hon kändes trevlig, men på banan blev hon spänd och jag hade svårt att fokusera på rätt saker och dessutom gjorde jag sista halten på fel ställe. Men det var nyttigt och vi behöver rutin.
     
     
    24; Vetlanda, Lillis
    LC avd B: 0 fel.
     
    En godkänd runda för att vara Lillis, men tappar bjudning lite här och där. Först pga att han snubblar, sedan när jag ska byta galopp så jag får driva honom ganska hårt med både röst och fysiskt.
     
     
     
    25; Kalmar, Aleccis 
    115 cm: 0+12 fel, 6 plac.
    120 cm: ute (krasch/avsittning).
     
    Aleccis var riktigt, riktigt fin! Pigg men med på noterna och reglerbar och... perfekt. Vi gjorde en riktigt bra grundomgång i första klassen. Jämn och fin, lugn och rytmisk - alltså riktigt bra. Till omhoppningen la jag på ytterben för att vända runt, och hon svarade så fint och flöt med mig såå bra i första svängen. Problemet var bara att hon vände runt så snabbt att vi liksom "missade" första hindret i omhoppningen. Jag uppfattade hindret stå längre ner på banan, men i själva verket skulle jag ha tagit ut svängen mer. Fick lägga en volt och det påverkade såklart mitt fokus. Rev därefter två hinder när jag red slarvigt. Detta räckte ändå till en sjätteplacering. (Aleccis placering, inte min, haha.)
    Men sedan väntade det jobbigaste på hela hösten. Aleccis var fortsatt fantastisk men jag backade av och red in henne i ett omöjligt läge. Hon försöker ta av med fram, men kan inte hoppa (vi är ju praktiskt taget redan mitt i hindret!), och försöker stanna med bakbenen. Energin vi ändå hade med oss gör att vi inte kan hålla oss på benen utan ligger snart och kravlar bland alla bommar. Jag var förtvivlad. Hur kunde jag göra så mot henne?!
     
     
     
     
    NOVEMBER
    7; Vetlanda, Aleccis:
    LB:2 59,167%
    LB:3 56,667%
     
    Kort sagt är jag glad att jag försökte. I första kändes det inte så bra, men med bra inslag. I andra kändes det bättre men med mindre bra inslag. Jag antar att vi var jämnare i första starten. Detta är första (och hittills den enda) gången vi gjort två dressyrstarter på samma dag - vilket vi gjorde i träningssyfte. Nyttigt!
     
     
     
    8; Jönköping, Aleccis
    110 cm: 0+4 fel.
    120 cm: 4 fel.
     
    Det var ett stort startfält med hög standard och en tråkig omhoppning bestående av två linjer. Gå på fem istället för sex var det enda som gällde för att ha chans till bra resultat, så det var vad vi gjorde. Klockren i första, men fick inget gehör för min förhållning på andra linjen så vi rev sista hindret. Andra klassen är årets bästa 120. Efter kraschen var jag faktiskt lite orolig och tyckte det känds stort, men med en bra galopp och lite mer framåt-ridning än vad som är optimalt så gjorde vi en rätt bra runda. Framför allt var känslan super!
     
     
     
    14; Vetlanda, Aleccis och Lillis
    Lillis: 80 cm: ute.
    Aleccis:
    100 cm: 0+8 fel.
    110 cm, KM: 0+8 fel.
     
    Lillis kändes okej och hade hyfsad bjudning. Men de tittiga hindren i form av vattenmatta och mur gjorde att vår runda tog slut fortare än tänkt.
    Det var svårt att göra ett snabbt byte under stress och byta ridning och framförallt energi så fort! Jag fick inte till det och detta tillsammans med en vråltaggad Aleccis gjorde att det inte var vår dag. Hon var springig och jag lät henne väl, tyvärr. Så vi rev ett hinder och drog förbi ett i omhoppningen i första klassen. I andra gav jag mig fan på att rida bättre och försöka hålla henne lugn. Det gick betydligt bättre och den grundomgången får väl ändå klassas som godkänd. Däremot tog tävlingsjäveln över i omhoppningen och vi red bort oss totalt när det gick så fort att vi rev två hinder.
     
     
    22; Mjölby (Mantorp), Aleccis
    110 cm: 0+0 fel, 2a.
    115 cm: 0+4 fel, 8a.
     
    När hon (vi) är lugn(a) går det att svänga och chansen är större att hon hinner upp med alla ben i tid - så tanken var att ha oss lugna. Och även att inte svänga förrän vi hoppat klart hindret. Förutom att jag la henne taskigt två gånger på samma hinder så var det en trevlig runda. Jag tappade tyglarna i omhoppnigen men försökte ändå fortsätta. Vi red i mål med bra tid och felfritt - det räckte till en andraplacering.
    I andra klassen var jag jättesugen på att göra allt jag/vi kan för att försöka vinna, haha, så jag satsade på friskt men rev ett hinder. Det var ändå värt att satsa, för det var första gången jag satsade på den höjden. Jag hade behövt ha bättre tryck i svängen och bättre tajming generellt i förberedande inför svängen, men det var svårt för vi fick ett sådant framåtläge till hindret innan. Snabbaste tiden men med ett nedslag räckte ändå till en åttondeplacering.
     
     
     
     
     
     
    DECEMBER
    12; Bråtåkra (P&J), Lillis
    70 cm: 0 fel.
    80 cm: 8 fel.
     
    Vi gjorde vår bästa runda i första starten! Hyfsad bjudning, jämn och trevlig, och med bra känsla. I den andra råkade jag rida honom till två sämre lägen där vi rev båda de hindren. Mindre nöjd med min insats, men vår goaste "tävlingsdag" hittills.
     

    Tävlingsåret 2015 - sammanfattning, del 1

    JANUARI
    25; Vetlanda (P&J), Aleccis
    100 cm: 0 fel.
    110 cm: 0 fel.
     
    Jag upplevde henne jämn och trevlig, samt reglerbar. De sista hindren blev hon lite mer "på" i båda starterna, men annars trevliga rundor. Den "hålla-attack-ridning" jag tillämpar inför kombinationen i sista starten är definitivt inte önskvärd, men det var ändå en skön känsla att kunna göra en så drastisk ändring och hon svarade både tillbaka och framåt.
     
     
     
     
    FEBRUARI
    1; Värnamo, Aleccis
    100 cm, vmo cup del 1: 0+4 fel.
    110 cm: 0+4 fel, 5 plac.
     
    Jag red iväg henne för mycket på sista distansen med glappande stöd vilket gjorde att hon aldrig tog av utan drog bredvid. Jag övervägde om jag skulle lagt in ett extra, men valde att chansa. Det var hundra procent fel beslut. I den andra klassen var planen att lägga in ett extra galoppsprång innan vattenmattan för att få ner farten och hinna gå innanför till kombinationen. Det var första gången jag provade att gå kortare väg kombination. Det höll, men tyvärr blev jag kvar i handen över kommande hinder och rev det. Snabbaste tiden men med ett nedslag räckte ändå till en femteplacering.
     
     
     
     
     
    15; Vetlanda (P&J), Lillis, Pärla och Aleccis
    Lillis:
    30 cm: 0 fel
    40 cm: 4 fel.
    Pärla (och Felicia): 
    Hoppade samma klasser, felfritt på hinder, men med en volt i båda starterna.
    Aleccis:
    110 cm: 0 fel.
    110 cm: 4 fel.
     

     
    Alltså kolla in bäbis-Lillis! Haha, kan inte låta bli att le åt honom. Han hade knappt sett "vanliga" (dvs målade) bommar, och försökte verkligen lösa uppgiften även om han var skeptisk (och tittig). Ville ha bättre flyt och provade att galoppera den andra starten. Det gick bra (typ över förväntan), men en bom ramlade ner då han glömde hoppa med bakbenen - årets gulligaste rivningen, haha.
     
     
     
    Var hemma för hästbyte samt fikade en timme - ändå kom vi alldeles för tidigt för våra starter. Jag var så nöjd med första starten. Hon var så jämn och fin, och jag minns hur jag definierade rundan som en av våra allra bästa (snyggaste). Känslan var tiptop!
    I den andra starten var hon mer laddad. Till slut håller det inte utan det går för fort och blir för trångt på en distans och vi river näst sista hindret.
     
     
     
    22; Värnamo, Aleccis
    100 cm, vmo cup del 2: 0+0 fel, 2 plac.
    110 cm: 0+0 fel, 2 plac.
     
    Jag tappade ut henne rejält i sista omhoppningssvängen och vi kom i ett riktigt skitläge till sista hindret, men hon lyckas på något mirakulöst vis få upp alla ben i rätt ordning. Tiden räckte till en andraplacering.
    Jag utmanade oss lite inför sista linjen i omhoppningen i andra klassen och vi tappade både rytm och balans men alla bommar låg kvar och prestationen räckte även här till en andraplacering.
     
     
     
     
    MARS
    28; Värnamo, Aleccis
    105 cm, vmo cup del 3: 0+4 fel.
    110 cm: 8+1 tidsfel = 9 fel.
     
    Vi låg tvåa i cupen men med ganska mycket poäng till ledning. Satsade därför friskt i omhoppningen, men blev kvar i handen och rev ett hinder i omhoppningen. Var och är jättenöjd med att hon både förstod och gjorde vägen och språnget över det blå räcket riktigt bra för det är bra mycket snävare och kortare väg än det syns i filmens vinkel. Fick däremot inte till resten vägarna som jag tänkt mig. En sopig runda - nerverna höll helt enkelt inte men framför allt var jag för laddad och Aleccis blir som en tvättsvamp som suger upp all den extraenergi som jag alstrar = håller inte. I andra klassen tänkte jag att jag behövde ha henne lugnare för att kunna rida en bra omhoppning, men istället för att komprimera energin så plockade jag bort den och fick inte till det. Stopp på tvåan. Tyckte inte hon svarade på andra anridnigen så drev henne hårt med både ben och röst... Sedan var den känslan förstörd. Rev även ett hinder. Jag var, helt befogat, riktigt missnöjd med min insats denna dag
     
     
     
     
     
    APRIL
    3; Bratteborg (P&J), Lillis
    50 cm: 0 fel.
    60 cm: 0 fel.
     
    Lillis första starter på bortaplan. Han skötte sig super!
     
     
     
    11; Lenhovda, Lillis
    LD avd B: 0 fel.
     
    Dålig bjudning är lite av Lillis signum. Hans lokala debut och det enda som går att anmärka på är just bjudningen - annars var han kanon.
     
     
    12; Eksjö, Aleccis
    110 cm: 0+ute.
     
    Med facit i hand, skulle vi inte ha åkt på denna tävling. Hon var ren men verkade tyvärr inte helt fräsch ändå. Strök andra klassen och bokade istället in ett veterinärbesök. Tappade bogen i svängen och kom inte över sista hindret i omhoppningen.
     
     
    19 Sävsjö (P&J), Lillis
    60 cm: 0 fel.
    70 cm: 0 fel.
     
    Två bra starter! Var på honom och drev lite väl i andra starten, första var trevlig och relativt jämn.
     
     
     
     
    MAJ
    Inga tävlingar i maj(?).
     
     
    JUNI
    7; Norrahammar-Taberg, Aleccis
    100 cm: 0+4 fel.
    110 cm: ute.
     
    Första tävlingen sedan Aleccis varit ofräsch - hon var laddad! Sprang och sprang sprang. Gick inte att göra mer än att försöka styra - hon lyssnade dåligt. Rev ett hinder i omhoppningen (med all rätt!) men tog oss inte runt andra klassen. Kunde inte förstå varför, för såå illa kändes det inte - det var ingen "uteslutningsrunda" om man ser till känslan. Men hon vågade aldrig ta av.
     
     
    14; Svarttorp, Aleccis
    100 cm: 0+4 fel.
    110 cm: 30(?) fel = uppenbarligen uteslutna pga antal fel?
     
    Hon var pigg och stark men gav ändå en bra känsla. Fick med henne bra runt svängen mot kombinationen i omhoppningen men lät henne gå och bli lång och flack till sista - som vi rev. Andra kändes bra tills jag höll ut ordentligt längs kortsidan då en oxer stod kom väldigt fort då den stod nära kortsidan på långsidan, men där ute bar inte underlaget utan hon halkar och vågar inte hoppa. Provar igen - hon vill inte. Bryter mönstret genom att komma i högersväng istället och vi kan hoppa klart rundan. När jag skrittade av kände jag att hon blivit halt! Lätt halt i ena bak, inte mycket men helt klart halt... Sträckte sig antagligen när hon halkade till, för hon var ren när jag kollade henne två dagar senare igen, efter att ha låtit henne vila en dag.
     
     
     
    18; Vetlanda, Aleccis
    110 cm: 10 fel.
     
    Jag fann en ridning som jag kände skulle ge oss utveckling. Det var en bra känsla, men jag la henne heltokigt på ett hinder, och dessutom rev vi ett. Efter målgång kunde man välja att hoppa vatten - det gjorde jag och som hon gjorde det!
     
     
     
    30; Bratteborg (P&J), Aleccis
    115 cm: ute.
    115 cm: 4 fel.
     
    Hon kändes urbra på framhoppningen, men jag kände hur hon inte riktigt vågade inne på banan, i alla fall framför två hinder. Var tvungen att bryta mönstret och komma från andra varvet efter två stopp på första, men andra hindret hon stod emot lyckades jag få över henne ändå (vilket brukar vara omöjligt när hon bestämt sig för att stanna). När vi därför hoppat första rundan (fast resultatmässigt blivit uteslutna) och hon hade fått se alla hinder så gick vi in med ett självförtroende i andra starten och gjorde en hyfsat bra runda (men jävlar vad hon låg på, haha!). För högt tempo givetvis, men jag satt på en häst med självförtroende och försökte göra mitt bästa. Rev dock sista hindret pga att jag försökte safea upp men blev för försiktig.
     
