• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • En sista skvätt

     
     
     
    Sitsen... som sagt. Helt förskräcklig!

    Bästa joggen!

    Idag börjar två nattveckor, vilket innebär ridning innan dess. Men först var det besök hos tandläkaren - fortfarande inga hål, och då kan jag fortsätta räkna mitt hål-fri-rekord. Just nu är vi uppe i 24 år som hålfri. Rätt gött - och jag har med andra ord inga som helst bekymmer med att gå till tandläkaren. Det är varken dyrt eller psykiskt jobbigt. :)
     
    Lillis var först ut! Byn först och sedan en sväng dressyr. Känner att det är dags att trappa upp lite till och först kändes han väldigt... valpig, vinglig och ostadig. Men efter några varv när han själv förstått vad det handlade om så blev han riktigt trevlig! Fortfarande valpig och vinglig emellanåt, men lite stadigare i alla fall.
     
    Därefter tog jag ut Aleccis på en joggingtur lugnt och fint i alla gångarter efter gårdagens tävling. Förväntningarna kan aldrig vara superhöga när man "bara" tänkt jogga den där hästen, för det är lätt hänt att det inte bara blir en "lugn jogg" utan det finns tendenser för att hästen till träna kondition och att vi lätt hamnar i någon tråkig dragkamp. Men inte idag! Shit vad fin hon var! Idag var hon lugn och fin genom hela passet, så vi kunde hålla oss till den där joggingen <3 Underbara häst! Till och med högergaloppen var avslappnad och hon kom till ro! ALLTSÅ! :') Så glad över så lite. Men det är så nyttigt att kunna rulla runt lite med och inte alltid behöva ha delade åsikter om vad vi ska sysselsätta oss med mellan träd och grusvägarna. Lite drog hon faktiskt på en gång i högergaloppen, men då gjorde jag bara en halt och så började vi om. Då satt den. Trots att det var vid den helvetiska hem-backen där hon ALLTID är svinjobbig och ska dra iväg. Men inte idag. Lugn och fin, rund och kom till ro. Guld att sitta på!
     
    Nu kokar potatisarna, fisken är i ugnen och den kalla såsen står i kylen. Snart är det dags för jobb och jag ska, under de längre transportsträckorna, fortsätta lyssna på talboken jag lånat från biblioteket.
     
    Båda bläsarna efter dagens respektive arbete.
     

    Resultat från Aneby med Aleccis

    Aneby alltså, en regional tävling där vi startade 110 och 115. Min högra hand Ebba följde med, lika glad som vanligt trots förkylning. Hon är bra hon. Ställer minsann alltid upp! :D
     
    Inför första klassen var Aleccis rätt het på framhoppningen. Då plockar jag ihop henne så hon blir kort och "hoppig", hemskt markbunden och får dålig galopp. Men detta tänkte jag inte på förrän efteråt. Då tänkte jag mest på att försöka komma bra på hindren, inte krocka med/vara i vägen för någon och att förbereda oss för inför vår start; dvs lugn och andas. Ofta, och djupa andetag. Försöka komma in i en mental balans som är lite av en annan värld än min vanliga stressvärld. Det kändes SÅ bra. Jag gick banan och fick en jättebra känsla. Likadant på Aleccis. Mitt lugn och andningen kändes som den skulle vara till vår fördel - framförallt med tanke på hur Aleccis var för dagen. För även om hon var kort och ryckig i galoppen (pga min ridning), så var hon klockren på hinder på framhoppningen. Positiv, bjöd, hoppade bra osv. Inget att klaga på så långt. Vi fick till samtliga anridningar och språng.
     
    110 cm A:0/A:0
    Den bra känslan förföljde oss in på banan och jag hade verkligen ett så mycket bättre utgångsläge än vi haft på länge - sett till denna mentala balans jag gått in stenhårt i att sätta idag. Styrde mot första hindret, precis som jag nyss gjort ett flertal gånger på framhoppningen. Exakta likadant, med exakt samma häst. Vi närmar oss och hon slänger sig åt sidan. VAD FAN?! Jag blev så jävla besviken. Varför gör hon så?! Varför? Vad fan ska jag göra där och då? Som en blixtjävel från klar himmel. Behöver jag ens nämna att vi såklart red felfritt efter det sedan? Däremot var känslan som bortblåst. Jag tog verkligen åt mig så mycket av det där att jag glömde allt vad bra ridning heter och vi trippade runt där i någon kort, minigalopp och det ser förjävigt ut. Jag drar och sliter inte i henne i alla fall, om man ska vara glad för något. Men jag var riktigt besviken efter den rundan. Platt jävla fall. 4 fel på hinder + 4 tidsfel.
     
     
    Ny klass, nytt försök. Hon var fortfarande spänd  - som hon blir när hon är het - på framhoppningen, och dessutom fick vi aldrig in något direkt flyt i vår uppvärmning här... Jag kom i "ofas" med andra ryttare och diverse medhjälpare skänkte till knähöjd och höjde till en bra bit över tävlingshöjd om vartannat och det var svårt att komma intill och hoppa. Därför blev det lite fler språng än vi egentligen hade behövt, men jag försökte kunna rulla trevligt mot hindren, vilket som sagt var svårt. Aleccis var dock positiv och bjöd på som tusan mot hindren och kändes ren och fin i sprången ändå.
     
    115 cm A:1a
    Nu bestämde jag mig för att sätta lite mer tryck i henne mot ettan, men innan dess ville jag göra en halt. Så det gjorde jag. Satte igång galoppen och styrde mot ettan. Men hon flöt iväg och stod emot sådär i sidled som hon gör när hon ska stanna och vad gör man då? Försökte rädda med mer ben, OCH stöd men även två smackningar. Nej tack, sa hästen. Förbannade jävla skit. Exakt samma sak IGEN. Kom igen och gissa tre gånger - NOLLA. Dessutom var det min favoritbedöming, så det var extra surt. Jag hade gärna gått in och hoppat omhoppning också. Men tillbaka till andra försöket. Efter det så bestämde jag mig ändå för att försöka göra en bra runda. Och det gjorde vi! Vi hade bra flyt, självförtroende och fick en bra känsla hela rundan igenom. När vi gick ut från banan var jag denna gång nöjd ändå, trots allt. 4 fel på hinder + 3 tidsfel.
    PS. Jag drog och slet inte i henne i denna klass heller - och inte på hela dagen faktiskt. Framsteg! ;)
     
     
    Om man inte räknar P&J så var det vårt bästa resultat i 115 hittills. Men även om man räknar samtliga rundor (även P&J) så var detta faktiskt den bästa om man ser till känslan.
     
    Nu ska vi träna på att hoppa massa "första hindret"/starter - hur fan det nu ska gå till..? Aja, det blir ingen träning på tisdag, men på söndag blir det pay & jump - DÅ JÄVLAR SKA STARTERNA SITTA, så enkelt är det bara. :)

    Fler dressyrbilder

     
     
     
     
     
     
     
     
     

    #dressyr

    Japp, dressyr i kohagen - det var vi och kobajsarna. Tur hon var broddad - annars hade vi väl halkat omkring där hejvilt då det dessutom lutar överallt, haha! Vi var på en liten plätt där vi red runt, runt typ och kände på henne och försökte få henne så lösgjord jag kunde på egen maskin. Men fan vad svårt det är utan tränare på backen!
     
