• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Så är det

    Jo, alltså, taktiken är enkel: rid lite för fort. Direkt när hon får gå på fart så är hon helnöjd och vårt självförtroende behöver det, så då tar jag gärna några bommar på vägen. Inte mesrida, och se till att hålla galoppen genom svängen, bara sådant där som ska sitta men som jag tummar på.
     
    Idag kör jag lastbil större delen av dygnet(?) och efter det så ska jag rida. Båda. Jag kommer vara så himla slut efteråt, men det är bara att vänja sig!
     

    Booyah?

    Direkt efter NIHS drog jag snabbt som attan (inte tillräckligt, såklart) ut till mina fina fyrbenta för att motionera den enda jag hann för dagen; Bruna Gladis (kärt barn, haha). Tog några språng, igen, då det inte kändes bra efter träningen, och nu är taktiken inför söndag spikad! Galopperade ganska mycket och kände efter, letade känsla, letade galopp, kände efter igen osv. Fock till en sådan jävla perfekt galopp en gång. En gång, ja haha. Känns omöjligt att få till ett bra hoppekipage av oss båda ;)
    Nu är uret sovdags för hundra år sedan då jag snart börjar jobba. Lycka! Fick även mina jobbarkläder innan förra passen så nu känner jag mig extra snygg (typ hahaha) och är en i gänget på riktigt. Wiie, älska jobbet!

    Äckelappen och kokosnötmobilen (hatar min nya vidriga värdelösa mobil som inte vill fungera... morr!) förstår inte det där fantastiska med samarbeten så det blir obildat (höhö) inlägg.

    Minihoppträning

    Felicia fick rida Pärla igår, och vi körde en liten "hoppträning" på deras nivå nere på LP, efter att ha ridit i byn först. Ett hinder på 15 cm och så bara träna på att komma rakt på hindret och ha lite längre anridning än vad båda de tänkte. Gick bra! Aleccis gick med andra ord väldigt lugnt. Vi tog bara några varv på en volt innan vi red hem igen.
     
     

    NIHS

    Idag blir det Norrköping International Horse Show! Härligt! Bara vädret kan visa sina absolut bästa sida och bli varmare än de senaste dagarna, så är jag helt nöjd.
     

    Frontlastad ryttare


    Ni har väl sett denna film? Den har delats ganska flitigt på fb nyligen.
     
    Jag provade att göra så med Pärla igår. Hoppa upp framifrån när hon betade i hagen. Helt normalt av en ryttare som snart är 23 och en häst som snart är 24... Ehm... Det var givetvis inga problem. Förvisso hoppade jag lite högre än killen på filmen av naturliga orskaer (dvs jag är större än honom, så jag satt aldrig på huvudet och nacken). Men varför inte passa på att prova? Bara för att se om det går liksom.

    Röd dag

    Två saker har jag planerat idag; S ska ridas och sen ska Felicia äntligen få rida Pärla igen. Var ett tag sedan nu. Aleccis går samtidigt så det blir lite lugnare för hennes del, men det passar bra. Det var de sakerna jag har planerat och som kommer att bli av. Sen har vi tvätten också. Den vill ha lite kvalitetstid. Men jag hatar verkligen allmänna tvättstugor! Man är så begränsad, på många vis. Båda i antal tvättar/gång, pga tiden och även att man låser dagen då man måste "vakta" klockan och kan därför knappt inte göra något annat under tiden. Och dessutom kan man inte tvätta smutsiga schabrak. Hatar allt vad lägenhet heter! Tål det inte...
     
    Länge sen!

    Det kliar

    Jag var på kurs idag. Och där satt jag, och det kliade, kliade och kliade. För vem brände sig inte på NHS och vems skinn vill nu ömsa sig så det brända blir vitt igen? RÄTT, hejhej. Och det kliar något makalöst! Överallt. Så jag kliade, kliade och kliade. Men inte hjälper det...
     
    Ingen av mina hästar har gått idag, och Aleccis hade redan en släng av understimulans. Vallade Pärla brutalt och avslutade med spark mot hennes stackars mage. Det gick bra, för Pärla är hård som sten, och hon tar skit. Stackars. Men är ganska säker på att Aleccis faktiskt inte träffade, men det var lite för nära för att vara bra. Sprang upp till dem för att Pärla var så söt där hon stod och då gnäggade Aleccis. Hon utstrålade bus så jag smackade lite för att provocera igång henne när jag filmade lite. Hähäh, typical hästfolk (iaf vi med billiga mindre skitdyra hästar, öhööhöhöhöööö *sånt får man inte skämta om*).
     
    Försökte starta Pärla med, men hon var mer sugen på kramar. Jag verkligen ÄLSKAR (japp, med versaler, så jag menar allvar) den hästen och de kramarna man kan ta för sig av. Bara ta tag i dennes stora, kärleksfulla huvud och hålla kvar det nästan så länge man vill. Huvud mot huvud. Usch, tårarna trycker på bakom ögonlocken bara jag tänker på henne. På oss. Du och jag Pärlis. To eternity.
     
    Men även om jag inte åkt på någon häst idag så har jag blivit motionerad av L som fortsätter på samma bana som sist. Så grymt duktig!<3
     
    Lipenvarning att kolla på dessa bilder. Är så jävla rädd att hon ska falla ihop och dö (och lämna mig) när som helst, trots att hon är fräsch och hålls igång. Mina tjocka, gamla svankiga men fantastiska älskade Pärlahäst.
     
     
     


    Gårdagens hoppträning

    Hon var inte riktigt med mig på framridningen. och i början kändes det lite "avvaktande". Sen gick det skitbra, och sen avslutade vi mindre bra. Riktigt skitdåligt faktiskt. Känns som vi precis beställt två uteslutningar på söndag... Jag måste jobba med mina händer, stöda upp henne med skänklarna och inte överge henne (känner att jag gör det på linjer när jag inte vet hur jag ska göra - får vi plats?) men framförallt sluta mesrida. "Hon sticker inte", jag har inte kommit på det själv - men det stämmer faktiskt. Hon sticker inte, så jag behöver inte rida henne som om hon när som helst ska sticka. Annars tyckte Lasse iaf att vi utvecklats sedan sist, så det var ju roligt i alla fall.
     
     

    Mitt i veckan

    Jag ska på möte idag, och det tar större delen av dagen. På kvällen styr jag söderut till L. Aleccis vilar efter föra veckan,P&Jn, tvåtimmarsturen och hoppträningen igår. Så det passar bra.
     
     

    Tänkte på en sak...

    ... Aleccis har aldrig kastat av mig med flit. Alltså hon har aldrig velat ha av mig. Uppenbarligen har hon väl blivit inriden på ett lite hårdare vis och av någon som sitter kvar oavsett åktur, så hon är väl inlärd med att det inte är lönt. Men ändå, aldrig velat ha av mig (eller någon annan som provat vad jag vet) och de gångerna jag har flugit så har det berott på olika faktorer, men aldrig hästen. Snäll häst.
     
    "Inte Pärla heller", tänkte jag skriva. Men vad den hästen har kastat sig för att få av mig! HAHAHA, åh, älskade häst! Vad mycket dumheter man har utsatt henne för. Alltid med kärlek och aldrig elakt, bara rena, härliga dumheter. Det jag syftar på är rodeo i hagen. Oftast vintertid. Upp på Pärla. Starta igång maskineriet och sen har man en åktur som heter duga. Åh, vad roligt vi hade! Det bästa av allt är hur väl man märker att det ändå är på hästens villkor. För Pärla älskar leken "du kan inte ta mig" och när hon väl ska leka den så är det kört. Hon tar ofta till den leken när hon är på bushumör. Eller gjorde lite oftare förr, nu börjar hon mogna lite, haha. Men när vi busade med henne och åkte runt barbacka i hagen och åkte av som vantar så stannade hon alltid. Vad säger inte det?! Så jo, Pärla har slängt av oss (mig och min syster) med flit.
     
    Att busa med hästarna, och liksom skratta ihop. Det är en av de bästa sakerna som finns att göra med hästarna. Det blandat med träning och tävling - mmm, där har vi nog mitt optimala hästanvändande. Jag verkligen älskar att busa ihop med dem!
     

    Världens bästa! Så mycket glädje hon gett mig under dessa år, det har ingen annan varelse lyckats med.

    Humörsstyrd och hästskorhistoria

    Det märks så himla väl på vilket humör jag är på när jag skriver, haha. Antingen sådär oseriöst nattrött eller bitter. Men det är sådan jag är även "in real life"; antingen eller liksom. Oftast glad, men är jag inte glad så är jag antingen asförbannad eller skitledsen. Båda delarna går i och för sig över rätt snabbt. Bryt ihop och kom igen, that's how we do it.
     
    Yes, då väntar tisdagen och på mitt schema står följande, i kronologisk ordning; hovslagare, laga bilen, S och *trumvirvel* hoppträning. #HAPPYFACE (Åka Pärl om jag hinner, men hon behöver nog en dag att återfå hjärtrytmen igen. Stackarn. Har fortfarande dåligt samvete. Kom förresten på just nu att en tur på Pärlis kan sitta fint innan hovis kommer. Ska suga på den karamellen lite. Vila kan hon göra någon annan gång.)
     
    Min bil köpte jag för hela två tusen riksdaler. Igår gick jag från Biltema 1800 kr fattigare, hähä. Och så 400 kr i fjädrar på det, och så förra veckans Biltema-besök som jag inte minns vad det gick på. Så ja, nu har han kostat mer än jag gav för honom. Igen. De flesta bilar har ju en tendens att göra det. Har i alla fall raggat tag i skärmar som kostar gratis, så där sparar jag några kronor. Även min andra bil, har kostat mer än jag gav för den, haha. Men det är vad man får räkna med när man ska åka med stil. (Jag menar det.)
     
    Ja, alltså. Avgasröret är det som ska bytas ut. Från ett obefintligt (är bara grenrör nu; hörselskyddsvarning på den ljudnivån<3) till splitter ny kissekatt (miljöbil nästa!) och så rör och, och, och, snyft snyft, ljuddämpare på det. FAN. Alla blir glada... Utom jag. :( Då hörs det ju inte när vi kommer, eller åker, eller är på andra sidan stan, eller, you got the point. Låt mig vara omogen i fred för fan.
     
    Behöver jag säga att jag rev ner hela min gamla, slitna, rostiga hästskor-samling från typ alla år jag haft häst här om dagen? Jag har staplat dem så otroligt vackert, och lagt alla sömdelar i mitten (mest för skojs skull), men när jag behövde gräva fram en bättre begagnad så föll hela mitt mästerverk. Skit, skit, skit. Det lät. HÖGT. Och precis bakom Aleccis - som inte rörde ett hårstrå. Snacka om att hon har blivit en helt annan häst! Wow och mums på den glada bruna, lugna, trygga häst jag har i stallet idag, jämfört med för snart två år sedan. Härligt att bara miljö och sinnesstämning plus motion och kärlek kan göra sådana förvandlingar. Jag hjärtar henne. Och det är lite synd, för min tanke var aldrig att få så stora känslor till mina hästar framöver, men det är svårt. Riktigt svårt. Men vad mycket lättare det hade varit om de bara var... en häst? En häst var, liksom. Inga konstigheter. Men så enkelt är det inte. Nej, nej, inte alls. Kött och blod, och en hel drös med kärlek och andra känslor. Ett liv utan hästar är ett trasigt liv. I love horses!
     
    Poängen var i alla fall att det luktar VIDRIGT om gamla hästskor som blir flyttade. Urk. Och att jag var så lat att jag lät dem ligga där i en utspridd hög (går det ens?). Orkade inte plocka ihop dem, inte heller stapla upp dem. Så en järnhög på golvet - det lockade och blev pricken över i:et i det där gamla sädesmagasinet. Fick tipset att göra mig av med dem (haha) och faktiskt till och med göra nytt i samma veva! Så ska samla ihop dem och ta med mig dem när jag och finbilen åker söderut nästa gång. Men innan de åker in i bilen ska jag sortera ut eventuella reservtappskor att ha om det skiter sig fullständigt någon gång. Jag har ju blivit värsta skillade tappsko-påslagaren nu på äldre dagar. Så några raka, inte så slitna skor i varierande utförande blir bra att spara på lite till. Utifall att. Mina hästar förtjänar bara det bästa - HAHA. Det var ungefär så det INTE lät om just detta stycke. Men hellre en häst med fyra dojor än tre, eller två (det har hänt) och då måste det finnas till och med plan Ö i arkivet. Man lär sig!
     
