• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Bilder från tävlingen

     
     
    Hej gubbe. Så himla illa! Ändå försökte jag verkligen tänka på att räta upp mig.
     
     
    I väntan på ambulansen. Tyglarna över axeln och dra i fingrarna. En riktigt dum ovana. När det är kallt känner jag hur lederna redan börjar göra ont. Har blivit varnad men går ju inte att sluta!
     
     
     
     

    Lokal hopptävling i Ulricehamn med Aleccis

    Jag har ju nämnt att det typ "inte finns några tävlingar" - men jag vill passa på att tävla när jag väl är ledig! Så därav att det har blivit lite anläggningar längre bort, men varför inte? Dags att utforska ställena lite längre bort också. Man måste ju börja röra sig lite längre om vi så småningom ska bli bättre och bättre.
     
    Ulricehamn idag, med Jennie som professionell hästhållare, mugghållare, filmare, skämtare och allt annat man har sina vänner till. Jag måste säga att jag har haft en awesome dag! Dessutom var Ulricehamn en jättetrevlig plats att tävla på. Goa människor både på marken och på hästryggen. Jag startade första klassen så det var tidig uppstigning. Vi var där i god tid. Så god tid att jag struntade i att kolla tiden och rätt som det var så var det skitbråttom istället, haha. Att jag aldrig lär mig!
     
    Ut med hästen och skrittade bort till framhoppningen direkt. "Jaså där är du!" fick jag till svar när jag presenterade mig. Lite sen, ja. Hade tre ekipage på mig. Jävla pucko man är alltså. Travade ett ekipage, galopperade ett och hoppade fram ett par gånger. Ställde mig för att hålla mig beredd att gå in på banan. Då kom det. Dykningen av ryttaren som var inne på banan när stoppet var ett faktum. Hon landade illa, rakt på huvudet som tog hela smällen. Ambulans på ingång och en speaker som bad alla sitta av. Jag skrittade lite, tog några varv i trav och galopp igen. Skrittade lite till, satt sedan av. Väntade lite och satt upp och red på igen. Hoppade några få språng till. Lite annorlunda uppvärmning men ändå skönt att hon (vi) fick bli lite varmare i kläderna innan vi sedan äntligen fick gå in på banan.
     
    100 cm A:0/A:0
    Vad ska man säga? Det ser stressigt ut, jag är inte följsam ett skit men hon gick på framåt, och jag kände ändå att även om det inte var så snyggt eller samspelt så gick det att jobba ihop. Missade jag något så kunde jag rädda med ett tydligt ben. Men över första hindret tappar jag stigbygeln på vänsterfoten och tappar koncentrationen. Hittar den relativt fort igen, men varje sådan grej kostar då jag måste vara minst ett steg före henne hela tiden. Svängen två-tre hade jag först tänkt svänga efter att vi landat, men då jag såg att ett annat ekipage kom väldigt långt ut och fick hoppa trean lite snett så kom jag fram till att jag var tvungen att svänga över tvåan för att hinna. Det fungerade över förväntan! Tänkte att femman kunde ställa till det lite så försökte vara tydlig där och ta ut svängen ordentligt för att komma rakt. Kände även att jag inte behövde känna "hjälp-vi-får-inte-plats-BROMSA" in i kombin, utan det räckte med att försöka få tillbaka lite. Så pass mycket plats fanns det ändå där inne och hon är kvick i benen. Hon gick som tåget och vidare till omhoppning. Tråkigt nog fanns det inga alternativa vägar, och då tror jag alltid att det är kört. Jag tänkte inte så mycket mer än att svänga tydligt med stark yttersida och stöd i yttertygeln, inte ladda sönder oss och försöka satsa utan istället inte bråka utan flyt på och försöka komma runt dubbelt felfri. Försökte prata med henne lite och även i omhoppningen klarade vi att ta oss över den vinklade fd femman och numera elvan. Det kändes bra, faktiskt. Lite på och hoppigt (och jag red inte så jävla bra), men vi hade roligt där inne och vi var kompisar.
     
    Dock kom vi lite stort på tian och jag hörde hur hon knackade den bommen men hade fullt fokus framåt så tänkte inte på om den faktiskt föll eller inte. Strax efter vi kom i mål säger speakern; "Tyyyvääär" och då tänkte jag att bommen nog föll, men skitsamma för hon kändes framåt och bra. Men istället här jag speakern fortsätta med "... var en ledartid!", så jag hade hört fel och vad hon i själva verket sa var "Deeet dääär". Så upp i ledningen med halva startfältet kvar.
     
    Där är där man brukar bli så jävla nervös, och eftersom det var inomhustävling är det svårt att följa och höra hur det går för de andra. De kommande tio ekipagen gick bra, men sen började det bli rätt nervöst. Då jag följde resultaten live på equipe såg jag att vi fortfarande behöll ledningen. De sista ekipagen sen kändes som de var inne skitlänge, haha. Men vi tog faktiskt hem det! 34 starter var det i klassen så det var ju en normalstor klass så långt, och ja, det kändes riktigt bra att skritta in i täten av de placerade, med 0+0 fel och vinst, och med andra ord även ta täten i ärovarvet. :')
     
    Jennie: "Men huvudsaken är ju inte att det är snyggt utan att man vinner!"
     
    Vad jag däremot inte räknade med var hur mycket det skulle påverka uppladdningen till nästa klass att behöva vänta på prisutdelning och ärovarv och sedan direkt in på banan som start nummer fem i nästa klass. Det var samma bana (eftersom det var förklasser till lagtävling) så det gick rätt fort. Ingen lugn stund att ladda om, och mycket att hålla koll på/intryck. Det tog ut sin rätt! Jag kände att vi inte var riktigt lika taggade när vi gick in på banan till nästa klass. Aleccis kändes faktiskt förvånansvärt trött mentalt också. Fysiskt märktes inget, men som sagt, huvudet. Och det är så avgörande.
     
    110 cm A:0/A:0
    Ny chans, men denna gång en decimeter högre alltså. Tänkte mer eller mindre göra som sist. Men redan på första hindret föll första bommen. Jag blev förvånad, kände inte att jag inte fick med hennes bakben, men såg sedan på filmen att jag - som hade fullt fokus på att behålla båda stigbyglarna denna gång - blev kvar i handen och då plockade vi bommen med bak. Två-tre flöt på lika fint som i första klassen. Även fyran kändes bra. Men till femman sen fick jag inte till det alls och missbedömde. Tycker så synd om henne med tanke på skiten jag satte henne i... Hon gjorde vad hon kunde men vi sparkade ner översta bommen rejält då hon fick den mellan bakbenen. I det läget kan man inte rida på ett hinder på ett humant vis - jag brukar visserligen inte bry mig så mycket om det, men här hade jag ändå inget att vinna, så jag gjorde en volt. Fick inte med mig henne runt hela volten utan fick lägga in en innertygel med morr för att få runt henne. Ner i skritt och klapp på halsen. Kände mig elak där och vill henne verkligen inte illa. Sen fortsatte vi. Då kändes ändå de sista hindren helt okej och även om jag var lite besviken så har jag inte att klaga på vad gäller min fantastiska häst i alla fall! 12 + 1 tidsfel = 13 fel totalt.
     
    Bättre uppladdning till klass två är det som gäller nästa gång och så måste jag komma ner i sadeln, sluta sitta som en gubbe och sluta bli kvar och hamna i bakvikt i sprången, samt träna upp bålstabiliteten. Jag kommer bara på mer och mer ju mer jag skriver, typ de klassiska skänklarna och även träna som fan på landningar. Där har jag varken koll på mig eller hästen. Men ändå, vi är kompisar och vi kan ta oss runt och vara med i matchen! För att avsluta med något positivt så måste jag ge mig själv en klapp på axeln som lärt mig något av de senaste tävlingarna och även tog med mig det idag och - det bästa - förändrade, förbättrade, det idag. Framåttänk, hon ska vara framme och sen är det bara att rida efter det. För är hon framme, ja då går hon på allt! (Förutsatt att jag sköter mina rullande uppgifter där uppe :P).
     
     

    Klent här inne

    Det var full rulle igår med först Mantorp större delen av dagen, därefter hästarna; red Aleccis och Lillis. Hans 22a tur med ryttare, dahlsedarundan medan det började skymma och blev mörkt innan vi var hemma igen. Mötte en bil, för första gången från ryggen. Han har mött en enda bil tidigare men då var jag på marken och ledde honom. Inga problem sa killen! Mötte den precis som om han inte gjort annat i hela sitt liv! Fixade därefter till tävlingen innan jag åkte in till stan. Busade lite med våra fyrhjulade avgasrörslösa kompisar sedan. Det är grejer det!
     
    Nu sitter jag och äter frukost (eller ja, jag jobbar på det) och snart blir det att dra ut och slänga in grejerna i bilen och lasta min hästiga kompis för en tävlingsdag!
     
     

    Klipp-klipp

    Hade sådan tur! Min storasyster var ute och jag frågade om hon kunde hjälpa mig att hålla Pärla. "Hålla" är lite fel, för det hjälper inte att bara stå och hålla i henne. Snarare försöka hålla huvudet stilla, distrahera och så klappa på henne, och erbjuda slickgodis. Men det gick bra (faktiskt)! Eller ja, smidigare än vanligt. Det är ju bara framtill hon är jobbig, resten går som tåget! Hon fick munkfrilla på baken och bläää, vad fult det blev! Haha, är ju inte van att klippa mönster, så det blev förskräckligt! Skulle ta lite, och sen blev det fel så då skulle jag "rätta till", och sen "rätta till" lite till och ja, ni vet. Sen undrar man vad fan man håller på med för det blir bara värre, värre och värre. Någonstans strax innan "värst" så slutade jag försöka "rätta till". Stackars häst! Tur hon inte tävlar aktivt längre.
     
    Aleccis näst ut. Som att klippa en staty. Förutom den detaljen att en viss liten ungponny ska stå och slicka henne på halsen så hon blir blöt. Suck. Fick börja med att klippa där så han kunde slicka på den klippta pälsen sen. Hade tagit en sida och börjat med nästa när skiten började tugga. Nomnomnom. HATAR dåliga skär! Men det fanns splitter nya och med nya skär sen dansade maskinen över resten av hästen. Awesome! Två nyklippta hästar, så skönt att ha det gjort!
     
    Trots att klockan var en del så gjorde jag i ordning Aleccis för en ridtur. 20.10 red vi från stallet, i mörkret, i halvstorm, i fuktig luft och med oss fulla av reflexer. Alltså, nu är det officiellt höst. Inomhustävlingarna väntar och snart kommer även kylan och allt därtill. Blandade känslor, helt klart.
     

    Var är mitt dygns alla timmar?

    Okej, Charliesrean då. Det blev inga stövlar. Jag gick nog fasen igenom ALLT - men icke. Inga Bocaj, inga Mountain Horse och inga andra heller. Besviken, yes. Men är rätt glad att jag då kostade på mig lite vettigare (eller framförallt snyggare) skor och dugliga chaps. Även om det inte är samma sak som stövlar. Skitsamma.
     
    Men vad det däremot blev var - en vinterjacka från Spooks! Kors i taket! Aldrig att jag brukar kosta på mig så svindyra märkesgrejer. Men jag råkade ta på mig den och ja, jag ville inte ta av den igen. Den var så varm och go! Fluffig också, vilket är en förutsättning för att hålla mig varm i vinter. Med en prislapp på 900 kr sved det ändå rätt rejält i mitt hjärta när jag la den i korgen. Det är svindyrt med 900 kr för en vinterjacka och dessutom en STALLvinterjacka. För fin för att användas, typ.
     
    Jag traskade vidare och hittade schbrakavdelningen. Inga skrikande färger, tyvärr, men jag fann ett hyfsat snyggt som jag passade på att köpa. Rött, i en lite mörkare nyans! Helt okej som sagt, och en prislapp på 200 kr. Dessvärre kom jag på, medan jag åkte hem, att jag skulle klippa Aleccis idag och då är jag inte säker på att hon klär i det längre, haha. I-lands... :P
     
    Jag brukar inte lägga någon vikt vid täckesavdelningen då jag tycker att det fortfarande är hutlösa priser, trots rean. Men denna gång såg jag att det nästan var Ullared-priser, så jag fick med mig ett 100g fodrat (inte fleece, utan lite glansigare material och kändes snäppet tjockare, men inte skittjockt - precis vad jag var ute efter och är inte säker på att det finns på Gekås) i 125 cm som tanken är att Lillis ska ha under de kallaste dagarna. 400 kr, vilket var i överkant, men kände att det uppfyllde kriterierna för att få följa med hem.
     
    Sist och minst höll jag på att glömma godisslickstenen! Men av en slump hamnade jag i "rätt" kö och precis vid kassan kunde jag stoppa med mig en sådan också, kostade väl en 70-lapp eller så.
     
    Visste inte vilken smak jag skulle välja, men det fick bli original. Är väl lika bra att börja i den änden? Den gick i alla fall hem hos alla tre! Färgen på schabraket är lite missvisande på bilden, den ser nästan klent klarröd ut.
     
     
    Slängde på schabraket lite snabbt efter klippningen, bara för att. Det såg helt okej ut (obs, IRL!), rätt rejält missvisande på bild och då dessutom med blixt eftersom det var typ asmörkt. Ser ju mer rosa ut på bilden liksom, men jaja, det kan vi nog inviga snart.

