• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Nejmentjena, äre vinter?

    Dagens hästtid i mobilbilder:
     
    Hästarna var levande snö- och isskulpturer/statyer idag. Och det var mindre smidigt att försöka fota djuren när man håller i morotsbitar och de är riktigt sugna på just dem.
     
    Först ut var Pärla. Barbackatur i skogen, bort till Hedbrants, över stora vägen, bredvid stora vägen (där Pärlis taggade till som tusan och minsann inte kunde skritta. Jag fick sitta och småhålla henne, men ändå var det trav som gällde, haha), vidare förbi brattagården, lite på asfalten, över stora vägen igen, genom byn och hemåt. SVINIGT VIDRIGT JÄTTESKITKALLT, nästan döende kallt. Och blött. Nej, det är inte solbränna i nyllet. Det var så det frös i mustaschen och skägget. Oooooh vad kallt det var! Knäna skrek dessutom. Skitvinter. Bjudet lite på bilden yes.
     
    Pärla tål mycket, men hon var också rätt glad åt att vi var på hemväg så småningom. Var ute i över en timme i eländet, och ja, det brukar vara viktigt för mig att rida runt en timme - men idag hade det kunnat kvitta.
     
    Det syns inte hur jävligt vädret var, men det var inte kul. Hårda vindar, enormt mycket snö och man såg typ inte alls långt framför sig. Sjukt, att det kan bli så mörkt och svårt att se "bara" pga massa, massa snöflingor.
     
    Okej, en - EN - sak var lite småkul mitt i eländet, och det var att Pärla fick bläs! Haha, hur sött!
     
     
     
    Gick in och rotade i alla gömmor för att hitta NÅGOT att ha för ansiktet, typ helst någon halsduk eller liknande. Jag hittade ingen. Trodde det var kört tills jag hittade ett gammalt pannband som i alla år varit för stort för mig. Drog även av mig de dyngsura ridbyxorna och drog på mig mina gamla termobyxor istället. Nytt försök! (Och åt helvete med de där glasögonen! De vill jag kasta långt bort!)
     
    Hon imponerar på mig igen! Det är inte många olika väder som rubbar Aleccis minsann! Hon är tuff, och hon bara kör på helt oberoende på väder och vind. Strongt. Under tiden vi var ute så avtog det lite, vilket var väldigt skönt. Vi gjorde inget avancerat, bara kollade så gas, broms och styrning fungerade någorlunda. Det gjorde den, så vi styrde snart kosan hemåt igen och var bara ute i 35-40 min, båda nöjda, glada och kompisar. Bra förutsättningar inför morgondagen!
     
     
    Nöjd pilot som överlevde vinterns värsta ridturer rent vädermässigt hittills. Pannbandet kanade ner lite, men det fungerade faktiskt över förväntan - fränt!

    The Hunger Games, P&J osv

    Blablabla. Jag råkar dela mitt liv med en människa som älskar att kolla på film, och jag... jag gör verkligen inte det. Nyss plågade jag mig igenom en två och en halv timme lång dryg film; The Hunger Games, fast tvåan då. Catching fire eller vad det nu var den hette. Det första jag gör när det är dags för film är att 1. kolla klockan, 2. kolla hur lång filmen är, och 3. räkna ut när den tar slut. På så vis slipper jag gnälla regelbundet och slipper även fråga om den inte är slut snart. Istället kollar jag bara lite snabbt på fånen och räknar ut hur långt det är kvar. Mycket bra för mitt otåliga sinne och mina myror i brallan! Eftersom jag inte är född till något mattegeni så räknade jag dessutom fel idag, och ingen är lyckligare än mig när filmen tog slut tidigare än "beräknat". (y)
     
    Idag ska vi inte göra gatorna osäkra, utan det blir läggdags tidigt då det vankas P&J imorgon. HAPPYFACE! Den startar kl 10, men det är banbygge vid 09. Jag har funderat lite fram och tillbaka, men då det är närmare 50 starter innan vi ens ska starta vår första start så känns det väldigt elakt att låta Aleccis stå länge, länge och blir kall och stel. Istället gör jag nog så att jag åker ut och gör de som ska göras hos hästarna (vatten, mat) och eventuellt börjar jag även göra i ordning henne litegrann. Därefter åker jag väl in och bygger samt går banan, sedan åker jag ut igen och rider in Aleccis. Snacka om att fara omkring, men det blir nog bäst så. Det svåra blir att chansa med tiden... Det är ju trots allt en halvmil drygt att rida in och det tar sin lilla tid. Men det blir nog bra. Är ju inte första gången jag får pussla ihop, chansa och rida in. (Det är sååå träligt att rida in när man vant sig vid att köra, vilket tar typ 5 min, max 7 beroende på hur fin grusävgen är, men vad gör man inte.)
     
    Jag har i alla fall bokat fotograf som ska filma och det är jag alltid lite glad och tacksam för! Man vill ju se hur det ser ut också, och inte bara gå efter känslan.
     

    Tågresa bokad!

    Jag har ju inte nämnt att jag ska åka tåg om en vecka! Det är typ en historisk händelse då det enda transportmedel jag använder nu för tiden är bil. Så det är lite av en sensation! Tror jag kan ha varit i omkring 16-års åldern när jag åkte tåg sist. Det ska bli spännande, hähä. Problemet är bara att det inte är wifi på tåget som går neråt. (Med förutsättning att SJ har förstått, och arbetat därefter, att det faktiskt är vinter nu så jag kommer iväg.)
     
     
    Destinationen är Skånelandet där en av mina absolut bästa vänner bor. Vi har känt varandra sedan vi var omkring nyfyllda tvåsiffrigt. Och vi har gjort väldigt mycket tillsammans. Vi skrattar alltid, busar, får skäll, blir arga när vi pratar om folk som inte fattar vad feminism är och så "motionerar" vi (går på gym) genom att sitta i en bubbelpool i en timme, varvat med lite (med betoning på lite) bastusittning. Det ska bli så roligt att åka ner och få hälsa på! Se hur de bor, hur det ser ut, jobb osv, osv. Åh, det ska verkligen bli så roligt!
     
    Problemet är bara hur det blir med hästarna, men det löser sig nog då det bara är en dag jag behöver hjälp med. Annars är ju hästarna alltid det "stora problemet" när jag ska iväg. Faktiskt inte på grund av skötseln, utan på grund utav att jag får abstinens, mitt kontrolliga jag ballar ur fullständigt, jag saknar dem och jag blir arg/ledsen för att jag inte kan träffa eller ens se dem. Så det är lite av ett krig varje gång jag blir "hästfri" = inte positiv bemärkelse, alltså.
     

    Innehållsförteckning

    Igår kväll satt jag med pappren som skulle gjorts i förrgår (tur man är bra på att ta tag i saker - not. Jag är verkligen alltid ute i sista minuten). Men nu är grovjobbet gjort och idag ska det renskrivas och lämnas in.
     
    Annars så vankas det fortsatt träning med L och därefter ska jag ut och frysa när jag rider mina egna. Dagen innan P&Jn är det, en tror inte jag lägger någon direkt vikt vid det utan det blir väl något halvdant pass som det lätt blir denna årstid och så hoppas vi på det bästa imorgon. Pärla går barbacka då det är enda sättet för mig att motivera mig och verkligen jobba på dressyren.

    Pärla när hon rullade sig i somras. #dontforgettheface

    W-O-R-D

    Shoppat loss

    Jag var faktiskt, tro det eller ej, hos frissan innan. Senast det hände var fredag 13 juli 2012, så det var väl dags kan man säga. Gick in i gallerian efteråt för jag ville köpa hårspännen. Men sen råkade jag hamna i en sådan där fjortisklädaffär (varför finns det bara sådana, förresten? vart är affärerna med normala kläder?). Happ, jag har ju ett fluffigt "transparent" (genomskinligt på svenska) linne som jag trivs bra med, och jag har kollat runt efter fler sådana men inte hittat. Förrän idag! Då var ju hela affären fylld med sådana, så jag köpte tre stycken. Ångrar det redan, men då kändes det ju som en bra idé.
     
    Linne like this.
     
     

    Kallt och blåsigt osv

    Alltså, igen har väl missat att det snöar på tvären och blåser svinigt kallt. Men det hindrar ju inte en annan från att ge sig ut och plågas. Red Pärla i skogen och sen längs byavägarna och en liten skvätt på en äng. Hon var piggelin på ängen, haha. Och sen skulle vi gena över en annan äng och hon satte av precis när jag siktade in mig på ängen. Lydnad är sååå överskattat ;)
     
    Red därefter Aleccis på byavägarna och några volter på en äng. Det gick sådär, men någonstans där i mitten så gick det bättre. Vi galopperade rätt mycket, och gjorde lite försök till halter direkt från galoppen, och så ny fattning när hon stod still.
     
    Var bara ute två kortare turer, Pärla 50 min och Aleccis 45 min.
     
     
    Typ såhär mysigt var det att rida... Anledningen till varför jag håller i hjälmen och har hättan på huvudet borde skvallra om det fantastiska vädret. Bitter? Vadå, jag?! Kan bero på att jag haft bilen en månad, snart ska besiktiga och precis fått en fetingspricka i vindrutan, och givetvis rakt i synfältet. Halleluja.

    Veckans fokus

    Vecka 5 & 6. (Två veckor, eller en och en halv ca, just eftersom det har halkat efter lite nu.)
     
    Halvhalter.
     
    Jag har aldrig ridit med halvhalter - men nu ska det bli ändring på det! Fokus just nu ligger på att rida med halvhalter, men samtidigt ska jag ha med samtliga fokus jag haft hela året; eftergift, räta upp mig och stilla händer samt deras position.
     

    Utvärdering - veckans fokus; stilla händer

    Ja, jag har halkat efter litegrann, men inte glömt bort något - bara inte hunnit.
     
    Denna veckan (drygt) så har jag tänkt på mina händer. Dels att hålla dem stilla, dels att ha dem i rätt position; högre än "bekvämt" och med tummen som högsta punkt. En av dessa grejer har jag tänkt på extra mycket, och den har gett mig en bättre känsla. Detta är att rida med högre händer. Även när vi skrittar på långa tyglar.
     
    Att hålla händerna högre upp innebär att jag måste lyfta mina egna nävar med mina muskler. Genom att ha dem lägre och ha ett stöd i tyglarna så behöver man inte det och då tror jag det är lätt att fastna. Nu när jag lyfter händerna har jag lättare för att vara mjuk (för "mjuk" istället, då jag gärna glappar).
     
    Så detta måste jag säga är det som gjort mest och blivit mest skillnad och det är något jag faktiskt lite undermedvetet redan har fått in. Det är sämre med att ha tummen överst och det där med att ha händerna mer still går bra när jag tänker på det, men jag vet inte hur det är när jag inte tänker på det eftersom jag då inte lägger märke till det.
     
    Låga händer vs högre händer.
     

    Den där livsnjutaren Pärlis

    Jag var rätt trött efter Aleccis hoppass men ville ändå rida Pärlis direkt på morgonen. Det mest motiverande som finns när man egentligen inte orkar, är att planera in en busdag - sagt och gjort! På med fleecetäcke och träns och så var vi iväg.
     
    Barbackabus på en äng, tänkte jag. Vi skrittade ner och bortåt, travade över en stubbåker för att komma in på den ängen jag tänkte vi skulle rida på. Att Pärla var med på noterna, det var en sak som var säker! HAHA, jag sa "JAH!" och klämde om med benen och hade väl egentligen inte räknat med att Pärla skulle ge allt. Hon satte iväg i en jäkla hastighet. Lycka! :'D
     
    MEN, det slutar inte där! För när vi sedan körde några repor fram och tillbaka så bjöd till ordentligt och bockade massor!! Första gången höll jag på att tappa balansen då jag höll ett stadigt tag i manen, ganska långt fram, med lösa tyglar och så när hon drog ner huvudet höll jag på att åka med, haha. Men sen höll jag lite längre ner, satt där jag satt, lösa tyglar och bara lät henne variera full Pärl-speed med att bocka. UNDERBART! Vad jag älskar den hästen! :')
     
    Hon bjuder ju sällan på bus nu för tiden (hon har väl mognat lite haha), så när de väl kommer är det som att vinna högsta vinsten. Det gör mig så jävla glad. Hade jag inte haft öron, så skulle mitt flin vara två varv runt huvudet, och jag skojar inte! Så mycket jag skrattade och log om vartannat idag var länge sedan.
     
    Så vi körde vi explosivitetsträning varvat med intervaller kan man säga. Vi var dock inte ute så länge, bara 35 minuter, men det var det bästa jag gjort med Pärlis på länge <3 Jag kände på Pärla när vi rörde oss hemåt igen, och snacka om att jag blev förvånad när hon bara var lite varm på halsen, och långt innan vi var hemma var hon "normalvarm" igen. Inte en svettdroppe! Det var rätt illa, då körde vi på för lite ;) Jag däremot orkade knappt sitta upprätt när vi skrittade för jag hade träningsvärk i magen och benen.
     
    :')
     
     


    Bra låt!

    Aleccis hoppning

    Det här kommer låta konstigt, men detta var det bästa hoppasset vi har haft hittills i år. Men inte för "utomstående", då det nog inte såg så ut.
     
    Det började med att jag snart kortade upp ett stiglädren ett hål till så de normala hopplädren jag brukar hoppa i, men andra gånger har jag struntat i det. Vad som genast hände var att jag fick bättre position men framför allt balans och allt blev så mycket lättare!
     
    Men Aleccis då? Hon har stannat, stannat, stannat, stannat och stannat. Huuuur mycket som helst. På varje hinder. Vi kom bra, jag hade henne inramad, bra galopp, var noga med blick och mjuka händer. Allt kändes så bra som det kunde bli - men ändå hoppade hon inte. Det är då man tror att hon har ont, och det trodde jag med...
     
    Sen kom jag på mig själv med den där regeln Aleccis har. ALDRIG någonsin, under några som helst omständigheter bromsa in i hindren. Problemet var väl bara det att jag inte bromsade! Men däremot har hon nog blivit lite lydigare, så när jag satt upp blev det väl att jag backade av och genom att backa av kan hon inte gå på framåt, och kan hon inte gå på framåt så hoppar hon inte. Det är liksom med fart och när hon är "på" som hon hoppar. Bara då. De gångerna hon faktiskt har varit lugn så har hon varit "på" i huvudet, men lugn i kroppen = perfect match, men annars blir det oftast "på" i både huvud och kropp, och det blir så komplicerat då hon lätt sticker och det tar lång tid innan det händer något när man ber henne om något.
     
    Men efter att jag släppte på henne lite mer så hoppade hon klockrent! Efter några klockrena språng lät jag henne skritta några minuter, och sedan ville jag hoppa som en bana för att se så att vi kom överens. Men, haha, det gjorde vi såklart inte. För då tappade jag ut henne i en sväng och då tog det stopp igen. Men tack vare det så bytte jag från att smygmota med tygeln, till att göra det med skänkeln och då kände jag äntligen igen min hopphäst igen! :') Vi hoppade "banan" okomplicerat (förutom att hon hoppar jävligt långt ibland och då gör det fort efteråt).
     
    Så när det klickade för mig, så gick det bra sen. Men det är skillnad på "bra" och "bra", just sayin'. Regional 110 är fortfarande överkurs, så att säga.
     
     
    Angående min sits, balans och skänklar. När jag fick bättre position och balans tack vare kortare läder så följde jag med bättre i språnget. Flera gånger kände jag hur skänklarna var perfekta och då kunde jag vara väldigt följsam och ge henne lagom eftergift (dvs relativt lite) men utan att ändra min hands position något nämnvärt och i samma språng kom jag upp efteråt och hittade balansen snabbt och efter bara två språng så hade jag fått tillbaka henne tillräckligt för att tänka vidare. Så det kändes riktigt bra! Nu ska jag bara göra så här VARJE GÅNG också, och det är inte så lätt.
     
    En annan grej med. Det där med linjer är fortfarande svårt. Om hon siktar och går, så är det jättesvårt att få in rätt antal språng. Kommer vi nära första, så går det oftast bättre då hon inte kan skjuta på framåt så mycket. Men jag försöker faktiskt ta en förhållning och sen mjukna - och alltså inte småhålla hela vägen som jag tidigare gärna försökt göra. Det är alltså inte omöjligt, men det krävs mycket för att få till en linje med rätt språng. Det var även uppställt brutna linjer och de satte vi alla gånger utom en som var mitt fel pga dålig ridning mot första (jag lät henne flyta ut i svängen mot första, och då skulle det ha blivit jättesnävt, så jag försökte inte ens sikta mot hinder två). Men jag kände att mina volter har gjort nytta där jag verkligen försöker tänka på att leda ut och fram - och nu gick det att skicka ut handen, ut och framåt, och så såg hon nästa hinder och tog det (på för lite galoppsprång oftast, men ändå!).
     
    Så när jag kom på det (eller vissa delar iaf) som satt i somras, men som då kom automatiskt, behövde jag hitta/hitta igen. Om detta nu vill ligga kvar i mitt bakhuvud till P&Jn på lördag så ska vi nog inte behöva göra illa något eller någon. :)

    Lillördag i ottan

    Nejmen god eftermiddag, eller..? En annan var uppe vid 05 i morse, helt frivilligt, (efter 4 timmars sömn) - det var äckligt tufft att kliva upp idag, men såå värt det då båda hästarna var GULD idag! :D Men det tar jag för sig, för annars skulle det bli en kilometer långt inlägg. Men jag är nöjd med dagen hittills; som sagt uppstigning 05, lämnade lägenheten 06, inne igen 10.40. Helt okej! :))
     
    Nu väntar dock sängen igen, och därefter ska jag efter en dusch bege mig neråt staden för att handla massa. Först och främst, det allra viktigaste, en säck Krafft Grund i Lantmännen, Granngården menar jag, därefter tänddelar, vindrutetorkare, toningsfilm och rensning till tanken i Biltema (möjligtvis det sistnämnda på Karlsson, de har bra sådan skit där!) och sen lite hederlig mat. Vi har ju inte varit så mycket hemma på det sista, så då har vi ätit ute och sen har jag faktiskt inte hunnit fylla på då jag har haft fullt upp (proritering, höhö). Så det ska göras, och det blir väldigt skönt att leka stadsbo lite och gå i affärer (sa ju granngården, biltema och maxi - typ jättestadsboigt jajamän).
     
    Sen väntar ett tufft pappersjobb som har blivit eftersläntrande i ett par månader och det ska in innan månaden är slut så det är bara att ta tag i det. Skriva, räkna och greja, och hoppas det blir rätt. Vissa saker är så svåra att räkna ut i efterhand, men det flyter nog på så fort jag satt igång med det bara.
     
    Men först, vila en stund (och det har jag saknat!).

    Theresia som fotat. :)

    Ryggar

     
    Jag är väldigt mån om att hästarna ska rygga enkelt. Jag brukar ta bak skänklarna lite, och lägga energin bakåt och förstärka genom att lätta lite genom att luta mig lätt framåt. Här om veckan skulle jag prova om det gick att rygga även utan skänklarna, så dem la ju upp framtill. Det var inga problem!

    Aleccis man

    Jag förstår att folk har åsikter - checka bara in detta! Pärla, fjord som "bör" (enligt rasstandarden och blablabla) ha ståndman har inte det. Medan Aleccis, som är tävlingshäst, och inte "bör" ha det, har det. Men bara halva manen (vilket inte direkt gör det bättre).
     
