• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • HERREGUD HERREGUD HERREGUD

    Det var så jag satt och sa högt när jag red Pärla idag, för första gången efter ridkursen. HERREGUUUUD!!!!!
     
    Alltså, Pärla är en gammal trög dam som jag har ridit helt fel de första åren och det senaste har jag börjat hitta till en bättre ridning med bättre känsla och bättre resultat. Men efter ridkursen var det helt sjukt.
     
    Det går inte bara att "ut med ytter häl och spänn inner skinka" när man inte har kommit dit, så att säga. Men det är alltså instruktionerna för att svänga hästarna. Jag skrittade min kära häst på LP, på långa tyglar, låånga stigbyglar så bäckenet var löst, ledigt och var "med". Efter bara 3-400 m alltså på vägen dit så kände jag hur jag hittade rätt. Underbart! Det är som att hästens rygg och ryttarens rumpa blir EN gemensam grej, inte två olika. Helt sjukt, och när man känner det kan man inte förstå hur det var innan när det var TVÅ saker.
     
    Men vi skrittade i alla fall där, och sen provade jag att vrida ut ytter häl och spänna inner skinka; vad gör Pärla? Hon gör klockrena snygga serpentinbågar och volter utan minsta tveksamhet om vad jag ber om även när vi går mot utgången. Hon vände hur fint som helst! Och det var då jag satt där och sa högt: "HERREGUD HERREGUD HERREGUD!" Att det fungerade! Haha, och dessutom på en äldre häst som man har gjort fel i så många år. Det är alltså naturligt för hästarna (men återigen; det är inte bara att hoppa upp och tro att man ska vrida foten och spänna rumpan, nej, nej!). Jag var alldeles lyrisk. WOW! Jag verkade inte heller ha någon tidsuppfattning då vi var ute i 1h 15 min (red i skogen ner, och pratade visserligen en stund med några där nere) men vi skrittade en heeel del då jag ju fått upp ögonen för skritten efter denna helg, haha. Tog lite galopp med och jävlar vad glassigt det var att bara sitta där och njuta. Älsklingshästen <3
     
    (Att ta ut ytter häl är att svänga, och att spänna inner skinka gör dem mjukare i insidan och får dem att böja sig.)
     
     
    Sedan skulle jag rida Aleccis tänkte jag. Men direkt när jag la min hand på henne så tyckte jag att hon kändes varm (visserligen frös jag om handen, men ändå). Så jag vågade faktiskt inte rida utan jag tempade henne (38.0) och kollade allmäntillståndet. Hon verkade lite lugnare än vanligt, men så är hon ju lugn att hålla på med. Dock hade hon öronen framåt och "var med" helt tiden, så jag tyckte egentligen inte att hon verkade direkt dålig heller. Men jag vågade ändå inte chansa, utan vi tog en promenad istället. Direkt när vi kom ut och började gå så sa hon klart och tydligt att det minsann inte var något fel på henne för hon var överallt och ingenstans och frustade, tittade och betedde sig precis som vanligt (iofs mer understimulerad än vanligt). Men vi gick ändå. Gick neråt byn och den kortare svängen. Mötte en lastbil på hemvägen och eftersom hon inte brukar bry sig så höll jag knappt i grimskaftet (inte helt stängd hand alltså, och relativt långt grimskaft), men efter att den passerade så såg väl hon sin möjlighet. Så hon tog ett ärovarv (innan jag hann reagera) på en äng och så sprang hon bort en liten bit sen gick hon och åt lite. Understimulerad, som sagt. Därefter promenerade vi vidare hemåt. Men där vi brukar börja skritta av när vi rider så fanns det en högre kant så jag kravlade mig upp på henne. (Hade redan hjälmen på mig för att det blåste kallt.) Men orkade inte knyta grimskaftet utan lät det hända på vänster sida. Sen skrittade vi hemåt och hade det mysigt. Gjorde några halter längs vägen, främst där hon brukar rycka till och se konstiga saker och flyga i luften och ibland även ta några galoppsprång framåt. Men hon gick så snällt. Sedan lyckades jag faktiskt svänga henne (så som jag skrev där uppe) och så parkerade jag henne vid "banken" och kanade av. Myshäst. En 45 minuters promenad/skrittur blev det.
     

    Strulhelg men trots det en superbra ridkurs

    Den här helgen har verkligen innehållit ALLT. För att dra i stora drag så började det hela med att jag inte ens kom till Tranås innan bilfan gav upp. Han totaldog i 100 km/h i en nedförsbacke. Jag hörde direkt att han inte fick någon gnista. Så sjukt, eftersom han nyss gick en ca sex mil någonting, utan problem. Det var inte ens ryck eller misständningar som han annars kan bjuda på. Roligt. Ringde gubben som kom efter nästan en timme. Sen försökte vi få igång bilen igen och vi bytte ut det mesta och skrapade sedan i fördelarlocket för att få bättre kontakt (fördelar locket är max 1,5 månad gammalt, ganska nytt med andra ord). Men bilen var helt död. Så till slut fick gubben skjutsa upp mig den resterande biten på omkring drygt 15 mil. Jag kom alltså försent, trots att jag körde i god tid från början. Elände, elände, elände.
     
    Dessutom hade jag ju inte packat jätteväl eftersom jag ändå skulle ha med mig bilen upp. Det ångrade jag ju sedan. Det var svårt att koncentrera sig då jag var stressad över morgondagens hemresa eftersom jag inte visste hur jag skulle komma hem de 23 milen. Jätteroligt, verkligen. Började kolla efter tåg och bokade. Men inte kunde jag betala (hade med dosan som tur var) för det gick bara att betala med kort och jag tvärvägrar ha kort med upphöjda siffror så jag har ett sådant där gratiskort för ungdomar. Grattis. Då gick det såklart inte att boka tåg. Fick ringa gubben så fick han ta hand om det, men jag var allt rätt orolig där om han skulle lyckas göra rätt, haha. Men det blev rätt. Sen kunde jag börja andas ut. Men det tog ett bra tag innan det började kännas okej.
     
    Sedan var det fullt ös med kursen och nästa dag fortsatte kursen och nu började vi bli ganska möra. Det går knappt att skriva något om för det går inte att sätta ord på det vi gjorde och kände och vad som hände, eller vad man ska säga. Men det var helt otroligt, men först efteråt. Jag försöka kortfatta det lite halvlångsökt sådär:
    Första dagen handlade om att bli mjuk, lösgjord, känna rörelserna och sitta rakt över hästen i svängar, halter/igångsättningar och även "bara" rakt fram på spåret. Låter enkelt, men det var inte så himla enkelt när man fick veta vad man faktiskt letar efter och hur. Dag två handlade om styrka på så vis att sitta stabilt. Hitta muskler vi inte har använt sedan vi lärde oss gå, lära oss spänna diverse leder i fötterna och knäna, hitta andra muskler och få dem att arbeta ihop, kan man säga. Fortfarande på böjt spår, halter/igångsättningar och genom att följa spåret. Hela tiden hade vi ledare och vi skulle blunda. Det var verkligen sååå sjukt. Hon sa vad vi skulle göra, en sak i taget och sedan flera saker på samma gång och det gav sådant mäktigt resultat som man inte kände förrän man "hittat det" så det går fortfarande inte att säga hur man kom dit. Men man kände sig som en ny människa efteråt. Rak, gick även med höften och "kastade" inte bara fram benen. Man var liksom i en slags trans då man var så oerhört fokuserad så när man tittade igen kände man sig nästan bakfull. Det var verkligen så häftigt. Det gav jättejättemycket. Och nej, det handlar inte om att sitta och skritta och göra si och så, utan verkligen bli medveten om sin kropp, hästens kropp, rörelser, mönster (inte "fyra ben i ett fyrtaktsmönster" alltså) känna vår oliksidighet och även hästarnas och bli medveten om spänningar samt känna hur en lösgjord häst känns när den skrittar, bli avslappnad och släppa spänningar. Det GÅR inte att förklara.
     
    På kvällen åt vi god soppa, pratade skit blandat med erfarenheter och sen somnade vi relativt tidigt, alla genomtrötta. Kursarrangören som vi bodde hos väntade föl och av en slump lyckades denna titta fram under natten. Det var en fantastiskt söt liten krabat!
     
    Jag lyckades ta mig hem med tåg och med min inte så tåganpassade packning. Sedan hamnade jag nog bredvid en allergisk stackare (bestämda platser) på hemvägen då det snorades, hostade och nös om vartannat. När jag kom hem var jag väldigt, väldigt trött.
     
    Fölet med sin mor

    Logisk ridning

    När ni läser detta sitter jag i bilen. Har några mil att avverka men framför mig finns kunskap som jag försökt "läsa" mig till och som jag har försökt att prova mig fram - och ärligt talat har bara det lilla gjort stor skillnad i min ridning! Därför ska det bli fantastiskt roligt att träna för denna tränaren, eller inte bara träna utan gå denna kurs.
     
    Kommer dock sakna mina klippor under helgen<3

    Mjölkebil

    Så himla sjukt på något sätt. Jag har aldrig tidigare börjat så tidigt som jag gjorde idag och då var det inte ens tidigaste turen, haha. Lär bli intressant i sommar! Det var så sjukt, att när det sedan hade gått sju timmar (vilket ju är nästan ett vanligt heltidspass) så hade vi fem timmar kvar och det kändes inte ens långt/jobbigt. Det flöt på bra och i och med att man klättrar mycket ut och in när man hämtar mjölk så håller man igång helt okej. Det blir lite drygare när vi åkte till och från mejeriet och då började jag bli lite trött, men det var ändå inte så farligt. Det var mycket roligare än jag trodde det skulle vara och jodå, 12-timmarspass ska man nog också orka med. Skönt med ett jobb där man inte bara kör mil efter mil efter mil, utan även är "så illa tvungen" att gå ur och arbeta lite fysiskt också. Däremot var slangen sjukt tung och otymplig! "Det tar två veckor av svordomar, sen kan du det." Okejdå, haha.
     
    Mjölkbilschaufför alltså, eller "mjölktankbil" om man ska vara så rätt. Det roliga är att den bilen jag kommer jobba på är den bilen som hämtar mjölk hemma, lite kul faktiskt.
     

    Något annat som är himla roligt är att detta ekipage kommer bytas ut. Om två veckor blir det nämligen en helt splitter ny bil som gäller och dessutom med v8 istället för rak sexa, som det är i den nuvarande. Totalt är ekipaget 24 m (fullängd) och vi kommer även upp i 60 ton, vilket är maximalt vad som är godkänt på vägen utan dispens. Det här kommer bli toppen!
     
    Sedan väntade en ridtur ett par timmar senare. Aleccis och jag red lite i skogen först, ner till byn, lite på LP och därefter hem. Hon var SÅÅÅÅ fin att rida! Snacka om att det måste ha gjort nytta under gårdagens pass. Hon var välbalanserad (för att vara hon), lugn och lyssnade riktigt bra. Nere på LP var det mest bara att flyta runt lite och känna på det vi gjorde igår, mestadels. Här och där spände hon till sig lite (t ex över rådjur, en katt och en fågel - hemska varelser allihop, tydligen) men hon kom snabbt ner igen. Riktigt bra pass som satt perfekt efter en lång dag.
     
    Då det började skymma och bli lite senare och för att jag helt enkelt inte orkade, så lät jag Pärla vila. Förhoppningsvis vill/kan Ida rida henne i helgen och då får hon ju gå lite i alla fall så hon inte står helt. Aleccis får i alla fall två vilodagar nu medan jag är på kurs.
     

    Måste bjuda på den här sången också, bara för att!
     

    Anmäld till tävlingar

    Nu har jag anmält mig och min glada bruna häst till de första tävlingarna den här våren. Det blir först P&J i VRF nästa helg (5/4) och sedan lutar det åt att eventuellt åka till Eksjö helgen därpå (12/4). Detta för att hoppa 110, då de har större utebana där. Sedan funderar jag eventuellt på att åka till Norrahammar-Taberg veckan därefter (20/4, men det är inte helt säkert) och därefter är den jag längtat efter, nämligen Lenhovda (26/4). Väldigt mycket, och alltså inte ens säkert att vi tar alla. Men sedan är det ett längre uppehåll och det är därför jag känner att jag gärna vill ta dem som finns. Jag har ju ett mål jag satt upp och det siktar vi mot just nu. Får se om det vill bära eller brista, en försöka är alltid första steget!
     

    Kors i taket

    Tänkte roa mig med att åka på Pärltanten utan utrustning idag. Provade lite smått på gårdsplanen här om dagen ochdet gick ypperligt (tills häst tyckte hon var för långt ifrån Aleccis och vände för egen maskin... Men bara i trav.) Tog på repgrimman och hade ett grimskaft runt halsen på henne.
     
    Alltså den hästen är förvisso min själsfrände och allt sådant där, men idag gick hon mig nästan på nerverna. Pärla är Pärla, så enkelt är det och när hon sätter emot så är det bara att inse att det inte kommer gå om man inte gör på något annat vis. Vi började skritta iväg, sen drog hon mot en äng. Jag satt av, ledde henne en bit och varje gång jag var på väg att hoppa upp igen så var hon på väg att vända. Jag fortsatte därför att gå en bit till. Till slut hoppade jag upp och provade i alla fall. Vid det här laget hade jag trätt grimskaftet igenom "ledar-öglan" på grimskaftet men icke. Hon löd inte. Vände eller gjorde en stor u-sväng och traskade rakt igenom skogen. Hon förstår SÅÅÅ väl, men har man inte utrustning så man "vinner" (hatar den formuleringen, men den förklarar bra) så är det lönlöst. Hoppade av och släpade upp henne på vägen igen. Fäste därefter grimskaftet i vardera sida på redgrimman (som om man hade ridit i en vanlig grimma) och vips så förstod hon super vad jag ville. ÅÅÅÅH, #¤&¤#&häst! Så red vi i skogen och i byn och hon löd minsta vink förutom att hon tog fel galopp en gång. Nej men typ så. Det säger ju en del om henne. Hon var alltså finfin resten, om det inte framgick.
     
    Red därefter Aleccis och det är en styck häst som inte riktigt pallar detta med att vila fem dagar på en vecka och lite till. Hon låg på, tittade på allt och var småjobbig. När hon inte lyssnar, och även om jag kämpar allt jag orkar med att rida tydligt, lugnt och allt sånt där, så blir hon stressad av sig själv, för jag får ju inte tillbaka henne som jag vill och hon blir aldrig riktigt lugn och tillfreds. Gav upp idén om att det skulle gå ute, så red in på LP och sedan red jag hem med en hyfsat trevlig häst faktiskt.
     
    Först red vi på det som kan liknas vid en 20m volt, alltså en större volt på halva banan, men den blir inte 20m. La in små, små volter vid A/C (vad det nu kan tänkas vara om man fick för sig att sätta upp bokstäver) och vid X. Det är så att min lilla glada häst få va lite olydig när hon är på det humöret, men hon är väldigt lättlärd. Så hon vet snart vad komma skall och efter några gånger är hon såå fin! Bär sig mycket bättre, är lugn och ja, för att kunna vända runt på en liten, liten volt så kan hon ligga på varken framåt eller på bogarna, eller för den delen flyta ut hejvilt så därför för jag litegrann "gratis" med denna "övning". Ju fler varv vi kör (aldrig mer än två varv/ varv än så länge, därefter halt eller varvbyte) desto finare blir hon och det relativt snabbt. Antingen gör vi en volt eller en halt, i början mer halter med tillhörande ny fattning och efter några minuter mer volter.
     
    Detta med att hon är lättlärd är ju inte alltid positivt, då hon inte är dummare än att hon vet hur hon ska få mig ur sadeln/ur balans/liknande för att kunna pinna på ibland. Tänkte bara nämna det. Förutom volterna i galopp så skrittade vi en stund och då gjorde vi en del skänkelvikningar, från kvartslinjen och ut mot det som ska föreställa en "långsida", sedan öppna till kortsidan, vände upp med framdelsvändning på kvartslinjen igen och så gjorde vi så en stund. Sedan bytte jag ut öppnan till galopp med volt innan kortsidan och sedan en halt men fortfarande samma framdelsvändning och följt av skänkelvikning. Det var väldigt effektivt och himla roligt! Aleccis måste ju bli underhållen i huvudet hela tiden, så det passar henne jättebra med saker som följs av varandra hela tiden samt repetitioner även om hon är lite väl het på gröten emellanåt och inte väntar riktigt. Ja, hon hade även huvudet med tillhörande fokus bortåt ibland, men det störde aldrig och jag struntade i det för så länge hon lyssnade så kom hon tillbaka till mig snabbt och då finns det ingen anledning att bråka. Hon är dominant och vill ha koll på omgivningen - allt det kan jag inte ta ifrån henne. I alla fall inte där vi är just nu. Det krävs mycket mer lydnad och tillit oss emellan innan hon ger mig "hela" henne.
     