    Dagordning

    Ingen hästintresserad människa lär väl ha missat Charlies årliga "megarea", som återkommer samma tid varje år. Det är denna helg, och jag har planerat in ett besök. Ska kolla på stövlar, ev benskydd till Lillis (om det inte blir Ullared) och ska även se om jag kan hitta något roligt, färgglatt schabrak.
     
    Sitter just nu med en tallrik havregrynsgröt med jordgubbssylt och (köpe)mjölk. Har fått upp ögonen för detta med havregrynsgröt - det är ju faktiskt rätt gott! (I alla fall dränkt i jordgubbssylt.) Dessutom nyttigt och ger en stadig grund för resten av dagen. Nu låter jag som värsta hälsofreaket men tro mig, det är jag inte! Däremot försöker jag bromsa mitt kraftigt ökade midjemått. Ärligt talat är ju frukosten otroligt viktig. Så, ni som inte gillar havregrynsgröt borde prova att slänga på något som är gott! Personligen är jag uppväxt med att man har lingonsylt på och hur tänkte de där? Lingonsylt är surt och ingen höjdare - här behövs en sockerkick! Mindre nyttigt helt klart, men känns som att havregrynsgröt med jordgubbssylt är mindre onyttigt än typ McD-frukost, köpefrallor eller godis.
     
    Nu var ju inte detta egentligen poängen, utan vad jag faktiskt ska roa mig med idag. Efter Jönköpingsbesöket bär det av ut till Flygande-Pälsens-värd. För håller det sig torrt så blir det att ta tag i all denna päls. Tanterna ska klippas. Lillis ska definitivt inte klippas, men jag har planerat var alla ska vara placerade när det ska klippas. Aleccis först ut, Lillis inne och troligtvis även Pärla. Men sen när Pärla ska bli klippt ska Lillis UT. Haha, han är nog inte så smart att han kopierar beteende, men OM han skulle få för sig det så får han gärna kopiera Aleccis men INTE Pärlas asjobbiga nickande + omkringspring. Hon är så jääääävla jobbig, ledsen att behöva säga det men det är fakta. Bakom frambenen och bakåt går hur bra som helst, men bog+hals är ett rent helvete. Hon är ju inte lite stark! Sen lyckas hon trappa upp ytterligare en nivå när man närmar sig huvudet. Därav att den där "snygga" kanten som ska bryta av huvudet mot halsen... Haha, ser alltid förjävligt ut. Men skitsamma; #brukförestuk. Men även om typ allt i hela världen är roligare än att klippa Pärla för att hon är så jobbig, så älskar jag henne ändå.
    Men gud! Fick ju tipset att köpa en sån där häst-slick-godis! Det hade jag glömt, men nu kom jag ihåg det igen. Ska se om de kanske har det i Charlies.
     

    Plutt<3 Snart ser hon ut så igen ^^

    Tisdagens hoppträning

    Ja, alltså. Nu räcker det. Så enkelt är det bara. Jag har ett enoooormt problem. Under de senaste åren har jag fått världens sämsta ovana och det är att jag sitter som, Lasses ord; "en gammal gubbe" och ja, det är inte för att han säger att jag ska räta upp mig som jag känner att det är asdags att ta tag i det utan faktiskt för att jag 1. får ont i ryggen 2. sitter ostadigt = halvvägs av, och helt av så fort hästen råkar ta ett snedsteg typ, 3. om (gällande Aleecis, läs "när") hästen faller inåt i svängarna kan jag inte använda innerskänkeln så då vinglar vi vidare. Och så är det skitfult, och ja, som sagt opraktiskt och dååååligt.
     
    Förutom det så hade jag fullt sjå att hålla farten uppe med S, som jag lånade till första gruppen. Men vi var så nöjda ändå! Det var mycket att ta in för en bäbis. Massa hästar och dessutom i rörelse och även hinder, bommar och alla stöd man inte ska springa på. Någon gång ska ju vara första gången. :)
     
    Aleccis, som ju är "tyngre" än S, kändes jättetung att rida direkt efteråt, haha. Och jag hittade ingen ridning. Eller hon var annorlunda på framridningen. Först undrade jag om hon ens var ren för det var så annolrunda, men jag tror ärligt talat att hon kändes "bättre" (när jag vant mig) och det kan ju mycket väl berott på ET:ns besök på förmiddagen. Men själva hoppningen kändes sådär. Vi har haft betydligt bättre pass. Den enstaka oxern gick hon jättefint på, men bommarna snubblade vi över och de tre hindren med 10 m, två korta språng mellan varje, fick jag inte till öht. Räknar ju tyvärr med att hon ska dra iväg och då vill jag "fånga henne" snabbt vilket istället ger icke följsamma händer och att jag kommer i bakvikt för att jag vill ner i sadeln snabbt efteråt. Vi tog det försiktigt, återigen eftersom hon blivit behandlad några timmar tidigare, och avslutade innan de andra växlade upp för slutspurten. Men det kändes ändå okej. En relativt dålig träning, men det ingår ju. Och just tekniska grejer (även om detta inte var jätteavancerat) är ju absolut en av våra största svagheter. Huvudsaken är att jag älskar min häst, och det gör jag <3 :)
     

    Besök av equiterapeut

    Jag hann aldrig skriva om gårdagens ET-besök. Men visst var det så att Pärla hade ont i bakkärran. En rejäl låsning i höften på höger sida. Efter akupunktur, biolight och fysiskt försöka lossa låsningen (kiropraktik heter det väl?) samt stretching så var det bättre men det släppte inte helt. Så det blir återbesök.
     
    Även Aleccis hade lite låsning, men lååångt ifrån Pärlas nivå och det lossnade direkt. Hon fick samma behandling. Det var OK att ta med henne på hoppträningen, men vi skulle ta det lite försiktigt.
     
    Idag ska båda vila. Jag red ju som sagt Pärla innan besöket, helt enligt planerna. Så jag behöver inte ha dåligt samvete för det.
     
     

    Klippdags!

    Från igår...

    Nu när ETn har varit ute så vet jag hur jag ska klippa den, och ja, jag gör som jag tänkt; sparar en skvätt på Pärlas rumpa för att underlätta för hennes höfter. Aleccis blir klippt som vanligt, vilket också var min tanke. Men jag ville bollplanka lite för att se så jag inte skulle göra något som påverkar dem för mycket negativt.

    Pöss

    I hagen i morse.
     
    Sorry för megasmilet hahaha, men blir lätt så när den där ponnyn är omkring en :P
     

    Frågan är vad jag egentligen skulle ta kort på, haha.
     
     

    Ridning och täcken

    Red Pärla på morgonkvisten och vi passade på att rida i skogen och hoppades på att älgflugorna ogillade att det var så kallt ute, då det var höstens första kallare natt med frost och skrap av vindruta. Vi klarade oss, och fortsatt med att rida två varv runt flugebyrundan. Hon kändes som vanligt, och som vanligt är positivt menat.
     
    Därefter tog jag Lillis på en tur. Tänkte rida flugebyrundan som han gått en gång innan, men valde istället att rida hela dahlsedarundan. Så nytt igen såhär den tjugoförsta riddagen. Han traskade på och vi travade faktiskt mest men både skrittade och galopperade också, givetvis. Han är fortsatt skeptisk till järnvägsövergångarna men denna gång var det betydligt mindre tittande jämfört med sist.
     
    Jo, jag sa ju att det var kallt idag. Så kallt att jag hellre hade min fleecefodrade, stickade fina knallgula och säkert stötdämpande mössa istället för hjälmen. På båda. Tänkte när jag ändå håller på att bikta mig så kan jag ju lika gärna fortsätta med det. ;)
     
     
    Yes, jag valde faktiskt att täcka dem över natten. Det regnade rejält och blåste riktigt mycket under gårdagen. Jag visste inte hur länge det hade regnat, eller skulle fortsätta för den delen så jag slängde på dem ett varsitt täcke. Sen sa gubben att det skulle bli skitkallt i natt och dessutom skulle ETn komma idag, så det var av flera anledningar det fick bli höstens första täckta dag. Jag hade inget i Lillis storlek så han fick ha Pärlas gamla, i minsta hålen överallt, men ändå drunknade han typ i det, haha.

    Hoppträningen säkrad

    Jag red S efter att jag lekt lyxhustru, därefter tog jag och Ida en tur med tanterna. Blött och riktigt svinkallt var det att rida i regnet och vindarna, men det var ändå en riktigt skön tur. Aleccis känns lugn och balanserad vilket innebär att jag är lugn och balanserad. Tillräckligt i alla fall.
     
    Jag fick även en idé att ragga tag i en häst till hoppträningen imorgon om det är så att jag inte kan vara med med Aleccis. Så nu blir det antingen på ett sätt eller ett annat; en häst i vardera grupp eller bara första gruppen. Ser fram emot imorgonkväll. Ska bli intressant.
     
    Dagen ska jag lägga upp lite annorlunda. Jag ska gå upp tidigt och rida Pärla och Lillis, sen ska jag hem och sova. För jag kommer missa lite sömn på natten då jag går på dagpass på onsdag. Så för att få ihop så många sömntimmar som möjligt delar jag helt enkelt upp det. Gjorde ju så inför en P&J i somras och det gav förvånansvärt bra resultat.
     
     

    Jag har räknat fel.

    Eller rättare sagt har jag inte räknat alls. Men nu har jag gått tillbaka i arkivet, från 16 juli till idag. Jag pratar Lillis och jag pratar om antal gånger någon (jag ^^) har varit på hans rygg. Jag har ju då som sagt inte räknat, men jag har uppskattat att det var drygt tjugonde gången jag red då i fredags. Gissade på 21:a eller 22:a gången. Nu har jag som sagt räknat på riktigt och det var exakt tjugonde gången jag åkte på honom. Så då ljög jag i alla fall inte när jag skrev att han blivit åkt på ett tjugotal gånger. Den andra filmen, lite trav på tjock dressyrponny.
     
     

    Att skriva av sig

    Jag har bråttom. Stressar, skyndar mig och försöker effektivisera allt. Varför? Jag har en sån där ledig-från-jobbet-dag idag och därför ska jag göra INGENTING. Problemet är bara att jag inte hunnit göra det än. Inget alltså. Och jag skyndar mig för att hinna göra inget så fort som möjligt för att det ska bli så lite gjort så länge som möjligt. Logiken. (Y)

    Problemet är då alltså att jag varit uppe sen halv sju och tvättat, ätit gröt (gjorde den själv!!! Skoja, haha! Fast... jag gjorde den själv), diskat och har nästan bytt sängkläder (ja, det tog stopp där).Tänkte ta en runda med snabeldraken också, men jag har så fruktansvärt ont i min kropp att jag nog inte pallar det just nu. Och så äter jag godis. Där har vi två av problemen.
     
    Jag har tydligen "problem" med min käke. När jag tuggar går de inte jämnt, utan det hakar och knakar då det blir en omlottrörelse. Detta hörs tydligen för folk kan störa sig på det. Jag känner det men är så van att jag inte tänker på det. Det gör inte ont (antagligen för att det inte är någon känsel/nerver(?) där, och/eller för att inget blir klämt - då hade det garanterat gjort ont). Men jag åt en godis innan, inte speciellt hård, konstig eller stor. Men det knakade till som fan i höger sida, borta framför örat och nu har jag så jääävla ont. Något hände... Vet inte om det "rättade till sig" igen efteråt så det bara är att vänta på att skiten ska släppa eller om något fortfarande är fel och som borde knakas till rätta? Kan knappt fortsätta äta godis och det säger ju en del om hur illa det är. Ååh. Tog därför en Dumle och tänkte bara ha den att suga på typ. Men så råkade jag bita, och där var de tänderna. Fulla med gegga. Som sitter fast. Rrroligt.
     
    Sen var det så att jag mötte upp gubben och company för de hade varit ute och kört/klättrat i skogen. Jag hade varit i stallet så hade kameran med mig och gick runt och fotade lite. Upptäckte då att vägbygget - som hörs jättejättetydligt på gården - bara är några hundra meter genom skogen. Skitnära! Klättrade därför upp ganska brant på en backe, bland stenar och buskar för att se om man mot förmodan till och med kunde se gården. Men det kunde man inte. Jag fotade lite och gick ner igen. Stod nere ett par minuter innan vi gick åt andra hållet och rätt som det är, strax innan vi börjar gå, så får jag en olidlig smärta i min vänstra lårmuskel. Kan inte ens stödja på den eller lägga vikt på den när vi ska gå. Hoppar fram på ett ben innan det allra, allra värsta är över och jag i alla fall kan använda båda benen. Men det gör fortfarande riktigt, riktigt ont. En sträckning var min första tanke, och är väl fortfarande. Men det gör vidrigt ont. Vet inte riktigt hur jag ska bemöta/ta hand om det heller. Det gick bra att rida igår, men kändes inte bättre efteråt direkt. Det gör ondare när jag varit stilla, typ sovit eller suttit still en stund så det känns ju som lagom rörelse borde vara bättre. Eller så blir jag bara något mjukare efter att ha gått lite (haltar fram) och blir van vid hur det känns.
     
    Så jag har väl mått bättre, just ut den synvinkeln i alla fall. Vad gäller vädret så försöker jag intala mig ett någorlunda gått samvete eftersom jag fortfarande sitter inne och borde vara ute och rida. Men regnet och de hårda vindarna är inte lockande för tillfället. Dessutom verkar det som att jag ska rida med Ida sen, om vi får det att klaffa med tiden, så jag avvaktar lite till och ska nu snart fundera ut om jag ska gör ingenting, eller om jag ska fortsätta med att bädda sängen..? Svårt beslut det där ;)
     
    Gissa om jag blev förvånad när jag på väg hem igår åkte förbi där denna bil brukar stå, men så stod det en annan, exakt likadan men i en annan färg där, höhö. Nej men ärligt så visste jag inte vilken den riktiga färgen var, så jag fick titta två gånger för att känna igen den.
     