    Däremot hade vi ett helt okej pass ändå. Sett till framförallt att vi var på en öppen yta med inte bara gräs utan en fet galoppbacke bredvid oss. Den lät vi dock bli ;) Min dressyrtränare vill att Aleccis ska acceptera bettet och jag måste generellt ha bättre timing i min ridning så ja, det är det jag kämpar med. Vi börjar verkligen på ruta ett och så tar vi myrsteg framåt. :)
     
    Dock kräks jag lite (eller rätt mycket, ärligt talat) över min vedervärdiga sits och vad jag gör mot min kropp - dvs misshandlar den med på tok för mycket skräpmat. Inte vackert! HAHA >:'D
     
    Hinner inte redigera dem, så slänger bara upp dem som de är. Tips på hur fasen man ska komma ihåg att räta upp sig mottages tacksamt!
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Tankar om Tingsryd

     
    Jag fick denna kommentar igår. Det jag inte förstår är bara; om man blundar - så finns det inte, eller? Dvs, om jag inte lägger upp en film från en tävling så har den starten aldrig hänt? Njae, jag ska inte sälja Aleccis så jag behöver inte dölja våra urusla dagar - eller starter. För det var det; just den starten är en av de värsta vi gjort på länge. Kontrollen är under all kritik och ridningen är extrem då jag inte fick igenom något förrän jag - slet. Det är varken okej eller trevligt att se på, och definitivt inget jag strävar efter. Sedan hoppas jag verkligen inte att någon använder mina filmer som utbildningsmaterial. ;)
     
    Däremot så är jag starkt för att man inte ska hylla allt och alla oavsett vad denna sysslar med (t ex som folk som rider med pessoabett och graman - vilket än så länge är det mest brutala jag hittills sett idag, och klockan är bara 09.45) så det är BRA med kritik. Detta var bara en tråkig runda - som jag ger vem som helst chansen att insepektera, och hata. Vi är inte särskilt jämna, men ju mer Aleccis startar desto bättre blir hon. Nu har vi haft skador i sommar så detta var första tävlingen på ett tag och då är hon inte så rolig att rida. I morgon gör vi ett nytt försök! :)
     

    Broddat hästen i onödan

    Igår på eftermiddagen fick jag ett tråkigt meddelande; pay & crossen var inställd pga för få anmälda. Så typiskt! Och jag som till och med hunnit brodda hästen... (Ja, det är nästan det som känns mest irriterande, haha.) Fördelen är dock att jag kan rida igenom henne en dag till - för det kände jag igår att det egentligen behövdes. Funderar på att ge det ett försök att hålla till på en åker - dvs få användning av broddarna innan jag tar av dem igen, höhö.
     
    Ingen av de andra ska gå, så det blir lugnt i stallet. Men innan dess ska jag leka med en kompis. Jag vet inte vad vi ska hitta på - men antagligen fika tårtor; för det är väl typ vad vi brukar göra.
     
    Den dagen... <3 Wow!

    Flow

    Stoppa pressarna, kors i taket och se på fan! Jag har ridit alla hästar som ska gå (Pärla är inte helt ren fram, så red bara de andra båda) och jag hann även brodda Aleccis. Så nu är hon redo om fötterna för morgondagen!
     
    Dessutom ligger jag till himla bra i tid! (Därför satte jag mig här så jag ska få stressa sedan, eller hur var det nu? Haha, ja, tidsoptimisten hinner alltid göra hundra saker extra. ^^)
     
    Frukost nummer två och ett besök i duschen - sedan är jag redo! Blir kul att se Emilia igen och även kolla på snygga lastbilar på Mantorp. Jag kan inte heller låta bli att vara lite extra nöjd över att vi åker nu idag, dvs på fredagen, för då lär det vara minst folk = me like!
     
    Imorgon åker vi till Vissmålen!
     
     


    Brumbrumhäst

    Efter jobbet red jag Aleccis. Dressyr idag. Började okej, var lite surt på mitten så att säga, men blev bättre i slutet. Inte den fantastiska känslan som på senaste dressyrträningen och fan vad svårt det är när ingen står på marken och påminner/skäller ;) Men det gick ändå hyfsat. Hon är lite tråkig i höger varv emellanåt, men det ligger lika mycket hos mig som hos henne. Min tanke är att hon ska kollas i munnen framöver, och jag tycker det är dags att checka av henne från en ET's ögon. Men båda detta måste jag skjuta fram en månad för att komma ifatt från min "lönlösa" (ordagrant) sommarmånad och eftersom det inte är akut väntar jag lite till så saker och ting görs i rätt ordning - pengar först, tjänster sedan. (Y)
     
    Därefter red Ida Pärla och jag Lillis. Lillis var inte lika fin som han varit och han jobbade stenhårt på att visa sin lite eh, jobbigare sida om man säger så, haha. Ungefär hundra gånger tuggade han på Pärlas pannband på tränset som hängde, enligt honom, precis lagom nära munnen. Kanske inte hundra gånger, men säkert ett tiotal! Envisa busponny! ;) Uppifrån var han på ungefär samma humör. Imorgon ska vi ut och GASA! Tycker han har lite småtråkig bjudning för tillfället. Han gör det han ska och gör övergångar/avbrott precis när man ber honom, och han är inte slö eller seg, men jag vill ha ännu mer sug i honom. Pärla är himla fin att se från sidan, och hade jag fått bestämma hade Ida ridit henne varje dag haha ;D Jag gillar hennes ridning och dessutom är hon så liten så det belastar inte den gamla hästen knappt någonting känns det som. Men riktigt så fungerar det inte i verkligenheten. ^^
     
    Har suttit och kollat på försäljningshästar på hastnet; både annonser och filmer, men även random tävlingsfilmer på youtube - samt mina egna. Kommit fram till att Aleccis var sjuuuuukt fin här nedan, och det var en av våra jämnaste och snyggaste rundor någonsin. Jag gjorde en miss där jag inte blev klar innan hindret, men annars har vi bra samspel rundan igenom. Ingen direkt gas i omhoppningen heller, utan bara välja vägar och försöka flyta på. Så himla fin. Och så fantastiskt lugn! (Därefter kollade jag på "hej-kom-och-hjälp-mig-rundan" i 110 i Tingsryd från sist. HAHAHA, rätt stor skillnad om man säger så - och tyvärr inte till det bättre.)
     
    Min utomhus-häst har säkert blivit en inomhus-häst. Det märker vi när det är dags för inomhussäsong igen. Utomhussäsongen har inte direkt gett samma känsla hittills.
     

    Mimikry

    Jag är en sådan som hittar en ny låt - och sen går den på repeat dynget runt på högsta volym (Y) Just nu kan jag inte låta bli denna;
     
    (Finns studioversion på spotify ^^)

     Gillar rösten stenhårt!
     
    Minns ni Hjalle och Heavy som blev kända genom "På rymmen" både första och andra säsongen? De gjorde bland annat "Folkrace" och "Mer och mer och mer". Mimikry är deras band (Heavy på trummor och Hjalle som sjunger) och deras mest kända låt är "En flicka som är stark". Jag gillar även "Min sång" och "En kungens man" (cover på Björn Afzelius låt - men de gör den mycket bättre, haha), utöver "Alderland" då.
     
    Så, ska någon med som sällskap på jobbet är det bara att räkna med att den går minst ett femtiotal gånger/pass. Jag har dock räknat ut att jag hinner höra den 188,5 gånger på ett arbetspass om jag ligger i ;)

    Gårdagens hoppträning

    Säsongens första hoppträning är avklarad - och som jag längtat! Jag var så sugen och taggad men ändå en lite, lite nervös nästan. Grejen är ju att Aleccis varit rätt het den senaste tiden och vårt samspel har varit ganska långt ifrån klockrent. Och jag vill ju rida bra på träningen så vi får ut så mycket som möjligt av den. Jag hade egentligen inte tänkt att dra den långa versionen, men eftersom jag vet att minst en hemskt gärna vill ha en version med extra, extra allt (HAHA ;) ) så får jag väl krysta ut så mycket som möjligt.
     
    Vi hoppade bana med långa anridningar, för att träna ögat, och en distans, 21,5 m - fem galoppsprång. Nu är ju banan nästan mer kvadratiskt än rektangulär, men vi började med att hoppa fram på ett räcke med galoppbom som stod i mitten på kortsidan. Två språng var, därefter fortsatte vi över en oxer i mitten på långsidan. Därefter byggde vi på ytterligare och kom på ett, två samt ett räcke på diagonalen. Där fuskade jag först och lät Aleccis hoppa och landa lite snett och vika av vänster i landningen. Nästa gång var jag noggrannare och hon hoppade och landade rakare. Efter räcket byggde vi på både distansen räcke-räcke på andra långsidan samt en kombination räcke-oxer på den andra diagonalen. Denna bana hoppade vi en gång, och sedan avslutade vi över hinder på 110-120 cm. Då fortsatte vi höger efter kombinationen och hoppade räcket (på diagonalen, även nr 3) åt andra hållet, och tog sedan oxern på långsidan (även nr 2) och avslutade över räcket (även nr 1) även dem då "bakifrån".
     
