• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Ju närmare jag kommer Aleccis, desto längre bort kommer jag från Pärla.

    Det blev mycket hästsnack igår. Två rutinerade "hästfolk" men ändå sååå olika. Olika kunskap, olika mål med hästarna och olika typer av hästar, och ännu mer olika än så. Så otroligt olika, men till viss del med samma frågor, och framför allt; fråga, i singular.
     
    För en gångs skull frågat på ett undrande sätt. Där de vill mig väl och samtidigt förstår vikten för mig. Ja, det handlar om Pärla. Min älskade, fantastiska Pärla. Som jag inte ens kan tänka på i dessa sammanhang utan att det trycker på bakom ögonlocken.
     
    Ni vet vad jag vill. Jag vill ha en fräsch, frisk, hållbar och långlivad gammal fjordtant full av livsglädje. För att behålla henne där hon är idag, så krävs det mycket motion. Det ska hållas igång, det ska planeras och det måste ske. Allt för att hon ska vara fräsch. Sex dagar i veckan är målet, fem är absolut minimum vad jag kräver att hon ska gå. Hon måste.
     
    Det går i omgångar. Det där med hur KUL det är. Ja, hon ger mig glädje. Hon laddar mitt batteri och hon betyder så mycket för mig. Men det är inte alltid kul. Det är en tung häst som måste underhållas i vartannat steg. Det handlar om energi - starta upp maskineriet och hålla det under rullning. När man får igång henne så går hon av sig själv men det är dit man måste komma. Och det är svårt ibland, för det krävs så mycket energi, glädje och tryck. Vi båda två måste vilja framåt.
     
    Det är sådan hon är och så hon fungerar. Hon har alltid gjort, och kommer alltid att göra. Hon är inte "tråkig" att rida, men ibland har man inte den energin till att kräva arbete och då är det lättare att bara ta det lugnt, ut och mysa och släppa alla krav. Det är bra - IBLAND, men inte varje dag. Det är under all kritik! Hon måste anstränga sig för att hållas i någorlunda form. För ett hållbart och långt liv!
     
    Och jag... jag är överklassad. Jag har SVÅRT att rida henne, för hon är så markbunden och kort i stegen. Hon är så annorlunda mot hur jag har lärt mig rida nu. Jag blir bättre och då har jag svårt att rida som tidigare. Och när det inte längre går på samma sätt så är det inte lika lockande att göra det vi gjorde förr. Jag vill och jag saknar det, men man får inte sträva bakåt! Tillbaka till något som jag ville ifrån och som jag har passerat.
     
    Men jag ger inte upp. Pärla ska motioneras. Hon går hårdare galoppass ibland och kravlösa busturer ibland, hoppning, blandat med bakbensfokus i dressyr. Med tanke på åldern och kroppen har hon väldigt bra kondition. Den sitter och hon anstränger sig gärna, men man måste övertala henne först. Sen går hon själv.
     
     
    Jag vet inte vad jag egentligen vill med detta. Medryttare, frågar dem. I teorin, ja. I praktiken, inte så mycket. Jag har höga krav, och det är inte kul att rida någons häst med så höga krav runt, runt i skogen och på grusvägarna i byn. Det är svårt.
     
     
    MEN, finns det intresse så lovar jag att jag är öppen för förslag. Men tills dess;
    JAG GER INTE UPP. Dålig ridning är bättre än ingen ridning. Motion kommer först!
     
    I LOVE YOU
     
     
     

    Tävlingskavaj Competition CRW® Exclusive

    Nu har jag tävlat i min kavaj ett flertal gånger och jag måste bara tala om hur himla nöjd jag är! Den sitter riktigt bra, är skön och är bekväm. Lätt, faktiskt, en av de snyggaste på marknaden just nu.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Inte direkt de bästa bilderna på just kavajen kanske, haha, men den är riktigt snygg "live"/in action. Och det bästa av allt; den kostar bara 600 kr! (Säljs på hööks.)

    Filmer från pay & jumpen

    Här är våra rundor från igår. Kolla vad lugn hon har blivit! Är som sagt mer nöjd över första rundan än andra, förutom det hemska försök till, och därefter lyckade, bytet efter första hindret. Jag stör mig på hur jag skjuter henne i sidled och det är jättejättesvårt att "bara räta upp mig och sitta mitt på hästen". Känslan var bra i båda rundorna och det känns verkligen så himla, himla bra just nu! :)
     
    Och så låtsas vi att vi inte ser att lindan hb har kanat ner. Hemsk människa det måste ha varit som lindade det benet... -.-' Jag hade inte en aning om det, och antagligen la ingen annan heller märke till det eftersom ingen sa något. Snäll häst som bara tuffar på ändå!
     
     
     
    Fick även återberättat för mig att det hade pratats om oss på ena läktaren. Tydligen något i stil med att "det såg mycket bättre nu". Antingen kan man vända det som att vi sög innan, men eftersom vi gjorde det (mest jag) så tar jag det som en komplimang istället!

    Minivila

    Nu äntligen passar det i schemat att slänga in en minivila för Aleccis. Hon har gått väldigt intensivt nu och det har blivit väldigt mycket både hoppning och tävlingar det senaste. Hon kommer få några dagar där hon bara ska få dega i hagen. Både kroppen och skallen ska få ta igen sig (även om hon garanterat hellre är ute och rör på sig). En uppladdning och uppvilning kommer sitta väldigt bra, och sedan blir det bara en enda lokal start i oktober, men det känns just nu bra. Lite nedtrappning sådär, sen blir det fler tävlingar i november igen.
     

    Pärlis goes pensionärswestern

    Efter pay & jumpen igår så tog jag ut Pärla på en lugn sväng med westernsadel och repgrimma. Så underbart mysigt! För det mesta gick det i pensionärstempo men vi köttade även en galopp i full Pärlafart (nåja, lite svårt med energin när man sitter där och åker, men fortare gick det iaf). Jag märkte att man måste ha en satans styrka i överkroppen för att inte "halka bak" när de drar på då man redan sitter, som jag upplever det, lite längre bak än man är van vid. Vi red bara i byn och det var som sagt det mysigaste vi har gjort på länge. Höstsol och Pärlahäst är kärleeek. En timme tog det.
     
     

    Resultat P&J Vetlanda RF med Aleccis

    Att man aldrig lär sig hur det fungerar på en P&J; först tar det väldigt lång tid för de små ponnysarna att ta sig igenom banan och sen går det skitfort för de mer rutinerade ryttarna. Så jag tog ut Aleccis något sent, men inte fööör sen. Det var mest det att jag ville rida fram henne ordentligt och hinna känna igenom henne så allt är som det ska vara osv. Hon kändes i alla fall fräsch och fin!
     
    Inne på framhoppningen gjorde jag en fetingmiss. Eller ja, inte hela världen såklart men man undrar ju hur rutinerad man är när man kommer utan galopp mot hindret och dessutom inte håller om med skänklarna. Det var vad jag gjorde och givetvis kan man inte hoppa då. Problemet i sig var egentligen att jag var osäker på om jag skulle "få plats" där inne i och med att jag behöver några meter extra för att bromsa ner henne. Därför satte jag aldrig någon riktig galopp (dum idé eftersom det inte hjälper även om hon hade hoppat) och då vek hon av bredvid. Helt och hållet mitt fel. Sen hoppade hon bra och på räcket ville jag bara känn lite vart jag hade henne så jag vände upp från mottvolten (ungefär) men svängde lite sent så vi halkade bort mot hinderstödet. Så två missar, varav den ena mer medveten för att prova, och den andra bara så oerhört dåligt så det ska inte hända, haha. Men gjorde ingen grej någon av gångerna utan "gör om, gör rätt" och då var det såklart inga problem.
     
    100 cm
    Hon var så lugn och fin till första starten! Hela rundan tycker jag ändå blev helt okej, och till och med ganska trevlig. Som vanligt är det lite av och på ridning som gäller då jag vill återfå kontrollen mellan hindren och då gärna plockar ner henne lite för mycket. Det var väl egentligen bara efter ettan som det blev lite otrevligt när jag inte lyckades få henne att byta (pga min snedhet). Men är nöjd med rundan i helhet. 0 fel.
     
    Till nästa start så tog jag bara två språng med henne; det första på räcket som var kvar på metern och sedan en gång på oxern som var på "rätt höjd". Och jäklar vad hon hoppade! Väntade därefter på vår start, och det tog några minuter längre då de la in ett hinder till (kombination).
     
     
    110 cm
    Hon kändes fin inför denna start också, och jag tyckte inte ens det såg högt ut (inne och allt liksom)! Så himla skön känsla att slippa se hindren som omöjliga och istället se dem som inbjudande. I like that! Den här rundan var okej, men inte lika bra som förra. Men nu märks det hur vi börjar bli ett team där hon ställer upp och räddar mig, för det gjorde hon några gånger. Vi kom lite nära första hindret, det blev korsgalopp i en sväng och jag skjöt iväg henne till sista - men hon tar det som erbjuds och gör så gott hon kan. Jag tyckte även det kändes lite långt inne i kombinationen så i min hjärna ville jag driva lite men jag gjorde inte så mycket mer än av energi lät henne köra på och det var inte så farligt utan hon räckte faktiskt. 0 fel.
     
     
    Hon kändes ganska okomplicerad ändå, och visst blev det att jag lät henne gå till sjuan båda gångerna, men ändå var hon helt okej att lotsa runt där inne över hindren. Bra känsla, helt klart!
     
    Två felfria rundor och min häst bara levererar! :D

    Musik förr

    Runt 2007 någon gång så lyssnade jag i stort sett bara på Tokio Hotel. Men de blev med åren utbytta, däremot så finns det en låt som jag fortfarande tycker är riktigt bra. Nu har de inte (vad jag vet) varit särskilt aktiva på ett bra tag. Just i detta fall är det lite av en nackdel att utvecklas rent fysiskt då hela gruppen var väldigt unga när de började med musiken. Sedan utvecklades de (märks ju givetvis mest på sångaren) och det blev väldigt stor skillnad på helheten från de "bästa" åren och nu. Men här är i alla låten som är himla bra, och som jag fortfarande spelar någon gång ibland.
     
     
     
    Det blir allt lite flashbacks när man bläddrar igenom låtar man lyssnade mycket på förr.

    Den spanska ridskolan

    Igår såg jag att Ridsport (via fb) gjorde reklam om spanska ridskolan. De skrev något om hur vackert det är och blablabla. Här är två bilder som de hade med:
     
     
     
    Är det vackert? Nej, jag är i alla fall inte särskilt imponerad.

    Pariani + veredus + charlies

    Så tänkte jag. Det blir alltså att inviga det nya bruna schabraket från Pariani och till dem blir det veredusskydden. Sen kom jag även på, när jag var i stallet igår, att jag ju har ett ljusbrunt blingpannband från Charlies egna märke, så vi slår på stort och slänger på det också. Trots att det fattas hur många stenar som helst. Får se om hon passar i det :)
     
     

    (annbandet)
     
    Jag är däremot inte med på matchningen utan kör på marinblå ridbyxor och antagligen min softshelljacka (som har blivit jättesmutsig, och jag har bara haft den en månad!) Men det blir nog bra. Lite kul att prova en mindre färgglad "outfit" även om jag helt klart föredrar färgstarkt!

    Resultatet i söndags - 110 cm

    Nu har de (reedaan) kommit ut med resultatet från förra söndagen och det är alltså inte förrän nu jag ser helheten i listan. Vi vann med TRE sekunder! Och skulle det ha gått vägen för trean så hade vi kommit två, men nu föll det en bom för dem men inte för oss och då gick det som det gick. Helt galet och så roligt! (Förresten hade jag fel på antalet starter med, trodde det var typ 17 men det var 19. Inte för att det har någon direkt betydelse men rätt ska va rätt.)
     
     

    Kroppen tar ut sin rätt

    Hua, vad trött jag är! Fast det är inte så konstigt när det blir längre stalltid än vanligt och dessutom på "dum" tid (12.30 - 18.00). Efteråt märker man att man egentligen inte klarar sig på bara frukost så länge, men å andra sidan vill i alla fall inte jag försöka äta där emellan. Bättre att bara köra på och ta det efteråt liksom.
     
    Började med galopp med Pärlahäst. Hon rullade på bra, lyssnade bra och så. Har inte så mycket att säga om det. Vi var ute i drygt 1h 5 min. Därefter tog jag med Aleccis för att rida dressyr. Jag tror inte att vår fetingrunda igår var så himla bra för henne. Tror hennes ben tog lite stryk av det. Så jag lindade benen inför ridningen och började rulla runt rätt länge för att känna efter ordentligt. Vi gjorde en del serpentinbågar och volter. Det är rätt sjukt att jag har så himla dålig koll på bogarna i traven när de sitter på plats så bra i galopp. Generellt så måste jag lära mig att ställa lite mer krav på henne för jag glömmer lätt att hon är en lat häst som behöver en hel del ben. Hoppas det gav något i alla fall till morgondagen. Vi red i en timme.
     
     

    Visste du att..?

     
    Jag känner mig för stor på Pärla ibland.
     
    Jag är ändå ganska liten och Pärla har mycket massa, så nej jag ÄR inte för stor. Men ändå känner jag mig det ibland. Med längre läder (westernsadeln och allrounden mot dressyr är okej) men när man kortar upp dem så känns det som jag kurar ihop mig och är en stor klump där uppe. Tyvärr så blir det inte alls bättre av hennes markbundna gång och korta, sprättande steg. Snarare tvärtom. Det är inget problem, men en jobbig känsla, helt klart.

    Modernt!

    Den här låten alltså! Jag fick höra den förra veckan och tyckte den sög plattmask, men med lite bas (bileeen) så blev den helt plötsligt helt okej så nu går den varm, haha. Invänjning kan man väl kanske kalla det ^^
     
    Om jag skulle förklara den i ord skulle det vara nittiotalstext med tvåtusentrettonmusik - typ så.
     

    Rocka lördag med hästarna

    Idag ska det göras nytta! Som jag nämnde så ska Aleccis gå ett dressyrpass i ett ridhus här i närheten. Det behövs! Och det känns som det blir kanonuppladdning till starterna på söndag. Jag har tjatat mycket om dem den senaste veckan men ärligt talat så är jag lite smått orolig. Det är trångt där inne! Sen har vi ju den där lilla detaljen att bromsen på hästen är rätt kass, så det kan ju bli spännande. Måtte ingen stå i vägen bara!
     
    Innan dressyrpasset på eftermiddagen ska jag galoppera Pärla. Det skulle ju göras igår, men man får vara lite flexibel när hästarna åldras och därför provar vi accelerationen och flåset (den typen av flås) idag istället. Det blir toppenbra! Sen är jag nöjd och glad.
     
    Någon gång under dagen så ska jag även prova att laga en maträtt som jag aldrig har gjort tidigare. Recept finns och ingredienser finns också. Så nu ska jag minsann experimentera! Hoppas det blir lika bra som när mor min gör det. (Jagogillarattlagamatdetärtråkigttartidochärbarajobbigtförintenogmeddetsåblirdetjudiskmedjippie!)
     
    Helt okej lördag! Hoppas kunna smyga in lite kvalitetstid med gubben med och kolla på PLL men det kan bli väldigt mycket lättare sagt än gjort. Han har nämligen bokat in att skruva bil hela helgen, med min syster kille. Så jao, upptaget kan man säga, höhö.
     
    Dressyrhäst kanske? Eller inte. Men man kan låtsas!

    Lång tur + vilse = ännu längre tur

    När jag såg Pärla trava ner mot stallet innan så fick jag bara en magkänsla om att hon kanske inte var helt fräsch. Det kanske tog på henne igår? Jag såg inget, men ville inte utmana ödet utan lät henne vila. Hon har ändå gått rätt mycket nu det senaste och visst är det viktigt att hon hålls igång och mår bra, men en förutsättning för att det ska kunna gå är att hon är hel och då måste kroppen hinna med. Så vilodag för Pärla idag.
     
    Aleccis och jag tog en sväng, en lång sväng. Planerat var att ta en längre sväng, men för att vi inte skulle vara borta hela eftermiddagen/kvällen så höll vi ett ganska högt tempo. Aleccis var lite småjobbig för hon var tittig (såklart) och blev då spänd. Men hon gick framåt, förutom vid en plast som hon vände för några gånger. Men det var allt.
     
    Sedan kom vi ifatt två fjordisar som vi tog sällskap med en stund. Därefter fortsatte vi vidare men sedan visade det sig att det inte skulle gå att fullfölja planen. För den hagen vi behöver passera för att ta oss mot hemvägen var fylld med mjölkkor och dem stod vi öppningen och väntade. Hade de varit lite mer utspridda så hade det inte varit några problem, och i vanliga fall är det kvigor där inne och då rider vi igenom ändå. Men idag så kände jag att det var lite överkurs att gå in där och trängas med Aleccis. Hade det varit Pärla hade det varit en annan sak, haha!
     
    Jag kände till en skogsväg mycket längre bort (man måste rida enda bort till stora vägen och följa den lite) men det var länge, länge sedan jag red där. Men vi red vidare och svängde in på skogsvägen. Så långt var det inga problem, men sen kom vi till en korsning där jag inte visste vart vi skulle. Så vi följde en väg, men efter en stund ångrade jag mig och vände, och sen tog vi en annan väg och gjorde likadant. Sen visste jag inte längre vilken av vägarna vi kom ifrån från början? Haha, red runt lite på måfå och funderade. Men kom sen på att det var en (igenväxt) stig vi skulle ta av vid innan korsningen. Sen hittade vi hem och vad glad Aleccis blev när hon kände igen sig sen när vi kom till skogen hemmavid.
     
    Vi fick se en jättefin, fluffig räv och sedan en älg på håll när han stegade iväg. Lika fluffig var den, haha. Åh, de är så himla vackra!
     
    När vi skrittade nerför "himlabacken" gick hon i så snabba steg så jag fick håll! Har aldrig varit med om det i skritt förut! Även om hon inte hade gått något vidare "hårt" pass egentligen (bara långt och i högt tempo) så kändes det i mina ben efteråt. Och det var nog denna hösts första kalla-fötter-dag. Två timmar var vi ute, väldigt exakt.
     
    Efter denna spända tur så sitter det riktigt, riktigt bra med ett genomkörarpass i ridhus imorgon inför P&Jn på söndag.
     
    Benskydden - like a glove ;)
    Nej men ärligt så var jag skeptisk om de verkligen skulle knäppas så jag
    knäppte dem. Kardborrena var jättelånga! Men skulle jag sätta dem
    annorlunda skulle det inte passa i bakkant, så det var nog rätt, trots allt.
     
    Inte mycket trafik på vägen, bara ett par bilar.

    Fireman safes kitten

    Jag är så himla blödig... Youtube:ade runt lite och fick se denna video. Så himla vackert att ställa upp för alla, oavsett storlek och sort. Var bara tvungen att dela med mig av den. Beautiful.
     
     

    Inköpen

    Det som efter lite om och men fick följa med hem var följande:
     
    Bruna benskydd i neopren från Maxx
    Brunt schabrak från Pariani
    Jag köpte bara schabraket för att det var billigt och sen när jag kom hem såg jag att det kantbandet matchade skydden. Snacka om lite rolig "överraskning" som jag inte alls hade märkt!
     
     
    Vitt schabrak med grön kant från Lami-cell
    Jag är inte så mycket för huva längre, men däremot ett grönt pannband hade lätt varit perfa till detta!
     
     
    Vita ridbyxor från Three Crown Horseline
    Det är sådana jag har innan och egentligen tänkte jag inte köpa sådana igen, men kände att det började bli kris och då är detta ett par som jag vet fungerar och dessutom är i min nivå på budgeten. Sedan att de inte är så roliga, det får man väl ta. Någon gång kanske de blir reservparet istället när det dyker upp något lite roligare.
     
