• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Todays

    24 meter och 40 ton - det känns såå bra! :D
     

    Fina fossingar och två gånger fyrtiofem minuter

    Under tiden vi övningskörde (fick köra 24m, 40 ton idag <3) kom jag på att om jag skyndar mig till hästarna, efter att ha slutat tidigare, så hinner jag åka på en innan hovis kommer och så har jag bara den glada kvar till efter - mycket bra idé!
     
    Så jag stressade hem och för att underlätta för hovis så spolade jag av Aleccis hovar och kratsade dem, och ställde därefter in henne i boxen för att - förhoppningsvis - hinna torka. Gjorde sedan detsamma med Pärlis, fast istället för att parkera henne inomhus blev det upp barbacka och en sväng i byn för att lufttorka fossingarna haha.
     
    Det gick väl sådär. Jag var lätt stressad och hittade inte den där bra sitsen som får Pärla att hitta rätt automatiskt, men vi rullade på en del ändå och det märks att hon tycker det är trevligt att få komma ut! Red runt i byn, och det tog bara 45 minuter. När vi var på väg tillbaka så kom regnet. Så det var inte så himla lätt att få hovarna rena och torra direkt. Men det dög. :)
     
    Sedan blev det manikyr för hela slanten! Snösulorna sitter nu även på och vi är (snart) redo för säsongens långa bråk med vintern. (y) Båda hästarna är så smidiga att ha att göra med och de står snällt. Skönt för alla.
     
    Avslutade därefter stalldagen med att åka en vända på brunis. Hon var trevlig för det mesta men med väldigt glada inslag, kan man säga. En gång kokade det över och hon hoppade runt som en annan känguru och hade sig. Gjorde halt, travade tillbaka och gjorde om - och den gången även rätt. Jag har även hittat en bättre ridning både igår och idag och hoppas den sitter även i helgen!
     
    En sak stör mig dock. Det är dessa jävla stigbyglar. Eller nej, inte stigbyglarna i sig men plattorna man har fötterna på. Det blir så halt när de är blöta och skorna är blöta och det är lätt att halka ur. Att tappa stigbygeln är inget kul när man försöker åka lugnt på en glad häst... Hon tar alltid tillfället i akt att öka på eftersom jag för en halv sekund  då kramar om när jag försöker hitta stigbygeln igen. Har ju lite "bevis" på det där på minst en tävlingsfilm där det blir precis så.
     
    Anyway, det känns i alla fall bra inför imorgon och jag håller nu tummarna att det håller sig hyfsat torrt i natt och under morgondagen, eller ja, egentligen under hela helgen.
     
    Såhär ehm, vacker, lär ju min tävlingskompis se ut imorgon. Var tog strumporna vägen?

    Foderhästen blev utmätt gods och fodervärden har ingen förköpsrätt

    http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jonkopingsnytt/nu-saljs-hasten-challe-pa-auktion
     
    Först och främst har jag haft många "foderhästar" (fast vi sa bara att jag "lånade" dem), säkert ett tiotal men orkar inte räkna på hur många de har varit exakt. Samtliga utan kontrakt. Men något jag tycker är givet är att skadas hästen så får man ju ta de kostnaderna själv, som fodervärd. Man har ju på så vil ALLT ansvar och eftersom man har hästen som sin egen ska den därför även skötas så; vad gäller allt (utom ev försäkring). Ägaren och fodervärden bör ha regelbunden kontakt och givetvis ligga på samma våglängd och även komma överens - men i verkligheten fungerar det inte alltid så.
     
    I detta fall mer eller mindre "dumpade" ägaren hästen hos fodervärden, och någon kontakt hölls inte. Ägaren ville med andra ord uppenbarligen inte ha med hästen att göra.
     
    Men som jag skrev i rubriken så blev hästen utmätt gods och ska säljas på en sluten aktion. Sluten aktion innebär att alla intresserade lägger ett bud, och ingen vet vad den andra har lagt. Den som la högsta budet vinner. Nu till problemet; fodervärden har ingen förköpsrätt.
     
    Det tycker jag är riktigt illa! Här har hon tagit hand om honom, betalt veterinärvård och hon har honom som sin egen med allt det innebär; massa tid och känslor inblandade, minst sagt.
     
    Jag tycker det är självklart att hon ska ha förköpsrätt i det läget.
     

    Stylingproblem

    Jag vet inte riktigt hur jag ska klä min glada kämpe i helgen. Har egentligen tröttnat på alla "outfits" utom en, haha. Men det lutar väl åt detta:
     
    Fredag:
    Gult med blå detaljer scapa + blågult sverigepannband från fager design.
     
     
    Lördag:
    Orange lamicell Mirage + brunt pannband.

    Söndag:
    Vitt lamicell med grön kant och textfärg + grönt pannband.
     

    Hovslagarbesök idag

    Och denna människa är mycket, mycket välkommen. Jag är väldigt glad att det klaffade så bra med tävlingen i helgen, peeeerfeeect. Snösulorna slås på, men broddarna får vänta. Jag kör på vanliga "två-hål-per-sko"-skor denna gång så blir det förhoppningsvis att prova guldisarna nästa gång. Men det beror givetvis på snö, halka, temperatur osv.
     
    Släpkörning vankas det på morgonen och det är så roligt! :D Hoppas få köra ett större släp idag, men det tror jag de väntar med. Dumt att ta allt på en gång, hähä.
     
    Ridning blir det när hovarna är avkapade och tillfixade. Börjar troligtvis med Aleccis men det beror på tiden och vädret. Börjar det skymma är det bättre att hon går först. Vill gärna rida på någon plätt någonstans där jag kan vända runt henne för ytter lite så hon är med mig, och även lägga några volter. Lite boghantering, som jag vill kalla det. Men är vädret blött och eländigt blir det svårt att fullfölja planen.
     
