• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Senaste nytt

    Min älskade bruna vän aka tävlingspolare är mystiskt halt, fast väldigt, väldigt lite. Hovslagaren har gått igenom samtliga fossingar idag och på måndag har vi tid hos veterinären. Jag hoppas hon visar den lilla hältan då, för det blir liksom lite lättare. Jag är inte jätteorolig, utan tycker mest det är tråkigt nu när vi var igång för fullt och så. Hon har gått på halvfart med två lätta joggingpass/v (helt ohalt av lätt ridning, typ jogging - blir intressant att veta vart det sitter..?). Aja, kära hästen. Skönt att tider är bokade för check iaf.
     
    Pärlis och Lillis går sina pass. Lillisen har varit på totalt två hoppträningar, och även en till P&J sedan sist jag skrev. Felfri :) Och så råkade jag köpa en grej, haha. Nämligen en cross ;) Så den har jag hunnit åka lite på både igår när vi hämtade den, och två omgångar idag. Men visst, den är för stor för mig egentligen. För hög alltså, hahaha, jag trodde inte den skulle vara så hög. Så jag når inte till marken när jag sitter på den HAHA. Jaja, det blir nog bra när jag fått in någon teknik att nå marken och så :P
     
    Min fina bil, fina gubbe och så den där skrotfärdiga istidsmaskinen (och fina hästtransporten, ej av förglömma). (Y) Jag ville ha något gammalt som jag inte behöver vara rädd om - och ja, här är den! Blev utskrattad direkt såklart, för gubbe med polare har ju nååågot nyare maskiner om man säger så, höhöhö.
     
     
     
     

    I morgon ska jag (tydligen HAHA, inte min idé!) prova min förvisso favorithäst (förutom mina egna), men det är ju när ordinarie ryttare sitter på! Hästen är inte bara supersnabb, utan luftig och kan även cirkuskonster. Jag kommer sitta så jävla löst, HAHAHA!

    Fler bilder

    Dessa är fotade av Martina :)
     
     

    Lillis drar däck

    Idag har Lillisen dragit däck för andra gången. Med denna reaktion:
     
     
     

    Andra gången Lillisen drar däck. Eftersom han alltid är övertygad om att alla vill honom väl och att han är självutnämnd kung samt den lilla detaljen att han är valack gör att reaktionen ungefär blir den här, haha. Ingen spänning direkt 😉 #inkörning #dra #däck #pony #ponny #horse #häst #4yo #welsh #partbred #swb #stendyssensdiablo #chess880

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Apr 17, 2015 kl. 4:19 PDT

     
    Köp det jag skriver om så önskas, men för det mesta spär jag på - driver eller överdriver, bara så ni vet ;) Jag fattar t ex att han inte är en robot för att han är valack, hahaha. Men i min värld är det så. Tråkiga valacker :P

    Lediga timmar

    Jag har precis haft några lediga timmar och bara gjort... ingenting! Bara slösurfat runt och läst lite. Helt utan tid att passa - och inte nog med det, jag har till och med förberett kvällens roligaste grej; äta ostkaka! Grädden är vispad och jag är till och med nyduschad (haha), och precis nyss startat ugnen, och som sagt, två fria helt lediga timmar. Det är nästan så jag blir lite rörd och tårögd, haha.
     
    Ärligt talat. Jag börjar förstå. När de sa detta på radion: "Alla som andas mer än 15 ggr/min är stressade" och allra helst ska man klara sig på 6(!) andetag på en minut. Helt sinnessjukt! Jag andas nog 15 ggr/sekund ibland. Då fattade jag, det spelar ingen roll hur mycket jag försöker påstå att jag inte är stressad. För jag är så inrutad i att hinna så mycket som möjligt hela tiden. Effektivisera. Jag har riktigt, riktigt dåligt närminne. När jag pratar med nära och kära så upprepar jag mig gång på gång och minns inte vad jag sagt eller inte, osv. Jag kommer inte ihåg saker folk säger till mig, fast att jag lyssnar. Och det är faktiskt allra värst. Men samtidigt... Jag vill inte ändra hur jag lever, jag vill ha det fullt, tiden ska fyllas och jag vill hinna med så himla mycket hela tiden. Lovar, och lovar, och lovar. Vrider och vänder och planerar. En dag såg min dag ut såhär:
     
    07.00 ringde klockan
    08.00-12.00 stallet (var klar strax efter 12 rida+rida+köra)
    12.30 hämta kompis
    13.00-16.00 leka med kompis + hinna äta
    Stresa i mat för att lovat annan kompis att hjälpa till att lasta häst kl 14.30 (var där 14.45)
    17.00 ringa tjej som bokat tid för lastträning
    16.30 ringa tjej och fråga om kompis får följa med
    17.00-19.30 lastträna mm
    20.00 varm choklad och sockerchock i form av kakor
    21/22 köra hem kompis.
     