    Det var ett roligt pass, helt klart! Jag höll dessutom fokus och det gör det hela ännu bättre och ännu roligare. Jag var osäker på om underlaget höll först, då det regnade senast igår och inte var jättetork i luften idag. Det är ju en hel del gräs där på LP. Men å andra sidan var jag ju så illa tvungen att balansera upp henne med innerskänkeln när hon var lite väl snabb runt i volterna får då fanns risk för att vi skulle kana omkull annars. Det är väl sådant jag behöver för att verkligen bestämma mig; rid ordentligt eller ramla. Detsamma gällde ju de små hindren vi hoppade på oljetorpsvägen i vintras. Det var svinhalt och isfläckar på vägen, men inte i mitten. Alltså fanns det bara ett alternativ och det var att hålla hästen RAK. Då gick det ju bra också! Jag behöver motivera mig för att hitta denna beslutsamhet även när det inte är "på liv och död" (nåja, men på frisk- vs skadad-nivå i alla fall).
     
     
    Angående rubriken så knarrade sadeln så fasligt illa att det knappt gick att hålla koncentrationen på något annat än just knarrandet så jag smörjde faktiskt både den, gjorden och Aleccis träns efter ridningen. Skönt att ha det gjort! Det var ju år och dar sedan sist, kan man säga. I och med att stallet är så "luftigt", öppet och sådär så är det omöjligt att smörja vintertid (när det är minus, nu har det ju inte varit så mycket minus och definitivt inte den senaste tiden) för då fryser det istället för att sugas upp i lädret. Men nu vankas det sommar, och vad mycket smidigare det hade varit i längden om man tog lite, lite varje dag istället för att behöva lägga mååånga timmar för att ta allt då och då.
     

    Pärla <3

    Alltså, det finns inga ord. Denna vackra varelse stampade in i mitt hjärta 2006, och sedan dess har hon bosatt sig där permanent. Lite roligt är det att från bild tre och framåt hade hon lika gärna kunnat vara en korsning med  nordis, inte sant? Hon ser större ut, inte bara i kilo utan hela storleken, mankhöjd och alltihop. Men hon är ju rätt liten faktiskt (maxad c-ponny). Sen fick jag bilder i varje steg när hon var i svävmomentet. Gulleplutt! Bild två är min favo.
     
     
     
     
     
     
     
     
    Sen var det roliga över för den här gången.

    En gnutta oro

    Jag skulle ljuga om jag inte påstod att jag är lite orolig över om jag har laddat upp helgen med för mycket. Men det är ju så lätt och jag bara vill, vill och vill saker. Planerar in och pusslar för att få ihop det.
     
    Nu väntar det oerhört tidiga morgnar både fredag, lördag och söndag och mycket intryck som kommer ta ut sin rätt. Jag bara hoppas att hjärnan klarar av pressen. Först är det dags för att äntligen åka med i lastbilen. Det är 12-timmars pass som gäller och man börjar sjukt tidigt (uppstigning senast 02.30-03.00). Därefter väntar besiktning av bilen, ridning av mina djur, packa mm. Tidig läggning väntar därefter.
     
    Sedan är det dags för ridkurs både lördag och söndag, med övernattning. Med andra ord är den inte i närheten, utan det är tre timmars bilkörning i svinottan på morgonen. I vanliga fall hade det inte varit några problem, men nu är jag lite osäker. Vet ju hur mycket det frestar psyket att köra nu efter smällen, men jag tänker försöka och genom att köra i god tid ska jag ta pauser när det behövs. Denna kursen tänker jag verkligen inte missa!
     
    Men idag väntar inte riktigt samma press. Först rider jag mina, sedan förbereder jag matsäck och gör ev middag beroende vad klockan blir och sedan åker jag ner till L. Därefter har jag tänkt att sova.
     
    Ja, det är inte mycket fri tid utportionerat utan det är ganska pressat. Men det är samtidigt skönt att vara igång på riktigt igen och ju mer jag orkar desto mer känner jag att jag är tillbaka helt och hållet så det är inte bara negativt med alla planer. Är jag fortfarande frisk efter helgen så är jag garanterat helt återställd, haha.
     
    Jag kommer dock sakna mina djur och gubben när jag är iväg...

    "Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram ..."

    Inte lite rund mage där inte.
     
    Full Pärla-fart! (Och lika runt mage där.)
     
     
     

    Hahahah! Rastaflätorna, så himla fula! Men måste man så måste man...

    Kompressormatad turbo

    Vaknade 04.20, men slumrade vidare i en tjugo minuter ungefär. Kollade sedan igenom facebook lika länge till ungefär tills klockan ringde. När jag sedan kom ut en knapp timme senare blev jag så förvånad för det var ju riktigt ljust ute! Det kändes som att klockan var mycket mer än vad den i själva verket var, och det tyder på att det snart är dags att vrida fram klockan (fast jag vet inte exakt när) så det blir lite mörkare igen, haha. Det blir ju alltid den skillnaden när man fifflar med klockan hit och dit.
     
    Red Aleccis och vi hoppade några språng idag. Senast vi hoppade var på P&Jn och det märktes att det var mer länge sedan än det brukar. Jag är inte nöjd med min ridning, och hon satte in den kompressormatade turbon som hon gärna använder när hon tycker det ska flytta på sig mer än vad jag tycker... Jag blev hängandung,e en del i munnen på henne, och det struntade hon i. Jag kände främst i efterhand hur jag i samma veva halvt om halvt släppte benen och resten av styrkan/stabiliteten i sitsen, så njae, jag är inte riktigt nöjd. Men vi fick i alla fall några språng i kroppen. Det enda vi gjorde var att bara rulla runt på lite hinder. Jag vet inte hur mycket jag vågar fresta min kropp än, så det blev rätt lagom.
     
    Red Pärla efteråt och det var år och dar sedan sist. I alla fall kändes det precis som det! Hon kändes lite kort i stegen och tung, men det blev bättre med mycket fattningar, halter och tempoväxlingar. Här snackar vi lydig häst, till skillnad från Aleccis.
     
    Nu blir det att springa in på ett möte - som jag hade glömt bort! Himla flyt att komma på det lagom tid innan så jag hann klart i stallet först! Ibland ska man ha lite tur.
     

    Oh happy day

    Det känns som att jag "vardagstränar" just nu. Det där man gör när man varit sjukskriven och ska se om man orkar/håller för att arbeta igen. Arbetsträna, fast jag provar huruvida jag orkar med min vardag.
     
    Idag började jag med en tur till L, fast det var bara M på schemat idag, pga mig och mitt huvud. Det är så roligt att få hjälpa till och faktiskt även att få rida en annan fjord lite och det är så maffigt att känna vilken skillnad det blir varje gång. Riktigt, riktigt häftigt! Men det var inte bara hästeriet som gör det så skönt att äntligen få åka ner igen, utan vissa människor bara klickar man med, och så är fallet här. Det var så himla härligt att träffas igen (även om det "bara" var en vecka sedan sist), ta en fika och snacka skit, kolla på omgivningarna och ja, jag uppskattar det verkligen. Man kan aldrig få för mycket fantastiska människor i sitt liv. <3
     
    Direkt efteråt bar det av till Tranås för att hämta en bil. Gubben tänkte uppgradera vinterhäcken till en vettig dragbil - sagt och gjort. 11 år "nyare" bil, dock driver den på fel ände men det är ju fortfarande rätt bokstäver i grillen så jag klagar inte. Även om han hellre kände för en automat just eftersom han vill dra med det (orka med en sådan inställning, haha! Våga vägra automat!) men det blev en manuell i alla fall. Vilket jag tycker är mycket bättre. Vet ju vad det är för klent skit med automater, haha. Nej men den dagen jag åker på att köra (har ju BE) så gör jag hellre det med manuell låda, alla gånger. Nu var det ju inte min bil och jag har ju en manuell så inte klagar jag, men det är så lätt att tycka, höhö.
     
    Efter en kort vilopaus så bar det ut till mina djur. I snöregnhagel och hårda vindar. Älska livet som bondryttare ibland alltså. Fick ju ridhjälp av Ida i alla fall, så det kändes inte riktigt så tung. Båda mina stackare gick ju bara två dagar förra veckan (hatarmigsjälvfördet. Ångeeeeest), och dessutom ingen än så länge denna vecka. Så gissa hur taggad en viss brun galenpanna var? Och så blåste det ju som sagt en del, och så är hon tittig som fan i vanliga fall. Ja, hon kollade läget en hel del i början, men sen skärpte hon till sig.
     
    Jag satt ändå på en ganska lyhörd häst som lyssnade tillbaka bättre än förväntat. Så himla roligt att det lilla vi gjorde förra veckan ändå gav något (syftar främst på måndagens pass förra veckan, lydnad med mycket halter). Jag har den senaste tiden även fått känna på hennes skillnad på galopp. Tryck vs mindre tryck. Stor galopp vs mellandassig galopp. Jag kände direkt hur mycket "större" hon blev, och det är denna galopp jag ska arbeta fram mer och mer nu med bibehållen lyhördhet (om det ens heter så). Jag är taggad på det! Jag har den senaste tiden (pass innan olyckan och de få passen efteråt) lagt mycket fokus på att rida med mer ben och tillhörande bålstyrka och -stabilitet. Även mycket fokus på min sits och då syftar jag på att vaddera sittbenen. Det har gjort sååå stor skillnad och det är verkligen jätteroligt!
     
    Ett problem jag har börjat störa mig mer och mer på och som jag numera har börjat ta tag i så smått är höger galopp. Eller egentligen är det inte (bara) galoppen, men det är då det märks tydligast. Jag liksom skjuter ut hennes rumpa åt höger på ett omedvetet sätt. Det är framför allt jobbigt då jag inte får henne rak, men rent fysiskt är det otroligt störande då vi galopperar väldigt nära kanten på vägen med en väldigt brant, rätt djupt dike och väldigt ofta är hon halvvägs nere i diket när hon övergår till den piggare delen i galoppen. Jag har väldigt svårt att få upp hennes rumpa - fortfarande att få henne rak - och ibland ger marken vika när vi missar vägens kant. Men högergaloppen är även ett problem i övrigt. Hon vill gärna byta om man inte ger henne mycket stöd och på volter känner jag att hon inte är där jag vill ha henne riktigt. Men det är samtidigt motiverande med ett så pass tydligt problem som vi nu ska lägga fokus på och förbättra.
     
    När vi skrittade av flyttade jag hennes bakdel en hel del; vänster, höger, vänster, höger. Gjorde även en del halter och någon ryggning. Hon gjorde det bra!
     
    Ida red Pärla barbacka och det var inga problem. Pärla fixar biffen, haha och den hästen kan man alltid lita på! Hon var inte det minsta berörd av den längre vilan de har fått nu pga min skada. Inga läskiga stenar osv, med andra ord. Vi tog bara en kort sväng runt dahlsedarundan men det räckte. Det var ändå skönt att sitta på min lilla häst igen!
     
    Efter ridturen stod Maxi på dagordningen och därefter datortid följt av våffelförtäring och Ryttareliten. Dagens avsnitt tyckte jag nog var bäst hittills faktiskt. ...Och jag vill så gärna leva det liv de lever!
     
    Grattis till den som orkade läsa allt.

    Ärovarv i en kohage

     
     
     
     
    Kommande bilder tycker jag är charmiga. Lägg märke till vad Aleccis gör, och vad Pärla gör, hahaha. Det säger en hel del om hur dem är, kan man väl säga utan att överdriva.
     
     
     

     
     
    Och sen försvinner Aleccis och då är det liksom; "vänta på mig!" - till första bästa grästuva bredvid Aleccis, där det blir tvärnit.

    Tankardag, inkl. färska bilder

    Efter en lång sovmorgon med tillhörande sen frukost bar det ut till hästarna några timmar. Dessa fantastiska varelser. De bara är, och ändå fyller de energitanken. Jag pysslade med dem lite, gjorde lite olika roliga saker från marken (blev lite sugen på att bland annat prova det där med att snurra runt sen jag började kolla ifatt ponnyakuten), och så fick de beta lite där det har börjat bli grönt. Det riktigt luktade grönt gräs när de gick där och plockade. Sedan tog de en sväng på egen hand och då smackade jag igång dem för att få lite bilder. Därefter traskade vi tillbaka igen. Det tog några timmar allt som allt och det var så fantastiskt att bara åka ut och vara lite. Umgås med dem. Låta tiden gå. Åh, sådant som jag nästan aldrig gör annars. Och dessutom uppskatta det. UNDERBART!
     
    Det allra första som "hände" var att när jag gick för att hämta hästarna så stod dem precis vid Aleccis senaste tappsko (som jag aldrig hittade). Så det var himla bra att få med den till stallet. Som synes var det inte bara jag som "hittade" den, utan det gjorde även Pärla, haha. Sötnöt.
     
    Jag gör en satsning för att få Aleccis envisa halvstubb (dvs första biten är stubb och sista ligger ner) att helt ligga ner. Hon fick några asfula halvdana flätor, vars position blev sådär. Hon ser lite skeptisk ut gällande huruvida hon anser sig passa i dem eller inte, höhö.
     
    Det hon kom fram till var: "en skönhet klär i allt". (Ehm...)
     
    Pärla visade på GP-rörelsen rollkür - inte illa!
     
    Aleccis ville inte vara sämre! (Fast hon luftade helt klart för mycket för att få en tiopoängare.)
     
    Här har vi den askoola publiken som valde första parkett när hästarna tog sitt ärovarv. Lägg särskilt märke till nummer fyran, från vänster. Underbar inställning; hon ska minsann också kolla över, och inte mellan som ett, två och tre. En av kvigorna i den här flocken (som inte är med på bilden) är helskön! Hon är väldigt "lätt" så att säga, och bjuder ofta på uppvisning när vi skrittar av bredvid hagen.

    Omoget värre

    En helt vanlig dag, typ. Haha, fantastiska, roande häst. Hon är verkligen speciell den hästen. Slickar på allt, t ex.
     

    HD!

    Det man säger före ett "men" räknas inte

    Det sa Dr Phil en gång för länge, länge sedan. Att det man säger före ett "men" saknar betydelse.
     
    Här är några dumma, grova exempel tagna ur luften:
    "Du är jättefin, men du skulle kanske tänka på vad du äter?"
    "Jag tycker verkligen om dig, men du är faktiskt ganska egoistisk."
    "Bra jobbat, men om du hade hållt om henne mer till fyran hade hon nog hoppat."
    "Det är säkert! Det ska bara så, men jag har ingen säker källa på informationen."

    Hur "jättefin" känner man sig efter att ha hört hela meningen? Hur mycket tycker personen i fråga om en om man har hört hela den meningen och hur "bra jobbat" kan det egentligen ha varit? Och hur "säker" är informationen i sista exemplet?
     
    Det är viktigt hur man formulerar sig och vart man stoppar in "men:et", om man ens behöver göra det.
     
     
    Jag kom att tänka på en sak. Och detta är bara något jag funderade på alldeles nyss så det är säkert inget som stämmer. Bara en fundering, som sagt.
     
    Om man istället vänder på det, visst låter det trevligare. Även om det fortfarande är lite fult formulerat?
    "Du skulle kanske tänka på vad du äter, men du är jättefin!"
    "Du är faktiskt ganska egoistisk, men jag tycker verkligen om dig."
    "Om du hade hållt om henne mer till fyran hade hon nog hoppat, men det var bra jobbat!"
    "Jag har ingen säker källa på informationen, men det ska vara så, det är säkert."
     
    Visst hade man inte tagit riktigt lika illa upp av de senare alternativen? (Förutom första, jag äter väl för fan vad jag vill? Haha.)
     
     

    Hon är väldigt fin, men lite väl fet och svankig. Eller jag menar;
    hon är lite väl fet och svankig, men väldigt fin, haha.

    Piaff och passage i slowmotion

     
    Jag kan faktiskt inte se var detta skulle vara vackert? Även om t ex den svarta hästen faktiskt bär sig, så ser det bara hemskt ut. De "små" hjälperna - eh, det är snarare sparkar och dessutom med tre meters sporrar på. Nej, jag kan verkligen inte se något "vackert" i detta. Klart det sliter när man hoppar - ALLT vi gör med hästarna sliter för det är väldigt få där ute som faktiskt kan rida hästarna stärkande och "förebyggande". Men det finns betydligt vackrare saker att göra med hästarna än att vara såhär fula och otrevliga mot dem.

    Något jag däremot tycker är väldigt imponerande, det är ryttarnas styrka. De är så himla starka - tänk bara vilken bålstyrka de måste ha för att kunna rida så (syftar inte på dessa, utan generellt), och det är imponerande och något jag önskar att jag också hade. Man måste verkligen vara stark för att kunna rida.

    Motivationsljud

    Bra skit.
     
     
    Och detta är ännu bättre. Så jävla bra skit alltså. Fy fan.
     
     
    Förutom att lyssna på musik jag spelade alltid förut, så tänkt jag försöka mig på att smörja litegrann idag. Terapiarbete, kan man kalla det. Där snackar vi också tråkigt, men det måste göras och varför inte passa på att göra det när jag ändå inte får rida. (HATARMITTLIVJUSTNU.)
     