    Bjuder, gott folk, detta är jag som bjuder.
     
    "Du är förjävla trög", tänker hästen. Kanske det, men vi har i alla fall ganska roligt :D

    Framsteg

    Det märks att jag har en hel del annat att göra än att sitta här. Men jag saknar det. Eller det är väl blandat egentligen. Jag har kommit till insikt med en sak; VEM FAN BRYR SIG, hahaha. Jag har mitt lilla ordbajseriskafferi innanför denna inloggning, bara för min egen skull. Lite avreaktionsskrik emellanåt blandat med riddagbok och tävlingskalender ihop med resultatsparande. Det är väl just det. Resultatsparande, som jag själv tycker är så viktigt. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa, minnas, fundera osv. Det är väl min största anledning till att denna blogg rullar öht. Men innan jag spårar vidare ska jag ta mig till ämnet.
     
    Framsteg, oh, älskade framsteg!
     
    Efter ett svettigt tvåtimmarspass där jag höll på att ta död på mitt fjordhjärta (gammal ranglåg tant + ledarhäst som har jävligt bråttom + mer än 20 varma grader + två timmars ridning = väldigt, väldigt trött gammal häst). Aleccis tog en promenad på mina nerver vid en grind också. Efter hundrafemtioelfte grindjäveln som vi skulle passera orkade jag inte hoppa av hästen igen, så då tänkte jag göra allt det från ryggen. Och att det gick! Trots att hästen har bråttom emellanåt så begrep hon (när jag sa att jag menade allvar, gör ju sällan det annars *okonsekvent ryttare*) att hon skulle stå still HELA TIDEN medan jag fipplade med snöret och inte flytta sig fort för att grinden följde med i vår rörelse (fast vi fick ta flytten i omgångar, men ändå). STOLT ÖVER GLADA BRUNIS! Working Equitation nästa, kanske? Hon eldade på jävlar mest hela tiden och försökte springa ifrån mig, men i början var hon lugn. Hon plaskade glatt genom vattnet iaf, men hon vägrade dricka för hon var kissnödig. Har väl inte så mycket mer att säga än så. Ett ganska skitdåligt pass, men skönt var det i solen! Pärla och Ida gjorde vad de kunde för att hänga med, haha. Stackarna.
     
    Efter att ha laddat upp med en söt, kall Caramell-Frappés (hur uttalas Frappés?! Jag säger "Frappes/[Frappäs]" och det känns väldigt fel) som är mitt nya beroende så styrde jag och finabilen söderut för ett pass med L. Denna häst tog ett maratonsteg idag! Åh, fin häst! Så bra humör man blir på när det går så fantastiskt bra. Härligt! Nu är vi allihop tankade och klara. Fortsättning följer...
     
     
     

    Tävlingsplanering

    Jag har suttit med en tävlingsplanering över sommaren nu och sett när det borde gå bra att åka på tävling och när det istället är jobbhelg. Men det ser ut att klaffa bra faktiskt, och då är ingen gladare än jag! Vad jag tänkt nu är som såhär (det blir ganska intensivt i juni för att sedan bli färre tävlingar):
     
    1 Norrahammar-Taberg 100 + 110 cm
    6 Aneby antingen 100 + 105, eller 105 + 110 cm
    20 Vetlandas midsommartävlingar 110 cm
    28 P&J SBHS. Pärlis! Jag tänkte försöka ragga lite folk jag lovat starta Pärla och se hur många av dem som vill göra det nu när det verkar klaffa för min del i alla fall. Eventuellt startar jag Aleccis också.
    29 ev Forserum troligtvis 100 + 110 cm i så fall
     
    Det gäller att passa på, haha. En tävlingsfri helg i hela juni i så fall, så vi får väl se om det blir alla eller om jag hinner ändra mig under månadens gång.
     

    Resultat P&J med Aleccis i Nässjö

    Det har varit en lärorik dag, måste jag säga. Som vanligt är Aleccis guld att ta med sig. Hon lastar sig själv, märks inte att hon står där bak medan man kör, går ur lugnt och fint, och står snällt still medan man gör ordning henne osv. Lugn på nya platser, snäll att slänga över tyglarna till första bästa okända vid bangång och sen lika snäll att göra allt fast tvärtom när man ska hem - samt energifylld att rida. Kan knappt bli bättre än så! Men ja, visst tar jag för givet att hästen SKA fungera såhär, men det är inte alltid de gör det. Sen är det alltid härligt att man faktiskt uppskattar att hästen ÄR fantastiskt snäll och helt och hållet okomplicerad. Det är så lätt att "bli van" vid bra saker. Men det var inte det jag skulle skriva.
     
    Jag var lite sommarslö när jag red fram. Red på lite för långa tyglar, volterna jag bad om blev lite större än tänkt, det tog lite längre tid än planerat att bryta av osv. Men det blev bättre när vi hoppade fram. Hon var lika pigg och glad som vanligt.
     
    Banan var faktiskt svår för att "bara" vara en P&J; korta anridningar, hinder nära staketet (både före och efter) som kom snabbt, snäva brutna svängar och generellt lite speciella placeringar av hindren. Så jag försökte verkligen rida lugnt för att hinna visa Aleccis hindren och få med mig henne överallt.
     
    90 cm
    Red jättelugnt. FÖR lugnt, så fick inte med mig henne över första hindret utan hon vek av. Kom över på andra försöket, vidare till andra hindret. Från diagonalen till medellinjen ganska nära kortsidans staket. Det var väldigt många som rev det hindret, men jag fick in rätt antal språng och det var inga problem. Direkt vänstersväng för att ta trean och fyran, linje på diagonalen. Trean stod nära staketet och ganska snävt så där fick jag inte heller med mig henne. Dålig ridning! Gjorde om, och då var det inga problem. Rätt antal galoppsprång där också men det var svårt att få en bra ridning efter fjärde hindret som stod väldigt "rakt" mot hörnet, så blev lite snävt men fick till det. Femman stod på långsidan, hoppade det utan problem, men sedan trodde jag att vi skulle få problem. Sexan stod nästan på medellinjen, ungefär i mitten på banan så det blev en ganska snäv sväng mot det hindret och dessutom fler hinder omkring som hästen kunde uppfatta att den skulle hoppa istället. Men jag försökte vara väldigt noggrann och fick till det bra. Vänstersväng "tillbaka" för att hoppa sjuan diagonalt och sen direkt upp, "tillbaka" höger för att hoppa sista hindret på kortsidan. Det jag är nöjd med är känslan. Det var lugn och fint, kontrollerat och bra planering från min sida och bra ridet på de brutna linjerna och med rätt antal galoppsprång överallt. Det som var dåligt var att hon inte var framför skänkeln så då får jag skylla mig själv att det blev som det blev. Inget jag grämer mig för, för helheten var bra. Åtta fel.
     
    När jag gick igenom rundan kom jag på att det var just att hon inte var framför skänkeln ordentligt som var problemet i första starten. Hon rörde sig ju framåt och sådär, men det var framförallt den mentala biten. Så jag stoppade in mer energi i ridningen på framhoppningen och hon svarade fint. Hade bråttom efter hindren, men hon kändes fin.
     
    100 cm
    Redan från start var jag noga med att ha henne med mig - på riktigt denna gång. Framför skänkeln och energi i det vi gör, men samtidigt försöka rida lugnt och noggrant och hinna med på alla ställen. Första hindret gick bra, det gick fortare mot andra men hon hängde med på det jag bad henne. I svängen blev jag kvar i innertygeln, men hindret var inga problem ändå. Efteråt fick jag inte tillbaka henne och hon var till slut tvungen att göra en pallnit för att inte krocka med staketet. Det blev en "sliding stop" i sidled där vi var väldigt, väldigt nära på att gå omkull då underlaget var väldigt löst så nära staketet. Det kändes som vi var halvvägs under staketet, men Aleccis lyckades på något konstigt vis återfå balansen och komma upp på alla ben igen utan att det blev någon direkt incident. Vi kom lite i sidled mot tredje hindret och för ett ögonblick tänkt jag lägga en volt, men jag ångrade mig för jag ville gå felfritt, haha, så provade att bara be om galopp och styra mot hindret. Ganska snett och hon brukar inte vilja hoppa så snett, så jag blev lite förvånad när hon klippte det (det blev ingen toppenbra anridning, men över kom vi). Efter vår lilla nära-på-att-tugga-grus-upplevelse så tappade jag koncentrationen och det började gå fort och flängigt, tyvärr. Fyran gick ändå bra, och svängen efteråt var tillräckligt balanserad för att inte göra om det vi nyss nästan hade gjort. Femman gick bra, vägen till sexan blev inte riktigt lika bra som i första rundan, men hon var med på det jag ville så den blev ändå inga problem. Att vända runt för att komma till sjuan ställde till med lite problem då jag inte fick med mig henne (ovanan att inte använda yttertygeln kom fram), så tappade fart och hon flöt ut rejält. Men trots att vi kom lite illa (snett igen) på det hindret så hoppade hon fint. Avslutande svängen och sista hindret gick bra. Ingen höjdarrunda men skönt ändå att sätta en nollrunda trots att jag inte var i min bästa sinnesstämning. Så det blev felfritt, som sagt.
     
    Lärorikt, ja. Blandar jag första och andra rundan så hade det varit så nära perfekt det bara går. Det kändes ändå bra att vi börjar ta oss tillbaka, så japp, jag är nöjd ändå.
     
    Hade ingen med mig, så gjorde som förra gången och frågade om en tjej kunde ställa upp och filma med min mobil. Jag är så tacksam för den hjälpen! :) (Men därav kvalitén, ha lite överseende.) Har bara sista rundan på film. Det ser ut att vara mer utrymme än det var, haha, men så är det ju nästan alltid.
     

    Glada Bruna på äventyr

    Pay & jump i Nässjö, 90 och 100 cm är vad vi är anmälda till, och det är vad vi ska roa oss med idag. Det kommer bli så roligt för det känns som vi är tillbaka på banan. Eller det är väl efter de starterna som jag känner om vi är det, eller inte. Optimisten är nöjd i alla fall, för det känns finfint.
     
     

    En ganska vanlig dag

    Aleccis och jag började med byn, gjorde några helt-om-vädningar på vägen. Jävlar vad kvick hon är ibland. Hade jag provat barbacka så hade jag kanat av pga centrifugalkraften, haha! Fortsatte i skogen och tog linjen några gånger bara för att ha känt på det också inför imorgon. Hon är så himla fin den där glada bruna hästen. Jag är så glad att jag köpte henne!
     
    Pärla näst ut. Ingen barbackatur, och inget regnoväder! Men jag var inte sugen på att rida så det fick bli en tur med rockarden istället. Hon var lite långsammare än vanligt i början, men med lite galopp (jag brukar aldrig galoppera när jag kör, men gjorde det några gånger idag. Glad Pärl!) så piggnade hon till. Sen körde vi off road på hemvägen, hahaha, vad jag skrattade! Hon är så härlig och så fick hon trava på en stig med rötter så jag flög runt som fan där bak, och vad ont det gjorde att landa skithårt på den ofjädrade träsitsen varje gång. Vi hade himla roligt, faktiskt. Annars tycker jag körningen är mest en typ av "undanflykt" där jag kan motionera hästen när jag egentligen inte orkar anstränga mig. Inte särskilt rättvist direkt, men väldigt effektivt! Framförallt när man är riktigt, riktigt sjuk. Men nu vet jag i alla fall att det fungerar att de en av skogsrundorna också med rockan. Det gillar vi!
     
    Först ut var S, och ja, jag har sagt att blir den hästen någon gång till salu... Men nejdå, dock har jag blivit erbjuden att få hopptävla framöver och det säger jag inte nej till. Mmmm!
     
    Jo, förresten. Aleccis bakskor satt inte som de borde, så jag gjorde om den ena samt bytte ett par sömmar i den andra så nu sitter de över morgondagens P&J i alla fall. Skönt! Men det var betydligt mindre skönt att hålla fast hoven mellan mina sönderbrända ben. AJ som fan vad det brände!
     
     

    Kan man bli mer trött?