    Alltså, jag sa ju att när jag skulle slita av lite man på Aleccis sist så ville jag ta i lite extra. Bara det att det blev för kort och nu står den alltså upp längst ner, men ligger där fram. Dessutom verkar växten stå still över vintern för det händer ingenting! Jag bara väntar ju på att det ska växa ut så att det lägger sig igen. Det som är allra snyggast på Aleccis är när hon har kort man, men inte så kort att den står, och så ligger den huller om buller, eller alltså lite framåt, mitt över halsen. Svårt att förklara, men nu ser det inte så vackert ut. I och för sig är jag den sista i världshistorien som bryr mig om ifall något är "vackert" (definieringsfråga) eller inte.

    Väx då manen, väx!
     

    Mystur

    Gårdagens motionering blev rätt lugn, men de fick i alla fall komma ut - och ni vet vad det heter; den bästa motionen är den som blir av. Så man ska inte stirra sig blind på hur, utan att. Inte varje dag givetvis, inte om man vill bli bättre, men dagar som igår går jag efter det.
     
    Barbacka i snövindarna. För det var jävlar vad det blåste! Skitkallt och så snö som kom från alla håll. Men med rejält med kläder så var det bara händerna som blev kalla efter en sisådär 50 min, det var nämligen bara de sista minuterna jag var tvungen att ha vantarna på mig och vi var ute i 55 minuter.
     
    Pärla var så glad. Hon fick ju ha täten, men samtidigt ha med sig Aleccis som sällskap så hon var verkligen nöjd. Aleccis var rätt snäll hon också. Men när vi galopperar räcker det med att hon travar och ibland hamnar hon på efterkälken, och det är lite störande. Hästen kan ju trava bra mycket fortare, men hon tog det piano kan man säga. När vi skrittade av tog hon för sig och hamnade för långt fram istället. Men det var inga som helst problem och båda är verkligen jättetrevliga och man kan göra vad man vill med dem, så det var smidigt att ta lösa motionen på detta vis.
     

    Träningsupplägg

    Jag tränade ju regelbundet i ett par månader i höstas för Lasse. För rutinerade ekipage, eller i alla fall de som tränar för tränare regelbundet och har gjort det i större delen av sin ryttartid, så passar nog upplägget bra. Träningarna skulle jag säga ser ut som så att det är övningar på övningar som med tiden byggs ihop och till slut blir en bana. Lite liknande upplägg varje gång. De som är bra mycket mer sammansvetsade som ekipage är där för att träna finlir, bli stadigt bättre för varje gång och ja, helt enkelt ständigt finslipa detaljerna - då grundridningen och det grova sitter sedan länge.
     
    Men när jag ska hoppa så behöver jag mängdträna. Övningen de andra gör först en gång för att "känna på" för att nästa gång sätta fläckfritt och därefter bygga vidare på samma sätt, är för oss ett test om vi ens klarar oss igenom övningen. Vi kan gå från att inte ta oss igenom till att i alla fall ta oss igenom på de två-tre försök vi får på oss.
     
    Det upplägget passar oss inte här och nu. Nu är vi så långt bak så vi måste ha mer grunder och massa mängdträning och lydnadsträning. Hoppa, hoppa, hoppa. Nöta mycket för att känna skillnad, utveckla och hitta en permanent lösning som fungerar och därefter bygga vidare på.
     
    Jag tränar gärna för Lasse, så det är absolut inte det, men jag vill repetera övningarna mer (och i nuläget är flera övningar generellt för svåra för oss (fast det har ju givetvis att göra med gruppen). Men det känns väldigt oekonomiskt att mängdträna och göra samma saker om och om igen för en tränare. Men det är ju det som krävs. Jag vet bara inte om det finns någon tränare där ute som kan lägga sig på den nivån och låta oss nöta, med stöd och tips utifrån.

    Full fart...

    Två flugor i en smäll

    Det kommer bara finnas några få timmars ledigt mitt på dagen idag som jag kan lägga på hästarna. Jag har funderat fram och tillbaka några gånger, men har kommit fram till hur jag ska göra för att hinna med dem båda utan att stressa. Jag rider helt enkelt Pärlis och har Aleccis som handhäst - på så vis kan de båda få komma ut och så är det nog skönt för Aleccis att slippa mig där uppe men ändå röra på sig efter gårdagens flera timmars ridning.
     

    Korv med bröd, och begagnad tårta

    Mellan fyra och fem timmars sömn två dagar på raken är ingen höjdare för någon som behöver sova minst det dubbla. Men det har jag gjort nu, och jag är döende. Höll mig knappt vaken under världscupen liksom och bara det säger en hel del. Sen var jag inte den skarpaste kniven i lådan när jag bokade tvättid till klockan 22 idag. Skit också. Jag som behöver sova då jag ska upp tidigt imorgon också. Flyyyyt.
     
    Nu firar vi snart den här söndagskvällen med korv med bröd och så begagnad tårta som måste ätas upp idag. MÅSTE. Det är inte var dag man MÅSTE trycka i sig tårta, utan att man vill/är sugen, men det ska jag roa mig med. Haha, jag är inte direkt känd för att ta hand om min kropp. Ock så tvätten på det. Huvudvärken är redan påtaglig, woho!
     
    Jag har stora problem med min hy, och då framför allt på händerna. Nu är främst tummarna helt fulla med självsprickor och det gör så ont! Jag kan inte ens stänga en sådan där plastklämma man har om påsar utan att det ska smärta och liksom ta emot. Och gissa hur skönt det var att spänna sadelgjorden idag. Jag smörjer och grejar, men det hjälper inte. Skitvinter!
     
    När man har sovit för lite (och ätit skräpmat för många dagar på raken, igen) så är livet lite jobbigare än vanligt, hähä. Nejdå, nu grämer jag mig bara över tvättiden, resten överlever jag. Nog.
     

    Dagens äventyr i ett ord: livsfarligt

    Nej, det fungerade inte alls idag. Jag har kört fast lite, skulle jag säga. Hinner inte tillbaka och Aleccis rusar, eller nej, hon fullkomligt sticker efter hindren. Det blir till att avanmäla oss från februaritävlingarna för vi är INTE redo för några regionala 110-hoppningar än på ett tag. Det är knappt så jag vågar ställa upp i P&Jn om hon ska vara i det här tillståndet. Men jag är som jag nämnt tidigare, en obotlig optimist så vi kör på.
     
    Förresten så har Aleccis för första gången sparkat bakut med mig på ryggen idag. Gjorde ett galoppombyte och där åkte röven i vädret, haha. Sen gick det alltså inte så bra. Eller alltså, det gick när det var ca 70 cm högt. Men det var varken snyggt eller trevligt. Men det gick. Ungefär där ligger nivån. Sen var jag väääldigt nära på att ramla av idag. Sjukt nära. Tack vare att jag råkade hålla kvar i tygeln så Aleccis vred på hals och huvud kunde jag krama mig fast på sidan och sedan kravla mig upp igen. Men njae, ingen bra dag. Nyttigt dock, men det krävs så mycket mer. Aja, Aleccis är väldigt trevlig och följer mig som en hund i alla fall och ibland får man vara glad för det lilla :)
     
    Körde Pärla efteråt, och det var kallt! Hon travade på så bra, men vi tog bara ett varv runt dahlsedarundan.
     
    Om vi går tillbaka till Aleccis så ska jag försöka tänka på att börja om lite igen. I alla fall så länge det är inomhus. Sedan räknar jag med att få tillbaka henne där hon var innan och sedan utveckla det vidare därifrån. Jag hoppas att klubben i grannkommunen har sina P&Js regelbundet en gång i månaden för de är perfekta att åka och starta. De är så trevliga där, inga skumma blickar, ingen direkt prestige, go stämning osv. Väldigt bra ställe att träningstävla på, helt klart! Men att det ska vara så svårt att få henne att lyssna! Men jag skyller inte på henne, för jag är alldeles för passiv och liksom vänta på att hon ska ta initiativet vilket är helfel! Då drar hon iväg och så blir det inget bra. Jag längtar verkligen till det tinar och torkar upp och blir utomhussäsong! :)
     

    Världscupen i Zürich

    Jag har precis kollat på världscupen i Zürich och det var ett ekipage jag inte kunde låta bli att hålla en extra tumme för. Det handlar om en tjej och en valack från Schweiz som jag aldrig tidigare hört talas om eller sett; Jane Richard Philips och Pablo de Virton. Anledningen till varför jag hejade lite extra på dem var att det såg ut som mig och Aleccis när de red, haha. Absolut inget illa ment från min sida, utan det var bara det att hästen körde sitt race och Jane fick hålla i sig och styra bäst det gick där uppe. Ett omtramp råkade det bli på muren, men det hindrade dem inte utan trots att det gick fortare och fortare och det inte såg så jättekontrollerat ut alltid så satte de en felfri grundomgång. I omhoppningen såg det trevligare ut då hästen kunde, och fick, gå på lite mer som han ville. Men de var fina att se, för båda verkade vara riktiga fightingspirits! De rev ett hinder omhoppningen och slutade på en 5te placering! Roligt att det gick så pass bra för dem. :)
     
     
    Sedan, på tal om att leta rätt, så måste jag även nämna Roger Yves Bost. Jag la märke till en sak han gör väldigt tydligt, och som jag faktiskt borde försöka ta efter litegrann. Det handlar om att jag har svårt att komma tillbaka efter sprången och då hinner Aleccis pipa iväg för egen maskin. Jag måste bli snabbare när jag rätar upp mig efteråt, och även hitta balansen mycket fortare. Det Roger gör är att tydligt liksom "trycka fram" skänklarna i nedsprånget och då ta mer hjälp av benen att räta upp sig. Det ska jag försöka tänka på, eller framför allt hur jag gör och om jag då kan förbättra min balans och snabbhet genom att balansera bättre i stigbyglarna. Testing, testing!
     
     

    Letar man fel, så hittar man fel

    Det spelar ingen roll om det handlar om hästens kropp, hur någon rider, en produkt, sig själv eller någons personlighet - i allt kan man hitta fel om man letar.
     
    Vi människor är sällan helt och hållet, till absolut hundra procent, "hela". Av egna erfarenheter så är det väldigt sällan jag inte har ont någonstans. Men jag fungerar ändå som jag ska. Sedan har jag andra fysiska defekter (typ kobent), dessutom arbetar jag dagligen på att göra min egen kropp snedare och snedare med felbelastning och lathet. När jag kör bil sitter jag till exempel alltid lutad mot vänster, med högerarmen på antingen mittstödet eller håller i växelspaken. Där har vi ett till fel; att sitta och hålla på växelspaken är inte bara osunt mot bilen man "hämmar" rörelserna som uppstår och sliter därför på lådan när man "håller i" spaken, men armen tar faktiskt också stryk av rörelserna. Men nu spårade jag ur...
     
    Hästen kan ha många "fel" i kroppen, både sådana som "känns" men även dem som inte känns/märks av. Klart en häst som har blivit hårdhänt tillrättavisad av en hästkompis kan känna att den fick en smäll, men utan att den för den skulle är halt eller reagerar när man rör kroppsdelen. (Pärla blev t ex sparkad rakt i magen en gång. Men ohalt och "krämpfri" om man nu kan säga så.) Det är väl lite samma sak när man talar om hopptekniker hit och dit. Många hästar har mindre bra teknik just för ögats skull, men de tar sig ändå över höga, breda hinder - för att de vill!
     
    Hur många har inte någon gång tänkt meningar liknande där ryttaren borde låta bli att svanka, eller borde böja armarna, räta upp sig, höja blicken, höja/sänka/vinkla om händerna eller liknande.
     
    Det är lättare att hitta fel och ibland gör vi nog det omedvetet. Men istället vill jag slå ett slag för att alla gör fel, vissa dagligen, andra sällan, vissa med oflit och på grund av okunksap och andra medvetet för en stund. Det vi istället borde göra är att sluta leta fel och istället leta RÄTT. För det finns massa rätt som vi missar, och därför borde vi faktiskt lägga mer ner tid på det. För det är mycket finare att se rätt, tro mig!
    Inte mycket rätt i den här bilden - men det finns om man letar :]

    De senaste dagarna

    I fredags red jag Aleccis, Pärla vilade. Red neråt byn och sedan på en volt på en äng. Simple. Hon var fin i början, men sen när vi bara hade några varv kvar i vänster galopp så släppte ägaren till huset bredvid ut sin glada mörka hund på trädgården, haha. Så Aleccis fick lite bråttom, kan man säga. Det tråkiga var att vi nästan var klara (klandrar inte dem, JAG valde att rida där och jag vet att de har en hund som brukar få vara ute), men det bra var att jag kunde miljöträna Aleccis lite. Så det fick bli några fler varv, men sen var vi klara. Red runt byn men Aleccis var lite på tårna. Sen fick hon även ett ryck längre fram. Men sen var det väl bättre igen. Helheten var ändå okej, men det var inget toppenpass direkt. Vi var ute i 1h 10 min.
     
    Igår red jag Pärla först. Provade med den mer dressyriga sadeln och red ner till LP. Kände lite på henne och kom fram till följande; hon är en hopphäst som svänger NU, vikt på innerfram och fort runt ska det gå, haha. Inga fina svängar där inte, och så var hon nog lite stel i sidorna faktiskt. Hon går ju bara på raka spår annars, så det är inte så konstigt. Hon var piggelin där inne igen. Sen var hon okoncentrerad då mannen i trädgården bredvid LP donade med något och jag lät henne inte upptäcka honom utan försökte fortsätta ändå och därför var hon lite svårare att få med mig. Vi red igenom LB:1an mest bara för att jag skulle se om jag kom ihåg det programmet och det gjorde jag. LB:1 är ju det enda jag klarar av att rida utan att somna, som jag nämnt tidigare. Så ska jag rida ett dressyrprogram så är det antingen det, eller inget. Vi var ute i 1h.
     
    Red därefter Aleccis och tänkte lite annorlunda än dagen innan. Det är nämligen så att jag blir kall om min högra hand, och främst de tre fingrarna i mitten. Detta tyder alltså på att jag rider med ojämnt stöd i tyglarna och med mer i höger än vänster. Detta har lett till att hon är lite tråkig i munnen på höger sida. (Nature doesn't lie.) Igår provade jag att, medvetet börja i fel ände för att prova, ta och lätta medvetet på ett sätt där jag alltså fortfarande tog i henne, men inte blev "fast", och direkt lättade. Svårt att förklara dock. Idag tänkte jag göra tvärtom och mer eller mindre glappa med högertygeln. Det går liksom inte att dra om det inte finns något att dra i - för oss båda. Har ju gjort så med båda tyglarna innan, men inte bara med en. Red mer på vänstertygeln, kan man nog säga. Jag vill ju kunna rida henne i en bättre (mindre dålig) form och vill därför utveckla åt rätt håll, men idag lät jag henne vara lite mer och fokuserade till stor del på att vara jätteförsiktig med högertygeln. Hon var lugn, svarade bättre men försökte pysa iväg för mig ibland. Fast det kändes ändå bättre. Vi red genom skogen ner till byn och sen till samma äng på samma volt som dagen innan (typ 20 meters). Det var ett bättre pass än igår, helt klart och hon var lugnare och trevligare (kan även bero på att vi red i dagsljus, men givetvis även min ridning). Men jag vill ju kunna rida henne som en normal häst och inte bara låta henne rusa fram som en giraff. Jaja, ett steg i taget, eller rättare sagt två steg fram och ett tillbaka. Men det är så bra med vintern; är man kall om händerna är man för hård. :)) Totalen blev en 55 minutare.
     
     

    Planerna

    Alarmet skrek i svinottan och jag är på språng! Tanken är en tidig morgonsväng med Aleccis för att träna vidare på att inte slå ihjäl varken oss eller andra. Därefter tar jag med min gula stjärna på en tur och så kör vi en sväng.
     
    Sen, sen blir det sängen. Haha, jag ska fan sova! Tyvärr väntar därefter en tvättid. Och på tal om det borde jag snart tvätta lite schabrak igen. Alltså, hur gör man det när man bara har en allmän tvättstuga och helst inte vill vara i den? :S I-landsproblem.
     
     
     

    Arkiv

     
    Den här bilden. Jag kan inte låta bli att gilla den, trots att den är rätt ocharmig haha. Det är utan tvekan en av de häftigaste jag någonsin har tagit, sen att det var av misstag, det spelar ju ingen roll. (:

    Skepp o'hoj, kamrater! Mvh en trevlig jävel

    Haha, så himla dålig! Jag kom hem och skrev ett inlägg. Tidsinställde det till morgondagen och hamnade sedan på facebook i ett par timmar. Tänkte ju skriva lite här också! BTW; jag varnar redan här! Vill man ha kvalité osvosvososv så, eh, gå vidare. Här är jag i mitt trötta, själviska, lite småbittra salta-lite-innan-förtäring-urspårning som dyker upp regelbundet. Dessutom hade jag en tendens till att överanvända hashtag, såattääh. #Timetosleep.
     
    04.30 - det var klockan när vi kom hem i natt/i morse. Jag ställde klockan på halv elva för att kunna sova så länge som möjligt men ändå hinna rida innan jag började kvällspasset på jobbet. Det gick bra och det flöt på riktigt bra på jobbet också (var bara några timmar, men ändå).
     
    Angående natten då... Vi åkte till Jönköping för egentligen ett ärende; MAX(!) (#FantaderasVD'spolitik.) för att äta middag. Detta gjordes omkring 22, men sen var vi inte själva utan det var tre partynissar med som skulle in på olika ställen och på det första följde vi med på. Slivers(?) tror jag det hette. Alltså. Ärligt talat. #draåthelvetepå't. Jag HATAR verkligen allt vad sådant heter. ALLT. Gick runt där i min vinterjacka och med vinterkängor med stålhätta och var inte så munter, nej. #bitterfitta #partypooper De tre partynissarna skulle vidare, men jag och min sambo satte oss i bilen och åkte runt, runt, runt istället. Så mycket trevligare! Vid 01 parkerade vi igen och så försökte jag vila en stund. Jävla partyfolk till att springa omkring... Runt 02 verkar de vara ganska färdiga, de ska bara få fatt i alla tre igen (som är på olika ställen) och deras jackor. Parkerade igen för att vänta in dem. Satt kvar i bilen och väntade. Snart kommer två feminina kräk upp bakifrån och börjar skriva på min bakruta!!!!!! Alltså fatta hur vansinnigt skitförbannad jag blev! Ångrar att jag inte gick på dem mer fysiskt än jag fick tag i för det är FAN inte okej att vara på andras grejer alltså. Förbannade fjortissvin! #VETHUT Det var två mörkhåriga tjejer som tyckte det var lugnt att kladda på folks bilar. Jag var så arg sen. (Har dessutom varit arg hela dagen idag, haha.) Vid 03 åkte vi hemåt, över Eksjö, och därefter på småväger i skogen för att släppa av alla. Hemma halv fem som sagt. Trött såinåtahelvete. (Japp, betydligt mer än såhär svär jag faktiskt IRL. - Förresten, ett lite roligt tillägg; vi (syster och våra pojkvänner) spelade ett spel för lite sedan, där man har olika "tvång" som man måste komma ihåg att göra under spelets gång, och när man kommer på någons tvång så, ja, ni fattar, man ska komma på det osv. Jag fick "säg en svordom i varje mening" och ingen märkte någonting, haha! MVH bristande ordförråd very much, typ.)
     
    En sak till! När vi åkte mot Jönköping (alltså, F är vår kompis och de andra båda killarna var F's kompis som vi inte känner) så frågade F's kompisar om man får röka i bilen; "DU FÅR FAN INTE ENS RÖKA BREDVID MIN BIL." Simple as that. Jag har några regler, kan man säga. 1. I min bil använder man bälte. Punkt. 2. Det är rökförbud i, bredvid, på, under, framför och bakom min bil. Plus att eventuella rökare (som helst inte ens är välkomna in) måste ta minst 10 djupa andetag på behörigt avstånd innan de får komma in i bilen igen. (Liten gnutta överdrift i sista meningen.) - Sa jag att jag inte gillar rökare (när de röker, har rökt eller ska röka)? ^^
     
    (Är det nu man är "personlig OCH privat" i bloggen? Haha.) Oh herre, det märks att jag är trött. Det är då det blir såhär, eh, läsvärda inlägg ;) Men nu är jag glad igen, hähä. Har planer för morgondagen, så... Skepp o'hoj, kamrater!
     