    En liten "uppvärmning" (inför hösten) där det märktes att han ville kolla av oss och hästarnas form efter sommaren. Han sa att Aleccis hoppade rent och fint, men har återigen börjat hoppa lite för snabbt över hindren. Detta vet jag om och tycker är tråkigt, men tyvärr "blev det så" efter hennes båda vilor + igångsättningar som gjort henne vääldigt hoppsugen - och jag har inte löst det på ett lugnt sätt, utan "besvarat" henne genom att mer eller mindre hänga med, och sedan nu då försöka återfå lugnet och kontrollen = ridningen har blivit av och på, ryckig och stressad.
     
    Men ganska tidigt in i träningen viftar Lasse med sitt trollspö, säger de magiska orden *hokuspokus* (eller, översatt till svenska; "medverka - inte motverka", "lugn" och "andas"). Rent konkret betydde det att jag släppte ett-två hekto (höhö, köpte två hekto medwurst häromdagen och jämför med det HAHA) i tyglarna och försökte "jobba med", istället för "jobba emot". Låter förjävla enkelt alltså ;)
     
    Hästapållen var GULD! Relativt lugn, kanonkänsla och hon var finare än hon varit på flera månader! *emoji med hjärtanögon* :D Supernöjd med henne <3
     
    Däremot finns det ett problem som Lasse direkt satte fingret på. Egentligen något jag vet om och som jag alltid jobbat med, men som jag lyckats glömma bort igen. Jag berättade om vår 120 debut som gick skit och ba; "många höga hinder på raken får mig att fega ur". Lasse: "det är för att du kommer upp för sent efter hindren och när det är distanser är du uppe så sent att du bara hinner se att du inte hinner kunnde påverka och ser bara att det kommer skita sig. Du måste komma upp tidigare - detta gör de genom att bli starkare i bålen; så börja träna situps". (Obs; fritt citerat då jag inte minns ordagrant men typ så)  Ja, jag MÅSTE lära mig att komma tillbaka snabbare efter hinder. Och från och med nu ska det situps:as så det står härliga till! (Och så måste jag sluta kasta fram mitt överliv över hindren..!)
     

    En liten tanke

    - Pay & cross dagen innan tävling, är hon helt pantad eller?
     
    Ja, det är frågan, haha. Men jag vill så gärna starta och det var sista för säsongen i Vissmålen, och dessutom är jag ju ändå ledig. Fördelen är att vi får se fler hinder/hindertyper vilket alltid är nyttigt, och en annan fördel är att det ju inte är den hektiska hastigheten man ska upp i och härja. Sist var det ingen maxtid, utan man körde på i sitt race. Därför är MIN plan och tanke att ta det LUGNT. Vi ska rida som ett relativt vanligt pass, som om vi var hemma. Rulla på i trevlig galopp; framåt, utan att "springa". Det ska inte bli stressigt, inte okontrollerat och det ska kännas som en rimlig uppladdning, trots allt, inför söndagen. Sedan får vi se om det fungerar eller inte. Jag tror jag lär ha att göra i Aneby ;)
     
    Dessutom är ju inte hindren i sig höga, utan det är snarare en fråga om att samla rutin inför vår andra fälttävlan - som är planerad nu i höst. Yeahaa!
     
     

    Vuxenpoängsbonus!

    Jävlarrr så mycket vuxenpoäng jag fått idag! (Y)
     
    Jag gick upp vid 06 och åkte ut och red Lillisen. Var inne till 09 och gick och la mig för att bunkra sömn inför den kommande mindre sömnbristen inför morgondagen. Därefter var jag lite segstartad innan jag drog igång hemsysslorna medan det, dessvärre, regnade ganska intensivt utanför. Jag tvättade jobbkläder, vek annan tvätt, diskade, betalade räkningar och dammsög. Tror det var allt..? Inget speciellt för någon annan kanske, men jag är latmasken själv så tycker det var bra jobbat minsann, haha! Däremot var jag lat nog och köpte mig en sallad från favvopizzerian. Inga pluspoäng där inte, men får väl offra dem.
     
    Nu börjar det dra ihop sig för hoppträning! Äntligen! Jag har längtat hela dagen och är sjukt taggad, haha! Om jag känner mig själv rätt så kommer det snarare stjälpa än hjälpa så jag ska försöka lugna ner mig lite. Jag ska även försöka göra mitt bästa och rida BRA idag - på min, med största säkerhet, galning till häst. Ju bättre ridning - desto mer får vi, såklart, ut av träningen. Så jag måste verkligen komma ner i bättre mental balans, så att säga.
     
     
    Lillis i morse, när det var betydligt bättre väder.

    Pärla 2855

     
    Pärla bär mitt hjärta. Många av oss ryttare där ute har "den där" hästen. Hästen, som genom att bara finnas, bär halva ens värld och lite till. Pärla är min kära själsfrände. Den viktigaste jag har. <3
     
     3 september 2006 tog hon sina första steg på gården. Hos mig. Då var hon 16 år gammal eftersom hon är född 1990. Hon är efter Sindarve Tulling 143 undan Pia 2429 och Bure 53 är hennes morfar. Jag lånade hem henne "i brist på annat" - hon var tillräckligt stor för att jag skulle kunna rida henne (dvs större än hästägarens welsh mountainponnyer som jag vuxit ur) och jag hade aldrig tidigare ridit en fjording så det var liksom bara en kul grej. 25 april 2007 var första dagen hon andades luften som VÅR häst. 19 juni 2010 blev hon överskriven på mig.
     
    När hon kom var hon väldigt överviktig och hade riktigt dålig kondition. Hon svettades ihjäl emellanåt och vi kämpade på. Minska vikten och öka konditionen. 2008 gick hon ner lite väl mycket över vintern, men annars har hon generellt hållit god form sedan jag jobbade ner henne första gången. Över vintern och våren brukar hon vara större, sen blir hon bättre på sommaren och hösten. Sådär pendlar det litegrann, en för att vara ett lättfött kallblod är jag nöjd ändå - för det är inte direkt så att jag anstränger mig med uträknad foderstat och pulsmätare i ridningen direkt ;)
     
    Bilden nedan är tagen några dagar efter att jag lånat hem henne.
     
     
    Pärla är en maxad c-ponny med sina 139,5 cm. Hon har tidigare startat LA hoppning och är inkörd. Ni vet remmalag, de där rejäla långa tursitvagnarna på Visingsö? Pärla har dragit sådana. Och så hände det en olycka en gång. Parhästen hon drog med blev rädd för en buss, så de stack. När jag pratade med Pärlas uppfödare sa han, med tryck i rösten; "men det var inte Pärlas fel." Men olyckan har förföljt kommande ägare som aldrig vågar spänna för henne efter det. Däremot köpte jag sele och rockard och så spände vi för henne. Hon gjorde det som att hon aldrig gjort något annat! Innan det så hade vi ett par vintrar tolkat bakom henne - och vad hon har älskat det!
     
    2007 startade vi vår första tävling. Den första var en klubbtävling där det blev pannkaka av alltihop. Jag glömde vägen och hoppade fel hinder. I oktober samma år startade vi vår första lokala tävling - i Lenhovda. Vi låg såå bra till men jag klantade mig och räknade fel och trodde vi var på väg till tionde hindret när vi i själva verket precis hoppat det och skulle till elvan. Eller om det var elvan och vi skulle till tolvan, strunt samma. Det är oviktigt. Vi fick massa tidsfel i omhoppningen. Av orutin var det svårt att ladda om, och jag hade svårt att minnas banan till nästa klass. Vi startade klubbmästerskapet lite senare i klubben vi gjorde vår gemensamma debut och vann.
     
    I april åkte vi till Lenhovda igen och denna gång tog vi revansch! Vi vann LC:n och även LB:n! Det var extra roligt då det var bedömning A1:a med höjd omhoppning som låg på 100 cm. Vilken dag! Vi fortsatte hoppa klubbtävlingar på tidigare nämnda klubb och ja, vi var stadiga. Vi vann ofta hos dem. Bästa Pärla! :)
     
    Vi tävlade även lokala tävlingar och några regionala. Tillsammans tog vi ett par vinster men flera placeringar i LC och den segern i LB plus ett par placeringar. Vi var uppe på 100 cm på p&j's, eller ja, clear rounder på den tiden, men fick inte riktigt till det. Där var hennes gräns - och hon var ju inte ungdom ens när jag lånade hem henne. En felfri runda på 100 cm gjorde vi, men oftast föll någon bom eller så fick vi stopp. Oftare stopp en bommar som föll, ärligt talat. För hon må vara en tung häst, men hon hoppar med god teknik och hon har alltid varit väldigt rädd om sig.
     