    Jag tycker faktiskt att män generellt sjunger bättre än kvinnor/tjejer, men då är det rejält tryck i rösten som gäller. Inga klena små pojkröster. Vissa tjejer har sjukt bra röster också, men grymma basröster slår dem med hästlängder. T ex Rihanna är ju grym!

    Så jävla ledsen, arg och trött

    Planerna idag var att tömköra L, åka till Växjö på roadtrip och sedan rida mina... Men det sa inte mitt huvud. (Åh vad jag hatar mig själv, min kropp men mest mitt huvud just nu!)

    Jag vaknade med ett rejält bakslag och efter att inte kunna se klart, inte kunna stå/gå för att det snurrade så förbannat och kräkas ett par gånger så var det bara att ge upp. Ringde runt lite, och fick höra att det var jätteallvarligt så de skickade en ambulans. Men då började det kännas bättre så efter att ha tagit olika prover osv, så skulle jag stanna kvar hemma och bara ta det lugnt. Vila. Alltså finns det något värre?!
     
    Detta har varit en hemsk, hemsk dag. Jag var ju återställd igår! Men det fick jag inte vara länge, nej nej. Spräng skiten där inne och dö psykiskt några gånger istället. För det är ju så jävla roligt att ligga hemma och glo och kolla fb, instagram och bloggar om och om och om igen för på TVn spyr de reklam och skit om vartannat och jagorakrinte. Klarar inte av att ta det lugnt, ligga still, vila, vänta, glo - det är plågeri!
     
    Dagens bästa var helt klart klockan 19.20 och en stund framåt när det blev en kort visit hos mina älskade djur. Lite vatten, några godisbitar och laga Aleccis täcke. (Hon är bäst i världen på att förstöra knäppen...) Men det gav mig energi. Det kändes tusen gånger bättre efteråt. Effekten de har på en alltså, wow.
     
    Det jobbiga är att jag bara ser hur dagarna går och hur mycket jag går miste om. Bläääää!

    Och en till sak då som stör mig. Gissa vad jag skulle göra 03-> måndag morgon. Ja, jag har ju liksom ett jobb på g. Tror fan jag missar det en gång till! Blir så ledsen alltså... Hur många chanser kan jag få innan de ger upp. Det "känns" ju som om jag ger ett jävligt ointresserat intryck alltså. Mår riktigt dåligt över det också. För egentligen vill jag inget hellre än komma i kontakt med körandet igen. Men så ser min idiothjärna till att det säkert går åt helvete.
     
     
    Nu har jag gnällt färdigt för idag, tror jag.
     
    Något som däremot är himla roligt mitt i allt mitt personliga elände är faktiskt att få följa klubbkamrater som har varit och tävlat idag. Snacka om grymma tjejer som först och främst levererade en seger i första div II-tävlingen i ponnydressyr med individuell både seger och plac, i både förklass som lagklass - inte illa pinkat alltså! - och som om inte det vore nog så red storhästhoppryttarna in en andraplats i första div I-tävlingen. Tur det finns internet, haha, så man har något att göra om dagarna.
     

    Bjuder på en sommarbild på Pärlis, som har intagit samma pose som jag har tagit patent på idag.

    Experience are painful this way.


     
     
     
     
     


     

    Jag vill riiidaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Dör ju abstinensdöden här borta.

    Jag tar det som en komplimang

    Jag och Ida red en underbar, lite längre ridtur idag på en timme och fyrtio-femtio minuter någonting. Lite lagom sådär efter en fyra dagars "ledigt" och oplanerad vila. Vi (läs: Aleccis) plaskade i en bäck, vi galopperade en hel del, vi klampade över trädbron, vi red bredvid 80-vägen osv. Helt underbart! När solen var framme var det riktigt fint, men det var lite småkyligt när det var småmulet.

    Jag var slut emellanåt i både mage och ben - och det känns underbart, för det är ett kvitto på att jag ger fan i att dra häststackarn i munnen, haha! Hon kom tillbaka hyfsat bra också, även om hon ville ligga på framåt ibland. Så det var flera positiva grejer jag la märke till. Men som sagt, jag måste ha sträckt till magen rejält i fallet i tisdags då det gjorde skitont och jag kunde knappt sitta ner och rida då det tog emot ordentligt. Det gick bättre efter ett tag, men inte alls så bra som jag tänkte.
     
    Strax innan vi kom tillbaka till byn och red hemåt så red vi på trädbron. Det låter om hästarna och jag ÄLSKAR att skritta över den. Det var 15-20 sekunder, så den är långt ifrån lång och den är ganska smal, omkring 1m bred kanske. Hästarnas miner är så underbara när man rider där, så jag kan inte låta bli att älska det av flera anledningar. Men sedan kom vi ifatt en man som var ute och gick med sina hundar och sa bland annat att det var ridförbud på den bron. Nej, det är det inte. De ville få igenom ett ridförbud när de byggde den, men det fick de aldrig igenom. Han sa att det var dåligt omdöme av mig att rida där. Jag ville ha motiveringar av honom så jag frågade varför. För att om hästen reser sig och jag ramlar av, så ramlar jag av i vattnet - vilket han direkt la till att det skiter han i om jag ramlar ner i vattnet (haha), men jag skulle tänka på de andra. Jag kontrade med att jag har koll på mina hästar, de är uppfostrade och gör det jag ber om - för det gör dem. Han sa sedan att där han bor så är det fler ryttare som måste hoppa av och leda sina hästar och allt vad han sa. Det han menade var att dessa är en säkerhetsfråga. Det roliga var att han även sa "du kan rida dina hästar förbi, men andra kan inte det" och jag kan inte låta bli att ta det som en komplimang! Det var väl jättesnällt av honom att berömma mig och min hästhantering, det tycker i alla fall jag. Snällt sagt, mitt i allt det där om att han skiter i om jag åker i vattnet, haha. Han sa till slut att han i alla fall "skulle se till" att det blir ridförbud över bron. För all del, känner jag, om det nu är så viktigt för honom när han inte ens bor där. Jag tyckte han mest var ganska roande, ärligt talat.

    Men jag kan inte se hur det kan bli mitt problem att andra "måste leda sina hästar" och hur det han värderar som osäkert osv, och framför allt med tanke på att han inte ens bor vid denna älskade bro. Klart det vore jättesynd om han får igenom sin vilja, för jag tycker fortfarande det är omotiverat. Något någon vill tycker jag inte känns som anledning nog.
     
    Vi hade ändå en toppentur och hästarna var glada, vi var glada och det mesta var på topp. (Med reservation för felformulering, felstavning osv då jag som vanligt inte orkar läsa igenom och så måste jag dra nunununu, för vi ska till Malmö på snabbvisit, tydligen.)
     

    Vila i frid, Shadow

    Ibland står man som människa och vill göra rätt, rätta till andras misstag och göra allt man kan för att ge alla djur i ens närhet det allra, allra bästa. Men ibland är det svårt. Mänskligheten består av hemska varelser som tror sig fritt förfoga över andra varelser och deras mående utan konsekvenser. Det är de oseriösa hästhandlarna jag syftar på. Idag tändes en ny stjärna på himlen. En fantastisk kille har idag tagit sitt sista andetag. Han fick det bra, till slut. Men på den långa resan fanns det många återvändsgränder och fallgropar. Hästhandlare som ska tjäna pengar på djur som inte är hela och friska. Detta var en spelpjäs i deras fiske på inkomster.
     
    Han fick sin familj, sin hästkompis och massa kärlek. Till slut fick han äntligen det. Han fick precis det han egentligen förtjänade från sitt första andetag. Ibland tar det lång tid innan karman hinner ifatt. Den här hästen förtjänade verkligen allt gott.
     
    Shadow, även kallad Lillen, vandrade idag vidare till de evigt gröna ängarna.
    Må nu vila i frid, lille vän.

    Det börjar ta sig

    Det var en tuff dag igår. Trots att det bara var soffan som stod på mitt schema. Till och med det var jobbigt, men efter en ny natt med sömn känns det bättre. Mycket färger och intryck gör att det börjar snurra lite, men det är mycket bättre - vilket är jätteskönt! Jag hade ju tänkt att försöka rida lite idag, men jag tror inte att jag orkar ta båda. Ärligt talat vill jag helst rida Aleccis för hon går mer av sig självt, men samtidigt är det bättre att rida trygga, stabila Pärla OM det skulle vara något. Men jag kan inte vara så hemsk att jag rider den ena men inte den andra. Jag känner mig jätteelak då, så i så fall låter jag nog faktiskt hellre båda stå ändå... Även om jag helst av allt hade velat rida båda. En kompis kommer förbi om en stund och om jag har tur kanske hon är sugen på att rida en sväng, haha, och då blir ju båda ridna. Här sitter jag och smider lömska planer..!
     
    Maten står i ugnen och utöver att äta och träffa en av mina bästa barndomskamrater ska jag inte göra så mycket mer. Eventuellt åka ut och fika hos de som äger hästen som jag åkte av i tisdags. (Skrev "igår" först och jag har sådan sjuk uppfattning. Blandar ihop saker... Och jag glömde vad jag skulle ha på Maxi (grädde, bara, till maten) tre gånger på väg till mejeriavdelningen. Suck, bara det inte är kroniskt.)
     
    Jag lever, och är med i svängarna i alla fall. Det känns ändå helt okej, och förutom att huvudet väger 2 ton så mår jag bra. Härligt!
     

    this is my kingdom come

    Hej världen, i am back

    Det var som att jag föddes på nytt. Där låg jag i en sjukhussäng, i ett vitt rum och kom inte ihåg någonting. Inte vad som hände dagen innan, inte vad jag gjorde tidigare samma dag, och inte vad jag hade planerat att göra kommande dagar. Det är hittills det mest otäcka jag någonsin varit med om. Minnesförlust.
     
    Jag vet inte vad jag ska skriva, eller var jag ska börja. Men det jag minns nu är större delen av det mesta till igår ca klockan 15.20, när vi stod i stallet. Sedan finns det absolut ingenting i minnesbanken förrän på sjukhuset klockan 21.30 med enstaka minnen av att de klämde ihop huvudet och att jag upptäckte kanylen i armen = panik!
     
    Men det värsta var när jag låg där och jag visste inte att jag hade hästar; när min kompis berättade det så hade jag börjat gråta. Förstå då hur viktiga de är! Sen kom jag inte ihåg att jag hade CE-kort och allt det där, så det trodde jag inte på att det var sant. Jag kom inte ihåg att jag hade varit hos L och M och jag kom inte ens ihåg att ägaren hade köpt M. När jag omkring 21-21.30, när det började lätta och bli klart så läste jag mitt senaste blogginlägg och det var så läskigt att jag inte ens kan beskriva det... Det jag läste var något som någon annan hade skrivit, så kändes det. Jag kunde inte relatera till någonting alls och mindes inte rubriken, formuleringarna eller någonting.
     
    Vad som hände var att jag helt enkelt åkte i marken. Sen åkte jag tydligen ambulans (vilket jag inte minns alls) osv. Jag minns inte när de satte i kanylen i armen men jag hade tydligen levt jävlar och sparkats och slagits och haft mig - och jag är inte förvånad. HATAR sprutor och framför allt i armvecken. Fy fan, de är heliga och där får man inte vara om man håller i något vasst som en spetsig nål.

    Det var väl tur att jag inte minns så mycket, för jag blev även röntgad i en sådan där cylindergrej, magnetröntgen heter det nog förresten? Och jag har ju dessutom klaustrofobi så det var nog skönt för dem att jag inte var vid medvetande mer än att de sa "håll huvudet så", sen sov jag igen.
     
    När jag låg där sedan, och började kvickna till, så kände jag bara en sak: JAG VILL RIDA. NU och FORT. Men det gick ju inte såklart... Åkte dock ut innan vid 14-tiden och la mig på Pärla en stund i hagen och mös med dem båda. Nu får jag såklart inte rida på ett tag, och jag missade även lastbilsåkandet... Som jag inte heller kom ihåg så tack vare att jag hade nämnt det för min mor kvällen innan så kom hon ihåg och kunde ringa och säga att jag inte kunde följa med... Riktigt skittråkigt att missa det, men jag har redan hört av honom så vi ska boka in nya pass. Skönt med förstående människor! Och vad jag älskar alla mina nära och kära, mina djur och allt annat som man mer eller mindre tar för givet dagligen.
     
    Idag ska jag passa på att göra något jag sällan gör och som jag aldrig brukar uppskatta i vanliga fall; jag ska bara ligga i soffan och ta det lugnt. Kolla ifatt ryttareliten som jag missade igår, och även kolla ifatt lite ponnyakuten avsnitt tänkte jag, om jag orkar. Sen är jag nog fit for fight igen skulle jag tro! (Jag har inte sagt det till någon, men jag ska nog försöka rida en sväng i smyg imorgon, hähä.)

     

    Hästar är livet

    I fredags var vi iväg och provred en häst. Det var en klippa och han verkade toppen. I söndags flyttade han ner till Småland och idag träffade jag honom för första gången i sitt nya hem. Efter att ha ridit L som börjar bli riktigt fin nu, så red jag även M. M är en fjording, närmare bestämt är det en herre som är morbror till min Pärla! Han är fräsch och välbevarad, men lite trög för hjälperna att rida. Eller det var vad han var på provridningen. Redan idag var han betydligt trevligare att rida! Det är lite mer storlek och betydligt större rörelser i honom och som sagt, redan idag kände man att det finns lite att plocka fram i den där hästen. Jag red igenom honom litegrann och ja, jag gillar honom, haha. Så det var absolut ett toppenköp, det tvekar jag inte på en sekund!
     
    Så det blev en häst till riden idag, än vad jag trodde när jag skrev förra inlägget men inte mig emot! Nu väntar nästa projekt och därefter mina egna. Dagen till ära rider Ida Pärla så det blir lugnt och skönt för min del att bara ha Aleccis motion att tänka på, på så vis.
     
    När jag är tillbaka igen så kommer det vara stressigt värre. Det ska fixas mat och frallor till morgondagen och jag ska vara helt klar med ALLT (inkl. dusch och borstade tänder) senast kl 20.00, och sen blir det att lägga sig vid 21. Hur ska jag klara av detta?
     
    Det ska bli så himla roligt att sätta sig i hytten igen efter ett uppehåll sedan december.

    Dag två, vecka tolv

    Dagen i punktform;
    o Häst 1
    o Planera, handla och göra klart inför lastbilstimmarna imorgon
    o Häst 2
    o Häst 3 o 4
    o Kolla på Ryttareliten
    o Sova lite, för att vakna 02.30 (<- oh, herre...)
     
    Det blir med andra ord mycket häst - precis som jag vill ha det! Sen blir det mindre roligt med planering och handling och matlagning och sådant askul (såg förresten på fb en tjej som heter "Askul" i efternamn, och jag antar att det uttalas typ med sch-ljud(?) men jag hade lätt velat heta det i efternamn, fast om man uttalade det "as-kul", hur underbart?! Haha!). Egentligen tänkte jag att jag skulle sova betydligt tidigare, men jag måååste ju se ryttareliten så jag får helt enkelt offra några timmars sömn.
     

    Helvete så dyra de är idag

    Svängde förbi mor lite spontant efter stallet innan och blev kvar där. Fick med mig en fån därifrån. Samsung tyvärr... Jag har bara dåliga erfarenheter från Samsung, men min HTC vill inte leva längre så då får det bli vad det blir, helt enkelt. Det lutar åt att jag kommer åka på en kurs sista helgen denna månad, men det kostar givetvis, och jag har lite att överväga först. Men det vore såå kul men framför allt nyttigt! Blir en tidig födelsedagspresent i så fall... Men vi får se. Har ju länge velat gå den där kursen och snart är det sista chansen för sedan finns bara fortsättningskurser och dem får man inte gå om man inte har gått från början. Så ja, jag vågar inte chansa utan vill verkligen, verkligen gå på detta.
     