    Fortfarande rökförbud och bälteslag i bilen, och kladdförbud och sitt-/luta-sig-mot-/ställa-ölen-på-förbud. Det spelar ingen roll hur bilen ser ut eller hur skicket är - man rör tamejfan inte någon annans bil! (Ja, det stod en stolpe lite dumt för någon månad sedan så den tyckte jag att vi skulle plocka. Stolpen står oberört kvar och den var hård (tur det, haha) det syns ärligt talat inte ens något på den. Men bilen, hahaha. Stackars bilen :( Det var bara att plocka fram silvertejpen ;) Och några buntband, och lite snöre. Sen var han besiktningsklar och inte en anmärkning blev det på lagningen! #bonnamek Nu är bilen sedan en och en halv vecka tillbaka. Saknar honom <3 940 är inte min grej riktigt, jag är tvättäkta 740-nörd.
     
    Köpte ju ny för snart en månad sedan. Förresten så går han som en påse nötter. Hejhej nya tänddelar, sprit i tanken och nya torkarblad och toningsfilm i veckan (särskilt torkarbladen och toningsfilmen gör så att han kommer gå som ett skott sen, hahaha, typ.)

    Bra skit!

    När jag satte mig i bilen och åkte hem från L så började en låt på radion som jag aldrig hört innan men som jag fastnade för direkt! En typsik billåt! Jävla skit att jag ska vara så lat att jag inte har flyttat in ljudet i nya bilen än. Men då måste jag dra massa nya kablar och det är jobbigt, haha. Nu fick jag världens sug att greja med det, bara för att kunna spela den här låten. Lyssna bara, hur go som helst! Lär spela awesome när baslådan och slutstegen är på plats. #cantwait
     

    Kalas

    Fredag idag! Även om alla dagar är ganska lika för min del. Men idag är det faktiskt inte en dag likadan som alla andra, för idag fyller min gubbe/sambo år! Vi ska fira honom efter på dagen och då blir det mycket gott att äta :)
     
    Innan dess ska jag till "L" och så fortsätter vi med tömkörningen där hon släpar olika grejer. På eftermiddagen åker jag ut till mina hästar och tar hand om dem, samt rider Aleccis. Upplägget känns helt okej, då det brukar vara skönt att komma ut och få lite luft och röra på sig efter att man har stoppat i sig massa onyttigheter.

    Charmis

    Tog en tur barbacka, med dressyrfokus, med Pärltanten innan. Först byn och därefter litegrann på LP. Nu är ju det ingen ridbana (rätt långt ifrån en ridbana till och med), men herrejävlar vad hon tände till där inne! Superglad häst och full fart framåt. Så jävla söt är hon :') Typ motsatsen till de hästar som "dör" så fort man ska rida dressyr på en plätt. Som det kändes idag, så är nog hennes första start för året också ganska spikad. (: En knapp timme var vi ute idag.



    När hon drar

    Jag har tidigare skrivit om hur Aleccis drar mig ur sadeln och sen ökar, haha. Här är tre tydliga bilder på en väldigt målmedveten häst! Hon har lärt sig att det var ett effektivt sätt, för lättar rumpan ur sadeln så är det fritt fram (tydligen). :)
     
     

    Framtung häst

    Aleccis är så gott som överbyggd bak. Rumpan är väldigt hög och hon har svängd rygg, som när man rider ibland även ser svankig ut, eller ja, svankigare än den är. Hon är definitivt inte byggd i den där "uppförsbacken" man gärna vill ha, men hon har stark bak och med tacksamma vinklar som gör att hon, rent fysiskt, kan hoppa högt.
     
    Jag vill kunna rida henne bättre, mer hållbart, och kunna få henne att bära sig bättre. Målet är att hon ska lägga över mycket mer vikt på just bakdelen än som det är nu; mycket massa framtill. Det syns väl på bilderna, filmerna och det känns när jag rider. Hon är väldigt framtung.
     
    Men först jobbar jag på att hon ska bli trevligare i munnen, och bli betydligt lydigare och jag gör vad jag kan för att inte bättra på underhalsen ytterligare. Vi ska bli bättre kompisar som ekipage! Men innan vi kan arbeta "uppåt", så vill jag ha henne "neråt".
     
    Hon trampar under sig rejält, ofta "av sig självt" så fort jag låter henne gå på. Jag antar att det beror på hennes förhållandevis korta rygg tillsammans med ganska långa bakben. Men det är bara undertramp, och det är inte samma sak som att bära sig eller arbeta i korrekt form. Magen måste aktiveras för att ryggen ska höjas - och för att hon ska bära mig.
     
    Det är långt kvar, väldigt långt. Men jag är medveten om hur framtung hon är och hur hennes fysik ser ut. Dessvärre är jag väldigt begränsad i det jag gör, då jag är väldigt mycket självlärd i både ridning och hästhållning, men varje dag finns målen i bakhuvudet och vi provar oss fram för att ta oss åt rätt håll.
     
     
     

    Första dubbelnollan

     
    Ni vet när man bara skiter i hur det ser ut och kändes för att det ser bra ut på pappret - och är det bra på pappret, då jävlar duger det! Detta är en sådan runda. Inte mycket rätt, men bommarna låg kvar, och det var en efterlängtad milstolpe för oss.

    Jobb igen!

    Dagen bjuder på jobb - tidigt idag men inte någon full dag. Det blir bra! Efteråt drar jag till hästarna och ja, det ser ut som vanligt. Har dock inte bestämt mig hur jag ska rida Pärlis, men Aleccis ska gå på LP tänkte jag. Känna lite på henne, och tanken är att jogga lite och vara kompisar. Anatomiskt tredelat i munnen. Pärla ska gå ett hårdare pass, då det blir vilodag på fredag, för båda. Det blev inte alls som tänkt! Mer jobb (och där  inbokat under eftermiddagen och kvällen vilket betyder att jag bara hinner med en snabbvisit hos hästarna och trycker in en tur med Pärla. Aleccis får helt enkelt vila idag, och så blir det tvärtom imorgon; Pärla vila och Aleccis gå på LP.
     
    På tal om kylskåp (internt famljeskämt jao) så tycker jag vädret nu är sådär. Visst, hellre snö och minus än de plusgraderna och geggan vi hade nyss. Men ska det vara snö, så ska det fan va SNÖ. Det är för lite! För lite på vägarna, för lite i hagarna, för lite snö överallt. Så öppna nu upp molnen och bjud till lite, vädergudarna! Sen hoppas jag på att vi kan ut och tolka med Pärlis igen :D Det var tyvärr några år sedan senast så det är hög tid att dra upp den "traditionen". För ja, alla älskar att tolka; hästen, ryttaren och "tolkaren" - det är total vinterlycka det! :)
     
    Bästaaaa<3

    Extramamma Pärla

    Dagens första häst motionerad i morgonens mörker, och dagens andra häst motionerad i kvällens mörker. Varför ta tillvara på dygnets ljusa timmar liksom, haha. Vi, jag och Ida, körde Pärla i byn och hon är verkligen en sådan stjärna. Hur okomplicerad som helst, gör allt man ber om, drar uppför backarna och kämpar på. Konstant med öronen pekade rakt fram. Den acceptansen hon har mot allt och den öppenheten hon har mot livet och allt man ber henne om - den hade jag velat ha som människa. Hennes inställning hade gjort henne omtyckt som människa. Givetvis är hon älskad även som häst, men jag kan inte låta bli att förmänskliga dem ibland och tänka mig dem i en människokropp. Pärla hade varit den alla tyr sig till, hon tar hand om alla och ignorerar dem som är elaka, men ställer ändå upp för dem "elaka" när de i sin tur har motgångar. Det är så hon fungerar. Andra får utbrott på henne, kör över henne och är elaka mot henne, men ändå finns hon alltid där för dem, no matter what. Hon tar emot skit, men omvandlar den och sprider ren, äkta glädje och kärlek.
     
    Det är i denna position det rinner. Det fullkomligt forsar känslor. Kinderna blir våta och luggen blir våt. Bra tårar, ledsna tårar. Hon är min extramamma, bästa vän, min tryggaste bergvägg att luta mig mot - och det enda hon egentligen gör, är att finnas där. Ta emot, byta ut känslor, visa att oavsett vad världen bjuder på så struntar vi i det och är glada för det vi har, accepterar hur allt är och bara är nöjda ändå. Det är svårt, men hon kan.

    Pärla ska köras

    Efter en och annan matbit ska jag ut till gården för andra gången idag. Denna gång är det dags för Pärlas motion, och hon ska köras. Det är nyttigt för Pärlis och smidigt för mig, haha, så jag känner mig bekväm med det idag då jag är lite trött. En sak är dock väldigt säker - idag ska jag klä mig varmt! Det är så fruktansvärt kallt att köra häst.
     
     

    "Ju mer man tränar, desto mer tur har man"

    Då har vi varit iväg och hoppat lite idag. Det tar alltså seriöst en sekund från att man är på ena sidan, tills man är på andra sidan. Men det är bara att kämpa vidare! Aleccis lyssnar inte så himla bra, men jag försöker tänka på andra mer detaljerade saker som kan hjälpa mig där uppe. Det är sååå mycket detaljer som jag aldrig har fått lära mig, så på så vis är det riktigt svårt att bara ge sig iväg och prova sig fram varje gång.
     
    Känslan var sådär. Hon bjuder och hoppar, och mot hindren är det inga problem - men efteråt är det livsfarligt så länge vi inte ska rakt fram... Njae, bara att kämpa vidare! Hon är ju inget hopplöst fall, det är bara brist på lydnad och så stor brist på min kunskap och kroppskontroll - men jag hoppas det kommer mer och mer ju längre in i året vi kommer. Det är ju såhär, som att börja om på ruta ett, varje gång vi har haft ett uppehåll från bommar och hinder.
     

    Fri dag

    Inget jobb bokat idag, än så länge, och förblir det så kommer jag att frysa några timmar på Aleccis under morgonen och framåt eftermiddagen blir det antingen "lektion" eller körning med Pärla och Ida. Får se lite vad det blir. Jag har ju verkligen tröttnat som fan på att bara rida runt, runt, runt, runt och runt i byn och skogen. KLARAR. FAN. INTE. AV. DET. LÄNGRE. SERIÖST. Vet inte vad jag ska ta mig till heller :( Vill inte flytta hästarna (men tids nog finns det inget alternativ...), men jag kommer snart TOTALVÄGRA att inte ha någonstans att rida. Jag är sååå klar med att bara rida ut jämt och ständigt.
     
    Jag tror inte att hästfolk med tillgång till ordentliga "rid-platser" förstår hur påfrestande det är. Eller jo, de/ni kan nog tänka er hur begränsad man är - men tänk då att ha det såhär ALLTID. Varje dag, varje årstid, varje år i snart 8 år... Det är en sak att vara nöjd med det man har. Leva livet, njuta tillsammans med hästen och blablabla. Uääk. Jag vill bli bättre, jag vill kunna hoppa högre, snabbare och effektivare. Göra det på ett sätt där vi kan ta för oss och få lön för mödan. Kämpa tillsammans och se svartvita resultat på pappret som rimmar med all tid och alla utgifter man faktiskt har lagt ner. Alla tårar, all svett, allt blod, alla minusgrader, snö, hårda vindar, sommaräckeldjur och annat elände. Jag är så klar.
     
    Jag vill inte vara någon skogsmullefjant som tror att det räcker med att drömma sig bort och hoppa lite över några pinnar på en rak väg då och då för att vinna. Jag vill inte vara den som nöjer mig med att "yes, vi kom i mitten någonstans i alla fall", och jag vill definitivt inte vara den som tror att det är något speciellt med att vara på den nivån där jag är. För det är det inte. Inte alls.
     
    JAG VILL FAN INTE HÖRA DETTA LÄNGRE: "Jessica! Tror du inte att du kan hjälpa till som funktionär?" "Eh, alltså jag ska starta." "Jahaaaaa? :O". Man bara; men ursäkta då så jävla mycket för att jag inte har några förutsättningar för att bli bättre än att hoppa klubbtävlingar på min fjording. Förlåt så förbannat för att jag är med i en tävlingsklubb där jag inte passar in, hör hemma eller där folk tamejfan inte ens behaga HÄLSA. Förlåt för att jag kämpar med det jag har. Håller god min, står och stampar utan att komma någonstans, inte har råd att träna eller tar lån för att köpa mig en vettig jävla häst. Jag tar det som finns. Öppnat plånboken och köper det billigaste som finns på marknaden och som är äldre än 3 men yngre än 20. Förlåt för att jag också vill. Men det syns inte. Det syns inte för här står vi. Börjar på 50 cm ett år och skrämmer skiten ur folk i 110 ett halvår senare. Kämpar, sliter och gör fan allt som går - här, där vi står. Läser på internet, försöker filma oss själva, trycker in alternativ träning så pass det går - för att inte vara i vägen för andra, inte ställa till med något och inte ta plats. Helst inte ens finnas. Att åka till en tävling 25 mil hemifrån och vara NÖJD med att vägra ut sig. Fatta hur lågt det har sjunkit och hur långt det har gått.
     
     
    Jag orkar inte med det här. Men det som syns utåt är hur jag drar och sliter i min billiga, fula häst som jag inte klarar av. Ibland går det ändå, men oftast inte. Det är som man brukar säga; "det syns inte när man har städat, men det syns när man inte har det". Det syns inte hur mycket jag engagerar mig, hur väl jag kämpar, anstränger mig, svettas, funderar, analyserar och gör om, gör om och gör om. Det tar så lång tid, så det syns inte när vi faktiskt tar ett nytt, om en litet, men ändå åt rätt håll, steg i rätt riktning.
     
    Men jag tar att vi är smutsiga, inte hel eller tillpassad utrustning, sämre än vi borde vara efter alla dessa år och allt vad det innebär. Jag tar det, för jag är van. Jag är dessutom van att alltid få försöka själv. Fundera och kämpa vidare. Ibland blir det fel, och så blir det lite till fel, och ännu mer fel, trots att det kändes så rätt - och då är det sämre än där vi var från början. Så fungerar det att försöka bli bättre utan hjälp.
     
    Sen måste jag tillägga att jag unnar alla andra allt de har, det handlar inte om avundsjuka eller hästar med stamtavla hit eller dit. Det gör verkligen inte det. Och jag älskar mina hästar över allt annat, hedersord! Men jag hade nog kunnat döda för att få trycka in lite hästintresse i mina föräldrars hjärnor... Jag hade kunnat döda för att ha fötts in i en hästfamilj, på en hästgård istället för en bondgård med mjölkkor (älskar korna och alla andra djur, men just när det gäller vad jag vill!) och jag önskar att det hade funnits mer pengar, kontakter - men framför allt - förutsättningar. Mina suger. Jag sliter lika hårt som alla andra (som givetvis är värda sina framgångar!) men här syns det inte. Det finns inga framgångar och det är tufft att pusha sig framåt mot något som inte "finns på papper".
     
    Tack för mig, nu har jag fått skriva av mig lite. Skrev detta igårkväll, men publicerar det på morgonen.

    Vem är du och vad har du gjort av...?!

    Glad brun häst + buffé 24/7 + täcke = TJOCK HÄST!!!
     
    Idag upptäckte jag att min stora bruna duracellkanin har lagt på sig - rejält! Ja, det har varit lite småknivigt att spänna sadelgjorden på sista tiden och ja, jag har fått vara nöjd med att ha hål 3+4 istället för 4+4 som jag annars har haft. Men när man måste ha 2+3... Eh, vad hände där?!
     
    Jag granskade hästen idag och föll snart ut i ett, inte så trevligt, skratt. Hon har verkligen fått en ordentlig mage! Haha, men jag fortsätter att hålla mig till att jag gärna vill ha henne lite rund (inte mycket, som nu) för att ha lite att "ta av", och alla gånger har man hellre än tjock häst än en tunn häst. Och nu, har jag inte bara en, utan TVÅ tjocka hästar! Den ni!
     

    Äntligen!

    Nu har jag halkat efter sådär fasligt igen..! Hästarna motionerades direkt efter frukost, och efter middagen väntade jobbet - så inget er än det är vad jag har sysslat med under hela dagen.
     
    Tänkte börja med att dra gårdagens elände. För ja, elände var exakt vad det var! Så fasligt jävligt svinkallt så det var riktigt träligt att vara hästägare. Trodde jag hade tillräckligt med kläder på mig; tjocktröja, fleece, vinterjacka. Men när jag körde Pärla höll jag på att frysa ihjäl! Det var det svinigaste alltså. Trots Fodrat regntäcke på benen och omkring mig så gott det gick. Det blåste rakt igenom alla kläder! Pärla var munter och trampade glatt på. Vi höll oss i byn och var ute i en timme.
     
    Och sen en till häst efter det! Då var jag inte jättelycklig alltså. Men jag gick in och (tack och lov har jag lite gamla kläder på gården) och drog på en till vinterjacka ÖVER allt det andra - och då gick det faktiskt att vara ute en stund till. Red Aleccis och vi red i skogen och sedan i byn, helt och hållet "ut" alltså. Hon var okej, men rätt som det är så får hon sina ryck. Hon är ju väldigt tittig och ibland kan hon inte behärska sig när det finns massa hemska saker omkring henne som hotar med stryk, att äta upp henne eller vad de nu hotar med - för jag varken hör, ser eller märker av dessa "läskiga" saker. Men men, det är sådan hon är.
     
     
     
    Idag hade vi en bra dag! Jag slängde på mig mer kläder än jag någonsin haft - alltså aldrig i hela mitt liv! Termoleggins, termobyxor, tjocktröja, TVÅ fleecar och så den tjockaste vinterjackan jag äger - hejhej michelingubbe! Nu var det alltså omkring kanske -5 grader ute på gården (när jag åkte ut), och runt -3 i stan. Och så här mycket kläder har jag tidigare inte ens haft när det har varit -13,-14,-15 grader vilket är det kallaste jag rider i. Men jag var lagom varm hela tiden och kunde dessutom rida utan vantar igen<3
     
    Började med att rida Pärla. Vanlig engelsk sadel på ryggen och samma träns som alltid; tredelat bett och utan nosgrimma. Hon var så himla mjuk och fin i munnen och jättelydig! Tyvärr är hon rätt tung att rida just nu, dvs framtung, och det är svårt att få fram den energin jag vill ha ("hopp-energin"). Men hon gör precis det jag ber om - hon är alltså inte lat, bara långsam. Hon var verkligen jättetrevlig att rida! :) Nu börjar denna form vara rätt stadig, men fortfarande i lägsta laget. Det är medvetet, och en styrkegrej. Sen måste jag ha mer energi för att få upp henne, men jag vet inte om jag kan kräva så mycket av henne på den punkten. Utvecklingen är ju ganska hämmad just på grund av hennes ålder, så att säga. Jag har inga mål om att få upp henne i någon "tävlingsform" heller för den delen, men det hade inte gjort något om hon var lite lättare framtill just för hennes egen skull. 1h 10 min, skogen och byn.
     