    Sov lite längre idag och begav mig sedan bort till Vinkingamarknaden där min syster inkl. hennes extradotter och min mor är med. Gick mest och fotade men kollade också, såklart. Två fjordingar var på plats. Lång, fluffig man och inte överviktiga. Alltid kul att se fjordar som inte är smällfeta. Även fina oxar var på plats, samt hundra miljoner hundar och någon som har tagit med sin katt(!) haha, som går lös på området (och verkar stanna där?), haha. Annorlunda och kul att se när de tar med hela familjen. En del är väldigt långväga, exempelvis fanns folk från Ungern och Lettland på plats och visade sina hantverk. Jätteinspirerande! Vilken kunskap många sitter på!
     
    Sen tänkte jag gå och förtidsrösta... Men jag hade visst gjort en grov miss på vilka klockslag det var öppet. Suck. Tänkte försöka slippa stressa med det imorgon, men så får det bli då. För rösta, det jävlar ska jag! Precis som jag hoppas att alla andra, som är berättigade till det, också gör det. Heja Sverige!
     
    Hela dagen har varit rätt tuff. Absolut inte fysiskt, men jag är helt utmattad sedan igår. Men det är ingen undanflykt, för tre hästar ska ridas ändå. Först ut är S, sedan får det bli Aleccis och sist ut blir min lilla Pärlis som får en sväng barbacka. Det är alltså taktiskt att ta dem i den ordningen, för då kan jag avsluta med en barbackatur oavsett om det vräker ner och åskar, eller inte det väljer att inte göra det.
     
    För ett tag sedan nämnde jag att jag väntar tillökning och nu börjar det närma sig! Ska bli så himla roligt!
     

    Det är nu det svider

    Gubbarna skulle till Mantorp på bankörning idag, jag också egentligen. Tills jag kom på den finfina idén att fortsätta några mil till och istället gå på Norrköping Horse Show. Himla bra idé faktiskt! Varmt och skönt. Jag råkade även köpa lite nya prylar. Sånt kan man ju aldrig få för mycket av! Och har såklart bränt mig rejält i solen. Det kommer bli svårt att sova i natt...
     
    Nu har jag go huvudvärk efter nästan 50 mil i finbilen utan avgasrör. Haha, är så sjukt trött att jag inte ens orkar skriva mer. Solen tar även den ut sin rätt. Vilken energi det tar att vara i strålande solsken. Märks att man inte är van. Men det kommer väl.
     
    Nu ser jag mest bara fram emot P&Jn på söndag.
     
     
    Passade även på att fortsätta träna på att fota hästar i rörelse. Börjar mer och mer gå vidare från i alla fall det helautomatiska läget (vilket verkligen är på tiden).

    Det svänger

    Jag har varit nere hos L och M idag, sedan ringde min syster och bara "Hej vad gör du, det är ingen som vill backa med släp här", haha. Men det gick väl inte riktigt så bra som jag tänkte mig. Svetsdiff? JA TACK! Påskjutsbromsen på släpkärran var det inget fel på minsann, jävlar vad den tog. Och så jag med min markfrigång, i knöligt gräs. Och så enhjular det på det. Men kärran kom dit den skulle, det var bara det att det tog lite längre tid för vi kom ingen vart ibland, höhö.
     
    När påskjutsbromsen låg på så kom det fram två medelålders män (någon som är förvånad?) och skulle då berätta för mig att påskjutsbromsen ligger på och typ börja förklara hur den fungerar. ALLTSÅ VA FAN?! No fucking shit, Sherlock? Som om det var första gången i mitt liv jag sett en kärra och inte vet hur de fungerar... SUCKSUCKSUCK. Just det ja, jag råkade glömma - JAG ÄR JU TJEJ! Inte fan begriper jag något om saker som har hjul. Glömde visst bort det. Igen.
     
    Fortsatte dagen med ett tvåtimmars pass i gassande sol med Aleccis. Trodde seriöst jag skulle tuppa av när vi hade en halvmil hem. Ingen jättetrevlig känsla direkt. Men jag släppte bara stigbyglarna och satte mig till rätta. Tur den hästen går av sig själv<3 Vi hoppade idag. Bromsen tar för jävla dåligt. Hej vad hon ligger på! Men jag gnäller inte egentligen. Jag är faktiskt asglad - för det känns som vi, sakta men säkert, har börjat hacka oss upp ur den där djupa gropen vi trampat ner oss i ett bra tag nu. Hon gick som tåget!
     
    En gång, när jag hade lagt upp hindren på metern, kände jag jättetydligt hur jag, på en lång anridning där det fanns tid att tänka (jag gillar inte sånt!), liksom började känna den där känslan "ska vi, eller inte?", men så kramade jag bara yttertygeln och så fanns det inte längre något frågetecken. Det tog en fem-sex språng någonting innan det inte fanns något annat än just hoppa. Faaaantastiska underbara häst, och så känslan som är tillbaka. Det kommer nog ta ett tag innan även jag har tagit mig över det där frågetecknet som dyker upp varje gång innan vi "blivit varma i kläderna", men visst fan känns det bra! Äntligen!
     
    Bromsen tar dåligt och jag blir kvar i handen för att det inte händer något. Upp med röven av någon jävla anledning (tro fan det inte går att bromsa). Men styrningen tar betydligt bättre än bromsen, så jag lägger på ytterskänkel och svänger när det går för fort, haha. #planB Vi har lite att jobba på. Energin, framför allt. Den är så viktig, och så svår att tygla "äkta", men det kommer. Det gjorde det ju i höstas, så jag väntar mig att den dyker upp efter fortsatt regelbunden hoppning blandat med rutin i form av starter. Jag har förresten vågat anmäla oss till en lokal tävling igen, nästa helg.
     
    Pärla går senare.
     
     

    Sena turer

    Red ju mina hästar sent igår. Var tillbaka strax innan tio med sista hästen, fortfarande i linne och det var hur skönt som helst ute. MUMS på vädret alltså, haha. Jag är helt förälskad i solen tror jag...
     
    Pärlis gick i byn och sen tog vi skogen på hemvägen. Skogshindren stod uppställda sedan jag och Aleccis hoppade över dem senast. De pinnarna som var kvar var första och sista från det hållet vi kom ifrån. Första är lägre på ca 90 cm, vilket är rätt högt ändå just nu då hon hoppas sällan på grund av hennes ålder. Men jag tänkte att vi kunde ta oss över det ändå, för skojs skull. Jag hoppar ju inte Pärla så ofta så gjorde en miss på avståndet, och vi tog med oss pinnen ner. Min planering var att bara ta första hindret och sen styra upp på vägen igen för att trava av och skritta hem. Men Pärla sikta in sig på nästkommande hinder som dessutom är högre med sina 100 cm, men jag spände bara bågen och så seglade hon över det hur lätt som helst! Annars är hennes språng "tunga" just nu då hon behöver mer kraft för att hoppa lägre språng. Men detta kändes som det brukar, så det var en helt fantastisk känsla att få hoppa ett mer riktigt språng. Pärla var helnöjd efteråt, haha! Den känslan!
     
    Aleccis och jag red ner genom skogen och sen en sväng i byn för att egentligen rida på LP. Det var väl inget toppenpass, men absolut inget sämre heller. Ett sådan där som bara är. Lite bättre ridning hade inte skadat, men hon skötte sig.
     
    Så mycket fluff!

    Mitt i veckan

    Ja, då var jag tillbaka igen. Det har gått typ ett och ett halvt dygn eller något sedan sist men för min del känns det som det var i morse jag skrev sist. Så tiden går verkligen jättejättefort. När jag jobbar så är det inte många "fria" timmar på ett dygn då arbetspasset är mer än halva och sen ska man hinna sova också. Och så klappa på hästarna typ för mer än så hinner man inte med. Packa en påse ensilage och vatten. Men nu när det snart är i slutet av maj så ska jag när som helst sluta fodra extra, då jag tycker de klarar sig på det som växer.
     
    Idag ska jag äntligen upp på hästryggen igen! Tre hästar står på tur; först S sedan Pärlis och sist Aleccis. Det blir sent idag, men det passar mig bra med tanke på min dygnsrytm och den otroliga värmen som är just nu. Då hinner det bli något svalare innan de ska ut och flåsa.
     
     

    Bortförklaringar

    Det är så lätt att gnälla. Och det ska jag göra nu. Gnälla på andra.
     
    Jag TÅL INTE dessa som ska ha bortförklaringar till precis allt. De självklara sakerna som hästmänniska är ju att skylla på hästen - jo men tjena, det är lätt men inte fan är det rätt. Hästen gjorde si, hästen gjorde så; rev, vägrade, blablabla. Jag slutade lyssna vid "Hästen gjorde"... Sist jag kollade hade hästen både träns på huvudet och sadel samt en manipulativ jävel på ryggen, men jag kanske såg fel. Denna manipulativa jävel har för övrigt en sjuk hjärnkapacitet som gör både vad vi vill men framför allt precis även det vi inte vill. Hästen är bra på att lyssna på allt vår hjärna har att "säga"/utstråla. Just sayin'
     
    Sen har vi nästa steg. Dessa som är EXPERTER på allt. "Jag känner min häst bäst" - jag säger inte emot, inte alls. Det kan säkert vara så i både ett, två och tre fall. Men när man lägger ut en bild på sociala medier (bara ett överdrivet, och återkommande, exempel) där sadeln ligger så jävla illa att man kan se det på en bildjävel (plus en ryttare som var för stor för redan tio år sedan) och sen skriver "sadeln ligger bra" och ska försvara sig när (inte för att det är mer okej, men ändå) andra som lägger märke till det inte ifrågasätter, men lite försiktigt undrar. Då börja försvara sig och hävda allt möjligt, det mer ologiska efter det andra, bara för att få tyst på de som bara vill alla, framförallt hästarna, väl. Canthandleit.
     
    Storlek på hästen, ja. Jag är för stort för att rida b-ponny till exempel, och jag vet det. Därför skulle jag aldrig försvara mig om någon gärna ville tala om det för mig. Men skulle denna istället lägga fram det som en fråga och faktiskt undrar, så skulle jag gärna svara på varför jag rider just den b-ponnyn t ex och hur ofta, på vilket sätt osv, osv. Jag anser att jag gör det på så vis att det ger mer än det förstör i de fallen det händer, och det är alltså inget jag någonsin skulle göra dagligen för att det roar mig. Jag skulle alltså exempelvis aldrig dra nytta av att hästen rent fysiskt KAN bära runt på mig där uppe, utan det är för hästens skull. Det jag syftar på i detta stycke är russhingsten som skulle ridas in och utbildas inför premieringen där han blev bästa russhingst! (Han led något ooooerhört, tänkte bara tillägga det.)
     

    Det är svårt att ta kritik utan att göra det till något personlig. Men detta har jag tränat upp och jag älskar att få kritik. ALLT någon har reagerat på (positivt som negativt) kan ge mig en utvecklande syn på det jag precis gjorde och det kan ge mig utveckling. Jag älskar utveckling. Okej, jag ljög, jag hatar utveckling. Men när det gäller att bli bättre på något så älskar jag utvecklig, att utvecklas. Det är fan grejer det.

    JOBB

    Jobb är det som gäller, både idag och tisdag. Natt faktiskt. Ska innan dess försöka få in lite hästtid. Köra M på måndag, A vilar och Ida rider Pärlis. Så jag kommer alltså inte sitta på någon häst, men gårdagens underbara hoppass gör att jag kan leva på det i några dagar, så jag klarar mig.
     
     

    Finbilen

    Drog med finbilen till P&Jn i Sävsjö i torsdags. Det gick finfint, såklart. En enda liten nackdel finns det, och det är de breda framdäcken. Det är 205:or fram, vilket gör att det spårar något förbannat. Bilen går som en åljävel på vägen emellanåt. Det är lite sådär med transport bakom när bilen drar i sidled, typ. Men redan på hemvägen så hade jag "vant" mig vid det och störde mig inte så mycket längre utan jag motade redan innan han vandrade. Tänkte först slänga på pentisarna fram istället men då dessa är 16" och pentisarna är 15" så är det roligare (och något högre markfrigång, inte för att det är det viktiga) med de som redan sitter på. Det tråkiga är att det är slicks, så det är hög tid att beställa nya och kränga på. I och med att det gick bra ändå att dra med dem, så lutar det åt att jag faktiskt behåller gubbens burnfälgar.
     