     
    Men alltså WOOOOOW vad härliga båda hästarna var idag! Helt fantastiskt underbara ååååh. Pusspusspusspusspuss på dem <3 Aleccis var först ut. Vi red dahlsedarundan och red in på LP och köttade lydnad. Först svängde jag henne med bara ytterskänkeln runt på bågar i skritt, sedan travade vi i serpentiner och la sedan in volter i varje bågar, samt halter över medellinjen. Travade sedan på ena större volten på ena änden av LP och övergick sedan till galopp. Gjorde en halt vid kortsidan, och en minivolt på medellinjen mittemot, så två "checkar" per varv. Övergick sedan till två minivolter/varv. Gjorde det i båda varven givetvis och hon var så inihelvetesjävlarasjätteskitfin. Bästa hästen! En volt var helt sinnessjukt bra. Där kände jag något jag aldrig känt innan, och snacka om WOW! Jag kunde bara sitta, hon var såå samlad, galopperade runt på några få, lugna, starka galoppsprång där jag kunde leda henne runt med tydlig ytterskänkel och blicken. Sen sprang hon som en yr höna på hemvägen för då var omgivningen ännu oroligare, hemskare och farligare än vanligt, tydligen. Men jag struntade bara i det och njöt av vår tid innan dess. Det bästa av allt; hon var inte ens svettig när vi kom hem! Och då red vi ett ganska rejält pass på en timme = hon var mentalt lugn under hela tiden. #kärlek
     
     
    Därefter tog jag ut min gula stjärna på en tur. Byn fick duga bra, och vi la fokus på galoppen och att hitta bättre tryck och bjudning i den då hon var trögare igår igen. Det blev mest skritt och galopp idag, bara lite trav i början och slutet. Vi gjorde mycket tempoväxlingar (rejäla sådana) där hon skulle fram ordentligt när jag bad om att hon skulle framåt; dvs hon tog för sig rejält och tog i framåt med hela kroppen, sen satt jag bara upp och tänkte "upp" när hon skulle tillbaka och hon var så fin efter en stund. Utöver tempoväxlingarna gjorde vi även avbrott = halter och igångsättningar = fattningar. Det är så charmigt det där; att olika saker kan göra så olika med hästarna. Jag har oftast fått höra att mycket övergångar ger lugna, lydiga hästar - och ja, det uppfyller Aleccis bättre. Men det är samtidigt det allra mest effektiva sättet att få igång Pärla. Hon blir piggelin av övergångar och hon blir lätt lite stark i avbrotten (för hon vill ju springa, haha). Så det är så kul att "samma sak" ger helt olika resultat på olika hästar. Pärla var guld att rida och hon föll in i kanontrevlig galopp ganska snart som vi höll passet igenom.
     

    Bilder P&J

    Alla bilder är fotade av Martina - tusen tack!
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Den här veckan blir annorlunda

    Igår red jag ut en sväng barbacka med mina djur. Aleccis var hal, och tittig och så gick hon som en orm på vägen. Inte så mysigt som jag hade föreställt mig kanske, haha, men jag satt i alla fall kvar hela turen. Pärla däremot var sitt gamla vanliga stadiga jag. Vi red likadant, men igår skulle jag ha ridit henne först för det var värst vad seg hon kändes efter "lätta" Aleccis. Båda var ute 45-50 min, samma tur i skogen och runt byn.
     
    På kvällskvisten kollade vi på Veronica Mars-filmen! Veronica Mars är från början en serie som handlar om att hennes bästa vän blir mördad när de är 15. Det enda sättet som finns för att hon ska kunna bearbeta det är att hon försöker lösa fallet. Det leder sedan till att hon blir en slags privatdetektiv (som även hennes far är), och det är en serie som jag tycker är riktigt bra. Inget jävla glitter, rosa och höga klackar så långt ögat kan nå utan en stark tjej som står på sina egna ben om det så ska leda till att hon måste stå själv.
     
    De tappade tittarsiffror (USA) på serien, så det blev bara tre säsonger. Men nu har de istället spelat in en film som fortsätter efter filmen. Man bör ha sett serien för att "hänga med", men de har försökt göra den fristående så även ovigda ska kunna se filmen. Se den!
     
    Därefter blev det att kolla på Farmen, men efter att jag har varit uppe från 05-06-tiden varje dag mån-lör, så har jag även varit rejält trött på kvällarna så det blev att lägga sig tidigt.
     
    Idag verkar det bara stå ridning, matlagning och att handla på schemat och det känns rätt skönt med en lite kravlösare dag. Veckan som precis har börjat, kommer se lite annorlunda ut. Jag har ett lastbilsjobb på g och jag kommer åka med i lastbilen både onsdag och torsdag från ca 03(!)-15 så det blir tuffa dagar. Utöver det så är det både mina hästar och andra hästar som ska planeras in.
     
    Foto från P&Jn taget av Martina.

    Resultat P&J Sävsjö med Aleccis

    Aleccis var astaggad redan direkt när vi lastade ur henne. Hon skrittade på fortare än vanligt och var på strålande humör. Trots lite rörig framhoppning (som inte stör mig, man får bara ha större framförhållning) så var hon relativt lugn så långt. Hon reagerade inte på de andra ekipagen utan vi skötte vårt. Jag fick inte riktigt till framhoppningen utan det blev lite rejäla framåtlägen och sen tog det ett halvt varv att bromsa. Så det kändes inte jättelovande. Men hon hade i alla fall inga som helst planer på att göra något annat än att just hoppa, så på så vis kändes det bra.
     
    90 cm
    Ridhuset kändes väldigt litet och det var trångt. När jag gick banan kändes det som om det skulle vara bättre att gå ner mer i höjd, men 90 ska vi ju ändå klara, tänkte jag så vi körde på. Jag ville försöka lägga henne lite närmare för att få henne att hoppa mer upp vilket gör att hon inte hinner få upp samma fart över och efter hindret och då får jag mer kontroll. Men jag hade svårt med avstånden idag och när vi inte kom bra så kom vi snarare för stort och då blir det långa språng där hon tar i och alltså även får upp farten rejält. Men hon är kvick i fötterna och är rädd som säg. Hon vill vara felfri, och även om det gick svinigt skitfort så var vi felfria. Vi fick in 4 på den brutna linjen men nästa linje blev det typ 3,5 istället för 4 galoppsprång. 0 fel.
     
    100 cm
    Nästa runda var väldigt lik den första, bara det att det istället blev 3,5 på den brutna linjen och bara 3 på nästa. Inte så himla bra, nej och i det läget när det är på väg att bli tre så är det för min del bara att "okejdå, vi kör väl på tre då". Även här kom vi runt felfritt, men rundorna var ingen höjdare någon av dem. 0 fel.
     
     
     
     
     
     
     Häst ser hinder.
     
    Det kändes ännu värre än det ser ut, och det gick betydligt fortare än det ser ut. Men vi verkar ha tagit oss över utbrytaridéerna och det känns faktiskt bäst av allt.
     
    Jag fick hjälp av Johanna så jag har faktiskt film att bjuda på. Tusan tack till henne och där har vi någon man alltid har roligt med!
     

    Kolla i HD.

    Glöm inte bort

    April, förra året. Det är inte ens ett år sedan vi var här.
     
    Jag blir stressad ibland, jag vill mycket men så händer det inget. Men jag får verkligen inte glömma bort att vi faktiskt inte har tävlat så mycket än, och efter vintern är det att börja om. Mindre krav och mindre press från mig själv och ett lugn där vi skyndar långsamt. Ge mig det, tack.
     

    Tillägg

    Fick en bild av gubben. Här är alltså innehållet från katalysatorn. Inte så himla frisk, nej. Men nu var han klar och även xenonet sitter på plats. Skönt för mig, hahaha, som slipper lyfta ett finger och bara kan tuta och köra (och betala). Eller just det, tuta kan jag inte göra för den är paj. Måsta ha en ny tuta!

    Hemma igen

    Att nu är jag trött! Det har blivit en lång, men rolig roadtrip och alla intryck tar ut sin rätt på en just nu. Hästen var trevlig måste jag säga, men det är ju inte jag som ska ha den så min åsikt är inte avgörande så att säga. Fast jag håller en tumme i smyg, haha.
     
    Jag hade faktiskt tänkt att rida Pärla när jag kom hem, men då det blåste ordentligt, regnade och började bli mörkt så lockade det inte alls efter en innehållsrik dag. Men jag tog tag i lite förberedelser inför morgondagen. Startlistan har även kommit ut och det blir en del starter faktiskt, roligt!
     
    Gubben tar hand om min bil i skrivande stund och nu har jag höga förväntningar! Gubben sköter sig, det vet jag haha! Men bilen går fortfarande illa på de varven där han ska vara stark och efter lite häftiga svängar så märkte vi snart var problemet sitter. Katalysatorns innehåll är inget fräscht, utan det har "släppt" och lägger sig och hindrar flödet så bilen blir helt enkelt strypt. När avgaserna sedan pressar på mer när man kör hårdare så kommer avgaserna inte ut i den hastigheten som krävs och då går han illa. Vi har ett 3"s system inkl katt till driftingbilen som vi inte behöver längre så det ska på istället och sen har jag som sagt höga förväntningar. Imorgon ska jag ju dra med honom så då krävs lite mer av bilen.
     
    På tal om den där bilen så är jag lite velig... Gubben är intresserad av att ta över honom, men jag vet inte. Jag tycker faktiskt inte att han duger. Jag saknar min 745a! Den var bäst på alla sätt och vis.
     
    Men tills han kommer hem så blir det att slötitta på let's dance men jag blir inte förvånad om jag slocknar i soffan. Hua, vad trött jag är.
     
    Älskling<3

    Fin häst!

    Det blev till att "välja" och det fick bli ett ordentligt pass med Aleccis istället för två stressiga korta pass med båda.

    Åh, Aleccis var såå fin idag! Kalasnöjd med henne. Vi gjorde mycket övergångar och lite tempoväxlingar, och så en femminutare på LP med lite galopp och mindre volter. Hoppas nu på samma känsla och glädje imorgon!




    Bakbens- och svansavspolning efteråt. Årets första! Tur hon är snäll, haha, med tanke på ställningen jag satt i (dessutom med fånen i högsta hugg).

    Godmorgon!

    Jag är lite sent ute för jag hade tänkt (har fortfarande tänkt) att rida båda hästarna innan klockan slår tio, men det blir svårt... Får eventuellt omprioritera, men det gör jag inte förrän jag står redo och ska rida iväg med den första ör det är inte förrän då jag har koll på läget tidsmässigt.
     
    Idag är det dags för roadtrip! Vi ska bege oss norrut och kolla på en häst och eventuellt även plocka med den hemåt. Det kommer bli så kul! Vädret verkar dessutom vara på vår sida vilket dessutom gör det hela ännu bättre!
     
    Nu ska jag äta klart min tallrik med gröt och sedan bege mig ut till mina älsklingar. Frågan är bara hur jag gör med täckena idag? Ska det hålla sig fint och varmt hela dagen får de gärna (och helst) gå utan, men vad jag hörde igår kan det bli kallare och ev snöblandat på eftermiddagen och då vill jag inte vara timmar bort så de blir kalla. De har ju inte fått så mycket sommarpäls än, mer än fläckvis på halsen. Lite jobbigt det där när man inte kan "vakta" och rycka in på kort varsel om det blir förändringar. Jag vill ju väldigt ogärna att de går med täckena när det är 10+ och strålande solsken. Finns liksom ingen som helst anledning att ha det då.

    Farmen

    Jag har faktiskt börjat halv-följa Farmen på senare tid. Det är till och med lite intressant nu när det börjar dra ihop sig. Så tidigare idag satt jag, tillsammans med en tallrik potatisbullar (GOTT) och tittade ifatt ett par tre avsnitt. Men jag tycker bara det är jobbigt att följa "utröstningsprogram" från början för då är de se himla många och jag har aldrig koll på vem som är vem, eller vem som har sagt vad osv. Det är en negativ egenskap jag har, att inte känna igen folk... Skitjobbigt är det, men det är ingen fara när det bara är få deltagare kvar för då är jag med i svängarna och vet vem som är vem, haha.
     
    Några program som jag aldrig har sett och aldrig någonsin kommer att se (och som jag egentligen inte ens vet vad de "går ut på" mer än att bete sig som svin) är både Big Brother och Paradise Hotel. Aldrig att jag skulle sjunka så lågt och beblanda mig med dem ens ifrån soffan. Jag tar avstånd från allt vad den livsstilen heter och jag tycker det är vidrigt att "släppa loss" som de gör. Dessutom är jag starkt emot allt vad "festa" är också; supa, ligga runt och bråka. Vem väljer liksom det livet när det finns hästar att umgås med istället?
     
    Men jag kan inte låta bli att störa mig lite på Farmen också. Tänk de som faktiskt äger djuren som är utlånade (ja, jag tänker mest på hästen), jag hade aldrig i livet lånat ut mina djur till en grupp stadsbor som knappt vet vad som är fram och bak på djuret, haha, men det är ju jag det. De har väl inte direkt behandlat djuren illa, men tanken slog mig ändå att jag aldrig hade låtit dem ens snudda vid mina djur och än mindre försöka sela och köra eller liknande. Vem vet vad som kan hända då. Hästen som är med i programmet verkar i alla fall onekligen väldigt trevlig och det är ju ingen slump att de har tagit med en snäll häst, haha.
     

    A och P

    När jag skrittade fram Aleccis ringde mobilen. Det var minst sagt positivt och jag blev så till mig efteråt att det inte gick att koncentrera mig och göra de där övergångarna jag hade planerat. Så efter lite trav och en galopp så galopperade vi av oss lite på en äng. Hon väntade fint och låg kvar i början, men sen blev hon bara piggare och piggare och piggare. Sen var hon hyper, haha. Hon studsade hejvilt, hit och dit och försökte nästan sticka i galoppombytena. Därefter lugnade vi ner oss igen, eller alltså vi stressade aldrig, men vi återgick till det vi skulle göra. Övergångar trav-skritt-trav-skritt var tanken. Men först kunde hon bara antingen galoppera eller stå still - inget mellanting, så det tog en liten stund innan hon hade kommit ner på jorden igen. Därefter gick det faktiskt helt okej. Hon gjorde vettiga avbrott men dock lite långsamma då hon gärna vill miniminitrava så länge som möjligt istället för att skritta. Från skritt till trav gjorde hon bättre och det var lugna igångsättningar.
     
    Därefter tog jag ut Pärla på en tur och på ryggen fick hon ha westernsadeln idag. Vi gjorde samma sak, skrittade fram och travade samt galopperade lite och sen galopperade vi på en äng, men vi tog det rätt lugnt. Galopperade lite till sen, och därefter skrittade vi nedför en backe. Jag tyckte hon svarade rätt dåligt på framåtdrivande hjälper. Hon brukar ju ta galopp i samma sekund man ber om det, även om det inte blir någon "snabb" galopp men när jag bad om galopp nedanför backen så hände ingenting. Då gjorde jag en ny fattning där hon fattade galopp och sen fick hon en ponnyspark och så fick hon lubba för allt vad benen bar fram och tillbaka tre gånger på en kort snutt av byavägen. Då piggnade hon till rejält! Även om man ber henne på allvar så skulle hon aldrig få för sig att "tjura ihop" utan hon gör det man ber om och alltid med öronen framåt. Sen tog vi några galopprace där jag sedan bara satt upp och så föll hon in i en jättetrevlig galopp. Så det blev mycket galopp idag; både lugnare och mer explosivt och hon behöver verkligen explosiv träning nu, det känner jag. Kan inte vara mer nöjd med den tanten, hon har en sådan fantastisk inställning och ska alltid vara till lags. Bästa.
     
    Det blir/blev tydligen inget hovslagarbesök idag(?). Istället ska jag ta på hästarna täckena om en stund (med tillhörande INTE särskilt rolig avborstning, lortgrisar!) och på kvällskvisten drar sedan mitt jobbpass igång. Skönt ändå att jag gick upp skapligt så det blev några timmars fritt såhär mellan "plikterna".
     

    Tänk vad kul! Hoppas både jag och Emilia får tag i lastbilsjobb så vi kan sitta och tjöta med varandra. Precis som vi "planerade" (haha) när vi gick utbildningen ihop. Kulkulkul!

    Stöd med skänklarna och mota utsidan

    Jag har nämnt att Aleccis inte är så lydig och att jag har tappat mycket av den ridningen jag hade för en månad sedan då det gick så pass bra (för att vara oss) att rida på tredelat. Jag vet varför. I takt med att hon har blivit piggare så har jag omedvetet "släppt" skänklarna, och då kommer ostabiliteten som ett brev på posten. Hon måste ha stöd från skänklarna men när jag inte lugnt känner att jag har henne hos mig så har jag helt enkelt glömt dem. Då blir hon piggare och rätt som det är så har vi hamnat i en ond cirkel.
     
    Nu jobbar jag på att återgå till att rida henne med det stöd hon behöver men det tar några gånger då hon nu (på grund av mig) blir väldigt explosiv när man lägger om dem. Det har dock redan gått bättre de få gånger jag har ridit när jag kom på mig själv och var problemet härstammar ifrån (den här gången och just detta "problem").
     
    Något annat jag har glömt bort är att mota utsidan och då framför allt bogarna. De flyter iväg och då är det svårt att svänga och ha med hästen. Balansen är borta och Aleccis gyllene regler för att hoppa är; balans, rakt mot hinder, aldrig bromsa in i dem, rama in. Jag märker det nästan bara när vi hoppar, för annars rider vi ju mestadels rakt fram när vi följer vägarna. På LP blir det inte riktigt samma sak, men visst ibland flyter hon ut för mig om vi håller oss på en volt så den inte blir rund alternativt att den blir större då och då.
     
    Detta är något jag måste lägga mycket fokus på den närmsta tiden för att komma in i ridningen där jag vänder henne för utsidan hela tiden. Jag märkte så väl på tävlingarna förra året att det är ett fungerande koncept, men det bygger ju på att hon svarar för det jag ber henne om. Vi ska börja vända helt om på grusvägarna igen för det var väldigt effektivt och sedan träna på att vända lite tightare på LP och bara för ytterhjälperna hela tiden.
     