    Det här är alltså jag som tagit på mig alldeles för mycket, och sedan dessutom VILL hinna leka med kompis och alltså är en sådan fantastisk vän (eller...) att jag tar med kompis på mina "uppdrag". Ja herregud, och detta var alltså en dag. En "ledig" dag. Ledig från mjölkbilen alltså ;)
     
    Men! Här är det vrålviktiga men:et. Jag klagar inte, för jag tål inte att inte ha något planerat. Problemet är snarare att jag 1. är tidsoptimist och 2. lovar alldeles för mycket och 3. tror att jag ska hålla. Nu vet jag det. Jag är härmed medveten om att jag är kroniskt stressad. Min plan är följanade: två hästar pallar jag, och så älsklingsjobbet och så gubben då, men sen börjar det krocka. Fast, jag planerar ändå inte förändringar. Time will tell.
     
    Det sjuka är att jag ramlade in på heeelt fel spår egentligen. För poängen var denna: JAG HAR FÅTT TVÅ LEDIGA TIMMAR ÖVER SOM JAG UPPSKATTAR JÄTTEMYCKET och när jag famlade runt på bl a youtube ramlade jag över detta klipp. Jag blir så provocerad! Såg även klippet med hissvåld, alltså åååh! Vad är det för fel på folk?! Till och med jag hade sagt ifrån om någon blev illa behandlad (hissfilmen) och lånat ut mobilen om någon behövde ringa ett skitviktigt samtal osv - och jag är ändå född elak! Vafan, en av mina roligaste hobbyer är att skälla ut telefonförsäljare, men civilkurage, hallå eller? Det borde för fan vara lag på det.
     
     

    Aleccis säger fjoom

    Har ridit Aleccis idag, för att känna så det inte är något som spökar utan att det bara var trycket i blåmärket som behövde släppa. Mycket riktigt, det fanns inte ett fel på henne - så vi red iväg. Tänkte jogga, och det gick väl hyfsat halva turen ungefär, haha. Sen sa Aleccis att nu jävlar höjer vi tempot! Och det är så svårt att stå emot. Vi båda älskar ju när det går fort. Lite för mycket galopp, och lite för snabb galopp - men vi var båda glada och svettiga när vi kom tillbaka (Y)
     
    Nu väntar en sväng till, men denna gång med småhästarna. Ida tar Pärlis och jag tar Lillis. Hade det inte varit kul med en barbackatur med Lillis igen? Jag tror det, han har ju bara gått barbacka en gång hittills (vilket han skötte super!). Regnar det (vilket det gör just nu i alla fall) så är det ju liksom ändå barbackaväder ;)
     
    Igår red jag Pärlis men innan dess så lät jag Lillisen dra däck för första gången.
     
     

    Så skadas din hjärna av stress - copy paste

    Artikel
     
    "Personer med utmattningssyndrom har visat sig få försämrat minne och svårt att koncentrera sig. Skadorna på hjärnan kan läka, tror forskarna. Men det tar tid. – Det kan ta upp till några år, säger stressforskaren Aleksander Perski.

     

    När begreppet hjärnstress börj­ade dyka upp för drygt tio år sedan fanns ännu inga vetenskapliga belägg för att utbrända personer faktiskt också fått skador på hjärnan. I dag är stressforskarna vid Karolinska Institutet säkra på att allvarlig stress kan skada våra hjärnor. Deras forskning har visat att personer med diagnosen utmattningssyndrom har försämrad funktion i mellanhjärnan. Mellanhjärnan brukar kallas för reptilhjärnan och är den som står för våra snabba reaktioner. Storhjärnan är den som fattar beslut och tolkar situationer.

     

    – Personerna med utmattningssyndrom visade sig ha sämre kontakt mellan mellanhjärnan och storhjärnan. Systemet som förmedlar stressreaktioner har varit på under så lång tid att det stänger av kontakten med storhjärnan, säger Aleksander Perski som är docent i psykologi och grundare till Stressmottagningen i Solna.

     

    När forskarna provocerade patienternas rädsla-system så reagerade de inte som de ska; mellanhjärnan kontaktade inte storhjärnan. – Det innebär att du inte med rationella medel kan förstå att nu måste du stressa ner, förklarar Alexander Perski.