     

    Mer av Lillis

     
     
     
     
     

    Bilder på Lill

     
     
     

     
     

    Det gör mig så ledsen

    Jag slängde i mig två korvar när jag satt i bilen på Maxi-parkeringen efter en snabbshopping inför jobbnatten. Under tiden iakttog jag vad som hände omkring mig. Snett framför var det en tom parkering. Snart körde en röd volvo v60 in där. Ut kliver "the typical Svenne-familj". Vi pratar kritvita genomsvenska svenskar i form av ett heterosexuellt par (givetvis körde mannen) och ut kliver två barn; ett av varje kön (viktig detalj enligt samhället, tydligen). Mannen lägger dörren mot den lilla blå opelns backspegel. Seglar igen dörren, blippar igång låset och så traskar de iväg för att köpa fyrverkerier.
     
    Inom några minuter kommer en mörkhyad kille upp. Han öppnar sin bildörr, håller den knappt så pass mycket öppen att han ens lyckas ta sig in. Han tittar lite på mellanrummen han öppnat, och försöker verkligen smita in i bilen utan att snudda den andra bilen. Han har iofs 3-4 dm till godo, men han är såå försiktig. Sen startar han bilen och blinkar till och med ut från sin parkeringsruta. Försiktigt kör han sedan iväg.
     
    Han gör verkligen ALLT rätt, nästan överdrivet. Gör allt han kan och lite till. Helt omedveten om att jag sitter och iakttar. Men den till synes genomsvenska familjen... Inte gjorde de massa fel (mer än att "slå" upp dörren i bilen bredvid!!), men de gick där och det bara skrek om dem. I jämförelse med den andra killen.
     
    Detta ser inte de där rasisterna omkring oss. De gnäller på invandrarna, de gör fel, de förstår inte vår kultur och blablabla. De ser inte hur de vrider sig ut och in för att passa in. Men jag såg det, och jag ser det ofta.
     
    Och fan ta alla som smäller upp dörrar i andras bilar.
     

    Full gas spar tid

    I söndags skulle jag rida Aleccis en luuugn tur i snön. Men hon sa annat och vi satsade mer på "spring så fort du kan så hänger jag i snöret så länge". Hm, nja, det blev inte som tänkt. Men om hon var nöjd? Så in i! Överlycklig frustade hon ikapp med sig själv när vi skrittade av. Jag flinade och suckade lite på samma gång, haha. Varför försöker jag ens planera något överhuvudtaget?
     
    Måndag betydde ju Kalmar och Öland besök, men innan dess skulle hästarna gå, och Lillis skulle bli fotad samt att jag dessutom jobbat natt. Sov 4,5 timme, hoppade över frukosten (för att spara tid), red Lill som skötte sig bra, red därefter A på ängen för att jag inte ville att hon skulle "komma undan"(? hittar ingen bättre formulering) med gårdagens sprint-tur. Slängde på gramenen för säkerhets skull och försökte ha henne lugn på volter. Inget avancerat. Bara försöka få bort den där starka, pigg hästen trolla om energin till en mer arbetssam där jag försökte rida henne fram till min hand och i slutet var det betydligt bättre! Avslutade och var nöjd. Fortsatt skritt blir det nu tills hon ska börja ridas dagligen i början av nästa vecka igen.
     
    Ida red/åkte runt barbacka på Pärla under tiden. Jag varnade henne att Pärla kunde vara trött då hon gått tre ridpass, men fyra motionspass (hon hängde ju med lös första dagen av de fyra) på raken. Mycket riktigt. Hon var lite slöare, men hade ändå ett bushörn på ängen, haha.
     
    Igår vilade de allihop och eftersom de små inte är broddade och jag snart ska jobba (dvs tänker inte ställa mig och brodda åtta slitna skor) så fortsätter de små vila även idag men A ska skrittas sin knappa halvtimme.
     

    Mammut och hav

    Halloj mitt i natten!
    Jag har varit på Öland nu måndag-tisdag och tagit igen kompistid. Igår kikade vi in i affärer (gick bland annat i den finaste Eko-hallen jag sett! Haha, som ett mini-Gekås. Där trivdes jag! Blev lite hästprylar som fick följa med hem) och åt en vidrig portion mat för 189 riksdaler exklusive coca cola (obs; inte på Eko-hallen, hahaha, urk).
     
    Idag åt vi bananpannkakor till frukost och åkte mammut till havet. Vi var ute i decembersolen och njöt allt vi orkade. Det var som på den gamla goda tiden när vi åkte flufftroll i Prex! (#flashbacks) Sen provade vi om det fanns någon hoppfunktion i mammuten och jajamän, ett kryss med hjälp av två sockerbitar klev vi över i vad som skulle kunna kallas trögflytande galopp. Gårdssysslor stod därefter på schemat. Efter en halvslumrande tupplur begav vi oss sedan till Ikea för matintag, plus fika. Jag kan ha beskådat den roligaste variationen av just detta matintag idag. Två tuggor mat, en tugga kanelbulle, lite mat, mer kanelbulle, efterrättspannkakor och därefter den sista maten. ÄLSKADE det! Men kunde inte låta bli att skratta lite. Så jävla skön är hon. Och jag bara älskar undertonen av "jag är vuxen - jag gör som jag vill" ;D <3 Hööks var nästa destination och där var det typ 100% besvikelse. De är ju ändå helt okej bra på att ha roliga rea-stånd/hyllor (typ halva reapriset och så) i deras butiker; men när alla andra har mellandagsrea så kunde man inte hitta en enda liten jävla realapp. Skämmes! (För det är väl en skyldighet att ha mellandagsrea? ;))
     

    Mammuten heter för övrigt Krummi och är tio år, och var snäll. Rörde sig trevligt, och såg elektrisk ut med att fluff som stod rätt ut från kroppen. Sen red vi in i en buske med taggbollar och jag hade ett helvete att få bort alla ur manen, luggen och resten av den päls där de ville bosätta sig.
     
    Ett hänglås sprang jag på som jag bara var tvungen att köpa. Det var med sifferkod = perfekt när man tränar. (Som jag gör så ofta, menar jag.) Dessutom var det rolig färg, och ja, givetvis skulle jag slå in den. Varför inte liksom? För sen julklapp till mig själv om ett halvår eller så när jag får för mig att börja träna igen (och förhoppningsvis hittar den stackars paketen med hänglåset i...), ehehe.
     
    Vidare till in till centrum för scones- och te-fika. Tills klockan säger; dags att dra - AKUT. Så sconesen fick hoppa ner i magen illa kvickt och paniken när man inser att det näst intill kokande teet inte alls kommer gå att hälla i sig - men så får man to-go-mugg och det löser sig! (Tills man ska gå fort och dricka samtidigt = spill!) Anyway, därefter puttrade vi hemåt, jag och min älskade bil som jag tänkte typ hundra gånger på den drygt timme det tog hem = "jag äskar min bil, jag älskar min bil, jag älskar min bil".
     
    Ringde mor på vägen, plockade upp gubben i kissepausen i lägenheten, skulle göra en snabbvisit aka julklappsutdelning hos dem snabbt som attan men råkade bli kvar i två och en halv timme. Tillsammans med ännu mer te och ännu mer macka.
     
    Nu ropar kudden och fan i helvetes jävla skit jag har ju inte ens packat upp..!
    Simma lugnt och allt det där.

    Mer Lilla Svart

    Han vill gärna gå lite väl djupt i galoppen. Tycker inte om det, så det är inget jag uppmuntrar honom till utan jag försöker få upp huvudet på honom.
     
     

     

    Nya bilder på Lilla Svart

     
     
    Det uttrycket! Haha, han är rätt charmig ändå ;) Jag däremot trasslar in mig i allt svart fluff.
     
     
     
     

    Den blomstertid nu kommer

    Jag fick inte riktigt flowet i hästschemat nu utan kände att jag MÅSTE hinna alla idag, för att vara någorlunda i fas. Det har med fotandet på måndag att göra. vill ha vilodag för Lill imorgon, men vill inte att han står två dagar pga den där jävla tjocka magen, hahaha. Sen behövde Pärla gå, och ja, försöker ju köra motionera två - vila en- system på henne och då behövde hon gå idag. I kombination med att jag ska bort mån-tis (fast hinner rida mån), och vill verkligen inte låta dem vila mer än "nödvändigt", så ja, alla behövde gå. Jag vill inte att Aleccis ska känna sig bortvald (förmänskliga hästen, ehehe, jo men lite) *ängelsmiley* plus att jag verkligen vill att hon ska hållas igång med skritten, så det var så mina tankar gick.
     
    Det är inte helt lätt att hinna motionera alla efter en jobbnatt och innan nästa pass - men det gick! Började rida Pärla, fortsatte med Lill och hann avslutningsvis ta Aleccis dagliga 25 min's promenad. Pärla gick bara byn dahlseda+flubegy-rundan, Lill gick dressyr på en äng. Var lite tråkigare än sist, så fick gå ett intensivare men lite kortare pass än vanligt. Var väldigt konsekvent med formen idag och detta bara för att han "höll på" i vänstergaloppen - som brukar vara den lättaste! Var extra tydlig mot honom och berömde mycket när han gjorde rätt och sen var han riktigt stadig och fin efter en stund. Aleccis traskade så snällt vid min sida, eller lite bakom, precis som vanligt.
     
    Nu fortsätter jobbhelgen och heela kylen är full med julgodis, så jag tänker inte ens ta med mig mat till jobbet idag, haha! Jag fick inte plats med matlådan igår, utan var tvungen att lägga ut en chokladlåda för att få rum. Jag tycker ändå det är svårt att äta just denna natt jag kör idag, så då provar jag att strunta i det istället och ja, leva på godis. Låter som en riktigt bra idé (i alla fall just nu). Länge leve julgodis!
     
    Bästa Pärl <3

    Juleritt

    Red A och joggade faktiskt henne på julafton (mest för att spara tid). Hon kändes trevligare än sist, och tycket det var en superbra idé att få vara ute och springa lite! Pärla hade vi lös på släptåg. Red sist Lillis som fick dressyra. Han ramlar in lite i volter, så jag var noga med att flytta ut honom och det gjorde han bra. Vi gjorde även många övergångar och avbrott och det verkar definitivt vara hans styrka. Han bara gör, lätt som en plätt.
     
    Idag stod regnet som spön i backen blandat med lite (ytterst lite, but still!) snöslask. Jag kom ut sent med tanke på att jag jobbar i helgen (jobbar när detta publiceras), men hann ändå rida Lillis en sväng och skritt A vid hand i 25 minuter. Lillis var spänd och tittig, så vi kunde inte göra så mycket mer än att var ute och galoppera.
     

    Håll tummarna för bra väder på måndag - då ska det nämligen fotas svart ponny! :)

    Jul, jul, jul

    Det som är så himla bra med inte bara julen, andra högtider, födelsedagar eller andra gånger man träffar familj och släkt, eller ja, det är väl mest vad jag kallar familj. Jag och min gubbe är ju en familj, men samtidigt är ju den familj där jag vuxit upp; med mor, far och tre syskon också familj. Nu ingår även nya partners och respektive och vi är många när vi ses. Det bästa är inte att vi som syskonskara är syskon, utan att vi även är kompisar. Vi är inte bara kompisar, utan nära kompisar. Vi umgås ofta, och våra gubbar umgås med varandra oberoende av oss andra. Vi har en helt fantastisk relation och det är verkligen helt underbart. Det är absolut igen prestige (en självklarhet iofs), och vi pratar och skrattar när vi umgås. Sedan kände jag mig jättetrött, så jag gick och sov i soffan en stund.
     
    Första delen av jul tillbringade jag i stallet (såklart), sedan hos far med alla som kunde komma och därefter en snabbis hos svärföräldrarna. Sist av allt åkte vi ut till farmor och hela det gänget (den del av släkten) som var där. måste säga att julen var helt okej. :)
     
    Syskonskaran, i den obligatoriska föddasordningen.

    From today

    Spöregn och gegga är det som format mina små idag. Fina va? (HAHA)
     

     
     
     Jul-fin <3
     

    Snörvel, snörvel

    Allmäntillstånd? Fortfarande sjuk. Helt okej energinivå trots allt, men halsen bråkar något förbannat och är det primära problemet. Näsan är inte så glad den heller. Har gått en och en halv vecka nu, och tyvärr misstänker jag att även jag fått den långdragna förkylningen som typ alla burit på en omgång nu i höst/vinter. Så en och en halv vecka innebär inte att jag tror det är över snart utan halsen lär nog inte fungera som den ska på säkert dubbelt så lång tid. Kul såhär i juletider med släkt och folk att babbla med.
     
    Pysslade med lite saker igår, bland annat tog jag tag i att göra en passkopia av Aleccis pass. Bibblans kopiator gick varm där ett tag. Tog hem alla papper och satt omsorgsfult och överambitiöst och tejpade ihop sidorna så det blev ett häfte. Och så bra det blev! Haha, jag kanske borde pyssla med passkopior på heltid? HAHAHA, inte. Tydligen krävs en underskrift av veterinären/idkontrollanten (samma person i detta fall) för att få tävla med passkopian (om originalpasset inte hinner komma tillbaka innan tävlingarna börjar) så det är bara det kvar innan originalet skickas iväg för tilläggsregistrering. Och ja, jag borde ha skickat passet för länge sedan, men nej, det har inte blivit gjort än. Och nu mitt i julkortshetsen och div annan julpost så är jag lite skrockfull att det ska komma bort, så jag drar väl ut på det lite till - för säkerhetsskull.
     