     
    Jag är i alla fall helnöjd! Skydden invigs idag, men de andra grejerna väntar jag med. Jag kanske kan få någon att fota snart och då vore det ypperligt att även prova schabraket. Men tills dess får det ligga och samla damm.

    Jag borde få pris - Världens sämsta "shoppare"

    Jag är nog tamejfan den sämsta "shoppare" som finns. Det märks att jag inte är så rutinerad, haha. Och ja, jag borde nog få pris för det. För såå illa är det!
     
    Dagen hittills:
    Satte mig i bilen och började åka. Frid och fröjd där så länge, lite sen bara men det drabbar ju bara mig själv. Det var en enorm omledning av trafiken i Nässjö. Tog typ en kvart och då var det inte ens någon direkt trafik. De hade 19(!) (+2 på "rast") vakter utspridda i staden och de stod inte ens och stoppade utan det flöt på bra trots allt. Men jag har nog aldrig sett så mycket vakter! De stor i var och varannan korsning, vilket iofs är bra annars skulle det bra trafikstoppning och ingen skulle kunna ta sig ut från korsningarna när det är som mest trafik. Men ändå. Jag blev lite förvånad.
     
    Rullade vidare och kom fram fem minuter i, fick en asbra parkering (nära) med. Så mer perfekt kunde det knappt bli. Det var en hel del folk där och givetvis en bit kö. Sen började väl mina "problem". ;)
     
    Jag är en människa som vill ha fart och effektivitet i allt jag gör och det är väldigt, väldigt svårt när det är knökafullt med folk överallt. Och när jag inte kommer fram börjar jag stressa och som om det inte redan är varmt, så blir man ännu varmare. Istället för att bara ta det i den takt det går liksom. Nepp, fungerar inte.
     
    Först hamnade jag bland ridbyxorna. Jag fick tag i två likadana i samma storlek och ett annat par. Dem gick jag sedan runt med och bar (minst två i onödan med andra ord, eftersom jag bara skulle ha max ett par) och sen hamnade jag bland schabraken. Där fick jag beslutsångesten från helvetet. Roffade åt mig några som jag senare tänkte välja mellan. Med detta gick jag sedan runt, tung började det bli med och knöligt att både komma fram men även att leta vidare efter grejer med bara en hand. Sen såg jag alla rutinerade "shoppare" och de hade varit så smarta att de började med att ta en påse (hö-påse) och vips hade de båda händerna fria och en rejäl, samt smidig, lösning på bär-problemet. Till skillnad mot mig, alltså.
     
    Jag har aldrig varit i det nya Charlies tidigare så jag hade lite svårt att veta vart de hade olika avdelningar men jag lyckades hitta benskydd. Först fann jag inte sådana jag egentligen tänkte köpa, utan tog några liknande istället och bar runt på. Sen (typ ett varv senare i affären) hittade jag den sorten jag egentligen ville ha och skulle (med mitt lokalsinne!) lotsa mig tillbaka till första stället för att lämna de första skydden. Suck. Och stressade gjorde jag, och varmt var det och massa grejer hade jag att bära på.
     
    Men innan jag kom så långt så provade jag ridbyxorna och kom fram till vilka det skulle bli. Sen skulle de andra paren lämnas tillbaka igen. Jag visste vart de skulle, men det var så mycket folk så jag kom ju inte fram. Inte bra för min "skynda-skynda-skynda"-egenskap. Men jag tog mig dit sen, och lämnade sedan skydden. Sen velade jag tusen gånger fram och tillbaka om vilket/vilka schabrak jag skulle ha och kom till slut fram till några. Fast, en var en helt annan som jag inte hade sett innan. Snacka om att bära runt på massa i onödan!
     
    Mot kassan och sedan lämna påsen i bilen. Jag hade planerat att äta på MAX (ähähähä, man kan ju inte åka till Jkpg utan att äta på max ^^) och dessutom fick man en rabattkupong i kassan på Charlies till just max: happy face! ;)
     
    Men vad jag skulle komma till var att det inte bara var påsen jag lämnade i bilen. För när jag sen stod där och skulle betala min mat så var ju inte plånboken kvar i fickan längre... Den var alltså i bilen. Men huvudsaken var att jag hittade den igen och tack och lov var det ingen bakom mig i kön så det var ingen fara. Men vilken noob jag är i dessa sammanhang!
     
    Jo jusste. Det var ju inte riktigt klart där. Precis när jag svänger mot Nässjö så hamnar jag framför en civilbil. KUL. Men fick honom att köra om så det var lugnt. Sen tänkte jag dumma mig mot en saab som låg i röven så när civilen var längre bort drog jag på för att provocera saaben. Tänkte det kunde vara bättre att ha den mellan, och den gick på det jag försökte med och drog på den också. Men sen släppte jag och då körde den om. Sen såg man så himla väl exakt när han såg att det var en civilbil framför, hahaha. Kunde han ha! Jag hatar saabar. Och civilbilar! Så det var trevligare att inte ligga direkt i röven på den.
     
    Det blev så mycket text så jag lägger upp ett annat inlägg om dagens skörd vad gäller Charliesrean :]
     
    Favorithingsten!

    Bilder

     
    Självutlösare<3
     
     

    Hopp i hagen

    Det kan nog ha varit en av mina sämsta idéer typ... någonsin. Men nu vet jag det! Grönt sommargräs ger bättre grepp än torrt höstgräs. Det blev två minipass med båda; skritta fram, trava, galoppera, hoppa lite, trava av och skritt av. Men bättre än inget! Och båda ställde upp så gått de kunde.
     
    Pärla ville inte riktigt ta för sig och det märktes i sprången att hon hade svårt att komma upp, då vi rev några gånger. Annars kändes hon finfin! Det kändes inte som att jag la henne stort, men det ser ut så på filmen så då gjorde jag ju helt enkelt det. Det positiva med det idag var att hon hoppade av alla gånger även när det blev stort!
     
    Aleccis tog inte heller för sig och här var jag extra mesig vilket inte direkt hjälpte henne. Men även med henne lyckades jag få fram rätt sida och vi tog några språng. Hon väntade bra förutom första gången då det gick lite fort. Annars genomfin!
     
    Det var väldigt synd att jag fick den här idén, men nu gick det ju bra ändå. Det var garanterat sista gången för detta år som vi hoppade i hagen!
     
    Jag tog några printar ur filmerna, men eftersom det enda som fungerade som "stativ" var mot solen så blev det väldigt mörkt. Det blev lite bättre med Pärla för att hon är ljus, men på Aleccis såg man bara en bläs, några strumpor och en padd så tog inga direkta printar på henne. Kanske kan lägga upp något litet klipp istället framöver.
     
     
    Fin häst! Jag stör ihjäl mig på mina guppande händer bara, men det syns ju inte på bild tack och lov.

    Mobilmord och inköpslista

    Ja, nu är klockan dags för att åka. Eller det var vad jag hade planerat i alla fall. Åka vid halv nio alltså. Men som den tidsoptimist jag är så sitter jag givetvis kvar här än och har fortfarande flera saker att göra innan jag är resklar. Charliesrea i Jönköping är det som väntar. Egentligen ska jag försöka hålla i pengarna, men det är några grejer jag känner att jag "måste" ha och då passar det bra att besöka rean!
     
    Det allra viktigaste är andra vardagsskydd till Aleccis. Det är något som gör att hon får märken på sidorna av benen ibland och jag tror det kan vara senskyddens fel. Så ett par mjuka skydd ska jag kika efter. Även lite snyggare chaps som jag kan ha i tävlingssammanhang nu när det inte längre är optimalt med tunna ridstövlar. Sedan märkte jag på senaste tävlingen att mina vita ridbyxor börjar bli väldigt, väldigt slitna så ett par sådana ska jag även ta och kolla på. Den sista grejen är den minst nödvändiga; schabrak. Kan man äga för många schabrak? Nej. Jag har tre tävlingsschabrak som jag använder nu för tiden och de är i starka färger alla tre. Men nu börjar jag tröttna på dem, eller rättare sagt jag vill ha fler, och därför ska jag se om jag kan hitta något spännande. Kravet är givetvis att det ska vara en stark färg - gärna så skrikig som möjligt!
     
    Efter Jönköping styr jag bilen hem mot Vetlanda igen (haha, ja jag ska åka själv: Jessica utan lokalsinne + storstaden Jönköping = väldigt, väldigt spännande) och då väntas det ridning. Pärla går galopp och Aleccis går långrundan som jag rider så himla sällan. Tyvärr genom skogen men jag är så sugen på att rida denna runda nu så det får vi helt enkelt ta.
     
    Ikväll kommer min syster med pojkvän förbi och det var ett tag sedan nu, så det ska blir trevligt! Hela dagen idag kommer bli så himla bra, och det kan jag behöva efter gårdagens katastrof. Förutom att jag blev inringd på jobb rätt sent så det blev stressigt som fan så råkade jag tappa min mobil på betongtröskeln in till lägenheten så hela framsidan sprack och gick i 22 stora bitar och måååånga småbitar. Vissa har redan släppt också. MVG på den vafan! Och eftersom det är min viktigaste ägodel för att mitt liv ska fungera så blev jag inte så himla överlycklig direkt. Men han fungerar fortfarande, och det är ju huvudsaken. Nej nu är klockan ännu mer och jag börjar få bråttom (som vanligt).
     
    Hörs och störs!

    Förresten; börjar inte Pärla gå ihop sig lite? Är det inte lite, lite mer luft under magen? Va, va, va? Hoppas verkligen det. Själv är man ju hemmablind och då är det svårt att märka. Men liiite åt rätt håll borde det väl gå. Kanske inte världens mest opimala bild, men ändåååå.

    Dåligt samvete

    Efter tävlingen i söndags hade jag lite dåligt samvete. Ja, det är helt sant. Jag var helt galet glad och kunde inte (kan fortfarande inte) förstå vad vi lyckades med. Men där bakom låg en liten speta och stack mig i samvetet.
     
    Det var för att det enda jag kände var att jag hade köpt mig en "färdig" häst och åkte bara ut och "fick". Det var så det kändes; att jag bara tog emot. Liksom tog åt mig av någon annans arbete. Det kändes inte rätt.
     
    Men ärligt talat. Ja, hon var en färdig häst - hon har varit en färdig häst - någon gång för ett bra tag sedan. Men inte när jag köpte henne. Det har tagit ett tag, och egentligen har vi bara lärt känna varandra. Jag låter henne gå och har anpassat mig till henne. Visar vägen på hennes villkor. Men jag vet inte. Det kan inte vara lätt alltid att köpa sig en häst som faktiskt är "klar". I alla fall kan jag känna att det blir en kamp med samvetet, framför allt i början.
     

    Kul datorn, jättekul.

    Skrev ett långt inlägg om ridning, skador och slitage - men det tog inte många sekunder förrän det var helt puts väck! Fantastiskt roligt må jag säga. -.-' Tänker definitivt inte sätta mig och skriva om allt. Fuckfuckfuck. Blir ett skittråkigt inlägg om dagen då istället.
     
    Happ, jag ska börja med att ta reda på vad som kommer gälla framåt vintern, och därefter blir det hästarna. Pärla ska gå över småhindren i hagen tänkte jag, om underlaget duger. Aleccis har samma sak på schemat men hon går mer avancerat, dvs "lydnadshoppning". Jo, vad gäller hennes ben så var det inget mer än just ett sår igår kväll; ingen svullnad, inte varmt, inte halt och glad häst. Så jag hoppas verkligen det bara blev en liten smäll med tillhörande ytligt sår. Men det är lätt att sitta här och hoppas. Är det så att benet trots allt är sämre så blir det troligtvis promenad istället. Det är plan B kan man säga.
     
     
    Solen skiner och jag har en trevlig dag framför mig, så det här ska nog bli bra!

    Incident i stallet

    Jo, alltså det hände en incident i stallet efter avslutat arbete. Aleccis skakade sig efter ett ganska svettigt pass och då tappade hon fästet (metallskor vs betonggolv) och ramlade omkull! Hon smällde i manken i en "pelare" i fallet och när hon kom upp, vilket inte var några problem, la inte hela vikten på hb. En liten bloddroppe på golvet skvallrade om ett litet sår på kotan. Stackars häst! :(
     
    Får se nu snart när det vankas kvällsmat hur det ser ut. Hoppas verkligen inte det blev något värre än just ett ytligt sår. Men det kan ju ändå svullna lite i början. Hon var ohalt när hon gick upp till stallet strax efteråt. Jag lindade båda bakbenen för att dels ge stöd till höger, men även vänster om hon trots allt är halt och överbelastar vänster. Hoppas på det bästa! Det såg allt lite otäckt ut, men cool som hon är så var hon lugn genom hela händelsen. Efteråt visade hon med kroppspråket att hon hade ont.
     
    Jag är bara sååå glad att jag nästan aldrig har hästarna uppbundna och att "uppställningsplatsen" ändå är så bred som den är. Det var ingen risk att hon skulle fastna i alla fall. Lite tur i oturen kanske? Jag har aldrig varit med om något liknande, men visst är det halt på betonggolvet.
     
     

    Hästeriet

    Pärla och jag körde westernvarianten igår. Vi blandar lite western och engelsk ridning och hon är så grym! Men ibland tar hon kommandot och "förstår inte" eftersom hon hellre röstar för något annat. Dvs inte stå still och prata och försöka vända lite smått när vi gör halt. Men annars fungerar det bra! Nu rids hon även hårdare på detta sätt än tidigare, och vi var ute i 1 h 15 min.
     
    Aleccis gick bara ett kortkortpass i byn på 45 minuter. Lite lagom sådär att bara komma ut och rulla (dock lite väl fort) efter tävling och vilodag. Men vad den hästen är lycklig! Det gör det roligt att rida henne, även om hon varken är särskilt välriden eller lydig mer än det hon måste lyssna på av säkerhet, ungefär.
     
     
    Idag red jag dressyr med Pärlis. Eller ja, tanken var det iaf. Var väl bara en trav ungefär som jag är nöjd med, det andra var inget vidare. Men jag är svårmotiverad ibland och har inte jag energin så har inte hon. Hon rör på sig, men det är inte mer än så. Men som vanligt är hon nöjd oavsett vad man gör eller inte gör. Det är så mysigt med den hästen; alltid mjuk blick och nöjd med tillvaron. "Öppen för förslag" kan man säga. Vi tog svängen bredvid stora vägen och sen asfalten en ganska bra bit. 1 h 15 min.
     
    Aleccis och jag red på stubbåkern idag. Det är verkligen lycka för henne. Har aldrig ridit en häst som är så himla glad över att få springa i krusidueller som hon är. Vi började skritta fram och sen gjorde vi (försökte) bakdelsvändningar. Detta för att jag vill ha henne mer på baken när vi vänder i galopp sen. Men hon gjorde dem skitdåligt! I ena varvet var det mindre dåligt än det andra, men det var fortfarande dåligt. Hon var mest som en propeller; följde med lika mycket med bak som jag vände henne fram. Övergick till trav sedan. Volter bland annat. Både med och utan stigbyglar. Volter även i galopp först utan stigbyglar och sedan med. Därefter vände vi runt lite, men utan att byta galopp eftersom hon lärde det av sig själv och rusade iväg. Därför höll vi oss på en liten rektangel och behöll galoppen. Det gick bättre i ena varvet där hon var med mig hela tiden, och gjorde fina vändningar, men i andra varvet flöt hon ut lite. Men det tar sig, även om man hela tiden måste "börja om" varje pass. Det positiva är att vi hela tiden får börja längre "fram" än tidigare och det känns givetvis bra.
     
    Haha, den är så fruktansvärt ful den här bilden, men jag kan ändå inte låta bli att tycka om den!
     

    Stolt

    Jag är så stolt över min häst!
     
     

    Ärenden och lite planering

    Idag har jag lite ärenden innan jag åker ut till hästarna. Bland annat ska jag åka till Granngården och köpa foder, och denna gång blir det både kraftfoder och havre. Eftersom Aleccis äter som en häst (höhö) så går det åt desto mer än när bara Pärla äter några deciliter havre. Visst, det är nyskördat och finns spannmål i samma byggnad som hästarna står i och även om den moderna havren mognar "jämnare" än den gjorde förr, så riskerar jag inte att de får i sig omogen havre, utan i alla fall denna gång väljer jag att köpa. Sedan kommer de få äta den från gården.
     
    Vad gäller ridning och motion, så tror jag hoppträningarna drar igång nästa vecka(?) efter ett litet uppehåll och för att inte komma i allt för mycket "otakt" så har jag inte planerat in någon direkt hoppning denna vecka. Däremot hoppas jag kunna ta några språng över småhindren i hagen och träna lydnad/lydnadshoppning. Men det förutsätter bra (torrt) väder några dagar efter varandra så att det är torrt i marken så de inte halkar.
     
    Annars är det alltså P&J som gäller på söndag, inomhus. Det är i stort sett bara det som är helt och håller spikat den här veckan. Resten tar vi som det kommer. Pärla går som vanligt, och jag tänker inte ta med henne på P&Jen och det är endast för att det blir så tight om tid och jag vill ge Aleccis schyssta förutsättningar och därför väljer jag att bara lägga fokus på henne.
     
     

    Mål

    Ett mätbart mål blir man sällan nöjd med. Det var vad de sa på LinnochEbba's podcast igår. Ett mätbart mål såsom att man ska gå upp/ner si och så många kilo innan ett visst datum, eller att man vill prestera ett visst resultat på en tävling osv. Det man ser och kan jämföra klart och tydligt - det är ett mätbart mål.
     
    Då tänkte jag på mina mål med Aleccis. Som ni ser i beskrivningen till vänster står det att vårt mål för året är att "rida stadigt på 110-nivå". Är det ett mätbart mål? Jag tycker inte det. Vad är "stadigt"? När vet vi att vi är där? Det är en definitionsfråga.
     
    I mitt huvud är målet lite mer konkret än vad som egentligen står med bokstäver. Jag vill ha kontroll, och det ska kännas bra samt vara rundor jag kan vara i alla fall ganska nöjd med. Vad gäller resultat är det oväsentligt, men jag tycker att skulle vi starta tio starter och åtta av dem ligger på 4-8 fel så kan det vara stadigt. Men när det drar iväg till 12-16 fel osv så är nog rundan inte så bra; varken vad gäller kontroll eller känsla. Stadigt för mig i detta sammanhang är definitivt inte att endast rida 0-felsrundor - det var för mig ett för högt mål att satsa mot.
     
    Nu är det slutet av september, och vi började tävla lokalt i juni med uppehåll i juli, och började starta klubbtävlingar i april. Har vi nått vårt mål för i år? Är vi stadiga på 110-nivå?
     
    Nej. Vi har inte nått målet och vi är inte stadiga när det kommer till tävlingar. Jag kan inte, när jag anmäler mig, går banan eller rider in på banan, "förvänta mig" att vi kommer leverera. Det kan jag inte heller göra i en 100-klass. Så nej, vi är inte "stadiga" på denna nivå än. Men vi närmar oss och vad gäller de senaste resultaten är jag inte det minsta osäker på att vi kommer nå vårt mål! Däremot blir det intressant att se hur hon är att tävla inomhus.
     
     

    Godermorgon!

    Jag har varit ganska effektiv nu på morgonkvisten och redan diskat. Här sitter jag nu med min gröttallrik och ser att klockan börjar rusa. Även idag väntar praktik och det var faktiskt kul igår! Vi hade väldigt trevligt och munnarna gick i ett hela dagen. Radion var inte på en sekund och det märktes inte, haha. Det fanns så mycket att prata om och det ena ledde hela tiden till det andra och ja, då blev det inte mycket utrymme till att andas. :)
     
    Efter dagen lär jag vara trött, för det var jag igår. Men hästarna ska ändå ridas, och jag tror det blir båda. Det är tanken i alla fall. Igår gick Pärla två varv runt byn och hon var lite seg i början, men efter lite tempoväxlingar andra varvet så piggnade hon till ordentligt och då betydde typ allt jag gjorde galopp för henne. Hon galopperade t ex superlångsamt, och sen fick hon sträcka ut och galoppera i ett högre tempo i sista backen. Vi var ute i en timme.
     