    Aleccis var efteråt, och jag red faktiskt på gummipelhamet idag. Finridning, kan man säga! Fytusan var lyxigt det var att åka runt på henne. Hon är helt okej lydig på det alltså, helt sjuk skillnad mot tidigare! Så det har minsann gjort nytta att träna som fan på tredelat bett. Känns bra! Men det är långt kvar. Jag tänkte det att när hon är såhär fin på tredelat så är jag nöjd - mer än så kräver jag alltså inte, men det är lååångt kvar för att komma dit! Sen vill jag ju att hon ska vara lydig även när det finns hinder i närheten och det är en helt annan femma, haha! Vi red i skogen och sen på LP. Gjorde lite övergångar och avbrott samt halter, volter i olika storlekar, serpentinbågar, snett igenom och så halter och några galoppombyten när vi passerade medellinjen. Som sagt var hon betydligt trevligare än vanligt att rida! Sen är ju bromsen fortfarande dålig. Det går bra att göra avbrott men just halter gillar hon inte, så det tar sin lilla tid att komma ner helt och hållet i stillastående läge. Det var riktigt skönt att kunna njuta lite på hennes rygg faktiskt. Det var länge sedan! Jag hade kunnat rida hur länge som helst, men eftersom hon var så fin så blev det ett kortare pass. Vi var ute i 50 minuter.

    Årets första start!

    Det tar sig! Årets första starter kommer bli på pay & jumpen som hemmaklubben kommer anordna den första februari (så länge de får ihop tillräckligt med funktionärer. En annan är ju inte snål på den punkten i vanliga fall, men när jag måste rida in för att ta mig dit = ingen transport med mig, så får jag nog hoppa över funktionärsjobbet). Så himla roligt att komma igång lite smått igen! :D
     
    MEN, ett stort jävla enormt men måste läggas till. Aleccis är en vild ko så fort hon ser hinder och jag har ingen kontroll på henne, hähä. Det kan leda till vår död liksom, men vi kör! Det är ju inte förrän hindren blir 120 som jag lovade att inte hoppa destruktivt ;) Så det blir väldigt spännande och jag har inga mål - förutom att inte rida på någon, skada någon osv. Sådant får inte hända, och sådant ska inte hända. Punkt.
     
    Däremot om vi kommer över hindren (eller inte), eller springer förbi, eller ens hoppar dem i rätt ordning (HAHA, gick ju inte så himla bra på KMet i november) osv - det skiter jag i. Vi ska prova, träna, känna efter och i slutändan bli bättre. Och Aleccis är alltid galen innan hon har fått hoppa regelbundet (ofta alltså, det kan ju vara regelbundet även en gång i månaden liksom), så nej, här finns inga förväntningar.
     
    Vi startar nog 90 och 100 cm. Det känns som jag har större chans att kanske lyckas bromsa någorlunda när det är runt 90 iaf, hon får - om jag har tur - inte upp farten så fasligt när hon är över så små hinder. Men hon har ju lurat mig innan, så jag ska väl inte hoppas på för mycket.
     
    Det kommer i alla fall bli kul (hoppas jag), och jag ska försöka hoppa i alla fall ett par gånger till innan dess. Jävla bromspedal bara som krävar så förbannat på den här hästen, höhö. Svänga verkar jag ju kunna nu för tiden i alla fall.
     
    Det blev inte så värst seriöst det här inlägget, men det är lite så det känns. Vem vet, hon kan ju faktiskt överraska genom att vara filbunken själv - fast, njae. En sak är i alla fall säker, oavsett hur det går; hästen kommer minst sagt vara väldigt glad!
     
    Jönköping i november. Översta bilden är från Emma och understa är en print ur filmen, och det är lite så det känns som hon kan vara om en och en halv - två veckor.
     

    Veckans fokus

    Vecka 4, 2014.
     
    Stilla händer.
     
    Det jag ska fokusera på denna vecka är, likt första veckan, mina händer. De ska inte, omedvetet, "veva runt" på ett eller annat sätt, eller av en eller annan anledning - det finns ingen som helst anledning till att veva runt med nävarna och inte heller ska det finnas några bortförklaringar. Händerna ska vara still - och det ska jag fokusera på till max denna vecka. Jag tänker även försöka lägga in handpositionen; både vad gäller höjden men framför allt att tummen ska vara högsta punkten. I bakhuvudet ska jag även tänka på eftergiften och att räta upp mig.
     

    Inte så motionsmotiverad

    Just nu är jag återigen i en motions-svacka med Pärla vad gäller motivationen. Det är så svårt att hålla igång och träna när man inte har uppsatta, synliga mål. Men jag tror vi ska lägga in mer körning istället. De senaste veckorna har hon blivit körd ungefär en gång i veckan, förutom förra veckan då det blev två. Det är ju perfekt att ta en tur med rockarden! Pärla är skitnöjd, hon kan jogga på och jag behöver inte anstränga mig så mycket ;) Perfekt för mig som är en riktigt lat skit egentligen.
     
    Ärligt talat så är jag återigen i tankarna att kanske annonsera efter en medryttare till henne. En seriös jävel som man kan sätta press på, som fattar att jag inte vill ha en "ut-i-skogen-och-åka-tillsammans-varje-gång-kompis", utan som kan hålla igång henne så som JAG vill (utefter Pärlas kropp och vilja) och som gör det jag ber om. Jag har SKYHÖGA krav, men så är Pärla mitt hjärta med päls på, och så ska hon även skötas, motioneras och tänkas på. Men frågan är om det finns någon som pallar att ha sådana krav på sig, och nästa fråga är om jag verkligen vill ha en (från början) okänd människa i stallet och omkring mina djur... Man kan ju aldrig veta helt säkert, tyvärr...

    Sådärja!

    Då var fyra dagars arbete avklarat och ingen är gladare än mig! Det har varit en lite "sjukare" period just nu i gruppen där jag är vikarie, och därför har jag fått lite fler pass. Asbra! :D Om jag ska vara lite egoistisk så hoppas jag på att de ordinarie känner efter lite extra väl om de är sjuka eller inte, haha. Eller så är det nog bättre att de bokar resor osv istället och tar ledigt - för mig blir det ju samma sak oavsett deras anledning, hähä.
     
    Hästarna ska ridas, därefter ska L fortsätta med tömkörningen och därefter - håll i hatten! - ska jag, tillsammans med en kompis, inta GYMMET! Hahaha, det är typ det sista stället i världen jag brukar befinna mig på (det är dyrt, tar tid, är massa folk där, jag hatar maskiner för de förstör kroppen med alla vikter folk lägger på bara för att skryta och ja, det finns fler anledningar till att jag inte är stammis där!)
     
    Men där jag däremot är stammis är på McDonalds! Igår var vi där, jag och samma kompis, och efter att jag har beställt får jag frågan; "ska du ha salt på pommensen?". Haha, jag brukar alltid beställa utan salt, men igår kände jag för att ha salt på och då kände de sig väl tvungna att fråga, så jag inte hade missat det i min beställning. (y)
     
    Aleccis i försäljningsstallet, samma dag vi hämtade hem henne. Lilla gumman :( <3
    Exakt såhär "glad" var hon där...
     
     

    Aleccis på tur

    Red Aleccis innan jobbet idag, och jävlar vad kallt det har varit nu de senaste dagarna! Inte så himla många minusgrader, men ändå en sjuk kyla och starka, iskalla vindar. Lockande! Eh, eller inte.
     
    Jag satt på en väldigt, väldigt taggad och glad häst som köttade på med en powerwalk när vi skrittade fram och så låg hon på och skulle trava fort som attan när det var dags sen. Både långa, rejäla kliv och snabba rörelser. Effektiv förflyttning skulle man kunna säga. Men inte så himla trevligt kanske.
     
    Hon fick röra sig i en hel del skänkelvikningar och när vi kom neråt byn gick vi in på LP och tog några varv på volten vi har ridit upp. Därefter gjorde vi lite skänkelvikningar och serpentinbågar innan vi avslutade med några varv i galopp och trav på volten. DÅ, när vi hade ridit typ hela passet och bara skulle "rulla ner" (haha, påhittat uttryck) så fick hon hjärtattack för något (som inte fanns) på andra sidan busken och så hoppade hon åt sidan och ba "WHAAAAA!". Jag känner mest; jävlahäst, haha, nejdå, men hur många varv har vi inte ridit på den där satans volten - det finns INGET att reagera på. Men sånt är livet när man har en tittig häst.
     
    Förutom det lilla utbrottet i slutet så är jag ändå nöjd med henne. Faktiskt. Det gick skapligt - och man får ju inte ha för höga krav när man inte har några vettiga förutsättningar. :) Omkring 1h 10 min var vi ute.
     
     

    Utvärdering - veckans fokus; räta upp mig

    Jag trodde det skulle kännas och bli mer "resultat" denna vecka än det faktiskt blev. Ärligt talat är jag nog inte så dålig på att räta upp mig som jag vill tro att jag är. Det är väl mest i trav och mot hinder som jag slarvar, annars är det inte så farligt illa. Så jag antar att det är därför det varken känns till eller från nu då. Jag ska framför allt tänka på att ta med mig detta när vi ska hoppa för det är där och då det är allra viktigast.
     
    Jag är alltså inte nöjd med hur jag borde ha fokuserat på att räta upp mig denna vecka, eller rättare sagt så räknade jag med större skillnad (förbättring), men den är obefintlig. Imorgon är det en ny vecka, och då ökar vi på med ett nytt första prioritets fokus!
     

    Att leda häst

    Regelbundet ser man människor leda hästar, eller andra djur. Ibland ser det trevligt och avslappnat ut - men rätt ofta gör det inte det. Jag personligen ogillar skarpt detta när man håller strax under huvudet på hästen, med ena handen tydligt högre upp än den andra. Hur man än gör är man tvungen att spänna armen för att inte "hänga" i hästens huvud. Jag anser att allt man spänner när man är med djur eller då leder dem, är negativt. För vi ska vara avslappnade, hästarna ska känna sig trygga och vi ska ju inte göra mer än att ta med oss dem någonstans. Det ska vara så naturligt att leda hästen att vi går som om vi inte höll i hästen. Och vi ska utstråla en självsäkerhet och pondus som gör att hästarna aldrig ifrågasätter det vi ber om.
     
    Exempel på hur man inte leder hästar:
     
    Haha, jag överdriver lite. Men det ska symbolisera en otrygg variant på hur man ofta ser hästar bli ledda. Människan fokuserar mer på hästen(s "vilja") än vart man ska och hur man ska ta sig dit. Människan mer eller mindre "väntar" på att hästen ska anfalla/sticka eller liknande - vilket lätt bjuder in till tråkigheter, som många gånger beskylls på hästen.
     
    Här nedan är istället exempel på hur jag tycker man leder sin häst på ett bra sätt! Hästen kan se sig omkring (vilket är bra om man till exempel är på nya platser), människan kan gå med en avslappnad och bekväm stil vilket smittar av sig på hästen. Jag vill dock lägga till att om jag skulle leda en häst som kan sticka, och som jag av någon anledning har kedjegrimskaft på (exempelvis Pärla), så håller jag något mellanting av de båda exemplen, men så fort hon har "gett med sig" (om hon nu skulle sätta sig på tvären) så går jag normalt igen.
     
     

     
    Vad har ni för tankar kring detta?

    Jobb!

    Efter jobbet red jag som jag nämnde Pärla igår, och därefter åkte jag ut till L. Det var en väldigt positivt häst som så gärna arbetade på! Därefter umgicks jag med en nära vän. Idag vankas det återigen jobb då jag blivit bokad på mer jobb (jobbar tors, fre, lör, sön) - asbra! :)
     
    Möjligtvis väntar ett pass på gymmet efteråt/på kvällen, en där man har ledare och gör grejer, hahaha, minns inte vad det heter men vi tänkte gå på det i alla fall. Hästarna ska skötas om, och eventuellt rider jag en, men inte båda. Får se lite hur det klaffar med tiden osv. Det gör inget om Aleccis står två dagar på raken, för på söndag (eller måndag, beror på vädret om det går att hoppa i skogen en av dagarna) så börjar vi om med det tredelade igen. Det har ju gått lite sämre nu den senaste tiden, så det är ett medvetet val jag gjort att helt enkelt börja om. Pärla har gått hela vecka så även där går det bra med en vilodag, i och för sig så kanske det är bättre om hon vilar imorgon då jag lär vara väldigt trött och vilja sova ut lite (jobbar em/kväll) och då blir det stressigt om jag ska hinna rida båda. Troligtvis rider jag Pärla en sväng innan det där passet på gymmet. :)
     
     

    Du och jag, Pärla

    Barbacka i blåst, snö, kyla och skymning. Mysigt :')



    Läget just nu

    Nu är han såld. :( Mina bästa bil jag någonsin haft. I nästan två år höll vi ihop, men nu är det alltså över... Jag var rätt snål och tog rätt mycket för honom (med tanke på skick och att det är ombes, bl a), men jag måste ha så det räcker till min och Aleccis licens, medlemsavgift och till årets första starter som förhoppningsvis blir på hemmaplan i mitten av februari. Så nu har jag bara en bil igen.
     
    Hästarna gick igår, efter jobbet. Pärla och jag tog en tur med westernsadeln - mys<3 Aleccis red jag först i byn och sen på LP. Men då det var mörkt såg världen annorlunda ut och det tog hundra år och tretusen vändningar innan vi tog oss förbi en mörk plätt i kanten av vägen. När hon är sådan så går hon mig nästan på nerverna alltså... Red därefter på LP som sagt, men är helt genommissnöjd med dagens pass faktiskt. Vilket inte är så konstigt, för när man sköter sin bit där uppe väldigt dåligt, så får man inget bra resultat.
     
    Idag jobbar jag igen, och efter jobbet ska hästarna skötas. Aleccis ska vila, men Pärla rids innan det är dags för att åka till L.
     
     

    Aleccis bilder 12/1 #5

     
     
     

    Gårdagen

    Igår var jag faktiskt och hoppade lite med Aleccis. Men det gick inte så bra, hahaha! Aleccis var galen ibland, men annars var hon bara hyperpigg. Snacka om hoppglad häst! Det var lönlöst att försöka göra övningarna som stod framme då hon var på tok för olydig, hon kastade sig både mot och över hindren - oavsett storlek. Jag provade några gånger, men fick tyvärr nöja mig med halvdant resultat. Hon höll på att koka över. Så vi höll oss till att ta kanske ett tiotal språng över de tre hinder som var, ja "riktiga" hinder. Det negativa är att hon inte lyssnar riktigt och har svårt att vänta osv. Men det positiva är att hon verkligen sög mot hindren, hon tvekade aldrig trots att jag råkade bjuda in till "utbrytnad" pga dålig planering och balans i en sväng. En annan positiv grej var att iaf en gång kunde jag göra en förhållning mot ett hinder och det brukar också bjuda in till att hon bryter ut - men inte idag! Hon väntade faktiskt tillräckligt, behöll suget och klippte hindret! Men den största skillnaden var faktiskt vägarna mot hindren. Vi har den senaste tiden nött mycket volter och jag fick faktiskt med mig henne riktigt bra i svängarna mot hindren. Så vi kortade ner några anridningar, inte överdrivet men absolut mer än jag skulle kunna gjort tidigare, och hon bara sög och hoppade. Det var verkligen kul att det känns små förbättringar (på vissa punkter) även om helheten inte alls var så bra. Det är jättesynd att den där lydnaden är som bortblåst... Men det är bara att fortsätta, och ju mer hinder hon får se och hoppa över, desto lugnare blir hon också så småningom.
     
    På eftermiddagen körde jag och Ida Pärla. Hon var glad och var lika fin som vanligt. Skritt och trav i byn, var det som gällde.
     
    Därefter var det kalas.
     
     

    Skitfån

    Gav ett försök att blogga via webbläsaren. Gick inte så himla fantastiskt bra nej. Så slänger upp ett "im alive!"-inlägg lite snabbt via appen istället. Happ, jobb står på schemat, både imorgon och på fredag. happyface! :D Så jag ska dansa iväg till drlmmarbas land (ofta jag drömde om en mindre bloggs ponny inatt btw, haha!)



    Gårdagens (nattens) hittepå. En 745 i diket - rejält nedkört då den gick i ca 80 knyck där. Och för att få upp den igen så kopplade vi på två 745 efter varandra till att dra, slita, rycka och stå på varvstoppet och dra bilen bakåt - men det gick! Sakta men säkert och tack vare "fyrhjulsdriften" ;) Förstabilen driver på ett hjul, min på ett och dikesköraren på två. Jag råkade skjuta sönder hans bakruta med stenskott också, haha, hoppsan! Men det gjorde inget då det ändå blev skrot av den helt och hållet senare den kvällen. Och vilken kväll sen! Tur jag åkte hem relativt tidigt (02-tiden), jämfört med de andra. Är det något som bara finns på vintern så är det den goa sammanhållningen! Ingen alkohol, inga sura miner, inga "gäng/grupper", utan alla delar samma intresse och alla har så kul ihop! Länge leve vinterstämningen! :)

    Aleccis vintertäcke

    Jag skrev för ett tag sedan (typ en månad, då det var snö sist - i ett och ett halvt dygn ungefär) att Aleccis har ett täcke jag är riktigt nöjd med. Igår tog jag en halvdan bild på det, men tänkte visa det ändå. Haglunds är märket och det är lite av ett reflextäcke - jättepraktiskt! Tyget verkar väldigt slitstarkt och dessutom är jag nöjd passformen. Rekommenderar det! Men jag har inte hittat vart det går att köpa (mer än när det var ett litet parti till salu i Gekås, Ullared).
     
     

    Aleccis bilder 12/1 #4

     

     

    Publik

    Idag skulle hoppträningarna (de riktiga alltså, för tränare och hela det köret) ha börjat, en som den fattiglapp jag är så står jag över tills det har skärpt till sig i plånboken. Surt! Men jag tänker ändå åka bort och kolla. Det är alltid lika intressant! Det är faktiskt mycket man kan haja till och bli medveten om (eller bara påmind) som man sedan kan ta med sig i bakhuvudet vidare till sin egen ridning.
     
    Gubbarna byter låda på en kompis bil och han ska även svetsa bakaxeln på den, haha. Så hoppas vi är klara någorlunda samtidigt. Kvällen lär förhoppningsvis alltså inte bli särskilt mycket framför datorn, men det är ju definitivt inte negativt.
     
    Annars då? Ridning imorgon och därefter fira svärfar som fyller år.
     
    Fotad av Rebecca Rosén

    "Hoppträning" i skogen

    Linje, två "hinder" med 17 meter mellan, ca 90-100cm när de ligger på det högsta. Fin häst, men rostig ryttare!
     

    Vintervägar och tittig häst

    Red som sagt med min syster idag. Jag frågade vilken av dem hon ville ta, så vi kom fram till att vi skulle börja "som vanligt" och därefter byta för skojs skull. Aleccis (anatomiskt tredelat bett) kändes jättemjuk och fin i början. Vi gjorde lite skänkelvikningar medan vi skrittade och ja, hon kändes trevlig. Efter lite trav och galopp så bytte vi häst. Det första min syster sa när hon hade skrittat lite var: "Vad tittig hon är!". Ja, jag säger ju det! Tittig som fan på allt och så spänner hon sig väldigt lätt. Men det gick bra. Skritt och trav, sen råkade Aleccis falla in i galopp men de bröt av så det gick också bra. Mer trav och sen skritt. Vi red över stora vägen och sedan in på en annan grusväg. I mitten på den stod en soptunna med två påsar knutna på som fladdrade lite, men det tänkte inte jag på så jag bad dem prova att galoppera lite. Det gick bra till de kom fram dit, för då vek Aleccis in vänster på ängen och så fick de vända runt och komma tillbaka till oss oss sen var Aleccis... jobbig. De provade igen, men samma sak hände och då började Aleccis bli rätt stressad med så då bytte vi tillbaka. Jag red förbi en gång och hon var nästan som vanligt, bara mer fokus på tunnan än det "brukar vara" när hon ser läskiga saker. Vi vände och red förbi igen eftersom Becka och Pärla väntade längre ner, men den gången fick hon fnatt och tänkte göra som tidigare. Så jag tog tag i henne. Hon var spänd och stark som fan resten av rundan och jag blev så illa tvungen att rida med rätt hårda händer för att hon är ju dessutom skitpigg när Pärla är med. Hon ökar friskt så fort det finns möjlighet liksom. Men det var ingen okontrollerad runda, det var bara det att hon var rätt tråkig att rida när hon blir "sån". Så där har vi en del att jobba på. Hon var bättre mot slutet, men fortfarande tråkigt stark och stängde av ibland. Vi bytte inte hästar mer sen.
     