     


     


     
    Detta med att hon är rädd om sig var snart en fördel som blev en nackdel. När hon tvivlar på sig själv så stannar hon. Och när hon började stanna började jag tvivla. Då kunde jag inte längre stötta henne ärligt och vi föll djupare och djupare i den där gropen. Förutom 2012 - där hade vi vårt absolut allra, allra bästa år! Hon var kanonfin från början till slutet! Inte ett enda stopp på hela säsongen; men antingen föll någon bom eller så var vi felfria. Men det var inte så konstigt; när hon gick uppåt igen, ur gropen, så följde båda våra självförtroenden med och vips var vi starkare än någonsin tidigare. Problemet var bara att jag var för gammal för att starta, så vi gick avd B - men siktade mot Fjord-SM. Hon var i sin bästa form någonsin hos mig och vi föll igång friskt inför SM:et. Då... två veckor innan så drar hon på sig en senskidskada. Svullen, halt - och för oss; lång vila med ännu längre och försiktigare igångsättning. Det var tufft. Vi hade behövt det. Behövt starta, för vårt självförtroende, och för att någonstans visa att vi kan. Vi kan ändå. Trots att hon har lång man.
     
    För vi åkte på SM redan 2008, men jag har ridit alltid mer på viljan än fysiken och tyvärr aldrig matchat formtopparna, tillsammans med dålig jävlar anamma och ostadiga nerver så tog vi oss inte runt. 2013 åkte vi igen. Vilket egentligen var dömt att misslyckas redan innan, men jag ville så gärna... Dock kan ingen av oss trolla, och utan att vi egentligen hade där att göra så försökte vi. Optimisten inom mig krigade sig blodig, men det höll inte. Vi tog oss inte runt då heller. Vi vann dock JLFFs KM ett par gånger, och startade klubbdressyrer med ganska dåliga resultat - 57-58% som bäst.
     
     Vi höll igång och hoppade några P&Js innan jag senare la mina tävlingsambitioner med henne på hyllan. 2013 gjorde vi vår sista start över 90 cm - som vi faktiskt red felfritt så vi slutade på något vis ändå med flaggan i topp tycker jag. Hon var då 23 år gammal.
     
    Sedan dess går hon hemma. I början i samma utsträckning som tidigare; dvs helst varje dag, men oftast sex dagar i veckan. Det är bara nu det senaste året, som 25-åring, som jag låtit henne trappa ner litegrann och nu går hon ungefär varannan dag; ibland mer men sällan mindre. Min "bonussysterdotter" Felicia, rider henne emellanåt (hon började när hon var 3, och är nu 9 år) och startar lite P&Js ibland med henne. Granntjejen Ida rider Pärla en gång i veckan och har också fått starta henne på en P&J.
     
    Pärla är en sådan häst som man kan låta precis vem som helst att rida. Hon är stadig och det är inte mycket som får Pärla är balans, så att säga. Hon är tyvärr skotträdd och hatar att bli klippt, dessutom är hon inte förtjust i att åka transport men hon går alltid rakt på. Däremot har vi ett problem med att hon kastar sig ur. Men även om hon är lugn och trygg har jag under alla år varit mån om att träna explosivitet med henne så hon ska vara rapp och lyssna snabbt. Det är en färskvara och det märks direkt om det är jag eller någon annan som ridit henne de senaste gångerna när man sätter sig på henne. Även om hon inte är snabb så lyssnar hon snabbt på hjälperna - det är därför som t ex Felicia känner sig så trygg på henne. Hon är ju lydig, på så vis. Pärla äter - utöver gräs/hösilage, havre och vatten - glukosamin. Detta trodde jag inte alls på, men det har verkligen gjort underverk. Hon är mjuk och fin i kroppen idag.
     
    Exteriört sett så har hon lång rygg är lågställd. Den långa ryggen har tyvärr börjat "ta stryk" nu på äldre dar. Hon orkar inte riktigt hålla upp den längre utan den "ramlar ner" i form av en svank. Men så är hon ju hela 25 år också.
     
    Bilden nedan är från maj 2015, men då ställde hon upp sig bra, och i uppförsbacke så då ser hon inte så svankig ut. Ärligt talat ser hon ruskigt bra ut för att vara 25.
     
     
    Mina framtida "planer" med Pärla är att hon aldrig någonsin kommer flytta ifrån mig, såklart. Jag kommer inte heller låta henne bli ett ruckel utan den dagen hon börjar falla isär och bli rejält försämrad fysiskt så kommer jag ta bort henne. Det kommer bli tufft, men jag vill inte minnas henne som ett vandrande lik, utan hon ska få somna in när hon fortfarande mår så bra som möjligt. Tills dess motioneras hon så ofta jag hinner. Av förklarliga anledningar är hon inte högst på min prioriteringslista över hästar som ska motioneras, men hon går tillräckligt mycket för att hon ska kunna gå normala pass med mina andra hästar och även kunna starta P&Js när någon önskar starta henne. Så ja, jag har rätt höga krav på kondition ändå - och hon har bra kondition med tanke på åldern.
     
    Varje dag är jag glad och tacksam över att jag just hållit igång henne under alla år. Jag tror att det är just nu jag räknar på dagarna med henne - som jag "vunnit", tack vare just det slitet.
     
    Pärl, Pärlis, Pärlahäst, Hjärtis, Hjärt, Hjärtegull, Hjärtat, Pärlefluff, Plutt, Gullis osv. Hon har under åren haft måånga smeknamn, men dessa är de "moderna", som jag använder just nu, haha.
     
     
     


     
     
     
     
     
     
     

    När varningsklockorna ringer.

    I sommar har hästarna fått vara i fyra olika, lite mindre, hagar. Det har fungerat ypperligt. Men idag när jag släppte dem i en av hagarna stod något inte rätt till. Jag stod och kollade på dem ett tag... Det var svårt att sätta ord på vad de höll på med. Travade runt lite, bort till öppningen, bort till de andra hörnen, mot och förbi mig, nära, nära. Inte busigt, inte i panik. Bara i en rullade trav. Stannade lite, började trava igen. Så höll de på. Jag kände att detta är inte bra! De fick ingen ro till att beta utan sprang bara.
     
    Jag är tvärsäker på att det är insekter. Men de fanns inte där då. Jag har dock sett några enorma, sjukt insekter som jag inte ens vet vad det är för något. Låter som en mindre helikopter och hästarna får PANIK bara de hör den. Har aldrig varit med om det innan och aldrig haft sådana på varken besök eller permanent boende förut. De vill inte ens vara där, i den hagen, längre. Trots att det finns mest att äta där.
     
    Funderade på var jag skulle göra av dem då, och tänkte lite att de får välja. Pärla svängde och travade mot stallet - tydligare än så kan man inte vara. Så jag lät dem gå i gamla, vanliga hagen. Där ställde de sig sedan. Inne. De brukar aldrig, aldrig stanna inne när de precis varit instängda för ridning. Så ja, något stod inte rätt till. Det kändes skönt ändå att jag tog med dem upp igen. Bort från asen i den hagen. Sjukt dock att det bara verkar vara där insekterna bråkar? En av de fyra hagarna går nämligen staket i staket med den hagen, men det är det lugnt..? Konstigt. Känns nästan mer som att det är något "revir" eller bo eller dylikt där, men vafan, några jävla insekter? Här är en med noll koll i alla fall.
     
     

    Dressyr-Aleccis och ridplan

    Jag hade lite flyt minsann, måste jag säga. Min planering av hur Aleccis skulle gå i veckan var hoppa på måndag och kolla om det skulle gå att dressyrträna på tisdag. Men vi fick inte alls till det med att få till en dressyrträning, utan det enda som fungerade för båda var måndag. Så jag kastade om dagarna och Aleccis får hoppa imorgon istället. Några timmar senare meddelas det att hoppträningarna (äntligen!) börjar igen och inte nog med det, utan roligt nog just i morgon! Så då var det en himla tur att vi inte hoppade idag och tänkte dressyra imorgon, haha.
     