    Söndagsångest?

    Inte här! Nu när majoriteten av Sveriges befolkning har söndagsångest så har jag fredagskväll med godispåsen bredvid mig. Jag skulle ljuga om jag skulle påstå att jag inte är trött, för det är jag. Riktigt trött. Men nu väntar ett par dagars helg! :D
     
    Idag red jag med min lillasyster. Hon tog Pärla barbacka och jag höll mig till sadeln med Aleccis (hade inte lust att få ännu mer ont i mina ben). Bra sväng! Relativt lugnt, men hon taggade upp rejält några gånger men det är ju sådan hon är. Vi behöver lägga in mer trav i vardagsarbetet men jag vill ju inte lägga in massa trav... Bara se till att lära sig trava då. Utan spänt bensprattel. Pärla hade tryck i sig och ja, det är kul att se henne under någon annan så jag får se hur hon rör sig och sådär. Hon är i rätt gott skick faktiskt, trots(/förutom?) svanken, pälsen och hennes extrakilon.
     
    Funderade ärligt talat på om jag, trots allt, skulle börja klippa i alla fall Aleccis - typ idag. Men vädret sa att det inte var någon bra idé. Regn, regn och lite mer regn. Och jag är lite smygtacksam, faktiskt, för jag hade aldrig orkat det där skitjobbet det faktiskt är att klippa hästar. Får se när jag hinner, orkar och när vädret tycker det är en bra idé att ta tag i det.
     

    Det luktar verbal styckning

    Ja, då är det väl dags då. Bikten. Och sen det klassiska; "du gör fel". För all del, finns det bara ett rätt - och jag väljer att inte göra så. Kalla det då "fel". Men jag ser inte felet?
     
    Jag provade att styra på små hinder med Lillis. Och det är FÖRBJUDET att hoppa med en treåring. Helt och hållet oacceptabelt. Nolltolerans. Det säger jag inget om. De ska hålla och att hoppa sliter på hästarna.
     
    Men för att dra en jämförelse så väljer jag att se på det såhär. Det klassiska sättet att rida in en häst är att longera denna, varv på varv, ofta i obalans och ja, det blir lite som det blir. Man är nöjd med att kommandon sitter och att hästen rör sig runt. Det beror såklart på hur långt man har kommit, men det är där man brukar börja. I värsta fall sitter det dessutom inspänningar i munnen på hästen.
     
    Böjda spår sliter. Böjda spår i obalans sliter ännu mer. Inget av detta har jag "utsatt" (bett) Lillis om, så han är helt och hållet "osliten" så långt ;) Genom att hoppa tre språng ser jag inte hur det kan ha slitit mer än om han hade blivit longerad. Så man kan väl säga att det är plus minus noll, same shit. Och nu har vi provat detta och kan introducera och utveckla hela idén med att lyfta fötterna under fyraårs-året. Detta är inget jag varken gjort tidigare eller ska fortsätta med. Men man måste ju prova saker här i livet!
     
    Men det är ingen bortförklaring eller försköning, bara mina tankar och en skvätt bikt. Här döljs inget! Tänkte bara dra parallellen med longeringsslitaget. Och enligt min mening är det dessutom betydligt mer skonsamt att hoppa lite lågt (det gör de ju i hagen på sätt och vis, fast inte under "kontrollerade förhållanden") än att springa runt varv på varv på varv och belasta onaturligt (eftersom en fri häst balanserar genom att "ställa" utåt/hålla ut huvudet, och genom att longera vill man ofta "dra in" huvudet mot mitten). Dessutom är han ju inte ens löshoppad, så vad gör det att jag satt på honom när jag provade. Var ju inte tuffare än det treåringarna har gjort på testerna.
     
    Med allt detta sagt, så är det fortfarande inte samma sak som att det är RÄTT att göra så.
    Men har jag någonsin brytt mig om skolboken? ;) Det finns viktigare saker att lägga fokus på för att få en trygg, stabil häst. Sen kanske det inte är snabbaste vägen upp i resultatlistorna - men det lär vi märka. Oavsett vad som händer, så värderar jag ALLTID en trygg, stabil häst som kan hanteras av alla före några siffror på ett papper. Men helst vill vi ju ha båda sakerna. :)
     
    #badass
     

    My bad!

    Skrev och skulle publicera detta, men ja, här är det. Opublicerat. Inte så viktigt, men fortfarande dokumenterat. Detta är fredagens hittepå.
     
    Red Aleccis först, tänkte ta några få språng över två knähöga kryss för att bara få in ett lugnt flyt. Men den där kära hästen var ju taggad till molnen så det gick inte som jag tänkte. Vi avslutade efter första bästa tillräckligt lugna gången. Ville ju bara ta den några få gånger egentligen, inte nöta. Så det blev som det blev. Men vi var lika glada för det.
     
    Och nu kommer skiten! Jag gjorde ordning Lillis för en tur sedan och syster tajmade och kom precis hem för snabbvisit över helgen (vilket jag inte visste - kul överraskning!). Hon fick bli mobilhållare med filming på och så åke jag lite Lillis. Finns två filmer på instagram. (La dem på FB också.) Helt sjukt duktig var han! Ett tjugotal gånger har jag åkt på honom, som sagt.
     
    Pärla fick vila upp sig, planerat då jag antar att hon kommer på gå lektion imorgon. :)
     
     

    Knåda, knåda, knåda.

    Jag har faktiskt bokat knådare till båda hästarna. Så tänkte jag skriva, sen kom jag på att visstfan, de är ju tre. Så en blir utan. Höhö, nej men jag bokade till tanterna. Blir spännande att se hur det går till och vad som kommer fram. Nästa vecka blir första gången, så får vi se hur det fungerar efter det men troligtvis blir det återkommande, kan jag tänka mig.
     
    Förresten så hade jag besök av L's ägare samt en av sönerna igår. Han ville se mina hästar, och det föll sig så smidigt då jag precis var i stallet för att byta häst. Pärla var klar, skulle bara bli duschad avspolad(! här duschas minsann inga hästar!), och Lillis skulle gå. Jag tar ut Lillis ut boxen, vänder honom, tar av grimman och hänger den på en av spikarna (mitt stall stavas: FASHION!). Börjar borsta och pratar såklart. Sonens kommentar efter en liten stund: "Kan du inte ha dina hästar uppbundna?". HAHA, så himla häftigt! Alltså jag tyckte det var en sådan underbar iakttagelse. En annan värderar ju att ha hästen lös högre än att ha den uppbunden så ja, jag tyckte verkligen det var underbart att höra att det faktiskt hade kunnat finnas någon annan anledning till att han var lös. :)
     
    Förutom ridningen och pannkaksstekningen (de förökade sig dåligt idag -.-' Fattar inte hur sjukt mycket jag måste göra för att det ska bli normal matlåda också. Trippelsats räcker uppenbarligen inte), så har jag inte gjort ett skit. Men ändå har jag bråttom. Har ALLTID bråttom. Ska jag inte göra någonting så måste jag skynda mig dit och göra det lite fortare. Sund inställning. (Y) Men nu har jag stressat klart och ska sova. Vid 03 väntar min vita, stora vän på mig och så ska vi umgås en sisådär trettiosju timmar i helgen. Helt okej faktiskt. Alla är värda ett jobb där man verkligen trivs! :)
     
    Körglädje.

    Vem är du och var är min häst?!

    Fick sådan jävla känsla med Pärlhästen idag! Vi fortsatte som igår, fast vi höll oss på stubbåkern idag. Övergångar, övergångar och ännu fler övergångar, fast först rullade vi igång maskineriet. I början var hon som igår; blev lite stark och travade med miniministeg istället för att bryta av till skritt. Såg till att bestämma mig och verkligen fokusera på avbrotten och inte bara "göra dem" och vara kvar i traven i huvudet. Detta tillsammans med mer arbete med säte (bättre rumpa och mage) gav resultat! Sen längde hon ut sig rejält, gick kvar där och gjorde övergångarna så jävla bra! Fasen vad fin hon kändes! Övergick till galopp - halt - galopp. Hon använde verkligen hela sin kropp och tog för sig. Rejäla, stora galoppsprång och sen tillbaka. Bytte ut framåttänket till uppåt efter några längor fram och tillbaka och ja, vad ska man säga. Det är en stark häst! Hon kändes så fysiskt stark. Helt underbart pass hade vi. Effektivt, men inte så långt, typ 40 min. Jag ville inte rida henne så himla svettig, men det hjälpte ju inte att passet var kort. Märktes att vi gjort något bra idag. Min fina, älskade gamling! <3 På något vis så har jag lyckats hitta någon form av motivationstopp med henne just nu. Välbehövligt!
     
    Därefter Aleccis. Och det är här rubriken kommer in. Det hände något idag. Något helt sinnessjukt. Helt, helt galet. Jag har inte ord för det. Men jag brukar ju nämna detta med betten och så. Att jag har svårt att rida henne på det tredelade för att det är en mental spärr hos mig som till stor del kom efter att hon stack barbacka och hela den grejen. Så jag har, i omgångar, lagt mer eller mindre fokus på den delen och just nu vill jag inget hellre än att rida ALLA pass, som inte inkluderar hinder, på just detta bett. På pelhamet är jag mentalt trygg och där är hon rena rama filbunken för det mesta. Men idag hände något.
     
    Jag vill inte rida henne på stubbåkern eftersom det är lite mjukare där och hon ju trampade av sig en sko sist (som jag hittade innan jag märkte att skon var avtrampad. Slump!) men jag ville inte bara rida massa böjda spår hit och dit, så tänkte att vi började med byn och sen tar några varv på LP för att det ska bli lite häst av henne några minuter i alla fall. Skrittade fram, red ner mot dahlseda, travade på rakan, skritt nedför backen, trav över deras och galopp uppför backen. Trav bort till nedförsbacken, skritt i backen, och sen... Rakan där vi "alltid" galopperar. Tänkte trava först, men valde ändå galopp sen. Hon var lugn, och stadig. Så jag släppte tyglarna. HELT. Lät dem bara hänga. Jag stod i lätt sits och lät henne flyta på. Det gick ovanligt lugnt, och hon ville ha halsen relativt utsträckt med huvudet "rakt", inte uppåt, inte neråt. Allt eftersom tog hon för sig och ökade lite, men fortfarande lugn i huvudet. Så sjukt häftigt. Jag har aldrig vågat göra så innan. Tänkt inte mer på det sen. Men efter nästa galopp (där jag gjorde samma sak, fast höll i tyglarna, i knäppet, men denna gång sprang hon fort, haha) kom jag på att jag ju inte ens hade min nödbroms. Så jävla skönt att det mentala äntligen börjar släppa! Jag trodde aldrig jag skulle våga prova "och se vad som händer" med Aleccis genom att bara ge henne långa tyglar när vi alltid brukar vara så spända, uppe i varv och hon är dessutom tittig. Men det var sjukt häftigt.
     
    Red därefter in på LP. Travade på en av volterna. Red lätt. Vänster varv först. Släppte sedan innertygeln helt och hållet. Lät den hänga och dingla. Fortsatte rida henne på volt med endast yttertygel och skänklarna. Jävligt fränt! Det gick! Men den blev lite smått kantig här och där och så ställde hon ut lite, lite och då framförallt i början. Men gud vad coolt! Bytte varv. Svårare i höger! Kämpade på några fler varv innan vi tog oss runt som önskat. Övergick till galopp. Långa tyglar, enhandsfattning. Fattade galopp från skritt efter att ha skrittat lugnt och trevligt en liten stund. Vänster först igen. Hon sänker huvudet, länger halsen, galopperar lugnt och följer minsta hjälp. HUR COOLT SOM HELST! Bytte varv. Tappade galoppen en gång ganska snart så började om. Lugn skritt, ny fattning. Råkade ge henne en drivande skänkel en gång istället för stark ytterskänkel och sen var det kört... Kämpade på lite till men var sedan tvungen att ta båda tyglarna. Räckte med ett varv för att komma i balans igen och då sänkte hon ner huvudet och jag lät tyglarna glida mellan fingrarna. WOW. Det är mentalt och det är balans och det är styrka - allt från min sida. Vi har varit och nosat här då och då, men med lätt kontakt i tyglarna. Nu kan ju inte hästen arbeta med ryggen utan stöd (det stämmer, det är fysiskt omöjligt), men det är lugnet, balansen och att få henne att länga ut ordentligt som jag är ute efter. Jag är så rädd för att rida ihop henne så illa att hon får KS med tanke på hur spänd och svankigt hon springer så jag blir helt lyrisk av att få henne så lugn och verkligen få ut henne. Mmm! Skrittade sedan hem hela vägen. Ville inte förstöra känslan. Hon var så underbart fin!

    "Ta för givet att hästen lyssnar, gör den inte det får du korrigera" - Jens Fredricson. Jag önskar att jag snart kan sitta upp och ta för givet att hon verkligen kommer lyssna. På allt.
     