    Den stund jag red Pärla så kände jag efter noga och hon var helt och hållet som hon brukar. Galopperade mjukt i båda galopperna och galopperade gärna. Mjuk och fin i munnen och lyssnade bra. Älskade häst. :') Vi var ute i 1,5 timme.

    Dela med mig

    Jag ska faktiskt dela med mig av vår "hoppträning" igår. Jag ställde kameran på några stubbar och försökte filma så gott det går (haha, vad ska man göra?!). Men det tar hundra år att redigera då det blir mycket "dö-tid" som jag klipper bort. Jag tänkte börja med att klippa lite nu, men den lär inte bli kvar på den halvtimmen jag har till godo utan den kommer nu upp under dagen.
     
    Min syster är hemma från Göteborg i några dagar och då passar vi på att rida. Så vi ska ta en lugn tur snart, och det blir bra för då kan jag se Pärla från sidan under rörelse.
     
     
     

    Glad häst :)

    Aleccis bilder 12/1 #3

     
     

     

    Dagens ridning (årets första "hoppträning")

    Tanken var att hoppa första gången idag för det här året. Men jag hann ändra om planerna - det blev hoppning ändå men det fick bli ute i skogen. Dessvärre var det uppkört och fruset (dvs frusna traktorspår = jätteknöligt) där jag brukar hålla till så det var uteslutet att hoppa där. Istället var det skapligt mitt på skogsgrusvägen, så där gick det att vara - MEN, bara så länge jag kan hålla henne rak för på spåren där däcken går var det svinhalt, samt en stor frusen vattenpöl (isfläck alltså) precis i landningen av ena hindret. Så jag hann fundera både en och två och tre gånger hur jag skulle göra.
     
    Men sen bestämde jag mig. Linje, två hinder, 17m mellan. Först bara som "bommar" = pinnar på marken. Jag värmde upp Aleccis och redan där var hon SÅÅÅ fin. Jättelydig och bara helt underbar att rida! Sen travade vi över pinnarna och därefter galopperade vi. Oj vad jag har tappat känslan och "ögat" till att sikta in och komma rätt, haha. Men det gick bra så småningom och Aleccis var jättelugn. Det räckte med att jag bara satt upp och gjorde en halvhalt så kom hon tillbaka och det var inga problem att stoppa in sex galoppsprång däremellan, men vi red mest på fem.
     
    Så långt kände jag faktiskt att det fungerar bra att rida rakt fram och hon kändes så pass lydig att jag byggde upp det till två små kryss. Vi galopperade över dem några gånger. Eller rätt många gånger var det nog. Fem lugna språng var inga problem, och jag kunde bara sitta upp och "fånga" henne mellan. En gång kom vi lite halvdumt och då satt jag till och fick in sex språng istället. Hon var såå himla lugn och fin, och dessutom reglerbar. Lycka!
     
    Bestämde mig för att sätta upp det hindret med "bäst förutsättningar" på stubbarna (1m) och hoppade kryss-räcke och räcke-kryss några gånger. Eftersom det gick så himla bra så satte jag till slut även upp det andra räcket (ca 90-95 cm, knölig björkstam) och hoppade dem tre gånger. Två gånger med fem och ville därefter prova att rida henne på fyra "bara för att" och känna hur bra koll jag hade på henne. Vi satte det utan problem! HON VAR SÅ JÄVLA FIN! Avslutade därefter och travade av och skrittade sedan av henne.
     
    Hoppning är som sagt en färskvara och jag (vi) har inte hoppat sedan KM:et i slutet av november så jag hade tappat en del av hur hon faktiskt är att hoppa. Till exempel en gång så plockade jag bort galoppen alldeles och sen sa det BAM så hoppade hon för kung och fosterland. Haha, det blir sådan kontrast med ett ordenligt språng efter halvdan galopp. Ibland var jag inte "med"/beredd på sprången så då blev det att tyglarna gled ur händerna för att hon behövde dem. Och en gång råkade jag låsa knäna och ställde mig på tå(!) över hindret = ingen vacker sits där inte. Så vi behöver komma in i det igen, men känslan var helt underbar!
     
    En enda gång så gick hon på lite grann och det var när jag inte hade bestämt mig hur jag skulle göra; hon tog eget initiativ. Men det kan jag inte skylla henne för. Dålig planering har alltid varit en svaghet för mig.
     
    Generellt hade jag även en annan grej som var sämre och det var att jag red med väldigt lite ben (för lite), och det kände jag faktiskt själv även om jag bara lät det gå så. Jag hade så mycket koll på resten av kroppen (framför allt överlivet) så jag glömde nog bort det, samtidigt som jag inte "ville" lägga på ben undermedvetet (pga underlaget? Inte vet jag). Jag tänkte mycket på att räta upp mig; både innan, mellan och efter hindren, även händerna; mjuka och sedan om det behövdes satt jag till och gjorde en halvhalt men mjuknade direkt efteråt.
     
    Nöjd, som sagt. Särskilt för att det var första gången på rätt länge och så med tanke på förutsättningarna och underlaget. Nu längtar jag ännu mer till kommande tävlingssäsong! :D
     
     
     

    Pärlis på joggingtur

    Världens finaste Pärla fick dra rockarden runt dahlsedarunda idag. Min syster var hemma och kände för att hänga på - gärna för mig! Så det var trevligt. Vi tog det rätt lugnt, men ändå med en del trav. Pärla såg, som jag nämnde, helt som vanligt ut - inga tecken på konstigheter men som sagt så avvaktar jag innan jag vågar "ropa hej". Erkänn att hon inte ser alltför plågad ut? Haha, nej hon stormtrivs framför rockarden! :)
     
     

    Veckans fokus

    Vecka 3, 2014.
     
    Räta upp mig.
     
    Jag har både märkt men framför allt sett att det är hög tid att lägga fokus på att jag ska räta upp mig och det ska jag tänka på denna vecka! Upprätt både "ute", på LP och om vi hoppar. Det borde vara en rätt "lätt" grej att tänka på och förbättra och dessutom borde jag utan konstigheter även komma ihåg eftergiften.
     
     

    Aleccis bilder 12/1 #2

     

     
     

    Utvärdering; veckans fokus - eftergift

    Som jag nämnde i början av veckan så hade jag redan smygstartat med att fokusera på just eftergiften. Aldrig bli kvar i handen utan konsekvent visa hästen att det är rätt/åt rätt håll.
     
    Såhär i efterhand har nog detta varit en större svaghet än jag har varit medveten om tidigare i och med att det faktiskt har gjort jättestor skillnad! Jag var bättre på att vrålkoncentrera mig på detta i början och det blev sämre i slutet. Men å andra sidan så var det nog så att jag fick större skillnad i början och nu har vi fallit i en bättre permanent ridning med tanke på eftergifttänket. Dock ska jag fortsätta ta med mig det. Bara för att veckan är slut ska jag givetvis inte sluta tänka på hur jag gör och hur jag rider, utan istället ska det med mig även nästa vecka.
     
    För tanken är som jag sagt tidigare att förbättra min ridning och det ska givetvis vara en permanent förbättring. Den kommande veckan har ett nytt fokus (i första prioritet) men tanken är att jag istället ska tänka på två saker; eftergift och nästa fokus.
     
    Tack vare detta steg kan jag nu rida henne på tredelat, även om det ska bli bättre och hon ska gå avslappnat och lydigt på det så småningom.
     
     

    Tidsbrist

    Jag har mycket material som jag tänkt dela med mig av, nackdelen är bara att det faktiskt tar mycket tid att lägga upp bilder, filmer och text. Men det finns i huvudet, och när tiden finns kommer jag bara mata upp massa kul. :) Gör övrigt är jag oå bra humör idag då Aleccis och jag hoppade lite smått och hon var JÄTTEFIN! Därefter körde jag och min syster Pärla och hon har inte visat några som helst felaktigheter men jag avvaktar och tänker inte ignorera fredagens känsla. Nu väntar en stund på "L"s rygg.



    Aleccis bilder 12/1 #1

    Det matchar ju vackert med bettskivorna, vantarna och det blåa på hjälmen, haha! Här är bilder från de första varven, innan vi plockade av täcket (och bytte vantar).
     
     

     
     

    Tre bilder

    Här är tre bilder som jag av en eller annan anledning har sett när jag har surfat runt på mobilen. Dessa (och fler därtill) har jag tyckt varit "viktiga" eller bara roliga på något sätt och därför printade jag dem. Nu tänkte jag dela med mig av dem (eftersom jag precis tömt fånen och fann dem igen).
     
     
    Den första bilden är som ni ser en turbo. En turbo är en motordel som finns på många av dagens moderna bilar, men den är inte "standard" - det finns många bilar utan. Vad den egentligen gör är att med hjälp av motorns avgaser, som liksom "knuffar" på en axel som börjar rotera. Det snurrar fruktansvärt fort där inne (150 000 varv/minut). Axeln sitter genomgående och suger in luft som pressas in till motorn vilket ökar effekten (och bränsleförbrukningen). Det är väldigt viktigt att det blir smort (med olja) ordentligt där inne. När man stänger av motorn så fortsätter det snurra inuti turbon en stund, medan oljan rinner ner och ifrån turbon. Därför är det jätteviktigt att turbon "vilas" innan man stänger av bilen efter man har kört, framför allt när man har kört hårt med bilen. Man vilar turbon genom att stå på tomgång = lågt varvtal på motorn. Har man kört hårt kan man behöva stå så länge som en minut innan man bör stänga av. En turbo som har skötts väl genom hela livstiden brukar normalt hålla i omkring 20 000 mil, möjligtvis upp till ca 25 000 mil.
     
    Jag har faktiskt gått fram till folk som haft bilar med turbo (typ på parkeringar) som bara har stängt av bilen direkt och gett dem en lektion i "turbo-skötsel". För det första tycker jag att man ska veta vad man har för prylar, och för det andra tycker jag man har skyldighet att sköta det man har!
     
     
    Bild nummer två säger sig själv. HAHA vad jag älskar den här bilden! :D
     
     
    Den tredje och sista bilden är en bild jag bär med mig i många situationer. Jag vet inte om det syns, men i pratbubblan står det: "For a fair selection everybody has to take the same exam: please climb that tree". Jag tycker den är underbar.

    Sista dagen denna vecka

    Det som väntar är följande;
     
    - Ridning av Aleccis och bli fotad :D:D:D:D:D Så det ska bli roligt att se hur det ser ut på bild nu och jämföra med känslan. Förbättra, förbättra, förbättra!
     
    - Jobba! Det är hemtjänsten som gäller och numera hr de ändrat om tiderna så passet blir en timme längre än tidigare. Kaaatshiiiing!
     
    - Utvärdera "veckans fokus - eftergift". Jag hoppas hinna det antingen innan jobbet (men det lär bli stressigt, så hinner nog inte), annars hoppas jag komma ihåg och orka skriva om det efter jobbet. Dessutom har jag kommit fram till vad som ska bli nästa veckas fokus och jag är riktigt taggad på detta! Hoppas jag kan hålla detta nya "sätt" så länge som möjligt, för det kan absolut ge permanent förbättring så småningom. Toppen!
     
    Livrädd ryttare, haha. Destruktivt, kan man väl säga och sådant ska utplånas!
     

    I miss you <3

    Här är en film från när vi var ute med rockrd andra gången tillsammans. Första gången vi körde i byn var tredje gången hon hade rockarden bakom sig. Detta var alltså totalt fjärde gången med rockard. Världens finaste ponny<3 Li Mellonie (e. Idyllens Ironi, ue Asso Sarastro) född 2002. Detta var i december 2010. Hon var min mellan juli 2008 och augusti 2012. Jag red in henne, körde in henne, tricktränade henne och tävlade en del i hoppning. Vi hade ett band jag aldrig har haft innan. Exempelvis hanterade jag henne mycket helt lös.
     
    (Mobilfilm, dålig kvalité!)
     

    Myshäst

    Aleccis är väldigt mysig och hon gillar verkligen när man borstar henne med piggborsten på huvudet, och då helst mitt på huvudet. Runt öronen, över ögonen och i pannan. Mys säger hästen och tar ner huvudet, och så brukar hon stå med det nära, nära mig. Ibland så långt ner så jag har hennes öron i höjd med min höft.
     
     Det är en dum vinkel (var svårt att få till) och väldigt, väldigt mörkt. Oftast står hon med huvudet ännu längre ner och ännu närmare mig, men ungefär såhär ser det ut när jag ska borsta henne i ansiktet. PÅ huvudet, där är det skönast :) För att klargöra så är det alltså min hand med piggborsten på, som syns precis bakom hennes högra öra.
     
    Det tar typ hundra år att bli klar för när man väl har hamnat i den här positionen så står man där, och det är inte så lätt att komma åt där den verkliga skiten sitter (typ ganascherna). Men det är väldigt mysigt. :)
     
     

    På begäran: stallet/lösdriften och förvaringsutrymmen

    "Finns det någon möjlighet att man kan få se ditt stall och dina förvaringsutrymmen och sådär =) Sånt som alltid är skoj =)"
     
    Jag fick denna kommentar för hundra år sedan och idag tog jag tag i det. Så nedan bjuder jag på bilder med bildtexter i och omkring stallet. Jag måste bara flika in att det faktiskt ser lite mysigt ut på vissa bilder, men det ser väldigt litet ut. Dessutom syns även hur dåligt sken det är där inne. Som synes är det inte särskilt "flashigt", men det fungerar riktigt bra!

    Så många prylar som möjligt är täckta med något pga att det dammar mycket av säden (när det "hanteras") som ligger vägg i vägg med min utrustning på övervåningen. Säga vad man vill om hur det ser ut, men jag måste ändå säga att jag är nöjd att det är så pass stort som det ändå är - för många gånger, när man bygger själv (vilket det inte är gjort här, det är en färdig byggnad, avsedd för säd) så är det allmänt känt att man brukar bygga för litet. Utrustning tar plats! Frågor? Haha. :)
     
    Direkt till vänster när man kommer in. Ikea-påsar, mockredskap, sopborste, grimmor och grimskaft, tavla, klocka och den enda lampan.
     
    Trappan, några spikar där några täcken händer. Dunkar som jag använder till vatten. Backar fyllda med massa prylar och skydd, samt för tillfället ett till täcke. Benskydd i fönstret. (Pärlas "vardagsskydd" som bara används när hon hoppar.) Ytterdörren till höger.
     
    Trappan med massa prylar och gamla trasiga täcken som ska slängas. Ryktgrejerna är under trappan. Även brandsläckare.
     
    Uppställningsplatsen. De står nästan aldrig uppbundna, och oftast med huvudet åt höger och med baken mot ytterdörren.
     
    Lösdriften. Aleccis krubba. Två 20l-vattenhinkar och saltstenen.
     
    Pärlas krubba. En 20l-vattenhink och en på 15l.
     
    Lösdriften, utifrån. Här syns det väldigt väl hur mörkt det blir på kvällarna. Endast en liten lampa.
     
    Ingången till lösdriften för hästarna. Genom ett gammalt dass, haha. Positivt är att det på så vis blir lite "inbyggt" så det blåser sällan rakt in. Bra! När saltstenen blir så liten/dålig att den blir i flera bitar lägger jag ut resterna där så de kan slicka i sig salt på flera ställen.
     
    Gödselhantering. Fotot taget från öppningen till lösdriften. (Ingen skottkärrekörning i mitt stall med andra ord.)
     
    Gången. Såhär illa och geggigt har det aldrig varit tidigare. USCH! Ni förstår varför jag hämtar dem "långa" vägen och gick även tillbaka samma väg och släppte ut dem det hållet igår. Vågavägragegga.
     
    Trappan nedifrån.
     
    Trappan uppifrån. Det gör ont att ramla nedför den... Den fungerar även som hylla fylld med prylar, ex; flugspray, pälsglans, kylgelé, liniment och massa skitiga skydd.
     
    Suddig bild. Från vänster; skräp, sele, westernsadeln, en obrukbar sadel med några gjordar (fd ägaren visste inte vad hon sålde... Så köpte en sadel jag aldrig skulle ha köpt om jag visste vad det var.) Träns, foder och där bakom är trappan.
     
    Foder och några träns. Det syns vilka läderbitar som är av bättre kvalité och vilka som är av sämre (och inte har använts det senaste året, eller längre än så). Det är tyglar från Eko-hallen som är värdelösa! De möglar jättefort, så jag använder dem aldrig = blir ännu fulare.
     
    Sadlar med reflextäcken över, och smutsiga några schabrak. Spön och lite blandade prylar på bordet.
     
    Tyghylla med prylar (typ bett, huvor, boots mm) till vänster, bord med nya täcken och smutsiga schabrak (brukar ha smutsiga schabrak liggande där, men det blev rätt upptaget efter senaste Ullaredsbesöket, haha! Hackamore, repgrimma och hoppgjord på väggen, diverse läderdelar i Ikea-påsen, transportskydd mot bordsbenet och två sadlar till höger.
     
     
    Trappan till vänster, ett träns och några täckesgjordar samt reflexer i mitten. Två sadlar som ska slängas och en trasig gjord och en hylla med massa prylar och en hoppgjord.
     
    Två högar med rena schabrak under fleecetäcken (som bara används som skydd, används alltså inte till hästarna) på ett bord (även favoritplatsen för några katter). Två sadlar till höger, med varsitt ländtäcke över.
     
    Här hänger täckena de täcken som inte används, för tillfället vintertäcken.
     
    Säd vägg i vägg med mina prylar.
     

    Dagens blöta regntur med glad häst

    Det regnade idag, haha, ovanligt! :D Men jag var bättre förberedd och hade på mig mina bästaste regnkläder<3 Snacka om typ ett av de bästa köpen när jag var i Ullared sist. Omkring 200 kr för både byxor och jacka - toppen! Red Aleccis och hon brydde sig inte om regnet, och vi red ut (dvs red inte bara till LP och tillbaka), så visst kikade hon lite omkring (och ryckte till för fåglar som flög fram ur diken, sprang så fort hon bara orkade förbi ett kylskåp (haha, hästakrake!) och spände sig för diverse konstigheter - en ganska vanlig ridtur så långt alltså).
     
    Red på samma som vi gjort tidigare (det börjar verkligen lossna nu!), alltså anatomiskt tredelat. Vi red i skogen och i byn, och hon var trevligare i munnen i galopp. Bromsen tar fortfarande dåligt, men hon hängde inte i handen mer än några gånger. Sen lyckades jag ha kvar henne i galoppen flera gånger och det kändes riktigt bra! Det tar sig, om än rätt långsamt - men det är väl bra att något går långsamt ;) haha!
     
    Jag tänkte på det Lasse sa på en träning: "hon får springa, men in fortare", och det gick bättre än det gjort innan. Men det är som vanligt; mycket att jobba på, men samtidigt går det åt rätt håll även om det är med små steg.
     
    Allej innan och efter ridtur. Säga vad man vill, men lugn är hon i alla fall. Hon är verkligen jättetrevlig i all hantering - det är när man kliver upp på ryggen man kommer åt ON-knappen. :)

    Maaaaasterpiece


    Kungligt bak :)

    Ibland får man sina ryck

    Jag tror jag ska ställa mig och baka lite, haha. Är sjukt sugen på sirapsbröd (egentligen är det faktiskt degen som lockar. Konstigt nog är det alltid degen/smeten som är godast!) så ska väl ta och sätta igång kakfabriken och tillverka några stycken. :]
     

    Sevärt!