    Det blir inte mycket julklappar i år, men några stycken har jag fixat. Tog tag i det igår faktiskt, så det blir till att slå in dem under dagen idag. Men först är det stallet som gäller! Ida rider med mig idag, så vi tar de små och jag tänkte faktiskt ta med kameran. Får se om det blir som jag tänkt mig eller vad vi hittar på. Tar nog en uppsutten sväng med Aleccis efteråt. Ikväll bär det av till svärföräldrarna för uppesittarkväll.
     
     

    Favorit i repris

    Detta fokus och den känsla han har här. Låter inget störa - utan bara fortsätter i mål. Imponerande! Man kan inte se den filmen för många gånger. Snacka om mål att kunna vara så iskall.
     

    Tävlingar som hade varit roliga att starta:

    När vi blir stadiga i de klasser vi börjar närma oss nu och vidare så finns faktiskt möjligheten att starta de lägsta klasserna även på större tävlingar. Och visst hade det varit roligt att starta (ej i kronologisk ordning);
     
    o Krafft the Tour of Amateurs (Falsterbo)
    Hit kvalar man, och kvalar gör man genom ett poängsystem som följer samtliga starter man gör i 120 och 125-klasser inom vissa datum. Det vill säga det är inte bara vissa specifika tävlingar, utan det är "bara" att köra på och hoppas på flyt, haha. Om jag ska vara ärlig kommer vi inte vara tillräckligt rutinerade för detta år 2016, men kanske året därefter, eller ytterligare året därpå? Hoppet lever!
     
    o Helsingborg Horse Week
    Den nya horse showen i Helsingborg har klasser som vi kan starta. Det gäller att ligga på när anmälan öppnar för det drar folk! Än vet jag inte om det finns krav att uppfylla för att få starta, men om jag förstått det rätt så var det i alla fall inte det nu det första året de arrangerade tävlingen.
     
    o Elmia Scandinavian Horse Show (Jönköping)
    I höst kommer det vara hästfest i Jönköping - och givetvis vill jag kunna starta om jag kan. Vad jag läst hittills ska det finnas klasser på alla nivåer; från ponnyer till unghästar och upp på elitnivå. Jag tror det gäller samma sak där som i Helsingborg; det gäller att vara på när anmälan öppnar om man ska ha chans att få plats.
     
    o Norrköping Horse Show
    Jag har varit publik i NHS ett par gånger (åkte upp för att titta två gånger en helg; en gång med sällskap och en gång själv) och det hade varit roligt att starta! Även där ska det finnas klasser vi skulle kan starta och det hade varit roligt med lite mer "större tävlingar-känsla" (och den rutin man kan snappa upp!)
     
    Emma som fotat :)

    På den gamla goda tiden

    Detta är några av mina favoritrundor med Pärla. Känslan och omhoppningen i Jönköping var en dag med bra flyt och en bra omhoppning - tyvärr syns det inte att vi går innanför då det är svårt att få en helhetsbild i filmen. Men hon var super!
     
     
    Vår debut över 1m hinder var i denna omhoppning i Lenhovda. Det var fyra ryttare till omhoppning, men bara tre placerade. En ryttare ramlade av, en kom runt med ett nedslag därefter var det min och Pärlas tur. Min taktik var att inte kapa på anridningen (eftersom det var, för oss, höga hinder) men däremot kapa på landningarna så gott det går. Vår runda räckte till vinst, och vi vann även första klassen. Så detta är från vår allra bästa tävlingsdag resultatmässigt tillsammans.
     
     
    Vi gjorde några 1m-CR:starter (samma sak som pay & jump) men med minst en bom eller minst ett stopp - förutom i denna runda. Den blå oxern trodde jag knappt vi skulle komma över - men som hon köttar! (Det var på den tiden jag fortfarande red henne med ett jävlar anamma. Det försvann med tiden tyvärr, och samtidigt sket det sig resultatmässigt.)
     

    ATM

    Barbacka på Lillis. Helt okej faktiskt. Lite halt och vingligt men vi har haft rätt kul faktiskt. Hoppet lever att bjudningen börjar bli permanent! (... snälla tomten, haha.)



    Nu börjar det dra ihop sig!

    Vi traskar in i jul-veckan for real nu men all den julkänsla jag lyckats skrapa ihop skulle utan problem få plats i en tablettask. Jag har inte köpt en enda julklapp än, och tänker inte ändra så jättemycket på den saken om jag ska vara ärlig.
     
    På något vis så känner jag mest som så att jag "upptäckt bluffen" med även denna högtid och ser bara vårt äckliga konsumtionssamhälle gå bananas. Och jag är inte intresserad. Inte intresserad av att slänga pengar till alla handlare och köpa första bästa "skräp" bara för köpandets skull - vilket det lätt blir när man är ute i sista minuten. Eller ja, det behöver väl inte bara gälla sista minuten men de allra, allra bästa gåvorna köper man alltid när man springer på något kul som bara skriker personligheten hos den som ska ha presenten. Och hittar man inte presenten med stort p så är jag faktiskt inte intresserad alls av att shoppa loss och bara ge. Det är som att höga förväntningar när man räcker fram ett paket och så vet man redan att det ändå inte är något varken personligt eller som den ens vill ha.
     
    Detsamma gäller faktiskt mig - jag förväntar mig inte julklappar och med handen på hjärtat vill jag inte ha några heller. Det räcker nu. Vi är klara. Och behöver jag något så köper jag ändå det själv. Jag tycker vi kan julmysa med hemgjort julgodis tillsammans med familj och vänner och sen är det bra.
     
    Även om jag hoppas julklapparna är slopade från måste-listan, så önskar jag ändå lyckas hitta mer julkänsla innan torsdag ramlar in på riktigt. Det blir nog bra till slut, det blir det ju ändå varje jul. Och en sak till! Skippa alkoholen! Det gäller oavsett ålder, sällskap och framför allt oavsett anledning!
     

    Och där bytte de färg, allihop

    Har haft två bra riddagar sedan jag skrev något sist. Igår gick Aleccis en uppsutten skrittur som dock råkade innehålla både trav (2x20m) och galopp (nästan 100m). Första gången hon satte av i trav var när vi inte alls hade kommit så långt. Det hände lite grejer nere i skogen så hon var tittig (plus laddad) och både stod emot, och gick på och sen försökte hon sätta av trav, haha. Andra gången var det på ett typical travställe så då råkade det med bli trav. Galopp var uppför dahlsedabacken och nej, det gåååår inte att inte galoppera där, haha. Men sedan skötte vi oss hela vägen ;) Vad gäller känslan så var hon lite stark och inte jättesugen på att lulla runt där jag tyckte hon skulle vara utan hon hade ju annat att kika på och brydde sig bara om mig och mina hjälper lite då och då. Äsch, det tar vi igen sen i januari!
     
    Red därefter Pärla. Uppvärmning neråt byn, ett varv och sen in i skogen till hindren och vad ska jag säga?! Jag är så djupt imponerad av henne! Vilken kroppskontroll, vilken stil, vilken känsla, vilken styrka och så himla fräsch hon känns. Wow, sitter gång på gång med hakan nere på framvalvet på sadeln och känner bara WOW. Lät henne flyta över ett tiotal gånger totalt.
     
    Sedan var det dags för Lillis! Och gissa vad?! Han var UPPRIKTIGT PIGG!!! Alltså what?! Han förvandlades genast till en svart dröm (ordagrant; inte en mardröm, haha). Vilken skillnad i ridkänsla! Hade ju rätt sadel (hoppsadeln) så var ju bara att flyta med i hans rörelser. Alltså ni vet den där perfekta balansen av att ligga på lagom i handen, vilja röra sig framåt och ta för sig men varken vara stark, hård eller springig. Bara typ perfekt. När det var dags att hoppa så klippte han i som fan över studsen och hoppade rejäla språng. Stora, runda språng och då blev det att han fick backa av litegrann där inne men det passade riktigt bra kände jag. Nu kan han ju detta och att det då blev lite trängre så han fick ta i mer blev alldeles lagom. Däremot så gick han inte lika många gånger fram och tillbaka just av den anledningen. Men sååå fin att rida fram när han var ärligt pigg. Guldstjärna till Lillhäst!
     
    Idag dressyrade vi på en äng, jag och Lill. Var mån om formen (dock lägre form än så länge) och red honom bakifrån och fram. SÅ. HIMLA. FIN. Och han gillar det här med dressyr alltså, haha. Gjorde mycket skritt-trav övergånger, lite halter och galoppfattningar. Han flöt på bra, relativt stadig även i övergångar och gjorde ett jättebra jobb så avslutade efter vi gjort detta basicjobb. Kände inte att jag behövde trappa upp det mer än så.
     
    Pärla gick i skogen och byn. Barbacka idag. Hon är ju alltid kung, så finns inget direkt att säga.
    Skrittade sedan A vid hand i närmre en halvtimme i skymningen.
     
    Bästa djuren!
     

    Hoppteknik - vad är önskvärt?

    Vad är önskavärt när man pratar om hur hästarna hoppar? Nu syftar jag inte på den känsla man får eller hur arbetsvillig, hoppglad eller andra individuella detaljer i ridningen, utan en fysisk teknik. Jag delar upp hästen i tre generella område; fram, mitten och bak, men även huvudet.
     
    Framdel:
    Hästens framben är nog vad de flesta kan relatera till och även känna igen en "bra hoppteknik" i första steget. Då pratar man i regel om jämna framben, dvs hästen håller båda frambenen lika högt upp. Bra framben är när hästen för frambenen uppåt-framåt, och för halsen och huvudet utsträckt framåt i språnget. Motsatsen är när hästen är hög i nacken och gör mer av ett kliv över hindret, än ett "rent" språng. En del hästar hoppar tvärt om med bröstkorgen först, och frambenen hamnar "bakåt" in under hästens kropp. Detta innebär att hästen måste ta i betydligt mer för att ta hela sin kropp så pass mycket högre upp än en häst med en mer ekonomisk hoppteknik behöver göra, som i första exemplet. Många piggare (framför allt yngre) hästar med försiktig ryttare som håller för mycket i hästen brukar omedvetet uppmuntra till denna typ av teknik, såvida hästen inte sedan innan hittat sin hoppteknik. Man önskar även kvicka framben. Hästen ska lätta från marken fort, hinna upp med frambenen i god tid och ta kort tid på sig från marken och upp i "ändläge" i språnget, och segla över hindret. Motsatsen är när hästen är långsam och då finns ofta risken för frambensfel. Man river helt enkelt hindret med frambenen om hästen inte fått tillräckligt med plats framför hindret.
     
     
    Jag hittade två bra bilder, så tar med båda som exempel. Övre bilden är ett exempel på bra framben (men inte extrema). Ibland är de inte helt jämna (men Lillis är fortfarande ung), däremot är de alltid välvinklade. Både Aleccis och Pärla har också bra framben (inte OS-bra), eller ja, i regel men ibland går det lite för fort med Aleccis. Bilden nedan är från när anridningen och avsprånget inte blev optimalt och visar hur det kan se ut när frambenen inte är i önskad position.
     
     
    Mitten:
    Man önskar att hästen nyttjar hela sin kropp i språnget. Rörelsen går genom kroppen och hästen använder sin rygg. Det finns hästar som hoppar med "mycket rygg" och även hästar som nästan inte alls låter rörelsen flyta som en våg genom ryggen. Det är stor skillnad att sitta på en häst som hoppar med rygg, med mycket rygg eller mer eller mindre utan rygg. Att hoppa med mycket rygg ger ett otroligt runt språng, med "många faser", ofta är hästen kvar längre i luften. En häst som hoppar med mycket rygg är bra när hindren är stora, nackdelen är att det tar lång tid att fullfölja varje språng, sätt till om man rider en speed-klass (annars spelar det givetvis mindre stor roll). En häst som inte alls hoppar med ryggen ger känslan av att man lämnar marken, och sedan landar man igen; upp-ner. Det går fort att fullfölja språnget och det är lätt att hänga med i sådana språng om man är orutinerad, men det blir jobbigare för hästen att ta sig över stora hinder, och är inte den optimala tekniken om man letar hopphäst för det ändamålet. Däremot brukar man vilja ha den typen av ponnyer till sina små ryttare! Där emellan har vi hästen som använder ryggen men varken är extrem åt något håll.
    Aleccis t ex hoppar med rygg, medan Lillis hoppar med mycket rygg. Pärla har mer av en "upp-ner"-teknik, men inte riktigt så "rygglös" ändå.
     
     
    Bilderna i detta stycke är tagna i olika faser, men man ser däremot tydligt hur Lillis använder hela sin kropp genom språnget, medan Aleccis inte alls är lika "extrem".
     
    Bakdel:
    En bra bakbensteknik innebär att hästen, som man brukar säga, "öppnar upp" bak. Det finns många olika varianter på bakben, en del för benen åt sidan, andra tar benen mer "under" sig och vissa sticker ut rejält med sina fantastiska bakben som verkligen är vinklade bakåt och uppåt. Det är svårare att påverka en hästs bakbensteknik, än vad det är att påverka frambenstekniken, vilken går att träna upp relativt smidigt. Viktigt är däremot att hästen i avsprånget sätter bakbenen tätt ihop. Detta ger mer styrka vilket leder till att hästen kan hoppa högre.
     