    Att åka kungligt! :D
     
    Jag är så glad i den där bilen. Trots att det är en sedan. Jag hjärtar definitivt inte sedaner i vanliga fall, men det går himla bra faktiskt. I och med att jag ändå har fullt i bagagen i kombin och därför kör hästgrejerna i baksätet så blir det ingen nämnvärd skillnad mot hur det blir nu. Skillnaden är väl snarare när jag vill köra iväg mina wannabee "hindermaterial", för då blir det problem! Syftar framförallt på tremeters pinnarna som precis går in (ligger mer eller mindre ruta emot ruta). Men det ska väl gå att få in dem med (troligtvis på bredden, genom rutan/rutorna, höhö).
     
    Tänkte bara säga det. Att finbilen duger. Just nu så går det inte ens att prata i honom, haha. Vi fick lösa en grej på ett eh, mindre bra sätt (han var täppt) så nu dörnar har ännu värre. Vackert! Idag var en lägga-pengar-på-bilen-dag så han fick lite nya fina vindrutetorkare, påfyllning av olja, och fördelarlock. Biltema har gjort det igen! "Förbättrat" en produkt så skiten inte ens passar längre. Kul... Fick köra med gamla rotorn. På inköpslistan står tändstift för han misständer så in i helvete så fort man svänger vänster (rondeller...). Och varje gång man rullar in i gubbens garage så är det omöjligt att ta ett varv och leta efter sprayflaskor med innehåll och fylla på skönheten med lite ny vacker färg. Idag fick han en "Patrik" på sig. Asnöjd. (Med viss modifikation, om det ens heter så. Jag och svåra ord liksom.) Men jag känner mig definitvit ännu coolare än vanligt, hahahaha.
     
     
    Jag har beställt en skitkul grej förresten! Hoppas den dyker upp illa kvickt för då, DÅ är fan bilen fullbordad! Coolare än så kan det liksom inte bli. *JÄTTEMOGEN*
     

    Samma tugg varje dag

    Jag känner verkligen hur töntig jag är som varje dag hyllar mina hästar till skyarna, haha. Men trots att de enligt många andra mått mätt inte är skrot värda, typ, så är jag enormt tacksam att jag har just dem och även om det finns betydligt "bättre" hästar när man snackar om hoppning och tävling så är jag ändå nöjd med vad jag har. Att jag faktiskt har två hästar, på fyra ben, som tillåter mig att sitta där uppe, dra och sparka, hitta på idéer, fullfölja dem, stoppa in dem i små lådor och transportera dem för att släpa ut dem och utföra min idéer på andra platser osv.
     
    Jag förstår att det är oerhört uttjatat att läsa om dag ut och dag in, men det är så svårt att låta bli när man får så mycket glädje av dem och känner för att berätta om dagen. Eller vad man ska säga. Jag hade själv tröttnat om jag läste det någon annan stans, men just nu ser verkligheten ut såhär. Vi har roligt, hästarna är generellt fina att rida varje dag även om vi har mycket att träna på.
     

    Pärlis vill ha kalv, tänkte jag skriva, hahahah. Men hon vill definitivt inte ha kalv det är en sak som är säker. Men hon vill ha en minifjording, och det vill jag också ha. Om man bara kunde trolla!

    Hopp

    Sorry för långt ointressant inlägg, haha.
     
    Red som sagt "alla fem" (så många jag kan rida/åka på totalt som jag har omkring mig och rider/åker på. Kände att det lät lite konstigt att skriva alla fem) i förr går. Igår gick Aleccis, men inte Pärla. Idag gick mina båda men före dem så red jag S. Pärla är min privata laddare, så enkelt är det bara. Alla här vet hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne, samt att hon är finfin att åka på just nu. Vi började med skogen och därefter ett varv runt lilla svängen i byn och avslutningsvis red vi skänkelvikningar och red igenom LB:1an på LP. Så som hon gick just då skulle jag faktiskt vara nöjd med oss om det hade varit en riktig start. Inga pang-procent, men just det där att rida igenom varje grej och känna att det ändå fungerar, blir rimligt resultat och vi trivs med det vi gör (och med varandra, haha).
     
    Men det jag skulle säga är egentligen Aleccis pass. Jag hade velat hälla ut en skopa rent guld över henne just nu för det är precis så jag känner. Sjukt hemskt egentligen, men det är positivt menat från min sida. Tänkte rida dressyr på LP, men precis när jag satt upp så började det regna. Jag hade ingen lust att halka omkring på en hal parkering, så när vi började skritta i skogen bytte jag snart ut dagens plan mot ett hoppass över skogshindren. Benskyddslös pga att jag ju hade tänkt att göra krumelurer egentligen.
     
    För att det var oplanerat använde jag grejerna precis så som de stod, fast jag har för lite pinnar (de går sönder... och det är svårt att hitta nya i skogen som är tillräckligt långa/tjocka men som inte är murkna(?)). Så med stubbar uppsatta med drygt 6,5m intervaller, på 90-100m höjd och tre pinnar kom jag på en riktigt rolig övning. Det var nästan som att vi bara var ute och busade och hade skoj, fast det egentligen även fanns en "seriös" tanke bakom. Detta var vad vi gjorde:
     

    Ja, det ser bara ut som streck hejvilt men jag ska förklara (och det var lättare med en paintskiss). Vi började med 1an, det röda strecket. Kom i höger galopp, på vägen. Hindren står ju precis bredvid vägen, likt bilden under (bild från i höstas):
     

    Som sagt, höger galopp, på vägen. Då var bara den röda pinnen och den gröna pinnen upplagda på stubbarna, det var tomt mellan de andra stubbarna. Så vi kom alltså med lite längre anridning, men samtidigt en snäv sväng (nästan "helt om", beroende på hur mycket vi höll ut på vägen) för att komma rakt, men några extra meter på att räta upp hästen. Bytte varv och kom över det gröna, med lika lång anridning. Bytte tillbaka till första "varvet" och svängde upp "en stubbe" tidigare, det blåa strecket, dvs så det blev relativt kort anridning, och fortfarande rätt snäv sväng så jag fick vara med att räta upp henne. Andra varvet igen, kortare anridning där också lila streck och samma sak att tänka på där - rak häst. Aleccis blev så sjuuukt taggad av detta! Jag också, haha, det är ju verkligen asroligt!
     
    La därefter upp den bruna pinnen så det blev en kombination och kom ifrån höger, i höger galopp, vände upp och då blev det lika kort anridning som det senaste vi red och viktigare att få med hästen och få henne rak. Hoppade det några gånger, och bytte sedan varv. Satte den "bruna" pinnen så den blev orange istället på bilden och kom från vänster, i vänster varv. Hindren är högre på den sidan för det är svårt att måtta till och pussla ihop det med stubbarna så det var ännu lite viktigare att komma bra. En gång var hon för pigg så det blev skitsvänt och jag fick inte med mig henne, hon var inte rak men ändå försökte hon rädda oss genom att lägga in ett extra och sen ta ett stort språng där inne och segla över andra. Första pinnen fick vi med oss, men sen var jag mer beredd. Hon drog i sidled mot hindren även då vi skulle rida förbi dem, haha, och så hoppade hon fram som den känguru hon är ibland. Vi avslutade med att hoppa, från vänster, grön pinne, ett språng, orange pinne, tomt, tre språng, röd pinne. Helt jävla klockrent. Hon väntade även att hon var hyperpigg, jag skötte min del släppte inte iväg henne det minsta (det gjorde jag inte på hela passet - framsteg!) och allt var verkligen perfekt!
     
    Vi hade verkligen sååå himla roligt! Hon var med på minsta vink, väntade som sagt och ville inget hellre än att hoppa. Åååh <3 Den hästen är tamejfan perfekt (när hon vill, höhö). Nu längtar jag tills nästa starter som är på P&Jn i Nässjö på söndag. #HAPPYFACE
     
     

    När jag förmänskligar min häst

    Jo, jag skrev ju igår i samband med P&Jn att "... utan hon till och med försöker "tala om" vad det är som är fel. Jag har bara inte lyssnat/förstått henne. Jag känner mig askass!"
     
    Jag har skrivit om hur hon redan på långsidan innan start när vi är på tävlingsbanorna har slängt med huvudet, utåt. Det har stört något otroligt och som ett brev på posten kommer de olika varianterna av stopp/olydnader. Det är som att det redan är kört när vi rider förbi startflaggan.
     
    Så, om jag nu får förmänskliga min häst litegrann igen så känns det som att hon har försökt "säga något". Jag har väl, uppenbarligen, ridit med tillräckligt med stöd på yttertygeln för att balansera upp oss på framhoppningen, då det kan vara trångt och många ekipage/mycket rörelse omkring. Men sedan in på banan har jag helt enkelt glömt bort den där tygeln. Kanske? Så det känns som om Aleccis mer eller mindre har kastat med huvudet för att "leta" efter det där stödet? Känslor. Det är ju känslor de går på. Så för mig är det inte helt ologiskt att hon har letat efter den där trygga(?) känslan med stöd från framhoppningen, men inte hittat den? Haha, jag vet inte om jag bara överdriver en massa nu. Men jag letar samband och förklaringar.
     
    Tänk om det är så. Och om det faktiskt är så, så känner jag mig inte bara hemsk utan helt tragisk. Tro fan det inte har fungerat! Och så var det det där med att ropa hej innan man kommit över bäcken. Det kanske inte är så enkelt, det kanske inte bara är en sak, det kanske är något annat men nu var det såhär. Oavsett vad, så känns det mycket, mycket ljusare just nu. Nästa söndag provar vi igen, och verkar yttertygeln vara problemet så kanske vi vågar oss ut på något lokalt igen.
     
    Hon är ju himla rädd om sig, så bara jag kan fixa vettiga anridningar, hyfsade avsprångspunkter, balans och att det inte går i trehundra efter hindret, så ska det inte vara omöjligt att rida in lite nollrundor även på lokala banor.
     
     

    Hästar på schemat

    Idag kör vi nog nästan en repris på onsdag. Massa hästar på mitt schema idag och ingen är gladare än jag! Dressyr på LP med Glada Brunis som ska fortsätta lära mig rida med yttertygeln, Pärlis ska röra på fläsket och de övriga gör det de brukar.
     
     
    Fy fan vad jag älskar den här jävla låten (och några till). Lipvarning,
    bara för att den är så fantastiskt vacker.
    Om mitt liv vore en kür skulle vi dansa till detta.
    #favoritmusik

    Resultat P&J i Sävsjö med Aleccis

    Ena halvan i mig vill sätta mig i ett hörn. Gråta en skvätt och slå mig med ett baseballträ i huvudet upprepade gånger. Här har jag min fantastiska häst, som inte bara förlåter mig gång och på gång och försöker göra så gott hon kan, utan hon till och med försöker "tala om" vad det är som är fel. Jag har bara inte lyssnat/förstått henne. Jag känner mig askass!
     
    Men den andra halvan vill jubla högt då det just nu känns - även om det är på tok för tidigt för att ropa "hej" redan - som om problemet är mer eller mindre löst. Så enkelt, så jävla enkelt.
     
    Det började med att häst ville ha det bästa av två världar. Mat, som var i transporten, och frihet, som fanns utanför. Så hon traskade in, jag gick under bommen och fäste påsen, hon backade ut och tog ett ärovarv på gården. KULATTJAGAHÄSTASKRÄLLEDETFÖRSTAMANGÖR. Haha, hon älskar att springa... In med hästapållen igen och då dög det minsann att stå kvar. Humpf, idéer...
     
    Jag har läst kommentarerna om filmen på våra urusla skitkassa bajsrundor och tagit till mig det jag läste. Det jag tydligast att tagit till direkt är den där kära yttertygeln. Så jag red fram med fullt fokus på yttertygeln, hoppade fram likadant. Hon var jättejättelugn att rida fram, så välbalanserad det bara går och lyssnade jättefint. Pigg på framhoppningen, men det är ju sådan hon är och det är ju det jag älskar med henne (bland annat). Klockren att hoppa, drog på lite men det kändes bra.
     