    Vad mycket det är man tappar! Saker som sitter ibland är plötsligt inte bara borta utan dessutom bortglömda och det gillar jag inte. Men medvetenheten är alltid det första steget innan man kan göra en förändring.
     
     

    Mat

    Mina hästar får nästan ingen mat, eller jo, de får mat, men de får skitlite mat utöver hösilaget (fri tillgång) och de rids, rids och rids - men ändå är båda smällfeta! Vi snackar alltså ett par dl, några fler till Aleccis, och det är allt på hela dagen som de får på ett mål i samband med motionen. Det är väldigt lite, men inte för lite snarare för mycket ändå. Och för mycket grovfoder uppenbarligen, annars vore de inte smällfeta, hö-hö. (Humor.)
     
    Hon har fått en jäkla mage, och när till och med Aleccis har fått det så är det illa! Hon är förvisso inte svårfödd, men hon borde inte se ut som en tunna. Bilden är medvetet inte tagen ifrån den allra tjockaste "vinkeln", för då skäms jag över henne (= hur jag skött henne), haha. Den ska, och den kommer, försvinna så småningom så jag bryr mig egentligen inte så mycket, men det är tråkigt att hon har fått så ful "form" nu när tävlingarna snart drar igång. Tänk så river vi med magen, typ.

    Kvällsbabbel

    Mitt liv består till stor del av planering, även om jag nog skulle säga att jag är rätt impulsiv som person. Men saker ska ske när jag har tänkt det alternativt när man har bokat något. Det finns inget värre som att man vet ATT det ska hända något, men inte NÄR. Det ger mig frustration då jag vill att saker och ting ska klaffa. Det ska flyta effektivt. Hästarna ska ridas sedan rullar morgondagen på. Innan kvällsjobbet ska hovslagaren komma förbi, men det är så himla svårt att planera stalltiden - så hästarna är ridna och klara - när hovis anländer, när man inte får en preliminär tid.
     
    Ska jag gå upp vid 05 för att hinna, eller räcker det med 08? Det är rätt stor skillnad. Men det löser sig väl. Det är dock väldigt irriterande om det nu blir antingen så att den ena inte hinns rida om det blir väldigt snabbt och pang på, eller om det blir "dö-tid" där jag inte kan göra något mer än att vänta.
     
    För mig, som är en Sickan; "... in i minsta detalj", så är det rätt jobbigt. Jag vet inte om jag är en perfektionist egentligen, för det är mycket jag inte är särskilt noga med, men tiden är min bästa vän men även min värsta fiende. Åh herre, jag har säkert inte bara koncentrationssvårigheter utan en och annan bokstavskombination också. Det hade varit intressant att veta om det faktiskt är så, med tanke på hur jag exploderar för minisaker ibland... (Inte på hovslagaren ska väl tilläggas, haha.)
     
    Det löser sig väl, antar jag. Jag går upp i svinottan så de hinner bli ridna. Hellre dö-tid, än att någon inte får sin motion, så enkelt är det faktiskt ändå och så får jag väl vara glad för det lilla jag kan planera. Det finns ju alltid grejer att smörja till exempel (stryk skulle den ha, den som kom på att man ska sköta om sin utrustning, haha, det är ju så svinigt skittråkigt!).
     
    Bara solen bjuder på strålande energi så kommer humöret vara på topp hur det än blir. Solens magi<3
     
    Huvudsaken är, som vanligt, att hästen gör sig bra på bilden. Ryttaren är bakgrund, oavsett vad.

    Aleccis och Pärla

    Jaha, det var värst vilken tid allt tar. Jag har nog tappat det där med tidsuppfattning vad gäller att skriva och greja som man gjorde i skolan för jag trodde jag hade tiden på min sida. Men det blev minst sagt stressigt sen.
     
    Hästarna fick på sig täckena redan vid 16-16.30 tiden. Det kändes hemskt att tvinga på dem då det var 12 grader varmt, strålande solsken och näst intill vindstilla. Åh, underbara väder! Men jag hade inte möjlighet att ta på dem senare (utan att det blev för sent), så det var det enda alternativet tyvärr. Det var bra att de ändå fick gå utan mellan 09-16.30 i alla fall. Skööööönt för dem! Därefter bar det ut till L.
     
    Aleccis hoppade jag med tidigt i morse. Hon var himla fin faktiskt - äntligen! Ja, jag gjorde någon miss där jag tappade henne i svängen; bogen flöt ut en gång och en gång "sladdade" bakdelen fast då ställde hon upp ändå med mer inramning med skänklarna. Jag kände att jag faktiskt kunde börja "ta" lite i henne igen och försöka göra lite förhållningar ibland men hela tiden med stadig skänkel. Vi tog några språng på metern sedan och hon kändes som sagt fin. Lite mindre full fart bara så är jag nöjd ett tag. Bara banan är lätt och inbjudande på lördag så ska vi nog kunna få till en trevlig känsla och lite självförtroendesrundor, det tror jag faktiskt. (Minst) 2 timmar är vi ute när vi rider och hoppar, och detsamma gällde idag.
     
    Aleccismys, den ena uppskattar det betydligt mer än den andra, kan man säga.
    Pärla och jag tog bara en kortare sväng där vi joggade lite på en äng. Jag var inte motiverad för att anstränga mig (oss) mer än så, utan det var mer mys. Jag bad dock om lite mindre volter och svängar med bibehållen balans. I och med att hon är väldigt vändbar så lägger gärna all vikt på innerfram för att kunna vända kvickt så fort man ber henne svänga men idag gick hon så välbalanserat och fint. Sen ställde jag mig i stiglädren för att komma upp i lite "jockey-läder". Haha, vad jobbigt det var! Och lite svajigt måste jag erkänna. Och tror ni inte Pärla skulle bli busig just då?! Underbara bushäst, men jag uppmuntrade inte som jag brukar utan hon fick bara skaka till lite för jag skulle säkert tappa balansen och åka av annars (och säkert fastna i lädren eftersom man liksom klämmer in foten). Det var mysigt att åka runt lite när de första strålarna med lite värme letade sig fram. 35-40 minuter var vi ute. 
     
    Pärlahäst med rastaman. Den rör jag varken med sax, fingrar eller borste - och det syns.
    Den är nästan lika hemsk som deras svansar...

    Tummen den sitter

    Nu har jag suttit i en och en halv timme och demonstrativt gjort precis allt annat än det jag ska göra. Fan, jag har så mycket skittråkigt jobb att göra på datorn nu men ändå blir det aldrig av. Jag hade ju liksom kunnat vara klar nu om jag bara hade tagit tag i det direkt, skärpning!

    Någon som vet någon spruta eller tablett eller annat man kan ta så man får lite självdisciplin? Skulle behöva lite sådant just nu känner jag, haha. Men inte hjälper det att klaga (jag skrev det bara för att skjuta upp det lite till).

    Men nu har jag bestämt mig, dags att göra nytta! Skriver om hästarna och hoppningen när jag är klar sen.
     
    Längtar till lördag!

    Hoppa vägbom, rida på cykelväg och bredvid lastbilar

    Vi tog en annorlunda tur idag, jag och Ida, tillsammans med Aleccis och Pärla. Vi red bredvid vägen, därefter i skogen, sedan hoppade vi över en låg vägbom och följde cykelvägen en kort, kort bit och så tillbaka över vägen och upp i byn och runt den. Det är en runda som ger väldigt mycket miljöträning - och miljöträning är sådant jag tycker man gott och väl borde stoppa in mer eller mindre dagligen på ett eller annat sätt på ett oplanerat, kravlöst och framförallt på ett sätt som gör det väldigt "litet" i det stora hela; less is more. Jag har lite svårt för det där med att släpa fram allt jox man äger och utsätter hästen för det på ett väldigt "häftigt" vis. Det kommer inte "naturligt" utan under relativt speciella former blir det väldigt mycket intryck. Ja, skrammel och fladdrande plast är bra att hästen vänjer sig vid, och mer därtill, men jag skulle aldrig avsätta ett helt pass till just de delarna. Däremot rider man kanske förbi en rundbal med fladdrande plast en gång och då har man gjort det en gång den gången.
     
    Är man däremot ute och rider så blir mötet med det "otäcka" ett helt annat, och genom att passera det på ett kontrollerat vis (genom att man helt enkelt ska gå förbi för att man ska däråt) där hästen genast begriper vad som förväntas av den = att passera utan konstigheter, så anser jag att man får in miljöträningen på ett bra vis i vardagen. Och nej, hästar kan inte generallisera; är plasten ofarlig på en plats betyder det inte att den är det på en annan plats. Med relativt stor sannolikhet, men ändå. Utsätta är lika med att vänja och att vänja är att så småningom bli trygg. Det är dessutom bättre att gå förbi en gång - med ryttarens fokus på allt annat än på "faran" för den är ju oviktig - vi vill inte ha någon reaktion av hästen så varför ska vi i så fall reagera på den? Gör ingen höna av en fjäder.
     
    Utsätt hästen, det är det enda sättet att få den världsvan och trygg, men försök att göra det på ett så "naturligt" sätt som möjligt (nåja, så pass naturligt som det går i modern hästhållningstid) = exempelvis då gå förbi om man ska förbi, inte bråka tjugo gånger för att hästen reagerade, då blir faran en fara och ryttaren har misslyckats i sin roll att erbjuda hästen en trygg passage. Hästen löser uppgiften så snart den vet vad som förväntas av den. De är intelligenta varelser. Och återigen, som ryttare ska man inte ägna ens en blick åt "faran".
     
    Därför möter jag sällan blicken hos föraren av ett större fordon. Jag tar mitt ansvar och gör passagen trygg för hästen genom att med mitt kroppspråk (inkl blicken!) hålla fokus rakt fram. "Fordonet finns inte" = hästen är trygg och föraren är nöjd. Innan vi passerar möter jag alltid med en vink och en lugn, positiv blick till föraren.
     
    Nu spårade det ur totalt! Men vi hade en riktigt bra tur idag! Positiva hästar som var pigga och starka(!), Pärla levde verkligen livet och låg på som tusan, haha! Aleccis lyssnade hyfsat bra i början och efter några övergångar så lyssnade hon faktiskt himla bra sen. Det räckte med betydligt mindre hjälper än det har krävts den senaste tiden, så det går åt rätt håll. Sista galoppen hemåt var väl mindre bra, men annars är jag nöjd med henne. Man har inte hjärta att vara missnöjd över en glad häst, det har inte jag i alla fall.
     
     

    GHS 1996

    Jag fastnade precis en stund framför GHS från 1996(!) av en slump. Det fanns på svtplay, och ja, inte gick det att låta bli att klicka på den länken inte. Det är väldigt intressant att se vad som skiljer sig mot dagens tävlingar på samma nivå och det första man måste påpeka är ju helt klart utseendet på utrustningen. Även en hel del ryttare hade inte ens hakband på hjälmen! Och då är ändå inte 1996 så himla länge sedan.
     
    Många ryttare är även väldigt duktiga på att "padda" och det syns så tydligt. Men jag måste erkänna att jag aldrig hade lagt märke till det om jag inte visste var/hur jag skulle kolla eller hur man ska säga. Angående denna utrustningshets som råder nu för tiden, och som dessvärre inte kommer försvinna antar jag, är att det ser så mycket mindre prestigeladdat ut med en vanlig mörk hjälm, en fyrkantig fladdrande kavaj och allt vad det innebär. Det är fint på sitt sätt men framförallt väldigt charmigt.
     
    Ridsporten är en fantastisk sport och det är så himla kul att följa utvecklingen. Att det ändå har hänt så sjukt mycket på "bara" 18 år tycker jag är otroligt. Det är ju inget som märks då det sker så successivt men när man ser tillbaka så är skillnaderna slående. Ridningen är ändå i mångt och mycket densamma och precis som i "mordern tid" så har olika ryttare sina olika ridstilar.
     
    Det var helt klart en värdig timme att kolla på något så annorlunda. Tänk, när det hände så var jag bara 4,5 år gammal, haha. Inte minns jag mycket av den tiden inte. Bara en fux med bläs som hette Maxim och som var min favorithäst på ridskolan när man fick åka barnridning på lördagarna. Times change.
     
    Nu däremot så väntar dagens ridtur och det ser fortsatt fantastiskt ut vad gäller vädret så det blir skönt att komma ut med djuren en stund.

    Malin Baryard, GHS 1996, 21 år gammal och hoppar dubbelt felfri och rider in på en tredjeplats.
    Inte alls illa pinkat!

    Hästar på duken

    Hur sjukt är det om man typ längtar hela dagen efter ett program? Det kommer jag göra, det vet jag. För ikväll klockan åtta börjar serien Ryttareliten - do not miss it!
     
    Innan dess har jag andra planer och på eftermiddagen rider jag tillsammans med Ida.
     

    Här och nu

    Jag har såå mycket just nu. Det kan man inte tro, men jag kommer liksom aldrig ifatt med andra väldigt viktiga grejer som jag egentligen borde prioritera högre. Jag kan inte påstå att jag klagar, för det gör jag definitivt inte. Däremot så borde jag nog strukturera upp det lite så jag får en bättre översikt på hur det ligger till och att jag på så vis kan sticka in mer saker men på ett inte stressigt vis.
     
    I veckan har jag dessutom tänkt att ta tag i lite andra saker och för att veta när jag hinner göra det så måste jag lista upp dem. Det är både praktiska saker som att t ex tömma lösdriften. Nu är det torrt och det är det jag väntat på så nu i veckan är det bara att sätta igång och få det gjort. Jag har även kvar lite av den to-to-list:en jag hade för ett tag sedan och det är att ta tag i hundra miljoner papper som ska in i pärmar och liknande. Det är så lätt att bara lägga dem i en hög! Sen då så har jag fått lite extra arbete, administrativt sådant, som ska göras och detta vill jag ha gjort i god tid innan kommande möte som är på onsdag.
     
    Utöver extragrejerna så går hästarna som vanligt och dessutom två till utöver mina. Men vad gäller just mina så är det ju P&J på lördag med Aleccis och det känner jag just nu att det kan bli lite spännnade. Roligt såklart, men hon har varit betydligt mer ridbar än vad hon är i dagsläget så det känns som det kommer bli trångt där inne. Däremot är jag inte det minsta orolig över hennes idé att bryta ut - nu verkar de ideérna vara slopade helt och hållet och istället återgår vi till "operation lydnad".
     
    Sedan vill jag ju även få så mycket jobb som möjligt också, men sådant kan ramla in med väldigt kort varsel så det är faktiskt otroligt svårt att planera och man måste hela tiden kunna omplanera snabbt och det är aldrig roligt när man har bokat något med någon annan. Men det är så det fungerar som vikarie.
     

    Hästarna

    Vad bra det känns! Allt med hästarna är klart och det var dessutom många timmar sedan. Dessvärre blir det ingen provridning, men istället blev jag bokad på att jobba lite ikväll.
     
    Aleccis gick mestadels i skogen idag, och sen en kortis i byn. Pigg häst! Vi gjorde mycket övergångar och en del tempoväxlingar och för tillfället är hon riktigt tråkig. Hon är pigg och glad, bjuder osv, men hon är opåverkbar och hon lyssnar riktigt dåligt. Så det är lite tråkigt såklart men det är bara att jobba igenom. Det mesta beror faktiskt på vädret. Hon är på toppenhumör och vill så gärna få springa, men så fungerar det ju inte riktigt i verkligheten.
     
     
    Pärla och jag red dressyr. Hon är fin, min tant. Det är det enda jag skriver om henne, men det är verkligen så. Det är på många plan de är som natt och dag mina hästar. Ett av dem är i lydnaden. Här har vi en häst som lyssnar för ens minsta vink och hon är på så vis nästan roligare att rida just nu.

    Fantastiska djuren

    Aleccis, min glada duracellhäst<3
     
     
     
     
     
    Pärla, min stjärna<3
     
     
     

    Som jag längtat!

    Uppstigning före tuppen och maaassor på schemat idag! Först rider jag mina underbaringar och därefter ska jag hjälpa till med en häst. Sedan är det ett möte och därefter blir det förhoppningsvis en roadtrip - allt utom det där mindre roliga mötet är hästigt. Häst, häst, häst, häst - bara hästar! Åh, så skulle jag alltid vilja ha det, varje dag.
     
     

    Kravlöst

    Jag red som sagt med min syster idag. Vi tog en kravlös tur åt ett håll vi sällan rider. Den turen var första gången för både Becka och Aleccis och sen; se på fan!
     

    Vatten! Vi traskade ner, men tyvärr verkade det inte finnas möjlighet att gå i. Det måste undersökas framöver.
     
    Det var i alla fall underbart att komma ut och rida i vårsolen. Och som sagt lämnade vi kraven hemma och bara njöt. Magiskt.
     
    Två bilder från innan turen. Vi lyxade till det med att stå ute idag! Och jag tänkte ta lite fina bilder, haha. Hästarna höll inte med. Sista bilden är när syster borstar Pärlis. Det var så roligt för Pärla stod där med öronen framåt och så tog Becka örat och borstade en stund och sen släppte hon örat och då for det tillbaka i framåt-läge. Hon är bra härlig den hästen!
     