     
     
    Aleccis har en lite sämre bakbensteknik än frambensteknik, den är dock inte urusel eller sticker ut på något vis. Den är mer medelmåttig, skulle jag vilja påstå. Vi får nästan uteslutande bakbensfel (om jag inte tabbat mig totalt och lagt henne illa så hon inte hinner upp med frambenen), detta beror till största delen på att det går för fort och att hon inte hinner lyfta dem innan vi är nära bommarna. Jag har inget typexempel på en riktigt bra bakbensteknik (eftersom ingen av mina hästar har det) så därför lånade jag en bild till detta:
     

    Nu vill jag inte svartmåla hit och dit, men ser det däremot ut såhär, så bör det ringa i varningsklockorna. Detta är ett praktexempel på teknik hos en häst som blivit barrerad. (Hästen kommer från ett känt "barreringsstall" i Holland där det finns bevis i form av självaste barreringshindren. Ägarna har dock inte bemött detta.)
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Huvud:
    Oavsett vad hästen har för teknik finns det en enda sak som är allra, allra viktigast: det är hästens huvud. Vad man menar då är vad hästen har innanför huvudet. Man söker en försiktig häst som är rädd om sig - den ska inte vilja riva, hästen ska vara modig - våga utmana sig och hoppa. Att ha en bra hinderuppfattningsförmåga är också en stor fördel. Det handlar om att hästen läser av, förstår, tar beslut. En häst som vill och älskar det den gör är en bra häst, oavsett disciplin.
     
     
    De fem faserna:
    Oavsett hur hästen hoppar så består ett språng av fem faser. Dessa är följande:
     
    1. Taxerar = hästen bedömer avståndet till, och höjden på, hindret. Den använder huvud och hals för att hitta balansen och det är därför man behöver lätta i handen den/de sista galoppsprånget/-en.
    2. Eleverar = hästen påbörjar ett språng genom att sätta under sig bakbenen och lättar i frambenen men har alltså kvar bakbenen i marken.
    3. Accelererar = hästen trycker ifrån med båda bakbenen och skjuter sig upp över hindret. Här viker hästen in sina framben och länger ut hals och nacke.
    4. Baskulerar = hästen är högst upp i språnget, och vinklar upp bakbenen för att inte riva. (Detta kallar min tränare för utväxling. Större hinder ger större utväxling. Något man som ryttare behöver träna på och få rutin på när man inte är van.)
    5. Landar = hästen tar upp sitt huvud och fäller ut sina framben igen för att landa (vilket den gör med endast ett ben). Huvudet tar den upp för att hitta balansen. Det första galoppsprånget efter ett hinder kan man dessutom som ryttare inte påverka, utan det innebär bara att återfå balansen.
     
      
     
     
     
    Jag läste/hörde en intressant iakttagelse angående ryttarens följsamhet under dennes utveckling. En orutinerad ryttare kommer i regel efter i språnget, en mer rutinerad ryttare kommer istället före i språnget medan en ännu mer rutinerad ryttare återigen börjat komma lite, lite efter i språnget. Detta var en erkänd svensk hopptränare som sa (minns inte exakt vem men kan ha varit Sylve, eller var det Pether? Låter det vara osagt.) och jag tycker det är väldigt intressant!
     
    En teknik handlar om hur lätt hästen har för uppgiften. De hästar som blir allra, allra bäst har nästan uteslutande en bra hoppteknik, men man får inte glömma bort att det finns många tappra hästar där ute som älskar att hoppa och som tar sig över hindren snabbt och felfritt även om de har en sämre, = mindre ekonomisk, teknik. Att ha en ekonomisk teknik innebär att två hästar som använder samma kraft kan hoppa olika stora hinder eftersom den ena använder sin kropp fördelaktigt, och den andra inte hoppar enligt "boken" och därmed får ta i mer. Den första hästen behöver alltså använda mindre energi för att hoppa samma hinder. Hopptekniken går att förbättra, dels med övningar men även av rutin om/när hästen har ung ålder eller är orutinerad. Generellt skriver de flesta under på att det som faktiskt är viktigast är viljan. Hästar som hoppar med hjärtat - där har vi det. Men man ska alltid komma ihåg att huvudsaken är att man älskar det man gör, har roligt, tränar inför uppgiften och älskar sin häst. Det föder framgång!
     
     
     

    Lördagsmorgon

    Åh, jag känner för att lyxa till det och ta en uppsutten (alltså, uppsutten på riktigt - med sadel, haha) skrittur med A idag. Har nu hållit mig mer eller mindre hela veckan, så det förtjänar jag nog minsann. Jag tänker mig givetvis långa tyglar först men därefter känna hur hon känns med kortare tyglar. Lär ha svårt att hålla henne i skritt när jag kortar tyglarna för hon lär vara laddad, men det är ju charmen med hästar med lite krut i.
     
    De andra ska också ridas. Får se lite hur jag gör med de små. De borde hoppa studsen känner jag, för jag vill ha det rullande varje vecka och nu har det inte blivit något med det, så det är dags igen.
     

    Att komma henne nära

    Tanken slog mig nyligen att det är verkligen bara den senaste tiden. Kanske de senaste månaderna, kanske det senaste halvåret. Jag minns inte när hon bjöd in mig, men hon har verkligen låtit mig kliva över tröskeln och komma henne riktigt nära nu.
     
    Tidigare har jag beskrivit henne som en häst som är otroligt vänlig (för det är hon), och "hon tycker om att bli klappad på och pysslad med - men att stå och riktigt kela med henne, pussa på henne och komma henne sådär riktigt nära fysiskt; en sådan häst är hon inte". Det har inte varit hennes grej. Hon har aldrig visat missnöje, och aldrig varit missnöjd, och jag är inte den typen som är väldigt pussig och ulligullig av mig egentligen så jag har aldrig haft det behovet. Vi vet var vi har varandra och vi vet var vi vill ha varandra. Men den senaste tiden har hon bjudit in mig till en mer fysisk kontakt, eller fysisk relation om man så vill. Hon vill att jag borstar/kliar mellan och runt öronen, hon sänker huvudet och vänder in så hon står med pannan mot min bröstkorg. Hon bjuder in till en mycket mer "intim" relation. Vi har kommit varandra så nära. Jag märker av det redan när jag kommer ut i hagen. Hon kommer intill på ett annat sätt; hon har som sagt alltid tyckt om när man pysslar med henne men detta är annorlunda. Det är ett magiskt band som stärkts och ja, händer något så är vi istället skört sårbara.
     
    Jag har byggt ett sådant band med denna häst som jag aldrig trodde skulle vara möjligt med en häst som henne. Och vad viktigt det är. Att alltid, alltid älska sin häst. Viktigt för mig som människa, om inte annat.
     
    Det är givetvis min Aleccis, eller Aleccius som jag kallar henne för tillfället, jag menar.

    Jävlar i havet

    ... Jag har precis skrivit ett så fett inlägg. Alltså stort, långt, sammanfattande. Som en hel uppsats. Hoppteknik för dummies mer eller mindre, haha. Jag skulle bara skriva att täta bakben i avsprånget ger styrka, men det blev en hel uppsats som sagt. Jag gjorde det så seriöst! (Är fan värd ett boksläpp eller något bara på grund av det, höhö!) Rätt nöjd till och med ;) Publicerar det imorgon mitt på dagen. Får se vad ni säger. Ge gärna feedback på bra och dåliga delar eller bara inputs!
     
    Nu kurrar magen och jag borde se mig om efter något ätbart (= fördelen med att bo granne med favoritpizzerian, you know). Därefter ska jag snusa på mina älsklingar där ute i mörkret. Det blir ingen ridning alls idag, jag är helt slut efter nattens jobb som inte bara innebar att jag har haft lite uppförsbacke i och med att jag är sjuk, utan även så hade jag lite strul med grejerna (nackdelen med att inte ha samma system bak i vår ordinariebil som i reserv-, låne-, eller åkeriets andra bilar). Men det löste sig till slut! Och natten flöt ändå på hyfsat bra tack vare musikhjälpen. (Sjukt att jag bara tyckt att de var jobbiga tidigare år, nu lyssnar jag så mycket jag kan och hinner!) Sov gjorde jag däremot inte förrän klockan 07 i morse, så jag har inte riktigt läget under kontroll än. I morgon tar jag nya tag. Tills dess ska jag låta mig själv bara dega och hoppas det gör susen mot förkylningen.
     
    (Lär väl kika in här mer under kvällen och ösa kärlek över mina djur, cuz det är det enda jag gör. Men det är ju för att de är bäst, bäst, bäst!)
     
    Två av fyra syskon.

    HALLELUJAH MOMENT

    Hej på er! (Jag hatar när folk som envisas med att hälsa i början av varenda jävla inlägg, men nu fick jag feeling ;) Och så ogillar jag när man sammanfattar människor med de fyra bokstäverna F, O, L och K. Det är inte djupare än att jag bara tycker det är fult.. och jag vill fan inte va "folk", haha. Men nu drog jag den också, sååatteeh, då är vi väl redo att börja!?)
     
    Alltså, alltså, alltså..! Har bara publicerat lite random tidsinställda sedan, ööh, jag vet inte, så jag vet inte riktigt vad det är för dag, mer eller mindre. Jag är fortsatt sjuk, så har bara gjort det mest nödvändiga.
     
    Innan jobbet i onsdags så red jag först ett dressyrpass med Lillhäst. Han har bättre bjudning när vi dressyrar - asbra ju! Var ett helt okej pass, och hundra gånger roligare än att åka runt en sväng i byn (han håller med, haha). Men därefter, wow. Here comes the hallelujah moment! Jag tog ut A på en sväng. Grimma och grimskaft. Skrittade vi hand en kilometer ungefär. Men eftersom jag är sjuk så pallade jag inte gå, så jag knöt grimskaftet i grimman och kravlade mig upp med hjälp av en stubbe. Först höll jag ena handen i grimskaftet, men kände snart att det var ett perfekt tillfälle att träna balans, bygga tillit och bara VARA. Så jag la händerna på benen, blundade emellanåt, och bara satt där. Flöt med. Men vinklar givetvis bäckenet och vadderar sittbenen - det ska man alltid tänka på att göra! Skona hästen :) Spände även magen, blandat med att hitta "åttan", sitta still (inte fortplanta rörelsen genom min kropp = juck; sitta still!) men ha "galgen" ifrån bröstbenet och följer med. Vi kom ner till byn och jag tänkte vi skulle ta kortaste vägen hem. Men det sa inte Aleccis! Hon valde självmant en längre tur, jag satt bara och åkte med <3 Alltså vi hade det SÅÅ bra. Musikhjälpen var på, på högsta volym i fickan. Alltså den mysfaktorn?! Jag kan inte sätta ord på det vi hade. Vi har verkligen blivit VI nu. <3
    Sen hade jag dessutom ett bra jobbpass, så visst gör det enorm nytta med att få ladda upp batterierna.
     
    Fick en charmigt suddig bild när vi drog hemåt. Älskar den här hästen så jääävla hårt. Hon har tagit mig så långt i ridningen när man jämför från där jag började, hon har lärt mig så mycket, visat mig, varit "hård men rättvis" och ger nu tillbaka hela sig själv och lite till. Wow. Trodde aldrig detta skulle hända mig. Min fantastiska bruna lilla storhäst. <3
     
    Men sanningen att säga höll hon på att fråga om vi inte skulle räjsa på en äng när hon helt sonika försökte svänga in höger på den och började ladda upp energinivån. Då gällde det att försöka samla den och ta den ifrån henne, samtidigt som jag la på "ytterben" och svängde ut på vägen igen. Vi hade haft så FETA problem om hon hade stuckit, HAHA. ;)
     
    Igår red jag Pärla barbacka och hade med Aleccis som handhäst. Inte enbart skritt, utan ett normalhårt pass men lika mycket "fart" (fast långsammare fart, haha) som en vanlig ridtur, men räknar det ändå som vila då hon sprang själv. A är ju den, tveklöst, absolut snällaste häst jag träffat, och hon är underbar i ALLT. Även som handhäst. Hon är inte alls lika engagerad av att "ge fullt" utan ryttare, utan hon hänger med precis lagom. hon håller jämna steg, men fattar inte galopp! Alltså, Pärla är ju inte den snabbaste av mina hästar så A travar bara, haha. Så irriterande när jag driver Pärla allt vad jag kan HAHA! Men! Sista backen så levde jag jävlar och tjoade och hade mig och då fick jag galopp även i bruna hästen! Hahahaha, goal ;) Filmada lite, men det blev inte någon höjdare för det ringde precis när jag skulle sakta av så jag försökte stänga av det samtidigt och ah, någonstans brister ju antal-saker-man-kan-göra-samtidigt. Aja, vi hade skitkul, blandade lite oseriöst bus med den dagliga motionen.
     
     
     

    Jag vidhåller stenhårt att man alltid, what so ever, ska ta ridningen på fullaste allvar - aldrig busa bort ett viktigt träningspass. Eller? 😁😂 Haha, nja, jag värdesätter snarare bus, skoj och glädje. Det får man tillbaka mycket mer av. Regel nummer ett, oavsett sport/hobby: ha kul! 😀 #oseriös #ridning #handhäst #woho #tjoho #yeaha #galopp #horsebackriding #bareback #bus #skoj #kul #häst #horse

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Dec 17, 2015 kl. 5:41 PST

    Fördelen med att åldras (i sporten)

    Jag har åldersnoja. Brottas ständigt med min ålder och mår riktigt, riktigt svindåligt varje gång jag fyller år. Ligger liksom och gråter av ålderspanik. Genomdeppig, big time. Jag kan inte relatera till den åldern jag är, och jag vill inte bli äldre. Att släppa allt omoget och "löst" och istället bli ansvarstagande, tänka långsiktigt, investera och bli genomdjup - det är inte min grej. Jag vill fortsätta skratta åt fegisar som inte vågar utsätta sig för lite risker, jag vill kunna fortsätta rycka på axlarna åt livsviktiga beslut, jag vill kunna fortsätta vara ute och busa med såväl bilen som med hästarna. Leva här och nu. Och vara kvar här för alltid.
     
    Men vet ni vad som är så underbart urbra med att vara närmare 30 än 10? Det är att man numera är lika glad för andras framgångar som sina egna. Att man unnar andra det man tidigare hade kunnat döda för att få själv. Jag vet inte om ni kan relatera, men vi har nog alla varit där. En lokal ponnyhoppning där det gick skit men kompisen blev placerad. "Grattis, vad roligt!" man försöker verkligen, verkligen låta glad, men visst hade det varit ärligare om man själv hade gjort en bra runda. Idag spelar det ingen roll hur det gått själv - det är alltid från hjärtat och det är glädje. Love that!
     