    80 cm
    Yes, typ knähöjd alltså. Ettan inga problem, tvåan lika så, lite rusning i landningen. Svängen till trean ställde till problem. Jag fick inte med henne och häst tänkte dra förbi. Jag höll hårt i innertygeln för ska hon stanna ska hon fan stanna framför, hon får INTE dra förbi. Så vi stannade i vänsterkanten på hindret. Ny anridning och då kom jag på mig själv att jag ju hade släppt den där satans yttertygeln! Så jag kramade om yttertygeln och därefter gick det som på räls! Lite fort, men inte okontrollerat. Lite hoppigt mellan linjen 6-7 där jag låste mina knän och inte följde med för fem öre, men själva hoppningen var det inga fel på. Åttan satt bra den med. Så en runda som äntligen talade om för mig vad fasen det är jag har gjort fel. 4 fel.
     
    90 cm
    Jag kramade om yttertygeln och Aleccis var helnöjd. Kan inte gnälla på rundan även att hon drog på lite före/efter vissa hinder, och sådär. Men jag är mest bara överlycklig att det verkar som om det var så "enkelt" att jag har glömt bort en så viktig grej. Felfri runda, och hur lätt som helst kändes det.
     
    Det satt så jävla bra med en felfri runda nu. Och även om det är lågt så har vi ordagrant "hoppat" över spärrar. Vartenda hinder var mentala grejer som satt sig i huvudet ihop med bortglömd yttertygel (om det nu "bara" är en så lätt grej? Det återstår att se.)
     
    Mobilkvalité (bara 90-rundan).

    Världens varmaste tack!

    Ni fantastiska människor (Josefina, Anna, "S" och Malin) som tog er tid att kolla på filmen och skriva ner det ni såg.
     
    Det har gjort jättemycket för mig och jag har fått upp ögonen för saker jag inte lagt märke till innan. Jag fick även - precis vad jag ville ha - ärliga åsikter rent allmänt om Aleccis/oss och allt börjar med medvetenhet. Så jag vill verkligen skicka tusen tack till er.
     
    Nu är motivationen på topp igen!
     
     

    Selfie med hästen

    Jag har börjat försöka fota lite mer manuellt än tidigare helt och hållet automatiskt. Har en del bilder jag blev nöjd med, men hinner inte sitta med det nu. För jag har suttit och glott i x antal timmar och bara låtit tiden gå för att få skynda mig nu för att hinna allt innan kvällens P&J. Varför föddes jag så lat?
     
    Selfie med bruna hästen

    Denna dag får gärna gå på repeat (onsdag hela veckan?)

    Började dagen med att rida L, avslutade det passet med två små språng över ett kryss och håll i hatten alltså! Så fantastiska språng har den hästen i kroppen, helt underbart att följa med i dem. Wow! Därefter blev det en körtur med M, lika glad och positiv som vanligt. Vidare till mina och började med ett barbackapass på Tant Gul. Älskade häst! Hon var nästan perfekt! Bjöd på trevligt framåt och lyssnade finfint. Alltså, klart jag hade tackat och tagit emot om hon hade fått en räserväxel på äldre dar, men nu är det ju trots allt gamla Pärla vi snackar om. När hon går av sig självt så är man helnöjd liksom, haha. Är faktiskt sugen på att ta med tantis på någon P&J snart. Minihinder bara för att göra henne lite extra glad<3 Efter Tanten tog jag ut min Glada Bruna. Dressyrpass på LP stod på schemat, häst valde att ta genom skogen dit och jag hade inga invädningar mot det. Tre fokus: YTTERTYGEL, INNERSKÄNKEL och YTTERSKÄNKEL. Nu jävlar, typ. Slänga de mentala silkesvantarna och trä på hårdhandskarna istället. Rent konkret innebär detta bestämd ryttare med stadiga skänklar, mjuka händer som fångar hästen utan att fastna, tydliga signaler, konsekvent ridning och en hjärna som jobbar på högsta varv för att inte tappa koncentrationen. Sett till hästen så sprang där en glad och lite vinglig häst i början men snart förvandlades hon till världens finaste moln att åka på! Vi gjorde massa övergångar i början och fortsatte sedan rulla runt på fyrkanten ett varv och vidare på en volt. Hon blev så balanserad och fin, liksom stadig och tog lugnt galoppsprång efter galoppsprång, och bar sig själv. Fanihelvetesjävlar vad jag önskar att jag satt på den hästen varje dag (även utanför LP). Skrittade lite och tog sedan galopp igen bara för att se om jag kunde hitta tillbaka dit igen. Det gick, och dessutom lite fortare denna gång. LYCKA! Jag ska verkligen försöka rida på LP oftare, även om det är bajsdåligt underlag och skitlitet, och halt, och mycket liv och rörelse omkring (typ fem, sex, sju stutar någonting precis bredvid. Fast de var inget vi brydde oss om. De var lite publik bara.)
     
    Stack sedan in på ett möte ang nya lastbilen och sedan ut igen för att ta några varv på S. Jag älskar verkligen hur den hästen är byggd! Otroligt vacker för ögat och dessutom kanonpsyke. Framstegen rullar in stadigt just nu. Kan man göra annat än att älska unghästar?!
     
    Därefter blev det kärlekstid med bilen, men inte fan blev det som tänkt, haha. En till tvåa är fixad i alla fall och imorgon blir det debuten som dragbil i min ägo. Att jag kommer lätt ha snyggast dragbil på P&Jn imorgon! Vi avslutade nämligen garagevistelsen med att gå igenom vilka spraybrukar det fanns färg i, hahaha. Snyggast i stan, utan tvekan, hähä. #stylad740
     
    Nu är jag sjukt trött, men imorgon ser jag ut att ha mycket datortid så därför tänkte jag försöka få till de inlägg jag har planerat att skriva ett tag nu. Tycker vi säger så. Kudden väntar.
     

    Beach 2014

    För ett tag sedan så vägde jag hästarna och det har jag gjort regelbundet. Än så länge så har kilona mer eller mindre rasat från dem - vilket är helt enligt planen. Båda har blivit oerhört feta(re) nu över vintern och därför känns det väldigt lägligt att försöka få dem att tappa några kilo. Skillnaden är bara att de inte har fri tillgång längre utan de stödfodras "för hand" (via Ikeapåsar) då det inte växer tillräckligt mycket gräs än. Men det har som sagt gett resultat! (Även om det inte syns för ögat ännu. Fast det märks när man ska dra sadelgjorden.) Mat behöver dem som bekant för att hålla värmen vintertid, och nu är det inte svinkallt längre och därför behöver de inte alls samma mängd längre. Och om man jämför med att alltid äta lite för mycket så går det ganska snabbt att gå ner de första kilona när intaget minskar.
     
    Än så länge så har de minskat med:
    Pärla omkring 30 kg och Aleccis omkring 50 kg
     
     
     
    Finns det förresten någon magisk hemlighet om hur man kan bibehålla
    kvalitén på bilderna även när man lagt upp dem på blogg.se?

    Känslan!

    Jag rider alltid bättre efter ett mindre uppehåll. Den här gången var det ett väldigt kort uppehåll på två dagar från Aleccis rygg, men det räckte tydligen. Jag är så nöjd med båda mig och hästen idag (mest hästen). Stadiga skänklar och verkligen rida henne fram till handen, "fånga" henne där utan att fastna i handen liksom. Det fungerade så bra idag och hon lyssnade vettigt. Hennes inställning var sådär härligt glad (vilket den brukar vara), men hon var ändå uppmärksam på min del så ridningen fungerade himla bra idag.
     
    Hoppade lite, och denna gång verkligen skitlågt. Inte ett enda språng över omkring 40 cm typ. Började trava på en större volt över en bom, bytte varv varannan gång. Galopperade likadant fast i ett varv i taget för att inte stressa med galoppombyten. Fortsatte likadant över ett hinder, på en ovan ungefär. Efter språnget vände vi direkt, samlade upp henne, gjorde halt (i höjd med hindret), ny fattning, vända upp lugnt mot hindret och så gjorde vi så en bra stund i båda varven. Hoppade sedan en minioxer och gjorde halt efter hindret, rakt fram. Gjorde så några gånger och avslutade med att hoppa en bana av det som stod uppe. I och med att det är riktigt små hinder så var det inga problem med någonting; inga problem med anridningar, avsprång, antal språng mellan hinder eller någonting. Avslutade med oxern och en halt. Red sedan hem och hon var lika fin hem igen.
     
    Jag önskar så jävla hårt att jag kunde rida lika beslutsamt när hindren var en meter högre, men skit samma. Jag är hur nöjd som helst och det jag ska ta med mig till torsdagens starter är att verkligen sitta och vänta in hindren. Lugn och beslutsamhet är skitviktigt, och på framridningen ska jag verkligen rida fram henne till handen men aldrig bli kvar vilket är lätt när jag inte får igenom det jag ber om typ vid halter och avbrott. En timme och fyrtio minuter totalt, och den där älskade goa träningsvärkutmattningen i låren. Den känslan!
     

    Lugg

    Jag älskar luggar. För mig är det en dödssynd att klippa luggen på hästar. Då har man förstört något som aldrig någonsin går att återställa. Visst, den växer - längden går att få tillbaka men aldrig den vackra jämnt slitna nedersta delen. Det blir ett mindre vackert rakt avslut som oftast inte ger ett bättre intryck än vad det gjorde från början. Länge leve luggen!
     
    Stora hästar, och även ponnyer av sportmodell, får sällan någon större lugg vilket är synd då luggen ger ett så fantastiskt gott intryck. Det gör verkligen hästen mer tilltalande. Kallblod och grövre hästar och ponnyer har betydligt lättare att få mycket lugg. Pärla till exempel, hon har relativt lite lugg för att vara fjording, men jämfört med en nättare modell på häst så har hon en hel del lugg. Aleccis hade bara en ganska tunn liten lugg där uppe mellan öronen. Men jag har bara låtit den vara och det är först nu, ett och ett halvt snart två år senare, som det börjar bli något av luggen. Vackert, det måste jag säga, och Aleccis ser ännu mer söt ut än hon gjort tidigare.
     
    Hon har nästan fått ett mer ponnyaktigt utseende och på så vis ser hon ut att vara ännu mindre än vad hon faktiskt är. Visst är det stor skillnad?
     
    "Ponny-häst".
     
    När vi hämtade henne. Det skiljer inte jättemycket på längden, men en hel del på tjockleken.

    Vilse i Willys

    Är det någonstans där jag inte riktigt känner mig hemma så är det i Willys. Efter avslutat förhör så tog jag mig en sväng där inne då jag ändå hade parkerat där och alltså, hur tänkte de egentligen när de placerade ut alla varor innanför väggarna i den byggnaden? Det är så ologiskt! Helt blandat och går inte att hitta någonting. Jag fortsätter att hålla mig till Maxi, tror jag.
     
    Efter mötet som snart äger rum så ska jag (när jag tagit mig samman, haha, jag är så jävla seg) se till att åka lite häst. Ska bli kul att äntligen komma upp på hästryggen igen. Var ju en dag som jag varit helt utan, men två dagar utan att rida på mina. Däremot så gick Pärla igår då Ida red henne. Asbra! Riktigt skönt att det då bara blev Aleccis som fick två dagars ledigt.
     

    Bring it

    Sådär då, alla glada och ni andra. Ris och ros, mest ris dock så jag får upp ögonen för vad fan jag sysslar med. Konstruktiv kritik, tips, gnäll eller vad som helst - jag tar det jag får. Den här filmen är nog så nära det går en synonym till vårt år, hittills.
     

    På gång!

    Filmen är på gång. Jag började med den igår, men hann inte göra klart så satt med det nyss och klippte klart. Jag blir så ledsen när jag tittar på skiten, men det är ju så verkligheten ser ut. Jag påstår inte att hon är svår, men hon är fan för svår för mig. Jag reder ju inte ut henne. Rätt som det är så går hon som tåget, men i nästa sekund så finns det inte en möjlighet i världen.
     
    Jag har ju kört nu och är riktigt, riktigt trött. Sedan ringde polisen och väckte mig. Ska dit på tisdag och vittna (heter det ens så?). Hur jag än vrider och vänder på det så hinner jag inte rida idag, och Becka var tvungen att åka tidigare än vi trodde så de får två dagars fritt på rad. Jag måste prioritera annat just nu, men imorgon är vi på'at igen!
     