     

    F som i "häst".

    På facebook finns det en grupp som heter "Hästforum". Där finns det mycket att läsa! Både saker jag håller med om, saker jag undrar, saker jag inte kan känna igen mig i och allt däremellan. Men något ger det alltid och något jag ofta känner för att plocka med mig därifrån är just inspiration som i sin tur väcker lite skrivarlust ibland.
    Det blir gärna samma "rubriker" med jämna mellanrum i detta forum och en av dessa återkommande ämnen är; "Grimma i hagen? - ja/nej, motivera varför."
     
    Svaren(/kommentarerna) kan se ut lite på följande vis - observera att det bara är tomma exempel:
     
    "- Grimma på för det känns tryggare om hästarna kommer lösa. Då är det lättare att fånga dem. Jag ser det som en säkerhetsfråga."
     
    "- Grimman av för att hästen inte ska kunna fastna eller göra sig illa."
     
    Jag säger inte hur andra ska göra, och jag säger inte att mitt sätt är rätt eller det enda som duger. Nej, nej, men jag tycker det är kul att motivera varför jag ALDRIG skulle låta mina hästar ha grimma på sig när de är i hagen.
     
    En anledning är att jag helt enkelt har mina hästar för att jag ska roa mig. Jag ska skumpa runt där uppe, åka fort fort fram och slå mig halvt fördärvad med jämna mellanrum - det minsta jag kan göra för dem är att låta dem vara så "fria" det går i hagen mellan rallyturerna. Där har vi en anledning.
     
    Men egentligen tänker jag lite "djupare" än så.
     
    Jag hade nästan alltid Mellonie helt lös när jag gjorde i ordning henne före och efter ridturen förr. Och Pärla står ofta i dörröppningen till stallet med hovarna precis innanför tröskeln när det är "mellanväder". Och flera gånger får jag frågan: "Hur lär du dem att stå kvar/stanna?". Jag brukar svara samma sak; jag lär dem inte - har de ingen anledning att gå iväg så stannar de. Rent praktiskt är svaren; ge inte hästen någon anledning att flytta på sig. Det kan handla om att hästen får se sitt sällskap men på några meter längre avstånd än tidigare (= nöjd Pärla t ex), det kan även handla om att man med energin ber hästen att stå kvar (eller vad det nu kan vara) och ger den trygghet på den platsen - även om man inte själv är där (=nöjd Mellonie). Den sistnämnda är även något jag rekommenderar vid lastning. Utstråla lugn och trygghet. Tänk tanken: "transporten är en trevlig plats där jag är bekväm och känner mig trygg" innan lastning av en komplicerad häst, så tycker snart hästen också det. (Skillnaden som gör skillnad.)
     
    F. Det är det som styr hur våra älskade djur fungerar. De lever helt efter instinkterna; flock, flykt, föda och fortplantning. Man får tänka lite i samma banor för att slippa ifrågasättandet som uppstår i t ex grim-frågan.
     
    I hagen är det lite samma sak som att behandla en häst vid skada; man behandlar symptomen och inte själva grundorsaken. Så OM hästen inte stannar kvar i hagen, så finns det ju minst en anledning till det. Regel nummer ett; ge hästen mat och sällskap i hagen så stannar den där. Det är mitt svar på frågan. Ge alltså hästen ingen anledning till att inte stanna.
     
    Ja, det har hänt att mina också har varit på äventyr. Det första nyåret med smällar och blixtrar fick Pärla att ramma staketet och fly. Eller de sprang bredvid varandra, men Pärla tog initiativet till att sticka. Grundorsaken i detta fall är att Pärla är skott- och blixträdd så nyårsafton är ett test för henne varje gång. Därför är jag ful nog att vid varje nyår ha hästarna instängda omkring fyra timmar när det är som värst varje år - för att helt enkelt eliminera smitningsrisken. Det är inte deras mening att sticka, men att fly är exakt vad benen säger.
     
    Sedan vill jag även kommentera hur man brukar formulera argumentet i första påståendet/svaret jag nämnde tidigare, nämligen; "Då är det lättare att fånga dem". Ordet "FÅNGA" är inget jag ser som positivt. Det är ett ord man inte ska definiera med mina hästar. Man fångar dem inte, man ska inte behöva "fånga" dem. Därför ser jag inget problem med att ha mina hästar "nakna" om de mot förmodan tar sig friheten att utforska världen på egen hand. Att däremot hämta hästen är en annan sak, och det kan man göra med grimman i handen. (Närmsta stora väg är ca 2 km från gården, vilket faktiskt har betydelse i mina argument.)
     
    En liten parantes; när förra balen tog slut så hade jag som vanligt både boxdörren och stalldörren öppen, inte på glänt utan full öppet, och Pärla stod där inne. Mina hästar får inte gå ut utan tillåtelse/utan att man har bett dem och de stannar där inne - förutsatt att de inte har någon anledning att gå ut. Men nu fanns det ju ingen mat i hagen och därför möttes jag av en väldigt glad Pärlahäst när jag kom tillbaka från lagården släpandes på en överfull Ikeakasse med hösilage. Jag kan inte mer än att flina åt henne i de situationerna; för det är så logiskt!
     
    Vad är era erfarenheter och tankar gällande detta; allt i från grimma i hagen till hur hästarna reagerar/vad de gör i olika situationer? Bring it!
     
     
     

    Ridtur med syster och gå på kalas

    Det är vad som står på dagens to-do-list. Inte fy sket med sådan planering inte! Och genast kom jag på att det blir hela fem olika ryttare som ridit Pärla den här veckan, haha! Hur sjukt? Och hur sällan inträffar inte det?! Alla har fått rida en dag var (då skulle bara lilla Felicia ha ridit också så hade alla tänkbara ryttare turats om på en och samma vecka. Pärla är inte direkt någon enmanshäst med andra ord.)
     
    Ja, alltså min syster är hemma i helgen och hon kände för att ta en sväng så det ska vi roa oss med. Vi har alltid asmycket att snacka om. Lillasystern är den av mina syskon som nog är allra närmast mig. Vi pratar om allt, men det är också vi som har bråkat allra, allra mest genom åren. Det är väl lite på gott och ont detta med att vara väldigt täta.
     
    Sedan bär det av till storasyster för kalas. Det tragiska med att gå på kalas är att man blir medveten om åldern. Vi har blivit så gamla! Jag har ärligt talat lite rätt mycket panik över det. Jag blir 23 i år. Lika gammal som när min mor fick den första av oss bara för att ta ett exempel.
     
     
    Gulle-Pärl. Finns ingen som den hästen, aldrig never ever kan någon eller något ta hennes plats.

    Det gick undan

    Ja, snacka om att min dag har skenat! Jobb - rida (trodde jag skulle bli smidigt avklarat...) och så jobb igen. Och så en skvätt mello-final på det.
     
    Först vill jag bara säga såhär; VÄÄÄÄÄDREEEET!!!!!<3<3<3 och VÅRJACKAAAA!!! Snacka om att man blir glad, och fylld till bredden med energi. Jag är - trott eller ej - världens solstråle på jobbet, haha. Men det är så roligt när man får en del av vårdtagarna att gå från uppgivet ledsen över livet till att tjugo minuter senare tralla och sjunga och skämta. Den känslan!
     
    Men sen sa klockan ridning men när jag hämtade ner mina dinosaurier så hade Aleccis tappat en till sko (japp, hon går på övertid...) K-U-L.
     
    Då stod jag och övervägde en liten stund: 1. Inte rida och inte heller slita på hoven? 2. Rida och slita på hoven? 3. Slå på skon och inte hinna rida? Imorgon ska jag rida med syster och därefter ska vi på den tredje systerns kalas så alternativet skulle i så fall vara att slå på den innan dess och då kände jag att hur jag än gör så skjuter jag bara upp problemet. Så det var lika bra att ta tag i det direkt!
     
    Det var alltså bara att stressa in till stan för allt vad min gamla skrothög bar och hänga på stängningslåset till Granngården. Tack och lov hade jag sånt flyt att hon precis låste dörren (jag var där ca 10 min efter stängning eftersom jag chansade och svängde förbi Charlies först då det ligger närmare, men det var stängt trots folk där och det var både tänt och skulle vara öppet enligt tiderna. Suck. Något störande just då, ja.) men den snälla kvinnan släppte in en inte lite stressad, svettig wannabe-hovslagare. Mina sömmar är ju slut nu efter torsdagens tappsko. Men jag fick tag i en låda och så stressade jag hem igen.
     
    Ja, hela grejen - även om man skyndar sig - tog ju sin lilla tid så när skon var på plats var klockan det klockslaget som jag måste vara inne igen för att hinna äta och duscha innan jobbet; del två. Men för en gångs skull hade slumpen gjort rätt och jag åt innan jag åkte ut = mer tid över. Så ja, alltså skon var på plats och så gick hjärnan på högvarv igen. Överslagsräkning; rida iväg senast 10 över, vara ute 30-40 min, och ca 10 min efter och 10 min in igen. DET SKULLE KUNNA GÅ!
     
    Japp, det gick! Men det var inte mycket tillgodo vill jag lova! Jag och Aleccis gjorde en repris på gårdagen; lite jogging i byn. Och nu ska jag kasta det tredelade bettet åt helvete ett tag för det fungerar inte. Hästskrället har vårkänlsor upp över öronen och piloten är totalt inkompetent och klarar inte av sådana avancerade saker just nu... Nej, det är inte livsfarligt för det är rätt gångarter när det ska vara det. Men det är inget kul när hästen fattar galopp och så tar det 200m att göra en halt, för jag tänkte faktiskt göra en halt och sen be hästen om galopp. Samarbetet är under all kritik och jag har ingen lust att tappa tålamodet på henne (definitivt inte då det inte är hennes fel att jag inte jag rida!). Såattääh.... Hej fulbett - igen.
     
     
    Galen häst föder okapabel ryttare. Och det har vi ju provat på några gånger tidigare, jao.
    Det är alltså inget bra.

    Anmäld

    Sådär, då var vi anmälda till årets första P&J borta hos Sävsjö på lördag. Jag valde att anmäla oss till 90 och 100 cm så får vi se om det känns bra eller om vi väljer att gå ner mer än så. Jag har aldrig startat inomhus hos dem innan, så jag är lite öppen för förslag så att säga, och känns det för trångt så är det ju bara att gå ner som sagt så får vi nog plats.
     
    Sävsjö förra året, på deras ridbana.

    Fantastisk

    Denna bild har cirkulerat lite överallt på internet, men jag kan inte låta bli att dela med mig av den jag också. Den är helt fantastisk (och helt sann!).
     
     

    Jobblördag

    Min tanke är att under de timmar jag är ledig (jobbar delad tur) så ska jag rida Aleccis. Vi passar nog på att hoppa över våra skogshinder idag. Jag hinner inte rida båda, så Pärla får vilodag idag. Hon har ju gått alla dagar hittills och ska gå imorgon också, så det passar bra. Aleccis däremot stod i tisdags så det klaffade himla bra faktiskt. Inte mer än en vilodag/vecka vill jag att de ska ha, och en sådan här vecka blir på så vis så nära optimal det bara kan bli på den punkten.
     
    Tänkvärt. Finns inte bara en anledning till varför jag väljer att rida utan nosgrimma (förutom på tävling).
     

    Hästarna

    Det var tufft att komma upp i morse. Jag har svåra problem med att sova hela nätterna när min sambo jobbar natt... Usch vad jobbigt det är! Man vaknar stup i kvarten och hjärnan fattar ingenting, men fattar man att man har vaknat för tidigt och så somnar man om, gång på gång. Men jag kom upp, och kom iväg.
     
    Eftersom att jag slog på en tappsko på Aleccis igår så tog vi bara en kortare joggingtur i byn på ca 40 minuter för att checka av att hon var ren och så. Jag ropar inte hej över min insats (haha) förrän tidigast dagen efter så man vet om det är okej. Men när jag slår på skor (jaja, har ju bara hänt en gång innan utöver min "träningssko", men ändå) så är jag noga med att se så sömmen absolut inte går för långt in, hellre i så fall att jag styr sömmen ytterligare lite till utåt för att vara helt säker. Men återigen, men kan ju aldrig veta helt säkert och därför brukar jag avvakta till ett ridpass senare för att känna så det är okej. Hon var som vanligt, ren och pigg, och tittig och... jobbig som fan i galoppen. Precis som vanligt, med andra ord. Traven var helt okej faktiskt, och jag har lätt för att vara glad för det lilla så jag klagar inte.
     
    Efteråt stoppade jag som jag nämnde in min gamla Pärlahäst i transporten och så åkte vi iväg. Hon skötte sig som vanligt bra, och jag kunde koncentrera mig på att rida L. Även där är det framsteg minsann! Hon bjöd bara på två sparkar totalt och det är verkligen förbättring! Ingen rodeo, med andra ord. Sen tog jag lite galopp på en volt med Pärlis och vad stor hon kändes då, haha! Hon brukar ju kännas liten i vanliga fall så det var verkligen en kontrast.
     
    Hela dagen känns så mycket roligare och bättre tack vare det våriga vädret vi haft idag. Det luktar vår, det ser ut som vår och solen skiner. Jag älskar våren.
     
    Sommarpäls är fina grejer.

    Juckskritt vs inte juckskritt

    Se och lär. Denna film är väldigt tydlig. Kolla hur handen rör sig och vad hästen tycker om det i juckskrittandet, och vilken skillnad det blir när hon slutar jucka. Ja, jag är allergisk mot allt vad juckskritt heter.
     

    P&J om en och en halv vecka

    Jag ljög visst i gårdagens tävlingsinlägg, för igår kväll fick jag veta att Sävsjö anordnar en pay & jump redan nästa helg, på lördag närmare bestämt. Så roligt! Jag ska försöka åka dit med Aleccis har jag tänkt. Den gånger gå inomhus, och även om jag hade tänkt att hon inte skulle gå mer starter inomhus så tycker jag att hon känns så pass bra nu att vi ändå ger det ett försök. Vi går ju miste om mycket om vi inte kan hoppa banor inomhus, så vi får helt enkelt ta och lära oss. Och för att vi ska kunna lära oss måste vi utsätta oss för det och träna på det. Men det blir roligt att komma ut igen och jag ser fram emot att träffa tjejerna där borta!
     
     

    Man lär sig något nytt varje dag


    Mer tydlig bild än såhär hittade jag inte bland de jag har på datorn så även om den kanske inte är optimal så fck den duga.
     
    Jag har fått lära mig ännu mer de senaste dagarna och tänkte helt enkelt dela med mig. (Inte för att jag är tillräckligt kunnig, utan som en påminnelse samt ett "förslag" angående huruvida jag har fattat rätt eller inte.)
     
    Röda pilar: Genom att sitta i bakvikt (nedtrampade hälar ingår) pressar man fram hästen så den blir väldigt framtung.
     
    Gul pil: För att balansera upp den väldigt framtunga kroppen måste hästen ta upp sitt huvud och sin hals.
     
    Blåa ringar: citat: "Nedtrampade hälar säger åt hästen att låsa sina haser och därmed höfter och all swung går förlorad". Tydligare än så går det inte att beskriva.
     
    Återigen, hästen gör som ryttaren gör. Det är så himla tydligt! Varför har aldrig någon någonsin lärt mig allt detta och alla samband?!

    Då kör vi

    Uppstigning i ottan, ridning av Aleccis innan jag packar in min gula vän för en resa söderut. Efteråt väntar kvällsjobb - ÄNTLIGEN! Var länge sedan nu, så det ska bli kul! Som vanligt kommer jag i otakt när dagarna går i full rulle. Förresten, på tal om att komma i otakt och då även missa saker. Imorgon är det mellofinal och eftersom jag har följt det så hade jag ju tänkt att även se finalen. Men så hade jag glömt bort att jag jobbar delad tur på lördag och missar alltså hela kalaset. Haha, skit också, men ärligt talat är ju inte melodifestivalen riktigt sååå viktig, höhö. 
     

    Pysselhäst

    Jag tycker att man ofta hör om att just importerade hästar kan vara lite oroliga på marken och inte alltid uppfostrade och sådär. Men Aleccis är en riktig klippa vad gäller precis allt och i all hantering. Hon är så smidig och väluppfostrad, mysig, trevlig och gillar att bli ompysslad. Men detta med att vara väluppfostrad är inget jag kan ta åt mig äran för, då hon var det innan jag köpte henne. Visst, hon reagerade på häftiga rörelser och kan ibland ta avstånd om man råkar dunka i väggen. Ja, antagligen handlar det om hård uppfostran från början, och det är väl inte så himla roligt. Positivt är dock att hon inte verkar ha blivit nedbruten totalt i psyket i alla fall utan att hon har förtroende för människor. Det är väl någon speciell blandning de kör med, antar jag. Snabbt ska det gå och effektivt ska det vara. Djuren måste vara smidiga att ha att göra med och en lätthanterad häst är alltid lättare att sälja - också rent antagande. Aleccis är som bekant en importerad häst och hon härstammar från Belgien.
     