    Jag tror det dels hänger på att man lättare kan leva sig in i känslan och vara glad för det, och dels för att man helt enkelt unnar andra den glädje det innebär när träning och slit lönar sig. Kan det hänga på att man vet att vi alla får toppar och dalar? Ibland är det jag, bland är det du, ibland är det någon annan. Men tillsammans gör vi sporten!
     
     

    I valet och kvalet

    Jag har aldrig varit så nära på att göra något drastiskt som jag är nu.
     
    Det är ju så att jag helst vill ha två storhästar att träna och tävla i hoppning och fälttävlan. Men så ser det inte ut just nu. Lillis och Pärla ger inte mig det som jag är ute efter. Men hur fan gör man då? När jag har för många hästar? Säg det... Jag pusslar, överväger, funderar och överväger lite till, funderar ett varv till, leker gud med livet och döden (...Pärla), och vrider mig ut och in för att komma på den bästa lösningen för mig.
     
    Hjälp mig!
     

    När hjärtat och hjärnan inte kommer överens :(

    Resultat P&J i Bråtåkra med Lillis (12/12)

    Jag var i valet och kvalet om jag skulle anmäla Lillis till P&Jn eller inte. Men klockan 07 på morgonen slängde jag iväg ett sms och hörde om det gick att efteranmäla - nemas problemas! Bara att börja förbereda för start.
     
    Julpyntade hinder stod på banan - perfekt för att träna en tittig ponny! Därför valde jag att hoppa 70 och 80 cm med honom.
     
    När det var dags att plocka ut honom var han laddad och uppmärksam på allt runt omkring, precis som man är när man är en ungponny på en ny plats med massa spännande hästar omkring sig. Jag valde att skritta fram honom vid hand, för annars vet jag att jag hade satt mer press på honom och det behövde han inte. Skritt vid hand, kika på saker, blåsa upp sig, takta runt, och bocka lite - det var mer hans melodi. Haha, jag skojar inte, i andra änden av tygeln byttes min "ridskoleponny" ut mot en laddad arabhingst. Han travade med hööga benlyft, utsträckt huvud med nosen högt, fladdrande man och ja, till och med några (riktiga!) bocksprång. Han var riktigt snygg måste jag säga, och folk ba; "gå inte bakom den!!" HAHA. Gulleponny <3
     
    Sen satte jag foten i stigbygeln, satt upp och ba *poff* så blev han den där ridskoleponnyn igen, hahaha. Hade jag fått välja så hade jag hellre haft den där supertaggade bockande arabhingsten varje dag istället, men nädå, sådan lyx bjuder han inte på. ;)
     
    Det stod en harv i ena hörnet på framhoppningen som hann inte vågade släppa blicken på, och så var han lika ointresserad av att springa precis som vanligt. Men mot hindren höll han farten och hoppade skapligt. Det var bättre till första klassen, än till andra. Men det beror mer på att jag vill lägga mig i och det är svårt när jag är van vid Aleccis galopp så jag lägger honom inte alls bra! Det är såklart svårare när han inte har den bjudning som man önskar. Men ärligt talat; det hade blivit bättre om jag låtit honom sköta det själv! Jag lägger honom därför ofta stort och ibland tar han av = risk för flackt språng och nedslag, eller så blir det omtramp och nedslag för att vi kommer för nära. Det stör mig jättemycket, men då är det "bara" (inte så lätt!) att träna på att låta honom vara lite mer, framöver.
     
    70 cm
    Det kan ha varit vår bästa runda hittills! Jämn, trevliga språng, kom rätt på hindren (HAHA), och ja, det var bra flyt och kändes bra. Vi var buddies. (; Felfri runda!
     
    80 cm
    Det började helt okej, men två hinder i mitten blev skit. Till fyran gjorde jag sådär som jag gjort flera gånger tidigare; rider honom till ett stort språng, men det blir väl i största laget och han lägger in ett omtramp = bom ner. Rider fram honom i landningen och kommer stort på femman, så språnget blir flackt = bom ner! Japp, irriterande. Jag kan inte låta bli och så blir det mycket värre när jag lägger mig i. Äsch, det kan bara bli bättre! 8 fel.
     
    Även om resultatet kunde vara bättre så hade vi en himla bra dag! Urgo stämning, (julmys till hundra!), jag var kompis med Lillhäst och ja, helheten var ändå bra. Han är duktig och gör sitt bästa. Extra plus för allt pynt som han kikade på, men ändå hoppade alla hinder. Duktig kille!
     
    Jag hade ingen med mig som kunde filma, men Ebba var schysst och hann få med 80-rundan. Såhär i efterhand hade det varit roligare att se 70;n, men det kan man aldrig veta i förhand och jag är bara glad för det lilla! :)
     
     

    Vår-träning; precision

    Heyheyhey, H100 säger jag. För att gå H100 behövs en precision i ridningen som jag/vi idag inte har. Det är liksom en sak att sikta på ett hinder med 3-3,5 m långa bommar, och till stor del komma rakt framifrån - och en annan att sikta på ett betydligt smalare hinder eller ett komplex i ett rejält ökat tempo, vilket det är i terrängmomentet i fälttävlan. Visst finns det kombinationer (komplex) som är "raka", men det är inte alls ovanligt (i alla fall när man kommer upp i klasserna) att de är sneda, likt exemplet nedan:
     
    (Bild stulen från Hippson.)
     
    Hindren står snett och för att komma rätt måste man hålla en rak linje diagonalt över hindren. Här krävs det precision! Men det är inte det enda jag ska försöka träna på i precisionens tecken - vi behöver även träna på smalhinder!
     
     

    Just smalhinder visade sig vara en av våra svagheter, vilket inte var helt otippat då balansen är något jag fått jobba konsekvent med hela vår tid. Men visst är det inte bara en fråga om balans - det är också en rutin-grej. Aleccis har aldrig gjort något sådant här innan, men med den inställning hon har så löste hon det ändå riktigt, riktigt bra nu i höstas när vi gjorde vår första lilla fälttävlanssäsong. Alla hindertyper har för henne (och mig) varit nya. Och vi har bara stött på ett enda problem, so far; smalhinder.
     
    Jag tänker mig att jag ställer upp flera hoppbara saker bredvid varandra, typ läskbackar, små möbler eller dylikt. Allt man kan komma på! Sedan plockar jag bort en i taget så det blir ett smalare och smalare hinder att hoppa och därför ge oss rutin, och träna på denna viktiga precision. Let's do this!

    Det löste sig

    Alvedon gör susen! Fick med mig Felicia och syster på mina planer, så tillsammans släpade(?) vi med hela flocken på tur. Ett varv runt dahlsedarundan, en timme, i 95% skritt; Mimmi promenerade med Aleccis, Felicia åkte på Pärla, och jag åkte på Lillis. Var mer eller mindre död efteråt ändå, trots noll ansträngning. Eller mjo, lite ansträngning. Uppmuntrade till form, ostadig i början, stadig senare, pausade med längre tyglar, tog upp igen och så ett par gånger. Så lite nytta gjorde han ändå, även om vi typ bara skrittade. Så magen är fortsatt rund och "go", haha. (Inte go. Bara rund och smällfet, och tjock och överviktig och alla andra synonymer.
     
    Nu är jag faktiskt lite sugen på att rida lite mer rena dressyrpass med honom. Frågan är då hur lätt det är när det frostat på igen = halt i gräset. Det fantastiska livet utan ridbana bara fortsätter och fortsätter. Äsch, det skulle bli plusgrader till jul och sen hinner vi väl dressyra tills vi kräks innan geggvintern övergår till erkänd vår.
     
    Det blir i alla fall lite nya bilder på honom i juletiderna. Jullov innebär att jag raggar tag i Ida med kamera som klickar lite bilder på oss. Ser fram emot det. Sugen på att kunna jämföra med förra årets(!) bilder, även om han inte gjort jättemycket mer sedan dess sett till dressyrform.
     

     

    Framtidsplaner

    Vad vill jag, långsiktigt?
     
    Jag är tyvärr bara vikarie på lastbilen, och har därmed bara jobb t o m juni - plus att jag antagligen kommer gå på timme över sommaren när kollegorna vill vara lediga. Men sen då? Det vet jag faktiskt inte. Jag vill såklart, i första hand, fortsätta köra lastbil och speciellt just mjölkbil. Jag trivs såå bra!
     
    Men finns det inget jobb, så finns det inte. Det kan jag inte göra något åt. Jag kan, i så fall, tänka mig att utbilda mig vidare. Lite sådant driv har jag trots allt, även om jag är mer av en praktiker än en teoretiker, eller vad det heter. Frågan är i det fallet - till vad? Det finns några saker som jag brinner för; det ena är givetvis häst, häst, häst - allt som har med hästar att göra. Jag skulle kunna grotta ner mig rejält och hade gärna gjort det - men inte fan blir man rik på hästar, haha. Något annat som jag tycker är väldigt intressant är hur hjärnan fungerar; hur vi tänker, hur vi kommer fram till de val vi gör i livet och varför vi beter oss som vi gör. Jag leker lite med egna sociala experiment i vardagen och tycker det är riktigt intressant (framför allt när mina teorier fungerar!). Det är verkligen intressant!
     
    Det bästa hade ju varit att kombinera detta; bli någon form av mental coach inom ridsporten. Det känns som det verkligen vore något som kunde passa mig, och en grund där man pluggat psykologi och tagit den vägen, känns rimlig och som något jag kan utveckla; antigen som sagt till en mental coach av något slag, eller som ren psykolog om det skulle locka mer.
     
    Samtidigt skrämmer det mig. För jag väljer inte bort hästarna, aldrig! Så det är distans som är det enda som intresserar mig - och att lyckas studera på distans kräver en utomordentlig självdisciplin. Det i sin tur är något jag inte har. Så visst fasen skrämmer det mig. Skulle jag klara av det? (Kanske vore det mer passande när jag är äldre?)
     
    Vad passar bättre än en superseriös bild till ett så seriöst inlägg?

    Nej, bara nej...

    Igår när jag vaknade hade jag känningar i halsen. Detta eskalerade under dagen och det var ett helvete att somna. Gick ju inte att svälja?! Gjorde så jävla ont. Idag är det ännu värre, men efter ett par alvedon kan jag i alla fall svälja. Försöker leva på te och plågas av dåligt samvetet (= för att jag inte orkar något).
     
    Skrittade A igår, och red därefter Lillis med Ida som red Pärla. Han var trevlig igår! Kunde flyta med mer, istället för att behöva underhålla honom framåt hela tiden.
     
    Idag vet jag inte hur jag ska göra... Oavsett vad så ska jag givetvis ut för de måste ha vatten och den dagliga checken. Jag hade velat skritta A en sväng (kort sväng...), och egentligen gärna åkt en vända på båda de små också. Men samtidigt vill jag verkligen inte bli sämre. Luft är bra, ansträngning är inte bra. På tisdagar kan Felicia rida så eventuellt kan vi ju ta en kort sväng ihop och på så vis motionera båda de små men att jag ändå bara behöver åka på en av dem.
     
    Ärligt talat så är jag rätt orolig för imorgon och övermorgon... Jag vet inte om jag kan jobba, och det är riktigt jobbigt. Jag måste jobba, det bara är så. "Tyvärr" är det natt som gäller (vilket jag antar blir tuffare = hade nog varit lättare att jobba dag?). Första natten borde jag kunna lösa, men andra natten blir tuffare då det är en betydligt "saftigare" natt, dessutom med reservbil. Jag vill inte vara sjuk, utan det måste gå. Jag måste kunna jobba. Vet inte hur jag ska orka dock, men det måste gå! Ja, jo, jag är lite orolig faktiskt.
     

    Noll koll, mvh hoppnörden

    Jag har så mycket att lära...
     
    Det är så mycket dressyrtermer som jag inte fattar. Nackdelen med att vara självlärd till stor del. Detta med att det som (jag tycker) ser ut som typ skänkelvikning i stora klasser i dressyr är sluta, jaha, hur ska det se ut (alltså vad ska man titta på i en sluta; vad är en bra sluta), vad är skillnaden (förstår ju i stora drag, men just i tävlingsdressyrsammanhang) och vad är det för hjälper, osv, osv? Man gör uppenbarligen inte öppna (och definitivt inte skänkelvikning, haha) i de stora klasserna - men jag hade velat veta varför och jag skulle gärna vilja ha koll på detaljerna. Vad är vad, vad önskar man och vad är inte önskvärt? Hoppning är lättare ur den synvinkeln, haha.
     

    Helg

    Fredagskvällen innebar julbord med show - trevligt värre! Och så mycket mat att man bara ville sova HAHA #matkoma

    Lördagen hade jag tagit ledigt från jobbet (för att inte behöva kolla på klockan hela tiden och bli stressad, då jag skulle ha börjat jobba 03.30. Men sedan blev det en omläggning (vilket jag inte visste när jag tog ledigt). Så jag hade ju faktiskt kunnat jobba på lördagen, men då var redan ledigheten spikad. Det gjorde i och för sig inget för det var hundra saker på schemat.
     
    Först P&J med Lillhäst, därefter fixade vi en grej, efteråt bar det ut till mor för mat, de andra gjorde julgodis medan jag åkte in för att kolla på VRFs luciatåg och julshow. Sist på dagordingen styrde jag ut till de andra igen för att äta julgodis, och tomtegröt (i omvänd ordning). Vi hade en så himla bra dag! Julmys, skratt och allt däremellan.
     