     

    Det patienterna själva märkte var försämrade minnesfunktioner, svårigheter att fatta beslut och försämrad koncentrationsförmåga. Forskarna på Karolinska institutet håller just nu på med att avsluta en studie på hjärnans möjligheter att läka efter en utbrändhet. Resultaten är ännu inte klara, men enligt Alexander Perski finns gott hopp om att de sjukskrivna ska få tillbaka sina förmågor.

     

    – Även problemen med minnet och koncentrationsförmågan normaliseras, men det tar lång tid. Fysiskt kan de vara helt okej, men det är inte säkert att huvudet är det. Tyvärr kräver våra jobb att vi ska vara på topp i huvudet så det kan vara en stor begränsning för många.

     

    Sjukskrivningstiden för personer med utmattningssyndrom har inte sällan varit väldigt lång, i bland upp till tio år. Men så lång tid ska det inte behöva ta, enligt Alexander Perski.

     

    – Det vanligaste för våra patienter är att de repar sig på tre till sex månader. Men när det gäller hjärnan kan det ta längre tid och det är det vi håller på att utvärdera just nu. Vi tror att det kan ta upp till några år.

     

    Däremot får man räkna med att ha kvar en känslighet för stress, påpekar Aleksander Perski. Därför är det viktigt agera så fort man ser tecken på utmattning, något som har förbättrats, tycker han."

     

    No Words needed. Jag kommer få (har redan börjat) sådana jävla problem...

     

    Aleccis i Eksjö

    Fler bilder av Emma (:
     
     
     
     

    Resultat regional Eksjö med Aleccis (12/4)

    Det var lite i valet och kvalet om det skulle bli någon tävling i söndags eller inte. Hon var märkligt, väldigt, väldigt lätt oren då och då några dagar innan. Inte i skritt, inte i galopp, inte nedför, inte på plant underlag, inte på mjukt underlag, inte på böjt spår - men i lätt uppförslut tog hon vissa markerande steg i trav. Torra, kalla ben helt utan konstigheter. Hittade ingenting alls hur mycket jag än visiterade, tills jag fann ett "blåmärke" vid en söm. Rådfrågade och japp, den var med stor sannolikhet boven i dramat. Drog ut sömmen och fick väl mer eller mindre jackpot direkt - för hon gav en reaktion när jag började dra i den. Fick ut den och fick i uppgift att även lätta på trycket så jag gjorde så gott jag kunde med de verktygen jag hade till hands. Dagen efter var hon helt och hållet ren. Så jag gjorde så att jag åkte till Eksjö ändå. Det är ju så nära att det inte gör så mycket om man åker i "onödan", och dessutom var det regional = veterinärbesiktning, så det kändes rimligt då hon ju var sig själv igen.
     
    110 cm bed A:0/A:0
    På framhoppningen var hon kanon i början - eller nja, ännu mer! Hon var supertaggad och drog som en tok till hindren. Sen bytte hon taktik; drog fortfarande fullt, men drog bredvid. Hoppade igen och tänkte redan där att vi struntar i 120. Vi går in i 110;n och så känner jag bara på henne. Därför red jag väldigt passivt och med "svag vilja". Mer eller mindre frågande ridning. Mot första så gjorde hon som hon gör när hon tänker vägra - nämligen drar på för fullt och jag kände kanske 10-15 m ifrån att det gäller att rädda direkt. Höll om allt vad jag kunde, gav stöd, och när jag kände att det kunde gå så la jag på en lätt smackning. Sen var vi igång. Jävlarrr vilken hetsig runda, haha. Den var inte så snabb och det kändes såhär mer eller mindre hela tiden:
     
     
    Tvåan kändes bra, linjen tre-fyr var rätt spännande, haha, och femman var den största svårigheten för oss; båge. Med svårhanterad ytterbog är det en stor svårighet, så jag försökte hålla ut lite och ge oss plats. Den gick över förväntan och då kände jag typ att vi vunnit och kunde åka hem. Men vi fortsatte och tog sex a-b, sedan var det trångt på sex galoppsprång till sjunde hindret som var ett räcke. Vissa red på fem, men jag ville sätta den på sex i och med att det var ett räcke. Det blev 5,5 trots att jag försökte hålla igen. Åttan gick bra, första i omhoppningen gick med bra; kombination 9 a-b, sedan var det fem fram till ett räcke men där var jag helt passiv och lät henne ta av på fyra med fallande bom som följd. Elvan och tolvan gick bra, men mot trettonde hindret, sista, så tappade jag ytterbogen och då var det mer eller mindre kört. Fick inte över henne, men red noggrant och balanserat mot det när vi var uteslutna och fick då det bästa språnget på hela rundan! Helt fantastisk känsla över det hindret faktiskt, och det är ju ändå huvudsaken. 0+ute.
     