    Men återigen är hon supermysig att ha att göra med och som jag tidigare nämnt verkligen älskar hon när man borstar henne (gärna med piggborsten) runt och på öronen och högst upp på huvudet. Kli på pannan är fint det också.
     
    Hon är däremot lättstressad och hon plockar gärna med saker. Finns det inte saker att plocka med så kan hon bita i inredningen. Detta är något som har minskat jättemycket sedan hon kom ut och blev utehäst. Alltså hennes beteende i början är väldigt annorlunda mot hur hon är idag.
     
    Idag stod vi som vanligt när jag borstade henne. Hon sänker huvudet, för pannan mot mitt bröst och så vill hon bli borstad på huvet. Till och med jag som inte är någon stå-och-borsta-och-pyssla-hur-länge-som-helst-människa tycker det är hur mysigt som helst att stå där och klappa, klia och dra pannborsten i pälsen. Alltså, den hästen!
     
    Men när vi stod där idag så kom hennes pysselmun fram igen. Jag hade headsetet i öronen, med sladden innanför jackan men mobilen i framfickan så det var en bit kabel som var utanför. Rätt som det var så var det något som "drog" mig framåt. När jag tittade ner så hade Aleccis hela kabelbiten i munnen! Så stod hon där. Hon tuggade inte eller något sådant, hon hade bara tagit in den i munnen. Sötis!
     

    Två ridturer och en tappsko senare...

    Jag började rida Pärla idag. Den mest dressyriga sadeln jag äger och så en jävla massa "paddning"! Oj va jag paddade, haha, var helt slut i rumpa och mage efter halva turen. Pärla var så himla fin! Alltså, känslan när man bara för bak ena skänkeln och knappt snuddar och hästen mjukt går över i bärig galopp. Livskvalité! Hon dansade även fram i skänkelvikningar och det var inte mycket att klaga på under dagens tur i skogen och byn. 1 timme och 15 minuters dressyr, det gjorde gott förr oss båda! Kul när man känner hur hon har jobbat på och är rejält svettig efteråt. #Lovemyhorse.
     
    Aleccis stod på tur efteråt och målet för idag var att jag skulle vara glad och lugn och att Aleccis skulle länga ut halsen. Så vi red ner till byn, via skogen, in på LP och rullade på en volt i först trav och därefter lite galopp. Jag fokuserade på att padda allt vad jag orkade och rida lätt långsamt och lugnt. Det gick som jag ville och hon gick snart med nosen nästan nere i marken och travade långsamt, långsamt. Det var svårare att få henne lika lugn i galoppen så där fick jag nöja mig med lite mer tempo och inte riktigt lika lång hals, men det gick ändå bättre än jag trodde. Rätt som det var så låg det en sko i spåret på volten... Suck. Bara att avsluta (vi var så gott som klara), ta med skon, skritta hem och slå på den igen. Det var skönt att jag tog tag i det direkt, så inte hoven slits så mycket. Jag hörde av mig till hovis igår, så den ska ändå bara sitta tills vidare. Vi var bara ute 50 minuter, men det var helt okej minuter faktiskt.
     

    Hammare, någon?

    Jag har börjat försöka spika lite tävlingsstarter, eller spika och spika. Det beror på så mycket annat, men lite planering och delmål skadar ju aldrig!
     
    I mars är det ingenting, men i april sedan tar vi oss förhoppningsvis ut på möjligtvis så mycket som eventuellt fyra ställen, men troligtvis skippar vi BRS. Det återstår att se. Mitt mål jag satte upp var ju att vi skulle känna oss mer "klara" tills den helgen - klara med allt utbrytartrams - men då känns det bättre att fortsätta med några P&Jer istället och börja med att starta första lokala i Lenhovda två veckor senare.

    5 P&J VRF
    12 P&J SBHS
    (13 lokal Bratteborg)
    26 lokal Lenhovda
     
    Eftersom det är en månad kvar så är jag väldigt öppen vad gäller höjder. Det beror även på om det blir inomhus eller utomhus och hur vår form är då. Men det blir med största sannolikhet inte lägre än 90, det ska inte vara några problem! Det som är så bra med Lenhovda sedan är att de har två 100-klasser så vi kan börja lågt och snällt (och ganska nära). Lenhovda är ju en av mina favoritklubbar, så årets första lokala ser jag verkligen fram emot!
     
    Träffas vi där ute någonstans?
     

    Helgens språng från instagram


    Längre klipp kommer så småningom.

    Äntligen Pärla!

    Efter att ha lånat ut Pärla till olika ryttare hela denna veckan hittills, så längtar jag verkligen till att sitta upp i sadeln på henne och framför allt känna igenom henne. PÄRLIS<3 Jag känner att jag har saknat henne, trots att jag har kramat om henne dagligen och umgåtts med henne (om än bredvid). Så det ser jag fram emot.
     
    Tur jag aldrig publicerar samma bilder om och om och om igen... *favoritbilder*
     
    Aleccis ska givetvis också ridas, men henne saknar jag inte mer än vanligt, höhö.
     
    Före dagens ridturer blir det ärenden som står på schemat. Lite surt tycker jag allt det är att inte kunna rida först och göra ärenden sen, men ibland kan man inte styra vilka tider man ska anpassa sig efter.
     
    Och efter närmare en vecka med massa annat så ska jag sedan boka in en kväll som bara ska bestå av kvalitetstid med min gubbe. Det kan vi behöva!
     
    25 juli 2012. Jag kan inte förstå hur det redan kan vara så länge sedan?

    Godis är gott

    Dagen börjar lida mot sitt slut (förresten har det även varit min systers födelsedag idag, så grattis till henne!) och jag borde ha intagit sängläge för några timmar sedan. Men istället har jag skjutit upp alla grejer jag hade tänkt att göra väldigt mycket tidigare, så inte lär väl jag sova innan 01 idag igen... Jag hatar hur dålig pli jag har på mig själv.
     
    Jag har även stora problem med godis och andra sötsaker... Har den senaste tiden ätit minst en Tutti Frutti godispåse varje dag, japp varje dag, och oftast mer än så. Jag har inte kunnat stå emot. Men sen kom jag på en sak; diabetes. Jag vill verkligen inte ha diabetes (har det i släkten på flera håll (åldersdiabetesen) och är rädd för att få det, även om det kan dröja 50 år tills dess), men som jag lever nu finns det ju alla möjligheter i världen att dra på sig sådant betydligt tidigare. Det blev en motivationskick och utan att jag vetat ordet av har jag nu inte ätit eller ens varit sugen på godis på flera dagar. Hur fungerar hjärnan egentligen? Det har inte ens varit jobbigt att motstå och i affären stannade jag inte ens och tittade på den avdelningen - och senast det hände var väl innan jag föddes.
     
    Nu ska jag hålla mig från skit ett tag för att få kroppen på bättre "tankar". Just det ja, förutom semla och skräpmat igår, men det var ju fettisdagen och det är framför allt just rent godis jag haft (har) problem med, så det räknas inte. Japp, den inställningen, haha. Farligt! Men när man klarar ett par dagar så känns det så onödigt att förstöra och då försvinner suget förvånansvärt fort. Eller, ärligt talat så är det faktiskt att vara upptagen och tänka på annat som hjälper.
     

    Back in business

    Aleccis och jag har idag tagit oss in och hoppat. Bara småhinder på typ knähöjd, men det räcker gott och väl. Snacka om taggad häst! Men det gick ändå rätt bra och för det mesta rätt antal språng och sådär. Så jag är nöjd! Det hade inte g
    jort något om hon kommer tillbaka snabbare och inte går emot. Men hon bjuder och hon hoppar. Hon känns precis som innan vi halkade ner i bryta-ut-till-vänster-träsket. Men gissa om man vill ut just nu, ut och hoppa utomhus. Hon är ju trots allt en utomhushäst. #längtar
     
    Pärla fick en lektion med Ida på ryggen framåt kvällen. Det var jättekul och det är roligt när man ser förändringar = förbättringar!
     
    Så ja, idag är allt med hästarna tiptop!
     

    Ida och Pärl.

    No words needed

    Egentligen är jag inte så mycket för att förmänskliga vilda djur (nej, jag syftar inte på något säkerhetstänk för människorna utan för risken att djuren fråntas mycket som krävs för att de ska klara ett liv i det vilda). Men kolla på detta!
     

    Låång dag

    Det är nästan så jag imponerade på mig själv när jag lyckades stå 05.58 utanför och vänta på Jennie som kom två minuter senare. Efter en tankning var vi på väg ner mot Kalmar! Inte nog med det så lyckades jag även hålla mig från att gasa och så låg vi och bara fesåkte som de flesta andra och rullade på i 90. Tiden hade vi ju på vår sida, och dessutom massor att prata om! Väl i Kalmar intog vi frukost och sedan var det dags för Jennies intervju och gissa vad jag gjorde! Jag la mig i baksätet och sov i två timmar. Inte helt fel, trots lite smålivad parkering och dagsljus, samt kallt blev det om fötterna. Men det gick ju riktigt bra.
     
    Vidare till Biltema, och sen en paj på Max. Alltså, vi är ju inte de mest mogna  varelserna som har vandrat i några skor, så vi tänkte vi skulle sjunga vår beställning, typ. Det gick inte så bra utan vi skrattade mest och hon som skulle ta emot beställningen hörde/fattade inte. Men det var askul! Vi har länge velat göra något sånt, så varför inte i Max-luckan? (Filmade såklart vårt hittepå, haha.) Pajen var god i alla fall.
     
    Sedan drog vi över till ÖLAND! Gick på stan i Borgholm och såg världens finaste, mysigaste affär! Aldrig varit inne i något liknande - man ville ju inte gå därifrån! Underbara ställe! Men köpte aldrig något då jag inte hittade något, vilket var lite synd. Fick ändå med mig lite andra grejer från andra affärer som vi också gick i. Det var lite mer liv just i Borgholm än vad jag trodde (snacka om lågsäsong just nu), men resten av Öland var ganska dött. På hemvägen tog vi en snokarunda för att kolla in ett ställe som är till salu, och vad fint det är alltså! Massa små mysiga minigårdar precis efter varandra och ja, helt fantastisk natur. Dessutom var vädret med oss och det gjorde det inte direkt sämre.
     
    Tillbaka på fastlandet och återigen på Max. Middag denna gång. Efter diverse snack så kommer ett sådant där påstående/fråga som, eh, ja det kommer ut fel kan man säga. Jennie: "Jag gillar egentligen inte JRT". Jag: "Va, inte ens andras?" HAHAHAHAAH. Sen gick ju det att vinkla till det mesta, men roligast var barn. Tänk om man sa så om barn HAHA! "Jag gillar egentligen inte barn" "Va, inte ens andras?" HAHAHAHA! Ja, det kom ut lite fel, kan man säga, haha. Det var nog dagens faktiskt, bland hundra andra liknande dialoger.
     
    Sedan raggade vi fatt på Hööks och kom då till ett köpcenter som var... annorlunda. Man kunde inte gå igenom det som man "brukar" utan man fick gå runt och snart hade jag inte en susning i vilket väderstreck jag parkerat bilen..? Haha, sämst lokalsinne, jajamän!
     
    Inne på Hööks sedan så fick jag med mig en kasse hem, innehållandes en pryl som gick lös på hela 7 kronor! Inte illa pinkat! Egentligen skulle den ha kostat 37 (vilket inte det heller hade varit något att lipa över), men så hade jag ett rabattkort så ja, sju riksdaler som sagt.
     

     
    Det var så att jag kollade lite halvhjärtat på sadelgjordar så jag behöver en ny 110-gjord. Den förra gav upp för lite sedan efter väl skött tjänst under några år. Men jag tycker att det de har är antingen ren skit eller också svindyrt som jag tycker om alla hästprylar (och kläder, och inredning och... allt). Så jag traskade vidare. Sedan fann jag minn uppenbarelse; Halva reapriset hyllan! Där hängde det sadelgjordar men i fel storlekt. Men sen såg jag den, en ljusrosa, tyggjord i 110. Jag må hata rosa, och tyggjordar, men för den summan så skiter jag blankt i det och numera går det alltså att använda de sadlar som behöver 110-gjord. Bästa köpet idag, måste jag säga! (Även om den inte är provad än. Måtte den passa! Är ju ingen resår alls, vilket inte är illa, men frågan är om den räcker runt de tjocka magarna. Det löser sig!)
     
     
    Sedan var vi ganska nöjda och klockan hade passerat 17 så vi styrde hemåt. In på ett fik och så lite fika på det (fettisdagen ju! Semla<3). Därefter in i Maxi och snurra och sedan hem efter 19-tiden. Pussa lite på gubben och därefter ut i stallet. När klockan var en bit över 21 fick jag faktiskt ge mig... Ingen ridning. Hon ska ju ändå ridas 06 imorgon och då känns det dumt att rida så tätt inpå varandra. Hade det krisat så hon skulle ha vilodag imorgon så skulle jag ha ridit även om klockan var mycket, men nu var det ju inte så.
     
    Lång dag, med andra ord. Men precis lika rolig som jag förväntade mig.

    Gårdagens hästtid

    Red Aleccis först och vi red bara i byn då tiden började bli knapp. Jag ville få henne mer avslappnad så jag fokuserade verkligen fullt ut på att padda och låta henne få längre tygel (utan att öka, öka, öka och ökaaa). I början var hon jobbig. Vi höll på att ramla ner för ett "stup"(!) för hon skulle vända och så höll vi på att tappa balansen då hon vände åt "fel håll" dvs mot diket = rejäl brant, men hon lyckades håll oss på vägen även om det var precis! Sen vände hon och hade sig några gånger till och när jag svängde höger i en korsning så tog hon en snäv vänstersväng istället. Logiskt, hästen, väldigt logiskt. Men sen kom jag alltså in i lite bättre ridning och traven var okej till och från och som vanligt är det bara att vara glad för det lilla.
     
    Därefter packade jag in min älskade gula vän och så begav vi oss av igen för samma äventyr som i helgen. Jag må häva beröm över henne men den är hon verkligen värd. Hon är SÅ fantastisk! Helt underbar på alla sätt och vis. Bästa<3

    Kalmar

    06.00 går bilen söderut då jag och Jennie ska åka på roadtrip! Jag är så taggad och vi har alltid skitkul när vi håller igång, och det kommer inte bli sämre idag. (Med våra lokalsinnen lär det även bli rätt spännande, haha.)
     
    Troligtvis lär jag inte vara hemma förrän ganska sent, men jag har planerat att rida Aleccis ändå. Finns nämligen ingen anledning att inte rida henne, så det är bara att ge sig ut. Pärla blir riden av medryttaren idag, så det är i alla fall skönt att bara behöva tänka på att motionera en häst.

    Haha, såhär åkte vi till exempel rätt långt på grusvägar (och i stan) - stackars Jennies ben! Framför allt då hon kom emot och brände sig rejält på avgasröret en gång. Älskade, kära mopeden. Önskar jag kunde stjäla tillbaka den om jag bara visste vart den tog vägen...
     

    RIP OPALINE

    Jag vill tilldela ett litet enkelt inlägg till en ponny jag har haft en konstig relation med. Ägaren och jag har skrivit en del och våra hästar har varit som identiska. Tjejen har jobbat och slitit med sin ponny i ur och skur, och jag har hela tiden stöttat henne så gott jag har kunnat. Vi har beskrivit hur våra hästar är, funderat och frågat varandra, och vi märkte alltså väldigt snart att de var jättelika både i sättet och att rida. Vi har även försökt komma med tips om något har fungerat för den ena osv. Det var som att jag kände den här ponnyn, trots att jag aldrig träffade henne fysiskt.
     
    Fina, vackra Opaline - en av mina favoritponnysar i internetvärlden. Hon gick nyligen bort och det kom som en blixt från klarblå himmel. Alva var inte hemma, och kunde inte säga farväl och tacka sin ponny. Jag lider så otroligt mycket med henne, och jag önskar verkligen att hela den här mardrömmen aldrig inträffade.
     
    Så jag vill bara ha det sagt. Jag tänker på dig, Alva och jag önskar av hela mitt hjärta att Opaline får vila i frid. <3 Det blev hennes tur alldeles för tidigt.
     
     
     

    Hur vet man att man tränar rätt?

    Säg att man tränar och siktar mot ett mål man satt upp. Säg även att resultaten är sådär. Vad gör man? Troligtvis tränar man mer, tränar hårdare. Men om det är själva träningen det är fel på - då kommer ju resultaten ändå aldrig att vinklas till det bättre. Då hjälper det inte hur mycket man än tränar, siktar och sliter - resultaten kommer med största sannolikhet bli detsamma.
     