    Någonstans vill min hjärna tänka "eftersom hon var så trevlig i tisdags så vill jag inte rida henne förrän på tävlingen för att hon ska vara likadan då" - men riktigt så fungerar det INTE i verkligheten, hahaha. Definitivt inte med Aleccis! Om vi leker med tanken och om jag skulle ha låtit henne stå istället för att rida så... haha herrejävlar. Livsfarligt. Så nej, hon ska ridas och målet är trevlig, lugn häst! Dessutom skulle hon inte vara lugn och trevlig efter två dagars energilagring. Det jag tycker är svårt att bevara denna goda känsla och ta med den till tävlingen. Visst att hästen kan vara mjuk och fin dagen efter en genomkörare, men över lag tycker jag det är sällan hästen är precis likadan flera dagar på raken. Förutom då sådant som mer hänger på personlighet och egenskaper; pigg och glad (även kallat lat). Jaja, nog snackat om det.
     
    Maaah, ge mig!

    The Pärla-generation

    Min Pärla, e Sindarve Tulling 143 ue Bure 53. Diplomsto, AB-premierad, poängrader: (1 år) 07780 - 22p, (3 år) 88798 - 40p, (5 år) 88798 - 40p. Såld av uppfödarna som 4-åring som ridhäst då hon var för pigg som körhäst. Hennes mors (Pia 2429 född -86) första föl. Dragit remmalag på Visingsö, varit ridskolehäst - men några föl?
     
    För trodde jag det. Nu kan jag inte minnas varför jag trodde det, men nu vet jag att det inte finns någon häst där ute med Pärlas DNA och inte heller exakt hennes blod. None.
     
    På KM:et startade Pärlas helsyster, och ägaren hade god information om Pärla. Vi pratade en del (läs: jag frågade ut henne) och där och då blev det bekräftat - det finns inga avkommor.
     

    Det var svar på frågan över. Så himla synd att hon inte har ens en liten yttepytte avkomma. Däremot finns det en fjording vid namn Frida som är efter en Pärla, också född 1990, men inte min Pärla. (Jag har försökt hitta vad jag kunnat på egen hand innan det fanns någon att fråga, och då var det allt jag fann.)
     
    Skulle det visa sig att det mot förmodan ändå finns någon där ute som vet mer än dem jag frågat (har inte koll på alla Pärlas levnadsår), så vore jag glad att få veta mer. Vem vet, kanske någon papperslös korsning eller liknande? (Hennes juver ser "använt" ut.)
     

    Vänster galopp också, tack!

    Jao, red ju med medryttar-Ida idag. Tog ett tag för mig att komma ut för jag är världens lataste människa, men sen så! Kom iväg precis när det blev mörkt och började rida i skogen, red sedan runt i byn två varv plus en sväng bortåt och tillbaka.
     
    Aleccis var pigg. Hon stod på mycket och låg en del i handen. Skrittade och travade innan vi tog första galoppen. Valde höger. Tog vänster uppför en mindre backe och därefter höger igen. Så långt inget konstigt. Försökte få henne att rulla någorlunda med lika stora steg med både fram och bakänden (blir lite kort framtill ibland). Därefter tog vi vänster galopp lite längre än första gången och då kände jag hur hon blev obalanserad till viss del och snart kom ett byte. Bytte tillbaka till vänster, men hon gick bara där ett hundratal meter innan hon bytte igen.
     
    Sen blev det vänsterfokus. Rullade ett tag i vänster igen och kände då hur jag tappade ut hennes bakdel åt höger och det var då hon snart ville göra ett byte på egen hand. Så satt till och motade som tusan på vänstersidan och så låg hon på riktigt bra i vänstern, skönt! Rullade tillbaka mot byn i vänster, och vidare en bit hemåt. Därefter trav och sedan höger galopp uppför en backe, avtravning och avskrittning. Inte världens mest avancerade ritt direkt, men kändes ändå bra att hitta ett nytt "problem" och genast komma på vad som hände och hur man löser det, samt även lösa det. Hon var lugnare och mindre spänd än hon brukar vara, även om hon var på mycket i början - så jag är nöjd!
     
    För Ida och Pärla gick det väl också bra, antar jag, haha. Nej då men idag lyckades jag hålla fokus på min del istället för att titta på de andra hela tiden. Vi var ute en timma, och båda hästarna var svettiga. Aleccis mest för hon svettas som en blöt disktrasa som man vrider ur japp.
     
    Pusspådaj!

    Pälsmonster!

    Det är faktiskt oktober fortfarande, även om det är i slutet. Hästarna har blivit klippta två gånger hittils men ändå är de vrålfluffiga! Pälsen bara växer och växer... Gillar inte det. Det är dags att klippa igen. Men så är det ju tävling i helgen. Jag hinner inte klippa innan, och dessutom blir det så fult när det är färskt då det blir väldigt randigt. Men lång päls är inte heller snyggt eller särskilt bra för den delen. Dessutom inte när hon svettas som hon gör och när det sedan torkar, och även tillsammans med all gegga och regnvatten - det blir så svårt att borsta också! Sitter ju som berget... Suuuck. Man kan ju hoppas på att det inte regnar så förfärligt tors-fre, fre-lör och lör-sön så att hon i alla fall kan hålla sig torrare (och strumporna föredrar jag är så vita som möjligt, vilket också är att hoppas på för mycket)...
     
    Klipp, klipp!

    Hoppträningen

    Är helnöjd med Aleccis! Så himla fin var hon, eller framför allt så himla LUGN var hon. Verkligen helt och hållet genomlugn och väntade riktigt bra. Härligt! Och ja, visst är det väl lite "gratis" då jag kände att jag var i rätt stämning; också lugn, väntade in hindren och gjorde en sak i taget liksom.
     
    Eftersom jag har glömt bort mina skänklar när jag har ridit (framför allt hoppat) de senaste, så var jag noga med att använda dem och särskilt noga med ytterskänkeln. Red fram sporadiskt utan att göra något egentligen förutom att vända runt för yttern ofta. Hon kändes lite tråkig i början. Fick henne inte med mig förrän i galoppen, men sedan kändes det bra.
     
    Började med upphöjda bommar som låg som tre studs och därefter vidare mot en oxer (som först var ett mindre räcke) på ena långsidan. Aleccis låg kvar himla bra men sög ändå mot hindret. Helt lagom. La därefter på en vänstersväng längs kortsidan mot ett räcke på diagonalen. Därefter la vi på att fortsätta rida runt andra kortsidan och ner mot ett räcke på andra diagonalen. Fortsatte sedan runt mot en oxer på andra långsidan, över bommarna igen, vända runt över ett disciplinhinder på kortsidan, följde därefter långsidan bort och över ett disciplinhinder på andra kortsidan, vände upp efter ca halva långsidan och över oxern i linjen.
     