     

    Det är stort för mig

    Från det här:
     
     Och sen det här:
    (Bara detta var ett stort steg tyckte jag.)
     
    Till detta:
     
    Det är verkligen så stort för mig. Hade någon sagt, i juli förra året när jag precis hade köpt henne, att: "om ett år och två månader vinner ni 110" - då hade jag nog bett denne att sluta ljuga. Men här är vi nu; ett år och två månader senare och står först i ledet. Det är helt ofattbart. Vi tog oss så långt! (Men man kan inte vara nöjd här! Vi detta har bara givit oss mersmak!) Men jag kommer leva på detta läääänge :)

    Lever på gårdagen

    Idag kommer jag ha praktik och det innebär att jag ska åka lastbil och vara med och se hur det fungerar i verkligheten. I eftermiddag/kväll blir det stallsysslor och Pärla ska ridas. Aleccis kommer vila. Jag antar att det kommer vara ganska krävande att vara med (intryck osv) under dagen, så det blir skönt med lite lugnare stallgöra.
     
     

    Resultat lokal hopptävling med Aleccis i Bratteborgs RS

    Vart ska jag börja, och vad ska jag skriva? Jag har inte förstått det än.
     
    Jag packade in hästen och drog (utan sällskap :( så inga filmer) till Bratteborg i småregnet. Det tog sin lilla tid att åka och jag kom ihåg det som att det tog kortare tid, därför anlände vi nästan i sista minuten. Vi startade tidigt i första klassen och när jag visade vaccinationsintyget hoppade sista ekipaget i klassen innan, så det blev till att vara lite effektiv för att hinna. Jag frågade om någon kunde hålla när jag gick banan och det är verkligen guld värt med så trevliga medtävlanden och deras nära och kära samt givetvis funktionärerna med. :) Så det löste sig.
     
     
     
    Red därefter fram och hoppade fram. Hon kändes vettig, och jag vet ju att jag inte behöver "kräva" något direkt eller så utan vi bara värmer upp oss, och så är vi redo sen. Inga konstigheter, och inga mentala spärrar man måste lirka sig förbi. Allt bara flyter. (Även bogarna, höhö, i sidled. Nejdå, de var på plats!)
     
    100 cm bed A:0/A:0 avd A
    När jag gick banan och såg att det var både linje, bruten linje och båge så kände jag faktiskt att nu blir det upp till bevis! Hur långt har vi egentligen kommit med det vi har tränat på? Och även om det fungerar när vi hoppar själva - hur fungerar det på tävling? Men det gick bra! Jag lät henne gå, men var noga och tydlig med att vända upp HELA hästen och då såg hon hindren i tid, bjöd och så gick det av bara farten. Men visst gick det fort och det var väl inte hundra procent kontroll i exakt varje steg. Kombinationen var sista hindret i grundomgången och där gick det fort! Hon klonkade i och jag trodde det föll och kände en liten, liten "lättnat" för då skulle jag kunna få bromsa och avsluta, haha. Men ingen sa något och alla bommar låg kvar så då var det bara att rida vidare. I omhoppning följde jag så gott som spåret så satsade verkligen inte, men vi kom runt felfritt (full fart genom kombin även andra gången...) och eftersom det var hela 12 placerade (39 starter), så kom ändå tanken att kaaanske. Vi låg på placering när vi gick i mål, och vi låg även kvar på placering hela vägen (även om vi blev nedknuffade några "pinnar"). 0+0 fel och en 10 placering! Vår första placering tillsammans! :D
     
    Jag ställde in henne redan innan klassen var helt klar och där fick hon stå och äta, dricka och ladda upp sig till nästa klass. Även där var samma linjer, bågar och brutna linjer inbakade, fast i en annorlunda ordning/håll såklart. Jag kände lite "eftersom det gick så bra i första klassen så skulle resultatet inte spela särskilt stor roll". Jag hade väl inte jättehöga förväntningar direkt, men det var ju inte så att jag gav upp heller. Men jag räknade nästan med att bara rida grundomgången. Banan satt i alla fall, och hästen (som jag gjort ordning innan) stod redo och väntade borta vid framhoppningen.
     
    Jag red fram och hon var sig själv. Hon är ju så himla bussig! Efter att vi värmde upp "på marken" så tog vi några språng och räcket var inga konstigheter utan det gjorde hon bra. Sen skulle vi hoppa oxern och precis bredvid den stod en man i en knallgul reflexjacka och jag märkte hur hon tittade på honom och höll stenkoll på honom men hon hoppade ändå, (tog i lite extra bara, antagligen av ren okoncentration). Tänkte ta om det, men då typ skyggade hon för honom och bröt ut i sidled. La en volt, och kom från andra hållet samtidigt som han tog några steg åt sidan för att gå vidare, och Aleccis hoppade klockrent. Dock kände jag mig inte helt klart utan hade gärna tagit den en gång till, men eftersom han gick tillbaka till det hindret igen så lät jag det vara bra så. Jag vet ju att hon hoppar (och att hon är tittig på omgivningen ibland), och det fanns ingen anledning att göra någon grej av det, utan vi gjorde oss redo för start istället.
     
    110 cm bed A:0/A:0 avd A
    Det första hindret låg på kvartslinjen och kom ganska snabbt från kortsidan, en oxer. Hon tittade på något borta vid staketet precis när jag vände upp så jag kände att jag var tvungen att ta få hennes fokus och därför la jag om lite ben och kanske till och med en smack i mungipan (kommer inte ihåg så noga). Det är aldrig bra att jaga in henne i linjer eller liknande, men jag bedömde att det var bättre att göra så just då. Vidare mot bruten linje åt höger, till hinder nummer två - ett räcke. Full fart rätt ner i hörnet och där passade jag på att bromsa upp henne när vi ändå kom så nära staketet. Hon höll korsgalopp men bytte till fel i nästa sväng, en linje på diagonalen med oxern ur sväng. Där kände jag att det kunde ge problem, men jag visa de hindret och höll om och då tog hon det som erbjöds, trots sämre förutsättningar. Vidare på garanterat ett för lite galoppsprång på linjen till hinder fyra, ett räcke. Där flöt vi ut som tusan åt vänster, mot stödet/infångaren. Men jag siktade på hinderdelen och hon hoppade - dock himla nära så jag sparkade till hela infångaren och flaggan men det stod kvar och alla bommar låg kvar. Kombinationen var hinder nummer fem oxer-räcke, på diagonalen åt andra hållet. Den gick förvånansvärt bra, bättre än i första klassen. Vänstersväng, lite halvskarp mot ett räcke vinklat från kortsidan och sen full fart mot en större oxer, hinder nummer sju, på långsidan. Sen följde man vänstervarvet och hoppade ett räcke vinklat från kortsidan och där var målet i grundomgången. Vidare mot en till större oxer på långsidan (det blev båge/mildare bruten linje av både sex-sju och åtta-nio) och sen vidare runt och hoppa första hindret i 3-4 linjen; oxern, men nu som hinder tio. Sen skulle man svänga höger innan eller bredvid det kommande hindret på linjen som inte skulle hoppas i omhoppningen, beroende på om man tänkte gå innanför helt eller utanför. Jag hade planerat att gå lite innanför, men utanför två hinder för att komma rakt mot kombinationen. Men däremellan stod en tjej som inte visste vart hon skulle ta vägen och jag ville verkligen inte rida på henne så jag skrek att hon skulle flytta sig. Kände mig dum som tusan och typ kollade så att hon var okej under tiden jag svängde lite mer innanför än jag först tänkte (utanför ett hinder, men innanför två) och där hann Aleccis komma tillbaka lite och då hann jag räta upp henne inför kombinationen. Därefter var det snabbt som attan tillbaka för att svänga skarpt vänster på det "första" vinklade räcket (tidigare hinder sex, nu tolv) och sen full fart mot sista; oxern på långsidan. När vi gick i mål saktade jag av vid tjejen igen för att be om ursäkt och medan vi pratade och jag försäkrade mig om att hon var okej så hörde jag aldrig vad jag fick för tid/resultat.
     
    Vi gick ut från banan och så gick jag bort för att hämta kameran för att hinna fota Emma som startade senare i klassen. Vi traskade därefter bort till ett hörn av banan och stod och kollade lite. Ungefär när hälften hade startat hörde jag att en fyrafelare red in på en fjärdeplats "i nuläget" och då tänkte jag att jag nog hade tredjeplatsen, eftersom vi var felfria. Jag vågade inte ta ut något i förskott, men det fanns ett litet, litet hopp om att bli placerad även i den här klassen. Ekipage efter ekipage rider och när sista har gått i mål har jag förstått att vi nog ligger på placering i alla fall. Så jag lyssnar spänt när speakern ska börja rabbla upp namnen, för att höra vilken ordning det blir. Gissa om jag blir förvånad när jag hör: "Jessica Wilhelmsson, ..." alltså FÖRST! VI VANN KLASSEN! Vi van tamejfan 110n! Då var det nära till glädjetårar alltså. 0+0 fel och VINST! Jag kan inte förstå det. Helt sjukt! (Det var för övrigt typ 17? starter och 5 placerade.)
     
    Visst fick jag med henne rätt bra och visst gick vi faktiskt innanför samt svängde hyfsat snävt mot räcket - men att det skulle räcka till seger?! Det trodde jag aldrig! Vilken stjärna till häst jag har alltså! :D
     
    Jag och mitt segerflin, ähähä.
     
     
    Vi bjöd ju lätt på århundrades sämsta ärovarv också, haha! Hon fattade fel (vänster) galopp och jag fick henne inte att byta, så efter några meter saktade jag av och fattade en ny = korvstoppning i hela ledet antar jag, haha! Men sen var vi iväg! :D
     
    Synd den första inte blev skarp, den hade varit himla bra då. :)
     
     
     
     

    Trött häst efter att ha levererat så bra :]

    Tävling i Bratteborg idag

    Och jag ska träffa en tjej som jag har lärt känna via bloggen faktiskt! Så det ska himla kul :) Men tanken är även att vi ska ta oss runt, och över, två banor med hinder på 100 och 110 cm. Och DET, mina damer och herrar, kan bli väldigt, väldigt spännande.
     
    Från förra helgen så är ju förväntningarna något högre då det nu finns svart på vitt att vi kan om vi har flyt, men eftersom hon har varit lite extra pigg denna vecka kan det tvärtom bli så att hon kokar över och då blir det inget bra, haha.
     
    Min tanke är i alla fall att försöka hålla mig lugn och vänta. Men utan att vela som förra helgen. Därav de dåliga lägena på de flesta hindren. Jag väntade och höll henne, men sen lät jag henne gå till hälften och då blev det fel lägen gång på gång. Så nu ska vi köra på antingen eller och inte halvdant.
     
    Jag ska även mota utsidan i båda varven, och svänga hela hästen men genom att inte fastna i innertygeln och hon måste få se hindren i god tid (syftar på bågar och brutna linjer), men det är svårt tycker jag. För när hon ser dem så rusar hon och då blir det okontrollerat och obalans = hon hoppar inte. Men bromsar jag så går hon emot och då blir det att jag fortsätter bromsa för att få igenom det jag vill ha och då bromsar jag in i hindren = hon hoppar inte. Det är lite finlir det där, och även om vi nu faktiskt har en dubbelnolla i bagaget så ska det mycket till för att det ska ske igen. Vi är fortfarande på experimentnivå och det märks så tydligt; ibland går det men oftast går det inte. Inte fullt ut.
     
    Nu kööör vi!
     
     

    Raketbränsle + Aleccis = duracellkanin

    Hm, jo alltså, Aleccis har fått havre nu denna vecka. Vi experimenterar lite och det är inte alla hästar som reagerar på havre, dessutom inte när det är i mindre mängd. Därför har jag nu provat att ge henne ca 0,5 kg/dag.
     
    Min far undrade om jag hade märkt något i skallen på henne och nej, det gjorde jag inte - i början. Men nu har hon varit på och lite smått odräglig (hähä) till och från de senaste ridturerna så jag börjar misstänka att hon faktiskt har reagerat lite på havren. Men så lätt ska jag inte ge upp - det kan lika gärna vara en tillfällighet - och därför ska hon fortsätta få äta den.
     
    Men jag kan inte låta bli att noja lite inför morgondagens tävling. Jag vill ju inte ha en repris på Braås-kalabaliken där hon blev för het så jag inte klarade av henne, haha. Såattäääh, det kan bli spännande!
     
     
     

    Alive

    Hoppade med tanten igår och jag blir lite småirriterad på henne när hon inte vill gå av på de snälla avstånden jag ändå ger till henne, utan hon ska smyga intill, smyga intill och smyga intill. Det blir ju inte direkt mindre jobbigt för henne att hoppa då. I och med att hon har en del massa att lyfta så blir det tvärtom jobbigare för henne när hon vill gå av nära och hoppa mer "upp-ner" istället för att med lite avstånd kan hålla farten och rulla över. Men när hon får det som hon vill så är hon nöjd och gör det hon ska.
     
    Idag tog vi en lite lugnare tur med repgrimman och westernsadeln. Ner förbi grannbyn, över stora vägen, in på en grusväg, bort och längs med stora vägen, in mot några hus, över träbron och så en bit skritt i vettigt tempo på asfalt. Sen över stora vägen igen, genom byn och hemma. 1h 15 min och förvånansvärt svettig ändå. Det var en riktig livskvalitérunda. I varmt och skönt väder, och lagom framåt häst och mums. Big love.
     
    Red Aleccis ner mot byn och fram och tillbaka på en skogsgrusväg igår, sen tillbaka ner till byn igen, igår. Hon var pigg och väldigt på. Ville inte rida massa böjda spår och elände, men "var tvungen" att ta några varv på LP för att rida ner henne på jorden igen. Det höll i sig ett halvt varv runt flugebyrundan och sen var hon som vanligt igen -.- haha. Duracellkanin kan man säga. ;)
     
    Idag red vi samma sväng som jag tog med Pärla och hon var pigg, på och småtittig. Lite tråkig i munnen ibland och i slutet la hon sig i handen lite, litegrann. Hon gör sällan det, så det var därför jag la märke till det. Vi var ute i drygt en timme bara.
     
     

    Har ni sett hur snyggt?!

    Detta träns är sjukt snyggt! Är egentligen inget fan av lack på lädret, men de små blingen gjorde hela grejen! Tränset är från Kyro Ridning Gear.
     
     

    Utomhus vs inomhus


    Ja, alltså. Ni har sett hur det ser ut framöver vad gäller tävlingar. Vi är på sluttampen vad gäller utomhusstarter, och om jag inte tar fel så är det bara två tävlingar kvar som går ute (Bratteborg på söndag och Tranås 12 okt). Men nästa helg ska hon gå en P&J, så då kör vi debut inomhus! Haha, och hur ska det gå till?!
     
    Jag har aldrig ens hoppat bana inomhus med Aleccis. Vi hoppade några ströhinder här och där, någon linje och så i vinter ibland, och såklart vår allra första hoppträning i slutet av november förra året. Och här sitter jag och ljuger! Kom precis på att vi visst har hoppat bana inomhus, och till och med startat då det var pay and jump. Och hur gick det där då? Jo, felfria rundor i såväl 80 som 90 cm. Och det var ju inga direkta problem (mer än det vanliga). Men om drygt en vecka spelar vi ändå på bortaplan, kan man säga, för vi är inte rutinerade inomhus - långt ifrån.
     
    Jag tror inte ens jag kommer rida något inomhus innan den pay and jumpen? Har svårt att tro det. Så, hur är min tanke när jag anmälde oss och tänker starta 100 och 110 direkt när jag inte ens har någon aning om hur hon är inne vad gäller att hoppa bana osv? Det är enkelt. Känns det som att det finns någon liten yttepytte möjlighet att jag faktiskt lyckas lotsa runt oss bland och över hindren där inne så har hemmaklubben 110-klasser i november. Kunde kanske vara kul att prova då, när det ändå är hemmaplan. Sen är det även så att vi faktiskt kommer över småhinder utan problem nu, oftast oavsett förutsättningar. Så väl känner vi ändå varandra vid det här laget. Men däremot kommer problemen så fort det blir lite mer luft under översta bommen. Därför känner jag att det är ett bra sätt att pressa oss för att få svart på vitt vad som faktiskt händer där inne, bland hindren och just när det blir lite mer språng och jag har svårt att få tillbaka henne. Går det, eller inte? Sen har jag även satt upp ett lite överkurs-mål för i år och därför finns det bara en sak: KÖR, BARA KÖÖÖÖR! Provar man aldrig, så kommer det heller aldrig att gå.
     
    Det är ju inte så att jag rider en liten orutinerad unghäst där man faktiskt kan förstöra något. Här bara chansar vi. Jag ser inte att vi har något att förlora. Men jag lär väl ångra mig när jag får se hindren i de där små ridhusen. Litet ridhus = hindren ser större ut, haha.
     
    Jag gillar utmaningar! Ibland går det inte, men när man överraskar sig själv med att kunna mer än man tror och det går vägen - det ger fan en rejäl självförtroendeboost!
     
    Bildbevis, fotade av Theresia Sandahl.
     
     
     
     
    Aleccis: Släääääpp mig!
    Jag: Nej, jag vågar inte!

    Nästan två pullpoängare idag!

    Hon känns himla fräsch nu, Pärlahäst! Red en runda vi inte har ridit på länge (kom på att den går genom skogen, men tog den ändå) och det blev en hel del galopp. Galopp med tryck, storlek och bjudning - mums! Vill ju ha hennes galopp, tja vad ska man säga; större steg/språng och oftare, och det fick jag idag! Hon skrittade även på bra genom kroppen och gick inte och slöade som hon annars gärna gör. Även traven rullade hon på bra. Det var riktigt härligt att få åka på henne idag. Det är såhär jag vill ha henne varje dag! Om jag ska gnälla på något så var hon lite tråkig (stum) i munnen på höger sida, men det andra vägde upp. 1 h 15 min.
    Dags att ta några språng med tanten snart igen.
     
     
    Aleccis och jag tog en vända på stubbåkern. Värmde upp med stigbyglar i skritt och trav, och la därefter upp dem och red utan ett tag. Och nu har jag fått lära mig ännu mer. Varje dag något nytt! Det var så att hon var svårare att "mota" (flyter ju gärna ut med bogarna) när jag inte hade stigbyglarna. Tog inte så lång tid innan jag fattade att jag hamnade i innervikt (<- påhittat ord for sure), nej men jag måste bli starkare i hela min kropp så jag kan hålla rätt position och rida henne mer för ytter. Har ju aldrig lärt mig det från början, så det är en stor omställning. Det gick ändå vettigt, men blev inte helt nöjd. Hon var iaf trevligare i galoppen. Sen tog jag stigbyglarna igen och det gav en bra position eftersom komma-ner-i-sadeln-delen satt kvar och samtidigt fick jag stöd så jag kunde hålla positionen och rida henne bättre = urtrevlig häst! Satan var mjuk och fin hon var i galoppen och båda bogarna var där de skulle. Tog några varv på min nya favvo-övning med större volten två varv, halv liten volt inåt, som u-sväng, och därefter byte, två varv på volten osv. Nackdelen var bara det att min kära häst har lärt sig hur detta fungerar nu och köttar iväg bara jävlar vid varje byte = inte riktigt min tanke. Resten gör hon kanon. (Dvs inte bytet = katastrof!) För att lura henne lite så la jag in småvolter; dvs helt runt istället för halvt ("u-svängarna") och vad hon jobbar runt fint! Det tar sig, så länge jag gör rätt och har koll på min kropp och mina hjälper, och givetvis hennes kropp. Jag tycker det är svårare att mota bogarna i trav, men det kommer väl. Red bara i 45 minuter. Blev förvånad när jag såg hur kort det blev, för det kändes längre. Men jaja, mörkt var det och reflexerna var på för tredje gången denna (sensommar/)höst. Hon var för övrigt väldigt glad och lite väl pigg idag. Passade på att smygöka mest hela tiden och hade sig, men huvudsaken är ju att hon är nöjd, och gick trevligt. :)
     

    Råkade hamna på hastnet...