    Avslutade sedan hästdagen med att åka en sväng på Lillis för han skulle fortsatt träna på att inte tappa ryttaren ;) Stubbåkern och svängträning. Går bättre och bättre! Red på en rektangel igen, några varv i alla gångarter åt båda hållen. Red sedan lite "serpentinbågar" i mitten ungefär, uppåt för att vara någon annanstans och fortfarande kunna svänga. I trav. Höger går bättre än vänster. I vänster är det som att rida på en falukorv, haha! Men han försöker verkligen! Och så försöker han också säga: "nu är vi klara" varje gång han ser utgången. Men så lätt kommer han inte undan! Tog galopp på en stor volt också, i båda varv, innan vi var nöjda. Duktig ponny!
     
    Vi ska bli BRA.

    What i really do

    Idag, mina damer och herrar, så har jag nästan en lite sådär smålugn dag! Känner hur skönt det ska bli och att jag inte ska göra ett skit när mina egna hästar är klara sen. För ja, det är bara mina egna tre som ska gå. Funderar på att möjligtvis steka pannkakor sen. Alltså, pannkakor. Pannkakor!
    Gubben ska väl ta och sälja sitt bygge sen och då känner jag att jag måste vara med.
     

    Och denna film, haha! Har ni sett den eller?

    Hallelujah moment

    Fick värsta Hellelujah moment:et med Pärla innan! Efter att vi hade fått upp ångan så körde vi mycket, mycket övergångar; skritt fyra steg, trav fyra steg, skritt fyra steg osv. Halt och galopp. Hur mycket övergångar som helst. Och hon blir så taggad! Helt sjukt vad hon kan trava sakta alltså, haha. För inte går det att skritta sen när hon kommit igång. I vanliga fall behöver jag bara tänka avbrott så bryter hon av, men hon blir så på att nu var hon emellanåt riktigt stark. Men i en mindre backe fick jag en sån jävla känsla! Det kändes som om både sadeln och jag skulle slå en framåtvolt pga att hon fick upp ryggen så väl och trampade under med bakbenen och använde dem verkligen. Sen tog vi en galopp på en äng, längs med vängen, och då trodde jag på riktigt att jag skulle få flyga. Så jag tog ett stadigt tag i manen, men det var falskt alarm och istället bjöd hon på en så frisk, lätt galopp. Underbart! Det är ett fantastiskt recept, detta med övergångar. Långsamma hästar blir pigga och pigga hästar brukar lugna ner sig. Nyttigt! Vi hade ett perfekt pass ihop och det var skönt att inte behöva tänka på fysiken utan använda det vi har och göra det bästa av det. Jag menar, hon rör sig ju som hon ska.
     
     
    Lillis därefter, och jag var sugen på att rida en sväng istället för att vara på stubbåkern. Men kom sedan på att dessa älgflugor ju inte är jordens mest fantastiska varelse direkt. Så jag bytte kurs och tänkte att det var dags att introducera byn med allt det innebär. Det är ofta rätt mycket "liv" i byn - det händer mycket. Miljöträning deluxe! Men han tog sig framåt så bra. Vi gick förbi en lagård där de bygger om, förbi jordbruksmaskiner (dock avstängda, men ändå), annorlunda kor (köttdjur), förbi lite folk på avstånd, även vägbygget med allt det innebär på avstånd och så mötte vi en cyklist. Cyklister är av min erfarenhet en av de "läskigaste" saker som finns innan de förstått hur de fungerar. Men han brydde sig inte ett skit. Det läskigaste var faktiskt järnvägsövergångarna, haha. Där gick det lite tveksamt fram och tillbaka några gånger innan vi kom över. Den andra sedan gick betydligt bättre. Men man behöver inte sitta av (hade givetvis gjort det om det hade behövts), för han vill över men är skeptiskt så det räcker med att "mota sidled" (standard när de vill men inte vågar ^^) och eventuelle ge stöd med skänkeln i rätt läge. Gick hur bra som helst att se världen och vi både skrittade, travade och galopperade. Men i byn höll vi oss mest till skritt.

    Prestiglösa och glada

    Kände att jag ville lägga till lite om tävlingsplatsen vi var på i söndags - nämligen Oskarshamns RK. Jag har aldrig varit där tidigare, men blev verkligen positivt överraskad! Det var en hyfsat stor anläggning med två ridhus, ett 20x40 och ett 20x60 samt deras utebana på 40x80 (har jag för mig), riktigt fräsch lokal med stora toaletter, cafeteria och allt var handikappsanpassat (till och med två "hål" i väggen i cafeterian för handikappade/barn - guldstjärna!).
     
    Men det slutar inte där! Alla var så himla glada och trevliga. Nu gick jag ju mest för mig själv då jag åkte själv och inte kände någon, men de få jag pratade med var så positiva och ärligt trevliga. Helt prestigelöst och är det något jag älskar så är det prestiglösa människor. Då trivs jag!
     
    Sen måste jag bara lägga till en sak till. En vanlig startlista består till största del (eller helt) av tjejer/kvinnor i främst 20-25, men oftast ca 18-30, skulle jag säga. I alla fall på den nivå och de platser jag tävlat på. Men här var det ett ekipage som stack ut. En medelålders man var med och krigade med en snygg häst i välmatchad outfit (ni vet, sådan där flagg-schabrak med tillhörande huva i Storbritanniens färger). Vad jag antar var hans sambo (verkade så, men behöver ju inte vara det ^^) var hästskötare och stod nervöst och bet på naglarna medan han red. Med sig hade de sina(?) söner. Så häftigt och åååh, vad jag älskar att ALLA kan vara med i vår sport.
     
    Just det! En sak till. Jag gnäller ju ibland på framhoppningar och råkar man vara på väg åt samma håll så är det alltid någon som kniper ihop munnen och blänger trots att man ber om ursäkt (även om det inte ens behöver va någons specifikt "fel" utan bara en "dubbelbokning" av det spåret). Men här var alla så snälla. "Oj, förlåt nu råkade jag vara i vägen!" "Nej, nej! Det var mitt fel." Det var vad som hördes på framhoppningen. Trots att det var relativt litet, mycket rörelse och väldigt varmt med kvav luft så var stämningen mycket trevligare än den brukar vara  på tävlingar.
     
    Till sist vill jag även tacka funktionären på framhoppningen en gång till. En av ett par nackdelar med att åka själv är när man startar tidigt och inte har någon "naturlig" hästhållare med sig, utan det blir till att ragga ett handtag någonstans lagom till bangång. Jag siktade in mig på, och frågade, samma tjej båda gångerna och hon ställe så snällt upp. Då blir man glad, och tacksam. :)
     
    Det var inte dumt att åka österut på tävling! Jag trodde det skulle kännas långt och vara drygt att köra, men eftersom jag kör genom Målilla varje gång jag jobbar så känns den vägen rätt smidig, och då var det bara knappt halva kvar sen.
     
     

    Höstens första hoppträning

    Under kvällen har jag och Aleccis varit på höstens första hoppträning. Men för att orka tog jag en powernap på en kvart innan jag åkte ut till stallet efter jobbet. Själva träningen var bra! Jag ville verkligen försöka anstränga mig för att få ut så mycket som möjligt, och inte bara sitta och mesa runt utan att det liksom ger resultat. Jag ansträngde mig, försökte och ville förbättra. Dessvärre låste jag fast mig i handen ibland, men å andra sidan kom jag ihåg benen så det gick att hoppa ändå. En gång mesade jag ut från hörnet och då kom vi inte över. Men annars så gick det bra tycker jag. Sista rundan var såå jävla bra! Hon var så lugn men fortfarande framme och det är i det läget som det börjar gå att rida henne. Då är hon nästan som en "vanlig" häst. Fick mycket beröm av Lasse för den med, och oavsett vad så kände jag hur jävla bra det var. Fantastiska hästen <3
     
    Vi tränade på något som vi verkligen behöver träna på; distanser! Linje, brutna linjer och båge, samt en kombination - dessutom första inomhus. Det känns riktigt bra att börja med en såhär bra träning. Jag är så taggad inför en höst/vinter med regelbunden träning och för första gången någonsin i mitt liv har jag kunnat börja träna utan att se ett "slut"/avbrott på några månader emellanåt. Det känns så bra!
     

    Horse1

    Gubben överraskade med att ha beställt Horse1 - woho! Så det lät inte bli mindre datortid direkt nu framöver.
     

    Måndag efter dagpass

    Har jobbat dagpass idag och ska sova när som helst nu för att ladda inför ett nytt pass imorgon. Det är rätt skönt att jobba dag faktiskt, men det är så jävla svårt att avsluta dagen och lägga sig..!
     
    Red mina båda tanter efter jobbet. Pärla först. Kortaste "hela" rundan som går att rida när man inte vill rida i skogen (som är paxad av älgflugor, och då får dem ha den för sig själva - så gott det går i alla fall). Så byn fick det bli. Lång framskrittning på 25 minuter och sen trav och galopp runt byn och lite trav och galopp hemåt och sen avskrittning. Det är så sjukt. Sjukt tragiskt och ledsamt. Hon visar INGENTING. Hon rör sig rent, tar lika stora steg, symetriska rörelser (kände här och där på rumpan samt la min arm på korset sista biten när vi skrittade hem - bara för att försöka känna/hitta något avvikande som jag ev inte märkt från ryggen eller med synen). Inga "fynd". Och återigen gör hon gladeligen allt jag ber om, med positiv inställning och i hennes normala tempo. Gjorde lite skänkelvikningar och hon flyter sidvärtes så fint.
     
    Så, varför hon nu inte visar något/varför JAG inte hittat/märkt något kan bero på två saker:
    1. Hon har helt enkelt inte särskilt ont när hon rör sig på ett naturligt vis, dvs skrittar, travar och galopperar. Benen gör inget konstigt eller onaturligt. (Att bli skodd bak är ju en betydligt annorlunda rörelse/vinkel). Eller 2. Hon har sån jävla hög smärttröskel och eftersom hon är kallblod vill hon bli använd och därför kör hon på ändå. Oavsett vad kroppen säger. Och är det detta alternativ har hon antagligen gått med smärtan länge, länge och därför har jag inget märkt, möjligtvis att det dessutom kommit successivt.
     
    Jag misstänker anternativ två... :(
     
    Efteråt red jag Aleccis. I byn, och några varv på LP. Bara rulla lite för att hon ska få röra sig efter tävlingen igår och inför hoppträningen imorgon. Yes, det blir sådär mycket hoppning nu igen. Försökte få henne att slappna av och få ut halsen på henne. På LP gick hon kanon! I byn var hon lika spänd som vanligt, men det är rätt trevligt att kunna göra galoppombyte på beställning och utan att det blir sönderstressat bensprattel. :)
     
     

    Det var en gång en väldigt intressant lördag.

    I lördags åkte jag till Granngården efter en oplanerad sovmorgon som försköt hela dagen. Jag behövde tyglar och chaps NU. Besviken såg jag några tygchaps och inga tyglar jag ville ha. Kollade istället upp öppettiderna på Hööks (halleluja för smartphones!) för att se om det var värt att åka till Jönköping (om jag skulle hinna), och mycket riktigt. Det fanns tid. Fick med mig storasyster och så drog vi till "stora staden".
     
    Stannade först till på Eko och fick med mig ett par "vardagschaps" därifrån, även wunderbaums och deltor (deltan?). På hööks blev det ett till par chaps och även tyglar. Förutom det besökte vi Lager 157 och där var det nästan lite Ullaredsfeeling. Det blev en vinterjacka, ett linne och en tröja till gubben. Efter en snabbvisit på Jula åt vi på Ikea. Det var riktigt skönt att komma iväg lite så där impulsivt och dessutom få kvalitetstid med syster.
     
    Det negativa var dock att klockan hann bli efter 19 innan jag var ute hos hästarna. Och alla tre på schemat, dessutom. Red Aleccis först, som jag la upp en bild på. Sen överraskade Lillis stort! Han gick sitt första pass i mörker - helt och hållet obrydd! Wow, vad häftig han är alltså! (Inte för att jag hade väntat mig något annat, och om det mot förmodan hade varit mer komplicerat så lovar jag att det inte hade tagit många gånger innan han hade blivit okomplicerad - eftersom jag hade bett om det.) Dagen innan introducerade jag ju detta med att rida på stubbåker och svänga "ologiskt". Denna dag var dag två. Vi red på en någorlunda rektangulär bit av stubbåkern, eller ja, jag försökte få honom att röra sig på en "fyrkant". Gick över förväntan! Helt sjukt vad fort de börjar "haja".
     
    Två varv skritt (efter att ha skrittat ner), två trav och två galopp - först höger varv. Galoppen blev på en "oval" så gissa hur duktig han var som orkade och försökte göra rätt?! Sen gjorde vi likadant i det andra varvet, och det var lite tuffare = det blev lite större "fyrkant". Vårt lilla spår var väl en sisådär 10-15x20-30, svårt att uppskatta när allt är kolsvart. :P Vi var bara ute en kortis, men kände att det var precis lagom. Tanken är ju att träna på att svänga och då framförallt på sådana här ställen där han inte vet var han sak förrän jag har bett honom. Så det verkar väldigt lovande!
     
    Sist ut Pärlahäst. Tog det väldigt försiktigt. Känns ju lite sådär ändå - alltså för mitt samvete. Rent fysiskt märks absolut ingenting. Hon är positiv, gör det hon ska när hon ska och har öronen framåt. Tog bara en askort sväng ner till grannlagårn och vände. Inget imponerande, men eftersom hon stått lite nu så var det medvetet att börja försiktigt och återigen trappa upp någorlunda tills jag pratat med någon som knådat henne.