    Dessa saker la vi alltså på efterhand, men den avslutande banan var som jag skrev över. Allt gick som sagt riktigt bra. Jag vände runt henne mest för ytter (som för tillfället är det säkraste kortet för att få med mig henne) och så är jag själv nöjd med att jag planerade och var med i god tid hela tiden.
     
    Vi gjorde dock en miss som inte var så liten. När jag vände upp mot oxern så kände jag hur hon halkade iväg med bogen vilket hon brukar göra, men jag tyckte ändå att jag fick koll på den det sista språnget mot hindret där hon till och med, från att ha siktat bredvid istället började bjuda på hindret. Dock började vi komma så himla nära så det blev svårt för henne att verkligen hinna hoppa. Så när hon tog av var vi redan så nära att hon var tvungen att försöka sätta ner framdelen och stanna. Det var inte så himla lätt gjort, så vi gick ner på framdelen.
     
    Var dock inga konstigheter efteråt, utan hon bjöd på och hoppade finfint ändå. Jag själv är ju inte van vid en häst som bara går och går, så jag kände att jag ville ha ett språng till över hindret typ "för säkerhets skull" och hon klippte det utan problem igen.
     
    SÅ himla nöjd alltså! Det känns riktigt, riktigt bra inför helgen. Nu måste jag bara hitta denna ridning när det är dags också och verkligen känna lugn, planering, att Aleccis är med mig och att hon är inne i rätt känsla, dvs att hon kör på och hoppar, även om det inte går i 300 knyck. Men det blir nog bra.
     
     

    Näst sista oktober

    Idag är det näst sista oktober, helt sjukt! Hoppas även vintern skenar förbi i samma hastighet.
     
    Igår körde vi med släp för första gången - så roligt! Dock hade vi bara ett relativt kort släp, men ändå. Jag vill köra mer, mer och meeeer. :D Sen körde jag hjullastaren och lossade lastbilen på massa tompall, även det var roligt men det är roligare att köra lastibilen. Jag och en kompis dummar oss lite och har döpt om hjullastaren till "pallas-taren", alltså vi säger det med betoningsfel, höhö. Lättroade. Det blir inte lika kul att säga "hjullas-taren", därav namnbytet. Man har inte roligare än vad man gör sig. ;) Idag blir det bara krankörning (och troligtvis även hjullastaren), men ingen övningskörning.
     
    I eftermiddag rider jag med Ida, dock vet jag inte riktigt vart eftersom Aleccis har tappat en baksko (hovis kommer imorgon). Visst, det är mjukt i marken - men snarare FÖR mjukt, så går ändå inte att rida någonstans förutom på grusvägarna. Vet inte om jag vågar låta henne gå på grusvägarna. Vill ju inte att hon förstör hoven. Jaja, det viktigare är, som vanligt, ATT hon rids och inte hur (eller var), så det löser sig.
     
    Red Pärla igår en snabbis innan träningen. Barbackadressyr. Hon var huuuuuuur trevlig som helst. Alltså jag hade verkligen velat rida på en bana när hon var så go för att känna om hon skulle vara lite härlig där. Underbart mjuk i kroppen, precis lagom i handen (lätt och mjuk), lyssnade bra. Rullade på finfint och lyssnade. Ååååh, älskar den hästen alltså! Sen när jag verkligen känner hur hon kämpar på och lyfter upp mig med sin rygg. Just barbacka känner man ju det väldigt tydligt och den käslan... <3 Hon är för övrigt fin i ryggen nu. Ett tag var hon till och med rätt tråkig att sitta på barbacka för att ryggen arbetade dåligt och hölls inte igång tillräckligt (plus en för smal sadel), men nu är hon rund och fin att sitta på igen. Kul att det faktiskt går att förbättra kroppen, trots hennes ålder. Vi red 50 minuter.
     

    Framhoppning = framstressning

    I morse läste jag ett inlägg om alternativ/förslag på framhoppning (inlägget; http://arnoldassarsson.se/2013/october/mina-tankar-om-framhoppningar.html#comment). Jag kan inte säga att jag egentligen tyckte det var helt klockrent det han föreslog. Det känns som alla avspärrningar osv mest stjäl utrymme då det många gånger redan är väldigt trångt på framhoppningar. Men visst, det är ett förslag och jag håller med stenhårt att framhoppningar idag är ett problem!
     
    Ryttares attityd, medhjälpares attityd, folk som tar plats, folk som inte tar plats/inte tar sig tid, dålig koll på regler, men framför allt STRESS. Jag tycker att det är sällan som framhoppningen inte andas stress. Hela stämningen där inne är allt ifrån spänd stress som i dålig koll, till panikartad stress där det med största sannolikhet har uppkommit någon typ av problem för ekipage och att det kan gå ut över andra. Been there, btw. När man måste ta sig över mentala spärrar och dessutom inte har någon medhjälpare = någon beslagtar hindret och man kommer aldrig i kontakt med det = stress att man inte hinner ta sina språng och få ett flyt tillsammans med en positiv känsla.
     
    Nej, framhoppningar idag är extrema på många sätt och vis. Men det som är allra värst är ändå inte stressen, utan det är attityden. Hur hjälper det att ha tråkig attityd? Jag är en sådan som kan ha tråkig attityd till olika saker ibland, men definitivt INTE (ärligt talat ALDRIG) på framhoppningen. Även om det inte är jag som har gjort fel när det blir en missuppfattning så ber jag ändå alltid om ursäkt. Jag tar mig tid att rida upp i närheten, alternativt nästa gång man möts och kolla så det inga ställde till problem för att man kanske missbedömde något och stod lite för nära när de vände upp osv. Jag tycker inte att det är fel. Givetvis pratar jag inte om att "stalka" någon och rida och störa, men att be om ursäkt för att man gjorde en felbedömning tycker jag att man kan kosta på sig.
     