    Här är en riktigt skön snubbe som har en hel del vettigt att dela med sig av.
     

    En stel och en mjuk

    Efter "L" åkte jag raka vägen ut till mina lortgrisar. Konstigt nog gick dem till öppningen långt bort i hagen = motsatt håll än till stallet, där jag har tagit ut dem den senaste tiden när jag kom. Tillfällighet? Eller medvetet? Intressant i alla fall.
     
    Började rida Pärla. Jag har kommit någon svacka där jag känner mig sned hur jag än sitter, så jag skippade sadeln och red barbacka. Då sitter man bäst! Vi busade lite först. Jag höll inte i alls (tyglarna var i en knut) och varierade mellan skritt, trav och galopp. Inga problem. Men jag la märke till att hon bara fattade höger galopp, oavsett vilken jag bad om. Tänkte inte mer på det, och snart tog jag tyglarna och så skulle vi rida vettigt. Skrittade, travade och galopperade. Inget konstigt. Tog sedan vänster galopp - något stod inte rätt till. Det liksom "tog emot" och gick trögt, som att det var något som hämmade henne. Hon hade fortfarande öronen framåt och hela Pärla hade samma inställning och utstrålning som vanligt. Så hennes allmäntillstånd var precis som det brukar. Men något stämde inte riktigt och jag är säker på att det är bak. Tog det försiktigt hem, men hon var mjuk och fin i trav och höger galopp (som jag provade igen efteråt). Red bara dahlsedarundan, vilken tog 55 min så vi tog det alltså lugnt. Tråkigt.
     
    Det känns som det handlar om stelhet och stelhet "lagar" man inte genom att låta hästen vila. Men jag ska ge henne två dagars fritt, därefter köra på måndag och prova att rida barbacka igen på tisdag. Så får vi se om det är någon skillnad. Hon var fin i båda bak när jag kollade henne efteråt, vilade lite på båda efteråt, en i taget - inget märkvärdigt. Allt är precis som vanligt, förutom att det är något som hämmar henne i just vänster galopp. (Vänster galopp har den senaste tiden varit lyx. Hon har varit så mjuk, fin och hon har orkar bära sig mer där än resten gångarterna.)
     
    Därefter var det Aleccis tur. Anatomiskt tredelat och utan nosgrimma. Vi red inte raka vägen till LP utan tog den längre svängen. Det gick väl rätt bra, förutom att hon ligger på i galopp. Hon har två varianter; antingen lägger hon sig i handen och till slut lättar jag från sadeln = hon ökar. Eller så lägger hon sig i handen och så länger jag tyglarna. Hon följer med ner och blir väldigt låg, och sen blir det glappkontakt och så ökar hon. Haha, "ute" har jag verkligen problem att ha henne "kvar" hos mig. För nu har hon ju kommit på hur hon kan komma undan och öka. Men vi jobbar på det!
     
    På LP var hon riktigt fin! Jag hade planerat för mer galoppjobb idag och efter att ha skrittat, travat och galopperat lugnt på en stor volt så gick vi vidare. Först var hon väldigt låg och sen kunde jag behålla henne i en inte lika låg form. Alltså hon blev inte hängande utan var kvar - tyglarnas längd var samma och hon var där jag ville och försökte ha henne. Framsteg! Sen provade jag även att göra en liten volt i den stora och det var jobbigt, sa hästen. Höger gick betydligt bättre än vänster. Hon kämpade på bra, och jag också. Det kändes himla roligt när vi fick till lugna, små volter med hästen kvar lågt. Hellre lågt än giraffstyle + tjocka på underhalsen ännu mer och dessutom mot hand. Så även om det är överdrivet åt det hållet, så är det ändå ett steg åt rätt håll!
     
    I vänster varv var den lilla volten betydligt jobbigare. Hon "hävde" sig runt och volten blev större än tänkt, huvudet kom upp och munnen var okänslig. Hon stod emot, och eftersom det var jobbigt och det i sådana lägen blir svårt att bara sitta och rulla med, och försöka hjälpa henne, så blir hon lätt stressad. Det märktes jätteväl vart hennes svaghet sitter. Men vi fick till det bättre än det var i början, även om det inte blev lika bra som i höger, så jag avrundade där och lät henne rulla lite mjukt på volterna innan vi red hemåt.
     
    Det var ett svettigt pass, och även om det nog låter enkelt och rätt basic - som det ju är, eller borde vara - så har vi mycket att jobba med. Men det gav faktiskt något och det bästa av allt; det gick att börja arbeta och sträva vidare! Hittills har fokus mest varit lugn, följsam häst som "släpper efter" i munnen (tack vare mitt eftergiftsfokus) så jag kan börja rida på ett mjukare och känsligare sätt för att så småningom nå en helt annan form än den lydnad vi har idag. Jag är jättenöjd med henne och ja, det gav verkligen något idag.
     
    Varje gång vi är klara för dagen så längtar jag till nästa dag bara för att få rida henne igen. Det är den känslan man vill uppleva med sin häst - och det är först då man är där det är roligt att rida hästen varje dag.
    Det tog 55 min, från stalldörr till stalldörr.
     
    Happyface!

    Hästhandlaren jag köpte Aleccis av

    "Hästhandlare häktad för miljonfiffel

     

    Kvinna från nordvästra Skåne misstänks ha sålt hästar och hundar för mångmiljonbelopp utan att betala skatt.

     

        Den 25-åriga kvinnan, som är bosatt på en mindre ort i nordvästra Skåne, har de senaste åren sålt hundar och hästar för mycket stora belopp. Men hon har inte betalt skatt och har ännu inte kunnat visa upp någon bokföring. Hästarna som sålts ska i första hand ha varit ponnyer.

     

    – Det har handlat om helt svart verksamhet, säger åklagaren Thomas Elofsson vid Ekobrottsmyndigheten, som nu leder en brottsutredning mot kvinnan.

     

    I fredags häktades hon på sannolika skäl misstänkt för grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll efter en förhandling i Helsingborgs tingsrätt.

     

    Utredningen började med en granskning som Skatteverket genomfört och som slutade med att kvinnan upptaxerades och påfördes så kallat skattetillägg.

     

    Enligt en ny praxis kan inte en privatperson som blivit påförd skattetillägg även dömas för skattebrott.

     

    – Enligt den tidigare praxisen hade hon också varit misstänkt för grovt skattebrott, säger Thomas Elofsson.

     

    Exakt hur många miljoner kronor i intäkter för sålda hundar och hästar som kvinnan struntat i att redovisa för Skatteverket vill åklagaren inte avslöja.

     

    – Det rör sig om mångmiljonbelopp, så mycket kan jag avslöja, säger Thomas Elofsson.

     

    Enligt Skatteverkets granskning av kvinnans affärer gjordes det bara under 2011 och 2012 insättningar på cirka 3,5 miljoner kronor på hennes bankkonton. Men brottsmisstankarna som nu utreds sträcker sig från 2009 till och med det att kvinnan greps i förra veckan. Ekobrottsmyndigheten misstänker att försäljningen då fortfarande pågick.

     

    – Det är ju inte alltid vi väljer att begära misstänkta häktade. Men i det här fallet handlade det om pågående brottslighet och vi vill dessutom kunna säkra bevis i lugn och ro utan att den misstänkta kan påverka utredningen, säger Thomas Elofsson.

     

    Vid häktningsförhandlingen medgav kvinnan att hon handlat med hästar och hundar på det sätt som åklagaren påstår, men hon förnekade att hon gjort sig skyldig till något brott."

     

    Källa.

    Fortsatt moget snack

    Och så var det fredag igen och bilen går söderut! Jag börjar med att åka till "L" och sedan blir det mina innan jag hamnar hemma i lägenheten igen. Hoppas innerligt att vädergudarna kan hålla sig på bra humör under hela dagen. Vemfanorkarmedmerregn?! Därefter blir jag väl hemmafru och ska laga lite mat - haha, heeeemskt. Alltså jag är världens sämsta hushållerska. Det tråkigaste som finns är följande; städa, tvätta, diska, laga mat och allt annat sådant viktigt. Varför blev jag vuxen för? 15-16 sådär, det räckte! Moppe och ponnytävlingar<3
     
    Men nejdå, nu sitter jag här. Åldersnojan är min bästa vän och jag är inte mindre än 22 år gammal. Helt sinnessjukt! När min mor var i denna åldern var hon gravid med min storasyster - bara det säger ju en del! Men min kropp, hjärna, livsstil och typ allt - säger bara: "Åt helvete med allt sådant!". För nej. Man ska inte skaffa barn när man är en omogen skit som med största sannolikhet hade värderad hästarna högst, ähähä. Dessutom är alltid min första tanke när jag hör små barn skrika: "HÅLLKÄFTENPÅUNGJÄVELN". Så nej. Barn - aldrig i livet! Eller inte än på en sådär 30 år i alla fall.
     
    Jag är en hemsk, mycket hemsk människa som inte borde få vara i närheten av ungar. Sa jag förresten att jag har varit vikarie i mellanstadieklasser? Men jag fick i stort sett varje gång höra fraser som: "du får oss mycket tystare än vår riktiga lärare". Och när dagen var slut: "Har vi dig imorgon också?" eller "Hoppas vi får ha dig igen när läraren är sjuk". BOOYAH. Kanske för att jag sätter gränser, kan säga ifrån och vet i vilken ände man börjar? Först sträng och sedan snäll. För jag är snäll - när de lyder. Då har vi roligt. Så nej, det är inte så att jag generellt typ hatar alla ungar jag ser, haha. Det var faktiskt rätt kul att vara lärare. Jag har nog lite fallenhet för det där. Ledarpositionen<3 Jag gillar att styra och ställa och jag vet hur jag vill ha det, när jag vill ha det osv. (De är därför jag är så odräglig :])
     
    Oh herre vad jag har ordbajsat mycket onödig skit den senaste tiden. Hahaha, fyfan. Sådant som jag i vanliga fall brukar posta på den andra bloggen. (Där det iofs är fler läsare, höhö.) Vad som egentligen står är ingenting. Bara lite svart på en vid baksida. Krumelurer och krusiduller, helt utan mening. Inget man vinner nobelpriset av direkt. Neheni, plikten kallar!
     

    Hästar på vift

    Alltså, nej. Inte fanns det några hästar inne i stallet när jag åkte ut för att släppa ut dem. De hade tagit sig ut alldeles själva. Vad kan de ha försökt säga till mig med denna handling? Haha, knäppgökar :) Men då får de väl vara lite blötare lite längre än jag planerat bara.
     

    Och jag har krupit runt i internets spännande värld och råkat hitta både det ena och det andra. Allt från försäljningsstall och hemska historier till lite fortsatt bakgrundsletning av Aleccis. Jag såg även barnprogrammet där de följde stjärnorna i stjärnornas hoppning. Oboy vilken trevlig kväll jag har haft! (Och jag saknar fortfarade att tävla!)

    Visste du att?

    Jag är mer för piercings än tatueringar. Alltså, själva motiven kan vara fina, riktigt, riktigt fina - men! På ett papper, på en tavla, på en vägg - var som helst! Men kroppen, njae. Vissa passar i tatueringar. Men jag skulle nog inte tatuera mig. Man är ju iofs inte sämre än att man kan ändra sig, men i nuläget känns det väldigt långt bort.
     
    Däremot är jag mer för piercingar. Tröttnar man så kan man ta ut dem och så blir det nåra hål/ärr - men thats it. Sedan kan jag tycka att man inte borde missbruka piercingar bara för det. Men det är intressant, detta med "kroppsutsmyckningar". Väldigt intressant hur vi värderar olika och vad vi tycker är fint respektive mindre fint.
     
    När jag var 5 år var första gången jag tog hål i öronen. Första gången ja, för i tredje klass dvs omkring nio årsåldern, lekte vi på en rast och så kom någon åt örhänget på något sätt så det flög av. Jag tog om hålen snart då hålen växte igen.
     
    Men sen var det lugnt rätt länge efteråt. Det var inte förrän 2006 som det drog igång igen. Jag var omkring 15 år gammal och ökade samlingen i öronen genom att ta ett hål till, strax över det först i det vänstra örat. Då var jag mer inne på att ha fler hål i öronen, och liksom fylla ut dem med små silverfärgade ringar. Men det blev inte så sedan.
     
    Istället gjorde en kompis till mig en navelpiercing (inte själv utan hos en sådan som gör piercingar). Jag ville också ha en, egentligen ville jag ha en sedan tidigare men just då låg det på is. Men kompisens drag väckte min piercing-i-naveln-lust igen. Vi var nere hos henne i Skåne (jag fick inte för mina föräldrar, eheh) och bokade en tid. Det är än idag det vidrigaste jag har gjort mot min kropp! Det är dessutom första och enda gången jag ens har varit i närheten av att svimma. Fy tusan vad otäckt det var. Det kändes som jag gick med ett hål på ca 15 cm i diameter rakt igenom mage och rygg. Men så var givetvis inte fallet. Piercingen satt från och med nu på plats.
     
    Men jag var inte nöjd där. Jag ville ha en i ögonbrynet också! (Fick inte det heller.) Nu var det visserligen december 2007, men jag var långt ifrån mydig med mina 16 år. Jag mötte min bästa vän nere vid stora vägen en dag och då gick hon med en ny piercing i munnen. Nytillverkad var den och inte nog med det; hon hade gjort den själv - med säkerhetsnål framför spegeln. Där kläcktes en idé!
     
    Morgonen till den 21 december 2007 stod jag framför spegeln efter att jag hade duschat och skulle göra mig klar inför skolan. Säkerhetsnålen låg framför och jag satte nålen på måfå nedanför ögonbrynet (alldeles för långt ner) mest bara för att se/tänka/känna/prova. Inget var planerat. Men rätt som det var tryckte jag lite och nålen trängde genom huden. Inuti var det enkelt att få igenom den, men ut igen var det svårt. Huden var sjukt seg och det krävdes ordentlig med tryck för att det skulle hända något. Men genom att sitta på knä på golvet med huvudet i riktning mot golvet och pressa nedåt så tittade toppen ut på andra sidan och det gick att stänga nålen. Det gick ju smidigt!
     
    Problemet var bara att jag inte gjorde det så genomtänkt och själva "hålet" blev alldeles för långt och långt ner så jag var tvungen att göra om. Det gick inte att rubba nålen mer än i sidled förrän några dagar senare och då drog jag genast ut den och gjorde om hela proceduren. Men denna gång var huden rejält svullen och öm så det gjorde rätt ont och tog betydligt längre tid. Men det gick!
     
    Efter en vecka ungefär bytte jag ut nålen mot en ring och försökte få skiten att läka. Det tog lååång tid och kontinuerlig tvätt (varje kväll i två år), men sedan dess har den hållt sig fin och jag har inga planer på att göra mig av med den. Så småningom bytte jag ut ringen till ett "smycke" (känns ju inte som ett smycke, men det heter väl så).
     
    Jag vet att jag har skrivit om detta innan. Men för mig har det, konstigt nog, varit en del av min "självkänsla-arbetning". Äsch, det där hittade jag på, men det är en sak som jag klarade av och sådant stärker än som människa. För mig symboliserar den självständighet.
     

     
    Bilder är på "första försöket" när det inte blev så bra. Men så gick jag alltså runt en kort tid. Jag var tvungen att hålla för hela alltet varje gång jag såg/skulle prata med mamma (på hennes begäran) för hon tyckte det såg så otäckt ut och hon kunde inte koncentrera sig annars, haha.

    Vad har ni emot mig, vädergudar?!

    Alltså hela den här stalldagen är ett skämt... Det var uppehåll när jag åkte ut, och hade väl varit det hela dagen. Jag åkte ut till hästarna och la in mat i krubborna, vattnade, tog med morötter och kanade upp till hagen i alla gegga. Hämtade ut djuren. Som för övrigt låg och vilade när jag kom ut <3 Pärla sov till och med, med låång hals rakt fram och nosen i marken. Hämtade in dem. De åt och så började jag göra Pärla klar för en tur med mycket galopp. Klar häst - och så öppnade jag dörren. SPÖREGN!! Men vad gör man? Bara ut och plågas i det där eländet. Det gick väl an i början i alla fall. Vi skrittade fram, travade, galopperade och red i skogen en stund. Red hemåt tidigare (och en annan väg) än tänkt, så vi var bara ute i 50 min. Helt genomblöta var vi när vi var tillbaka. Rrrrrroligt. Bara en häst kvar. Regnat var envist och höll i sig. Gjorde klart Aleccis för tur. Tänkte rida ner till LP och fortsätta med voltarbete. Sagt och gjort. Aleccis är inte så känslig på väder, så hon var som vanligt. Lite mer tittig och väldigt, väldigt fokuserad på omgivningen dock. Vi red ner och hon var ärligt talat rätt trälig där nere då hon "såg" saker som inte fanns och ja, fokuset var fortfarande på omgivningen. Så det gav inte så mycket - förrän vi galopperade. Galoppen har inte suttit så bra sedan vilan men vi har jobbat på det. Hon "springer ifrån mig" några galoppsprång då och då, och så har jag inte helkoll på hennes kropp när hon gör så. Men idag var jag nog mer beslutsam (var på väg att tappa humöret...) och vips fungerade båda galopperna bättre än aldrig förr! Hon låg kvar HELA tiden och även om det blev dåligt tryck ibland så tappade vi inte heller galoppen. Så det var väl dagens bästa, typ. Men fyfan för vädret! Vi var äckligt genomblöta efter bara en kort, kort stund. Jag hade tjock vinterjacka, fleece och tröja på mig men var blöt inpå skinnet. Till och med underkläderna var blöta. H-e-m-s-k-t!
     
    På hemvägen mötte vi dessutom en fullastad timmerbil med släp. Jag stannade Aleccis i en korsning för att vara ur vägen och som vanligt håller jag fokus på dit vi ska (dvs bakom lastbilen) och slappnar av eftersom det inte är några konstigheter att möta lite fordon. Aleccis stod still när bilen gick förbi, men när halva ekipaget återstod började hon röra sig effektivt. Åt vilket håll? Mot lastbilen, haha. Mot bakänden eftersom vi skulle hemåt. Men det var lite sött faktiskt. Hon har ju väldigt lätt för att bli stressad osv, men här var det bara "home sweet home" i huvudet. Aleccis är inte jättevan vid större fordon (inte ens traktorer), men det jobbar vi på när tillfälle ges - vilket, tyvärr, inte är ofta.
     
    Hepp, då var det avklarat i alla fall. Jag skyndade mig raka vägen till duschen för jävlar vad kallt det blir att vara blöt! Och hästarna? Ja, de har precis blivit plågade i ett par timmar då jag valde att ställa dem inne tills det värsta regnet har gett med sig. Men nu ska de ut igen!
     
    Gå och döööö med dig, skitregn!

    Du är så klok!

    Jag får faktiskt, tro det eller ej, höra relativt ofta att jag är klok.
     
    Alltså, jag är mycket (exempelvis: odräglig, jobbig, nedlåtande, stressad, orädd, katig - och ibland glad, snäll och driven), och jodå, ibland får jag till det och kan låta rätt klok. Det är roligt sådant där. Och intressant. För hur är man när man är klok, och kan man vara klok ibland men inte alltid?
    Men det adjektiv som bäst beskriver mig i alla situationer; till häst, i bilen, med kompisar, bakom datorn osv - det är detta: Omogen. Jag är så in i helvetes jävla barnslig och omogen att det är synd om dem i min närhet. Totally! Men även om man är omogen och jobbig, så är det lättare att ta vad-det-nu-kan-vara omedelbart, istället för senare - då det ofta är tusen gånger värre.
     