    Resultat lokal hopptävling i Oskarshamns RK med Aleccis

    Det började väl hyfsat. Hon var så lugn och fin, lyssnade kanon och vi klev över hindren på framhoppningen utan problem. Men det var väl just det vi gjorde. Klev över. Och det gick ju bra så länge det bara var ett hinder i taget.
     
    100 cm A:0/A:0
    Jag var för passiv. Detta i kombination med att jag var tvungen att köpa nya tyglar (de gamla gick sönder där de redan var halvt avbitna) och då blev det ett par tunna jävlar. Jag vågade knappt ta i dem... Vågade inte ge Aleccis något stöd alls och att varken har någon tryck/framåttänk och dessutom helt utan något som helst stöd i framförallt skänklar men inte heller handen så gick det inte. Hon vek av redan innan första. Sen andra. Sen gick det bättre med tre, fyra och fem, men längre än till sexan kom vi inte. Så jävla surt. Vi har ju slutat vägra ut oss... Trodde jag. Uteslutna alltså, vilken överraskning.
     
    Bestämde mig snabbt för att prova att RIDA i nästa klass sen. Red fram längre, bad om skänkelvikningar och en hel del tempoväxlingar i galopp - hon var ju riktigt lydig! Balansen fanns där och jag satte mer tryck i henne vilket ledde till att jag automatiskt kunde ge normalt stöd även med händerna. Tänkte mer framåt på framhoppningen och jävlar vad hon hoppar! Kändes hundra gånger bättre än för en stund sedan.
     
    110 cm A:0/A:0
    Vinglade till mot ettan men struntade i det och höll om men la på lite lätt smack. Den magiska smackningen. Att jag inte tänker på den när jag sitter och mesar?! Aja, det flöt på riktigt bra, hinder efter hinder. Ettan - tvåan var bruten linje oxer-räcke, över trean som var en oxer lite rakare i mitten av banan, nästan som på diagonalen, mot staketet men tillbaka mot fyran som stod diagonalt som att man genar i ett hörn, typ. Båge till kombin räcke-räcke som var hinder fem a och b. Långsidan bestod av två hinder, ett räcke och en oxer, med nummer sex och sju, sväng tillbaka vänster över åttan, det sista hindret i grundomgången. Så långt gick det hur bra som helst. Det kändes sådär "lätt" som det gör när vi försöker kriga tillsammans, även om det inte alltid är hållbart i resultatlistan, men känslan är bra och i det läget rider jag verkligen MIN Aleccis. Det är ju då vi båda egentligen trivs allra bäst. Åttan-nian var i sin tur även en bruten linje och där tabbade jag mig. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde fel först, men har funderat lite och tror jag helt enkelt "safe:ade" för mycket och glömde lägga om benen när jag ville hålla tillbaka henne lite. Fick göra en volt och när jag gick banan tänkte jag rida innanför till tian, och smita innanför även till elvan, som ledde via en linje till tolvan och avsluta med att gå utanför till sista då det skulle bli alldeles för snävt för Aleccis. Hon vill inte hoppa hindren så snett. Så efter volten red jag som planerat. Hon var såå jävla fin! Alla vägar bara satt! Hon tog lägena och det gick så himla bra. Därför tänkte jag att vafan, vi passar på att "träna", vi har ju ändå inget att förlora (eftersom vi redan sumpat chanserna), så jag vände upp innanför på den sista oxern och döm om min förvåning när Aleccis bjuder och hoppar som om det är det mest naturliga i hela världen! Var så jävla glad när jag red i mål. Jag gjorde bort mig totalt och tar givetvis på mig del helt och hållet. Men vi fick en sådan fantastisk känsla! Fina, fina hästen! :') Tråkigt nog drog vi visst på oss hela 4 tidsfel (?! trodde inte vi tog så lång tid på oss, och definitivt inte då vi red snabbt sedan, men det är svårt att döma det när man är uppe i varv), så resultatmässigt blev det en 0+8 fels runda.
     
    Sen är det klart att besvikelsen och jävulen kommer fram när man ser resultatlistan och det hade blivit placering om jag inte hade misskött mig och förstört för oss. För alla dubbelnollor blev placerade samt en fyrfelare i omhoppningen. Så fanihelvetesjävlaskit att jag inte bara kunde hålla ihop det, men den känslan får inte ta över att det faktiskt kändes riktigt, riktigt bra förutom just missen. Skönt att avsluta bra i alla fall.
     
    Från och med nu ska jag inte mesa i fler starter. Nu räcker det fan! Går det ovanligt lugnt så kommer det inte hålla på banan. Dags att skärpa till sig. Två liknande missar på de två senaste tävlingarna. Det är då man blir så trött på sig själv. Att man aldrig lär sig!
     
    Eller hur var det nu:
     
    Jag och Aleccis åkte själva så inget finns dokumenterat.

    Det skymmer

    Skrittar fram första hästen såhär i skummet. Två står på tur efteråt. Det verkar bli första ridningen i mörker med Lillis sen. Sist ut blir Pärla. Så kan det gå när man får för sig att åka till Jkpg och bränna pengar. Hejhej höst!



    Lillis håller på att lära sig att svänga ologiskt

    Igår red jag Lillis igen. Uppskattningsvis kanske sisådär omkring sjuttonde gången någonsin med ryttare. Nu är han så "välutbildad" (hahaha) så nu är han också fullfjädrad FB- och sms-häst. Bra va?! Långa tyglar och näsan i mobilen. Det allra, allra viktigaste steget i en unghästs utbildning.
     
    Nej men ärligt talat. Numera är det världens mest normala grej att sitta upp utanför stallet, rida ner och ta en runda i skogen/byn. Han kan det nu. Tar sig fram, även om han är lite tittig och allt är nytt. Men jag har längtat till dagens steg. Vi red ut på stubbåkern för att träna på att svänga lite. Han kan svänga, men han förstår inte varför han ska svänga. Så fort man ska någonstans, som att svänga i en korsning, eller svänga från något där han vill gå in (typ på stigar eller ängar, haha) fixar han det galant. Han förstår varför han ska svänga och han svänger perfekt. Men att rida runt på någon öppen yta och göra krumelurer typ, det har inte blivit så logiskt för grabben än. Men nu har vi provat det, och det gick man han är inte så vändbar, än. Han är dock lättlärd och väldigt öppen för förslag, så det kommer inte ta många gånger förrän vi kan börja rida runt och träna på lite mer vuxna saker och inte bara rida på tur när vi ska ut. Så det är hur han ligger till i vuxenlivet just nu. Fantastisk trevlig ponny att jobba med!
     

    Dags att knåda Pärla?

    Under gårdagen kom hovslagaren förbi och snyggade till samtliga hästars hovar. Aleccis först ut, tänkte inte mer på det. Pärla sen. Höger fram först. Höger bak sen... Höger bak. Denna höger bak. Hon visade att hon hade så ont av att lyfta höger bak/stå och balansera på de andra, att hon hängde mot hovslagaren och behövde ta ner benet och "vila" ibland. :( Jag kunde inte låta bli att fråga sen; "gör hon det för att hon har ont?". Svaret: "Hon har ont."
     
    Pärla har ont. Hon har jätteont. Jag diskuterade lite till med den kunskap hovslagaren har och det pekar på att hon, troligtvis, har ont uppe runt korset. Det sjuka är att det inte märks någonting, eller nej, jag börjar om: Det sjuka är att JAG inte har märkt något. När man rider henne så känns hon FRÄSCH, hon gör det man ber om när man ber om det och hon vill, utan protest. Öronen framåt. Skritt, trav, galopp. Hon går och går.
     
    Jag blev väldigt, väldigt ledsen av det här. Hennes smärttröskel är enorm - ungefär i höjd med månen. Helt sjukt. Frågan är då om det är vid "höga lyft", eller att hon går och har ont hela tiden. Jag vet inte, för hon "säger" ju inget. Hon är så stark, och det är ju inte till hennes fördel. Hon är tamhäst.
     
    När jag åkte hem tidigare idag slog en ny tanke mig. Nämligen att när Pärla var barnvakt åt Lillis under hans boxvila. En dag när jag kom ut så var en planka i ena väggen söndersparkad. Först trodde jag det var Lillis som var understimulerad. Jag hade ju, i det läget, aldrig sett Pärla "sur". Men han gick henne på nerverna och till slut fick hon nog. Hon tryckte upp honom i ett hörn och matade sparkar. (När jag såg det bytte jag barnvakt, ögonblickligen.) Det mesta tyder alltså på att plankan är Pärlas verk. Frågan är om det, vilket måste ha "tagit emot", kan ha varit någon av bovarna i dramat? Äsch, det behöver det ju inte vara, men visst börjar man leta.
     
    Vad jag ska göra åt detta? Jag ska göra något jag aldrig gjort tidigare. Denna djungel med equiterapeuter, kotknackare, massörer och allt vad det heter, ska jag börja armbåga mig fram i. Jag har ingen aning om vad de olika människorna egentligen gör, men det ska jag ta reda på och så ska jag boka in någon/några(?) för Pärla. För att på så vis ta reda på mer vad det är, var det sitter och hur det går att underlätta för henne. Men en så länge gäller två saker: fortsatt motion och djävulsklo (som jag också ska ragga information om).
     
    Jag älskar dig. <3

    Som att gå på lina

    Balans. Jag har ju nämnt att jag den senaste tiden "tappat balansen" med Aleccis. För några veckor sedan så kändes det så "lätt", så välbalanserat (för att vara oss då alltså) och det kändes lovande. Jag kunde börja tänka mer på annat. Men sen försvann det.
     
    Sen så kanade jag ju runt på den där hala ryggen i regnet i förrgår och klamrade mig fast för allt vad jag var värd (haha, ingen överdrift där inte. Ellerrr?). Så igår hände det något. Lika snabbt som balansen försvann så dök den upp igen. Barbacka är skarpt underskattat alltså. Så igår hade vi ett bättre pass. Det började kännas lite lättare igen. Lovande!
     
    Idag red vi för att hoppa lite. Tänkte inte ta så många språng utan bara känna på henne inför tävlingen. Men det blev mer än jag tänkte. Hon kändes fin, men jag vet inte riktigt. Eller jo, det gör jag väl. Jag hinner inte med på linjer med få galoppsprång mellan hindren. Jag tänkte stenhårt på att vara lugn, fokusera på skänklarna och förekomma henne. Jag VET ju hur hon är, så då ska det ju inte behöva gå "så långt" att hon gång på gång på gång kommer undan med att springa ifrån mig efter hindren osv. Men det är inte så jäkla lätt. Men jämfört med för några månader sedan så går hon som tåget. Hon bjuder och har självförtroende, vrider sig ut och in för att inte snudda någon bom och hon är ju så jävla bra. Jag måste bara komma upp till hennes nivå så att hon litar på mina beslut och inte tar egna initiativ. Då, då kommer vi bli så himla bra.
     

    Jag vill ha färg!

    Det är med besvikelse jag halvhjärtat då och då klickar runt på en del hästprylswebshopar. Var är färgen?! Jag vill ha färg, massa färg, skarpa färger, blandade färger, förbjudna färger och mmm, ännu mer färg än så! Men nejdå, nu är vi tråkiga, det är dåligt att sticka ut så alla ska smälta in (och helst vara gjutna i samma form), vara "stilrena" med mörka, färger helt utan någon som helst nyansskillnad. Vi pratar marinblå, svart, brunt och kanske om man eventuellt vågar sträcka sig så långt som till mörkgrått. BLÄ. Vad tråkigt!
     
    Ska man behöva skrolla runt på begagnatmarknaden för att hitta något roligt, uppiffande? Det är givetvis inget fel på begagnat men det är ju helt klart roligare att köpa något helt nytt.
     
    Gult är fint. #räddryttare

    Född på nytt

    Vi överlevde.
     
    Men jag fegade ur (hon blev mer galen en vanligt och det var inte ens vid hennes favoritbacke! Hopp upp, vänster, höger och jag flyger en halvmeter över stackarns rygg) och tänkte att vi nog skrittar uppför den där "roliga" backen sen. Men nejdå, hon galopperade ju sååå lugnt och fint långt innan så galopp fick det bli. Dock var hon mycket lugnare än jag trodde, så det var ju skönt att jag inte fegade. Men på tag om att fega. Jag har ju jobbat stenhårt med att få bort otrygg-känslan jag bar på efter incidenten då hon stack och sen trampade på mig, och det har gått jättebra. Men det kommer nog ta lång tid innan det inte finns öht längre. För nu, precis innan det stället där det hände (trots att vi har galopperat där en hel del gånger barbacka efteråt), så fick jag en snabb dejavu, som ett blixtnedslag rätt i skallen. Det försvann dock lika fort som det dök upp, men det är ju precis så hjärnan återskapar scenariot och kan få skiten att upprepa sig. Jag fattade galopp och blundade den första biten. För att känna. Känna hur full av explosivitet min underbara häst är. Hon frustar glatt, rycker med huvudet och med spetsade öron smygökar hon för varje språng uppför backen. Hon är underbar. Jag kände mig inte otrygg ett enda steg, utan vet att det värsta som kan hända är om jag råkar kana av pga obalans för hon är verkligen världens snällaste. Fina häst. Sen är hon helt fantastiskt med tanke på att hon inte bryr sig ett skit. Vi red i SPÖREGN, båda var helt dyngsura. Varenda klädesplagg skulle gå att vrida ur. Men ändå hade vi en bra, men rätt kort, stund ihop. När vi skrittade av började det spricka upp och himlen visade sig från sin vackraste sida. Men det var ju så dags då! En 35-40 minuter tog vi oss runt dahlsedarundan på.
     