    Jag har faktiskt bara varit med om att ryttare har varit trevliga tillbaka i sådana lägen. Nu menar jag inte att jag brukar stå i vägen, men hallå - så mycket ekipage, alla vill hoppa, en del ropar inte tillräckligt högt eller i tid och det är inte svårt att rida för nära.
     
    Trevligare ton, lite fler andetag, hellre förre bra språng än dubbelt så många i stress. Om vi alla bara försöker gå in och är trevligare så kan vi tillsammans ändra stämningen där inne och få en trevlig upplevelse. Det viktigaste är ju inte att vi som ryttare ska ha ett kalas där inne och älska varandra, men det är ju faktiskt för hästarnas skull vi är där. De ska få en trevlig upplevelse och det vill vi ju allihop ge våra hästar.
     
    Bild från när vi var i Tranås; där framhoppningen definitivt inte var optimal för vår del.
    Men det har jag bara mig själv att skylla; stress, dålig planering och problem vid ett hinder.

    Lugnet efter stormen

    Sådär! Hästarna är där de hör hemma = utomhus, stallet är tömt på allt spån och skit (svinstia, minst sagt efter en natt där inne), och nytt spån ligger redo. Vatten har dem, som tur var för hade de druckit upp det så hade det blivit problem... Hela gården är nämligen strömlös och givetvis går vattenpumpen på el. Så just för den skull är jag glad att jag vattnar dem i hinkar och inte vattenkoppar.
     
    De hade ganska bråttom ut, vilket jag kan förstå och efter att jag hade rotat fram en ficklampa och mockat samt hämtat spån i det lätta skenet (inte världens smidigaste, men det går), så tog jag ett varv i gången och hagen för att komma hur det såg ut med stängsel vs fallna träd/grenar. Det var ganska lugnt. Ett mindre träd hade ramlat ner och låg över staketet i gången, men det var bara att slänga över på andra sidan. Sedan hade en gren fastnat i översta tråden längre ner i hagen, men även där var det bara att lyfta lite så släppte det och grenen åkte upp i sin rätta position igen. Skönt, att det inte blev värre.
     
    Tisdag idag och denna vecka är det min och Aleccis tur att hoppträna igen - happyface! Jag hoppas på lite mer åt banhoppnings-hållet då jag tycker det behövs. Jag behöver hitta mer flyt och lydnad "under tiden" vi rider en a
    bana, än att sitta och göra komplicerade saker som inte "ger" oss permanenta saker just nu då vi ändå inte kan fortsätta träna på det på egen hand (pga ridbanebrist). Men vi får se. Allt är ju givetvis nyttigt och jag är inte den som klagar. Hoppträning är ju alltid hoppträning liksom :)
     
    Först skola och det finns en chans att vi börjar dra med oss släp ut på vägarna nu! Blir det inte idag så blir det säkerligen på torsdag - det tar sig. :D
     
    Känn min kärlek, häst!

    Utehästar goes innehästar

    Idag (i natt) är jag hästplågare. Mina väldigt glada (och härdade!) utehästar är tvingade till att vara inne. Inga glada miner där inte, nejnej numera får jag kalla med ledsna.
     
    Red som sagt Aleccis idag och hon var riktigt trevlig i början. Men efter att vi hade galopperat var hon rätt tråkig. reagerade på varenda liten fågel (ändå red vi faktiskt till och med en hel del i skogen idag), men sen blev hon betydligt bättre igen. Vill ju ha henne mycket lugnare eller i alla fall mindre tittig och AVSLAPPNAD, men det är väl oftast för mycket begärt. Red som sagt i skogen och därefter två varv runt byn (lilla svängen). Det kändes som vi red länge då vi både höll skapligt tempo och red lite andra vändningar och kollade om det var öppet på ett ställe osv, men vi var ändå "bara" ute i en timma. Full med reflexer var vi i alla fall, mysigt på sätt och vis - nu i början. Snart tröttnar man. Det är likadant varje höst/vinter. :)
     
    Imorgon ringer klockan senast 05 (funderar på om det verkligen räcker?) och då styr jag bilen mot gården och börjar med att släppa ut mina grisar så de får ut och böka runt som de älskar så mycket i geggeriet i hagen. Lite längtar de nog även efter hösilagebalen (nej, jag svälter dem inte inomhus, men tvingar dem att äta "sallad" istället - det passar framför allt tanten mycket bättre än de andra godsakerna!). ;)
     
    Jag tänker inte bara öppna dörren och släppa ut dem, utan det ska även mockas tänkte jag då det är skönt att ha det gjort. För på eftermiddagen sedan så har jag fullt upp med att hinna äta och rida tantis innan det blir träning.
     
    Gillar bilden! Så fina, klara färger. Givetvis oredigerad då jag inte orkar (läs: kan) sådana avancerade saker.

    Storm is coming!

    Det känns alltid lika surt att vrida tillbaka klockan. Eller inte själva den delen, men de första vardagarna (till och med veckorna ibland) känns träliga. Jag kan inte låta bli att tänka t ex "klockan är EGENTLIGEN fyra nu" när den är tre, typ. Vägrar släppa den älskade sommartiden! (Tycker vi borde ha sommartid året runt, jao).
     
    Eftersom stormen skulle komma in framåt kvällen ville jag komma ut till stallet så snabbt jag kunde efter skola och middag. Denna vecka kan det bli så att Pärla hamnar i andra hand. Hon är alltid den jag prioriterar att rida om jag bara hinner rida en (om det inte passar med vilodag förstås), men nu är det faktiskt Aleccis som är första prioritet just nu. Det är främst med tanke på helgens tävling.
     
    Jag visste inte när stormen skulle checka in idag, men tänkte att risken finns att den kommer när jag är ute - och kommer inte stormen så kommer garanterat mörkret, och det ska man ju också försöka passa in så bra som möjligt. Nu är det ju så typiskt att Aleccis, som alltid rids som nummer två, är den som gillar mörkret allra minst. För Pärla är det inte så märkvärdigt om det är ljust eller mörkt (förutom att hon kan ha svårt att uppfatta saker t ex ett annat djur längre bort och kan vilja titta bortåt ibland). Därför hade det varit "bättre" om jag red Aleccis först och Pärla efteråt, men se så fungerar det inte i verkligheten.
     