    På torsdag drar vi på P&J och det känns skönt att gå ner rejält i höjd för då vet jag att vårt tempo automatiskt blir lägre och att jag kan sitta emot och rida bättre. Eller jag hinner helt enkelt med, till skillnad från när hon bestämmer tempot och allt kommer så jävla fort.
     
    Är okunskap något man kan straffa någon för?

    P&J och tankar kring den

    Jag har anmält Aleccis och mig till Sävsjös P&J på torsdag kväll. Nu är det dags för oss att mörda de där tankarna och bara göra det väldigt, väldigt enkelt. Därför har vi dragit ner på höjden rejält (typ tjugo-trettio centimeter) så nu jävlar ska det väl duga att ta sig över hindren..!
     
    På något vis måste det givetvis sitta hos mig, detta med "hennes" beteende. Det är ju bara på hästen man ser att det inte går som planerat. Vad jag ställer till med syns ju inte. Alltså tankar, stress osv. Det jobbiga är bara att icke hästfolk säger liknanade detta: "men om det är du som gör något, varför gör du så?" - det är ju lite det som är problemet. Givetvis gör jag "något", men jag har inte blivit medveten om vad det är som ger så stora kosekvenser. Många sporter är sjukt mentala, och ridningen är inget undantag.
     
     

    Resultat lokal hopptävling i Aneby med Aleccis 27/4

    För två veckor sedan var jag och Aleccis i Aneby där vi startade två klasser. Jag som förknippar en tävlingsdag med ganska mycket stress över lag, bytte ut den känslan mot ett väldigt behagligt lugn, mycket tack vare musik i öronen och långsammare steg än jag brukar.
     
    Tack vare att jag jobbade på mitt egna lugn så var Aleccis riktigt lugn och fin att rida fram. Vidare på framhoppningen så var hon perfekt, med invändning om landningen då hon gick på lite mycket, men hon var så perfekt som det bara kan bli.
     
    In på banan i första klassen, 100 cm A:0/A:0. Hon motade lite i början. Det är den där nya grejen som tydligen är standard för oss. Redan innan första hindret skickar hon iväg huvudet och står emot, och mentalt redan drar vänster även om det inte sker rent fysiskt. Detta har bjudit in till att hon bryter ut redan innan, men denna gång lyckades jag faktiskt mota det. Även om hon blandade bjudning mot hindret med en viss del stå emot så gick ändå ett, två, tre och fyra bra. Det var en snävare sväng till femman där jag inte lyckades räta upp henne, så där bröt kastade hon sig bredvid. Sexan fick bra, men mot sjuan fick jag inte med mig henne i svängen då hon stod emot på yttersidan. Så nästa olydnad där och sen givetvis som ett brev på posten så var det inte aktuellt för hennes del att ställa upp på sista hindret heller där hon var rak, jag höll om henne osv, men hon stod emot redan innan och det fanns inte så mycket att göra. Uteslutna. Vi kom dock över hindret på andra försöket så vi lyckades ju med den stora bedriften att i alla fall komma över hindren i grundomgången (suuuck, vilken jävla bedrift då)...
     
    De positiva med denna rundan var ändå att den inte kändes så illa. Det känds inte som en "uteslutningsrunda", så hade vi åkt hem då hade jag ändå varit hyfsat nöjd. För känslan de senaste gångerna har varit urusel, så det var ett ministeg tillbaka.
     
    Till nästa klass kändes hon om än ännu bättre. Helt klockren på framhoppningen. Alltså verkligen, verkligen guld. Inte den minsta tanke på att göra något annat än att hoppa. Ärlig bjudning, bra språng osv.
     
    In på banan i start nummer två, denna gång 105 cm A:0/A:0. Första hindret gick bra. Mot andra så märkte jag att vi skulle komma stort så jag släppte iväg henne, och hon drog bredvid. Försök två höll jag om henne men hon vägrade hoppa. Försök tre kom vi över, men bröt ut på tredje hindret som vi inte kom över. Uteslutna igen, och känsla och allt annat kört i botten.
     
    Det är så ologiskt då hon är så fantastiskt fin på framhoppningen, men på banan blir hon en helt annan häst. Jag sliter mitt hår och funderar regelbundet på var problemet sitter. Eller alltså det vet jag ju, men att bli medveten om NÄR exakt det sker något som jag måste motarbeta.
     
    Jag tänkte klippa ihop all filmer från våra katastrofrundor och be om hjälp från utomstående ögon. Så ställ gärna upp och försök hjälpa mig att lösa problemet för jag har verkligen ingen aning.
     
    Första hindret i andra klassen.

    Spara tid

    Vad härligt det är när man känner hur tiden inte räcker till och så löser det sig på typ bästa tänkbara sätt! Så var det igår. Lillasyster var nere i Vetlanda, så vi passade på att ta en ridtur = två hästar ridna på samma tid som jag bara skulle ha hunnit rida en! Asabra! Aleccis låg på (no shit?) och Pärla var den där ridskolehästen som hon gärna blir, höhö. Min syster höll på med något så hon satt utan stigbyglar och utan att hålla i tyglarna (kortade lädren tror jag, i alla fall första gången), och så tyckte jag att vi skulle trava. Det är inget roligt att rida med mig för jag säger nästan aldrig vad jag har tänkt utan tycker jag att vi ska trava så göra jag det och då följer Pärla med, mer eller mindre oavsett vad den där uppe tycker. Men Pärlis är stabil så man sitter i alla fall där man sitter.
     
    Favorithäst

    Ofokuserad tankeverksamhet

    Jag nämner ofta hur svårt jag har att koncentrera mig och hålla fokus - men nu har jag verkligen hittat "höjden av dåligt fokus", kan man väl säga.
     
    När jag gick i högstadiet så hade vi en bra SO-lärare (den byttes dock ut regelbundet, men i någon/några termin/-er hade vi just denna lärare), och när det passade så brukade han låta oss ha avslappning på lektionerna. Detta gick ut på att vi skulle sätta oss bekvämt, blunda och så bad han oss slappna av i kroppsdel för kroppsdel, lugnt och metodiskt, efter vad han sa, nerifrån och upp. Därefter skulle vi bara tänka på vår andning. Tänka oss andningen som en ballong som blåstes upp och där luften åkte ur, i varje andetag. Sen var vi sådär avslappnade en stund (10-15 min), och ibland somnade en del elever.
     
    När jag har haft svårt att somna (och haft koncentration för det) så har jag själv gjort stegen i huvudet och känt hur otroligt tunga alla kroppsdelar, och sedan hela kroppen, blir och sedan somnar man. Men nu för tiden är jag sällan lugn nog för att kunna göra detta. Därför brukar jag försöka göra "snabbversionen" och endast fokusera på det där med andningen. Just för att tygla tankarna som annars far runt som jag vet inte vad och som håller mig "stressad" i huvudet, även om jag inte är fysiskt stressad, eller ens känner mig stressad.
     
    Men till problemet. Jag har så svårt att tänka på den där jäkla ballongen! Jag börjar fundera på vilken färg den har(!!!) och om det är ballongen som är min lugna (dvs blir den upplåst när jag andas in?) eller om den är "utanför" mig (dvs blir upplåst när jag andas ut?). Så inte ens en sketen ballong kan jag tänka på utan att tankarna dansar iväg.
     
    WAAH!!! SÅ MYCKET FÄRGEEER!!! Hur ska jag nu kunna somna?

    HORSEMARKET.SE

    Jag vet att det inte bara är jag som kan sitta och kolla på annonser av allt möjligt hästrelaterat. Det är ett vanligt tidsfördriv bland oss hästnördar. Timmarna går och tidsuppfattningen försvinner. Det jobbiga är väl snarare när man hittar något av intresse, än när man inte gör det. Ja, jag vet att ni vet vad jag menar.
     
    Jag vill göra er uppmärksamma och tipsa om en relativt nystartad hästannonssida. Den heter Horsemarket.se och min personliga favorit med denna sida är att man kan förhandsgranska bilderna i annonsen redan innan man klickar sig vidare. Bilden kommer upp om man håller muspekaren över annonsbilden - vilket är väldigt "bekvämt" må jag säga.
     
    Horsemarket.se har även en väldigt rolig tävling just nu som alla kan vara med i, det kostar inget och det är inte heller särskilt ansträngande. De har nämligen gömt produkter i annonser och om man blir den som läser annonsen först och därmed hittar produkten så vinner man den helt gratis! En väldigt rolig idé för vem kan ha för mycket hästprylar?
     
    Jag rekommenderar er Horsemarket då jag själv har blivit stammis på sidan, och jag rekommenderar er att bli detsamma. Kom ihåg att kolla regelbundet så kanske du även vinner något. Varför inte spara sidan som en favorit för att bli påmind regelbundet?
     
     

    Äntligen!

    Ikväll så ska jag äntligen få köra lastbil igen! Haha, det är verkligen efterlängtat då det var på tok för länge sedan nu. Jag känner mig som ett barn på julafton. :)
     
    Frågan är bara hur jag ska hinna allt det jag har planerat att göra innan? Även om jag försöker vara effektiv så tar det tid att göra stallsysslorna och att rida, det tar tid att planera vad jag ska handla och att handla, äta osv. Så redan nu känner jag en liten skvätt stress. Men bara jag kommer igång så ska allt nog hinnas med.
     
    Vädret verkar vara lite stadigare idag, och jag hoppas det håller sig så då jag inte känner för ytterligare en dag i rusk. Man blir ganska omotiverad då. Att åka en sväng på hästarna i sann barbackaanda är varken krävande eller behöver motivation, men det känns inte jättevärt när man inte får ut så mycket av de blöta timmarna. Förvisso fick jag ut en del av min och Aleccis senaste barbackatur då jag kände att jag - utan att jag tänkt på det tidigare - släpper skänklarna när vi skrittar. Tro fasen då att skänklarna betyder gas när jag bara använder dem i trav och galopp! Suck, på mig själv alltså. Dessutom så hittade jag rytmen bättre efter ett tag och det är ju alltid något man (jag) kan förbättra. Tycker jag är dålig på sådant "finkänsligt". Men ändå. Nu skiner solen och jag ska dra igång min fredag (som för mig är en måndag).
     

    Åttio år senare

    Det fick räcka med tre hästar idag, så "stackars" Pärla slapp undan (hade hon kunnat ge mig ett flin som sa "IN YOUR FACE!", så hade jag fått det idag, helt klart). Började med S, fortsatte med L och avslutade med Aleccis. Jag har varit så äckligt stel idag. Det måste komma från gårdagens skitkalla regnturer, i alla fall låren då dem är värst. Använde ju låren mycket igår när jag red barbacka och så svinkallt regn på det = ingen bra kombination. Sov skumt i natt så ryggen är inte heller som den borde. Därför var jag helt färdig i kroppen efter Aleccis och kunde inte förmå mig till en tur till.
     
    Ville gärna hoppa Aleccis men vad finns det att välja på i spöregn? Valde därför att skritta fram lite längre på en "ny" (för Aleccis) stig i skogen och red därefter fram innan vi hoppade över samma lilla linje (skogshindren) som sist. Under uppvärmingen tänkte jag dock på hur dominant hon är och att jag måste vara mer "dominant" mot henne, på ett vänligt men bestämt vis. Så jag var "på" henne lite mer och med framför allt rösten fick jag tillbaka henne fint, och hon väntade bara jag morrade lite på henne. Så det började bra. Sedan lät jag henne hoppa över småhindren och jag måste säga att jag är riktigt nöjd faktiskt; lugnt före, över, mellan, över nästa och efter. Fast ibland hade hon bråttom efter, men generellt var hon jättefin och lugn och just detta med att hålla samma rytm är ju verkligen något vi är urusla på. Så det var kul. Har ju inte så mycket till reglerbara hinderstöd, men la på en stubbe till och så låt en pinne på metern. Kom på det också och bestämde mig skithårt för att hon skulle vänta, vänta, vänta och vänta. Hon var såå fin! La sedan upp en pinne till på ca metern så avslutade vi med att hoppa en kombination med ett galoppsprång emellan och det kändes så jävla enkelt! Fast jag tappade mig på sista då vi rev "a-hindret". Mina skänklar är ju snarare där för att mota henne i sidled just nu, det är i alla fall så det känns. Mota och rama in. Men jag ger/gav henne inte något direkt stöd med bättre tryck och hjälpte henne så vi rev som sagt in en gång, ut var hon fin. Hon är ju väldigt rädd om sig. Travade sedan av och skrittade hem. Fin häst!
     