    En kviga lyckades kalva ute i regnet tidigare idag. Så söta!

    Mordförsök?

    Sitter och köar. Länge. Har suttit i en halvtimme nu och närmar mig snart rödljusen/vakten. Snaaart. Och jag som redan hade asbråttom.

    I vilket fall så funderar jag på om det blir barbacka idag. Det är onekligen barbackaväder nämligen... Så egentligen kommer jag inte undan. (Jag kommer dö.)

    Haha

     

    Att börja träna

    Har börjat kolla runt på tränare... Men vad svårt det är! Bara se namn uppradade efter varandra. Det säger ju liksom ingenting. Jag är så sugen på att börja träna, på riktigt. Men hur gör man när man väljer? Jag vill ju inte rida svankdressyr där ju bättre svank både häst och ryttare har desto bättre är det. Svankar gör vi så bra på egen hand liksom...
     

    Närvarande, men ändå så borta

    Idag har jag varit trött, trött, trött. Inte trött på så vis att man vilar och sen är man piggare, utan det spelar ingen roll hur mycket jag vilar eller hur lugnt jag tar det. Är helt slut. Utmattat mentalt. Hade tänkt rida fyra hästar idag, men det blev bara två, tyvärr. Aleccis och S. Och så gör ju inte vädret det bättre. Mys, my ass! Haha, fyfan för regn!
     
    Jag har frusit mer än jag gjort på länge idag så snart ska jag ta en lång, varm dusch. Men alltså ärligt talat, jag är rätt omotiverad på hästfronten just nu. Kommer på mig själv att längta till "sen". Sen, när jag bara kommer ha en häst. För det har jag lovat mig själv. I framtiden. När det är dags för familj och sånt, då är det en häst som gäller. Fast det är väl lättare sagt än gjort, som vanligt. Det hade i alla fall varit skönt. Jag menar en häst hinner man alltid med, det tar ju ingen tid. Men om jag skulle gå från alla jag har omkring mig nu till en på bara en dag eller så, så hade det känts väldigt tomt. Det är garanterat något man måste trappa ner för att det inte ska kännas konstigt. Kan jag tänka mig. Men än så länge är det bara att ligga i. Bita ihop och kämpa vidare. Hur ska jag annars bli bättre? Nej just det, det finns inga genvägar.
     
     

    Veckovill

    Söm - jag; 1-0. Hur lyckas man riva upp mellan nageln och skinnet, alltså längs med nagelns utsida?! Jag lyckades. Svider något helvetiskt och känns som om tummen är kluven. Då var vi där igen; det är litet, men känns som ett stort.
     
    Har för dagen i alla fall motionerat de som stod på schemat: Lillis och jag gjorde som sist, ett varv runt rundan där vi börjar rida i skogen och tar oss hem via normala grusvägen från byn. Sväääävar gör man när han sätter den sidan till. Rätt fräckt, jag menar jag är ju bara van vid platta hopphästar-gångarter, höhö. Sköter sig kanon, verkligen. Dock väldigt nyfiken och vill svänga in på alla möjligt ställen längs rundan (typ skogsvägar, stigar och ALLA ställen där det är öppet ut till en äng - vi passerade väl en sisådär 5, 6, 7 sådana, haha).
     
    Aleccis och Pärla gick tillsammans, med mig och Ida uppepå. Jag kände bara "FUCK BYN" och så red vi på kort upptäcktsfärd. Bort till sjunnen och vi galopperade på en jättefin, asmysig skogsväg innan vi var tvungna att vända. Blev lite halvstressigt sådär och Aleccis hade väldigt bråttom. Råkade väl kalla henne jobbig två gånger eller så. Min jobbigt glada häst som alltid har så jävla bråttom<3 Pärla hängde på bra (vi höll rätt högt tempo och galopperade en hel del), så det är ändå kul att se att hon "pallar" dessa ridturer fortfarande, utan problem. :)
     
    Sist ut var S och vi tog en sväng ute. Stabil häst, som också är av virket att är man ute så tar man sig helt enkelt framåt. That's it. Ser fram emot morgondagens hoppning!
     

    Planer

    Har jobbat natt i helgen, och har nu två lediga dagar framför mig. Idag har jag tre hästar att rida; först ut Lillis, därefter Aleccis med Ida som rider Pärla och sist ut för dagen är S. Ska nog inte göra så mycket mer än det, tror jag. Fast, som vanligt skenar väl dagen (framförallt med tanke på att halva dagen redan gått).
     
     

    Min fina, fina vän :')

    Idag är ingen vanlig dag

    För idag fyller finbilen 27 är! :D Helt sjukt hur gammal han är. Tänk liksom, 27 vintrar har han överlevt, 27 somrar och allt där emellan. Men han bara går, och går, och går. Grattis till bilen. :)
     

    Haha, va?

    Fick denna del i en kommentar "... men jag är inte så bra på Canon" och jag tänkte typ; vad bra att jag inte har någon Canon då? :P Tänkte inte mer på det. Förrän hundra år senare. Vadå Canon? Sen såg jag att jag hade skrivit att jag tydligen har en "CANON D3200" - HAHA?! Nej, jag har ingen Canon. Det är, hur mycket jag än vill(? eller hur mycket mina fingrar än vill?), ingen Canon. Det är en Nikon, Nikon D3200. (Tror inte ens det finns någon Canon som heter D3200?) Att ingen skrev något om det, haha? Aja, liten asgrov miss där bara, men det är sånt som händer när man inte läser inläggen innan de publiceras.
     
    Provade mig fram litegrann förresten, och ja, lite bättre fick jag till det. Men det är fortfarande mycket att lära.
     
     
     

    Hade ju inte sådär skitmycket olika motiv att välja på direkt, haha. Och ja, jag red med systemkameran. Inte hela tiden dock. Skulle filma när vi dressyrade men det är inte så lätt det där med fokus när man ställer kameran på en soptunna, så det blev typ kvalité á la mobilkamera och då kunde det lika gärna kvitta. Red mer skit än sist, dessutom. Ännu större anledning att det då kunde kvitta. Men jag fick ju prova att bli lite mer kompis med kort skärpedjup, så inte klagar jag. Något positivt gav det ändå.
     
    Här nedan har vi då klassikern. Hur många sådana bilder har jag, månntro? Om det är någon där ute som känner sig övergiven, ledsen och som aldrig får vara med och bara är helt ensam jämt och mår dåligt - Välkommen in i min hage! Där är man (även om man nu skulle vilja!) minsann aldrig, aldrig, aldrig ensam. En styck ponny ska jämt upp i knät eller ansiktet för del delen och mysa (eller bara undersöka, beror på hur man ser på det).
     

    Senaste dagarna

    I fredags försökte vi dressyra igen, med mer tryck. Jag och Aleccis alltså. Det var svårt och jag känner av mina brister väldigt tydligt, och då är det framförallt de mentala jag pratar om. Jag skulle verkligen behöva en tränare just för att bli pushad i precis rätt stund. Funderar litegrann på vart jag ska vända mig för att hitta en dressyrtränare som har delvis samma syn som jag (och som måste finnas i närheten - vilket inte alltid är helt lätt).
     
    I lördags red jag Pärla. Barbacka i solen. Mmm! Vi hade det så mysigt. Skrittade fram länge, och galopperade sedan några vändor på en äng i lagom tempo. Red sedan en sväng i byn också innan vi red hem igen. Älgflugorna är aggressiva och Pärla viftade kraftigt med svansen när vi skrittade av, så jag satte mig helt enkelt bakåfram och började min jakt på älgflugor. Satt två tredjedelar av avskrittningen bakåfram och ja, Pärla är ju Pärla så det var inget som helst annorlunda mot om jag hade suttit åt rätt håll.
     
    Idag red jag fram Aleccis borta vid oljetorpet och värmde upp på volt och med skänkelvikningar. Sen hoppade vi linjen, av mina skogshinder, men inte så många gånger för hon var så jääävla på och blev väldigt svettig och flåsig med pälsen och i värmen och dessutom när hon inte kunde ta det lite lugnt. Så några gånger fram och tillbaka tog vi innan jag galopperade henne lite lugnare en kort stund, travade av och skrittade sedan av henne. Känslan var okej, men jag måste lära mig att lägga massa mer fokus på mina skänklar. "Släpper" jag fokuset på dem så dyker jag rejält efter hindren och har inte en chans att få plats mellan hindren, dessutom är det lättare för henne att studsa ur mig ur sadeln i anridningen. Så det är lite jag inte får glömma bort och då framförallt när vi ska hoppa linjer.
     
     
    Lillis ser större ut än Pärla, haha, men det är för att Pärla är så lågställd.

    Okej, en gång för alla då

    Hur fasen får jag kort skärpedjup mina bilder? Jag har en Canon D3200 och originalobjektivet samt ett zoomobjektiv på typ 55-200 eller vad det nu heter. Men oavsett vad jag har för objektiv så borde jag väl kunna ändra i kameran så skärpedjupet blir kortare. Jag skulle gärna vilja ha rena, siffror. Typ IOS *siffror* och allt vad man nu kan välja och även exakt hur man gör på kameran; dvs vilken knapp man trycker på och vilken ratt man rattar på. Ser så mycket fina bilder, men mina egna blir tråkiga.
     
     
    Typ sån här info. Att man är bra pantad inom vissa områden alltså.
     

    Inte tillräckligt påläst för att öppna käften men gör det ändå, som vanligt

    Vet att det är långt och jag orkade inte vara så seriös, men tycker ni ska ta er igenom hela för jag har faktiskt en och annan poäng om jag får säga det själv. Det är inte alla som vill "outa" vart de står, men gör gärna det för det är kul att jämföra. :)
     
     
    Val, val, val. Valår. SUPERvalår. Den ja... Jag undrar jag hur många relationer som knakar och hur många vänner som kanske till och med gör slut i dessa tider. Skäms ibland när jag ser vart mina fb-kamrater står. Eller njae, jag skäms inte åt dem det lämnar jag åt dem att göra helt själva. Men jag blir förvånad.
     
    Jag tillhör nog dem som vet "mycket om lite", snarare än "lite om mycket". Allmänbildning, va, vad fan är det? Där någonstans hittar man mig, och med denna i plånboken: "the less you care the happier you'll be". Poängen lagrad.
     
    Men jag är 23, har gått i skolan i hundra år, varav fyra i gymnasiet. I slutet (dvs de tre senare åren) var det fordonsprogrammet som gällde och där snackar vi dagisform på lektionerna så att till och med dem som mig - dvs pratar rätt ut och drar paralleller med hästar och ridning med varje grej de säger för att jag ska kunna relatera och fatta, Mmmh, im so fucking smart. Pedagogik, kanske. Eller till och med tydligare ändå. På så vis hade vi en hyfsad lärare i just detta med politik. Han sög i allt annat och vi ogillade varandra för att jag svarade i mobilen på lektionerna. (Men herregud, när blev jag så oförskämd? Ajdåfan, föddes visst sån. Och jag som brukar skylla på att föräldrarna gjort ett dåligt jobb så fort jag ser/hör träliga ungar. Men i detta fall är det fel. Jag har tre syskon som är typ änglar och väldigt bra och pålästa på mycket så jag har minsann gjort mig sån här alldeles själv! (y) Och har generellt rätt dåligt inflytade på folk också. Tydligen. Fast det brukar jag skylla ifrån mig om. Odräglig är mitt andranamn :] Åååh, ingen kommer orka läsa hela vägen ner till min poäng, för den kommer ju aldrig..!)
     
    Skitsammaaaa. Nu drar vi den basic-faktan jag fick lära mig för några år sedan, och jag ska göra en harkling för att seriösa till mig lite:
     
    Den röda, vänstra sidan vill ha mindre skillnader mellan invånarna i samhället vilket gör att fler har det bättre. Detta innebär att det krävs högre skatt för att kunna erbjuda vård och omsorg i olika former; fri tandvård till en viss ålder, sjukvård, barnomsorg, äldrevård osv. Det i samhället som kostar allra, allra mest. Detta gynnar framförallt barnfamiljer - som ju "får" mest av det skattepengarna går till i omsorgsdelen.
     
    Den blå, högra sidan vill att skatterna sänks, de vill privatisera mycket och på så vis göra mycket av kvalitén i samhället till något som istället ska kunna ge vinster, t ex privat vårdomsorg = mindre personal för det är något de kan dra in på och då kan de stoppa mer pengar i fickan på de som äger/styr, t ex skola - samma sak där, det blir en fråga om att bli så rik som möjligt istället för att ge kvalité i det man gör. Man kan sänka skatterna och på så vis får var och en bekosta sina egna sjukdomar och dyl. Det fungerar ypperligt för de rika, men är katastrofalt för de fattiga. De blåa vill tjäna pengar. Det är pengar, pengar och ännu mer pengar. När Reinfeldt tänker låter det "katschiiiing". De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Detta gynnar de rika. ("Rika" låter så fel, men är enkelt att stava till så vi kör på det ändå.)
     
    Även om vi tycker olika så är det så långt ändå relativt lätt att följa med i svängarna och jag tyr mig mer till de röda än de blå, vilket märks övertydligt i det jag nyss skrev. Men visstfasen ska man arbeta och tjäna pengar, men vi är inte bara "jag" och "du", vi är så många fler. Och fler har det bättre med den politiken.
     