    I alla fall så var det allra viktigast att hinna rida Aleccis idag så därför red jag henne. Vi hade tur ändå, då vi dels var ute och red det mesta i någorlunda ljus och skymning och nästan bara skrittade av i mörkret. Det kom ett par vindpustar när vi var nere i byn, men det var när vi gick uppe på gården som det började blåsa och regna "på riktigt". Då började det alltså dra in, men inte "värstingvärsting", utan stötvis.
     
    Nu sitter jag inne och ja, jag måste erkänna att det är rätt trevligt att höra träden vina, och regnet piska mot rutan. Just nu är det i alla fall det.
     
    Snart ser det ut såhär. Eller inte "snart-snart" då det är typ 15 grader för varmt för
    att det ska falla snö och som dessutom ska lägga sig. Men det börjar dra ihop sig.
     

    Helgens starter

    Startlistorna är ute för helgens starter och jag har startnummer 15, 20 respektive 12 de olika dagarna. Helt okej, framför allt eftersom det eventuellt blir till att lasta om och dra på P&J efter tävlingen på lördagen, men det är bara kanske.
     
    Men något jag har funderat på är detta med besiktning. Jag har ju aldrig startat regionalt fler dagar efter varandra så jag vet inte riktigt hur det fungerar. Om jag då ska hoppa både fredag, lördag och söndag - inte ska jag väl besiktiga inför varje start, dvs varje dag? Det måste väl räcka med endast fredag innan tävlingen börjar? Eller?
     
     

    Ang P&Jn

    Jag har bara film från 110-rundan och kom att tänka på en sak igår, så jag var tvungen att kolla igenom filmen igen. Ja, det stämde. Vi landade i, och hade, rätt galopp hela tiden. Förutom på linjerna (som stod på varsin långsida) där det båda gångerna var "fel" men det är ju oviktigt då man ändå bara ska rakt fram. När jag är otydlig och Aleccis bryter ut så byter hon galopp strax innan hon egentligen ska hoppa av, men det vet jag sedan tidigare. Jag måste bara bli dels tydligare men när det blir en miss måste jag bli snabbare på att rätta till och hjälpa henne istället för att låta henne gå bredvid.
     
    Men poängen var att det var rätt galopp och det är en av alla grejer vi jobbar på. Därför kändes det i alla fall lite bra att vi lyckades med något just den dagen.
     
     

    Helgen

    I helgen har jag ändå fått min beskärda del hästluft. Både av mina egna, men även lite från ponnytävlingen som var på hemmaklubben. Jag hann se en kategori i en klass i lördags innan jag skulle jobba, och igår kollade jag på hela lagklassen. Det är ju så himla roligt med lagklasser, men jag tror att jag nu på äldre dar föredrar individuell tävlan. Det var nog 2008, eller 2009 som jag tävlade lag senast. Inte igår med andra ord.
     
    Det har även blivit lite jobbtimmar i helgen och det tackar jag för! Känns riktigt bra, och jag hoppas även det blir fler.
     
    Sedan var vi ju på P&J i lördags, och därför fick Aleccis vila igår. Eftersom det blir hoppträning på tisdag och tävling fre-lör-sön, så kände jag att jag verkligen ville få in en vilodag för att vi sedan ska kunna fokusera på mer relevanta saker under veckan.
     
    Pärla gick barbackadressyr igår och hon var så mjuk och fin! Dessutom var hon stadig och låg kvar jättefint i handen utan att "ligga i handen". Hon var verkligen himla trevlig igår. Om jag ska klaga på något är det att jag vill ha bättre bakbenstramp, men det blir ju på bekostnad av något annat och därför fick det vara halvdant igår när hon var så mjuk och fin i resten av kroppen.
     
    Nu är det måndag igen och helgen är förbi för denna gång. Dessutom kommer vi från och med nu trappa upp skoleriet då det bara är vi lastbilsförare kvar. Vi kommer köra stenhårt med diverse gods-, truck-, och lastbilskörning, men även mer teori. Det är slut på lata tider, haha.
     

    Svar på fråga


    På mitt inlägg om broddfunderingar så fick jag en fråga som var ganska väntad. Jag tycker det var extra kul att få den, för jag hade tänkt att ta med det alternativet redan i inlägget men det hann jag inte för klockan sprang iväg. Så fortsätter här istället.
     
    Nu är det ju så att jag är världens lataste person, så att sko hästarna med hål för fyra broddar är oerhört jobbigt. Tänk, stackars mig få stå där och sura över fyra brodd PER hov innan jag kan bli människa igen. Haha, usch! Men det slutar inte där, för jag är inte bara lat utan även snål också. (Nåja...) Nu har jag dålig koll på vad guldskorna kostar, men det känns ändå som att dem, om man räknar både pengar för lösa broddar och mitt trytande tålamod, så tror jag att det är värt det.
     
    I vanliga fall brukar jag faktiskt brodda hästarna det första jag gör när de är nyskodda för att "ha det gjort", även om det inte är snö. Men förra året var det som i år, blött och geggigt och därför broddade jag inte förrän det var dags. Det kommer jag inte göra i år heller. Det finns många slitsamma och mindre roliga sysslor och andra måsten när man har hästar, och att brodda hamnar lätt på topp tre på min "svarta" lista!
     
    Latmasken har talat.

    Resultat P&J i Bråtåkra med Aleccis

    SBHS anordnade P&J idag, och Aleccis var P-I-G-G. Hua! Hinder ett, fyra, sju och åtta var enkelhinder som stod på diagnalen och 2-3 var linje (ca 24 m) räcke-oxer och 5-6 var linje (ca 25 m) räcke-räcke(mur). Ändå okej byggt tycker jag faktiskt. Roligare när de har lite linjer och sådant och inte bara enkelhinder.
     
    Jag kände redan från början att jag inte hade hundra koll på min glada häst idag. Rumpan var här och där och ännu längre bort, detsamma gällde bogarna som flöt iväg både dit och tillbaka. Såatteäääh. Det kändes som hon sprang på typ tio olika spår mest av tiden. Bra där!
     