    Ge mig nu modet att kunna ge det lugna, trygga, stabila och bestämda stöd även på ävlingsbanan.

    Krysta, krysta, krystaaaa!

    Och så fick jag en liten. Välkomnar honom till La Familia! En Xperia E1 som får bli min nya följeslagare. Kändes bara lite sjukt att gå från affären, med en ny mobil, utan att betala... Typ. Men nöden har ju ingen lag, som det brukar heta. Kändes nämligen som en bättre idé att betala när pengarna trillar in, än att gå och vara näst intill onåbar de kommande veckorna. Så ja, jag får vara väldigt rädd om honom de kommande båda veckorna när han fortfarande är bankens telefon, höhö.
     
    Det var så att jag hade min kära HTC i jackfickan på min regnjacka när jag red båda mina hästar i spöregnet igår och det mådde den dessvärre inte bra av. Den blev rejält fuktskadad (fast inte lika fuktskadad som min systers mobil som tog årets första sommardopp, endast två månader gammal, i toaletten, haha! Fy fan!).
     
    Apsynd bara att den inte fanns hemma i lila, hade varit lite fränare än i svart.
    Men svart är ju helt klart mer praktiskt.

    Lite flytande drömmar och sådär

    Torsdag imorgon och alla andras hästar står på schemat - och mina också. Men vad motivationen blir körd i botten när det regnar! Regnet är väldigt välbehövligt och inget jag önskar bort men att det ska komma i sådana mängder är inte roligt! Värka ner under en veckas tid, det är väl vad vi har att vänta oss har jag för mig?
     
    Förutom det så måste jag kärleka min nya bil lite. Jag har ju använt honom rätt hårt sedan jag köpte honom och nu gnäller han på sina tänddelar. Hade tänkt att göra det idag, men det var så svinigt skitkallt att jag inte ville ut igen när jag väl kom innanför dörren i värmen.
     
    Den 945an är numera avställd (och kass, haha, skitbil!) men tanken är att ha honom som ett mer långsiktigt projekt istället och även göra mer på utsidan, men jag har inte så bråttom med det utan det tar vi när andan faller på. (Har jag nämnt att jag är förbannat lat?) Det var ju inte helt oprovocerat som bakaxel och växellådan gick åt fanders, så jag får leva med att ha honom ståendes i väntan på att jag orkar ta tag i det. Tanken var ju att plocka det från denna 740 jag köpte, men i och med att han fick så enkla tvåor så tar jag och kör med honom permanent istället. Så får vi se om skiten fortfarande är hel när jag är färdig, höhö. Man ska ju använda grejerna!
     
    Om jag inte vore så lat, och inte heller så fattig vad gäller både ekonomiskt (dessa "drömmar" är inte ens uppnåeliga med heltidsjobbslön, knappt ens med dubbel sådan) men framför allt TIDEN (24h/dygn är riktigt snålt!). Men åter till det jag skulle skriva. Om det nu inte vore som det är, så hade jag velat ha
    1. En Pärlabäbis
    Japp, jag vill ha en ung fjording i tävlingsmodell, med hoppgener och ett sto givetvis. Tänk att göra allt själv med en minipärla och alltså fortfarande ha med en fot i fjordvärlden (den snälla delen av den där rätt vidriga världen). Och ja, den här fjorden skulle ha isf grinbågen på halsen för säkerhets skull.
    2. En till storhäst a la läromästare
    observera att dessa skulle vara "också" och inte "istället", plus den tidigare nämnda tillökningen.
    En storhäst som kunde lära mig ett och annat, och detta "ett och annat" kunde jag sedan ta med till min egen snälla, känsliga glada häst som inte alltid håller med mig i vad jag tror att jag ber henne om.
    3. En dragbil av något mer seriösa modell
    Den bil jag har nu går snarare under rubriken "busbil" eller "bruksbil", även om det givetvis är en dragbil också. Så en form av någon v70 eller liknande hade blivit perfa. Och så hade den typ mer eller mindre stått emellan tävlingarna (asbilligt att ha det så, jajamän - inte.)
    4. En driftningbil! JA! Hur kul hade det inte varit att prova sina skills i en riktig driftingbil på en bana (regelbundet så man kunde bli bäst)?! Det hade varit roligt men min gubbe vågar (nog) inte låta mig prova i hans, ähähä... Jag börjar få lite självförtroende på bredden nämligen så det hade varit himla roligt att prova med en bil som inte enhjular och bara krämar ur maximalt 115 hk om man har tur.
     

    Vått värre

    Mina hästar är verkligen vad man brukar kalla "som dag och natt". Gamla Pärla som alltid tar det varsamt och så Aleccis som alltid har väldigt, väldigt bråttom. Regn fick vi också, precis som de flesta andra i landet, och jag tyckte det passade ypperligt med en barbackatur eller två just på grund av vädret.
     
    Pärlis först ut. Hon föredrog maten de precis fick i stallet, men lunkade runt på en tur i skogen och byn i alla gångarter. Hon gör det hon ska och utan att klaga, men lite fick jag minsann underhålla henne för att det skulle rulla på. Vi var ute en timme och blev dyngsura.
     
    Aleccis sedan då. Denna häst är otrolig. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis, men hur fungerar hon egentligen? Överlycklig och vråltaggad på tur, trots spöregn och barbacka, men när vi skrittade av så längde hon på stegen för att komma in till maten igen. Astaggad, som sagt. Särskilt i galoppen så hoppade hon runt som en känguru och bytte galopp hejvilt, slängde med huvudet och hade skitkul, typ. Jag hade svårt att följa med i rörelserna i början, men hittade bra balans senare under turen. Sen mötte vi granbonden i traktor och med skettunnan. Grattis, haha. Jag som redan hade fullt sjå att hålla hästen på mattan. Aleccis är trafiksäker, men större fordon vill hon gärna ha lite mer avstånd emellan och jag måste vara mentalt genomlugn för att hon inte ska reagera. Idag var inte en sådan dag, hahaha. Hon kan vara smått oberäknelig då hon kan vända precis innan man möts och jag kände att det var påväg att komma och för att förhindra det så kramade jag åt lite extra med benen trots att jag inte hade henne hos mig tillräckligt. Så efter att ha kommit förbi en meter någonting så var det hejhej autobahn! Tog väl hundra meter någonting innan det dög att stanna. Jäkla häst<3 Fortsatte sedan hemåt och ja, ridturen gick ändå bra. Men sen skulle vi skritta hem och jag släppte tyglarna, släppta skänklarna om henne och bara satt där och åkte med. Höll en hand (dyngsur vante) i den genomblöta manen och sen ryckte Aleccis till för något och travade några få steg framåt ganska explosivt. Handen jag höll i manen gled av och jag hamnade i världens fulaste "sits". Höll bakåt likt en stoll man tippar och "satt" väl med svanskotan eller nedre delen av ländryggen på Aleccis med händerna framför mig (blev ju uppåt skyn när jag tippade bakåt) och med raka ben med fötterna i samma höjd som Aleccis öron. Vackert! Jag hann tänka typ "skit också", men försökte kasta mig framåt så bra det gick för att återfå balansen. Min otroligt snälla häst (finns ingen snällare än henne) undrade vad jag gjorde och när min energi kom farandes framåt föll hon in i lugn höger galopp där jag kunde återfå balansen och två språng senare fortsatte vi skritta hem igen. Det måste sett så himla fult ut, HAHA! Men jag kan inte göra annat än att ömt älska min snälla häst - inte bara på grund en sådan här "incident" som lätt hade kunnat bli ett fall utan för att hon är oerhört vänlig och skulle verkligen ALDRIG göra något illa med vilja. Och sedan är det ändå intressant hur hon hoppar runt som en påtänt känguru och är förutom skitpigg även rädd/tittig för det mesta när man rider, men sen händer en sådan här grej och det är liksom "lugnt", haha. Lustig häst det där. Vi var bara ute i 45 minuter men det märktes inte på oss. Så fruktansvärt genomblöta och skitkalla (mest jag på sista delen där ja).
     
    Lät faktiskt djuren stå inne och torka en timme till innan jag slängde på dem alldeles för varma de-kallaste/minst-varma-täckena-jag-har; fleecefodrat regntäcke. Men pälsen orkar inte stå emot all väta som världen bjuder på just nu. Pärla var så nöjd, men Aleccis huttrade lite när jag tog in dem (pga för lite att beta, så gav dem givetvis mat, innan de alltså fick täckena precis innan jag släppte ut dem igen).
     
    Drygt ett år sedan nu. Jävlar vad tiden skenar!

    Abstinens

    Jag har världens abstinens. På fredag kommer jag äntligen få köra lastbilen igen och då är det dags för de sista rundorna - så sedan är jag fullfjädrad sommarvikarie/extraschaufför! Skitbra ju! Men det var hundra år sedan jag fick köra sist så jag klättrar nästan på väggarna. Det är verkligen så himla roligt och jag älskar varje sekund i den där lastbilen. Sjukt svårt för någon oinsatt att förstå säkert, men wow det är verkligen "hemma".
     
    I april förra året började jag med CE-utbildningen och det är det bästa valet jag gjort hittills. Fy fan vad glad jag är att jag tog det steget och följde den drömmen. Då kändes det annorlunda och på ett vis ganska långsökt. Men det tog inte många dagar innan jag kände hur helrätt det var!
     
    Står ni i valet och kvalet mellan att göra något eller att inte göra det. Ta steget! Varje val och varje steg kan i slutändan leda till toppen av det där berget som blivit av diverse drömmar i livet. Varje litet val man gör, varje dag. Det är så sjukt egentligen, hur otroligt mycket val man gör varje dag. Vissa små, andra stora.
     
     

    Hej jag kan inte skriva

    Alltså, det går inte att skriva längre? Jag kan inte formulera mig! När jag väl försöker börja skriva något så blir jag den där hemska bitterifttan till att lägga mig i, bry mig för mycket, partypoop:a sönder någon stämning och/eller så kan jag helt enkelt inte bara behärska mig gällande något. Eller ens hålla mig till ämnet.
     
    Till exempel detta med pengar... Det gör mig galen. Vad är det man betalar för när man köper en häst? Typ UTBILDNING. Det är ju den som kostar pengar. Så matematiken är enkel: outbildad häst = inte ekonomiskt värd många kronor. Det är inte att ge ett sk "skambud" om hästen är outbildad, t ex. Men en större summa kan ju definitivt vara ett skambud om det är en välutbildad häst. Problemet uppkommer väl snarare om man köper en välutbildad exempelvis westernhäst - men ska ha den till engelsk dressyr, hoppning eller fälttävlan, eller varför inte körning? Alltså, klart man ska betala för hästens utbildning, anser jag, men samtidigt kan jag förstå köparen i fråga som kanske inte ser värdet då det för denne anses betydligt mindre utbildad i sin gren? Jag orkar inte ens gå in på frågor gällande avel eller en så simpel sak som exteriören för den delen, eller meriter, personlighet osv. Priset styrs av många (eller färre) faktorer. Men en sak är säker - värdet, precis som skönheten anses göra, verkar sitta i betraktarens ögon. Det är farligt att diskutera pengar.
     
     

    TA INGEN SKIT!

    Vi är nog ett par stycken i alla fall som minns Grynet. Den fantastiska Grynet som visade att man minsann kunde bestämma över sig själv trots att man råkade födas som tjej. Man behöver inte alls vara fastkedjad i köket, utan man kunde göra det man vill, när man vill, som man vill, hur fan man vill. Grynet var himla bra faktiskt.
     
    Men då förstod jag inte hur viktigt det var. Hur viktig HON var. Vi, Sverige 2014, behöver Grynet! Det är först nu jag förstår vad hon försökte med, hur hon kämpade och att hon stod för det jag och många med mig står för - TA INGEN SKIT!
     