    Det är inte så ofta jag kollar på hastnet längre, men nu gjorde jag det. Och vad fann jag?! Ett sto som föll mig i smaken helt och hållet. Efter en snabb efterfoskning (då jag kände igen numret som skvallrade lite), så såg jag att det är samma människa som jag köpte Aleccis av och även samma människa som hade en valack jag blev intresserad av för två år sedan. Att den människan verkar ha samma smak som jag (när hästarna är hela och friska vill säga). Jaha, det var ju synd man inte hade en hög pengar över... Det är ingen bra idé att kolla på hästannonser. :P
     
    Hade ingen passande bild så fick bli Aleccis annons.
     
     
     

    Aleccis på "vers"

    Jag var med i en "tävling" om ett anatomiskt träns för ett tag sedan, och tänkte dela med mig av den motivering jag skrev. Den är fylld till bredden av vad man brukar kalla "nödrim", och jag tycker väl egentligen den blev sådär, haha. Det tog inte många minuter att klåpa ihop den - jag får skylla på det. Men varför inte bjuda på den här också, just for fun? Så tänkte jag och här är den. Jag har garanterat ingen framtid som textförfattare(??), men ändå. Kul var det i alla fall att pussla lite med orden.
     
    Förra året köpte jag mig en ganska speciell häst,
    hon är pigg och glad och lever livet som det vore fest.
    I omgångar tror jag att jag ska ramla av,
    det är inte alla som köper en häst man inte klarar av.
    På ett år har det hänt massor av grejer,
    vi har blivit kompisar, det trots vad alla säger.
    Från att rida med flera olika typer av bromsar,
    har vi nu börjat tävla, men det går inte direkt långsamt.
    Det är en fantastisk känsla, att komma hit från inget,
    men inte är det lätt alltid, så fort hästen ser hindret.
    Tryck, tempo och hoppglädje har hon,
    men att lyssna på piloten... - där klämmer skon.
    Allt jag kan göra för att underlätta för min häst,
    är tusen gånger värt det, för att låta henne bli bäst.
    Ett anatomiskt träns som avlastar och inte stör,
    är precis vad min skarpa vän behöver, då hon är lite skör.

     

    Mopeden - historian


    Denna for jag runt på, från 14 till nästan 18 års ålder. Många minnen, många körda mil och många tårar senare så finns den inte mer. Den stals en aprilnatt tvåtusennio och jag ska tills jag dör hata den som gjorde det. För detta, mina damer och herrar, var mer än en moped. Det är mer än en Puch Dakota från 1980 med cuppinistyre. Mycket mer. Den har (hade) större personligt värde än vilka pengar som helst. Den har funnits i vår familj sedan den var splitter ny. Det var min far som köpte den. Han var 15 år gammal. Därefter användes den av alla hans syskon och sen stod den länge i ett garage. Tills jag började köra den igen.
     
    Jag är så glad för tiden jag fick med den. Det var RESPEKT att köra runt på den. Hade jag kunnat skulle jag personligen stjäla tillbaka den. Men så fungerar det inte. Den finns inte mer...

    Körning



    Idag har vi snurrat på mindre vägar. Lite "snokarunda", och samtidigt körträning. (Vi har passerat övningskörningsdelen, iaf med bara lastbil). Det är helt okej att åka runt såhär och det är även himla trevligt. :)

    En dag kvar till helg!

    Kötta torsdag står på schemat för dagen. Men i verkligheten blir det landsvägskörning och sedan antagligen backträning och teori. Helt okej ändå.

    Efteråt blir det att skumpa runt på hästarna. Funderar på om det är dags att lufta fossingarna på Pärlis igen och om det i så fall ska ske hemma eller inte. Sen ska Aleccis ut och motioneras. Stubbåker? "Boghantering"? Utan stigbyglar? Byn? En sak är i alla fall säker och det är att i skogen är vi INTE. Men annars är jag rätt flexibel. Även ett sämre pass ger den otrolig viktiga dagliga dosen av motion. Så man ska inte stirra sig blind på VAD man gör utan ATT man gör.

    Visste ni förresten, på tal om motion, att den alla bästa motionen är den som blir av? Visst är det logiskt! Det är så enkelt att säga att det ena är bättre än det andra osv, men när det väl kommer till kritan är ALL motion bättre än ingen.

    Ni vet bilderna från P&Jn med Pärla 1/9? Det var fem bilder på oss och alla fem publicerade jag här. Förutom att ögonen ordagrant lyser på henne (haha, dåligt skämt) så fanns det totalt tio spetsade öron att skåda. Hon gillar detta! Samma sak när jag lastade ur henne förra vecka för att hoppa lite. När hon såg hindren stod hon länge och bara tittade på dem, med spetsade öron och höjt huvud. Hon tycker om att hoppa - hon förknippar det med något positivt och känner en bra känsla när hon ser hinder. (Det är bara hos mig det brister - varför, varför, varför ska det göra det NU? Aja, inget lipande här nu - för nu när jag hoppar betydligt högre med Aleccis ska jag göra allt jag kan för att släppa spärrarna och ge henne stabila hjälper och trygghet mot hindren.) Ville bara säga det. Bildbevis. Även om jag vet hur det känns att sitta på henne så är det kul när det även syns tydligt på bilder.
     
     
     

    Det vill inte ut! (och så blev det musik istället)

    Jag trivs inte här just nu. Tycker det är urkasst och genomtråkigt. Aldrig något nytt, kul eller annorlunda - bara dagens jävla ridning. Jag skriver det för min skull, men det är inte roligt när det inte finns något annat att bläddra igenom.
     
    Det är så störande. För jag har hur mycket som helst på lager att skriva om. Men så fort jag hamnar vid min dator så är allt som bortblåst? Jag minns ingenting av det jag kom på under dagen och så är det inte EN gång; utan hela, hela tiden. Det blir inte bra att krysta, så det ska jag försöka låta bli att göra.
     
    För ovanlighetens skull kan vi gå igenom lite musik. Vad lyssnar jag på? Vad lyssnar jag inte på? När höjer jag och när byter jag kanal?
     
    På radion i bilen på väg till skolan går rix fm. På eftermiddagen går Christer i p3. Finns det inget vettigt någonstans försöker jag få in rockklassiker. I lastbilen (om man kör någon med radio) så går oftast "det man lyckas ställa in", dvs det är inte så himla noga utan huvudsaken är att det är något. I den vi har kört mest är rockklassiker förinställt och då spelas det.
     
    Jag gillar musik av väldigt olika genrar. Här om dagen fick jag flashbacks när jag fick igång en gammal spellista på spotify, och senast idag hörde jag en låt med saknade Linkin Park. Generellt gillar jag rock, inte för klen men inte för brutal heller. Lagom. Man ska höra vad de sjunger (även att jag typ aldrig lyssnar på texten), men det ska inte vara wananbe-hårt och så är det bara klent tjafs.
     
     Play och sen 0:27 och framåt = VACKERT!
     
    Ja, nu för tiden går Nomys musik varm, blandat med allt möjligt.
     
    Förr var det bland annat Linkin Park:
     
     
     
    Började bläddra genom gamla favoriter och de är fortfarande så himla bra! Jag blev nästan rörd nu när jag sitter här då jag minns många gånger när jag började träffa min sambo så gick många av de låtarna i hans bilar. De är så himla bra, och jag blev lite förälskad på nytt nu när jag lyssnar på dem igen, haha! Men jag kan inte hålla på och lägga upp alla goa favoriter för då skulle det spåra totalt - MEN jag bara måste ha med denna. Den är en av de allra, allra bästa. Leave out all the rest. FAN va fin den låten är. Lyssna!
     
     
     
     Förutom linkin park fanns det även lite inslag av Eminem och lite simple plan. Ett tag även fall out boy. Det blandades även med volbeat och på min första egenbrända cd kunde man även hitta:
     
     
     
    och t ex Volbeat. Även sådant här spelades ibland:
     
     
    Sen har vi de gamla hederliga urgoa (men så dåliga!) fjortislåtarna som liksom aldrig blir gamla eller tappar stinget - de flyr bara ner till nästa generation. Nu snackar vi: (detta är ändå en MILD låt, som knappt räknas. Jag vet inte om jag borde bädda in de "riktiga" låtarna, hahaha. Kan ju finnas dem som tar illa upp, ähähä).
     
     
     
    Här har vi något mer rumsrent som har spelats i omgångar:
     
     
     
     Tidigare år har även E-type och Markoolio funnits med i bilden, och Uggla. (Och givetvis Björn Rosenström - som fortfarande är med på ett hörn.) Men då är vi snart nere på blöja och napp-tiden.
     
     
    Om vi ska hoppa till 2013 så föredrar jag alltså Nomy, men även helt nytt och fräsch; sådant som går på radion ibland när det blir jackpot - som dessa:
     
     
     
     Två låtar med artister jag egentligen inte helt har fastnat för, men dessa låtar är BRA.
     
     
     
     
     
     Det är mest manliga artister som faller mig i smaken, men det finns en kvinna som har guld i munnen, kan man säga. Jag gillar nästan all musik av Rihanna, och något som man kan bli förvånad av är att jag även gillar dessa låtar (inte "min stil" egentligen, men de är himla goa sommarlåtar):
     
     
     
     
     
    Sen har vi två goa billåtar, varav den andra fann jag så sent som igår. Baaaaaaaas is the shit.
     
     
     
     
     
    Nu har jag bjudit på lite smakprov av vad jag har lyssnat på och även lyssnar på. Allt möjligt, verkligen men ändå lite åt ett och samma "håll" för det mesta.
     
    Sen finns det framför allt EN artist som jag inte klarar av. Inte alls. Inte över huvud taget. Inte ens lite! Jag snackar om Robyn. Börjar radon "bjuda" på hennes toner så byter jag kanal, skruvar ner volymen eller så spelar jag från mobilen ett tag. Jag sitter med andra ord hellre och bara glor och lyssnar på bilen än att höra den plågan - men det är jag det. Det finns lite annat som jag inte heller är så förtjust i, men jag kommer inte på fler exempel såhär på rak arm.
     
    Förutom detta så har vi en viss "stil" på musik som jag inte har givit ett enda exempel på - men jag ÄLSKAR tragisk musik. Inte som den sorgligaste låten jag vet (the show must go on - qween <- så himla, himla bra låt!), utan mer "nästan-så-rösten-spricker-och-tårarna-börjar-spruta"-tragisk. Lite åt what's the point (kom inte på något bättre förslag) och here without you (smörigt, ja lite och det var dåliga exempel men det ska vara så den som sjunger nästan bryter ihop. Det är vackert.) men även:
      
     
     
     
    Nu har detta eskalerat totalt och jag känner att det är dags att avsluta här för annars blir det bara ännu längre. Såatteäääh... Men så ligger det alltså till i mina öron!

    Och så blev det så sent igen

    Hoppade lite med Aleccis idag - igen. Vi är inne i en väldigt intensiv period just nu, men det kommer bli betydligt lugnare senare i höst (redan i oktober), så därför fortsätter jag med detta upplägg just nu.

    Hon var inte alls lika fin som förra veckan. Det blev stressigt i omgångar och jag hittade inte någon ridning? Det är lika frustrerande varje gång. Samma ryttare och samma häst - men ändå så olika vissa dagar! Jag red helt och hållet utan nosgrimma idag (gör alltid det hemma nu för tiden, men har inte provat att hoppa utan förrän idag).

    Vi gjorde lite samma saker som sist; högerfokus, men inte alls lika "djupt" utan vi gjorde även andra saker. Är inte helnöjd med dagens pass, men det blir bättre direkt när jag kommer till ridning så hoppas jag gör det på söndag. Något jättekul är i alla fall att jag redan har mycket bättre koll på hennes bogar!




    Tog sedan en tur med Pärlis. På med westernsadeln på ryggen och repgrimman som huvudlag. Vi började traska ner mot byn, red över en granngård men kom inte längre än så. Där parkerade vi, och så stod vi och pratade hur länge som helst bland alla knott. Det blev mycket lastbilssnack om olika åkerier och turer, tider och last bland annat. Sen var det bara att skritta fram för andra gången och därefter rulla genom byn i trav och galopp. Jag älskar att rida henne såhär! Önskar bara jag var mer insatt så att jag kunde rida henne bättre i denna "westernvariant".


    The language of the heart

    Så var vi där igen - att en bild säger mer än tusen ord. Jag fick se en bild på fb som jag blev rörd av och bara måste dela med mig av. Den utstrålar kärlek. Kärleken till våra hästar. Det är väl det som är charmen; att man aldrig blir för gammal eller är för ung för att vara omkring dem, arbeta med dem och vinna tillsammans med dem. There are no limits.

     

    Citat att minnas

    Det är mycket jag är och även inte är. Men att skylla på hästen - det gör jag ALDRIG. Klart man kan skämta om något, men det är aldrig under inga som helst omständigheter hästens fel att ett resultat blev si eller så. Men sen kan hästen absolut vara bidragande faktor när det är positivt - inte sant? ;)
     
    Jag läste nyss ett citat från Jens Fredricson, som är så otroligt värt att repetera och sprida. Jag har läst det förr och kommer läsa det igen. Gör det du också!
     
    "Skyll aldrig på hästen – dess prestation är resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du hade tänkt dig idag. Respekten för hästen uteblir i samma stund som vi lägger skulden på den för att vi själva gjort ett dåligt jobb.”
     

    Några dagars ridning, inkl. gårdagens fall (- kortfattat? Vad är det?)

    Dagen innan tävlingen, dvs i lördags, så red jag båda. Pärla gick dressyr och det märks så väl att jag kommer åt henne när jag rider henne på pelhamet. Hon har ridits både med det, det tredelade och med repgrimma nu förra veckan och det känns så bra att kunna blanda hejvilt mellan de så olika alternativen. Men vad jag skulle komma till var att i början av passet går hon självmant upp i en högre form och jobbar på bra. Men i slutet av passet så har hon "halkat ner" och det tycker jag är roligt att se då det märks så väl hur det ligger till med hennes styrka vad gäller dressyrform (som i alla år har varit min svaghet).

    Samma dag gick Aleccis ett kort men väldigt nyttigt och därför även effektivt pass på stubbåkern. Vi höll oss på en större volt och jag hade fokus på utsidan, framför allt att mota ytterbogen och få med mig hela hästen runt. Jag red med ytterst lite, nästan ingen, ledande innertygel. Detta för att det inte "behövs" kan jag tycka, men nog mest för att jag inte skulle kunna fasta där. Stark utsida; svänga för ytter runt inner. Vi tog ungefär två varv, sen gjorde vi en "u-sväng", som en halv liten volt och därefter ett byte. Två varv i nya varvet och likadant tillbaka. Det var väldigt effektivt! Där fick jag med nästan allt vi behöver träna på på marken just nu. Red bara i 45 minuter men det gav verkligen något och hon var så lugn och fin. Sen gick ju tävlingen skapligt dagen efter också. ^^

    I måndags fick Aleccis vila, medan Pärla gick ett barbackadressyrpass. Det var samma där; hon valde själv en något högre form i början men orkade inte hålla den hela turen igenom. Men shit vilken skillnad det är att rida henne, och då fick jag även sitta på ryggen på henne utan sadel, vilken var ett tag sedan nu. Vilken otrolig skillnad! Hon var rund och go att sitta på (in action) och det var inga spetsiga tornutskott som skar in i rumpan. Jag kände även hur hon kom upp med ryggen även då hon inte egentligen gick i korrekt (tävlings)form. Jag kommer alltså åt henne på ett annat sätt nu och jag hoppas verkligen det gör gott för hennes kropp.


    Igår började jag, precis som nästan varenda dag, med att rida Pärla och jag tyckte det var dags att galoppera igen. Sagt och gjort. Skogen (och det var en av de sista skogsturerna på länge. Man blir ju tokig för mindre... Ja, det är älgflugorna jag syftar på) och sedan i byn. Skrittade fram längre än vanligt. Travade igång och tog sen galopp. Galopperade en bra bit, och även halva den mastiga backen samt bort till en vändplan och tillbaka. Sen skritt nedför backen och galopp igen. Hon galopperade gärna och kändes bra. Men det var inte förrän vi gjorde tempoväxlingar nere i byn som hon kom igång på riktigt och sög framåt. Var ute i nästan 1h 15 minuter.

    Sedan var det Aleccis tur. Vi började skritta neråt, men kom väl inte längre än några hundra meter... Sen var det en blå grej (typ biltransportkärra de har bakom skogsmaskiner med en extern tank och lite annan bröte på) inbackad och den brukar inte vara där. Haha, Aleccis blåste upp sig och velade mellan att öka på framåt, nära högerkanten eller vända. Hon började röra sig framåt, men vände sedan runt en gång. Dit lät jag henne göra precis vad och hur hon ville, helt på hennes villkor - bara för att se hur hon skulle välja att göra. Liksom prova lite. Men efter hon vände så tog jag tyglarna och tänkte ta över kommandot, kan man säga. Började gå och det gick jättebra, men sen vände hon runt ganska häftigt och fattade galopp samt tog ett par språng hemåt. Jag vände runt henne och red mot "faran" igen, men sen gjorde hon - snabbt som attan - en ny vändning där jag inte hängde med. Så jag drog i marken. Tog emot mig med vänstra pekfingret och det tog rätt illa... Rev upp en stor skinnflärp och det pissade blod. Kände även att jag fick en rejäl smäll på höger höft.

    MEN, något som var så himla skönt var att jag släppte henne typ direkt. Jag har ju sedan jag åkte i marken och blev trampad på varit rädd för att bli det igen och därför har jag försökt hålla balansen i allt jag fått tag i vilket även har varit tyglarna. Det har givetvis varit oerhört otrevligt för Aleccis och jag har aldrig gjort det med flit utan det var undermedvetet. Nu, idag kunde jag utan problem släppa tyglarna och dunsa i marken utan att behöva skada Aleccis. SKÖNT! Hon tog något varv på stubbåkern men kom sedan galopperandes tillbaka till mig. Så himla sött!

    Vi gick upp till gården och så parkerade jag henne i stallet medan jag gjorde i ordning mitt skadade finger så gått det gick. Usch, usch, usch, usch, usch! Jag hatar blod! Klarar inte av det alls. Nu på äldre dar är jag helt genomklen med allt vad skador och blod heter. Jag kunde inte ens titta på mitt finger. Men stoppade under det under kranen och försökte inte dö... Mådde riktigt illa och trodde jag skulle svimma - SÅ klen är jag med blod och skinnflärpar som är där de inte ska vara osv. Var tvungen att gå ut och sätta mig lite en stund bara för att återfå förståndet, typ. plåstrade om ordentligt och avslutade med massa tejp för att det skulle vara på plats. Sen hämtade jag min bruna häst igen och så gjorde vi om samma sak. Denna gång utan problem. Eller ja, hon var ju nästan i diket, och höll högt tempo förbi, men inget mer än så.