    Men ändå var hon skaplig när vi började hoppa fram. Väntade vettigt på de första sprången vi tog. Sedan blev det lite väntan och därefter tog jag två språng igen, denna gång med längre anridning och då blev det lite väl att hon tog för sig framåt.
     
    100 cm.
    Måttade lite fel på första tyckte jag, så släppte iväg henne för att räcka fram (hade jag garanterat inte behövt) och att göra sådant är ajabaja! Försökte rädda lite till tvåan genom att hålla och jag ville ha in ett till språng, men se det gick inte! Aldrig bromsa in Aleccis i hindren, aldrig! Så hon drog förbi. Gjorde om, lät henne gå och hej vad det gick! Full fart på fem språng till trean. Försökte få tillbaka henne, men var otydlig till fyran så då struntade hon i vad jag föreslog. Förbi fyran. Kom igen och kom över, vidare sedan mot femman och full fart återigen på fem språng till muren. Inga problem. Vidare över sjuan och avslutade med åttan. Resultatet blev två förbispringningar (Aleccis variant av "stopp").
     
    110 cm
    Försökte ta det lugnare men det är fasen inte lätt alltså. Gick ändå vettigt över första, men så slank hon ändå förvi tvåan! Denna gång tyckte jag inte att jag gjorde något som förstörde direkt men jag måste helt enkelt ha tappat mitt ytterben i svängen. Kom igen, och så blev det repris från första rundan. Full fart, fem språng men ännu närmare oxern så vi petade frambommen med bakbenen. Sedan blev det kaos bort till och mot fyran. Jag fick aldrig chansen att påverka och be om att hon skulle vända upp mot hindret så hon rusade förbi. Fort. Gjorde om, och det blev samma sak igen! Skrittade lite, funderade (högt, haha, jag tänker ofta högt). Bestämde mig för att svänga tydligare och ge mer ytterben i vändningen. Hon bjöd och hoppade. Vidare över femman och sexan som inte gav några större problem än att vi gick på fem - igen. Vidare över sjuan och efter sjuan gav jag mig fan på att få tillbaka henne lite. Hon nöffade i lite protest men jag fick tillbaka henne i skallen så då kunde vi ändå hoppa bra över sista hindret. För ja, det åttonde och sista hindret i 110 var det enda bra språnget på hela banan, båda starterna inräknat. En miljon fel, blev slutresultatet.
     
    Lydnad? Vad fan är det?! Alltså. Nu är målet UNDERTEMPO till nästa helg. Jag MÅSTE ha bättre kontroll på henne. Detta fungerar inte. Och då kommer jag, om det så behövs, faktiskt vara tuffare mot henne. Det här är fan farligt. Så är det med det. :P
     
    Några printar ur 110-starten. Kommer inte bjuda på filmen för den är inte värd att visa, haha!

     
     
     
     

    Jobbkväll och broddfunderingar

    Även ikväll står det jobb på schemat; det gillas!
     
    Nästa vecka kommer hovslagaren förbi och då ska mina skönheter få fina fossingar igen. Det är dags, kan man säga. I alla fall så har jag börjat fundera på om jag skulle prova guldskor på dem i år. Jag kan bara komma på fördelar, framför allt eftersom de går ute hela tiden och dessutom är det lutning mellan hagen och stallet vilket betyder att när det blir isigt så blir det väldigt halt för dem. Jag rider ju bara ut i stort sett och även där blir det rätt halt när många bilar kör och packar till dem, och när det smälter lite i omgångar. Så ja, fördelar. Har tidigare ridit med två brodd/sko vilket har fungerat, men ibland känns det i minsta laget med tanke på omständigheterna.
     
    Men nu till en nackdel jag har hittat. Vi har två eller möjligtvis tre regionala starter planerade innan årets slut, och detta innebär veterinärbesiktning. Är det sådan bra idé att kuta runt på broddar (när de egentligen skulle vara obroddade än så länge) när det ska besiktigas? Känns lite dumt om det blir halt osv.
     
    Ett alternativ i så fall är att sko med "vanliga" skor nu, med två hål/doja. Och i nästa gång då det med största sannolikhet är snö, halt och all det eländet som tillkommer, och helt enkelt slå på guldisar då? Lutar väl åt det just nu i alla fall.
     
    Googlebilder på guldskor.

    En sommardag med luft under hovarna

    Jag la ju upp min och Aleccis snyggaste tävlingsrunda igår. Idag tänkte jag bjuda på en av våra bästa hopp-i-skogen-dagar. Detta var i somras, och första gången vi hoppade lite mer höjd. Hon var så himla fin minns jag! Det är så himla synd att vi inte har någon bana eller på annat sätt kan rida och träna mer seriöst på hemmaplan. Jaja, bättre än inget. :)
     

    P&J idag

    Jag ska, som jag nämnt några gånger vid det här laget, ta med mig min glada bruna till dagens träningstävling. Hon behöver det, jag behöver det och vi tillsammans som team behöver det. Så det är bara att köra! Har anmält mig till 100 cm två gånger, men om det är vettigt bygd och i övrigt inbjudande så blir det 110 istället (så länge det kändes bra i 100 cm såklart).
     
    Mina förväntningar? Haha, ja alltså jag är stensäker på att min glada bruna lär vara extra glad idag och när hon är på det humöret så brukar hon även ha väldigt ,väldigt bråttom. Så jao, mina förväntningar är sådär. Men målet från min sida är att vara lugn, försöka rida med lägre händer än vad jag brukar göra, och även komma ner i sadeln. Men det allra viktigaste; planera och genomföra. Det kan fungera, men jag känner lite: "går det så går det".
     