    Man ska välja sina strider, brukar det heta. Jag är fruktansvärt dålig på det. Jag tar alla strider, och jag går in i dem med stridsyxan i högsta hugg. Det är fan inte alltid bra att göra så, och mycket beror på min oerhört sviniga attityd. Men jag är så trött på att vara den där soffan som framför allt medelålders män (men faktiskt, tro det eller ej, även en del kvinnor!) gärna sätter sin välbakade röv på. Jag är så trött på att vara dörrmattan innanför dörren där skorna skrapas av och sedan blir ståendes på. Jag är så trött på att vara TJEJ i ett samhälle där bara männen räknas. Är man som tjej fnittrig, och slänger med håret och hummar med i sexskämten, drömmer om att laga mat och städa hela dagarna och älskar sitt feminina arbete bland små barn/äldre/vad-som-helst-som-anses-"kvinnogöra", målar naglarna, springer runt i klänning och klackar, och gör det man bör göra, enligt de hemska kvinnostandarden vi har - så märker man inte hur äckligt utsatta vi, feminina SLIDDJUR och FITTSKRÄP (det är ord som används flitigt på internet om kvinnor i allmänhet och kvinnor som försöker säga "nej" och gå sin egen väg i synnerhet) faktiskt är.
     
    Jag hoppas det är allmänt känt att jag inte ställer mig bakom mina vänner när de blir utsatta - jag ställer mig framför. Denna scen ställde jag till med senast i söndagskväll, inne på Maxi, i Vetlanda. Ett par, tror jag det var, men jag la bara märke till mannen, skulle passera oss bakom ryggen på en av oss. "Oss" i det här fallet var jag, en vän till mig, en gemensam vän till oss och en fjärde tjej som är gemensam vän till de tidigare nämnda. Vi fyra möttes mer eller mindre av en slump och hade en del att prata om då alla inte hade setts på länge. Vad som händer är att mitt under vårt samtal kommer detta par (läs denna jävla medelålders man) och knuffar bestämt min vän i ryggen samtidigt som han muttrar något i stil med "måste de stå i vägen". Min vän tar ett halvmeterlångt kliv rakt fram pga balansen hon tappar under knuffen. Jag ser bakom henne att det fanns gott om utrymme för att passera med kundvagn och mannen i fråga var definitivt inte bredare än den kundvagn han förde framför sig.

    JAG KLARAR SERIÖS INTE AV SÅDAN SKIT. Hade denna man gjort samma sak om det var min far och hans tre bekanta som möttes och pratade en stund? Knappast!

    Min reaktion var varken mogen eller "konstruktiv"; utan jag vrålar sarkastiskt "ursäkta oss då så förbannat jävla mycket!" och går mot honom. Han vänder sig och med sitt försök till "skrämmande" uppsyn och härskarteknik ska behandla mig som den lilla skit han anser mig vara: "VAD SA DU?". Jag repeterar det jag sa och fyller i med lite till av mitt hemska beteende: "HUR JÄVLA FET TROR DU ATT DU ÄR?!" (Inte så jävla smart sagt, men jag är i alla fall ärlig när jag återberättar). Han övervägde ett ögonblick, men valde sedan det jag inte gjorde - att välja bort denna strid, varvid han vände på klacken och gick.
     
    De jag stod och pratade med skämdes ihjäl - men det skiter jag i för jag hatar detta hemska vidriga äckelbeteende som så många framför allt medelålders män sysslar med. Och jag gör det många inte gör; JAG SÄGER IFRÅN. Ja, jag är hemskt otrevlig och brusar upp fort som fan, men att gå och tro sig var någon jävla härskare och knuffa runt på folk hur som helst. Nej, jag accepterar det fan inte.
     
    Jag kan inte säga att jag uppmuntrar folk till att vråla huruvida feta folk är eller inte är, men jag ber er alla där ute - som inte är intresserade av att kallas för sliddjur eller fittskräp - att STÅ PÅ ER. Sätt ner foten, säg ifrån! Det är INTE okej att bli behandlad hur som helst!
     
     
    Jessica Wilhelmsson - hästtjejen som jobbar i hemtjänsten och volvoraggaren som kör lastbil. Fuck you, samhället. Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och som jag vill. Men jag kan vara snäll också.

    Hands in the air like we don't care

    Körde Pärlis i förmiddags och red därefter Aleccis. "Red på" en av mina bästaste vänner så vi tog en gemensam tur och snackade ikapp lite - välbehövligt! Pärla fick trava en sväng i byn och hon börjar få tillbaka sin normala kondis nu. Hon har ju bra grundkondis då jag har hållt igång henne under alla år jag haft henne, men efter den viloveckan samt mer inslag av vilodagar hon fick för lite sedan så blev hon ju snabbt lite flåsig efter en bit trav. Idag var hon inte alls flåsig (och det har hon inte varit de senaste passen heller, men ändå). Skönt att veta att allt är i sin ordning. Aleccis gick byn och utöver den skrittsvängen det blev så tog vi en kortis på LP. Hon var pigg och låg på i början av turen men på LP var hon fin.
     

    Jag vill bara hoppa, hoppa, hoppa och hoppa! Allt för att bli kvitt allt det helvete som vi tar oss igenom nu. Det är så himla jobbigt när vi är så ojämna. Jag menar, hon är PERFEKT att hoppa när vi hoppar själva, och när vi hoppar fram - men just på tävlingsbanan går det inte alls. Inte över huvud taget, och det är en riktigt jobbigt. Men jag antar att där gäller, precis som vanligt, att träna vidare. Nästa start blir eventuellt i mitten av maj och då blir det knähöjd.

    Dog inte ens

    Bra där! Fick mina sprutor i knät idag. Det gick faktiskt bra. På riktigt. Läkaren gav ett lättsamt men kompetent intryck och det kändes så himla bra. Ingen nervositet från min sida mer än panikartat "whatthefuckareyoudoinginmybody"-som jag alltid får när någon ska göra något i min kropp. Typ piercingar och dylikt. Hatar den psykiska delen med allt sådant. Så jag är tacksam att det gick så bra och jag var glad när jag åkte dit, och glad när jag åkte hem. Så jävla skönt! Dessutom får jag röra mig som vanligt och göra allt jag brukar göra; smärtan sätter stopp om det är så att det skulle finnas någon smärta. Så det är bara att köra på!
     
    Jag läste en så himla bra sak alldeles nyss på instagram och tänkte dela med mig av den;

    Härlig kväll

    Idag har det varit en allt annat än hästig dag. Sov för länge, åt sen frukost med mjukglass till efterrätt (har jag sagt hur mycket jag älskar mjukglass eller? haha *skadad*). Lekte sedan med Jennie och vi åkte på en mindre roadtrip/snokarunda/utflykt och undersökte en badplats (mm), en slottsruin och en pizzeria, haha. Var skönt att bara rulla på, på mindre vägar, uppskatta den vackra naturen och babbla på om allt möjligt. Perfekt söndagskväll!

    Lilla Mellonie<3

    Släng hit tips!

    Jag har, för första gången typ någonsin, världens punktering i hjärnan vad gäller ämnen - så släng gärna iväg ett tips, rubrik eller liknande. Bara så jag kommer igång igen efter uppehållet! :)
     
     Bäst är tanten <3

    Ouch

    Hm, ja, att rida i bara ett par slitna gympaskor är typ det skönaste som finns på sommaren... Tills man får för sig att åka på sin glada bruna häst som rids med ben, ben, ben, ben och ben. För det första går det ju inte att hålla om med ett stadigt stöd (hur gjorde jag förra året?), och sen så bränner det bara jävlar från stiglädren. Så nu svider det från goa mindre brännmärken på insidan av vaderna. Nice!
     
    Pärlis var först ut och jag lät båda hästarna ta några språng över skogshindren storlek mini, ca 14 m mellan. Bara rulla lite fram och tillbaka för skojs skull. Pärla ville gå på fem om hon fick bestämma, jag ville rida henne på fyra. Så vi varierade lite. Hon vill ju verkligen krypa intill och backar av för att just kunna komma intill. Det är något som har kommit med åldern, och jag ser att det kan bero på fler saker. Mindre tydlig syn kan vara en anledning, men även mindre kraftansträngning (vilket det ju inte blir, men hon tror nog det upplever jag det som). Hoppar gör hon i alla fall gärna och det är kul att hon fortfarande bjuder bra mot hinder. Det märks även himla väl hur hon måste anstränga sig mer för att lyfta över kroppen mindre, eller hur man ska säga. Samma "rörelse" (dvs språnget) kräver nu för tiden mer kraft från hennes sida än det gjorde förut. Därför låter jag henne bara hoppa smått nu för tiden, det räcker gått och väl för att tillfredsställa hoppa-och-ha-kul-behovet.
     
    Aleccis var näst ut och vi gjorde samma sak. Hon var genomlugn och fin. Vi gick på jämna fyra språng fram och tillbaka, fram och tillbaka, säkert tjugo gånger. Man får vara glad för det lilla och "det lilla" som gläder mig idag är att sprången var jämna och lugna, men ändå runda och fina. Någon gång kom jag på mig själv med att rida med handbroms mot hindren istället för att ha henne kvar, väntandes och klar en bit innan.
     
     

    Cruisingkväll

    Vi; jag och Annika tillsammans med båda mina hästar, tog en kort, lugn sväng runt byn sent igår. Det är charmigt på något vis att rida när det är sent. Luften är så annorlunda. Sen att man får släpa fram reflexerna igen är väl mindre kul men när det är frivilligt så är det fortfarande bättre än på vinterhalvåret när det tillhör standardutrustningen.
     
    Idag har vi besiktigat min systers killes bil (som för övrigt gick igenom med blanka papper - gött!), och efter hästmotion står det cruising på schemat. Att det blir lilla finbilen ikväll! Men eftersom han inte är amerikansk så får vi inte vara med från början, haha. De öppnar upp stan för "allmänheten" efter två eller tre timmar och det är inte förrän då det kvällen börjar bli rolig. Men det är så härligt (och vilket vårtecken!) att se alla vackra jänkare.
     
     

    Sämre år

    År 2014 lutar åt att bli ett riktigt skitår. Det tänker jag bara acceptera och jag har inte längre några "officiella mål" jag siktar mot, utan nu gör vi om det här en gång för alla. Aleccis är ändå alldeles för gammal för att kunna gå några större klasser, så vi kan lika gärna försöka lära oss att göra det vi gör på ett bra sätt på en betydligt lägre nivå än vad jag egentligen skulle vilja. Men det ger oss mer att ha roligt, än att sikta mot något ouppnåeligt.
     

    Emellanåt känns det, helt ärligt, som om jag borde ge upp detta med hästarna helt och hållet. För gått.

    Kortis

    Det har hänt en del sedan sist. Eller ja, hänt och hänt. Det rullar på, kan man väl säga. Dagen efter tävlingen (skriver väl mer om den framöver tror jag) så tog jag och Ida en sväng med Aleccis och Pärla i två timmar. Det var verkligen härligt att komma ut på en längre tur och vädret var perfekt! Dagen efter red jag Pärla och hon var lite "sommarslö" vilket med stor sannolikhet berodde på både tvåtimmarsturen dagen innan samt vädret som var helt galet varmt för att fortfarande vara april! Dagen därefter red vi bortåt Sjunnen och den svängen där hon alltid brukar ha mer bjudning och det hade hon även denna gång. Igår så red vi en sen tur i skogen och byn i den sadeln som är mest dressyranpassad av dem jag har och hon var helt fantastisk att rida! Så Pärla har fortsatt att gå dagligen igen (efter veckovilan hon hade för ett tag sedan). Aleccis har däremot fått några dagars fritt. Ikväll blir det en tur med dem båda där jag och en kompis rider en sväng.
     
    Jag har även besiktigat min nya bil; finbilen, men det gick inte så bra, hahaha. Besiktningsgubbarna (kräk till att vara otrevliga!) satte spansk flagg (körförbud) pga fjädrarna fram... Så dem bytte vi igår till riktigt fina grejer (splitter nya äkta sänkfjädrar) så jag har en ny besiktningstid i eftermiddag där bilen ska in igen för att i alla fall få en brukarmånad. Men det lutar åt att vi fixar resten av anmärkningarna också och så har jag helt enkelt den här bilen så länge/tills vidare eller permanent. Det blev nämligen jättemesiga anmärkningar så det går relativt lätt att fixa honom.
     
    I morgon är det cruising i Vetlanda och det brukar alltid dra jättemycket människor så det ska bli roligt. Hoppas på riktigt bra väder bara så blir det ännu bättre!
     
    Det "största" som är på gång är väl att jag snart får tillökning...
     
    Så, det var väl en kortis av hur det ligger till.
     

    RSS 2.0