    I och med att hon inte kändes helt hundra och att jag vet varför, så strök jag 1,20-debuten och så skjuter vi fram den lite. Jag är sååå tacksam över henne och att hon ställde upp för mig, trots dålig ridning och hetsigt... allt. Hon är så snäll och fantastisk på alla sätt och vis. Älskade häst <3 Nu ska hon få vila några dagar, för att vara på den säkra sidan.
     

    Planer

    Såhär ser planerna ut framöver:
     
    Pärlis går och går men kommer aldrig till dörren, stackarn. Min tanke är att försöka få med Felicia ut och rida (hon vill, men vardagen ska ju klaffa med tider osv också - mindre lätt...), utöver det så ska Pärla ridas och köras så ofta och mycket det går (läs: "jag hinner"). Som det ser ut nu har hon, tyvärr, halkat ner på sista prioriteringsplats, vilket egentligen inte är helt fel. Det finns en viss logik i hur de prioriteras, kan man säga, och jag är garanterat inte ensam om just denna ordning bland andra med samma varierad lilla flock.
     
    Lillis kämpar på. En och annan hoppträning tänker jag mig, och även en P&J nästa vecka om jag räknat rätt på jobbtider vs P&J-tider. Har inte kollat asambitiöst än om man säger så. Tanken är 60 + 70 cm (han kommer inte gå högre än 70 förrän han fattar till 100% vad som förväntas av honom och där han har den bjudning som han ofta har men att den är permanent. Vilket också såklart handlar om förståelse = mängdträning.
     
    Aleccis börjar veckan med att ta det lugnt. Först på onsdag blir det en ridtur igen. Sedan går hon som vanligt, och vi siktar in oss på tävling igen näst, nästa helg. I Tranås, anmäld till 110 + 120 cm. Det känns rimligt och vettigt, tror jag. Jag har bara varit i Tranås en gång, och då gick det väldigt fort hahaha, och så rev vi första hindret i båda klasserna har jag för mig.
     
    Jag älskar mina hästar :')
     
    Felicia och Pärlis på tävling i mitten av februari.
     
     Samma ekipage, en favoritbild till och med.

    Resultat lokal debut i Lenhovda med Lillis (11/4)

    Jag packade in min lilla ponny, plockade upp mor, mötte upp Mutti på plats - och ja, sen var vi redo för att se hur han skulle "tackla" den för dagen nya uppgiften.
     
    Mamma fick hålla honom (dvs parkera sin fot under hans, till exempel) och följa med i ena tygeländen när han gick runt och kollade läget. Skoja, han var faktiskt mycket bättre denna gång än sist (Bratteborg) och gnäggade inte en enda gång(!). Men visst var han nyfiken och full med självförtroende när han ville upptäcka tävlingsplatsen. Mamma sa efter en stund; "han är nog rätt lättsåld... men frågan är hur lång tid det tar innan du får tillbaka honom" HAHAHAHAHAH, alltså, AHHAHAHAHAHA! Så sant, han är charmig, snäll och väldigt söt - men otroligt intensiv (vilket, återigen, är en kanonegenskap när man sitter på!). Jag skrattade gott när jag gjorde i ordning honom, för han är ju långt ifrån lika världsvan och uppfostrad som Aleccis. Men visst skötte han sig! Absolut. Det var ju snarare att han var uppmärksam på annat och inte ville missa något spännande som hände runt omkring. Några gånger till så lär han förstå helt och hållet vad det handlar om. Med tanke på den förbättring det blev från BRS till LHK på bara en vecka. (Y) Sen är han ju ungponny och nyfiken, men det ingår ju och självklart får han vara det.
     
    Lokal debut, LD bed A/Clear Round
    På framhoppningen var han först skeptisk och tittig, innan han förstod vad det handlade om. Det tog lite längre tid dock här, än sist, men sen flöt det på bra. Han hoppar väl, luftigt och ofta genom hela kroppen. På banan tog vi tid på oss för att låta honom kolla omkring så gott det gick. Tidigare har han ju gått två starter på P&J och då har han fått trava och ta sig över ett hinder i taget i lugn och ro, medan jag satt högre press och större krav på hastighet = galopp i andra - vilket, som synes eftersom jag lagt ut filmer, fungerat riktigt bra. Men denna gång var det bara en start som gällde och jag var öppen för förslag om han ville trava över möjligtvis första, kanske andra hindret, men sedan tänkte jag be om galopp. Istället kändes galopp inte orimligt, och vi satte galopp mot första hindret. Det blev en miss, inte direkt avståndsmiss, men han ville hinna kolla till och då blev språnget rätt kasst, men han tog oss över och jag hann, tack och lov, grabba tag i manen så jag drog honom inte i munnen (även om det ser ut så). Sen måste jag ge honom en eloge för hinder två, tre, fyra, fem och sex som flöt på riktigt bra. Till sjunde var jag ofokuserad på vägen och tänkte mer på att byta galopp, så jag lät honom tyvärr flyta ut och red riktigt dåligt där (som jag tar på mig), men han kravlade oss över även där. Felfri debut!
     