    Det blir i alla fall väldigt kul och konstigt nog är jag riktigt sugen, trots att det bara är en liten P&J :)
     

    Torrt höstväder

    Idag var det desto torrare höstväder - helt okej faktiskt. Jag red Pärla i byn och även fram och tillbaka på en skogsväg. Först skritt och trav, därefter rullade på i galopp. Efter att ha skrittat nedför en backe så gjorde vi rejäla tempoväxlingar i galopp. Det märks att det har gjort skillnad med mycket skrittfattningar för hon är starkare i galoppen och blir inte lika lätt fyrtaktig. (y) Därefter rullade vi återigen på igen i galopp. Skapligt tempo. Hon var lite sådär för skänkeln, och jag hade svårt att få henne att verkligen bjuda till ordentligt framåt, men det dög. Avslutade sedan med trav väldigt lång och låg och sedan samma i galopp; riktigt lång och låg uppför en backe, sedan trav igen. Hon var egentligen mer på dressyrhumör och visst var hon relativt fin, men hade jag krävt lite dressyrarbete hade jag nog haft en riktigt, riktigt fin Pärlahäst. Vi var ute i 55 minuter och det var ett tag sedan hon var såå svettig som hon blev idag.
     
    Gammal bild i urusel kvalité - men den blicken. Det stavas: B-U-S (eller dumheter på gång).
     
     
    Därefter tog jag ut Aleccis på en sväng. Tanken var att inte så hårt, utan känna lite, försöka få henne lite mjuk och lyhörd och gärna lugn och fin. Jag ville verkligen inte ha henne så svettig inför imorgon då det inte är någon höjdare med varken torkat svett eller gegga, och definitivt inte båda två. Men så glömde jag nog bort att det var Aleccis jag tänkte rida. Hon blir så gott som alltid helt genomsvett, från topp till tå. Även idag. Hon började med att vara spänd som en fiolsträng... Var "tvungen" att rida ner på en äng och kräva lite voltarbete för gillar inte när hon är så spänd och tittig. På ängen blev hon fin efter ett varv. Cool, trots starkt trafikerad väg ganska nära. Tog bara några varv i trav och galopp i båda varven då det inte var tanken att rida där. Red vidare. Spänd häst igen. Red in på LP och kände på henne där. Fin igen. Så är ändå nöjd med henne, även om jag vill att hon alltid ska vara lugn och avslappnad. Det kan ju inte vara nyttigt att spänna sig så pass hela tiden som hon gör i byn.
     
    Jag smög även in ett par galoppombyten för att försöka få in det mer i vardagen så att hon slutar göra en grej av det. Det är ju verkligen något som triggar och stressar henne, men idag var det ändå godkänt! Kul att det, även om de är små, men i alla fall att det blir framsteg. Även vi red i 55 minuter.
     
    Bild från förra året innan jag klippte även bakdelen.

    Dubbel svank

    Här har vi en mycket tydlig bild på det där "hästen gör som ryttaren gör". Jag kommer inte ihåg hur mycket jag har skrivit om det just här på bloggen, men jag tjatar rätt mycket om det live. Som sagt, vi som ryttare ska inte sitta och svanka för då gör hästen likadant!
     

    Givetvis spelar hästens exteriör och andra grejer in (utb t ex), men kolla på det nästa gång. Svankar hästen? Svankar ryttaren? Kolla det även på höga klasser i dressyr, för ja, det förekommer.

    Vår snyggaste runda

    Om det är något vi kan, jag och Aleccis, så är det att göra mindre fina rundor. Där har vi helt klart en hel del att jobba på. Men denna är nog den "minst fula" rundan vi har gjort tillsammans. Den känslan jag hade där och då när vi gick in på banan vill jag alltid känna på banan. Lugnt och metodiskt, en sak i taget.
     
    Glöm inte ändra till 1080p HD!

    Häst och jobb

    Idag kommer dagen rulla på. Börjar med att åka och kolla på en bil (inte till mig), därefter stressa hem till staden igen och köpa foder. Strax efteråt blir det ridning - måtte nu min glada bruna ha lugnat sig några kilo och inte är lika spänd och tittig som igår... Jag vill ha en mjuk och trevlig genomriden häst till morgondagens starter! Pärlisen går mycket galopp idag. Därefter ska jag hinna laga någon mat innan det blir dags för att jobba under eftermiddagen och kvällen. Känns riktigt bra! :)
     
    Från Tranås. Foto: Rebecca Rosén
     

    Todays

    Åkte i westernsadeln på Pärlhästen. Repgrimma runt huvudet och tyglar att hålla i, lösa sådana. Vi kom överens nästan hela tiden. Ja, alltså hon fungerar ju kanon på detta så länge hon inte har några andra alternativ. Men idag reagerade hon på skräp (+ röda större påsar som jag antar att hon har svårt att uppfatta) utanför ett hus de renoverar och så drog hon ner i full fart på ängen bredvid. Inte så lätt att göra något där inte... Tog några försök innan hon löd mig och vi traskade förbi huset PÅ VÄGEN, haha. Men utöver det var hon finfin! Skummig i munnen dessutom, inte illa helt utan något att suga på. :) Turen tog 55 minuter.
     
    Tänkte därefter ta några skutt över skogshindren med Aleccis inför P&Jn på lördag. Hon var asajobbig i början. Så sjukt spänd och tittig. Red runt i byn som uppvärmning. Tog sedan några vart på en volt på en grusplätt för att kunna kräva lite uppmärksamhet. Var tvungen att rida med rätt mycket både skänkel och hand för annars skyggade hon för något. Störande. Tog sedan galopp uppför alla backarna hemåt (händer nästan aldrig eftersom vi av logisk anledning måste skritta där (fram/av) i vanliga fall), och när vi svängde in i skogen bara släppte allt. Hon blev SÅ FIN! Mjuk, lyssnade kanon och hade alltså uppmärksamheten på mig. Det finns ju mycket mindre saker att kolla på där inne, så då dög jag.
     
    När vi väl började hoppa så var hon förvånansvärt reglerbar. Jag har ju varit tvungen att flytta ett hinder och gjorde det lite på måfå. Mätte idag och kom fram till att vi SKA ha in tre korta där mellan, därefter vidare på kombination på relativt normalt avstånd när det är räcke-räcke ("pinne-pinne" höhö). Jag fick henne att gå på tre varenda gång! Men ibland var de inte helt jämna dock. En gång tappade jag stigbygeln efteråt då jag trampade ner och det var blött (halt) och halkade ur. Sånt får inte hända för då drar hästen på i frivilligt tempo, fast hon gjorde det lite "finare" idag och smög iväg, haha. Efter att vi tog dem, så la jag upp en pinne till så det blev en oxer i slutet/början beroende på vilket håll man kom ifrån och eftersom denna pinne åkte upp inte i utkanten av kombin utan i, så blev det genast kort där inne med. Perfekt att prova! Men det var inga problem idag! Vi red en timme.
     