    Idag har jag jobbat, och efteråt åkte jag ut och red Aleccis och Pärla. Aleccis sista, vad jag tänkte mig, joggingpass. Hon har vilat två dagar (det var så att jag övervägde att skritta idag istället för att på så vis starta vilan tidigare), idag är det runt nollan neråt någon minusgrad. Hon var laddad till öronen och i början tyckte jag inte ens att hon kändes ren(?!!!), men det var aldrig något sedan. Falskt alarm. Laddad häst, som sagt.
     
    Pärla däremot var sugen på tur, men så långt ifrån laddad som man bara kan komma. En söltur var mer hennes melodi, i alla fall i skritten där hon alltid släpar fötterna efter sig. De andar gångarterna rullar hon på bättre.
     
    Imorgon rider jag med Ida, men innan dess ska jag promenera Aleccis en sväng. Siktar på att ge oss ut en timme faktiskt. Nu när ångan är uppe ;) Haha, plus att jag vill att hon rör sig så mycket som möjligt och då är det bara att ge sig ut och gå. Jag tänker faktiskt lyxa till det så in i helvete och inte ens ställa någon klocka till imorgon. Bara sova tills kroppen är nöjd (antar att det inte blir så länge ändå, eftersom jag inte förväntar mig det, men att inte ställa klocka är fan lyx i sig!).
     
    Aleccis och jag, haha.
     

    Tävlingstankar

    Man kan aldrig få för mycket av tävlingstankar. Så här ser det ut just nu. Jag är inte säker på om jag börjar låta henne gå "all in" med tävling varannan helg rullande. Är det mycket? Jag tycker inte det när man väl är mitt i det, men när man ser veckorna och varje jämn vecka har jag klickat i stjärnan som för att poängtera att jag kan tänka mig att åka. Vi får se. Som vanligt lägger jag fram fler förslag än vad det kanske kan tänkas bli när det väl kommer till kritan:
     
    v 4 30/1 Värnamo, 100 cm + 110 cm (cupen)
    ev. v 6 14/2 Växjö 110 cm + (ev) 115 cm.
    v 8 27/2 Värnamo 100 cm + 110 cm (cupen)
    v 10 13/3 Mjölby 110 cm + 115 cm (alt Ljungby 120, men känns som det kan vara för tidigt)
    v 13 (hoppas kunna ta ledigt) 2/4 Värnamo 105 cm + 115 cm (cupen - final)
     
     
    v 16 23/4 Vetlanda, 2-dagars, vet ej klasser, men 115 cm och 120 cm verkar finnas som alternativ.
    v 18 7/5 Bankeryd, 2-dagars, 110 cm, 120 cm, 125 cm(?!?!).
    v 20 19/5, 3-dagars, HADE VARIT FETT att åka till Åby; Norrköping Horse Show, 120 cm.
    v 22 4/6 NTRK, TiRK, VFK? Flera att välja på...
     
    v 25 24/6 Vetlanda, 3-dagars, midsommartävlingarna, 120 cm + 125 cm.
    ev. v 26 3/7 Forserum, bara en klass; 115 cm.
    (... och så får vi inte glömma Falsterbo, som borde vara här någonstans ;))
     
    v 30 29/7 Gislaved-Anderstorp, vet ej klasser men 120 cm. (Sugen på revansch, haha!)
     
     
    Första halvan av (hopp-)året så är detta de mest attraktiva tävlingarna sätt till jobb (ledig jämna veckor) och så, men vem vet, vi kanske dör imorgon och då blir det inte en enda start. Man vet aldrig. Skulle vi dock överleva så vill jag gärna få in även fälttävlansstarter. Det svåra är att få in dem så det inte krockar, tyvärr verkar jag få göra några val här och där när det både är hopptävling och fälttävlan samtidigt. En och annan lokal dressyrstart är också tänkt att stoppas in här och där (när de arrangeras i granklubbarna, som sagt). Hmm, ja det lär nog bli lite av ett pusslande. Snacka om lyxproblem!
     
     

    Snart julafton!

    ... säger de. Alla längtar till jul och blablabla.
     
    För mig är det julafton den 4e januari, för det är då jag ska sätta igång min älskade Aleccis igen. Längtar! (Och då har jag inte ens ställt av henne än, hahaha. Men jag saknar redan att rida henne varje dag. #hårtliv ;))
     
     

    Ändrade planer

    Vetlanda RF har luciafirande med luciatåg och julshow på lördag. Jag och Aleccis skulle eventuellt ha varit med på showen, men pga få intresserade valde de att plocka bort den delen i programmet. Det är både skönt och tråkigt, för jag har hundra saker att hinna med just nu på lördag, så en sak mindre gör faktiskt ingenting. Istället får det bli att vara publik. Det sparar mycket tid och har faktiskt sin charm det också :)
     
    Jag vet inte vilken tid det börjar, men det är på kvällen. Kom förbi och få lite julkänslor på lördag om det passar in i det stressade julschemat! :)
     

    Tre studs och tappsko

    Pärl först ut idag igen. En sväng i byn därefter studs. Samma wow-känsla som sist! Så himla roligt och hon är bäst, bäst, bäst! Nu var även "den sjätte" inte ett kryss, utan upplagd (trodde det skulle bli för högt för henne, men icke!) - hon flög över som om hon aldrig gjort något annat!
     
    Aleccis näst på tur. En runda i byn där med, och vi tränade på att vända runt. Hon vill gärna komprimera sig och vända runt 50/50 med fram och bak, medan jag egentligen önskar mer vikt bak och att hon ska vända runt framdelen genom att lätta lite = effektivare. I högergalopp så gjorde hon det SÅ bra! Hon förstår vart jag vill komma och lever upp till mina förväntningar. Och det gäller att vara beredd när man stöttar yttertygeln och lägger på ytterben, haha! ;) Tjoho, vad hon vänder runt. Superkul! I vänster var det fortsatt komprimering. Hon vänder, men det tar mycket längre tid för henne att göra så och vi tappar mer tryck. Efter detta var hon sååå laddad hahha. Var lite svårt att hitta balansen igen när hon är lite överallt på en och samma gång. När vi senare hade tagit oss till serierna så tog vi tyvärr med samma känsla dit. Skitkul, sa A, och drog järnet. Det känns lite som att kroppen flyger iväg som en projektil först, och sen kommer alla hundra ben som ska hinna upp och ner i en jävla fart. Provade någon vända till... men gissa hur många pinnar som låg kvar? Precis; inte så många. Så fick sitta av och rannsakade därför min egen ridning. Att komma tillbaka (främst mentalt), hitta balansen framför allt i att hon ska vara mellan hjälperna, och sitta mer upprätt genom serien. Att luta sig framåt är att gasa, oavsett om det är avsikten eller inte. Och min häst kan alla hjälper för att gasa (inkl de som i vanliga fall betyder helt andra saker, höhö).

    I vilket fall var det som att trolla med ett trollspö för därefter hade jag koll på läget helt och fullt, och hästen gick som en dröm! Hade henne på bakbenen, satt bättre (mer upprätt) och lät henne flyta igenom. La om lite så det blev två högre hinder (högre för att vara stubbar; typ 90) nr "ett" och "tre", och tog bort två. Vände dock på det; så fyra studs, två korta galoppsprång, kombi med ett kort galoppsprång. Lite tight på 5 m haha, så rev första, men satt upp ännu mer därefter och - vad ska man säga. Kungligaste hästen bara löser det som ställs framför henne <3
     
    Lill hade bättre bjudning idag! Tog en vända i byn och därefter studsen på honom också. Han tyckte det var riktigt roligt och bjöd friskt mot serien. Kul! Hoppade bra över studsen men lite seg från marken mot räcket (lät nr "tre" vara kvar som ett räcke, och tog bort även "ett".) Så han gick fyra studs, tre galoppsprång, räcke - åt båda hållen. Gjorde det bra, men önskar att han vore lite mer rädd om sig. Det är liksom inte hela världen om det åker bommar (pinnar) eller inte, han är lika nöjd ändå. Men vem är jag att klaga? Det gör jag inte. Istället laddar vi om för P&J på lördag!
     
     
    Han hade dragit av sig en sko btw. En sekund kände jag bara "skit samma, han får vila och så stryker jag oss från P&Jn." (Jag var inte sugen på tappsko...) Men sen kom verkligheten ifatt mig (jag hatar när jag ska hitta på undanflykter!) så jag letade i gömmorna och hittade både begagnad sko och sula, så slog på dem. Sen var han redo igen!

    Olika åsikter, på flera sätt

    Är så jävla irriterad just nu. Har argumenterat mot SD-sektens anhängare och orkar fan inte skriva en mening till. Hur, hur, HUR fan kan man tro på det nonsens de håller på med? Hur kan man tycka att det är okej för kvinnor att tjäna mindre, eller inte ens ha rätt till sin egen jävla kropp?! Frågorna är många, i många områden. Men nu var det här vi höll oss.
     
    Min dag började iaf med den ridning jag tänkt. Hästarna hade dock blivit skrämda innan jag hämtade ner dem till stallet så vi fick gå en meter i taget med skeptiska steg, haha. Pärla vad dock obekymrad, men Lill var mer eller mindre PÅ Aleccis (tryggheten) så tog ju en stund att ta sig till stallet.
     
    Pärl var obekymrad även på vår tur i byn. <3
    Aleccis gick dressyrpass på vår numera "vanliga" dressyrplats; ängen. Förväntade mig en rejält spänd och tittig häst, men det började sååå bra. Hon var jättelugn, fin och lydig. Vi höll oss på en till två (en volt eller åtta) ca 20m volter till en början. Skritt och trav. Började med en lugn och trevlig häst redan i skritt, detta tog vi med oss i de första båda travvolterna. WOW alltså! SÅÅÅ fin! Lugn, stadig, mjuk och en väldigt arbetssam trav. Vilade på steget och liksom tog för sig i varje steg; i ett icke framåt-stressigt-sätt, utan ett "varje steg är en armhävning" typ. Svårt att förklara men det var bästa travkänslan vi någonsin fått.
    Hon var redan uppmärksam på ena sidan, men efter dessa båda volter så kraxade det till och Aleccis flög i luften och blev spänd samt tittig på ett halvt ögonblick. Kuuul. Sen kom vi aldrig riktigt tillbaka - däremot var hon himla trevlig i omgångar mellan även de kommande "rycken" och skyggningarna från de där satans sidan av ängen. Fick tyvärr avbryta vår förvända galopp i vänster galopp i höger varv då hon blev spänd och därefter aldrig "kom igenom" i kroppen igen, utan blev spänd och bytte. Gav det några försök, men valde därefter att avsluta och fortsätta en annan gång. I andra galoppen, som vi red i innan, var hon däremot riktigt, riktigt fin. Försökte även göra lite skänkelvikningar med "jämnt flyt", dvs samma "vinkel" på både fram och bakdel (kan inga termer så använder inga sådana), och försöka ha henne rakare i halsen. Jag vill mota lite med ena tygeln (vilken är den officiella yttertygeln i en skänkelvikning? Haha.) Vi höll på ganska länge, närmare en timme, och var båda rejält svettiga efteråt. Men jag är nöjd. Med tanke på hur uppmärksam hon var på det som nu skrämt henne, men ändå fick vi ut mycket av passet. (Jag lär mig mer varje dag! :D) Även avtravningen var bra. Ååh, så trevlig ridkänsla hon börjat ge nu. Love, love, love.
    När jag längde tyglarna och skrittade av så kom samma stresskänsla över henne igen och hon skyndade sig hem med 110% fokus på ALLT omkring oss. (Rätt fint av henne ändå att låta mig påverka henne så mycket under vårt pass några minuter tidigare. Hon är trots allt en dominant och självständig häst.)
    Lill var sist ut och han var, precis som Aleccis, också annorlunda pga det som skrämt dem. Spänd och vråltittig. Runt byn red vi i alla fall (försökte mig inte ens på något dressyrpass, som jag annars gärna hade gjort. Tänkte att det inte skulle ge oss något ändå en dag som denna. Det kommer fler dagar).
     
     
    Har även ID-kollat Aleccis (det var rätt häst ;) haha). Är lite skraj över att behöva skicka iväg hennes pass, men det är ju bara att ta tag i nu då. Lillhästens mun ska avvaktas.

    ID-kontroll

    God morgon!
    Idag börjar givetvis min dag i stallet; P, A och L är tänkt att gå - troligtvis i den ordningen. Därefter kommer veterinären ut (som även är ID-kontrollant) och kollar så att Aleccis är Aleccis. (Jag håller tummarna! Eller hur fungerar det? Kan man ha "fel" häst i stallet? Med tanke på försäljaren så vet man ju inte vad det är jag har där i hagen egentligen, haha. Men den jag har där (vem det nu är alltså) är i alla fall en av de viktigaste för mig och en av de hästar jag är allra, allra gladast att jag träffat.) Hahaha, fattar givetvis att det borde vara min älskade Aleccis ;)
     
    Tänkte sedan fråga om hon hinner stoppa in huvudet (i alla fall blicken) i den lilla svarta ponnymunnen. Reagerade på att han flyttade morotsbiten på ett långsamt och konstigt(?) sätt igår (som att han bara ville tugga på en sida?), så tänkte att en snabbkoll kan vara bra. Bara för att veta om det är dags att boka något mer ordentligt, inte för att kunna trolla på plats, givetvis!
     
    Vem är du?! :-*

    Tufftuff

    Sådärja! Arbetsdagen avklarad och stallet färdigt.
     