    Så i förmiddags åkte vi alltså iväg för att träna dressyr. Aleccis var jättefin! Fin från början till slutet, förutom i högergaloppen där det blev lite strul (men det är vår svåra galopp dessutom), så försökte rida igenom det men det gick typ inte. Bröt av till trav, la några volter, och så ny höger galopp. Då bara släppte det! Hon var såååå fin! En fröjd att åka runt på och det var riktigt roligt att träna dressyr. (Say whaaat?! Vad hände där liksom? HAHA!)
     
    Därefter åkte jag runt på Lillis en stund hemma. Skogen och byn, han var fin och vår runda var dressyr- och bus (som i inte-så-seriöst-men-inte-oansvarigt)-influerat. Därefter red jag Pärla runt byn bara.
     
    Min kväll har sedan bestått av tvätt och till och med lite matlagning. #vuxenpoäng
     
     
    Resten av veckan ser ut såhär (för Aleccis):
    Tisdag: hoppträning
    Onsdag: jogg ute i alla gångarter (eller vila beroende på om jag är död efter jobbet)
    Torsdag: dressyr
    Fredag: jogg + känna igenom några varv
    Lördag: pay & cross
    Söndag: reg. Aneby
     
    Pärla ska vila ett par dagar (tis och ons), men går tors och fre. Lill går tis, tors och fre. Det blir svintidig uppstigning på fredag då jag ska iväg till Trailer Trucking Festival, men ska försöka rida alla innan. Brodda Aleccis ska jag också göra - hade gärna gjort det på fredag, men tror inte jag hinner det och jag vill ha det absolut stressfritt när jag broddar eftersom jag, milt uttryck, HATAR det, haha. Försöker nynna och tralla för att hålla humöret uppe ;) Men då det börjar rätt sent på lördag hinner jag i värsta fall göra det innan vi åker.

    Träningsvärk

    Jag jobbar långvecka denna vecka; måndag, tisdag, fredag, lördag, söndag. Så nu har jag precis haft mina två lediga dagar; igår och idag. Jag har verkligen haft alldeles perfekta lediga dagar!
     
    Började gårdagen med att rida tanterna, tog sedan en paus och åkte och badade med lillasyster. Vi åkte dit vi brukade åka med familjen som barn. Flashbacks! Vi simmade bland annat bort till en liten "klippa"/skitstor sten som går ner i vattnet, och den var så varm och go att sitta på. Vi simmade tillbaka, hoppade från stegen och lekte med en boll mellan solningen. På hemvägen åkte vi förbi farmor och tog en snabbfika. Mysigt! Snabbvisit på McDonalds och sedan var jag helt slut. Hade tänkt rida Lill också, men hade verkligen ingen ork kvar.
     
    Idag började jag med att rida tillsammans med Becka. Hon tog Pärla och jag Lillis. Och det var så kul att få rida honom - för nu är han tillbaka! Min lilla goa Lillis. Inte alls trotsig utan trevlig att rida och kändes mjuk och fin. Däremot var det vägarbete på ett ställe så där blev han väldigt, väldigt spänd. När vi kom hem var det hästbyte och dags för DRESSYRTRÄNING med Aleccis! Så skönt att jag tagit tag i detta nu och nu ska vi fasen börja anstränga oss lite. Vi åkte hem till samma kvinna jag tränade dressyr för i höstas och jag måste säga att det var ett bra pass! Även om vi är sjukt dåliga så har vi ett helt annat utgångsläge än sist. Även om jag inte är ett fan av denna moderna dressyr-ridning egentligen, men jag måste lära mig att rida henne så som domarna vill se henne. (Sedan behöver jag inte rida henne i dressyruppvisningsform hemma, mer än när vi tränar inför tävling.) Ska vi kunna vara med i fälttävlansstarterna på riktigt så krävs det att jag lär mig hur man "visar häst", helt enkelt. Och eftersom Aleccis är ett fälttävlansämne i övrigt så är det bara att jobba på med ridbarheten. Känslan var stundtals riktigt bra, och emellanåt föll det isär lite. Jag har att göra där uppe, om man säger så. Men det är ändå så skönt att det vi tragglat med själva ändå gjort lite, litegrann. Jag har en bättre grund att börja "bygga" på - och en lydig(are) häst kommer även ge oss fördelar i hoppningen. Det blir bra det här! :)
     
    Därefter åkte jag till badplatsen här i stan och solade, läste och simmade innan jag åkte hem igen och gjorde mat med min sambo. Ett avsnitt Pretty little liars och en dusch senare så är det nu dags att sova och snart påbörja min jobbhelg. Det känns super, helt klart! Älskar mitt liv just nu!
     
    I tisdags fick jag träningsvärk efter jag red Aleccis (vilket iofs är standard), och efter gårdagens pass så bränner det riktigt inne i lårmusklerna. Vi kondistränade = 7 minuter i en veva i lätt sits, och några minuter till utspritt. Jag var död efter en liten stund, men det var bara att fortsätta. Sedan ett dressyrpass med massa ben idag och tadaaa, en sjuhelvetes träningsvärk. Jag kan knappt resa mig när jag suttit, haha. Men det är rätt skönt också, ändå.
     
     

    Jogga djuren

    Joggade igenom Aleccis igår, tog därefter en sväng med Lill och avslutade med en mysig liten barbacka-sväng med Pärlis. För när jag jobbar dag (vilket jag gör nu och två veckor framåt) är det svårt att få tid (och energi!) att räcka till, därför försöker jag lägga in ev vilodagar då. Så även denna vecka; måndag vila, för alla inklusive mig. Vi, jag och syster, var bara ute och pussade, kliade och busade med dem. Det var ärligt talat väldigt, väldigt svårt att slita sig ifrån dem <3 Tänk, det är inte alla som har världens bästa hästar! (:
     
    Mitt ena ögonlock är ömt och känns svullet så jag tror det är något fuffens med det. Någon infektion/inflammation på ingång. På tal om ögonen så borde jag verkligen "investera" i en ny synundersökning (jag får gnäll-reklam regelbundet att det gått för lång tid mellan första - dvs den enda - undersökningen och nu), för nu börjar glasögonen bli så dåliga att det stör. Det är "grått" av slitage på dem. Detta eftersom jag inte är rädda om dem och tappat dem osv så de är repiga och ja, slitna som fan, på glaset. Det är inte direkt något man tvättar/putsar bort. Linser hade ju kanske varit smidigt på så vis. Men jag har fått höra att man inte bör ha dem om man 1. rör sig mycket i dammiga miljöer och 2. har torra ögon. Jag kan checka av båda punkterna, tyvärr...
     
    oldpic

    Resultat Tingsryd med Aleccis

    ... och jag som tyckte det blev en lång tävlingsdag i Boxholm sist! (Lång tävlingsdag = långt inlägg.)

    Klockan 04.10 ringde mitt alarm och 05.42 rullade vi från gården. Av intresse är det, att jag ju köpt ny bil. Men overdriven (en eletronisk halvautomatisk femte växel) har glappat så den har inte alltid fungerat. Min gubbe kollade på detta några dagar innan och fick liv i den och samtidigt skulle han byta generatorremmen som var skitdålig. Men det fanns inte den storleken på biltema, så kortsiktigt så spände han den ytterligare bara så jag skulle kunna använda bilen. Jag hade GPSen på i mobilen, och såg därför att exakt 1,8 km från tävlingsplatsen så slutade bilen ladda = generatorremmen hade gått av eller "ramlat av". Vi kom i all fall dit på den ström som fanns i batteriet, men att fundera på hur vi skulle ta oss hem igen tolv mil fick vi tänka på senare för direkt var det dags för första klassen.
     