    Jag har fler exempel. Skolan, en elev (kompis till mig) får en tillsägelse som denna påstår sig inte förtjänar och blir väldigt ledsen. Kompisen vill aldrig mer se läraren och vill helst hem direkt och "komma undan" den väntande lektionen.
     
    Ja men det kanske kan locka någon. Komma undan, slippa och slingra sig. Skönt att bara vända på klacken, och gå hem. Jätteskönt. Bli utan krav.
     
    Men ärligt talat. Vad händer då imorgon? Hur känns det att veta, nästa dag, innan skolan att denna person kommer vara där och för andra gången ifrågasätta ett, i detta fall felaktigt, val denne person har gjort? Det är inte lättare att "tackla" och antagligen kanske till och med har detta påverkat sömnen och hela morgonen? Dagen känns säkert rätt tung och jobbig.
     
    Istället är det bättre att ta det direkt. Det var även vad jag bad min kompis att göra. Lektionen var "som vanligt" (då läraren sagt vad den ville ha sagt innan och sedan var det bra med det) och jag frågade min kompis efteråt hur det kändes. Jag fick ett tack.
     
    Ett annat exempel är när något går sönder. Med oflit. En annan vän var ute och red med mig. Kompisen fick ha en sliten sadel men som ändå, vid denna tidpunkt, var min favoritsadel. Hästen gick nära ena kanten på dörröppningen och råkade riva upp flera sömmar på sadeln som ja, den gick ganska sönder då det var många sömmar som "sprack". Jag märkte inget. Min kompis sa direkt vad som hände och visade mig. Min reaktion var denna: "Jaha, ojdå." Och så var det liksom bra med det. (Och jag är en väldigt explosiv människa som reagerar starkt rätt ofta.)
     
    Men jag var så tacksam för att min kompis gjorde som hon gjorde i den situationen. Det som har hänt har ändå hänt, så det hade inte hjälpt om jag brusat upp. Men hade jag däremot inget fått veta så hade jag inte märkt det förrän någon dag  efteråt och då hade jag inte varit glad.
     
    Ett annat exempel är något man är rädd för eller om hästen/hunden/kon eller vafan är rädd för. Det handlar om att vänja oss/den/det vid det. Som jag skrev till en annan vän, gällande hopprädsla; "Jag ska ge dig ett exempel. Nu har du ju körkort och du kör regelbundet. Jag antar att du har varit uppe i högre hastigheter några gångar och jag vet av egen erfarenhet att i början kunde det vara otäckt. Men ju mer man kör desto mer vänjer man sig och så kör man fortare och fortare för att man känner sig trygg och säker. Man har kontroll.

    Men skulle du däremot gå ut på ett berg, fram till en klippa och titta ner. Säg att det är kanske 200m ner till marken. Då skulle du nog titta över kanten väldigt försiktigt, och om du är höjdrädd precis som mig, så hade du kanske knappt vågat titta ner, alternativt ålat ut och kolla försiktigt. Det "konstiga" är att det gör lika ont att ramla ner från berget, som det gör att krocka i en viss hastighet. Men vi kör ofta, kanske dagligen i en viss hastighet. Anledningen till varför vi är rädda för klippavsatsen är för att våra förfäder har ramlat ner, och de som blev kvar lärde sig vad som hände och de tog avstånd från klippan. Men genom att ha åkt och kört bil har vi vant oss vid hastigheten och idag är vi rädda för en sak, men inte en annan - när de egentligen, jämfört med varandra i en katastrof är "samma sak" och lika farliga.

    Poängen är att du måste hoppa, men det går inte att tvinga sig - utan det måste vara roligt, och det måste ske successivt. Vi är vanedjur, liksom våra hästar. Vi måste vänja oss."
     
    Klok eller inte, och om det var bra exempel på just det, det vet jag inte. Men i vissa lägen borde man nog försöka tänka ett steg längre. Eller två. Det är något jag - när det gäller mig - inte kan. Jag är impulsiv, explosiv och väldigt humörsstyrd. Jag har lätt för att brusa upp och jag går så långt jag "måste" gå. (Jag slog en kille i klassen i somras pga några spännband. Japp. Omogen.) Men det är lättare att utifrån, då man ser det från ett annat perspektiv, tänka ett steg längre och agera betydligt mer långsiktigt.
     
    Och vad kan vi lära oss av detta? Ingen aning, men jag hade lust att skriva. Och som vanligt orkar jag inte (nämnde jag att jag även är lat? haha) läsa igenom det - så ev stavfel och formuleringsmissar bjuder jag på. :)
     
    Den piercing jag är mest nöjd med (och som dessutom var billigast!) på min kropp.

    "...alla är bra i medgång"

    Åh, jag läste precis en väldigt bra text och eftersom den var läsvärd, så borde fler läsa den.
    Såg även en fantastiskt bra film för ett tag sedan.
    Power.
     

    Egentligen inget att säga

    Inte bokad på något jobb idag (än så länge) så får väl se vad det blir av dagen. Ridning står i alla fall som vanligt på schemat, men tar det nog lite som det kommer. Jag borde passa på att göra sådant som jag vill göra, men som jag egentligen inte orkar/har lust med eller brukar hinna. Om man bara kunde ha lite självdisciplin... :]
     
    I helgen blir det nog förresten lite nya ridbilder! Det är verkligen på tiden och jag hoppas att vädret är skapligt. De snackar ju om kallare och snö nu igen. Men jag vet inte om jag hoppas det är tomma hot eller vad jag vill. Det hade väl inte skadat om det fryser på och kommer ett täcke då hästarna håller sig renare om hovar och ben, men jag vet inte hur det blir att rida på LP då? Nu när jag äntligen har tagit tag i att försöka använda den lilla plätten till att faktiskt försöka träna lite på. Haha, flyyyyt.
     
    Samma bild för hundrafemtioelfte gången, japp! Det bjudet vi på :]

    När märkessaker stiger en till huvudet / dålig människa

    Ja, det är roligt att ha fina saker. Fina saker är oftast dyra. Märkessaker är ofta dyra, och dyra saker är oftast fina (eller nej, stryk det där sista, haha). Men poängen är att JA, vem vill inte fin utrustning i määängder?! Helst mer än vad man någonsin kan använda, i alla fall samtidigt. Sadlar, träns, skydd, schabrak, pannband, hjälmar, stövlar, ridbyxor, jackor - you name it.
     
    Men inte gör det mig till en bättre ryttare, och inte blir det bättre resultat för det. Nej, det är ingen genväg att ha fina saker och allt det där babblet har man hört tusen gånger innan. Däremot har nog alla hört uttrycket: "kan man inte vara bäst kan man alltid vara snyggast". Poängen är att man inte blir bättre genom att använda märkesutrustning.
     
    Jag är inte så mycket för att stå och borsta i evigheter, och jag är egentligen inte särskilt "pysslig" av mig. Det är liksom inte min grej. Och vet ni vad jag tänker då? Att jag blir minsann inte en bättre ryttare, eller vi som ekipage får inte bättre resultat, bara för att min häst är renare. För det är ju så! Lika lite som jag blir bättre som ryttare av märkesutrustning, lika lite blir vi bättre av att hästen är ren.
     
    Just sayin'.
     
     
    Hahahah, jag är verkligen en hemsk människa. Jag borstar hästen tills den är (- i detta väder - ganska) ren och inte mer än så. Inte ens mer när det är tävling. Det syns ju ändå ingen skillnad om man borstar i 20 min eller om man gör det en timme. I alla fall inte i mitt stall, där det ständigt är mörkt och den enda ljuskällan är 1 (EN!) vad man brukar kalla "nattlampa" = dvs väldigt svagt, dovt, "varmt" sken. Mysigt, men inte så praktiskt när man ska borsta. Sen när hästen känns relativit ren, så går man ut och så undrar man när fan hästen hann rulla sig under tiden man gick genom dörren, ungefär. Haha, jag skulle ljuga om jag påstod att ridsport är prestige i min värld. Här är vi som vi föddes.

    En timme i regn och mörker i byn

    Ni vet vad jag tjatar. Tredelat hit, tredelat dit och allt sådant. Men idag gjorde jag ett litet "test" och jag räknade väl mer eller mindre med att det skulle gå.. eh, mindre bra. Så jag sa till Ida att hon skulle ha lite överseende då det kanske kunde ta ett tag att få stopp på hästen om det skulle vara så, hähä.
     
    Ida red Pärla, och jag red Aleccis. Anatomiskt tredelat i munnen, utan nosgrimma (standard now a days) och min glada häst har fått vila i tre dagar. Dessutom ridning med sällskap = hästen taggarbarajävlar.
     
    Men det sjuka - och sjukt underbara - var att det GICK att rida henne på tredelat! Det var inte bara det att "det gick" utan ärligt talat gick det över förväntan och det gick rättså BRA. Hon låg på lite mycket, men var rätt fin i munnen ändå. Det var bara i galoppen hon smygökade. Eller nej, hon smög inte direkt. Det gick fortare och fortare, dock inte så att hon gav fullt. Men hon ökade på en del. Sen gjorde vi lite, eller nej, vi försökte göra lite halter från galopp. Blandat resultat, men hon är fortfarande ridbar (inte som i "ridbar" - men det går att rida henne i byn utan att dö).
     
    Det märks att det har gjort resultat att nöta volter på en gräsplätt och det ska vi faktiskt fortsätta med har jag tänkt. Men något som nog har gjort mer nytta är att jag försöka att inte bli fast i handen för det har nog egentligen varit den största svagheten jag har haft mot mig, för att nå detta resultat. Men bättre sent än aldrig!
     
    Jag är alltså både glad och nöjd, även om det kan bli bättre men som sagt var det helt klart över förväntan, idag och nu är hoppet större än någonsin tidigare; någon gång ska vi kunna rida på tränsbett till vardags. Jag längtar dit!
     
     

    Tjäänare mannen!

    Många stalltimmar idag vilket alltid är lika trevligt. Först hovslagaren som jag nämnde och därefter ridning. Det är rätt sjukt hur fina hovar Aleccis faktiskt har. Visst har hon slitet lite (grusväg är som att gå på nagelfil...) men i övrigt var hon fin om fossingarna, precis som jag tyckte. Men jag är alltid överfrågvis och frågar, kollar och jämför för att lära mig. Konstigt nog var de även fina ifrån röta och annat skit. Det trodde jag skulle vara värre eftersom det är så fruktansvärt mycket gegga och vått underlag just nu. Men även fint där. Pärla har typ inte växt något alls sedan sist - troligtvis pga ålder. Blir intressant att se hur hon är i sommar sedan. Hon brukar inte växa mycket på vinterhalvåret. Visserligen brukar ju hovväxten avta litegrann på vinterhalvåret, men vi får se om det växer mer framöver eller om det är åldern som styr.
     
    Aleccis stod så fint under tiden, men när det bara var ena bakhoven kvar började hon röra sig litegrann. Inte lätt att stå still när man är kissnödig. Sötnöt. Att släppa på trycket var nämligen det första hon gjorde i boxen efteråt. Men Pärla är desto träligare. Haha, hon är så fjompig! Hovis vill ha bak benet, och Pärla vill ha det under sig. Hon är inte elak, men det är rätt tungt att hålla emot en envis fjording. Hovslagarens erfarenhet är dessutom att många fjordingar är just sådana vid skoning. Det kanske de är, jag vet ju inte då jag inte har något att jämföra med :)
     
    Nu är nästa omgång med snösulor och broddar på och vi är för andra gången denna vinter ("vinter") redo för vinterväder! Det skvallras om att det kan komma några flingor och minusgrader i helgen, men det återstår väl att se vad det kan vara som dyker upp. Vädergudarna bråkar lite med oss.
     
    Hej mitt vinterland!

    Hovslagaronsdag

    Idag är det äntligen dags! Min tävlingshäst ska få nya dojor och det ska även Aleccis få - skoja, haha! Nej men givetvis ska båda skos, oavsett hur mycket tävlingar det blir och vem som ska gå vad ;) Men det blir riktigt nice att kunna rida Aleccis oberoende av whatsoever igen. Bara ut och träna! Gräs, grus, asfalt, skog - det kommer inte spela någon roll. Wie! Snart kommer vi förhoppningsvis även kunna börja lyfta lite på fötterna också i form av det som går att släpa fram och hoppa över. Taggtaggtaggtaggtagg.
     
    Innan dess har jag ett ärende; köpa broddar och ev en till säck kraftfoder, även att den bara är halvfull - och det räcker länge nu när jag dragit ner lite på maten, eller rättare blandat ut den. Pärla äter (lite) havre och lite glukosamin. Aleccis äter lite kraftfoder och lite havre. Mycket lite här japp, haha. Men då får man inte glömma att de istället äter mycket hösilage! Fri tillgång, i år igen. De är inne på sjätte balen för denna "säsong".
     
    Favoritbild :')

    Hon är inte äldre än jag gör henne

    Barbackadressyr i mörkret på kvällskvisten med Pärltanten. Och minst lika välfyllt som vanligt av go livskvalité. Att det är en viktig del av mitt liv. En rätt seg, men väldigt viktig del.
     
    Jag kände och letade mer form, och jag blev förvånad själv när hon gick lite högre idag. Inte högre som i "hög form" eller knappt ens dressyrform, möjligtvis runt LB-nivå när hon gick riktigt bra. Men betydligt bättre än det djupa, låga vi varit inne ett tag på nu den senaste tiden. Tänkte mycket på min sits och mina händer, och det är såå härligt att kunna rida henne så himla mjukt och fint nu! Hon har nog aldrig varit så mjuk i munnen som hon är nu<3 Min ena hand ville i ena galoppen inte vara helt still, så där kom jag på mig själv några gånger. Annars måste jag säga att jag är rätt nöjd. Generellt behövdes mer energi, men jag hade svårt att skjuta till den då jag var rätt trött efter jobbet. Men är ändå nöjd med min vackra stjärnhäst. En timme var vi ute.
     
    Något OT bild, men ändå.

    Minnen <3

    Vissa starter ligger innanför bomull på VIP-plats i hjärnan. Denna dag är en av dem:
     
    Pärla och jag i april 2008. Vinst i LC A:0/A:0 och vinst i LB A:1a. Minns det som igår<3
     
     
     

    Ja, tack!


    Jag har omgångar tittat efter detta schabrak, men kan inte hitta det överhuvudtaget. De tillverkas säkert inte längre, och verkar inte finnas i några ridsportshopars sortiment. Surt, då det är riktigt läckert!

    Jobbdag

    Idag jobbar jag från morgon till eftermiddag och det ska faktiskt blir roligt! Skönt att komma ut och göra nytta igen, haha. Eftermiddagen består av Pärlridning och stallsysslor. Ingen avancerad dag, men den kommer nog gå snabbt ändå. Den brukar göra det, tycker jag. Dagarna skeeeenar!
     
    Sommardag<3

    Veckans fokus

    Vecka 1 och 2, 2014.
     
    Eftergift
     
    Jag har märkt att jag lät fastnar i handen, och framför allt om hästen stark. Så nu ska jag fokusera på att verkligen ge hästen eftergift för minsta lilla som är rätt, rätt tänkt eller åt rätt håll. Leda och uppmuntra :)
     
    Nackdelen just denna vecka är att det inte blir någon ridning förrän onsdag så det blir färre pass att träna på. Det positiva är att jag redan har ridit de senaste passen med samma fokus (det var därför jag valde just fokus: eftergift denna vecka). Så därför blir det lite av en specialare och jag får på så vis ihop det ändå.
     
     

    Så motiverad!

    I nuläget är jag riktigt taggad och motiverad. Ärligt talat tror jag det är för att jag har lagt mycket fokus på att rida på en plätt (LP = det närmsta "ridbana" jag kan komma av det som finns i närheten) och tragglat mycket basic. Men det som är allra roligast och som säkerligen ligger i grunden är att jag och Aleccis nu den senaste tiden har kommit överens på vanligt tredelat tränsbett. High five horsey!
     
    Den enda käppen vi har i hjulet just nu är att hon har tappat lite skor, men när hovis har varit här på onsdag så är vi fit for fight igen! Då väntar fortsatt kämpande och jag ska även dra igång det jag snackade om i slutet på förra året; "veckans fokus".
     
    Om man fortsätter göra som man alltid har gjort, kommer man fortsätta få samma resultat som man alltid har fått. Så för att utvecklas ska jag försöka ändar upplägget och detta är ett av stegen jag tänker prova. En annan riktining, och mer fokus på utveckling. Jag ska försöka bädda in betydligt fler pass på någon form av "plätt" någonstans för att försöka träna mer intensivt på exempelvis lydnaden.
     
    Men första steget är som sagt veckas fokus, och min plan är att planera och dokumentera veckans fokus på måndagar, alternativt söndagar beroende på hur det ser ut med "blogg-tid". Sedan rider jag med lite mer fokus på just det under veckan, och förhoppningsvis kan jag redovisa en någorlunda förbättring på kommande söndag. Nackdelarna är följande; fokus på en sak = tappat fokus på annat, glömma bort "veckans fokus" eller glömma att "redovisa" - vilket jag tror är en viktig del för mig själv för att hålla hoppet uppe och förhoppningsvis kunna analysera och i slutänden kunna se förbättring. Ett av årets mål är som jag nämnde i helgen att det ska vara en synlig förbättring i slutet av året; det gäller oss som ekipage och min ridning.
     
    Några bilder från LP (lokalenparkeringen; parkeringen till en bylokal där de har lite majbrasa, julbasar osv). Den består mestadels av gräs, men även lite grus tittar fram här och där. Jag mätte den lite på måfå någon gång men minns inte vad jag kom fram till, men tror det var omkring 10x15m ungefär, möjligtvis upp mot 20 på lånsidan, men det är högt räknat. Inget att hänga i granen direkt, men vad gör man...
     
     
     
     

    Upprätt

    Jag tror jag la märkte till något "nytt", något jag inte tänkt på tidigare, igår när jag red Aleccis. Ett samband kanske, som kan vara bra att tänka på i framtida starter. En svaghet vi har är att jag lätt tappat Aleccis bogar, och då framför allt den vänstra. Tappar jag den ur en svängar, eller liknande, mot hinder så kommer en direkt konsekvens som ett brev på posten; Aleccis bryter ut, och tänker med andra ord inte hoppa.
     
    Vi galopperade på volt och jag började känna hur jag liksom sköt ut Aleccis i sidled; vänster bog tog täten och resten av oss följde efter. Nej, det var inte riktigt så grovt, men jag kände att det var stor skillnad när jag verkligen tänkte på att räta upp mig, och när jag hamnade i mindre upprätt sits.
     
    Då slog tanken mig att det kanske är ett problem jag haft tidigare och tagit med mig in på tävlingsbanan? Jag kanske helt enkelt rätar upp mig bättre i vänster varv när högerbogen är ytter och då blir det inga problem att få med mig hela hästen genom svängen och mot hindret.
     
    Jag har nu kollat igenom några tävlingsfilmer, och jodå, det kan finnas något i det. Men jag tror inte det alltid har varit det som är problemet, dock är det säkert en del som kan påverka. Men detta skulle jag komma till att jag ska tänka på att räta upp mig mer i samband med hinder, och då framför allt mot hinder efter svängar.
     
     

    Gullepärl

    Var ute hos "L" på morgonen och åkte därefter ut till mina hjärtan. Körde Pärla och gjorde som sist, massa trav. Typ trav hela tiden förutom vid fram- och avskrittning och i de värsta nedförsbackarna. Men vi travade faktiskt i några mindre backar. Hon frustade så nöjt och trampade på bra. Kondisen är det inget fel på! 55 min var vi ute.
     