    Sen går vi vidare. Det jag ändå tycker är ett av de partier som har jobbat väldigt smart när de etablerat sig. Nämligen SD. De pratar svenska (inte grekiska) så pensionärerna och ungdomarna (som de vänder sig till) förstår vad de säger. Det är svårt att vara precis i mitten mellan vänster och höger och det är de inte heller men de VÄGRAR tala om vilken sida de lutar åt. Vilket återigen är ett smart drag för då plockar de anhängare från båda sidor... Deras största grupp i samhället är, faktiskt, de "obildade". (Inte bara, givetvis.) De som inte orkar eller bryr sig om något direkt, mer än sitt eget; inte politik, inte språk, inte att ta reda på saker de är skeptiska mot utan de köper allt. Sväljer det med hull och hår. När jag säger: "SD tycker såhär och såhär OCKSÅ", blir svaret: "VA?! Gör de?!" till en del jag pratat med. Min reaktion var likadan när jag fick mer och mer info. Det säger en del. SD kommer plocka en stor del av de som annars hade varit soffliggare (vet att jag har yngre läsare och en soffliggare är en sådan som inte röstar - vilket är det mest arroganta man kan göra), och kommer på så vis få upp sina siffror och antal röster. Smart drag, mindre smart politik.
     
    Det är ju så att SD inte bara tycker en enda sak och det är om just invandrare. De tycker faktiskt annat också, och det tycker jag är viktigt att ta reda på innan man lägger någon röst till deras fördel. Det som gör mig FÖRBANNAD, det är deras syn på kvinnor. Jämställdhet är min hjärtefråga, alltså det jag tycker är allra, allra viktigast. Hela mitt liv och min livsstil bygger på värderingar utifrån feminismen. Man ska kunna göra vad man vill oavsett kön. Det är ingen jävla rocket sience, och enligt SD ska kvinnorna vara männens egendom. De vill börja med en "kvinnoskatt" som ska vara kvinnans ekonomiska del i förhållandet; på lång sikt ska det inte vara "lönt" för kvinnan att jobba för det skattas ändå bara bort så kvinnan kan gå hemma och stå vid spisen och inte kunna göra något om inte mannan har godkänt det/betalar. Förenklat uttryckt. Som kvinna ska man inte kunna bli framgångsrik eller ens kunna bli chef. MEN KOM IGEN!
     
    Jag blir så förbannad på de män som har kvinnor omkring sig som röstar på SD. Dvs alla som har en mamma, systrar, döttrar, fruar/sambos och kvinnliga vänner. De önskar med andra ord att sina egna döttrar inte ska kunna bli framgångsrika!  Hur förjävligt är inte det?! Vill de verkligen behöva försörja sina kvinnor? Och de kvinnor som röstar på SD - alltså, VA?! Och egentligen alla... Om vi stänger ögonen för invandringspolitiken för en kort stund och kollar på resten. Är det verkligen rätt väg att gå för att utveckla samhället?! Skulle inte tro det. Det är Hitler II vi snackar om. På jävligt lång sikt, alltså. Men han är duktig, Jimmie, synd bara han föddes i Sverige där man varken svälter ihjäl eller fryser ihjäl.
     
    Vid det här laget kan det omöjligt undgått någon vad jag, eftersom jag är stenhård feminist, kommer lägga min röst på. Det är F! Som gäller (vilket dessutom blir win-win eftersom de marscherar åt vänster), och nej, jag håller inte med allt de vill, men man gör sällan det. Däremot väger det jag binner för tyngre än det jag lägger mindre vikt vid. Simple as that.
     
    Här under är mina fantastiskt vackra Finbil <3 Med min funplate KUKLÖS i framrutan.
    Kan inte bli mer Jessica än så, eller jo, om det vore skååååp. Kombi ftw.

    Chapstankar med mera

    När jag skriver detta är klockan "väntar-på-att-få-gå-och-lägga-mig", dvs natt alltså, för att vänja kroppen lite och kunna sova längre och göra ett bra jobb kommande natt. (Jag ska ju bli bäst på att köra mjölk!) Så därför förbereder jag lite, men publicerar det nu. Har precis skrivit ett långt (ja, sorry för det) inlägg som jag själv tycker blev lite lagom saftigt i alla fall (dock med nattligt oseriös touch här och där, canthelpit) som ligger laddat till klockan 12. Läs det gärna, för där finns mer innehåll än det brukar göra i den här delen, min alldeles egna del, i internetvärlden.
     
    Jag har kommit på en grej! Snackade ju om att jag ångrar att jag inte köpte chaps när jag var i hööks sist. Men så dök tanken upp..! Charlies har ju alltid sin årliga rea sista helgen (lönehelgen ^^) i september. Så vem vet, kanske blir jag ett par chaps rikare efter den?! (Förutsatt att de har den även i år, men jag skulle bli förvånad om de drar in på den traditionen.) Skulle jag fortfarande, efter den resan, inte bli ett par chaps rikare så är tanken att dra västerut till kära Ullared och Gekås någon gång i den vevan för att bunkra upp med täcken bl a. Så om jag bra håller ut lite med mina nya dojor så kan jag nog inom hyfsat snar framtid se respektabel ut. Bra där!
     
    En styck lillskit i flygande fläng!

    Den som sare vare

    Tre hästar ridna, ljud i bilen (bajsdålig bas, blir byte framöver) och inköpt toningsfilm men still otonad. Det är så lätt att skjuta på alla tråkiga saker och att tona rutor är långt ifrån högst upp på min "roligaste-som-finns-att-göra-lista". Imorgon går jag på natt igen och så blir det att dansa igenom helgen med Mjölkis. (Y)
     
    Tänkte hoppa med Gladis idag, och dividerade fram och tillbaka huruvida jag skulle ta oss dit: rida eller åka. Syftade främst på vägbygget och hur vi skulle ta oss igenom det smidigast. (Fick jävligt sura miner sist för det var trångt och hästfan (sagt med kärlek<3) tyckte det var trångt att gå mellan grävmaskinen och betongsuggorna när man knappt fick plats. Men jag tvingade stackarn (tog väl tre sekunder med en tvekan och ett backsteg) och tjurgubben kunde tjura så mycket han bara ville. Äsch, jag kräver att mina hästar lyder i trafiken just för att andra inte ska behöva anpassa sig efter oss - ska vi rida där så är det upp till mig att se till att vi pallar det. Så enkelt är det bara.
     
    Nu var det dock lugnt och jag valde att rida. Dock kom jag inte längre än att Häst gick in i stallet innan planen ändrades. Trodde jag. Funderade på om vi skulle skita i att hoppa och rida där det är mjukt för hon hade plockat av sig en baksko. Inte den jag bytte söm på igår, utan den andra som satt betydligt bättre. Väck. Så letade upp en passande, rak, begagnad bakdoja och slog på den för hon skulle nog inte klara gå många meter barfota. Hon har så torra hovar och när hon tappade skon fläkte hon med lite av den. Efter att jag lekt hovslagare färdigt gjorde vi oss klara för avresa och jävlar så überspeedad hon var! På, på, på!
     
    När hon fick se hindren så blev hon helt till sig. Först då kände jag hur lugn hon varit nu rätt länge. Men att inte hoppa på 1,5 vecka är på toook för länge, tydligen ;) "Håll i dig!", sa hon och ja, jag grabbade tag i tyglarna och sen flög vi. Seriöst så kändes det så i alla fall. Kvar i handen och det hände inget vad jag än gjorde, hon körde sitt räääjs. Känns ju lovande just nu - not. Var heeelt slut i benen efteråt. Kollade faktiskt lite extra på hennes öron och tror nog minsann de är stelopererade för de rör sig inte en millimeter från sitt spetsat framåt-läge. Men även om vi nu verkar ha backat lite igen så klagar jag inte. Visst, vi hade kommit en bit med att hon blivit så lugn, men vafan, hoppar gör hon, kul har vi och det är inte så jävla noga. Det blir ändå inget VM för oss inte. ;)
     
    Nästa häst ut var Pärltanten. Red lite här och där, avslutade med några små språng över max 50 cm i skogen. Askul sa hästen! Sist för dagen var Miniliten skruttponny. Överträffade sig själv minsann! Nu har jag ridit skiten ur den där varelsen så han tar gladeligen helg, höhö. Nej men ärligt talat så har han varit så understimulerad och nu när han har börjat få bli lite använd känns han mer och mer tillfreds och det är roligt. Han trivs, det märks! Idag började vi med att rida i skogen, där vi ridit för tredje gången på raken nu men bara en gång innan dess och den gången (första och enda hittills, med draghjälp/sällskap av Pärla). Vi tog en hel runda, och till och med en "riktig" även om det var komprimerad version. Skogen har han gått i tidigare, vägen ner mot byn reds han med Pärla före, men sen tog vi vänster och fortsatte åt skogenhållet. Idag gick vi neråt/höger, mot byn, och där har han aldrig varit tidigare. Så red vi ner till byn och riktiga grusvägen hem igen. Asduktig! Det var lite läskigt här och där (och jävlar vad han är lik sin mor!) så vi gick lite annorlunda linedance vid grannladugården; tio steg fram, tio steg bak, haha. Det fanns myyycket att kolla på där, både saker och fladdrande plast mm. Men tog bara några gånger fram och back tills han tog oss förbi. Det blev med andra ord längre än planerat idag (i tid ca 30-möjligtvis lite drygt, hade inte stenkoll på tiden), men vafan, det är ingen porslinsgrej jag åker på och om bara några månader räknas han till fyra och då får han börja komma ut och se världen lite mer. Ser fram emot det!
     
    Blir så trött på mig att jag aldrig kan hålla mig kortfattad...
     
    Hoppelihopp, från i somras.

    Sommarnatt

    Frisk doft av sensommarkväll, på väg mot natt. Mmm! Kunde inte låta bli att gå lite långsammare igår kväll, den sista vändan med tvätten för att njuta av vädret och luften. Alltså, VÄDRET! Ingen har väl kunnat missa detta fantastiska väder! Åh, tidigare på kvällen, typ 18-tiden, så var det över tjugo grader varmt och solen riktigt brände. Fy fan vad jag älskar det! Låt det nu hålla i sig ett bra tag innan hösten släpar in sina tunga moln och grå dagar.
     
    Vill även dela med mig av min senaste knaklåt som går på repeat överallt där jag är. Så skön! #parteeey (Nej, jag gillar inte party i form av supa, trängas och svettas på ett dansgolv, men jag gillar att åka bil - och det är värsta billåten! :D Därav att ljudet MÅSTE in i bilen nu, nu, NU!)
     

    En, två, tre, fyra...

    ... jag är en partymyra!
     
    Myror i brallan. Min lillasyster hade en skiva med dem för hundra år sedan (låg- eller mellanstadiet någon gång), och sen dess har jag nog inte hört den där låten. Men så spelade vi den (youtube + AUX <3) när vi var nere i Kalmar och letade matställe. Det sjuka är hur man minns nästan hela låten trots att det var skitlänge sedan!
     
     
    Men, nu spårade det ur redan innan jag hann börja. Gick ju av nattpasset i morse och tänkte göra en hel del idag. Dock blev det inte riktigt så. Häst 1 + 2 + 3 + 4 är ridna, men sen blev det inte jättemycket mer. Tvätt och matlagning också förresten. Jag skrev ju för ett bra tag sedan att jag hade lagat mat i form av att steka pannkakor. Vet inte hur många veckor sedan det var, men jag har, helt på allvar (vad jag minns) inte lagat mat sedan dess. Förstå då hur urusla matvanorna är. Och jag som lovade mig själv att börja laga mat - HAHA. Vilket skämt. Det jag mer hade tänkt att göra var att dra ljudkablar i bilen och tona rutorna. Visste att jag inte hade hunnit det, men hade hoppats ändå. Kanske hinner imorgon? *tidsoptimist*
     
    Pärla först ut. Lite rejälare pass med, efter framskrittning och längre trav och galoppsträcka fick hon skritta uppför och nedför långa himlabacken. Red sedan genom skogen hemåt. 1h 10 min.
     
    Aleccis sedan. Valde att ta genom skogen ner till LP. Tänkte först inte rida på LP idag också, men hon var så stark (=svag) att jag inte kände att jag skulle hålla mig tålmodig ute. Så vi tog oss ner och red volter och serpentinbågar i trav. Försökte någon gång hålla om lite mer för mer energi i stegen, idag bara i lättridning. Letade sedan efter rätt muskelgrupper (mina alltså) för att få till galoppen i båda varven. Höger var lättare så hittade rätt ganska fort och tog några varv. Bytte varv och letade i vänstern. Fan vad svårt det är! Sjukt vad ojämn jag måste vara, eller i alla fall hjärnan och den mentala biten. Eller något. Inte vet jag. Så jag letade och letade, försökte hitta rätt, andas och allt på en gång. Det är inte så himla lätt! Men sen så gick det! I det läget brände det i hela kroppen och BAM så gick hon "själv" och jag kunde släppa hjärnan lite och kunde ägna mig mer åt att fysiskt "åka med" fast att det verkligen inte var det jag gjorde. Svårt att förklara. Men det var så klockrent! Passade på att ta några extra varv då och red sedan hem. Inte jätteavancerat men nästan varje pass går ut på att leta, leta och leta. Bli klokare och mer balanserad - såväl i skallen som i kroppen. I högervarvet blir jag också trött men där är jag en längre bit på rätt väg så jag håller mig till "enstaka muskler" (inte vet jag, men antar att det är så?) medan jag i vänster varv inte har hittat rätt än och inte kan koordinera mig tillräckligt för att BARA använda rätt muskler - istället blir det många fler och då blir jag ännu tröttare (såklart) efteråt. Rätt intressant ändå, och det är ingen fakta jag skriver utan jag gissar för att försöka få saker och ting mer klart för att så småningom hitta rätt muskler direkt och på så vis kunna effektivisera ridningen. Efter vår ridning, som tog 50 min, så bytte jag ett par sömmar i Aleccis ena baksko som börjat glappa rejält.
     