    Började med A som klart och tydligt berättade för mig att jag slarvat med motionen! Sporadisk ridning i helgen är inte tillräckligt och hon hade mer spring i benen än vanligt. Det som ändå var så himla skönt var att även att hon vill springa, så ligger hon kvar och springer i balans. Och om jag vill (alltså inte vill lite, utan vill jättemycket HAHA) så kan jag sätta mig och samla henne. Det går liksom, vi fixar det. Men idag var det mest ut och röra på fläsket. Det behövde vi. <3
     
    Lillhäst var omotiverad till motion idag, haha. Slöpotta! Går inte ett steg mer än han måste, men de steg han tar är bra steg. Helt fantastisk i munnen och lyhörd för mina hjälper (förutom en då ;) HAHAHA PS! Jag ska nog inte länka min blogg när jag säljer honom xD HAHAHHAHA!). Förväntar mig mer bjudning nu ons och tors när han ser vart han går och det inte är kolsvart en dm framför näsan.
     
    Pärlis slapp motion. Alltså, jag hade känslan av "hur mycket uppskattar hon det, egentligen, nu när det är så mörkt?" och upptäckte att samvetet stoppade mig. Annars var jag full av ork och ignorerade klockan, så hade tänkt köra på. Men jag tycker det är bättre hon går så mycket som möjligt när det är ljust. Jag vet ju inte hur bra hennes sinnen fungerar. Jag antar att de är bra, för det märks inget på henne. Men att det är inte märks något kan också ha att göra med att det blivit sämre successivt och då är det ju inget hon själv har märkt = ingen förändring på henne. Men jaa, jag vet inte. Just idag är en sådan dag när jag är lite nojig över hennes skick. Hon är dock den första som går imorgon!
     
    Balans va? Ööööh, hahaha.

    "Det blir nog en fin dag idag"

    Kl 15.42 - helljus på. Sju minuter senare - svart.
    "Eeh, det var visst en fin dag idag".
     
    Även om man, som jag idag, är ute varenda minut från att det ljusnar tills det mörknar, så är det ändå svårt att hänga med svängarna. Hänga med i de ljusa timmarna och sedan inse att de är borta. Så sjuk årstid egentligen. Man vänjer sig aldrig, och vi måste "härda ut" den varje år. Ännu sjukare att man förväntas fungera likadant, dvs ha energi, även när det är mörkt. Jag kan inte säga det tillräckligt mycket - men jag älskar verkligen mitt jobb! Så skönt att ändå FÅ de där ljusa timmarna, även om man jobbar. Bästa, bästa jobbet!
     
    Hästarna har gjort en enda sak idag - ätit morötter, haha. En (icke-häst-)vän hängde med ut då jag ändå bara skulle ge vatten och morotsbitar, och Lill är som en blodigel! Ju mindre intresse någon ger honom, desto mer ska han klänga, vara närgången och liksom TA uppmärksamhet. Typical Lillis, höhö.
     
     

    Inte min helg...

    Sjukt låg energinivå, konstant trött och noll ork. Det har verkligen inte varit min helg denna helg. Efter ridningen så masserade Noomie två av mina hästapållar, nämligen Aleccis och Lillis. Aleccis tyckte mer om det än vad Lill gjorde, han var upptagen med att kolla på, undersöka saker och ja, allt som en översocial ungponny brukar syssla med. Det gick i alla fall jättebra och vi kör på återbesök om ca två veckor. :)
     

    Ja, det är väldigt mörkt inne i mitt stall, men här är det i alla fall en Noomie, ett ponnyben och ett ponnyhuvud som bilden ska föreställa. Spännande, sa Lill.
     
    Har efter en tupplur(!) och lite käk nu suttit och kollat på hastnet. Bara för skojs skull. Men jag blir så irriterad. Fy fan vad folk ljuger i annonserna! Förstår ju att det handlar om att sälja in, men det är ju ren bullshit när man kollar upp hästen. Och som vanligt finns det inte en enda häst jag är intresserad av. De är för slöa och tråkiga allihop. Tur jag har A, men rätt om det är (nåja, inte än, men ändå!) så är det dags för att byta ut Lillhästen och då är det dags att vara spekulant på riktigt. Hoppas verkligen marknaden ser bättre ut då. Alla verkar hålla hårt i sina rääsermaskiner till hästar, höhö.

    Tre av tre

    Sagt och gjort. Tre av tre ridna idag och tre av tre har hoppat studs. Alltså vet ni vad?! Pärla var lätt dagens WOW! Hon tyckte det var sååå himla superroligt och hon gjorde det så bra - men inte bara det, utan hon kändes riktigt fräsch! Åh, vad roligt att känna det. <3 Så hela grejen var helt klart över förväntan rejält med henne.
     
    Näst på tur var Lillis. Han var inte alls särskilt imponerad av de hårda vindarna och regnet på tvären, och var inte så fokuserad på uppgiften. Gjorde det bra, men inte så bra som sist. Det föll lite pinnar, men det är lätt hänt när inte koncentrationen är på topp.
     
    Aleccis sist ut. Lite samma med henne som med Lill. Inte jätteglad på vädret, men inte lika sur på det som han var. Dessutom var även hon mer laddad och fokus på att ta sig framåt, och inte använda hela kroppen. En gång råkade vi komma så jävla fort ut på de sista, men Aleccis är helt överjävlig. Ner, upp, ner, upp med benen i en jäkla hastiget, så inte en pinne snuddade hon. Sjukt. Däremot åkte det ner litegrann totalt, och så blev hon lite stark efter serien.
     
    Så rakt igenom inte det bästa passet (jag tar mig friheten och skyller litegrann på vädret) - men en riktigt rolig överraskning med Pärla. Ska leva på det några dagar nu. Underbart att hon verkar hänga med i svängarna fortfarande.
     
     

    Vik hädan, PS!

    Alltså, näää. Nu ångrade jag mig igen. Jävla tränsfråga att inte lösas sig som jag vill. Aleccis får fortsätta ha sitt mörkbruna, ponnytuggade träns... Därför att, tamtaradaam!
     
    Hon får en annan julklapp istället!
     

    Hon har strl L i framskydden nu, men de är lite för "vida" runt benet. L och M är lika höga nämligen, så det är inte hela världen, men M skulle sitta bättre. Därför har jag hållit ögonen öppna för M och sprang nu på ett par fina begagnade. Skönt, då är det ur världen. Meeen, nu vill jag ju att hon ska ha denna "uppdaterade" Vento-modellen även bak, haha. ;) Veredus Carbon Gel, finns inget snyggare på ett hästben.
     
    Inte för att jag tänker köpa julklappar till hästarna direkt, men det blev en vettig bortförklaring till att lägga en tusenlapp på ett par begagnade benskydd. Herregud... När jag precis läste den mening jag nyss skrev. Man (läs: samhället) är rätt pantad egentligen. Det är egentligen helt orimligt, men vänjer man sig successivt så blir man van vid priserna. Vad äckligt!

    Lite som pyspunktering

    Antal hästar att kunna rida: 3
    Antal hästar tänkta att rida: 3
    Antal hästar ridna: 0
    Status på samvetet -10
     
    Det blev inga studs. Det blev inte ens någon ridning alls. Bara hundra procent mys idag. Varför? Jag jobbade hela natten och la mig vid 07.30. Försökte gå upp en sisådär 4-5 timmar senare, men jag hamnar lätt i en "vill-ha-det-bästa-av-båda-världar"-situation där jag ställer om klockan en halvtimme framåt gång på gång. Jag vill inte sova bort dagen, men är helt slut och orkar inte gå upp. Vad som händer då är att jag varken går upp eller sover något vettigt. Trött, slö, seg - känner mig konstant nyvaken trots att timmarna går och ja, vid uppstigning är det bara någon timme innan det är mörkt. Lägg till stormen på det också.
     
    Nej, jag lät mig falla, och här är vi nu. Med dåligt samvete. Detta innebär ordning och reda på torpet resterande helgdagar med tidig uppstigning och ridning. Vilket iofs passar mycket bättre då jag inte riktigt är i bästa tänkbara träningsskick idag. Vilodag it is!
     
    Var ute hos älsklingsdjuren och pussade och kramade (höll fast dem alltså, haha - måste vara det mysigaste som finns hos ett flyktdjur ;)) på dem. De uppvaktade såklart sin nya bästa vän Rundbalen, men kom ändå till mig när jag kom. Gullisar!
     
    Den där hösten vi hade. Varmt, torrt och som en förlängd sensommar.

    Svull-period incoming!

    Från och med idag så kommer hästarna gå på fri tillgång på hösilage. Blandade känslor, hahaha. Jag hade helst fortsatt försöka svälta småhästarna (svälta som i att de endast efterbetar efter korna, dvs inte stödfodras), men sen är ju Aleccis inte riktigt av samma skrot och korn utan hon behöver lite mer matintag för att behålla formen. Så nu är det dags, och precis som vanligt lär de vakta den där balen i början men sedan trappas det ner. Hur man än vrider och vänder på det så kommer det inte vara lätt att banta småhästarna, men de kommer motioneras så mycket jag bara kan. För det är det enda jag kan göra något åt - maten styr de själva, men då ska de fan få jobba för skiten med! ;)
     
     
    Jag kräks på dagens barn och föräldrar btw. Fy fan rent ut sagt för dessa jävla stolpskott. Är det inte julkalendern så är det skolmaten (har ni sett den där ca 10-12-åriga killen som beter sig helt oacceptabelt på facebook? Klagar på ALLT med alla svordomar, nej det är inte ens svordomar, det är sexuella läggningar som han nyttjar negativt och ja, beter sig helt och hållet oacceptabelt. Alltså jag blir så arg!)

    Hästarna

    Gjorde en sådan där "smiding" idag. Red Aleccis och hade med Pärla lös. Så jävla bra lösning alltså, haha. Pärla blir svettig och får kämpa på för att hänga med, men slipper den där belastningen som jag gärna vill undvika. Så jag är så glad att detta fungerar så himla bra!
     
    Aleccis var stark idag, förvånansvärt ojämn i munnen - vilket hon inte brukar vara. Ska hålla koll på om det är något som eskalerar, om det är så att något är fel där inne. Annars var hon precis lika pigg och glad som vanligt. Vissa stunder var hon finfin, andra så var hon tittig och obekymrad om mig och mina hjälper.
     
    Lillhäst var hemma själv och i början när han fick vänta själv så visade han missnöje i form av att han försökte puckla på dörren och gnäggade efter oss. Men nu säger han inget varken när vi går eller kommer tillbaka. Dessutom rör han sig inte ur fläcken utan ser identisk ut när vi lämnar honom vs när vi kommer tillbaka. Precis så det ska vara! Lugnt och odramatiskt.
     
    Imorgon blir det studsjobb igen! Båda ska gå fler gånger än sist, så vi trappar upp träningen.
     

    Bilder i regnet del 7

    Sista gänget. Jag älskar bilder när man klappar på hästen. Uppskattning är fint <3
     
     
     
     
     

    "LILLIS!!!"

    Man får passa sig. En sekund som man vänder ryggen till och lilla svart står och tuggar på en läderbit (eller annat spännande) någonstans. Men den senaste tiden har han inte lyckats greppa tag i något, så jag har väl lagt fokus på något annat, helt enkelt.
     
    Allt var frid och fröjd - tills jag tränsade Aleccis i tisdags! Ingen hästmun var i närheten men när jag skulle knäppa käkremmen så var den tuggad på. ÅÅH! Lillis! Då har han lyckats sno åt sig den dagen innan när han hade huvudet där, men utan att jag märkte det.
     
    Förvisso är Aleccis träns mörkbrunt så jag har ändå tänk att köpa nytt, men då det är helt så känns det rätt onödigt. Nu är remmen i och för sig tuggad på, men den är fortfarande hel, så tränset är helt och hållet användbart. Egentligen. Däremot vill jag hellre ha ett träns som liksom är komplett utan nosgrumma; dvs utan att det hänger ner extraremmar, är hål i nackstycket eller dylikt. Tyvärr är det svårt att hitta sådana träns.
     
    Jag har lite svårt för PS of Sweden då kvalitén är crap med tanke på det pris de tar för sina träns, men ändå har jag faktiskt blivit sugen på detta "Levade Revolution". Får se om Aleccis får någon julklapp eller inte.
     
    Förresten! Aleccis har inte så stort huvud, men det är långt - så en fråga till er som rider med PS; ska jag chansa på cob eller ta full? Hon har full i övriga träns (som varit från Hööks), men på näst innersta hålet i sidostyckena.
     
     

    Mål 2015 - check!

    Så många mål vi har uppfyllt i år! Det är verkligen kul att se tillbaka och pricka av. Nu ligger vi i fas igen, vilket jag inte riktigt tyckte att vi gjorde i slutet av förra året. Min fas. "Fasen" som jag lagt upp för oss.
     
    Alla mål har jag dock inte skrivit ner konkret, men fortfarande haft som mål. Kanske lite mer avlägset, lite mer i farten, delmål eller drömmål.
     
    o Först och främst så har det varit ett megamål för mig att kunna rida A hemma till vardags på vanligt bett. I början gick det när vi var själva, sedan gick det även med sällskap, därefter gick det att börja smyga sig fram i dressyr, fortsatt så gick det att börja träna dressyr, och nu kan jag rida ordentliga pass även utan nosgrimma. GOAL.
     
    o VI HAR BÖRJAT TÄVLA I FÄLTTÄVLAN(!). Åååh, en sådan dröm för mig och nu är vi med på riktigt :D Behöver jag ens lägga till vår placering i fälttävlan?! Alltså, wow, så häftigt. Eller att vi även debuterat H100 i terrängmomentet (bed. stil) och A gjorde det helt FANTASTISKT?! Åh, så redo för 2016!
     
    o Vi har startat klubbdressyr! (Alltså frivilligt, haha, och till och med åkt iväg för att starta(!). Fälttävlansdressyren är ju inte frivillig, så att säga ;))
     
    o Vi har startat 120 och när "wow-vi-är-fan-här-nu"-känslan hade släppt så gjorde vi det med rimlig känsla och vettiga resultat. Totalt en utvägrad start och en (så jävla onödig) krasch annars 8 fel eller som sist, 4 fel. Känns också riktigt bra inför 2016!
     
    o Aleccis och jag har nattat över och även startat vårt första riktiga meeting (vi har startat flerdagars på hemmaklubben, men sova hemma räknas inte riktigt) - OCH SOM VI GJORDE DET?! Där snackar vi sinnessjuk tävlingshelg och wow! En vinst, en andraplats och en tredjeplats. Holy crap, liksom.
     
    o Vi har gått från 0 "tdb-poäng" (kan inget sådant) till 21 poäng. Detta innebär regionala placeringar. Något annat som regionala placeringar betyder är att vi även börjat vinna lite pengar. Och är det något som är roligt så är det att vinna pengar! ;D
     
    Mål och mål är väl dumt att säga, men vi har även börjat röra oss lite längre bort och åkt på tävlingar omkring två timmar iväg. Det var länge sedan jag besökte nya klubbar, men i år har vi gjort det och det är så roligt med nya platser!
     