    Red inte Aleccis och kommer inte göra det förrän tidigast onsdag då hennes skolösa hov börjar bli sliten nu. Hon har inte ömmat något, och skulle säkert inte göra det idag heller. Men vill inte "push it" liksom. Dessutom hade hon tappat en baksko med. Men hovis kommer på onsdag - äntligen :):)
     
     

    Mål för 2014

    I teorin är det enkelt;
    Fokusera på det man kan påverka - det ger kontroll som i sin tur föder självförtroende
    = framgångsrecept.
     
    Men i verkligheten är det inte lika lätt, om man inte är mentaltränad elitidrottare vill säga.
     
    Jag är en ryttare, som tävlar. Vi tävlar, och vi ser siffror. Resultat kan man kalla dem. På pappret är målet att starta 120 i år, och helst göra det på ett icke självdestruktivt sätt. Det lät väl fint?
     
    I praktiken innebär det att jag inte ska skicka iväg henne om vi egentligen har "tappat balansen"/det känns fel och att vi inte ska hoppa på fart, men framför allt ska vi inte vara livsfarliga när vi befinner oss innanför staketet/väggarna inne på en tävlingsbana. Jag vill uppnå en större medvetenhet som ryttare, men framför allt vill jag rida Aleccis lydigare. Vi ska bli bättre under året, och i slutet ska vi ha förbättrat oss synligt jämfört med idag.
     
    Eyes on the prize.
     

    Anatimiskt tredelat bett = fells good!

    Halv fyra. Så mycket var klockan i natt när vi gick och la oss. Att det ska vara så himla lätt att vända på dygnet, hemskt! Jag som inte ens är särskilt förtjust i att vara uppe länge, för man förstör den kommande dagen också då. Så nu blir det skärpning och så ska jag rätta till dygnet igen.
     
    Var förbi kommunen och hämtade min julklapp och därefter åkte jag ut till hästarna. Pärla är ju alltid Pärla. Inte är hon du, inte. Nej, nej, och inte håller hon på att svälta ihjäl heller. Men nu har hon börjat komma ner och försöker äta upp maten i båda krubborna (eftersom Aleccis inte kommer ner frivilligt) medan jag är ute och byter vattnet. Så nu måste jag komma på något annat sätt att lösa detta nya "problem" på. Jag lägger alltid i maten i krubborna innan jag byter vattnet då hästrana för det mesta kommer ner och kan börja äta medan jag grejar med annat. Men så är ju Aleccis inte så lättövertalad, så nu har hon börjat stanna kvar i hagen medan Pärla istället går ner och äter - vilket egentligen är rätt konstigt. För Pärla brukar absolut aldrig lämna sällskapet om hon inte så är tvungen. Så det är lite intressant att se hur hon värdesätter maten framför sällskapet den stunden. Fläskis!
     
    Red i alla fall Aleccis idag, Pärla fick vila. Vi red ner till LP och där var det upptaget så vi stod mest bara parkerade och pratade en massa först. Fick höra, när jag pratade om att våra starter blir okontrollerade ibland, något i stil med: "är HON sån? Hon som står så lugnt och avslappnat." Haha, ja sådan är hon. Aleccis är verkligen helcool och det är bara att parkera henne om man ska stå och prata - och så bara står hon där och halvsover. Men det är rätt stor skillnad när man sedan sätter igång och ska rida, och framför allt hoppa. Gladhäst.se.
     
    Därefter rullade vi runt på volterna. Hon var riktigt fin från början! Sänkte huvudet och gick lågt, mjuk och fin i munnen och lugn i huvudet. Men sedan fick hon upp ångan lite grann. Vi övergick nämligen snart till halter och igångsättningar, och då framför allt galoppfattningar. Hon lyssnar skapligt, men det är ju det att gör man en halt så är det halt som gäller. Ibland blev hon otålig och stod inte still och ibland blir det ett utdraget avbrott. Jag är inte förtjust i någon av de varianterna, men så får jag ju inte glömma att hon är rätt olydig och taggad, men även känslig och det gäller att jag för det första gör rätt, men framför allt är konsekvent. Det blev absolut bättre, mycket bättre till och med. Men jag vill ha mer än så!
     
    Hon var till och med lugn när vi travade och tog en galopp i en backe på hemvägen sen. Just nu känns det fullt möjligt att kunna rida henne på tränsbett till vardags så småningom. <3
     
     

    Utvärdering av tävlingsmål 2013 (Aleccis)

    "... med mål att rida stadigt på 110-nivå under 2013."
     
     
    Jag har bläddrat bak i arkivet, både i bloggens och i mitt eget, men minns inte att jag har skrivit ner några fler mål än det jag skrev här ovan. Svart på vitt var det, det enda uppsatta målet jag hade för året. För att aldrig ha startat ens en liten bana på träning eller ens ha hoppat flera hinder efter varandra - eller faktiskt ens ha hoppat ett enda språng tillsammans mer än på provridningen. Ändå var det målet jag satte direkt när jag köpte henne; 110 tvåtusentretton. Ett väldigt högt mål, som jag ärligt talat tvivlade på mer än en gång under årets gång.
     
    Men nu har året passerat. Vi har varit ute väldigt mycket, både på pay & jumper/klubbtävlingar, lokala och till och med faktiskt ett par regionala. Allt på vårt första gemensamma tävlingsår. Från 50 cm - till 115 cm. Jag måste erkänna att det verkligen var ett högt mål jag satte upp, men jag är dumdristigt målmedveten ibland (bara ibland), och vill jag något av hela mitt hjärta så ser jag till att det blir så. Även om det inte är så ofta, så är jag så pass envis och vill så gärna  nå målen att jag satsar/offrar bådas hälsa och säkerhet - och det har jag gjort mer än en gång detta år.
     
    Men över till målet. 110 har vi startat totalt (alla starter inräknat; klubb, lokal, regional) tio gånger (och 115 en gång) - men vad är egentligen tio rundor över 110-hinder? Inte så himla mycket i det långa loppet. Inte särskilt mycket över ett år, och inte särskilt mycket för två individer som ska rida ihop sig och vill vidare. Det tar tid - och tiden ska man inte underskatta.
     
    Men det är inte samma sak att hoppa tio gånger över 110-hinder, som det är att göra det stadigt - eller rättare sagt ligga stadigt på den nivån. Jag är kluven till om vi uppnått målet eller inte. Men som jag nämnt tidigare så kan man ifråga det ganska ordentligt; för vad är egentligen "stadigt" och när är man där, och när är man vidare? Jag tycker inte man är stadig på en nivå när man anmäler sig men inte vet om man kommer runt eller inte. Jag är även tveksam till om man är stadig på nivån om man som ryttare är osäker och tveksam. Men å andra sidan, om man ständigt vinner och utklassar motståndet, eller i alla fall placerar sig varje gång - då anser jag nog att man som ekipage inte längre är stadiga, utan är nog mogna för att gå vidare. Kanske vågar man kanske kalla det "överklassificerad"?
     
    Ja, jag kan anmäla oss till 110-klasser och är inte orolig för att vi inte ska ta oss runt. Ja, jag klarar av den mentala biten i att ta oss över hindren. Ja, vi håller oss ofta på samma typ av fel och totalfel i resultatlistorna. Nej, inomhus är vi inte tillräckligt sammansvetsade för att göra det bra. Nej, det lyser brist på lydnad och vi är långt ifrån ett stilekipage på banan. Nej, vi kan inte tryggt och säkert ta oss runt med vetskapen att vi kommer landa på fyra ben efter banan är slut.
     
    Men jag skulle vilja säga såhär; att utomhus har vi uppnått målet, men inomhus är det tveksamt. Däremot kan ingen ta ifrån mig känslan av att lyckas så långt. Trots många brister är vi här idag. Vi tog oss hit, och vi gjorde det på ett år. För mig är målet uppnått, för det är så mycket mer och det ligger så mycket mer i det än att rida "stadigt på 110-nivå". Jag tar med mig ett uppnått mål år 2013 och siktar högt för 2014. Betydligt högre utomhus, men inomhus avvaktar vi.
     
     

    Westernmys

    Jag kände att dagens motion av Pärlahästen inte behövde bli något varken ansträngade eller avancerat. Hon har gått hårdare nu några pass på raken och ja, hon ska ju hålla också. Därför blev det en mysig tur med westernsadeln i först skogen och därefter byn. 55 min, alla gångarter. Kvalité i livet<3
     
    Aleccis fick en planerad vilodag. I och med att hon inte har skor på alla hovarna så slänger jag in någon extra vilodag för att inte slita på den skolösa hoven mer än "nödvändigt". Hon hade definitivt inte tackat nej till lite motion, men se där fick jag allt säga nej. Stackarslillahästen.
     
    Det är så att hovslagaren är kontaktad, givetvis. Men jag respekterar henne och det är inte alltid livet blir som man vill eller har tänkt sig. Ibland kommer det mycket skit, och inte sällan kommer det väldigt mycket skit på en och samma gång. Därför har jag avvaktat litegrann och lät det gå "så länge som möjligt" för ja, hon är ju ändå människa och har rätt till egen tid mitt i allt elände samt dessutom juletider osv. Men nu hoppas jag snart hon kommer upp och skor om hästarna. Pärla däremot är förvånansvärt fin om hovarna, trots att det har gått ett bra tag nu.
     
    Några favoritbilder från det gångna året. Jag och mina hästar<3
     
     


    Grovfoder ftw

    Denna artikel vill jag rekommendera. Det handlar om att även högpresterande tävlingshästar klarar sig på enbart grovfoder (av hög kvalité). I och för sig har de väl tidigare varit ganska säkra på det, men nu verkar det finnas studier som styrker detta. Mer grovfoder åt folket! Eller ja, hästarna då.
     
    Läste att toppresterande hästar ofta äter omkring 40% kraftfoder, och utomlands är det så mycket som upp till 50%. Det är vääääldigt mycket! Inte konstigt att hästarna får problem - och vad dyrt det borde vara...
     
     
     

    Ridning idag också

    Började dagen med ett besök hos "L" och vi ska ta nästa steg nästa gång vi är där. Nu har hon släpat runt på ett däck tre gånger, varav de senaste även i trav och hon bryr sig inte det allra minsta. Hon har verkligen ett kanonpsyke!
     
    Därefter bar det ut till mina hästar och jag började med att rida Pärla. Den av mina sadlar som är mest åt dressyrhållet valde jag dagen till ära och så var vi ute en bra stund. 1 h 20 min, med mycket trav och galopp, både lugnare och i högre tempo. Hon kämpade på tappert, och var till och med lite trött när vi kom hem igen. :)
     
    Aleccis och jag tog en tur ner till LP. Där köttade vi volter och sedan drog vi oss hemåt igen. Vänstervarvet var helt klart bäst idag, och istället fick jag kämpa mer med högern. Men när jag lockade in henne på en mindre volt verkade jag komma åt henne bättre och då släppte hon igenom mycket bättre. Avslutade sedan. 55 min totalt.
     
     

    Skit också!

    Såg att Hööks har rea nu, och det dumma är att ett träns med pullarnosgrimma vars dekorsömmar jag alltid varit förälskad i, säljs för bara drygt 200 kr! Det är ju inte så illa pinkat, det priset. Problemet är bara att det inte finns en jävla krona över till något just nu. Får se om jag lyckas hålla fingrarna i styr... (Och vad fan ska jag med ytterligare ett träns till? Har ju typ 2-3/häst just nu och använder ändå inte alla, iaf inte samtidigt.)
     
    Men ändå! Ja, tack! Mörkt med ljusa sömmar och så dessa dekorsömmar = mums!
     

    De gör så att mitt hjärta slår

    Pärlahäst och jag tog en tur med sele och rockard nere i byn. Skrittade bara när vi skrittade fram, skrittade av och i nedförsbackar samt över järnvägsövergångar - annars bara trav. Hon har riktigt bra kondition och ber man henne att trava så gör hon det lääänge. När hon har kommit igång och blivit "varm i kläderna" så är det svårt att be henne göra halt och få henne att stå still. Hon vill bara trava vidare. Det går långsammare och långsammare, men fortfarande i trav. Jag var tvungen att rätta till inspänningarna, som jag har bakom bakbenen, någon gång då sadelgjordstunneln jag har som skydd kanade lite åt sidan. Så då var hon så illa tvungen att lyda och stå still en stund, haha. Hon är så fantastisk! Det tog en timme totalt.
     
    Aleccis trodde jag först inte att jag skulle hinna rida idag, eftersom jag även jobbar ikväll och så hade jag ett ärende som jag hade glömt bort vilket gjorde att jag kom ut betydligt senare än tänkt. Men vi hade 30 minuter på oss och då tänkte jag att då kör vi en snabbis på en äng uppe på gården. Anatomiskt tredelat i munnen och sadel på ryggen - det är vad vi försöker använda nu för tiden. Hon var förvånansvärt lydig i början, men när hon fick upp ångan så blev det andra bullar. Vänster varv var lite envisare, men höger var fint! Vi klarade nästan tiden, och var ute i 35 minuter.
     
    Hästarna var busiga när jag skulle hämta dem innan motionspassen. Aleccis bjöd till ordentligt :)
     

    Innehästar och nyårssmällar - två betydelser

    Jag brukar, sedan Pärla för några år sedan sprängde staketet, ha hästarna instängda i stallet under tolvslaget och ett par timmar efteråt, och så även denna gång. Vid 22.30 åkte jag ut och tog in dem, men jag trodde det skulle bli lättare sagt än gjort - för ja, Pärla är ju trots allt Pärla. En snäll och klok dam, men man ska inte underskatta henne utan är det något man inte kan göra med henne så är det att sätta sig på henne (inte ordagrant). Hon vet vad hon vill och hon drar nytta av sin styrka om något inte blir som hon vill ha det. I och med att hon är både skotträdd och blixträdd så är nyår en hemsk tid, och hästar vill som bekant ha möjlighet till att fly vilket innebär att Pärlas sista önskan just då är att bli instängd i ett stall; trots både sällskap och mat.
     
    Häromdagen var det inte ens lönt att försöka, så då lät jag henne vara och så fick hon ta sin mat när det passade henne. Men jag vill ogärna lämna henne i hagen (vilket i så fall hade betytt att båda skulle vara i hagen, inte bara Pärla). Att ta henne genom gången hade nog varit att hoppas på för mycket. Så jag tog ut dem "långa vägen" och gick runt trädgårdarna och till framsidan av stallet. Pärla lös men med grimma, Aleccis i grimma och grimskaft. Hon följde med, men var lite här och där - i både skritt och trav. När vi kom fram till stallet ville hon inte gå in, utan vände i dörren två gånger. Båda gångerna gick hon till dörren frivilligt. En gång gick jag fram till henne, men då bara vände hon. Jag gick tillbaka till dörren och stod vid Aleccis lite, som givetvis blev orolig för att Pärla inte följde med. Men sen gick jag ut och provade att bara ta ett lätt tag om grimman och ledde in henne - Pärla följde med, men vände illa kvickt där inne och tryckte på dörren. Jag hann mota henne, och snart stod de båda två inne i stallet.
     
    Det gick så mycket smidigare än jag vågat hoppas på. I och med att gården var helt tom på folk så var det lite oroligare att lämna dem (förra året var min bror och mina föräldrar kvar på gården och firade och kollade till dem vid tolvslaget) med lampan tänd. Men jag behövde inte oroa mig. För när jag kom tillbaka vid 02-tiden så stod de så lugnt och bara tittade. Det var inte ens nedgrisat i boxen, utan var bara en hög vilket tyder på att de har tagit det riktigt bra! Skönt!
     
    Usch, jag är verkligen inget fan av varken raketer - eller festligheter för den delen! Dessa traditioner och högtider är bara bortförklaringar för att folk ska förgifta sig med alkohol och bete sig illa. Min syster och hennes kille var hos oss igår kväll och efter att jag hade jobbat så hade vi det trevligt och åkte sedan ner till torget för att störa oss på alla andra. Eller det är i alla fall vad jag gör. Småbarn och fulla ungdomar smäller raketer, och vissa åker rätt in i folksamlingen så det smäller helt jävulskt! Och gör de inte det, så är det istället mot fordon och byggnader. Vidrigt, det är vad det är! Därefter åkte vi förbi en fest strax utanför stan där någr kompisar skulle hålla till. Men där var det pådrag med både ambulans och polisbil, och strax flög några tjejer ihop på dansgolvet och så var det utdelning på sparkar och slag. Fri tillgång, kanske man kan påstå. Herregud! Jag kände mig bara väldigt, väldigt missanpassad eller vad det heter. Jag hör INTE dit. "Fest" - helvete heller! Jag stod mest och glodde, och såg väl ut som en snäll flicka jämfört med dem andra. Fyfan. (Jag är ju inte direkt snäll egentligen...) Men när vi kom ut igen så var det min tur att brusa upp. Då sitter det två personer PÅ MIN BIL och har ställt ifrån sig drickan också PÅ BILEN. Helvetesjävlar! Man gör fan INTE så!!! Då var det ord och inga visor, det kan jag lova! Idioter!! Det är ju för fan ingen jävla parkbänk! Det spelar ingen roll om det är en skrothög eller om det skulle vara en bil för miljonbelopp - man gör fan inte så! Det handlar om hänsyn och respekt. Man. Gör. Inte. Så.
     
    Men annars så;
    Gott nytt år och ta hand om er och era djur!
     

    Sista och första dagen

    Vilka fina hästar jag har, och vad synd jag tycker om min Pärlis dessa tider. Började med att rida henne igår, och då var klockan omkring eh, typ mitt på dagen. Det small och levde som fan, men vi red givetvis ändå. Barbackabus<3 Vi passade på att hoppa över alla (det är ju bara tre) olika skogshinder som finns i krokarna för skojs skull. Pärla var väldigt vaken och uppmärksam, men det var ändå inte så farligt i början. Men ju längre vi red desto värre blev det. Sen när vi var precis vid stora vägen small det precis över oss, och inte en liten heller! Hon flög upp i luften och vände sig om, stackarn. Sen var hon jätterädd och orolig resten av vägen hem och kunde knappt skritta normalt. Hon var verkligen jättespänd och höll huvudet högt och rörde sig med stela/spända rörelser. Åh, älskis. Hon ville inte skritta av, utan hon föredrog trav. Givetvis gav jag inte med mig, utan bad henne skritta ändå. 1 h var vi ute och Pärla var dyngsur efteråt...
     

    Tänkte därefter åka lite på Aleccis. Planen var LP (eftersom hon bara har tre skor) och fortsätta träna på att rida på tränsbett. Så det anatomiska tredelade åkte på, men jag tänkt att jag nog gjorde bort mig där med tanke på hur det small emellanåt. Men icke! Aleccis rörde inte ens på öronen när det small, utan var som vanligt. "Som vanligt" innebär inte direkt någon GP dressyr och en aslydig häst precis, men hon var i alla fall sig själv. Något som däremot var jätteroligt var att när vi kom ner och började med att rida på volterna så var hon PRECIS lika fin som när vi lämnade LP sist! Vad roligt det är med förbättringar! Så vi red inte alls särskilt länge, utan rullade runt med fortsatt fokus på insidan. Roligt! Vi var ute i 50 min totalt.
     
    Idag red jag med Ida. Jag vill inte att Pärla går på massa böjda spår hit och dit, så därför blev det att vi höll oss på grusvägar idag och för att inte slita sönder Aleccis skolösa hov så tejpade vi den med silvertejp. Aleccis brydde sig inte, och ömmar gör hon inte heller så det gick bra. Vi red i byn och därefter en del i skogen, samt provade att hoppa det senaste hindret med båda. Aleccis har ju inte provat det tidigare, men hon tackade inte nej, haha. Jävlar vad hon tog i, både högt och brett, de första gångerna. Vi tog det bara några gånger, och vad roligt det var. Jag vill hoppa och träna nu, nu, nuu! Vi var ute i väldigt exakt 1 h.

    RSS 2.0