    Därefter tog jag ut Lillis på en sväng. Första gången vi red och inte vände utan faktiskt tog en mini-mini-tur i skogen. Bara som sagt en kort sväng, men det var något som "släppte" och kändes så himla bra. Lätt på något vis. Det kändes precis som att det "klickat" för honom, för typ tredje gången eller något? Han börjar förstå vad ridning går ut på. Asduktig var han! Lite tittig, men går fram om man ber honom om det inte är så att han gick fram själv när han vinglat till en gång om det tittiga var nära honom. Skritt, trav och galopp. Galoppskänkeln verkade till och med sitta någorlunda för han tog ett glatt större språng in i galopp näst sista gången jag bad honom, efter en kort bit bryt jag av och bad om andra galoppen. Inga konstigheter, han fattade galopp direkt. Han är faktiskt rolig att rida, och känns emellanåt hyfsat stadig ändå men sen skvallrar han (med all rätt!) om att han trots allt bara är en bäbis och inte riden så himla många gånger ändå. Uppskattningsvis 15 gånger. Ja, jo, jag är nog rätt stolt över honom ändå. Dessutom fick han gå förbi tröskan medan den tankade och vi har gått förbi kvigorna i en hage två gånger/pass (dit och hem) nu de senaste båda passen i veckan. Han är helt obrydd. Också något kul (men något jag även tar för givet), då han aldrig sett kor innan han flyttade till mig. :)
     
    Sist ut för dagen var S och han reds runt byn. Också en helt fantastisk häst! Ägaren till honom vet mycket väl att jag tycker det, haha. Är riktigt förtjust i honom :)

    Hurra, hurra!

    Idag fyller jag och Pärlis 8 år <3

    Det var den 3:dje september 2006 (herrejävlar så länge sedan!), klockan 21.30 som vi anlände på gården. Med vad vi alla då trodde, en fjording som jag skulle låna ett tag. Ha som min alldeles egna. Vad ingen visste då var att hon skulle byta ägare, men inte plats, och ett drygt halvår senare stod vi som ägare. Men idag, just idag, och nästan exakt denna tid, så klev hon in och parkerade sitt fluffiga hjärta i mitt hjärta.
     
    Blandade bilder från vår tid hittills.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Vardagsdressyrfilm

    Sådär! En sak jag märkte var att jag nog blev svag = icke följsam = stel = handen följde med överkroppens rörelse och var inte stilla = Aleccis sa att det inte var trevligt. När jag sedan mjuknade och blev stadig tyckte hon det blev trevligare igen. Men vi har tusen saker att träna mer på, men jag måste ändå säga att jag är nöjd med oss. Vi brukar inte vara så här bra ;) Haha, och dessutom inte med vanligt tredelat, anatomiskt bett. Så skönt att jag börjar bli tryggare med det, för jag VILL ju kunna ha det som standardbett och jag har varit motiverad till att jobba hårt mot det målet nu de senaste veckorna. Men det är en sak att vara på LP, och en annan sak att rida ute.
     
    Det jag egentligen ville ha sagt med detta var att jag är motiverad till att rida mer dressyr och skulle gärna vilja ha mer, rent konkreta tips. Här är allt som blev filmat idag, jag red lite till men minnet tog slut. Så, släng iväg lite tips! Jag tål kritik och vill ju bli bättre. Då kan man inte bara vara nöjd och tro man är bäst = bara vilja bli hyllad osv. Så som sagt, och förresten; pedagogiska tips (så jag fattar) är att föredra. :)
     

    Radar upp bra dagar

    Jag trodde jag skulle ha lite småbrått sådär (beror på när bilen är inne, den rullar 24/7), så hade inte så gott om tid på mig och planerade därefter. Började med att rida Pärla en kortare sväng, men pga stark sol och mycket päls var vi visst ändå ute i 45 minuter. Red därefter Aleccis. Vi red ner till LP och dressyrade lite. Hon kändes lugn så jag ställde upp mobilen och filmade lite. Det såg nästan till och med ut bättre än det kändes. Visst, jag tappar henne ibland, framför allt i slutet. I alla gångarter och efter galopp är hon väldigt på. Travar lite stressat ändå. Men ärligt talat, för att vara oss var det typ sjukt bra. Jag kan inte rida bättre än så, och då ser det inte bättre ut heller. Trodde hon gick skitmycket bakom lod men det var inte så farligt. Jag vet att vänstervarvet är svårare än högervarvet, men nu syntes det även tydligt i trav. Annars märks det mest i galopp. Hon går på sjutton olika spår och så med, och jag "vågar" inte alltid hålla om eller hjälpa till, be om något eller liknande för jag är rädd för att hon ska pipa iväg för mig. Så då blir det fegridning en del och bara fokus på att vara lugn. Nöjd med hästen! Jag brukar inte sitta på henne och kan inte göra det heller, så med tanke på det gick det också bättre än förväntat. Kul ändå, kanske det ändå går att sikta på någon klubbdressyr någon gång i framtiden! :)
     
    Otroligt suddig skärmdump, men försöker få upp filmsnutten också, om jag hinner innan jag börjar.

    Reserv sökes!

    Är det någon som skulle vilja träna istället för mig imorgon då hoppträningarna börjar? Det är Lasse Berglund som håller i dem och de är i Vetlanda RF, kl. 19-20. Släng iväg mail: omtalig@gmail.com eller sms/ring: 076-134 70 74
    Jag jobbar då så kan inte. Jag kommer behöva en reserv en gång i månaden.

    Kalmar- och Jennie-häng (Y)

    Jag tänkte skriva lite om våra asroliga dagar i Kalmar/Nybro! En av mina allra bästa vänner Jennie har börjat studera i Kalmar och jag hjälpte till med flytten. Första dagen åkte vi ner och packade upp. Försökte leta säng, men det gick mindre bra, HAHA. Så det fick bli lite som det blev med rallybesök på Ikea för att ragga upp en resesäng. Inte riktigt som tänkt, men absolut sovbart i alla fall.
     
    Min syster och hennes kille (som pluggade i kalmar, hon flyttade in hos honom efter studenten) bodde i Kalmar men flyttade relativt nyligen, efter hans examen och min syster studerar numera i Göteborg. Ett par gånger har vi varit nere hos dem, men aldrig under sådana omständigheter att jag har "behövt" lära mig hur saker och ting ligger. Men jag kom ihåg att de någon gång nämnt något om att man måste köra mot Öland först (haha, stämmer säkert inte ens) för att komma på rätt väg osv när man ska därifrån sen. Min mobil är sämsta skiten som producerats så vi chansade och åkte runt lite för att försöka hitta rätt och komma hemåt till lägenheten igen. Vi skulle äta också, men hade inte planerat något direkt. Rätt som det var så var vi på Ölandsbron (haha, så trög, vi var nog redan för "djupt" in i Kalmar för att köra mot öland, höhö), men vi körde åt Färjestaden (skulle ju ändå äta) och när vi åkt en sväng och ska vända så ser vi en stod skult/flagga där det står "Öppet" så vi kan inte låta bli att svänga ner. Det blev en sådan jävla 10-poängare! Vi hamnade på hundcampingen (som Jennie velat besöka, och så hamnade vi där av en slump!), det var lite med folk men restaurangen var öppen och maten var jättegod och dessutom var utsikten men bron och solnedgången helt fantastiskt vacker! Perfekt avslut på den dagen.
     
    Dag två fick jag spendera på egen hand de första timmarna då Jennie började med sitt. Så då tog jag god tid på mg och började med att gå rund och syna allt inne på Hööks i en och en halv timma(!). Haha, är annars bara Ullared jag brukar hänga i så länge (fast ännu längre), men i alla fall så fick jag med mig en del ut därifrån och det mesta var sådant jag behöver så det var väl rätt bra ändå. Sedan var det ett köpcenter bredvid så resten av tiden gick jag där inne och försökte titta på så mycket som möjligt för att tiden skulle gå. Perfekt blev det, för när jag tänkte "jahapp, vad ska jag hitta på nu då?" så var Jennie klar och vi kunde börja med det vi hade planerat för dagen. Ikea först ut och matintag. Vidare till Jysk för sängköp. Ingen säng hemma, haha. Men vi kunde reservera en i en annan av deras butiker. Tillbaka in i Ikea för flera timmars shoping (gissa hur trött man var då...), men det viktigaste kom med och sen var klockan så mycket att det var dags att åka och köpa den där sängen.
     
    En halvtimma innan stängning ungefär var vi där och kunde hämta sängen. In i bilen och stänga så gott det gick. Nästan, nästan så bakluckan gick igen. Man kör ju skååp<3 Jag var ful nog att fråga om vi kunde få låna med säckakärran, HAHA, och det gick vi! Så vi åkte och lämnade sängen. Jävlar vad tung och otyplig den var! Trots att vi hade säckakärra. Det var dörrhålen som var för låga, helt klart. Tillbaka till affären för att lämna säckakärran och hämta ett bord. Sedan delade vi upp sysslorna rättvis; jag monterade sängbenen och Jennie stack in gardinstången i gardingerna och hängde upp den. Det tog inte lång tid innan vi sov efter den dagen.
     
    Sista dagen bestod av café-häng och kolla i affärer/gallerior innan jag åkte hem igen. På sätt och vis var det ändå rätt skönt att få leka stadsbo ett kort tag. Och vilken fin stad Kalmar är! Helmysig ju!
     

    Kamlar-shoping (Hööks)

    Ja, det fulaste ordet jag vet. Men en skvätt pengar gick minsann åt när jag var nere i Kalmar.
     
    Ridskor! Provade chaps med, men struntade i att köpa dem. Har nu ångrat mig och kikar lite på chaps. Behöver något som alternativ nu när mina favoritstövlar inte vill vara med längre... :(
     
    Tyglar! Storlek cob så Pärla och Lillis får dela på dem. Han har fått ha full innan så de har nästan släpat i marken. (Liten överdrift.) De sitter i alla fall på Lillis träns just nu.

    Stigläder! De gamla är jättemegaskitslitna, och sen har jag brist på läder generellt så jag köpte ett par nya och har bytt på ett par sadlar så nu sitter det i alla fall symetriska/samma par på alla sadlar som används. Har haft två olika på en sadel och dessutom med typ 20 extrahål = inte så himla lätt att få jämna stigbyglar.
     
     
    Fett till dojorna och rullgrej (som jag inte orkar leta efter) för att se om det blir smidigare inför schabraktvätt.
    Krem Ochronny Bama Protector Cream - B6
    Sen blev det även förvaringslådor, en pall och lite annat smått och gott från Ikea. Har glömt om det var något mer, men det var det nog inte. Kanske. Jo, just det! Typ enda anledningen att jag gick in på Hööks från början var för att jag skulle köpa den där snygga jacka... Men självklart är den skitsnygg på typ alla andra förutom mig. Så det blev ingen :(

    Back from fantasy

    Sådär, då är det tillbaka till verkligheten som gäller. Nu har jag fått en liten "minisemester" kan man väl säga. Först flytthjälp till Kalmar och nu i helgen åkte vi till Göteborg och gick på Liseberg bl a. Hästarna har gått lite lugnare i veckan (främst Aleccis - planerat).
     
    Men nu är vi tillbaka på banan och jag ska försöka få in mer ridning för alla tre hästarna. Idag gick Aleccis i skogen med några volter och skänkelvikningar på en äng (GIVETVIS slagen och balarna var bortplockade - jag HATAR de as som rider på ängar med långt, långt gräs. Låt bönderna ta gräset först och passa på att rida efteråt innan det har hunnit växa upp igen. Vill ni som inte respekterar detta inte kunna fodra era hästar i vinter eller?! *blirprovoceradadbilderdärfolkriderdärdeinteskarida*), avslutade med en kortare sväng genom byn. Sen tog jag en sväng med Lillis. Vi red till skogen och en bit in i den, sen vände vi. Skritt, trav och galopp. Jag brukar leda bort honom och rida hem, men idag satt jag upp på gården och red ner. Han hade lite invändningar mot att lämna kompisarna, men det var ju första gången uppsuttet direkt (förra, som var första, gången hade vi ju draghjälp) så om ett par gånger till har han nog förstått hur det fungerar. Ida rider Pärla senare.
     
    Jag går på natt idag, och har två nattveckor framför mig vilket innebär att jag inte behöver gå upp vid 02 på två veckor. Rätt skönt faktiskt, måste jag erkänna.
     

    För övrigt så var jag världens mest sopiga pilot idag. Haha, usch, vad klena ben jag hade och på grund av det kom jag inte åt att kunna balansera upp oss. Det kändes som jag inte hade ridit på ett år, och ja, det kändes även som att vi var tillbaka på typ runda 2 eller så, men det gör det ju rätt fort när man har tagit det lugnare. Det positiva är ju att man brukar komma tillbaka igen rätt fort. Så nu är det rida, rida och rida som gäller!

    RSS 2.0