• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Pärla 2855

     
    Pärla bär mitt hjärta. Många av oss ryttare där ute har "den där" hästen. Hästen, som genom att bara finnas, bär halva ens värld och lite till. Pärla är min kära själsfrände. Den viktigaste jag har. <3
     
     3 september 2006 tog hon sina första steg på gården. Hos mig. Då var hon 16 år gammal eftersom hon är född 1990. Hon är efter Sindarve Tulling 143 undan Pia 2429 och Bure 53 är hennes morfar. Jag lånade hem henne "i brist på annat" - hon var tillräckligt stor för att jag skulle kunna rida henne (dvs större än hästägarens welsh mountainponnyer som jag vuxit ur) och jag hade aldrig tidigare ridit en fjording så det var liksom bara en kul grej. 25 april 2007 var första dagen hon andades luften som VÅR häst. 19 juni 2010 blev hon överskriven på mig.
     
    När hon kom var hon väldigt överviktig och hade riktigt dålig kondition. Hon svettades ihjäl emellanåt och vi kämpade på. Minska vikten och öka konditionen. 2008 gick hon ner lite väl mycket över vintern, men annars har hon generellt hållit god form sedan jag jobbade ner henne första gången. Över vintern och våren brukar hon vara större, sen blir hon bättre på sommaren och hösten. Sådär pendlar det litegrann, en för att vara ett lättfött kallblod är jag nöjd ändå - för det är inte direkt så att jag anstränger mig med uträknad foderstat och pulsmätare i ridningen direkt ;)
     
    Bilden nedan är tagen några dagar efter att jag lånat hem henne.
     
     
    Pärla är en maxad c-ponny med sina 139,5 cm. Hon har tidigare startat LA hoppning och är inkörd. Ni vet remmalag, de där rejäla långa tursitvagnarna på Visingsö? Pärla har dragit sådana. Och så hände det en olycka en gång. Parhästen hon drog med blev rädd för en buss, så de stack. När jag pratade med Pärlas uppfödare sa han, med tryck i rösten; "men det var inte Pärlas fel." Men olyckan har förföljt kommande ägare som aldrig vågar spänna för henne efter det. Däremot köpte jag sele och rockard och så spände vi för henne. Hon gjorde det som att hon aldrig gjort något annat! Innan det så hade vi ett par vintrar tolkat bakom henne - och vad hon har älskat det!
     
    2007 startade vi vår första tävling. Den första var en klubbtävling där det blev pannkaka av alltihop. Jag glömde vägen och hoppade fel hinder. I oktober samma år startade vi vår första lokala tävling - i Lenhovda. Vi låg såå bra till men jag klantade mig och räknade fel och trodde vi var på väg till tionde hindret när vi i själva verket precis hoppat det och skulle till elvan. Eller om det var elvan och vi skulle till tolvan, strunt samma. Det är oviktigt. Vi fick massa tidsfel i omhoppningen. Av orutin var det svårt att ladda om, och jag hade svårt att minnas banan till nästa klass. Vi startade klubbmästerskapet lite senare i klubben vi gjorde vår gemensamma debut och vann.
     
    I april åkte vi till Lenhovda igen och denna gång tog vi revansch! Vi vann LC:n och även LB:n! Det var extra roligt då det var bedömning A1:a med höjd omhoppning som låg på 100 cm. Vilken dag! Vi fortsatte hoppa klubbtävlingar på tidigare nämnda klubb och ja, vi var stadiga. Vi vann ofta hos dem. Bästa Pärla! :)
     
    Vi tävlade även lokala tävlingar och några regionala. Tillsammans tog vi ett par vinster men flera placeringar i LC och den segern i LB plus ett par placeringar. Vi var uppe på 100 cm på p&j's, eller ja, clear rounder på den tiden, men fick inte riktigt till det. Där var hennes gräns - och hon var ju inte ungdom ens när jag lånade hem henne. En felfri runda på 100 cm gjorde vi, men oftast föll någon bom eller så fick vi stopp. Oftare stopp en bommar som föll, ärligt talat. För hon må vara en tung häst, men hon hoppar med god teknik och hon har alltid varit väldigt rädd om sig.
     
     


     


     
    Detta med att hon är rädd om sig var snart en fördel som blev en nackdel. När hon tvivlar på sig själv så stannar hon. Och när hon började stanna började jag tvivla. Då kunde jag inte längre stötta henne ärligt och vi föll djupare och djupare i den där gropen. Förutom 2012 - där hade vi vårt absolut allra, allra bästa år! Hon var kanonfin från början till slutet! Inte ett enda stopp på hela säsongen; men antingen föll någon bom eller så var vi felfria. Men det var inte så konstigt; när hon gick uppåt igen, ur gropen, så följde båda våra självförtroenden med och vips var vi starkare än någonsin tidigare. Problemet var bara att jag var för gammal för att starta, så vi gick avd B - men siktade mot Fjord-SM. Hon var i sin bästa form någonsin hos mig och vi föll igång friskt inför SM:et. Då... två veckor innan så drar hon på sig en senskidskada. Svullen, halt - och för oss; lång vila med ännu längre och försiktigare igångsättning. Det var tufft. Vi hade behövt det. Behövt starta, för vårt självförtroende, och för att någonstans visa att vi kan. Vi kan ändå. Trots att hon har lång man.
     