    100 cm A:0/A:0
    Aleccis kändes bra. Jag får ju utgå från hur hon är/"har blivit" den senaste tiden (dvs efter terrängmomentet), men hon var ändå med på noterna och ja, hon kändes bra. Verkade vara med om jag ville svänga och så med, så jag siktade på att försöka satsa lite i omhoppningen. Jag väntar på vår tur och det är inga konstigheter. Speakern säger våra namn och ger startsignal. Jag starter; hoppar ett, två men sedan avbryter de ritten. Då hade jag tydligen startat på fel signal! Det var en ryttare till före mig, men jag hade missat det och anledningen att de sa mitt namn var att vi var nästa... Jävla skit! Trodde vi skulle bli uteslutna pga det. Men det blev vi inte och jag var bara glad att få starta. Hoppade ett, två igen. Nackdelen var ju att vi gjorde halt före tredje hindret alldeles nyss. Så detta i en kombination av att Aleccis kändes lite tittig pga det gjorde att hon stannade. Jag skulle ha ridit bättre och mer aktivt mot det hindret, men hon kändes inte tveksam överhuvudtaget förrän hon stannade. Lite tråkigt ändå, för hon är absolut inte tittig på hinder i vanliga fall, men resten av banan flöt på bra. Vi kom rätt på alla hinder och hon är inte en bom, samtidigt som hon är pigg, glad och positivt - och så lite för stark. 4 fel.
     
     
    Det var väldigt mycket starter under dagen, och jag hade lite oflyt i tidig start i första klassen och sen i andra - dvs många timmar dötid mellan starterna. Närmare bestämt först start kl 08.20 och andra starten strax innan 15.20. Ja, sju timmar. Men det kändes inte så långt, för ja, vi hade ju fullt sjå att försöka laga bilen. Men innan dess; frukost och ett försök till att vila lite. Därefter gav vi oss på att låna verktyg, men när vi skulle låna dem kunde inte vaktmästaren (och även en far till någon medtävlande sedan när vaktmästaren ganska snart var tvungen att sladda banan) låta bli att hjälpa till. Men även med remmen på så satt den inte alls stadigt (den var så sliten) och då syntes det även att den nästan var helt av på ett ställe. Så min sambo åkte till Mekonomen där de grävde i lagret och hittade en rem i rätt storlek, vilken han sedan skickade en bild på. Därefter fick jag frågan var i Tingsryd jag var så jag smsade adressen. Tänkte inte mer på det. Vi åt igen, rastade hästen, vattnade framför allt hästen (älskar att hon är så bra att ha med sig. Hon drack totalt 1,5 hink vid tre tillfällen = behövde inte alls ha dåligt samvete över hennes vätskenivå trots sommarvärmen, solen och den ansträngning det blir. Det var ytterligare minst två timmar till nästa start.
     
    Rätt som det var blev jag positivt överraskad över att min sambo och min svåger kom ner med rem och verktyg och bytte remmen på några minuter. Just då höll vi på att sadla Aleccis så det passade ju perfekt. De stannade och såg ritten och åkte därefter hem igen (25 mil t or ). Så himla snälla! <3
     
    110 cm A:0/A:0
    Aleccis var STARK, och framåt. Jag fick inte med henne i svängarna som jag brukar utan hon, med hjälp av bogen, flöt ut för mig. Trots att hon älskar att hoppa och är pigg och stark, så går det inte att styra på hindren "för sakta" - vilket jag försökte. Jag försökte få tillbaka henne och rida balanserat, men går det "för sakta" (det är inte för sakta) så stannar hon. Så en gång stannade hon på räcket på framhoppningen. Då tänkte jag extra noga på att rida henne FRAMÅT hela tiden och tänka på yttertygeln och skänklarna, men även sitsen. Tog några språng till och så fort hon får gå på lite så är hon klockren igen. Lite ökade hon dessvärre mot hindren, men det får jag helt enkelt ta just nu. (Senare i sensommar/höst, när hoppträningarna börjar igen hoppas jag få hjälp att få bukt på det problemet igen.) Denna gång var det komiskt nog tvärtom. Speakern bad mig starta och missade tjejen före, men jag la på minnet att en skimmel skulle starta före oss, så jag avvaktade och den tjejen nämnde den lilla missen. Aleccis kändes... lite konstig. Inte konstig som i fel på - utan snarare lite extra knäpp, haha. Svinstark och svår att kommunicera med. Jag gjorde en halvdan halt men startade sedan. Tjohoooo, sa hästen och for iväg. Redan efter första språnget hade jag svårt att svänga henne. Vi halkade iväg sidledes en bra bit innan jag fick med mig hennes yttersida. Efter tvåan var jag tvungen att ta tag ganska rejält i henne, för att vi båda skulle hinna med. Men tack vare det så gick det att styra och hon flög över trean. Fyran-femman, en linje med sju språng, var nästan det som blev bäst. Även där fick jag aktivt bromsa henne, men fick därför in hyfsat jämna (iaf efter bromsen - är det det som kallas halvhalt? Haha, vet ärligt talat inte det.) språng med bra avsprångspunkt och höjd i språnget över femman. Sexan såg ut att komma snabbt så jag försökte planera väl där. Det flöt på bra, mot sjuan drog hon på bara jäävlar. Flöt ut för mig efter sjuan men hann få med henne mot åttan. Gick fortsatt för fort men hon hann med att lyfta på alla fötter i tid. Vidare till omhoppning! Valde att gå lite kortare mot nian jämfört med tidigare när hindret henne nummer två. Gjorde mitt bästa för att även svänga sedan men kom inte riktigt ur svängen där. Hon gick mycket uppåt och sidledes. Det kändes om att hon skulle stanna om jag inte skickade henne framåt, ur svängen så tyvärr var det ett aktivt val att fortsätta låta henne gå fort för att se hindren och bjuda på dem. Det var en kombination igen och dels av farten och dels av att jag skickade henne så fick vi dåligt med höjd i sprången och rev både a och b. Här börjar det eskalera. Tidigare var det mycket av- och på-ridning (mest "på"), men nu var det verkligen bara på och fullt ös. Det syns väl hur hon accelererar mot elvan som vi givetvis river och jag försöker balansera upp henne inför sista linjen; tidigare fyra-fem. Samma sak denne gång; vi kunde faktiskt avsluta med två okej språng på de hindren. Vi gick i mål med 0+12 fel, och det var givetvis inte vår bästa runda. Men roligt nog så räckte det till en placering! Vi kom 12a :)
     
     
    <3 
     
    Det gick bra att köra hem och klockan 19 rullade vi in på gården. Hua!

    Täving imorgon!

    Ridit igenom Aleccis, dressyr, idag och hon kändes mjuk, fin, fräsch - och lika glad som vanligt! Lillis gick en runda i byn. Han är uppe i trotsålder så det bara sjunger om det... Men min taktik är att ge honom extra mycket beröm när han gör det jag vill (dvs typ hela tiden, förutom när jag ifrågasätter vad jag ber honom om) och tycker det ger resultat. Det motiverar honom och långsiktigt så kommer vi ta oss igenom test-tiden lite fortare :) Pärla gick en lugn sväng i byn hon med. Jag passade på att åka i westernsadeln. Mys!
     
    Nu är vi klara för tävling imorgon. Det kommer bli en tidig morgon och en låång tävlingsdag då det var väldigt mycket starter. Jag tänkte packa med hackamoret så hon kan beta lite mellan klasserna. Det blir nog bra! :)
     
    Slog två flugor i en smäll och dressyrade i bikiniöverdel. #stek

    Whazzöp

    Fan, här får man ju skäll om man inte uppdaterar bloggen, höhö. Så får väl ta mig lite tid. Grejen är såhär enkel; det pusslades in mer semestertider av en kollega och då en annan ska köra så fick jag några fler dagars fritt på raken (förra veckan) (ÖVERLYCKLIG för att jag då kunde åka till Boxholm utan att ta ledigt!) och istället fick jag fler jobbdagar på raken (denna vecka). Såatteeh, jag är tillbaka så småningom.
     
    Eftersom jag jobbar fler pass på raken så är det svinnoga att jag sover ordentligt och därför ryker stalltid. Så både Pärl och Lill har fått nästan en veckas sommarlov, medan Aleccis springer som vanligt. Det där med fälttävlan vet i fan om det var en bra idé alltså... Hon är svinjobbig att rida nu! Haha x( Stark som ett as, hetare än vanligt och vill bara springaaaaa. Tjeena.
     
    Hon har fått en dags vila efter tävlingen, joggades i måndags, dressyrade i tisdags, hoppades i onsdags, joggades idag och ska dressyra imorgon inför lördagens tävling.
     