    Min tanke var från början att göra lite samma sak som i lördags; dvs boghantering (<- haha?) på böjt spår på stubbåkern, men eftersom hon blev rätt spänd så slopade jag den idén om lösgjord trevlig häst. Men vi red ändå in och började med att värma runt så. Det gick sådär, men bättre i vänster där hon hade bättre uppsikt över den blå hästätargrejen. Avslutade när hon kom igenom även i högervarvet. Red därefter runt byn för att komma ut lite till och det var hon väldigt skeptisk mot. Hon tyckte väl att hon var klar, haha. Hon var sådär i början, men sen när vi hade tagit halva rundan ungefär så släppte jag stigbyglarna och kom ner så himla bra i sadeln. Genast blev hon skitfin! Tog lite högergalopp, trav och vänstergalopp och avslutade med trav igen. Åh, wow på det! Önskar att jag alltid kom ner så bra i sadeln. Så vi avslutade passet riktigt trevligt.

     
     

    Älskade hästar - vad hade man gjort utan dem?

    Jag vaknade upp i morse, och från första andetaget visade det sig att hela min dag skulle bli skit. En ren skitdag. Sämre än många andra dåliga dagar. När jag kom hem la jag mig och sov en stund, men inte ens det hjälpte. Humöret var inte min kompis. Inte ens stallet lockade. Hade egentligen mest bara velat slå mig ner i soffan, slötitta serier och bara dega... Men sådant tål inte mitt samvete, så ytterst tveksamt styrde jag kosan mot stallet.

    Och vad möts man av där ute? Världens mysigaste, gladaste och mest tröstfulla kamrater. Det är hästarnas magi. De bara finns där och helt plötsligt styrs humöret från djupaste dal till högsta bergstopp - som att vända på en hand.

    Hela dagen blev lättare. Alla tråkigheter jag både mötts av men även själv varit en del av blir som bortblåsta och det är som att vakna upp på nytt, till en ny dag. Fri från fördomar och allt annat än långsint.

    Jag har dem att tacka för mycket. (Inte ens att ramla av Aleccis förstörde dagen sen.)

    Här har vi anledningen till varför man alltid borde börja dagen med stalltid och ridning. Skola, jobb och annat borde vara eftermiddagsgöra :)

     

    Aleccis på vift

    Gissa vad jag har gjort idag? Snel hest.

    Bild LRK

    En bild fick hon till, min fotograf, utöver filmerna så den kan jag ju lika gärna bjuda på :) 

    Aleccis + havre = ?

    Jag ska börja fodra Aleccis med havre... Det kan bli spännande, eller så blir det inte någon skillnad alls. - Med start idag! (Måtte hon hålla sig i skinnet..! Är ju tävling på söndag igen ;) - och jag har fullt sjå som det är!) Det är helt enkelt så att hon ska ha mer foder än Pärla och då ska jag prova vad det finns för olika varianter och se vad som händer/om det fungerar osv. De stödfodras redan med grovfoder, men jag vill ge henne ytterligare lite mer utöver det.
     Den här årstiden är absolut värst med att ha två så olika hästar tillsammans och i just lösdrift. Det är svårt att ge dem rätt mängd mat; Aleccis behöver mer mat än Pärla, och det är inte direkt "Ge fan i maten, Pärla" som räcker här inte. Men nu ska jag alltså prova att se vad som händer när Aleccis får kraftfoder + havre och givetvis grovfodret jag nämnde tidigare.
     Såhär är hullet på henne just nu. Hon är inte mager, men det går lätt neråt vid denna årstid. Så vi provar lite för att se vad som händer. Det "värsta" som kan hända är typ att hon blir lite extra glad bara ;) Nej, men det är allmänt känt att det är lättare att hålla vikten (för alla) än att fodra upp/försöka gå ner i vikt (vill inte skriva ordet banta för det ska inte förknippas med hästar).
     
     

    Förvånansvärt opepp

    Detta blev LÅNGT, och glöm inte att salta innan förtäring. (y)

    Det är rätt konstigt... Vi människor är, precis som många andra djursorter, flockdjur. Vi ska trivas i flock och man brukar gilla att träffa nya människor och umgås med olika typer av människor. Men min "flockhjärna" verkar inte fungera som alla andras?

    Jag är osäker på om det verkligen beror på flockeriet, eller om det helt enkelt bara handlar om att jag är såå jävla klar med skolan. Skoltrötthet, kanske? Men det klingar illa med tanke på hur bra vi har det, och det är ju något jag vill och det bästa av allt; det är eget ansvar som gäller till stor del. Men ärligt talat går det lite småtrögt just nu. Men jag är rätt. Yes, jag har hamnat helt jävla rätt. Så det är inget fel på den punkten.

    Förresten! Nu har vi backat med släp en tre-fyra gånger. (Jag och min kompanjon, alltså. Andra har säkerligen backat mer eller mindre. Men när jag skriver "vi" så är det jag och min poooolare.) För att jag inte ska låta helt handikappad måste jag bara börja skryta om hur jävla kung (höhö) jag är på att backa med personbil och släp = its a fucking piece of cake. Kan säkert göra det i sömnen snart <- liten överdrift. Det sitter, och jag gör det bra. Nöjd, kan man säga. Men nu över till "sju-svåra-år" och "hej-kom-och-hjälp-mig". Det var inte direkt någon "kakbit" att backa med ledad dragstång vill jag lova. Inte när mina armar (aka muskelminnet) vill "räta" - och svänga också för den delen - fel. Fel-fel, ibland fel-rätt och ibland rätt-fel (och ibland rätt-rätt-rätt-rätt-fel.) Lite sisådär gick det allt i början. Alltså; det "rör sig", eller böjer/svänger, både vid dragkroken och mellan axel och skåp (släpets skåp, eller flak eller vilken variant det nu är), dvs på två ställen istället för ett som det är med personbil och släp. Jag kan tillägga att vi av någon idiotisk anledning fick för oss att försöka oss på en av de svåraste grejerna det första vi gjorde: att backa rakt. Nej, det är inte så lätt som det låter. "Rulla, ratta, följa, lagom, rädda, följ och neeeej, nu blev det fel - igen!" (Och sen "sväng, sväng, sväng, svnäääng, MEN SVÄNG DÅÅÅ! Nej, inte så mycket. Och följ, följ, följ, SVÄNG! - åt andra hållet alltså" hahaha, vi i ett nötskal, eller rättare sagt JAG på marken när det går så långt att jag börjar dirigera.)

    Men poängen var att nu börjar det komma! Och det är så himla skönt för första dagen kändes det typ som att de månaderna vi har kvar aldrig skulle räcka. Men så öppnades dörren på glänt och då ska jag så småningom lyckas sparka upp den lite brutalt - helt och hållet. Sen ska det sitta! (Säger inte att det är bra nu, bara att det är bättre än innan och jag har jämt så höga krav på mig med allt vad fordon heter och att köra. För mig är det viktigt. Det ska vara perfekt. Inte mindre, inte mer och definitivt inte sämre. Ju bättre jag blir desto högre krav, större press och bättre resultat kräver jag att det ska bli. Det är en skam att parkera ett släp rakt när framaxeln/axlarna och dragstången är sned. Det får inte hända. Så gör man bara inte. Då är det göra om och göra rätt som gäller. Punkt.)



    Ehhh, hur detta kunde gå från skoltrött till backa med släp vet jag inte. Eller jo, kanske att det borde vara roligare nu när det blir tydligare framsteg, eller inte vet jag. Typiskt nattligt inlägg detta. Spårar.

    Bara för att spåra ytterligare och för att lägga hela denna fordonsdelen i ett och samma inlägg så måste jag nämna lite om "vanlig" körning. Vad som är "att kunna köra". Det är enorm skillnad på vad vissa tror är att kunna köra och vad som faktiskt är att kunna köra. Givetvis snackar vi definiering här, men ändå. Lite grunder sådär. Och nu snackar jag INTE eco-driving där man ska köra snällt för miljön osv. Det gäller inte för oss som kör mer än bara "från A till B".

    En vanlig missuppfattning är att: Kör man bil med manuell växellåda så "räcker" det med att kunna gasa, koppla, stoppa i en växel, släppa kopplingen och köra, samt givetvis kunna trampa på bromsen och även svänga. Helst detta mer eller mindre samtidigt. Men riktigt så simpelt är det inte. (Definitivt inte med släp bakom, med djur inuti.)

    Jag ska passa mig för att säga för mycket, men vad jag tycker är att kunna KÖRA är bland annat att:
    För det första så sätter man sig inte i en äcklig automat förrän man behärskar att köra en bil med manuell låda - det kommer inte på fråga. Men om vi ska snacka körning; (oh my, vart ska jag börja?!)

    Det är strängt förbjudet att slira koppling. Vidrigt. Kan man inte köra utan att slira koppling så har man inte bakom ratten att göra. Tänk dig att du ger bilen brännskador varje gång du ska köra iväg eller till och med växlar om det är riktigt illa. Stackars bilen. (Och stackars plånboken i längden...!)

    Sedan handlar det om att ha rätt växel (syftar framför allt på UR sväng - "tappa inte galoppen" liksom), att växla rätt (helst så fort som möjligt), rätt position på vägen (inga hörnpasseringar här inte, så rakt och effektivt som möjligt ska det va! (inte med LB ofc)), planera (framför allt omkörningar; växla ner i tid om det behövs, gasa innan den mötande har mött framförvarande bil och sen: accelerera!), ha flyt, ha koll på bilens hörn, använd speglarna(!), motorbromsa mot korsningar och så. Alla har vi nog åkt med folk som inte kan köra och det är inte behagligt. Det var svårare än jag trodde att försöka sätta ord på skillnaden mellan att kunna köra och att inte kunna det.

    Jag tänker inte dra det så långt som till alla lagar och regler, men glöm för guds skull inte bort högerregeln! Och slicka inte mittlinjen vid högersväng, precis som man inte slickar högerkanten vid vänstersväng. (Men jag kör lastbil så jag gör så, med den.) Och kör inte ut framför någon som kommer på vägen sedan innan om det är väjningsplikt. Och om du mot förmodan gör det så se fan till att gasa!

    Varning för dubbelmoral men bara för att jag tycker att en sak är "rätt" så betyder ju inte det att jag gör så. Nej, jag sparkar i växlarna och det är högerarmsstyrketräning varje gång jag kör min bil. Tar det emot så får man ta i lite hårdare bara, haha. (Växellådan är snart kass :( buhu) Sen så provar jag mig fram och kopplar upp bilen i rondeller när de är blött osv med, för det är kul. Det är en sak att slita koppling med flit (och förnuft, dvs lite, sällan och när han har en chans att släppa på däcken istället för att slita lameller) och en annan sak att göra det med oflit.

    Men för att göra det lite snällare så ska jag istället ge tips på hur man kan köra snällt mot hästen och effektivt - gäller oss med bilar närmare 25 än 0 och med endast ett par trötta hästakrakar under huven.

    Hade ingen transportbild tillgänglig, så biltransport fick duga.

    Om bilen orkar, eller om man står i lite nedförsbacke; rulla bara igång lite på ettan och stoppa sedan istället i tvåan direkt = färre växlingar och mjukare acceleration. Men slira inte! Sedan handlar det om att "fånga" hästen med rörelseenergin varje gång man växlar. Accelererar man och därefter ska växla så står ju givetvis hästen och håller balansen genom att mota lite mot rörelseriktingen, och när man då frikopplar kan det hända att hästen (läs: PÄRLA) tappar balansen lite eller trampar om och det är givetvis inget önskvärt körsätt. Istället ska man då när hästen "gungar till" (vilket inte känns) eftersom den framåtförande kraften upphör för ett ögonblick, så ska man växla fort och i samma stund hästen gungar till och är på väl tillbaka så fångar man den och tar gasen igen. Lugnt men effektivt. Svårt att förklara, men sätter man det märker man stor skillnad och det är både trevligt och effektivt som sagt. Klarar man inte av att sätta växlingen så snabbt (rekommenderar ju inte prova med häst direkt om man är osäker) så är det bättre att, efter den självklart mjuka accelerationen släppa gasen lite långsammare än utan släp och helt enkelt växla lugnt istället. Det fungerar, och för hästar med bra balans så flyter det lika bra, men det är fortfarande effektivare på det andra sättet.

    När man ser en backe (uppför eller nedför, men nu syftar jag på uppför) så börjar man direkt bedöma hur man ska göra för bästa möjliga resultat. Dvs inte sacka för mycket uppför och inte rulla på alldeles för mycket nedför. Jag må ha en bil med 115,6 hk och som är 24 år gammal och rätt fyrkantig = stort luftmotstånd, och dessutom allmänt sleten, slö och hårt körd med, men jag har hittils ALDRIG behövt gå ner på trean. Det är femman och fyran som används. Och är backen lite brantare eller längre så växlar man ner INNAN det säger "ööööööh" på femman, för då är han liksom "slut" där, och medan man växlar och stoppar i fyran så är redan fyran körd också. Man har passerat fyrans styrka, så då blir det ett ryckigt körsätt om man istället ska rädda genom att stoppa i trean. = FAIL. Min bil är starkast på 2000-2500 varv och då låter jag honom givetvis dra där så mycket jag bara kan. Kommer vi till en backe och jag märker att jag behöver växla ner, så gör jag det innan femman är "slut" för att ha HELA fyrans register. I vissa fall stoppar jag i fyran redan strax innan backen för att det ska flyta och vara bekvämt.

    Jag måste bara nämna en vän som nyligen bytt dragbil och hon sa att de förvisso var bättre än hennes förra men att den fortfarande var sämre att dra med. Men så följde hon med på en tävling och jag tänkte inte så mycket på det, men när vi nästa gång möttes på en tävling där hon drog igen så sa hon: "den var mycket bättre att dra med när jag växlade som dig!". Och DET är kul. När man, utan att man vet om det, kan "hjälpa till"(?) och visa hur olika körstilar ger bilen olika förutsättningar.

    Jag som har en bil med sämre förutsättningar måste ju göra det bästa av situationen och ge bilen en ärlig chans att dra. Jag måste nyttja varvtalet och växlarna optimalt. Jag låg bakom en audi (betydligt nyare än min) med husvagn en gång och den mannen kunde inte växla. Och när han var framför kunde jag i min tur inte ge min bil rätt förutsättningar utan hela körningen blev så mycket jobbigare och sämre, så sen när det var dubbelfiligt i en backe så drog jag om - utan problem. Jag skojar inte om ha hade dubbelt så mycket effekt som jag, men det handlar om hur man använder den. Jag kan växla, och inte han. Då blir min bil gladare än hans, thats it.

    Vad detta inlägg handlar om är lite avreagering (heter det ens så? tror inte det), lite vad-händer-just-nu, lite ajabaja, lite hylla-mig-själv och lite tips för att få oss att behandla djuren bättre där bak. Dålig körning kan ofta leda till svårlastade djur efter ett tag, och det vet nog alla hur tråkigt det är. Happ, det spårade lite där i mitten men jag låter det stå kvar och nej, jag har inte och kommer inte läsa igenom det så stavfel och felformuleringar bjuder jag på. Jag skyller på klockslaget.  



    Jag älskar min bil. Har haft honom sedan början av februari 2012 och det är länge för att vara bilintresserad ungdom (framför allt för att vara volvonörd, av de rätta modellerna)! Dessutom har han bara gått sönder EN enda gång under hela tiden och då kör jag dagligen med honom, och det var 28 juli 2012. Men han har sina skavanker så snart är det knappt lönt att bry sig om småfelen längre... :(

    Skulle sitta fint i vinter

    En sådan här, väldigt praktisk - och troligen inspirerad av rånarluvor - "ansikts- och nackvärmare". Tänk vad det hade underlättat i vinterlandskapet! Tåls att funderas på om det är värt 159 kr för att frysa lite mindre i vinter. Ja, jag tror det, haha. Finns bland annat hos hästaffären.se.   

    Tävlingsplanering hösten 2013

    Såhär ser det ut vad gäller tävlingar nu i höst.

    September
    22 lokal Bratteborg 100 + 110 cm - Aleccis
    29 pay & jump VRF 100 + 110 cm - Aleccis   

    Oktober

    12 lokal Tranås 100 + 105 cm - Aleccis
    20 KM JLFF LB:1(?) CR + KM-klass - Pärla
    26 P&J SBHS 100 + 100 cm(?) - Aleccis
    eller
    26 lokal (med div II-final) 80(?) + 85 cm(?) avd B - Pärla 

    Genom oktober är det mesta planerat, och vissa starter även senare på året är också någorlunda planerade men vad som helst kan hända dit, så det sparar jag för mig själv. Sedan har vi även planerade tävlingar där datumen inte har kommit ut/är helt spikade än och det är SBHS klubbmästerskap där en eller båda(?) ska starta och klubbmästerskapet på hemmaklubben där troligtvis båda startar förklassen men bara Aleccis startar KM-klassen. Utöver detta så blir det med största sannolikhet även ett par pay & jumper. Allt för att hela tiden försöka bli bättre!  

     En stark favorit bland hoppbilderna på Pärla. Tagna av Theresia Sandahl.

    Filmerna från tävlingen

    Ja, vad ska man säga. Nu har jag sett båda filmerna ett par gånger och tycker väl inte det ser särskilt bra ut, nej. Men vafan, en sak i taget. Först bli kompisar, och komma över hindren, lita på varandra och jag måste lära mig Aleccis kropp. Därefter fila på sits och position av bland annat händer, och sen ska det nog kunna se lite trevligare ut. Vi kommer dit så småningom.
     
    100-rundan ser väl egentligen bättre (mindre illa) ut. Det syns tydligt vad jag gör fel mot trean, men därefter tycker jag rundan ser ganska vettig ut ändå.
     
     
     
    110-rundan är bara fläng! Även om det inte är fläng i huvudet så blir det fläng eftersom jag inte kan hålla min kropp stadig. Det är styrka och koncentration som gäller. Men det roliga var ändå att jag lyckades rädda mot kombinationen i grundomgången, för där var det nästan extremfall. Ta det med en nypa salt! (Och anledningen att jag säger "Äntligen!" efteråt är för att jag inte hade någon kontroll typ så det var rätt skönt att vara klar och gå i mål, haha.)
     

    Samma mönster

    Jag slocknade vid 20.30(!) igår! Det behövdes, helt klart. Men ingenting blev gjort, och det är synd. Så jag har lite att stå i, i eftermiddag eller under kvällen. Skoldagen ser ut som så att vi kommer antagligen backa med släp och sitta och göra STR-frågor, om den blir som "vanligt". Det kan även vara annat planerat, som landsvägskörning eller godshantering.
     
    När jag kommer hem ska jag bara rida Pärla. Aleccis ska vila och jag måste låta henne göra det också. Jag har varit snål med vilodagar vad gäller henne, och nu när det blir mycket tävlingar ett tag så måste hon verkligen få dem så kroppen kan ta igen sig så gott den kan.
     
    Pärla går barbacka om det regnar, (annars blir det nog med sadel) och antagligen dressyr + bakbensfokus. Hoppas nu det inte vräker ner, utan det bara regnar litegrann om det nu måste regna...
     
    Jag ser ändå fram emot den här dagen faktiskt. Det måste bero på att jag har givit min kopp schyssta förutsättningar för att orka med dagen. Bra känsla!
     
    Filmerna kommer upp om några timmar.
     

    Resultat lokal hopptävling, Lammhults RK, Aleccis

    Vad ska man säga?! HAHA, vilken skräll! Men jag tar det från början istället. (Filmer kommer!)
     
    Efter 4-4,5 timmes sömn (alldeles för lite för min skalle) i natt så var jag rätt sliten (det tar på en att ha fler intressen och försöka kombinera sena bilträffar med tidiga tävlingsmorgnar). Men när jag plockade upp en av mina godaste vänner så kändes det mycket bättre! Skönt att ha sällskap, hästhållarhjälp och fotograf när man ska iväg. :)
     
    Vi var efteranmälda och startade därför bland de allra första. Jag har inte alls kläm på det där då jag sällan startar så tidigt. Det känns lite "felvänt" att rida fram, hoppa fram och därefter gå banan - och sedan direkt rida in på banan. Men det klaffade bra med tiden, så just idag var det inga som helst problem. Nästan rätt skönt faktiskt att komma ut bland de första.
     