    För vi åkte på SM redan 2008, men jag har ridit alltid mer på viljan än fysiken och tyvärr aldrig matchat formtopparna, tillsammans med dålig jävlar anamma och ostadiga nerver så tog vi oss inte runt. 2013 åkte vi igen. Vilket egentligen var dömt att misslyckas redan innan, men jag ville så gärna... Dock kan ingen av oss trolla, och utan att vi egentligen hade där att göra så försökte vi. Optimisten inom mig krigade sig blodig, men det höll inte. Vi tog oss inte runt då heller. Vi vann dock JLFFs KM ett par gånger, och startade klubbdressyrer med ganska dåliga resultat - 57-58% som bäst.
     
     Vi höll igång och hoppade några P&Js innan jag senare la mina tävlingsambitioner med henne på hyllan. 2013 gjorde vi vår sista start över 90 cm - som vi faktiskt red felfritt så vi slutade på något vis ändå med flaggan i topp tycker jag. Hon var då 23 år gammal.
     
    Sedan dess går hon hemma. I början i samma utsträckning som tidigare; dvs helst varje dag, men oftast sex dagar i veckan. Det är bara nu det senaste året, som 25-åring, som jag låtit henne trappa ner litegrann och nu går hon ungefär varannan dag; ibland mer men sällan mindre. Min "bonussysterdotter" Felicia, rider henne emellanåt (hon började när hon var 3, och är nu 9 år) och startar lite P&Js ibland med henne. Granntjejen Ida rider Pärla en gång i veckan och har också fått starta henne på en P&J.
     
    Pärla är en sådan häst som man kan låta precis vem som helst att rida. Hon är stadig och det är inte mycket som får Pärla är balans, så att säga. Hon är tyvärr skotträdd och hatar att bli klippt, dessutom är hon inte förtjust i att åka transport men hon går alltid rakt på. Däremot har vi ett problem med att hon kastar sig ur. Men även om hon är lugn och trygg har jag under alla år varit mån om att träna explosivitet med henne så hon ska vara rapp och lyssna snabbt. Det är en färskvara och det märks direkt om det är jag eller någon annan som ridit henne de senaste gångerna när man sätter sig på henne. Även om hon inte är snabb så lyssnar hon snabbt på hjälperna - det är därför som t ex Felicia känner sig så trygg på henne. Hon är ju lydig, på så vis. Pärla äter - utöver gräs/hösilage, havre och vatten - glukosamin. Detta trodde jag inte alls på, men det har verkligen gjort underverk. Hon är mjuk och fin i kroppen idag.
     
    Exteriört sett så har hon lång rygg är lågställd. Den långa ryggen har tyvärr börjat "ta stryk" nu på äldre dar. Hon orkar inte riktigt hålla upp den längre utan den "ramlar ner" i form av en svank. Men så är hon ju hela 25 år också.
     
    Bilden nedan är från maj 2015, men då ställde hon upp sig bra, och i uppförsbacke så då ser hon inte så svankig ut. Ärligt talat ser hon ruskigt bra ut för att vara 25.
     
     
    Mina framtida "planer" med Pärla är att hon aldrig någonsin kommer flytta ifrån mig, såklart. Jag kommer inte heller låta henne bli ett ruckel utan den dagen hon börjar falla isär och bli rejält försämrad fysiskt så kommer jag ta bort henne. Det kommer bli tufft, men jag vill inte minnas henne som ett vandrande lik, utan hon ska få somna in när hon fortfarande mår så bra som möjligt. Tills dess motioneras hon så ofta jag hinner. Av förklarliga anledningar är hon inte högst på min prioriteringslista över hästar som ska motioneras, men hon går tillräckligt mycket för att hon ska kunna gå normala pass med mina andra hästar och även kunna starta P&Js när någon önskar starta henne. Så ja, jag har rätt höga krav på kondition ändå - och hon har bra kondition med tanke på åldern.
     
    Varje dag är jag glad och tacksam över att jag just hållit igång henne under alla år. Jag tror att det är just nu jag räknar på dagarna med henne - som jag "vunnit", tack vare just det slitet.
     
    Pärl, Pärlis, Pärlahäst, Hjärtis, Hjärt, Hjärtegull, Hjärtat, Pärlefluff, Plutt, Gullis osv. Hon har under åren haft måånga smeknamn, men dessa är de "moderna", som jag använder just nu, haha.
     
     
     


     
     
     
     
     
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.