    Såhär gick hoppasset till:
    Skrittade fram, red fram, hoppade fram på typ 70-80 cm. Häst kutar allt hon kan till hindren, skiter i att vänta med att svänga tills man ber henne (... -.-'), noll reglering och accelererar fullt mot hindren. Vad ger detta? Obalans och hastighet i landningen och en SVIIIINGLAAD häst, men en ryttare som känner typ: "Vad fan är det som händer? Är det dags att backa ner och börja hoppa P&J på tyå 70 cm igen eller vad?! :(:(". Tro fan en osäkerhet kryper fram. Vad händer med min häst?! De enkla hindren höjde jag till 100-110 för att... prova. Helt plötsligt fungerar det igen. Jag var tvungen att hålla lite extra i henne bara, men vi ser distanser bättre och hon går som en klocka. Fortfarande för hetsigt dock, och var i några hinder när jag inte hinner bli klar. Men ändå MYCKET bättre än jag kunnat drömma om när vi började skutta över småhindren. Så det blir passande att hoppa 100+110 (och inte en centimeter högre!) på lördag men jag kommer helt klart ha att göra. Hon lär inte vara smidig, direkt. Men jag älskar henne ändå <3
     
    #standard
     

    Resultat fälttävlan i Boxholm - vår debut!

    Idag har jag och Aleccis gjort något så roligt som att starta vår första fälttävlan! H90 i Boxholm.
     
    Klockan ringde 04.30, och vid 06.30 rullade vi från gården. Aleccis färdigbroddad sedan dagen innan och med halvdana knoppar á la undertecknad. Bilen packad som aldrig förr och tillsammans rullade vi... till stan ungefär. Sedan sköljde panik-vågen över mig. FANIHELVETESJÄVLASKIT! Jag hade ju glömt hjälmen! :( Vänder, men kommer en bit tills jag inser att jag ju slängde med den fula vardagshjälmen som reserv. (Packade den kassen dagen innan och kom inte ihåg det direkt), så jag vände igen och fick helt enkelt klara mig med den. Det är ju inga fel på den mer än att den är jävligt ful, haha.
     
    08.10 anlände vi och fick snabbinfo om platsen; en kilometer mellan parkeringen och hoppbanan, sa parkeringsvärden. Sekretariat, dressyrbanor, servering mm längs vägen. Efter lite snabbcheck av hur det går till, stoppa in nummerlapp i lapphållaren(?)/-västen och sådär, så tog vi ut kära hästen och så började jag åka runt på henne.
     
    Men det där med att rida fram inför dressyr..? Hur gör man ens? Hur ska man tänka, känna, vad ska man leta efter, inte göra? Hur lång tid tar vad? När ska man röra sig bortåt? Hundra frågor, okoncentrerad ryttare och häst (pga ryttaren). Kände inte igen varken mig eller hästen (pga ryttaren) och vi sög (pga ryttaren). Hade sjukt långa tyglar (såg jag på filmen sen) och det var inget bra alls. Förr hade jag svårt att få henne att gå på ett spår, men nu sedan jag hittat hur jag ska rida fram henne till min hand så går det mycket bättre. Men inne på banan kunde rumpan minsann inte gå i närheten av staketet och ibland inte framänden heller. Suck. Men hon reagerade inte på staketet i sig, utan jag tror jag motar henne med min ridning på något vis. Skjuter iväg henne omedvetet, eller så.
     
    Hela prestationen var rätt... skitdålig, ärligt talat. Men för att få starta terrängen måste man få över 50%, så mitt mål var att få över 50%. Därför var det en liten, liten lättnad när vi precis tog oss över 50-sträcket. 52% slutade vår "uppvisning" på. Och inte helt otippat; sist efter dressyren.
     
     
    Det var gemensam bangång klockan 10, och eftersom jag är asnybörjare på det här ville jag gärna gå den. Därför stressade vi lite och försökte starta hoppningen så snabbt som möjligt. Sadelbyte, bettbyte, på med skydd - hoppa fram, in på banan och starta. Hon kändes bra, men jag skulle nog tagit mig lite mer tid att komma in i hoppsits/-känslan. Jag kom aldrig tillbaka riktigt utan satt framåtlutad och gav dåligt med stöd. Försökte rida ordentligt genom svängarna men uppenbarligen var det inte tillräckligt bra då vi fick ett stopp. Hon förvarnade inte alls, utan bjöd och det flöt på och kändes bra. Men stopp. Resten, både före och efter, var trevligt. Lite ojämnt kanske, men en relativt trevlig runda annars. Inte i en bom, och pigg och glad. Efter banhoppningen klättrade vi upp några platser och låg femte sist istället för helt sist, alltid något.
     
    Sedan fick de ta hästen medan jag kutade allt jag orkade upp till bilen för att byta skor och hämta banskissen och sedan springa ifatt de andra. Jag kom ifatt till femte hindret och gick sedan med dem. Banan kändes okej, men lång jämfört med en vanlig hoppbana (såklart). Så jag med mitt dåliga närminne blev lite osäker på om jag verkligen skulle komma ihåg alla stigar, hinder osv. Efter veterinärbesiktning och frukost (nej, jag hade inte ätit en endaste smula innan dess. Något hungrig, ja. Nu var klockan nämligen 11-11.30 någonting) så gick jag terrängbanan en gång till, men denna gång med mor och E.
     
    Tre timmars dö-tid efter det, som ändå var ganska skönt med tanke på stresstempot på morgonen/förmiddagen. Terrängen drog igång klockan 14, och först ut var dagens högsta klass CNC*. Jag tänkte direkt på hur "hårt" de värmde upp sina hästar. De va flåsiga, och många var väldigt svettiga redan innan start. När de sedan kom upp på sista sträckan såg de ganska tagna ut. Häftigt att se ändå hur det fungerar eller så. Vad jag däremot inte är så glad i var de spöslag som delades ut på just den sträckan. Men jaja, visst är det en säkerhetsgrej också om hästen inte anstränger sig så det blir fel/farligt. Nu var slagen snarare "kom igen då!" än "stryk", men ändå. Jag är glad att jag inte rider med spö faktiskt. Det ser inte trevligt ut.
     
    När jag red fram nämnde jag detta med "hård framridning" och fick då höra att hästen ska upp få upp flåset (andra andningen, antar jag) och gärna ta några race innan start. Jo tjena, haha, det skulle bara bli farligt tänkte jag. Jag måste ha hört fel för rätt som det var, var det vår tur och jag - som trodde jag hade 2-3 ekipage(!) kvar - hade inte ens låtit Aleccis återhämta sig efter att vi tagit några fler språng och rullat på i galopp efter en tidigare kortare paus. Så kände lite dåligt samvete där. När de andra, som hade koll på sin starttid och uppenbarligen hade hört bättre, kom in i startfållan sa funktionären där inne "3 min", "2 min", "1 min", "45 sek", "30 sek", "15 sek", "10 sek", "5 sek", "rid". Men då vi var sena sa hon "30 sek" när vi kom dit(!). Aaah! Kände lite stress där ja! Så försökte starta kameran på huvudet så gått jag kunde. (Hade tänkt sitta av för start, ta av hjälmen och dubbelkollat så den startat, men kunde såklart inte det på några sekunder!) Rätt som det var sa hon "15 sek" och jag började tänka lite framåt och kände hur Aleccis stod emot. Gjorde en volt i trav och då var det dags att rida iväg.
     
    Hon stod emot i början men sedan fick jag igång henne. Ville inte hetsrida men ändå tänka framåt, hålla ihop och stötta henne över första hindret och blansera upp och safe:a lite till både andra och tredje som var dels spektakulärt (hinder två) och vårt enda "problemhinder" på träningen (hinder tre). Därefter flöt det på bättre. Travade genom båda vattenhindren eftersom jag vill "bygga" henne; självförtroende. Jag vet att hon är obrydd på vatten, men vill ju ändå att hon ska "hinna med i huvudet" och inte sparka iväg henne hetsigt så hon inte hinner se vad som händer. Travade även nedför de brantaste nedförsbackarna; båda inför vattenhindren som var fjärde samt näst sista hindret. Där emellan var det grind, stock över grav, stockar som upphopp + på marken som kombination, en trakhenergrav, någon låda typ, stockar på båge som kombination, stenmur, palissad, steeplehäck och en till palissad som var första hindret samt en bro som var andra hindret då, och även en rödmålat trädstam, alltså innan man kom till första vattnet. Aleccis bara rullade på och över alla hinder! Så himla fantastisk! Där uppe satt jag och försökte hålla igen litegrann så att vi skulle hinna sikta på rätt stigar och sådär, haha. Var ju lite orolig att vi skulle missa någon sväng och det fanns inte ens chans att hinna tänka på vilket hinder vi precis hoppat eller skulle till, eller ens numret, så det var bara att försöka lita på känslan.
     