    Red med mycket ytterhjälper när jag red fram och hoppade fram. För det mesta hade jag koll på hennes alla utstickande kroppsdelar (bogarna), och hon hoppade trevligt. Dessutom kändes hon lugn och ja, allmänt bra.
     
    100 cm bed A:0/A:0
    Tycker rundan var okej över lag, men mot en linje "snett igenom" i högersväng mot ett räcke så kände jag hur hon kanade iväg. Var på henne och tyckte jag lyckades mota henne i sidled så pass att det kändes okej mot hindret och hon började bjuda på det, men så hade jag uppenbarligen inte alls med mig henne för hon slank ut ändå. Tog om och då var det utan problem. Inte ens linjen var några problem; fem språng satt där de skulle, även om hon ville elda på lite. Det var alltså en av de rundorna som inte var skit/hej-kom-och-hjälp-mig, men inte heller en "wow, det bästa vi gjort!"-runda. 4 fel + 2 tidsfel = 6 fel drog vi på oss.
     
    Generellt vill jag rida henne på alldeles för långa tyglar. Det är så bekvämt - tills hon blir skeeetapigg och kör upp huvudet/trycker ihop halsen. Då blir det bara dålig kontakt mellan oss just pga tygellängen, eller inte bara därför men det är en del i det hela.
     
    Ett par printar ur 100-rundan.
     
     
    Jag var riktigt trött och trots lite mat kom jag aldrig riktigt igång kändes det som. Red fram inför andra klassen och hon var mjuk och fin. Rev oxern på framridningen vilket egentligen bara var en liten miss då vi kom bra, tillräckligt bra galopp och hon hoppade som hon skulle, dock blev det ett litet klonk och bommen föll. Andra gången tog hon i lite extra, sen var vi klara där inne. Hon hoppade kanon över räcket också.
    Gick banan och hade riktigt svårt för att fokusera. Den hamnade i minnet, men jag fick aldrig in hur jag skulle göra eller så. Det blev mest att jag traskade runt på autopilot. Gick hela (grund+omh) en gång och bara grunden en gång till. Tänkte ändå inte att vi skulle komma till omhoppning, men är ju bra att ha koll på den så man inte är i vägen för ekipaget före.

    Något positivt med att vara i dåligt skick för tävling (dvs för lite sömn + för lite mat) var att jag inte "orkade" stressa eller vad man ska säga. Jag var rätt lugn i huvudet, men däremot tycker jag att jag var seg i kroppen. Men det beror inte på förutsättningarna, utan jag ÄR seg på att komma tillbaka efter hindren, komma ner och rida vidare.
     
    110 cm bed A:0/A:0
    Mot första hindret la jag henne för nära så det blev kråkhopp. Kom inte tillbaka efter det hindret och Aleccis tog tillfället i akt och tog lite egna initiativ. Landade dessutom i fel galopp och försökte byta galopp och samtidigt planera vägen och få med hela hästen mot andra hindret. Jag blev nästan förvånad när hon hakade på min idé och hoppade. Mot tredje hindret kom vi stort och hon hoppade för kung och fosterland. Det blev ett rejält dyk därefter och så tog det många språng innan hon var med mig och vidare mot nästa. Då kom något som jag för dagen hade lite "hatkärlek" mot; en högerbåge! Jag hoppades på att det skulle vara något sådant med bara för att jag skulle få prova om jag skulle klara ut det, samtidigt som jag litegrann hoppades på att slippa några "jobbiga" (haha) svårigheter. Men mest hoppades jag, och här kom den! Planerade att rida lugnt mot den, och konstigt nog så blev det någorlunda lugnt. Sen blev det hur bra som helst! Landade i höger galopp, rätt antal språng och hon bjöd på hindret och hoppade - helt utan antydan på att flyta iväg för mig. Bara det var ju en seger på sätt och vis. Vidare mot linjen som ställde till det i första klassen. Räcket gick bra, men det blev ett halvdant hopp och sen satte hon i högsta växel och rusade mot andra hindret. Så vi (nej, Aleccis faktiskt!) valde att gå på fyra istället för fem språng där inne. Jag svor till strax innan språnget (inte på hästen givetvis) för jag kände att det kunde gå riktigt illa efteråt sen, men hon landade på alla fyra efteråt. Vidare mot kombinationen och där tappade jag henne ordentligt men försökte mota och leda för att få henne att se hindret istället och det fungerade. Lite dåligt och snett kom vi dit, men inte värre än att det gick. Inga problem där inne och sen var det bara nian kvar i grunden. Mot det så mer eller mindre stack hon, men jag lät henne - inte helt med meningen, nej. Sen var det omhoppning! Första gången vi har kommit till omhoppning (på riktigt) och jag försökte bara vara så lugn jag kunde och försökte fortsätta mota hennes utsidor när det behövdes. Först kom bågen igen och denna gång gick vi på ett språng mindre, men fortfarande rätt bra; rätt galopp, vettig väg osv. Sen hade vi det räcket där hon bröt ut i första klassen men som vi inte hade några problem med i grunden. Jag tog de längsta vägarna det gick och tempot stod väl Aleccis för mer eller mindre. Det var inga problem och så vidare mot kombinationen som vi tog oss igenom. Det kändes som en väldigt flängig runda, men det gick! 0+0 fel alltså!
     
     
    Det var helt sjukt att få i mål efter den där rundan! Och nej, det var definitivt ingen av våra bästa rundor, men å andra sidan kunde vi ändå samarbeta någorlunda; hon räddade när det blev hemska lägen och jag hann rädda henne genom att mota utsidan. Det var en hemskt okontrollerad runda egentligen, med några ljusglimtar kan man säga, där det var helt okej. Men känslan var som att det var ett skämt. Jag kunde inte sluta skratta när vi kom ut från banan. Så himla härligt att ta sig igenom den - och FÖRSTA omhoppningen tillsammans, och dessutom i 110 och som om inte det räckte så var den dessutom FELFRI! Helt sjukt! (Engångsföreteelse javisst, men nu vet vi att vi kan - VI KAN!)
     
    Tyvärr så förde LRK in fel i systemet så det ser ut som vi har "33,2" fel och "0" i tid, när det skulle så tvärtom; 0 fel och 33,2 i tid... Riktigt tråkigt, men sådant som händer.
     
    Några printar ur 110-rundan.
     
     
     
     
     

    Stress, stress, stress!

    Blev inringd på jobb nu på eftermiddagen/kvällen och då blev det viss helstressigt hela helgen igenom. Men det ska väl lösa sig ändå.
     
    Jag tog med Aleccis och hoppade med henne igår. Övade som fan rent ut sagt på höger; högergalopp i landning, högersväng, högerbåge och bruten linje åt höger. Värmde upp med att hoppa ett räcke på volt (båda varven givetvis), ett mindre och ett högre. Gick över förväntan! Rätt galopp i landningen alla gånger i båda varven! Gjorde därefter den "övningen" jag själv skrev häromdagen; båge på två språng, med två räcken. Volt mellan hindren och även det gick så himla bra! Började lågt och höjde därefter upp till 110 - nemas problemes. Återigen i båda varven, men mest i höger. Gjorde därefter en grej som nästan var överkurs för oss båda. Det var väl en typ av bruten linje, fast den var väldigt snäv så det blev till och med mindre (dvs snävare) än 90grader. Lite av en "tillbakasväng" eller hur man ska säga. Det konstiga var att även den satte vi! Helt sjukt kul faktiskt. Sen gjorde vi som en bana med även en linje med tre hinder - fyra språng mellan alla och en kombination med två språng.
     
    Det blev lite missuppfattningar för vi delade banan med ett dressyrekipage (väldigt trevligt och vi pratade osv, så absolut inget illa ment på något sätt - det var bara sakligt att vi var fler på banan) och då blev jag lite stressad för jag ville inte vara i vägen. Men istället för att stressa iväg så höll jag i Aleccis och det är inte okej. Jag vet ju så väl att jag inte får bromsa in i hindren, men det gjorde jag. Två gånger råkade jag även hålla henne så pass att vi kom så nära att hon inte hann upp och då rev vi såklart. Men förutom det är jag jättenöjd! Allt detta med att mota vänsterbogen satt hur bra som helst!
     
    Tog en rask promenad med Pärla under kvällen igenom byn. Sprang/travade även några gånger och oj, vad jag fick igång henne! Var riktigt skönt att komma ut och gå lite med henne och hon behöver skritta i lite bättre tempo!
     
     
     
     
     
    Idag tog jag med Pärla och hoppade lite. Inte alls så mycket, utan helt lagom. Satte alla hindren på mellan 85-95 cm (det såg så sjukt litet ut! Typ som att tumstocken ljög, haha). Och eftersom jag inte bangade så var det bara att köra! Hon var så fin. :) Dock vill jag gärna lägga henne lite större än vad hon vill, så hon kryper intill då och då. Sen var jag väldigt, väldigt slarvig på en väg och det får jag INTE vara, speciellt inte när det är höger (tror det är svårare för henne att uppfatta) och det hade jag helt glömt bort. Ajaj, men utöver det så var hon verkligen kanonfin! Framåt, galopperade genom kroppen, hoppade bra och så spetsade öron såklart. Finhästen!
     
    Tog en jogg på grusvägarna i byn med Aleccis efteråt. I alla gångarter. Hon var fin ibland, spänd ibland, lyssnade sådär ibland, lyssnade bättre ibland. Det var sådant pass som är okej, men varken mer eller mindre. Hon skulle ändå mest bara få komma ut och röra sig efter gårdagens hoppning.
     
    Det var lite snabb, tråkig update om läget, och nu måste jag stressa vidare!

    Jag har bestämt mig!

     

    Fortsätter fundera

    Det är helt sjukt vad jag velar. Jag vill så gärna åka på tävlingen på söndag. Vill, vill, vill! Men samtidigt vet jag att det inte kommer bli några bättre resultat förrän jag har koll på vänsterbogen. Men ändå så krävs det att vi får mer rutin vad gäller tävling överlag; framridning, framhoppning, banan - det ska vara lugnt och noggrant. Sådant kan man träna på ändå. Som den optimist jag är så går jag hela tiden och hoppas och tror att det ger något ändå. Oavsett resultat och till viss del känsla. Men jag vet inte. Ärligt talat ser jag inte vad jag förlorar på att åka?
     
    Jag har tänkt att hoppa en gång innan helgen, oavsett om det blir tävling eller inte. Och då ska jag känna efter mer på en högerbåge, även vanlig linje och så ska jag bannemej lära mig att landa i rätt galopp. Det är lite av en del i problemet; skjuter jag ut henne så hon landar i vänster galopp på en högerbåge så är det helkört. Men om vi landar i höger har vi större chans att komma vidare. Ja, det är ett kortsiktigt mål att ta oss över hindret - men när vi nå det kortsiktiga är vi en bit på väg vad gäller det långsiktiga också. Det handlar så mycket om lydnad.
     
    Värst vad jag tjatar om dessa högerbågar, men det är ju i stort sett nästan bara det som ställer till det just nu. Ibland även linjer fortfarande, men resten är ändå okej.
     
    Jag ska fortsätta fundera och så får vi se hur det blir. Hade ju även varit spännande att se hur hon reagerar på en lite mindre bana - inte "mindre" som i liten, utan "mindre" som i lite mindre än de andra vi har startat på. För snart kommer inomhussäsongen och det blir inte lätt!

    PÄRLA 2855

    Nu har jag suddat ut och börjat om tre gånger. Jag vet inte hur jag ska förmedla hur viktig den här hästen är för mig, i bara ord, i ett enkelt inlägg såhär. Men det är inte det som ska stå här, utan här ska jag försöka få till en saklig information. Bara. (Försöka duger.)
     
    Pärla 2855 är ett fjordsto född 1990. Hon är e. Sindarve Tulling 143 (född 1983, död) u. Pia 2429 (född 1986 = Pärla är hennes första föl och senast förra året levde hon i alla fall och jag hoppas hon gör det fortfarande) och ue. Bure 53 (född 1971, död). Hon är född och uppvuxen i Forserum, där bodde hon till fyra års åldern. De hade tänkt att ha henne till att köra med, men hon var alldeles för pigg för det och det var därför hon såldes. Hon blev inkörd, men såldes främst till ridning. Vad som hände sedan, och i vilken ordning har jag ingen kunskap om men hon har gått på ridskola, tävlat i hoppning och även dragit remmalag på Visingsö.
     
    År 2006 såldes hon, och denna gång hamnade hon på en gård utanför Vetlanda där hon var tänkt till turridning. Men riktigt så långt hann det inte, för när jag fick nys om att det på denna gård fanns en häst i min storlek så frågade jag om jag fick låna hem denna. (Jag hade varit privatryttare där i flera år, och även lånat mindre ponnyer tidigare.) Det var inga problem och jag tyckte det var en kul grej att prova att rida fjording för det hade jag aldrig gjort tidigare. I april 2007 köpte vi henne. (Då, som 17 åring, blev hon min tävlings- och träningskompis, skogsmulle - allt däremellan och bästa vän. Och allt det är hon fortfarande.)
     
    Det känns som att Pärla "kan allt". Vad jag än provar med henne så kan hon, i alla fall grunderna. Förutom att ridas varje dag, köras ibland och tävla i hoppning, så har jag testat någon variant av western, och hon älskar att bli tolkad efter vintertid och dessutom passar hon in perfekt i vilken grupp med hästar som helst. Hon är låg i rang och både accepterar/tar hand om alla hästar, även de som behandlar henne mindre bra. Hon är en trygghet såväl som för de tvåbenta som de fyrbenta.
     
    Det är sällan det händer något oförutsett med henne, både på gott och ont. Alla kan åka runt på henne, utan problem. Hon är alltid nöjd med tillvaron. Dessutom är hon väldigt snäll och förut kunde det komma små glada bocksprång, men det har hon lagt av med nu på äldre dar. Hon bjöd gärna på "du-kan-inte-ta-mig"-bus i hagen (och utanför!)  när man tänkte rida, men även det är historia nu. Hon har mognat lite, kan man säga, haha.
     
    Men även om hon är såhär fantastisk på alla sätt och vis, så finns det mindre viktiga saker med henne som inte alltid går under den kategorin. Hon kan få för sig att dra iväg helt på egen hand och då spelar det ingen roll om man har henne lös, i grimma med grimskaft, träns med bett och tyglar eller vad som helst. Hon bara går... eller springer. Det händer inte särskilt ofta längre, och dessutom har jag lärt mig mota henne. Det är på henne, precis som på alla andra hästar, huvudet man ska "vakta" i de situatonerna. Hon kan även vara svår att få ner ensam från hagen eftersom hon inte vill lämna kompisen, men det går om man vet hur man ska göra. Hon är inget ponnyakuten-fall direkt, haha.
     
    Hon var under flera år väldigt jobbig att lasta. Helt orädd och i ren stark tjurighet ville hon inte gå in. Men när vi kom på ett knep där hon inte längre kunde vara starkast så vann vi över henne och sedan dess går hon raka vägen in i transporten utan tvekan och utan trams. Ut däremot jobbar vi på att det ska gå lugnare.
     
    En annan grej som Pärla skarpt ogillar är att bli klippt, särskilt nära huvudet. Hon gör då, precis som när man ska avmaska henne, nickar något fruktansvärt. Det är ordentliga "nickar" där hon för huvudet upp och ner både snabbt och med en ordentlig styrka, och det är jättesvårt att komma åt henne. Men, det är inte värre än att det går.
     
    Vi blev jagade av några (glada) stora, svarta hundar en gång och sedan dess är hon skeptisk mot mörka hundar. Inte alla, men de som dyker upp snabbt eller rör sig mot henne. Hon är även skotträdd och gillar inte blixtar. Men dessa saker är allt. Jag kommer inte ihåg en enda grej utöver detta som är mindre bra.
     
    Vad gäller utbildning och meriter så har vi förr ('07, '08, '09?) startat flera 1m-rundor på träningstävlingar med alla resultat man kan tänka sig; felfritt, 4, 8, 12 fel och uteslutna, som exempel. Sedan höll vi oss upp till och med 90 cm och vårt bästa resultat är vinst i A:1a bedömning, dvs höjd omhoppning. Där vann vi även klassen innan, men annars har vi mest bara placeringar på lokal nivå, men vi tävlade regionalt också. Vi har mååånga felfria rundor (och flest vinster) på just klubbnivå. Hon är en jävel på att svänga (men hon är inte särskilt snabb) och det är en nackdel när det kommer till grundomgång = jag har svårt att hålla ut henne i svängarna. För ett år sedan gick vi omkull på en träningstävling just för att hon drog mot hindret så underlaget gav med sig. Och ja, vi har tagit oss till Fjord-SM två år ('08 och '13), men båda med uteslutet resultat - vilket inte har berott på Pärla. Hon kan, men jag tvivlar på mig själv, fegar ur eller håller bara inte för pressen jag sätter på mig själv.
     
    Hon är alltså inkörd (körd själv/enbet, och i par -> remmalag), gör LA-grejer vad gäller dressyr, men har med mig bara startat LB på klubbnivå med ynka 58% som personbästa. Som högst/vårt höjdrekord har vi kommit över 115 cm. Hon har gått med i flera "jakter" (hubertusjakt, vårjakt), luciatåg, hoppat div II, och även följt med medryttaren på lektion på ridskolan.
     
    Pärla är en väldigt stabil häst, både i psyket men även ordagrant. En ganska grov modell med mycket massa framtill. Att rida är hon rätt seg tills man får igång bakbenen, hon blir lätt framtung men hon brinner för att hoppa och då framför allt i skogen! Trots att hon är så pass tjock och börjar bli lite äldre nu så känns hon fräsch i kroppen. Hon vill arbeta. Ju tuffare hon får gå desto nöjdare blir hon. Arbetshäst ut i hovarna.
     
    Men hur hon än ser ut, och hur hon än är, så kommer hon alltid ha största platsen i mitt hjärta, och hon har bytt ägare för sista gången!
     
    Färsk bild
     
     
     Olika filmer, från 2008 till 2012
     
     
     
     
     
     




    Blandade bilder från vår tid hittills
     
    En av de första ridturerna tillsammans
     
     
     
     
     
     
     

    Så är det

    Det blev en sväng barbacka idag på en timme och tjugo minuter, dock rätt lugnt tillsammans med medryttaren och Pärla. Jag är inte alls nöjd med dagens ridtur, eftersom jag inte hade någpon balans och jag hittade inte heller någon rytm. Men skitsamma, gick bättre i slutet och det blir bättre med sadel när vi rider imorgon igen. Det gick bra (som vanligt) för Ida. Pärla är stadig hon. Världens bästa!
     
     
    Fick en frågan om jag kunde skriva ihop presentationer på mina hästar och det ska jag genast ta tag i. Det är aldrig lätt att få ihop något som sammanfattar och samtidigt inte blir för långt. Jag har så svårt att hålla mig kortfattad, men ger det ett försök. Ska börja knåpa ihop något nu direkt.

    Lite tävlings och träningsfunderingar

    När vi gick i mål efter 110:en i söndags så sa aldrig speakern något om resultatet, därför trodde jag att det blev så mycket fel och tidsfel att vi blev uteslutna. Men så var inte fallet! Resultaten kom ut i början av veckan och vi slutade på 14 fel. Det betyder att det inte alls var så farligt resultatmässigt som jag räknade med.
     