    I mitten av sommaren tragglade vi med 115, och därför känns det också riktigt bra och roligt att vi utvecklats och lyckats knipa hela tre placeringar i just 115 - där jag nu även vågar satsa. Dock bara en 0+0 (av just den anledningen iofs, haha).
     
    Det är framför allt (eller ja, nästan uteslutande) hösten som varit denna guldgruva för oss. Generellt är våren var sämre period och hösten vår skinande period. Så jag ska inte sätta för höga förväntningar för nästa år. Men återigen - vilket år (höst) vi haft!
     
    <3

    Dressyrpass

    Var sugen på att dressyra idag, så red bort till samma äng som sist och började rida Aleccis. Red fram i trav och galopp på volter, serpentiner mm. Försökte sedan sätta lite mer tryck i henne, men det är rätt svårt att få det bra, haha. Jag vill ju ha ett fysiskt tryck, men inte ett mentalt. Tyvärr så traskade trycket upp i huvudet på Aleccis så hon blev lite laddad där ett tag och jag fick backa tillbaka igen. Rullade därefter lite på en "avlång åtta", eller vad ma ska säga. Typ som att rida på upp på medellinjen och runt, upp på medellinjen, byta varv och runt, fast med större ovaler. Alltid trav på det vi kan kalla "medellinjen", och först trav även resten, därefter galopp men avbrott på "medellinjen" och ny fattning för att träna lite fattningar och avbrott. Övergick sedan till samma sak men förvänd galopp. Hon kämpade så himla fint! Gjorde därefter en annan "övning" och red lite som på en mer normal åtta, men i en och samma galopp runt två varv; dvs förvänd ena volten och rättvänt andra. Detta för att få in den där vinkeln som är i dressyrprogrammen när förvänd galopp introduceras; diagonal, ut på halva långsidan och fortsätta i förvänd galopp. Bytte varv och gjorde samma sak i andra varvet. Men då började hon tappa formen, vilket jag inte gjorde någon grej av alls utan jag bara fortsatte rida likadant. Orkar hon inte, så orkar hon inte. :)
     
    Hade givetvis skrittpauser mellan grejerna. Är jättenöjd med A! Uppvärmningen kunde jag ridit bättre, men dessa "förvänd-övningar" gjorde hon sååå jävla bra! Verkligen jobbade runt och ansträngde sig. Bytte inte en enda gång! Och jag behöver inte "mota" något, utan kunde stötta och underhålla i båda galopperna. Framsteg! :D
     
    Red därefter vårt allra, allra första helt 100% dressyrfokus-pass med Lillisen på samma äng. Han har så jäkla lätt för sig alltså, haha! Mjuk som smör att åka runt på, ostadig i formen (såklart! Har ju inte kunnat "RIDA" honom, utan bara uppmuntrat bjudning nu i ett år) men han tycker det är superkul och kämpar jättebra! Eller ja, kämpar och kämpar... Han var inte ens varm när vi var klara. Suck, haha, men jag var svettig. Vi rullade också på lite blandade volter, serpentiner och fattningar/avbrott i början med fokus lång och låg form. Red igenom LB:1an lite på en höft för att kolla läget, och ja, fokuserar vi bara mer på dressyrjobbet nu så är det helt klart rimligt att starta P&R's till våren. Han vill gärna gå lite djupt och böja ner huvudet för mycket, så det är därför jag vill ha honom lång och låg istället. Red upp honom i mer i formen när vi provade dressyrprogrammet. Ville givetvis inte alls rida så länge då det är stor omställning och jag är rädd om hans inställning (och bjudning), så vi avslutade sedan. Men jag är jättenöjd med honom också, och han var över förväntan att rida måste jag säga. Kul!
     
    Pärla vilade, och var för övrigt på ett tjurigt humör - vilket hon inte brukar vara. Hon var rejält sur på Lillis t ex. Men jaja, det var väl befogat. Mot mig var hon sitt vanliga jag och hon var inte konstig annars, så jag misstänker inga fel utan bara en dålig dag eller att hon inte orkade med Lillis (vem vet vad han ställt till med innan jag kom liksom, höhö). Sa givetvis till henne när jag tyckte hon var för hård mot honom.
     
     

    Bilder i regnet del 6

     

     
     
    Ett av få tillfällen då Aleccis inte alls tyckte att förvänd var någon bra idé, haha, så hon bytte.
     
     
    Halt, och göra om. 
     
     
     
     

    God morgon!

    Igår var jag ute på tur med bilen på småvägar för att leta efter resten av de, för oss, nya gårdar vi fått tilldelade att börja hämta. Så nu är underredet ännu mer skrapat på de ojämna vägarna och avgasröret hänger trots att det är nytt. Mindre roligt. Men skönt att ha tagit en sväng så man har i alla fall lite koll nu när det drar igång.
     
    Förra veckan var det storm en av mina jobbnätter, men det blev - tack och lov - aldrig så illa här omkring. En halvtimme mitt i natten öste det på rejält och hela ekipaget stod och gungade trots att jag stod still och pumpade mjölk. Det var rätt obehagligt faktiskt, men lättade snabbt av som sagt. Hoppas nu verkligen att väder och vint håller sig i schack hela vintern! (Dvs plusgrader och barmark på jobbet, minusgrader och snö när jag är ledig - inte lätt för vädergudarna att göra mig nöjd, haha!)
     
    Idag tänker jag rida två av mina pälsklädda varelser innan det är dags för jobb. Lill och Aleccis är det som går. Imorgon blir det istället Pärlis och Aleccis. På fredag går alla och detsamma gäller resten av helgen, med reservation för ändringar (men helst inte) då jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det eftersom det vankas julbord och samtliga hästar ska gås igenom med massage. Upp i ottan och rida före är såklart min genomgående plan, precis som vanligt.
     

    Avstånd i studsen

    När man ska göra samma sak med fler hästar i olika storlekar så är man lite extra nöjd när ens teori och taktik fungerar. Det har den verkligen gjort för mig!
     
    Planen med Lillis: han ska gå studsen i syfte att få använda hela kroppen, bygga rumpa, aktivera andra muskler i magen - men jag vill inte att han ska backa av. Det ska liksom vara mycket "lättare" för honom än för Aleccis, inte gå tungt och ta emot.
     
    Planen med Aleccis: betydligt tightare studs där hon tvingas komma intill och backa av, komma upp och bygga, bygga, bygga.
     
    Jag ville inte ha alla i ett kör, utan gjorde ett mellanrum mellan dem. Jag byggde studsen med 2,5 meter mellan varje minihinder. Tre studs först, därefter 8 m (3 trånga, eller 2 normala, för Lill och 2 trånga för A) och sedan fyra studs igen med 2,5 meter mellan. Flyta på för Lill, backa av Aleccis. (Det hade ju varit betydligt knepigare att lösa om det var tvärtom, haha.)
     
    Och så blev det perfekt! Det lär nog bli lite väl trångt om jag höjer, men vi får prova oss fram lite. Till Lill kommer jag inte höja utan han får rulla över dem som de är. Däremot tänker jag låta honom fler och fler gånger över dem.
    Från ena håller, och från andra hållet.

    Så himla bra, bra, bra!

    Min plan med min svarta lillhäst igår var att låta honom rulla över studsen en sisådär 5 gånger. Första gången hade jag varannan upplagd, och varannan på marken; från vänster 1 uppe, 2 nere, 3 uppe - 8 m - 4 uppe, 5 nere, 6 uppe, 7 nere. Han gjorde det super! Byggde på och la upp även nr 2, byggde därefter upp även nr 5 och la även upp 7 inför sista svängen. Alltså, han gjorde det verkligen sååå bra! Jag trodde inte att jag skulle kunna lägga upp alla (därav att jag började försiktigt och byggde på), men det var ju inga problem! Någon föll någon gång, men så är de ju så svinlätt att de blåser omkull när det blåser. Så jag är helnöjd med honom. Han fick sedan fortsätta en runda i skogen med innan vi red hemåt, för jag hade tid att döda och han hade inte ens blivit varm. Öööh, inte så lätt att få bort den där jävla magen, haha! (Kan ju inte strypa matintaget mer, tyvärr.)
     
    Jag är säker på att det är hans "o-stressiga" personlighet som gjorde detta så lätt för honom. Han bjuder själv och spetsar öronen, men sen hinner han liksom med att lyfta på fötterna och skuttar igenom som han aldrig gjort något annat. Blir det för stressat hinner de ju inte med, och framför allt inte när det bara är lite klena pinnar som inte alls behöver respekteras det minsta, om man säger så.
     
    Därefter gick Pärlis och Aleccis. Ida red Pärla och jag Aleccis. Inget direkt att säga om det, då det gick bra.
     
    Idag var det Aleccis tur att hoppa studsen. Och när vi värmde upp kände jag en sådan glädje och tacksamhet! Vi har verkligen ridit ihop oss och är ett team, hon och jag. Vi busade runt på några ängar som "hänger ihop" och jag gjorde tempoväxlingar; ökade, minskade, la på ytterben och skarp vändning - så gjorde vi en stund och vi båda hade jätteroligt! Sen lät jag henne hoppa över en stenmur, höhö. Vi var i ett sådant jäävla fälttävlansmood, båda två. Det kändes som att om vi hade gjort en terrängstart så hade det gått bättre än aldrig förr! Hon låg på, dock i balans, men var inte stark och när jag gav henne tyglarna då jag klappade om henne med båda händerna så ökade hon inte ens(!), jag hade en bra, stabil, stark sits med bra bål. Det kändes så lätt och så roligt! Sedan skrittade vi en stund innan vi gav oss på studsen. Inte perfekt uppladdning till trånga studs direkt att busa runt vind för våg på en äng, kanske, hahaha, så det kunde ställa till det. Men jag såg det bara ur den vinkeln att då får jag helt enkelt rida bättre.
     
    Aleccis gick alla studs direkt från början. Jag tänkte att hon skulle gå betydligt fler vändor fram och tillbaka än Lillis, så snarare rulla över dem en 20-gånger eller så. Aleccis är heeelt brutalt snabb i sina fötter och hon bara tjoff-tjoff-tjoff så studsade hon igenom, med stenkoll på varje fot. Jag vet ju att hon är grym, men jag blev imponerad ändå. Red fram och tillbaka några gånger. När det gick lite för fort in så åkte någon pinne, men med tanke på uppvärmningen, trångheten, småpluttpinnarna och hur sällan vi sysslar med sådan här typ av träning så gick det över förväntan! Trodde jag skulle behöva sitta av betydligt mer och lägga upp grejerna igen. Min plan är att försöka göra det lite mer extremt = höja (på något vis? Stubbar är inte så höj- och sänkbara), så småningom men inte idag. Däremot la jag upp krysset ("hinder" nr 1) så det också blev ett "räcke", vilket jag tyckte skulle bli för högt för Lillis då de stubbarna är närmre 70-80 höga och det blir lite extremt för honom att komma på studs på det. Men la upp det till Aleccis och red höger till vänster, så den kom sist, och hon ba; tjoff, tjoff, tjoff och så snabbt som attan upp och över. Imponerande. Hade gärna kommit några gånger till (hade kanske kommit ett 10-15 tal gånger på serien totalt), men hon gjorde det såå bra att jag inte ville riskera att vi skulle göra det sämre. Nästa gång ska jag däremot utmana oss lite mer.
     
    Därefter gick Lillis och Pärla. Idag var det Felicia som red Pärla. Lill var trevlig. Han tyckte inte att vi var klara när vi skrittade hem så han tog ett varv runt en åker också. Haha, knäppis!
     
    Jag var fräck nog och frågade om vår granne, som var ute med hunden, kunde filma mig och Aleccis lite så la upp det på instagram. Så snällt! Detta är alltså en av de första gångerna, och alltså inte riktigt den bästa. Vi har hoppat höger till vänster, och vänder för att hoppa åt andra hållet. Syns inte så jättetydligt, men bättre än inget.
     
     
     
     

    In action. 👌 #studs #skog #forest #horse #training #gymnastik #showjumping #onedaywewillcompeteintheolympics 😏

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Dec 1, 2015 kl. 2:02 PST

    Bilder i regnet del 5

     
     
     
     
     
     
     
    Jag provade att rida i lite förvänd galopp (på en oval), så det är bilderna nedan. I ena varvet kunde jag följa med bättre och liksom underhålla "rätt galopp", medan jag måste sitta emot och vakta/mota så hon inte byter i den andra. Häftigt (knöligt ordval) att märka sådana skillnader, men inte roligt att behöva hålla i henne så pass. Jag märker väl hur jag blir så "illa tvungen" att rida tydligare med mer i handen, mer framåttänk osv just eftersom jag har så dålig tajming i min ridning. Bättre tajming = trevligare hjälper. Givetvis blir det bättre även när hon blir starkare.

     
     

    RSS 2.0