    In i mål efter en felfri terräng! Bästa hästen! Men vi fick massa tidsfel, haha. Var inne nästan en minut(!) efter optimaltiden. Say whaat?! Okej att vi kunde haft bättre tempo i början, även i nedförsbackarna, galopp i vattnet - men det gick inte sakta mellan 4-14, inte alls! Däremot kan det ju ha känts fortare än det var just pga obalans och osäkerhet på vart vi skulle. Så med mer träning och framför allt jämnare tempo så knappar vi in en del på den. Jag var riktigt, riktigt nöjd med Aleccis när vi kom i mål. Resultatmässigt jämfört med våra medtävlanden så kom vi tionde sist. Så, lite bättre (mindre dåligt) än jag drömde - ordagrant. Men vi kan bättre än så! Måste bara jobba ännu hårdare på dressyr-biten.
     
    Tänk, att när jag köpte henne gick det knappt att rida ut för hon var så tittig och osäker, vände och hade sig, vi kom inte över järnvägsövergången så jag fick hoppa av och hon klev inte i vatten/vattenpölar. Nu har hon gått båda (om jag räknar lite optimistiskt) sina terrängstarter (pay & crossen i Vissmålen förra året, och vår H90-debut idag). Så fort hon fattar att det är hinder (vilket hon gör!) så bara går hon <3 Så efter lite halvtaskig start så åkte vi hem ganska nöjda ändå ;)

    Tills jag kom hem och märkte att headcam:en aldrig startade :( Jag måste ha tryckt på inspelning innan den han starta ordentligt så det blev aldrig inspelat. Fan :(
     
    Fick bilder både av Emma och Rebecca - kolla in min fina häst! Tusen tack, tjejer! :')
     
    Framhoppningen (lite osäker på om första är det, men resten är i alla fall det).
     
     
     
     
     
    Från banan!
     
    Första hindret:
     
    Andra hindret:
     
     
    Mellan andra och tredje hindret:
     
    Tredje hindret:
     
    Sista hindret, nummer fjorton:
     
    Målgång:
    <3

    Fälttävlanskort!

    Natten tills idag drömde jag att jag och Aleccis startade vår första fälttävlan. Resultat? Vi kom näst sist, HAHA. Förvarnad, med andra ord ;)
     
    Idag har jag fått på papper att vi är redo för att starta just fälttävlan (dvs tagit "fälttävlanskortet") - och i övermorgon provar vi om våra vingar bär! Med vänlig hälsning; kommer säkert typ vägra ut oss i dressyren, eller liknande. Ingenting är ju omöjligt, höhö. 49,9% fick vi på dressyren i drömmen, men ärligt talat är målet >50% för annars får vi inte starta terrängen. Sååå, vi har nött dressyr här nu så mycket som möjligt. Det känns rimligt, tycker jag. Det känns som vi kan göra en "rimlig" uppvisning, dvs där vi är NU och var vi fortsätter arbeta ifrån. Så länge hästen inte blir för het och jag blir för stressad alltså. Aja, vi måste ju ut för att få rutin - och bli bättre!
     
     
    I kväll var Lilla svart ute på pay & jump och gjorde sin debut över 80 cm's hinder, men det kommer i ett eget inlägg.
     

    New in // Fula Gulen

    Min älskade turbokompis är inte superglad i ställ på asfalt och sådär så bakaxeln sitter inte fast och så behövs det köpas massa grejer för att kunna besikta honom. Så tills jag har fyllt på kontot så tömde jag de stålar som fanns kvar och köpte en annan tills vidare. Jag är så bra på detta med pengar. Not, haha. Aja, jag har mina planer - och vinterbil skulle jag ändå köpa. ;)
    Det fick bli en gul ful men lite frän också. Inte helt vanlig färg faktiskt, och en GLT 16 v - så för att vara en sugis kan det inte bli bättre (men jävlar vad slö!). Däremot har den stått i 4 år så den luktar så jävla illa och är ganska äcklig generellt haha! Dessutom glappar overdriven (en äcklig jävla m46:a i den :( buhu) så ibland går den i och ur som den vill, ibland går den knappt att få ur men oftast går den inte ens att få i. Billigt att köra runt på fyran liksom. -.-' Aja, får bli en enkel jävla knapp bara så går det bra. Den är lite knölig att köra med, men det skärper väl till sig när den rullat lite mer. Gaspedalen är riktigt stenhård (bra för tunga högerfossingar?), men det är väl en vanesak som det mesta. Nybesiktigad iaf, gött det! Slängde på toningsfilm dagen efter jag köpte den. Tog tre timmar men då är samtliga tio rutor tonade. Bara bred board i vindruta dock, men resten är heltonat. Ajabaja säger polizei, så får väl se hur läge framrutorna är tonade. Jag slängde bara på skiten så det ser rätt illa ut, men skit samma. Det viktiga är ju att det är tonat (Y) Det bästa med vinterbilar är att det inte är så jävla noga - för allt jag gör är fan inte så jävla noga, så det är nästan bara jobbigt att försöka ha en FIN bil. Det är mycket lättare med dessa som inte riktigt kvalificerar sig i den kategorin ;)
     
    Jag har ändå lite sug på vita blinkers, dimljus, sänkfjädrar/kapade och den gamla vingen jag är så mån om som ligger och samlar damm, andra fälgar, lackade backspeglar, listerna under lyktorna och bakrutetorkararmen - och om jag får ett ryck någon gång borde lacken få sig en omgång eller två med rubbing. Men det är så jobbigt så det lär väl inte bli av, höhö. Meeeen, så är det ju "bara" en vinterbil egentligen. En vinterbil som kommer bli allround/reserv när turboskåpet är trasigt.
     
     
    Fula Gulen (Y)

    Böld vs utomhussäsong 1-0

    I måndags när jag skulle hämta in min kära bruna häst för en ridtur så stod hon på tre ben samt stöttade bara med tån i marken med det fjärde. Panik! Försökte saka med säkert släpa in min stackars häst och tempade. Veterinären jobbade för tre såhär i semestertider (stackars henne, shit vad hon hade fullt upp!), och kunde komma först runt kl 19 på kvällen.
     
    Hovböld eller hovbensfraktur, var hennes första tanke. Sulblödning och böld under mognad löd domen. Gips och boxvila. Hon blev bättre jättefort och i fredags fick hon på sig skon igen, men denna gång med en sula. Innan dess visade hon fortfarande lite ömhet där bölden var, så hovslagaren kunde skära upp lite till och där var den! Sedan alltså sula och sko på, och hästen gick ute igen. Jag tog ut henne för att checka av igår och idag har vi dressyrat lite för att ytterligare checka av.
     
    Hon känns kanon - tills ibland när det blir extra snäva svänger i trav i vänster varv, inte "normala" svängar. Jag vet inte om det kan finnas ytterligare böldskräp kvar eller om det är pga hålet som är fyllt med gips. Ska undersöka detta genom att höra mig för. Men det är så lite - dock så finns det ju där och då ska det självklart lösas. I övrigt känns hon pigg, glad och fräsch. Jävla böldhelvete till att bråka...
     
    Vår utomhussäsong har inte alls blivit som tänkt... Bara skit och halt, och igångsättning och en jävla massa strykningar konstant. Jag har aldrig behövt stryka oss så mycket totalt genom alla år jag tävlat, som jag gjort bara de senaste månaderna. Blööö. Men hästen är givetvis viktigast (underförstått) det är bara jävligt surt att bli avbruten hela jävla tiden när man tränar, siktar och försöker. Livet med levande "redskap" <3
     
     

    RSS 2.0