    Jag hade anmält oss till Lammhult på söndag, men valde att stryka. Istället blir det två starter i Bratteborg helgen därefter. Men nu ångrar jag nästan att jag strök oss i Lammhult. Dock har jag egentligen inte råd att åka på båda, och det var därför jag strök den tävlingen som troligtvis har sämst förutsättningar för oss vad gäller anläggningen. Men jag vet inte. Hade varit roligt att åka på båda! Framför allt med tanke på att efter Bratteborg är det rätt dött med tävlingar fler veckor framåt och det blir lite drygt, haha. Vill ju komma ut och skaffa rutin och utvecklas! Inte ens några direkta P&Js har jag hittat. Jaja, finns ingen anledning att stirra sig blind på det. Nu laddar vi istället om för nästa 100 och 110 i Bratteborg den 22. Nästa planerade därefter är Tranås (har inte varit där innan) och där går vi ner ett hål till 100 och 105. Blir nog bra!
     

    Förresten så har jag haft en liten funderare på någon övning som kan passa oss med tanke på vänsterbogen jag inte har kontroll på. Kan det vara något med en båge på kanske 24 m/6 språng där man ska in med en högervolt mellan hindren? Givetvis gör man ju en sådan övning i båda varven, men ändå. Fokus är ju högersvängar/bågar/brutna linjer. Ska se om jag får till det någon gång när jag har någonstans att vara.

    Älgflugorna attackerar

    Äntligen känns det som att jag är någorlunda i fas igen. Stallet är fixat, hästarna är ridna, tvätten snurrar, disken torkar och jag har slagit mig ner framför idol. Det är bara ett problem och det är att magen kurrar och jag orkar inte laga mat. Latmasken har talat och det är bara att lyda. Det får bli något lätt istället.
     
    Pärlas fokus var framåt, och hon svarade bra. Det kändes absolut som hon gillade att springa runt naken istället för arton kilo vinterpäls. Förutom framåt, red jag även ihop henne ibland för att checka av och hon var så himla finfinfinfinfin!
     
    Aleccis gick lite trevlig jogg i samtliga gångarter, var tanken. Hon var okej men spände till lite då och då. Försökte känna efter vad som hände med bogarna medan vi red, vart de var, vart de ville, hur hon drog nytta av dem osv. Försökte sedan mota och det gick sådär. Tog några varv på en volt på en äng och då var de på plats i båda varven - i galopp, i trav var det värre. Det är helt klart något jag måste jobba på, men innan dess måste jag lära mig hur jag ska göra.
     
    Finisarna!
     

    "Vig som en pärla" - fler bilder från i lördags

    Det var vad jag döpte bilderna till. Hon ser minsann lite kul ut i vissa positioner. ;)
     
     

     
     
     
     
     
     

    Aleccis i lördags

    Jag tycker att Aleccis bara är skinn och ben just nu. Hon håller visserligen på att gå ner lite nu (vilket jag givetvis försöker mota) men det är inte i hullet jag menar utan i muskler. Tycker inte det finns en ända muskel på henne? Eller jo, EN muskel finns det och ni vet vilken jag menar...
     
     
    Hon fick årets sista dusch (avspolning) och vad hon njöt av den! Visst ser hon ut som en liten ponny på bilden?
     

    Pärla i lördags

    Vi red en så himla mysig tur i bara repgrimma och westernsadel. Så underbart!
     
     

    Helt slut

    Det blev en väldigt lång dag igår. Gjorde massor, men samtidigt ingenting och kom aldrig ifrån stallet kändes det som. Åkte ut vid fyra och var inne vid halv tio UTAN att rida. Hann inte det. Istället blev det klippning av först Pärla, och därefter Aleccis.
     
    Jag började med den lilla maskinen jag har. Konstigt nog så accepterade hon den i början. Observera "i början", sen blev hon sig själv igen. Tog ändå ganska mycket med den, runt frambenen, bogen, lite på halsen, längs manen och så nära huvudet det gick (blir alltid så himla fult vid huvudet. Hästapållen kan ju inte bete sig ^^) Bytte därefter till den stora maskinen och då började cirkusen på riktigt. Men som vanligt var det inga problem vid sadelläget ungefär och bakåt. Eller jo, ett litet men åååh så störande, problem uppkom. Skären var helkassa och jag visste inte om det fanns nyslipade så jag körde med den där och den bråkade, bråkade och bråkade ännu mer. Den liksom bara och tuggar och det händer inget. Hon var ändå klart efter närmare två timmar.
     
    Stora respektive lilla maskinen. Den lilla kommer från Clas Ohlsson och kostar en knapp tusenlapp - värd det!
     
     
     
    före - efter
     
     
    Aleccis däremot är helt tvärtom att klippa - så underbar! Hon ställde sig självmant vid ett av fönstren och jag lät henne stå där - helt och hållet lös och inte ens så de brukar stå när jag gör ordning dem för ridning. Sen stod hon där och jag började köra. Det blev inte så stor skillnad, mest bara grått och randigt, och eftersom det började skymma så hämtade jag arbetslampan och då blev jag rejält bländad och missade av den anledningen i stället. Det var förresten här jag byte skär, för ja, det fanns (som tur var men varför i hela friden kollade jag inte upp det tidigare?!). Aleccis stod som sagt som ett ljus hela tiden. Det enda hon tycker är lite obehagligt är när det vibrerar (maskinen vibrerar ganska kraftigt) på ryggraden, då sänker hon den lite men det är allt. Men däremot råkade jag nypa henne i ett av vecken innanför frambenen. Var absolut inte meningen och det är ju just det jag är så himla rädd för att göra! Märkte det inte ens själv då hon inte gjorde något eller så, men när jag fortsatte på andra benet såg jag en liten, liten mörkröd droppe. Fick väldigt dåligt samvete då, och vågade inte köra med den stora där längre pga alla veck. Klippte klart henne och avslutade med den lilla där vid vecken för den kan man inte nypa/klippa hästen i skinnet med. Aleccis tog inte en timme att klippa och det var ändå en långsam klippning.
     
    Det var inte lätt att fota i det skarpa skenet, men bättre än inget.
     

     
     
    Det märks att jag inte är van att klippa för det blev väldigt "hattigt" och jag tar "lite här och lite där"  = skitfult resultat! Men nu är det i alla fall gjort och de fick på sig ett varsitt nytt täcke vilket alltid är lite extra kul (inte täckesdelen men att det är nytt) för då känns det lite fräschare :)
     
    Det var riktigt synd att det gröna täcket inte fanns i Pärlas storlek för den färgen hade gjort sig bra på henne, men nu är jag inte "sån" egentligen. Det var mest när jag såg det som jag direkt tänkte på Pärla. Det passade helt okej även på Aleccis.

    Så Pärla fick det som fanns i 135 (det var rätt utplockat) och det var det här - ganska tråkigt i mörk, mörk blå men det duger ju också.
     
    Det tog sin lilla tid att plocka in allt och fixa och dona, så som sagt hann jag inte rida även om jag hade tänkt det. Jag var helt slut sen när jag äntligen kom hem och kunde börja laga mat. Men det bästa av allt är såklart att det är jätteskönt att ha det gjort! Inga fler dyblöta svettpass i fet vinterpäls! :)

    Film - debut 110 bed A:0/A:0

    Ja, alltså inte mycket rätt här inte. För långa fladdrande tyglar, kom aldrig ner och red så hade till och från ingen direkt kontroll. Sen var hon lite "på tvären" eftersom jag var otydlig, bland annat i svängen mot kombinationen. Ur kombinationen tappar jag vänster stigbygel så det är därför jag råkar dra henne i munnen och halkar omkring helt utan balans = försöker klamra mig fast bäst det går. Hann få stigbygeln till svängen men ändå var det kört. Hela alltet blev stressat och jag är inte nöjd med min insats.
     
     

    Film - 105 cm bed A:0/A:0

    Första rundan från gårdagens tävling. Jag skrev fel i resultatinlägget - det var givetvis en högerbåge och inte vänsterbåge vi halkade ur, när vi hoppade de första båda hindren i omhoppningen. Det är ju den där vänsterbogen jag inte har koll på som spökar. Men om man då bara räknar grundomgången så kan detta ha varit vår bästa runda tillsammans!
     
    Helt okej, eller vad säger ni? Nu har ni ju ändå fått vara med ett tag och vet vår resa. Jag försöker få film på så mycket som möjligt för min egen skull, men delar med mig för att det är roligt.
     

    Bra låt!

    Här är en cover på Taylor Swifts låt "I knew you were trouble", och denna är faktiskt bra. I alla fall mycket bättre än originalet! Lite rockstukad sådär :)
     
    Klicka på play:et i mitten

    Klippa?

    Snart är det återigen dags för en ny skolvecka, och fyra nya vardagar som kommer innehålla hästar och hushållssysslor. Jag borde verkligen försöka göra vardagen roligare, men hur? På tisdag är det ingen hoppträning och eftersom Aleccis har gått typ en och en halv vecka utan vila nu så ska hon få en dags återhämtning, eventuellt två men jag tror inte jag kan låta bli att rida henne imorgon.
     
    Jag funderar på om det är dags att ta fram klippmaskinen idag. Börjar med Pärla i så fall, för hon är så jobbig att klippa och det är skönt att ha det gjort. Men jag har inte bestämt mig till hundra än, för det kräver att jag förbereder mig mentalt på att ta tag i det, haha. Ingen som har tips på hur man får en nickande häst att ge fan i det och stå still när man klipper vid sadelläget och fram? Aleccis däremot är kanonsnäll att klippa, så det blir inga problem. Får se om jag hinner/orkar/känner för att ta henne efteråt eller om jag väntar en dag.
     
     

    Resultat, lokal hopptävling, Aneby - Aleccis

    Lååång tävlingsdag en stekhet sensommardag. I 105-en så var det 63(!) starter, så snacka om att det tog tid. För att vara en liten sketen lokal tävling så är 63 ekipage mycket starter och då var det alltså ytterligare ett tjugotal i avd B också.
     
    En klasskompis från lastbilsutbildningen följde med mig idag vilket jag är otroligt glad över! Det hade varit tufft med all den väntan själv, så det var tur att jag fick med mig sällskap. I alla fall så gick jag ju igenom litegrann som är bra att ha koll på (hon har ingen erfarenhet av hästar eller tävlingar med hästarna) och så givetvis kameran. Då drog tiden iväg lite så det blev lite smådåligt med tid inför första starten.
     
    Aleccis var hur mjuk, fin och lugn som helst direkt när jag började rida. Är så nöjd med henne alltså! Dessutom var jag lika lugn och väntade precis så som jag ska göra, men som är så svårt att göra. Hon hoppade trevligt på framhoppningen med och tack vare att det var lite halvtight om tid så tror jag det gjorde att jag (tvärtemot vad man kan tro) inte började stressa utan höll mig kvar i den lugna stämningen. Bra förutsättningar med andra ord!
     
    Banan var nästan byggd för oss idag. Inga linjer, dock två bågar - varav höger båge blev problem men det tar vi då. Poängen var alltså att det även där gav oss schyssta förutsättningar.
     
    105 bed A:0/A:0 avd A
    Detta är en av våra (kan till och med vara "The One") absolut bästa rundor! Det flöt på, jag väntade, försökte rida noggrant och det liksom klaffade. Hon höll sig i skinnet, tack vare att jag gjorde det, och det kändes så himla bra! Kombinationen var på två språng, vilket jag aldrig tidigare har hoppat med henne så jag räknade med att det kunde bli trångt där inne = försökte hålla försiktigt genom hela, och visst blev det trångt men det gick. Sex-sju var en vänsterbåge med oxer-räcke på 8 språng om man höll en bra position, men jag råkade halka in oss så bågen blev inte så rund, utan det blev lite rakare väg och ett galoppsprång mindre. Åttan gick bra och det var sista i grunden. Vidare till omhoppning! (Nästan.) Jag red givetvis vidare då ingen sa något. Hoppade nian som var en mur jag var osäker på hur hon skulle reagera på, men hon bjöd och då lät jag henne gå. Det var första hindret i högerbågen med ett räcke i slutet. Hela den här vägen blev inget bra. Vi flöt ut och tappade hela vägen mot hindret. La en volt och kom över utan problem. Då säger speakern att vi hade ett tidsfel i grunden så då var det bara att avbryta. Så 1 tidsfel totalt, och grunden var en riktigt bra runda för att vara oss! (Resten räknas inte ;))
     
    Print från 105, sista i grunden.
     
    In med Aleccis i skuggan i transporten några timmar. Hösilage och vatten - nöjd häst. Där fick hon stå sen. Länge. Jag startade näst sist i andra klassen och tog inte ut henne förrän det började dra ihop sig. Tog god tid på mig för att slippa se höghushindren på banan, haha. För usch ja, vad de klämde i med höjden när de byggde hindren! Backade ut Aleccis ur transporten, ställde henne nedanför lämmen och började göra i ordning henne. Spände sadelgjorden och drog ner ena stigbygeln - sen försvann hon? HAHA, det var det sjukaste jag har varit med om var gäller häst och transport vill jag lova, för hon bara traskade raka vägen in i transporten! Helt och hållet på eget initiativ. Jag tittade på Emilia och ba: *WTF?!* "HAHAHAHAH!" Man har ju hört talas om svårlastade hästar men när det är såhär "extremt" åt ANDRA hållet?! Hon tyckte helt enkelt det var trevligare (och svalare) där inne. Men vad kul det måste ha sett ut! (Jag höll alltså inte i henne, därav att hon kunde gå iväg själv.) Jaja, ut igen och fortsätta göra i ordning.
     
    Försökte under framridning nummer två att bestämma över vänsterbogen som lever sitt egna lilla liv och far iväg. Gick skapligt, men det måste jag absolut jobba på! Det är ju därför hon bryter ut åt vänster och det är även därför vi har sådana problem med högersvängar/bågar/dylikt.
     
    Framhoppningen gick sådär. Jag tappade ridningen helt när jag började koncentrera mig på att landa i rätt galopp. Det blev nästan bara värre och var svårt att komma ner och "börja om" - börja rida igen. Men sista språnget blev förvånansvärt bra.
     
    110-debut bed A:0/A:0 avd A
    Första hindret var det vi bröt ut på i omhoppningen vi inte skulle starta i första klassen och i anridningen, strax innan vi ska ta av, så får jag en tanke jag hatar... Fick för mig att hon skulle titta på det hindret så tryckte iväg henne. Där var det kört kan jag lova. Andra hindret kom vi över "av bara farten" kan man säga, det var muren på vänsterbåge, och sen skulle vi svänga upp mot en större oxer men jag hade ingen häst att rida? Det blev inget bra, ingen kontakt, ingen ridning; bara hejsanhoppsan. Gick alltså inte att hoppa, så vi kom igen. Kom över men hon missbedömde lite med frambenen och räddade genom att skjuta på ordentligt med bak (syns inte på filmen) vilket gjorde att jag sköts ur sadeln men landade tack och lov mitt på henne igen. Kom över fyran, och då var vi i högerbågen. Dålig ridning, okontrollerat och hemska förutsättningar. Jag tänkte att jag kunde lägga en volt där istället för att rida mot hindret om det skulle kännas mindre bra, men det gjorde jag givetvis inte utan jag det blev mer "joooo, fast nääe" när vi väl kom fram och både hon och jag märkte att det inte gick. Tog om det och då var det inga problem. Men efter det hade jag svårt att få henne att röra sig framåt. Det studsade och hon var borta ett tag, så kändes det i alla fall. Vad jag än gjorde så kom det inte fram till henne. Drev och siktade mot kombinationen och då "lossnade" det igen. Hyfsat smidigt igenom ändå, trots att jag mer eller mindre bara drev för att få fram henne igen. Tappade innersta stigbygeln i landningen och klamrade mig fast ett tag tills jag fick tag i den - på bekostnad av väg och ridning inför nästa hinder, men det hann vi rädda och kom ändå bra på den oxer. Därefter var det hög fart vidare mot sista räcket och jag var rätt glad över att vara i mål, hahaha. Ingen aning om resultatet för det sa de aldrig, men antar att det precis som sist heter "ute.", så en till utesluten runda i bagaget men där vi ändå fick vara med och känna på hela (grunden) banan. EDIT: Nu har resulaten kommit ut och vi slutade på 14 fel = mycket mindre än vad jag trodde. Helt okej ändå :)
     

     
    Printar från 110. 
     
    Okej dag! Det viktiga nu är att jobba på den mentala biten och verkligen vara lugn. Jag ska även jobba på att kontrollera vänsterbogen. Annars känns det ändå vettigt. Och förresten; nu har vi gjort det! Tränar vi bara vidare så kan vi kanske nå årets mål. :)
     
    Filmerna kommer när jag har tid (troligtvis måndag eftermiddag).

    Redo för avresa!





    Variation



    Bilder Aleccis

    Aleccis i repgrimman. Nej, vi ska inte starta någon hopptävling (höhö), vi ska inte ens rida med den (än?), men jag har faktiskt tänkt att köpa en, och ja, givetvis kommer även den från Ullared - 20 kr.
     
     
     

    Galoppintervaller och "lydnadsjogg"

    Galoppintervaller med Pärlahäst! Gick inte ut stenhårt, men hon blev rätt trött ändå efteråt. Stackarn, haha. Men ska hon bli finare i kroppen så är det bara att jobba på! Efter en och en halv timme så var hon häst igen. ;)
     
    Bilden är tagen strax efter motionen = trött häst!

    Aleccis tog jag ut på en tur med klart mindre tempo. Vi tränade på övergångar och avbrott. När jag lyckades koncentrera mig och hon var genomlugn så gick det toppen! Men så fort någon av oss tappar fokus eller blir för på (<- gissa vem) så blev det dragkamp och det är då vi tränar upp den där fula underhalsen istället. Nej men ärligt talat så gick det bra idag! Det var någon gång ibland som det inte blev önskat direkt, men då gjorde vi om. Sista biten (hemväg) är ingen höjdare att träna på "lugn häst som ska vänta" osv, för där är hon alltid taggadsomtusan. Men det har redan blivit sååå mycket bättre och det är riktigt kul.
     
    Jag fokuserade även på att rida lätt RÄTT- och det mina damer och herrar är så sjukt svårt! Snacka om att jag hade hundra saker att tänka på, därav att jag rätt som det var glömde någon av sakerna. Men tja, ett vettigt pass! Tanken är att rida liknande imorgon (lugnt, med övergångar och avbrott alltså) och så får vi se om det blir en vettig uppladdning inför tävlingen på söndag. Risken finns dock att det inte leder till galopp i dåligt tempo på banan, men det ska jag försöka undvika. Olika ridning, på olika ställen och det är jag som bestämmer - är tanken.

    Taggad!

    Det känns så bra inför söndag. Men det tråkiga är att resultatet inte kommer rimma med upplevelsen, eller hur man ska säga. Jag räknar alltså med tråkigt resultat med många tidsfel, kanske blir det till och med tre bokstäver och en punkt som det blev sist. Men hur det än går vinner vi rutin, och rutin leder så småningom till bättre/"rättvisa" resultat och sen, sen hoppas jag vi kan samspela där inne på banan. Jobba tillsammans och inte emot varandra. Some day, my friend, some fucking day.
     

    Glukosamin

    Jag köpte faktiskt en bytta med glukosamin till Pärla när vi var i Ullared förra onsdagen. Men ärligt talat blev jag ganska besviken när jag öppnade förpackningen... Den var nämligen bara halvfull?! Det där svindyra preparatet (eller något) var alltså ännu dyrare med tanke på att jag alltså inte ens köpte en full burk. MAAH. Hoppas nu det ger resultat i alla fall.
     
     

    Todays





    Som synes var väl inte Pärla sådär asjätteskittaggad idag kanske, men hon kom igång sen. Fokus på bakben + bakben på böjda spår, mindre fokus på huvudposition. Gick trevligt!