    Jag började inte tävla förrän jag var sexton år och jag förstod aldrig riktigt sambandet med att träna och få bättre resultat för vi höll oss ändå på en så pass låg nivå att det gjorde varken till eller från när vi hoppade. Vi hoppade för att hålla igång; inte för att egentligen bli bättre. Jag har alltid velat bli bättre, men det syntes ingen direkt skillnad att jag på så vis inte såg något samband. Inte förrän jag började tvivla och det gick sämre, sämre och sämre. Då såg jag ett tydligt mönster.
     
    När jag sedan var för gammal för att tävla ponny så förstod jag sambandet. Med min förra ponny Mellonie försökte jag på alla sätt och vis bli bättre, och få henne att bli bättre. Vi tog oss krampaktigt lite högre, men ärligt talat så tränade jag fel. Helt fel. Det var samtidigt ett halvhjärtat försök kan man säga, men det var inte för att jag inte ville utan för att jag inte visste bättre. Kunskapsbrist, alltså.
     
    Nu när jag har Aleccis så håller jag återigen, eller fortfarande beroende på hur man ser på det, på att försöka bli bättre. Vi sliter, tränar och kämpar. Men skillnaden är att jag funderar mycket. Jag har generellt svårt att se samband, så vissa saker begriper jag inte förrän långt senare. Men jag försöker läsa mycket, analysera och fundera. Vi blandar alla våra hundratals uteritter som inte ger oss ett skit, med att hoppa det vi kommer åt att hoppa över. En "träning" kan vara att jag ska rama in bättre med skänklarna mot hindren, eller att vi ska träna på att svänga, att jag inte ska tappa bogarna, att vi ska komma rätt eller att jag ska ha bättre kontroll - eller allt på en gång. Det är sådant som hade suttit med mer och bättre daglig grundridning där man kan rida mer "effektivt" så att säga och få ut mer av varje pass.
     
    Jag kan inte påstå att det är exakt rätt väg. Det är mycket som fattas och det träningsupplägg jag har skiljer sig mycket mot mina medtävlandes. Men i år har jag tänkt att lägga upp det annorlunda och hittills har jag även gjort det. Jag aktar mig för att bara "göra som vanligt" för det är inte bra nog. Det är inte där jag vill vara eller dit jag vill komma. Så hur gör jag för att försöka bli bättre, till största delen helt på egen hand? tänker
     
    "Skillnaden som gör skillnaden", det sammanfattar lite vad jag letar efter. Och precis som jag skrev där uppe så försöker jag vara öppen för hur upplägget är. Jag funderar på vad som fattas och jag försöker lägga in det, så gott det går med tanke på plats- och ganska stor hinderbrist. Man får vara öppen för förslag, tror jag. Nalla lite där, snappa upp lite här. Fråga, fundera lite till och sedan hitta en blandning som fungerar.
     
    Min största skillnad i år är att lägga in mer studs/serier/mindre kombinationer och blanda det med att hoppa vanliga, färgglada, rejäla hinder när det finns möjlighet. Framför allt är min tanke att det ska göra gott för självförtroendet men i takt med att det ökar kommer även hennes kropp att stärkas lite mer än om jag inte hade låtit henne hoppa sådant. Jag vill att hon "hoppar" (lyfter på fötterna) två gånger i veckan i stället för en. Hur det blir när tävlingarna drar igång vet jag inte än, men det tar vi när det kommer. Jag provar mig fram, och ser om detta hjälper.
     
    På marken försöker jag verkligen komma bättre överens med henne i form av lydnad. Det är väl egentligen det enda jag aktivt sysslar med för att förbättra resultaten. Bjudningen har hon och likaså kondition. Jag skulle nog säga att det "bara" är de, även om det är väldigt viktiga delar, kanske till och med de viktigaste delarna; lydnad och styrka som fattas. Och det är alltså precis det vi siktar mer på detta år.
     
     

    Äntligen en vecka att längta till!

    Den här veckan är fylld med massa kul! Och det är så skönt med en vecka som jag har sett fram emot och som jag kommer njuta av. Gööööött!
     
    Måndag innebär först träff, för att sedan stressa och hinna rida Aleccis innan Pärla traskar in i släpet och åker ner och gör repris med sitt trygga, underbara jag. Den hästen alltså. Ingen kan någonsin förstå exakt hur jag känner för henne. Hon är min livskamrat, bästa vän, och jag har sagt det förut; hon är som en extramamma <3 *tårblanka ögon* Att jag aldrig kan tänka på henne utan att ta till lipen eller nästan göra det... Den dagen hon trillar av pinnen kommer bli det svåraste jag gjort i mitt liv i alla fall, den saken är i alla fall säker och särskilt eftersom det är jag som kommer tvingas ta det beslutet. Men nu spårade det ut totalt, det skulle ju bli posivit det här!
     
    Tisdag, ooh kära jävla tisdag! LEKA MED JENNIE, WOHO! Vi ska ta en roadtrip ner till en annan stad för lite plikter... Haha, alltså nej, men det luktar jobb kan man säga. En annan bränner väl pengar i väntan på att sällskapet återvänder. Jag tror det dessutom kan finns lite roliga hästaffärer att klämma och känna i. Happyface! Hästarna ska givetvis ridas.
     
    Onsdag, denna dag viger jag till bilen. Det är dagen innan han MÅSTE in på ombesiktning (tur man inte skjuter fram det till sista stund), så handbromsen ska lagas eller förbättras kan man väl säga. Jag som är van vid att inte ha någon handbroms alls tycker det är dölyxigt att den i alla fall tar på ett hjul, höhö. Sen ska även ljusbilden upp en bit på vänstersidan då lyktan mer eller mindre pekar rätt ner i marken och man ser inget så fort det blir mörkt. Och när det har gått igenom så ska vi äntligen stoppa i mitt älskade xenon igen. Det kommer bli så skönt att äntligen kunna se något framför sig igen! Antigen ombesiktar jag bilen här, eller torsdagen. Hästarna motioneras också på något sätt. Hur och när är oklart.
     
    Torsdag, vissa saker kommer man bara inte undan och en sådan sak ska jag utsättas för denna dag. OTÄCKT, men hellre det än cancer (vilket ju kan vara alternativet annars). Inte för att det blir en jättekul dag, men jag kan tänka mig att vi bokar dagen med lite annat efteråt. Även hästtid inplanerat.
     
    Fredag innebär kvällsjobb! Innan dess går hästarna.

    Lördag är det jobb hela dagen som gäller. Hur tusan jag ska hinna åka häst är jag mindre säker på, men en lär jag väl i alla fall hinna och lyckas jag med det får det ändå klassas som godkänt.
     
    Söndag är kalasdags! Min syster är det som ska firas då hon fyller på onsdag. Och så motioneras djuren också, så är dagen fulländad sedan.
     

    Ansvar

    Jag kan inte med ord tala om hur illa jag tycker det är att först acceptera ett stort ansvar och allt det medger, och sedan inte tro att det är viktigt - för det ÄR viktigt. Så sjukt jävla viktigt! Att tro att man bara behöver göra något när det passar sig själv, och tro att det BARA ska medföra massa positivt. Att få den förmånen att göra något så stort och viktigt, men samtidigt inte förstå vikten av det hela. Det är en tung ryggsäck att bära, framför allt om man inte är van sedan tidigare, men hur man än vrider på det så ger det så sjukt mycket positivt i slutänden.
     
    För mig är det som att låna ut mitt hjärta, mina lungor, min hjärna och i stort sett hela min kropp. Jag blir som en känslolös robot där någon annan har någon typ av fjärrkontroll. Det är inget man sedan ska bara kan utnyttja, tro att det är oviktigt. Jag får tamejfan panik här borta! 
     
    Det är jobbigt, tufft och tidskrävande. Det kräver planering, disciplin och intresse. Så enkelt är det bara.
     
    Jag är så jävla arg, besviken och ruttet irriterad. Tänkte bara säga det.
     
    Ni. Vi. Oss.

    Språng i skogen

    Jag tänkte det var dags att låta Aleccis lyfta på fossingarna idag, så det gjorde vi. Efter framskrittning så värmde vi upp lite i trav och galopp. Hon var väldigt pigg och lyssnade inte tillbaka riktigt så väl som jag skulle önska, men jaja, inte så lätt att göra något åt det. Jag hittade en liten björkstam som låg på marken (typ 20-30 cm) så den rullade vi över några gånger bara för skojs skull men sen fick jag en sådan där oansvarig, barnslig idé som jag bara var tvungen att prova! (Hur gammal är jag egentligen, haha.) Vi skulle prova att hoppa stenmur, tänkte jag. Ca 1m långt, men inte alls högt, nästan i jämnhöjd med marken. Satte fart och Aleccis bjöd; men sen var det väl bara det att hon inte riktigt såg det som det hinder jag såg det som, HAHA, för hon klev på stenarna och galopperade bara rakt över utan att bry sig det minsta, hahaha. Så himla skön är hon! Och visst tar hon sig över "stock och sten" minsann, dock vet jag inte om hon är något "fälttävlansämne" direkt. Men jag hade gärna provat att hoppa henne på fälttävlanshinder. Men nästa gång ska vi nog allt ta och styra mot en högre stenmur, höhö.
     
    Vi hoppade sedan hindren på (bredvid) vägen och hon var jättefin, eller så "jättefin" som hon kan vara när hon inte går att bromsa. Det tog dubbelt så långt som vanligt när jag skulle bromsa och vända, men just nu bryr jag mig inte utan det känns underbart att hon tar sikte på hindren och sen kör hon. Inte en endaste liten tendens till att bryta ut eller kasta sig åt sidan. Det börjar kännas betydligt bättre nu, men än "ropar jag inte hej" utan jag avvaktar tills vi har hoppar några gånger till innan jag vågar yttra mig om huruvida hon har släppt den tanken eller inte.
     
    Angående detta med bromsen så är det inget jag skyller på Aleccis. Det är nämligen så att när jag blev avslängd och sparkad/trampad på så tog det ju rätt illa på diverse muskler i min kropp och en av dem som fortfarande inte är återställd är den muskeln man använder när man "vadderar" vänster sittben. Detta gör att jag inte kan komma ner i sadeln som jag vill då det gör oerhört ont och när jag inte kommer ner så kommer det som ett brev på posten att det blir svårt att bromsa. Bromspedalen är ju den jag inte kommer åt när rumpan lättar. Tråkigt nog så kommer hon ju undan lite nu och kan "dra ut" på bromssträckan, men vafan, hellre att vi kommer över hindren känner jag just nu efter de senaste gångernas strul. Bromsen kommer så småningom tillbaka när min kropp är återställd och jag kan använda alla muskler igen.
     
     
    Zoom-zoom.

    En kort filmsnutt ligger ute på instagram; jagheterjessica.

    Hästar jag har haft #4

    När Tiopi åkte hem fick vi låna ytterligare en häst som sällskap, nämlingen shetlandsponnyn Simona. Min syster red henne någon sväng då och då, men de kom inte överens så det hände inte särskilt ofta. Annars gick hon bara och var sällskap.
     
    I juni åkte dem hem till ägaren igen och jag blev hästlös (men tack och lov "bara" över sommaren).
     

    Dåliga respektive bra magmuskler

    Här har vi bra, pedagogiska ritningar - ta en koll på dem. Japp, jag stal dem helt hjärtlöst men klicka på länken sedan på bilderna så de blir i originalstorlek så det går att läsa texterna ordentligt.
     
    image001
     
    image002
     
     

    Traditionsenlig mello-tid

    Jag kände bara för att dela med mig av dessa låtar som gick på andra chansen på mellon ikväll. RIKTIGT bra. Synd bara att Paparizou piskade Outtrigger... Men det kvittar ju, huvudsaken är ju att man fick höra lite bra musik i det där programmet. Och kul att Linus plockade Stenmarck, den rösten den killen har är underbar!
     
    Vissa är ute och super och beter sig som skit, andra är på GHS - men här sitter jag, typ pensionärsvarning, och kollar på Melodifestivalen, haha. (Och gubbarna spelar pangpang-spel(?) eller vad det nu är...) Men är det tradition så är det!
     
     
     

    Hästar jag har haft #3

    Mirja blev kvar hela första "omgången" av två som jag har lånat hem hästar. Men när Dukka lämnades tillbaka fick jag låna den ponny jag först började rida på gården jag lånade hästarna ifrån, nämligen Tiopi. Även hon Welsh Mountain och född 1998, och hon var även diplomsto. Det blev en kortare vända, men dock längre än en vecka, då hon var högdräktig och senare åkte tillbaka för att föla. (Bild 1 med fölmage, bild 2 efter.)
     
     

    Tur man känner sig själv

    Gissa hur glad jag var i eftermiddag att jag pallrade mig upp och red Aleccis innan jag åkte iväg med Pärla? Väldigt mycket! Aleccis och jag gjorde hundra igångsättningar och avbrott mellan skritt och trav, och sen blev det tempoväxlingar. Det ska gå, det tråkiga är bara att behöva börja om igen. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla på, så jag kämpar vidare.
     
    Pärla har inte åkt sedan november (och då bara en halvmil fram och tillbaka till VRFs kringklasser till KM:et), och sedan dess har hon nog inte åkt sedan somras. Hon har ju aldrig åkt bra, utan hon "håller på" där bak. Med vad, vet jag inte men åktekniken är under all kritik och hon verkar ha så dålig balans, alternativt att hon inte "litar" på det här med enaxlat släp och den vippeffekten det kan bli. Hon trampar alltså runt och det slår och rycker inte direkt lite i hela ekipaget. Och detta gör hon även när man "bara" kör vanligt alltså på rak väg och utan att accelerera, bromsa eller växla. Jag hade verkligen velat ha en boggikärra, men smakar det så kostar det. Denna transport har i alla fall en rejäl bom baktill vilket underlättade vid utlastningen. Men man får se det positiva; tur hon är snäll att lasta i alla fall! Hon kliver bara rakt på, och stannar där. Guld värt!
     
    Men det var nästan inte så att jag fick ta med mig min gamla trotjänare hem igen, haha. Pärla är helt underbar, och hade jag kunnat klona henne och ge en Pärla till alla som behöver en trygg, stabil häst så hade jag gjort det. Men den äkta Pärlahästen är och förblir min. Men hon är verkligen toppen! Sköter sig ypperligt; rör sig inte när hon inte ska röra sig, och rör sig när hon ska röra på sig kan man väl säga. Min bästa <3
     

    Paso Fino

    Tänk vad många varianter av ridning det finns, och även andra gångarter hästarna har (vet inte om de finns naturligt eller om människan varit där och varit grym för att tvinga djuren till diverse rörelser). Idag fick jag för första gången se detta; Paso Fino. Tydligen så skär de av en muskel undertill i svansen(?) som gör att svansarna får den, i detta sammanhang, önskvärda J:formen..Jag tycker väl personligen inte att det ser jättebra ut för hästarnas del, men vad vet jag... Tyvärr så var den "bästa" filmen från facebook, så jag fick dela med mig av youtube-filmer istället.
     
     

    Fina lilla ponny

     
    Mellonie, juni 2012

    Konsten att vara lat på ett ganska ambitiöst vis

    Eftersom jag har sämst självdisciplin i Sverige så bestämde jag mig att göra lördagens punkter omvända innan jag ens hann tänka att göra dem i först tänkta "rätt ordning" (och nej, jag fick inte till det bättre formulerat än så). Det är nämligen så att min Pärltant ska agera "ridskolehäst", så hon ska minsann iväg på äventyr! Detta sker vad stabor kallar "lunchtid", och då var min tanke, som jag aldrig ens hann tänka klart, att åka på Aleccis efteråt. Men så är jag ju den lataste av alla latmaskar och risken finns (behöver inte bli så, men som sagt, risken finns och det är för stor risk) att jag inte känner för det, orkar, har lust eller så kanske det är dåligt väder, jag kanske är kall eller hungrig eller allt på en gång - bortförklaringarna är många... Så för att helt enkelt inte banga ur så blir det till att gå upp tidigt och åka på Aleccis innan Pärla ska iväg. På så vis kan jag "skita i" att rida Aleccis efteråt, men så är det redan gjort ändå.
     
    Det är ofta så jag gör för att "slippa" (haha, jag ÄR lat!) göra saker och ting (typ rida om jag inte har lust egentligen). Ja, alltså, det som fungerar för mig är att gå upp skittidigt, även om det också är jobbigt, för att rida innan och då har jag helt plötsligt hela dagen fri till att inte göra någonting (helst, kan ju vara annat planerat också) och så är hästarna ändå motionerade. Som t ex i onsdags; upp 05 för att återgå till sängen 09 och sova lite till. Fast sen skulle ju Pärla ut på tur runt 16.
     
    Det märks att klockan är mycket, för nu ordbajsar fingrarna igen, haha. Men poängen är att det fungerar verkligen för mig att göra på så vis. Så gjorde jag ju förra vintern (6 veckor) när det var Miroi-träffar; uppstigning 04.30-05.00 mån, tis, tors och fre och så rida två av tre hästar innan Miroi som började 09, och så snabbdusch innan dess. För att sedan få eftermiddagen (efter 15) fri. Så man kan väl säga att man lathet gör mig jävligt ambitiös emellanåt!
     

    RSS 2.0