    Mellan hinder två och tre var det fem galoppsprång och mellan hinder fyra och fem var det sju galoppsprång på båge. Jag stegade för att veta, men räknade inte med att på blodigt allvar rida på dem. Man kan ju aldrig veta. Det kan vingla, bli trav eller att bjudningen störs - men så bara sätter han dem! Båda två! Det gjorde nog nästan mig gladast faktiskt, för det är ju nästan överkurs, haha. Klart han ska gå på rätt antal galoppsprång, men herregud, det är tredje gången han är inne på en bana med hinder som är tänkta att hoppas över i en viss ordning. En sak i taget liksom, men icke - han lever efter; "Kör, bara kööör!" (Y)
     
     

    Dessutom är han som vanligt världens smidigaste att ha med sig där bak i transporten. Lite otålig bara när man är i närheten och han har lärt sig att det är dags att få komma ut. Annars står han tyst och snällt och väntar.

    Experience

    Det har hänt en del sedan sist! T ex så har Lillis varit på P&J igen (vilket jag nyss publicerat), men inte nog med det - han har även hunnit starta sin första riktiga tävling! Vi åkte iväg och hoppade en lokal LD. Jag och Aleccis har även varit i Eksjö och hoppat lite. Detta har jag laddat upp i bloggen nu för att försöka i alla fall ha någon uppdatering och det är just tävlingarna som jag själv tycker är viktigt och vill dokumentera för min egen skull. Det har även varit några hoppträningar som jag hade velat nämna och så är Pärlis igång och blir både riden och körd. Jag har till exempel kört henne mer än jag ridit henne den senaste tiden. Älskade gamla tant. Hon är alltid så himla nöjd och glad. Man blir så glad och varm i hjärtat av det, att se henne. Hästarna har även gått utan täcken även nattetid nu i, ja, det är nog en vecka redan. Skönt för dem - som de har längtat! (Aleccis allra, allra mest!)
     
    Emma var världens snällaste och fotade på tävlingen med Aleccis. Älskar bilden! <3
     
     

    Resultat P&J i Bratteborg med Lillis (3/4)

    Jag tog med mig Lillis till Bratteborgs pay and jump före jobbet förra veckan. Efteranmälde oss till 50 och 60 cm.
     
    Han har ju hoppat inne i stan ett par gånger, startat en p&j med Pärla som sällskap eftersom hon och Felicia skulle starta samma höjder, samt varit med på en hoppträning. Så detta var första gången på bortaplan (drygt en timme i transporten) och andra pay & jumpen. Han tyckte såklart det var superspännande och massa hästar att titta på och även prata med ;) Väldigt snart begrep han vad framhoppningshindren var till för och då bjöd han som tusan och tyckte det var jättekul!
     

     
     
    Men precis allt en sådan här dag är fortfarande nytt, inte bara platsen utan hela grejen. Så i första starten (vi var dessutom själva i ridhuset, inte för att det har så stor betydelse direkt, men ändå. Tanken var att hålla två ekipage där inne) lät jag honom kolla runt och även trava mot hindren. Felfritt!
     
    Andra rundan sedan ville jag ha galopp och ja, filmen la jag upp tidigare så som synes var det en riktigt bra runda (för att ha gjort så lite hittills i sitt unghästliv). Här hade han även sällskap av en annan häst inne på banan, men det verkade varken göra till eller från oavsett sällskap eller inte och det är ju ett extra plus, såklart. Felfri igen! Det är allt en liten stjärna det där :)
     
    På plats var han väldigt nyfiken och ville gärna gå runt mest hela tiden och kolla på allt och alla omkring. Men samtidigt är han väldigt medgörlig och bussig, men han pratade en del och hade svårt att stå still ibland.
     
    (Filmen i 50 cm blev så suddig att det inte går att urskilja något, så den laddade jag inte ens upp. Filmen i 60 cm lägger jag upp igen här under.)
     

    Lillis på P&J i Bratteborg 3/4

    RSS 2.0