    Aleccis skulle hållas lugn, mjuk och stretchig, typ. Nej men hon var verkligen över förväntan! Och jag var i världens bästa Aleccis-mode, dvs helt genomlugn och massa tålamod, vilket inte behövdes användas då hon var så lugn och genpmtrevlig idag. Red runt och gjorde lite tempoväxlingar, ställde utåt och inåt på volt och lät henne rulla på. Från galopp till trav gjorde vi flera (typ alla) kanonavsaktningar där hon låg kvar och inte gick mot handen öht! Framsteg! Värre var det från trav till skritt. Är riktigt nöjd med henne idag! Så härligt pass alltså :)

    Båda gick LP och ett varv runt halva byn ,och båda var ute i 1h 5 min. Oh happy day!

    Många starter i helgen

    Torsdag morgon, och det är snart dags för fjärde och sista skoldagen för den här veckan. Känns himla skönt. Sen blir det helg! Teori, backträning med släp, landsvägskörning och godshantering - det är vad vi sysslar med. Halva utbildningen har gått och det är inte mycket kvar nu. Hipp, hipp!
     
     
    Igår blev det en barbackasväng, lite åt jogginghållet. Lugnt och fint, men givetvis ändå i alla gångarter och det var en så trevlig tur! Kände mig för första gången sedan februari återigen TRYGG på henne barbacka - saknad känsla! Jag är så himla glad över det. Äntligen har det släppt! För att provocera mig så galopperade vi uppför backen där det gick åt helvete den där gången, och sen galopperade vi även förbi ett ställe där hon alltid blir spänd och tycker det är obehagligt så att hon gärna trycker ihop sig och ökar. Båda gångerna gick det bra. Aleccis var mjuk och fin, lyssnade bra och gick inte alls emot handen särskilt mycket, var nog bara i något avbrott har jag för mig. Red dessutom utan nosgrimman (som alltid ändå är lös knäppt), och det var ingen skillnad. För Pärla och Ida gick det också bra. Man sitter där man sitter på Pärla. :)
     
    Idag bli det såklart också ridning. Varje dag, samma, samma, samma. Längtar tills hästarna är klippta för de är så jobbiga nu med all päls. Det är gammal svett, damm, smuts och massa varmt fluff som gör dem väldigt svettiga. Men med tanke på att det är närmare 20 grader vägrar jag ha täcken på dem än, för jag har inte möjlighet att ta av dem när de väl sitter på sen. Så därför väntar jag längre innan jag sätter klippmaskinen i deras pälsar.
     
    Kollade lite på startlistan inför söndag innan och det är inte lite starter alltså! Har startnummer 15, av 51(!) starter, i första klassen och 35, av 37 starter, i andra. Blir nog en ganska lång tävlingsdag. En sak är säker, och det är att jag inte ska glömma att hålla om på linjerna. Måste, måste, måste lära mig att rida henne när hindren dyker upp snabbt efter varandra.
     

    Tävlingen är i Aneby - alltså på samma ställe där vi debuterade lokalt, och på söndag debuterar vi ny höjd. Det var där i Aneby jag trodde vi skulle dö i andra klassen, haha. Önskar inte direkt samma känsla på söndag..!

    Väntar på att rida

    Idag blir det ridning tillsammans med Ida som alltså är medryttare på Pärla, kan man säga. Eftersom Pärla har gått många hårda turer på raken nu, så blir det lite snällare barbackatur idag för att ladda upp kroppen igen. Det passar även Aleccis bra med tanke på hoppträningen igår. Blir kanoners!
     
     

    Bilder P&J, Pärla

    Här är lite bilder från pay & jumpen i söndags. Vi gick som sagt ner i höjd lite och valde att starta 70 och 80 cm istället, och det gick hur fint som helst! Bilderna är fotade av samma tjej som var speaker under dagen.

     
     
     

    Hopplektion

    Efter tre mindre bra riddagar tillsammans med Aleccis kändes det himla bra med en bra träning!
     
    Vi hoppade en kombination med fyra räcken med ett språng emellan samt bom före och mellan varje hinder - så det kändes lite som studs innan hindren kom upp några hål. Hon var över förväntan där inne! Väntade ändå bättre än jag trodde, rusade alltså inte och det flöt på bra. Någon gång kom jag i för dålig rytm och tempo in, men annars gick det som sagt bra.
     
    Fokus var sits och position idag och det kom naturligt. Jag tänkte på att "föra fram" skänklarna och att absolut inte hålla balansen i tyglarna, och jag "fick" inte heller ge eftergift utan skulle hålla ett mjukt stöd genom hela serien. Även det gick himla bra. En vettig sits tackar jag för, tacktack!
     
    Vi hoppade även tre hinder; räcke - fyra språng - oxer - fyra språng - räcke och det gick sådär. Eller det gick ändå bättre än jag trodde, men någon gång råkade det bli tre och sista gången blev det rätt ful ridning för jag SKULLE ha in fyra till vilket pris liksom, och eftersom det var oxer i mitten så fick jag problem att få tillbaka henne. Men överlag var det helt okej!
     
    Sedan satte vi ihop dem och gjorde ett byte på diagonalen (#¤&%¤ varför ska det vara så svårt att göra ett vanligt, enkelt galoppombyte för, med ALLA benen, haha?) och så avslutade vi "banan" med en oxer där vi skulle komma i en lite mjuk båge. Det gick, men jag vill gärna plocka ner henne för mycket när jag väl får tillbaka henne. Det samma gällde inför bytet med. Så bättring där!
     
    Jag har problem dels mellan hindren, som vi har jobbar med hela tiden och fortsätter göra det ungefär varje gång vi hoppar. Men något annat jag har svårt för är att tro på MIG. Jag måste lita på att jag kan. För det kan jag! Så fort det blir lite tekniskt så tror jag inte att det ska gå, men gång på gång bevisar vi motsatsen eftersom det går.
     
    Lasse sa återigen vilken otrolig skillnad det har blivit, och jag håller med. Det är skillnad att sitta på henne också, och vad min ridning har förbättras - även om det fortfarande är långt kvar!
     
    Alltså... provridnigen, haha!
     

    Svar på fråga/fundering

    Fick en kommentar som jag gladeligen svarar på. Det är sådana här kommentarer som är roliga! Där man märker att någon faktiskt hajar till och det kommer en fundering och även tar sig tid till att - på ett icke otrevligt sätt - fråga. Och ärligt talat är jag förvånad att ingen har frågat just detta tidigare.

     

    Jag undrar bara en sak: Du har ju ridit och tävlat Pärla på vanligt tredelat, eller? Varför tar du helt plötsligt på henne ett pelhambett? Vad jag ser så går Pärla BRA, på vanligt bett, men du betslar upp henne? Varför? 
    Vill inte verka nedlåtande, bara en undran. Jag vet ju inte heller om du kommer fortsätta rida henne på det bettet, men som sagt bara undrar :)

     

    Ja, jag har ridit och tävlat henne på tredelat i säkert de senaste 4-5 åren. Och ja, det fungerar. Det har även fungerat bra och vad jag då syftar på är att det är inga problem att gasa, bromsa eller svänga (förutom att hålla ut henne i svängar där hon bara kapar när hon är på väg till hinder, men där spelar det ingen roll vad som sitter i munnen). MEN däremot kan jag inte rida henne i korrekt form. Hon är en väldigt framtung häst och jag lyckas inte få henne där jag vill ha henne på detta bett. Det har väl gått till och från, någorlunda, men aldrig till 100% och i och med hennes ålder vill jag göra allt jag kan för att få henne att hålla så länge som möjligt. Hon har dessutom en gammal knäskada som gör att jag vill göra mer än vad jag kan idag, i alla fall vad det gäller med tredelade bettet. Hon behöver "mer hand" eller vad man ska säga, men på ett mjukt och stadigt sätt. Det kan jag inte jag ge henne. Jag kan rida henne mjukt och trevligt, men inte så att hon bär upp sin kropp och mig. Vad som händer när jag ska försöka ge mer stöd till henne leder bara till att jag blir hård/stark och då blir hon starkare och ännu mer framtung.

     

    När jag fick hem henne gick hon på gag, och därefter på pessoa innan jag klarade av att... ja, bromsa helt enkelt, på vanligt tredelat bett. Både gag och pessoa är ju hissbett, medan pelham är ett helt och hållet hävstångsbett. Det är enkelt så långt; jag kan ha mjuk, följsam hand medan hon får "mer hand" och stöd i munnen. Hela "pelhamgrejen" var egentligen ett experiment. Helt enkelt se OM det var som jag misstänkte och med facit i hand kan jag säga att det stämmer. Hon går BRA på detta, om man utgår från formen. Dessutom kan jag underhålla bakbenen mer samtidigt som jag inte tappar henne framtill. Hoppas du förstår vad jag menar. Jag känner att hon är annorlunda (till det bättre) att rida. Det ger mig "wow-känsla" och jag har fått fler än en aha-upplevelse.

     

    Sedan är det en annan grej med detta pelhambettet och det är att eftersom det givetvis är skarpare än det tredelade så kommer medryttaren som både är kort i rocken och rätt ung, ha en förhoppningsvis annan och bättre kontroll med detta bett. Idag är Pärla för stark med tredelat. Eftersom vi rider tillsammans blir hästarna givetvis extra glada, då de sällan går samtidigt, och Pärla blir extra stark redan som det är.

     

    Nej, det är inte, och har aldrig varit, meningen att det ska bli ett permanent byte till pelhambett. Senast i söndags tävlade jag henne återigen på det tredelade. Jag vill däremot prova, känna och se vad som händer/hur hon reagerar och vad som händer med kroppen osv. Kommer det hjälpa oss till en hållbar häst är jag öppen för förslaget att blanda in det i den vardagliga ridningen. Gör det däremot inte det så blir det bara en "nödbroms" till medryttaren.

     
     
    Framtungt, dålig bakbensaktivtet och även om ryggen har varit sämre, så ska den upp mer. Bild två av dessa är bättre vad gäller ryggen, men kolla bakbenen - "vilka bakben?" Men jag kan ju självklart ha fel.

    Detta är ändå två bilder som förskönar hur det faktiskt kändes. Och sen måste det även läggas till att underlaget inte var optimalt vilket också givetvis kan kopplas till varför hon inte tar för sig osv. Men en bra dag är det ungefär så här jag kan rida henne. En BRA dag, de inträffar kanske 10 ggr på ett år, högst.

     

    Bakbenen är med i detta ögonblick, likaså ryggen och det är där det tar stopp. Visst handlar det om styrka osv, men det är inte tillräckligt bra. Dessutom blir hon ruggigt stark så fort jag får med bakbenen och då var vi där igen med starka händer = starkare framtung häst.

     

    Sen är jag alltid öppen för förslag, tips och konstruktiv kritik. Jag strävar efter att bli bättre och ibland (ganska ofta) är erfarenhet mer värt än utbildning. Nu låter det som att jag vinklade hela inlägget att pelhambettet är bra, och ja, det har fungerat bra hittils, men jag vill återigen påminna att det inte ska användas dagligen framöver. Helst inte alls till slut, men det är trevligt att få känna hur det ska kännas som omväxling. Förhoppningsvis ger det nytändning på det tredelade bettet. Målet är alltid så milt som möjligt i munnen (oavsett häst), men inte på bekostnad av hästens hälsa och hållbarhet.

    Pärla och jag, sju år idag!

    För sju år sedan, fatta SJU ÅR. Shit! Aja, för sju år sedan så träffade och red jag Pärla för första gången och sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Jag red hem henne från gården där jag red förr, och vid halv tio på kvällen var vi hemma. Så klockan 21.30, den 3 september 2006 har Pärla bott hos mig.

    Jag tror ingen har missat hur mycket hon betyder för mig. Hon är så viktig, och jag är så tacksam över att ha fått (och kommer fortsätta få) träffa, umgås och dela en stor del av mitt liv med henne. Min stöttepelare, min bergvägg, min tröst, för att inte glömma all glädje.
     

    Hästarna

    Jag vet att det är världens tråkigaste just nu, men har grov tidsbrist... Red båda igår efter skolan; Pärla går i högre tempo nu med en hel del både trav och galopp. Gjorde även lite övergångar och tempoväxlingar och hon är så hiiimla fin att rida! Big love.
     
     
    Aleccis däremot. Alltså, haha, ibland provar hon verkligen gränserna. Har aldrig någonsin haft en så tittig häst, men hon är ju inte dum så det är inget att gnälla på - egentligen. Red på scourier igår + hjälptygel. Hon var såå mycket finare än de senaste dagarna, men fortfarande inte som det var innan. Det blir liksom ett steg fram och två tillbaka just nu. Eller ja, så känns det i alla fall. Men oavsett hur det känns just nu, så har vi redan varit längst ner för den här gången, och klättrar långsamt upp igen. Red i skogen, och avslutade sedan med en längre travjogg runt drygt halva byn där hon var JÄTTEFIN! Skönt att avsluta passet bra. :)

    Resultat pay & jump i Bråtåkra med Pärla

    Att det var krut i tanten! :)
     
    Lastade ur och det gick bättre än vad det gjorde tidigare (dvs ingen kullerbytta), men hon väntar inte tillräckligt länge, så just nu är vi i ett mellanläge och tyvärr känns det ganska "dött" då jag inte vet hur jag ska få henne att stå kvar. Att binda upp henne är uteslutet. Och jag hinner inte fram och locka med godis för då är hon redan ute/på väg ut. Men det är ju bättre än tidigare, så jag får väl vara nöjd så långt i alla fall. Hon behöver inte längre riskera att skada sig när hon slänger sig.
     
    Skrittade fram och travade därefter lite innan vi kom in på framhoppningen (finns ingen direkt framridning), och redan från start påminde jag henne om bakbenen och hon hajade direkt och använde dem. På framhoppningen sen var hon riktigt pigg och framåt. Kändes lite väl framtungt, men det var inga problem att varken galoppera eller hoppa.
     
    Första starten: Fanns inga som helst problem någonstans. Hon bara tutade och körde. Sämst vägar någonsin, som vanligt. Kom lite stort på sista och tryckte på för att ta av stort, men nepp, det dög inte utan hon ska krypa intill när det blir stort. Hon tog bara ett litet extrasprång och så var vi i mål med en nolla.
     
    På framhoppningen inför nästa start så kortade jag hålen ett hål då jag tyckte att de var för långa tidigare vilket i sin tur gjorde att jag också kände mig "framtung". Och visst blev det bättre med ett hål kortare stigläder.
     
    Andra starten; Hon vet vad som ska göras och hon gör det "av sig själv". Så länge jag inte lägger mig i och fegar ur. Eftersom vi gick ner en nivå idag så var det inga höjder och jag ballade inte ur och därför är det bara att köra helt och hållet utan problem. Underbar känsla! Denna runda tror jag var bättre faktiskt, även om det var lika kassa vägar här.
     
    Skönt med två helt okomplicerade nollor och hon är inte i en bom! (Det brukar hon inte vara - antingen hoppar hon eller så vägrar hon, men det är sällan hon river.) Det märktes att hon tyckte det var kul att få komma ut igen. :)
     
    Ingen bild/film, så får bli en gammal bild.

    Vardag igen

    Måndag igen och denna vecka ska vi backa med släp bara jävlar! :]
     
    Efter skolan vankas det ridning, matlagning och PLL. Någonstans skulle det inte sitta fel med en cykeltur, men tror verkligen inte jag hinner det. Det finns ingen tid till något en vanlig vardag. (Det suger.) Hoppas vi kan fjäska till oss att sluta tidigare, så kanske det kan bli några minuter extra att vinna där.
     

    Ridning Aleccis

    Red Aleccis efter P&Jen igår och även om det inte var lika bra som innan, så var det helt klart bättre än sist i alla fall. Det går åt rätt håll! Red två varv runt byn och gjorde lite av varje; provade att ställa henne lite åt höger, vänster - men som den tittiga häst hon kan vara så blev det mest så att hon tittade = som i tittig, åt höger resp. vänster. Suck på sådant. För att få med henne och fokusera på mig så gjorde vi några vändningar i galopp och visst blev hon mer uppmärksam på mig, men det märks att vi inte har gjort några vändningar på ett tag. Sedan la jag upp stigbyglarna och travade nedsuttet. Det gav faktiskt vettigt resultat för då är jag ju tvungen att hålla om och rida. Det gick dock sisådär, eller ja, till och från var det väl bra men ibland kom vi ur och då blev hon lika spänd som hon var innan. Blandat pass, men som sagt går det åt rätt håll igen.
     
     

    Svar på tal, kan man säga

    Kommenterade på ponnysanning för ett tag sedan om att jag tyckte att dressyr på världselit-nivå ser brutalt ut. Både betten och vad de sysslar med - hemskt! Fick då en följdkommentar på bloggen som löd:

    "Det där bettet är ju minst lika starkt som ett Kandar, så om du inte tycker om kandar så förstår jag inte varför du har betslat upp din häst själv"

     Bilden har inget direkt samband med texten, men inte fan ser dressyr på denna nivå trevlig och harmonisk ut?!

    Sååå, jag tänkte bjuda på ett svar på tal för en gångs skull:

    Först och främst vill jag tacka för komplimangen! Men tyvärr är du nog helt ensam om att tycka att jag platsar bland världseliten i dressyr. Ja, alltså världseliten i dressyr. Dressyr som i lydnad, världseliten som i kunnigt folk - borde inte dessa kunna rida hästarna i en form som gör att hästarna håller istället för att bryta ner dem? Borde dem inte vara så lydiga att de borde gå på tränsbett? Borde inte dressyr på den nivån se BRA ut och vara hälsosamt? Just nu gör/är det inte det. Vad de pysslar med på dressyrbanan (eller ännu värre - utanför den) är bara att brutalt köra över hästen främst mentalt men även fysiskt. Nej, den dressyren borde inte betala sig.

    Vad gäller min egen häst och ridning så är jag glad att du gjorde dina grova efterforskningar så du vet hur det ligger till. Hästar och ridning handlar om säkerhet och kontroll. Det är i alla fall en del man måste ha med oavsett vad man vill och vart man börjar med varje projekt. För ja, hon är ett projekt. Och jag är dummare än jag borde de gångerna jag provar att rida henne på tränsbett för jag har inte den kontrollen som behövs, och det är inte så säkert det borde. Det är en sak att äventyra min säkerhet - men hästens. Det är ett stort ansvar att ge dem det bästa; däribland motion, och vad som är det bästa skiljer sig beroende på förutsättningar. Mina förutsättningar suger och hon är en häst som spelar i en annan liga jämfört med mig. Samtidigt så är det en ekonomisk grej att kunna köpa en häst som passar. Ibland får man ta det som erbjuds helt enkelt och därifrån göra det bästa av situationen.

    Så ja, gummipelham är ett skarpt bett. Dock ETT bett till skillnad mot brutalt kandar. Dessutom så föredrar jag att kunna rida min häst på ett mjukt och trevligt sätt och där hon trivs, går bra och med mål att arbeta genom kroppen på ett sunt sätt - istället för att nästan bråka med en stel, spänd, tittig häst som bara stretar emot.

    Lydnad ja, det är inget man tränar upp på en dag. Det är något vi jobbar med dagligen. Målet är aldrig något hemskt kandar eller vidrig GP-dressyr, men hon ska minsann kunna tävlas på tränsbett innan jag är nöjd!

    Pärla bjuder (+ porträtt)

     
     
     
     
     
     
     
    Favoriten här under.
     
     
     
     
    Det är sådana här tillfällen man inte vill missa med kameran! Tycker minsann jag hade tur där med både platsen hon stod på och att hon släppte loss (ordagrant, höhö) ordentligt. Det var dock synd att hon hade grimman på sig eftersom det hade blivit bättre bilder utan. Men är ändå nöjd med vad hon bjöd på :)

    RSS 2.0