    Problemet som uppkom var att hon gick "upp" när jag ville hålla henne, dvs det blev lite studsigt och som bekant har jag jättesvårt för att "mjukna" och följa med i knäna. Jag liksom spänner dem och har svårt att vara följsam och studsar mer "ovanpå" istället för "med". Hua, vad mycket citationstecken det blev i detta avsnitt, haha.
     
    Men alltså, jag är nöjd med hästen! Blir spännande på lördag då hon är sjukt pigg för tillfället. (Sparad energi från vaccinations-rida-lugnt-barbacka-dagarna japp.)
     

    Inga höjder då det inte går att få eländet att balansera och dessutom finns det ingen anledning att hoppa högre när förutsättningarna är som de är. Men de längst bort härifrån ligger på omkring 80 cm och oxern är metern hög som högst.

    Motivationen finns inte

    Just nu så går det ärligt talat väldigt trögt. Det är blött och geggigt, ofta mörkt och så är hästarna fuktiga (eller värre) konstant. Det tar emot. Min motivation finns inte. Det är ofta det lockar att lägga in någon vilodag.
     
    Men trots detta, så syns det inte på min "rid-kalender". Den är ifylld, för hästarna rids ändå. När jag inte egentligen känner för det, så tvingar jag mig att rida dem ändå. För deras skull. Och känslan efteråt är underbar. Det är verkligen så härligt att ha dem ridna så man kan ha gott samvete sedan. Hellre tvinga sig ut och rida och ha bra samvete, än att låta dem stå och ha dåligt samvete. Simple as that.
     
    Så om jag kan ge något som helst tips nu i höstslasket så är det verkligen detta: Ut och rid ändå! Tvinga. Det finns inget alternativ. Bara gör det. Och ja, det är faktiskt lättare än man kan tro. Bara man kommer in i det tänket att det inte finns några alternativ, så bestämmer man sig och bara kör. That feeling, som sagt.
     
    Några fördelar med hösten:
    - grusvägarna! Seriöst, så tänker jag försöker jag tänka när det regnar; grusvägarna blir perfekta.
    - man har ett val; vill man rida i mörker så gör man det, annars skyndar man sig och får rida i den mysiga skymningen.
    - mycket vilda djur i rörelse! Jag är definitivt inget fan av jakt, men nu rör sig djuren och det är ofta man får sen dem! Senast igår träffade vi på familjen älg. Så vackra!
    - lättanden när älgflugorna börjar dra sig tillbaka. Snart så är vi återigen fria från eländet!
    - det blir mindre prestige i hela hästsporten då allt ser ut som fan rent ut sagt, framför allt hästarna, haha.
     
     

    Senaste ridningen

    I tisdags red min systers killes dotter Felicia (dvs min "låtsas systerdotter") Pärla. Hon red oftare förr, och startade även CR/P&Js ibland, men sedan rann det ut i sanden när vi inte fick det att fungera rent tidsmässigt, men nu var det dags igen! Hon har inte ridit på nästan ett och ett halvt år och hon är sju år gammal. Visst var det lite ringrostigt, men sen var det bara full fart som gällde, hahaha! "Jag vill galoppera!" "Gör det då." Pärla tar hand om henne, och när de har kommit än sådär 50-100 meter framför oss (när jag med Aleccis skrittar när de rider iväg) så tar det stopp automatiskt, för så lång är Pärlas "jag-vill-inte-lämna-Aleccis-radar" så det är helt safe att skicka ut barn på Pärla, haha.
     
    Aleccis var skitpigg! Jag red henne inte så mycket heller då jag hade mer fokus på ungen och tjatade om att ta ner hälarna, händerna, andas, hålla balansen osv. Men det gick bra. Vi red väl en 50 minuter ungefär, bara i byn.
     
     
    Igår red medryttar-Ida Pärla och jag red Aleccis. Vi red bra mycket hårdare än igår och de blev rejält svettiga! Det var mycket både trav och galopp, och hela rundan red vi i ganska högt tempo. Aleccis var återigen jättepigg! Hon bjöd på luftsprång (gjorde hon även dagen innan), men även studs och galoppombyten byt i "sidled" när hon inte fick öka på. Men även att hon var så pigg så var hon lydigare än förväntat - kul! I slutet la hon energin på tryck istället för framåt och vad härligt det var att känna hur hon verkligen trampade på! Så himla roligt! :) Det fick bra för Ida och Pärla också. De fick prova pelhambettet dagen till ära. Vi var ute i 1 h 15 minuter.

    Datorfri, skönt eller?

    Igår var jag helt datorfri. Japp, hela dagen. Den låg där bara, stängd och ledsen, helt ensam. Stackare, höhö. Det är ju så att jag ha min dagliga datortid för att kunna "slappa av" typ. Är inte bloggen någorlunda laddad, har jag halkat efter och inte hunnit följa bloggarna jag läser, inte koll på något - så vill jag inget hellre än att sätta mig vid datorn. Men igår gick det faktiskt helt okej att bara låta honom vara. Honom, ha. Det är en han. Allt i mitt liv är en han, utom hästarna.
     
    Blev förresten ståendes med min kärleksbil igår på väg hem. Haha, han som är sååå pålitlig osv. Men det är han! Det var bara det att det har börjat läcka som fan vid vattenpumpen och ja.. man kan säga att mitt miljöhjärta grät när hela mitt kylsystem var tomt - dvs typ 9(!) liter glykolblandat vatten rakt ut i naturen... ÅH! (Glykol är giftigt för djuren.) Så tempen steg och var förbi det röda och vidare på svart igen, dvs utanför mätaren. Så jag tänkte det var bäst att stanna. Men eftersom det inte kokade om honom (vilket där gör när tempen är så hög), så förstod jag att det troligtvis var väldigt tomt i systemet. Och det var det. Så där fick vi stå tills gubben min kom med vatten till oss. Sen åkte vi raka vägen till Statoil och fyllde upp det som hade runnit ut på vägen. Sen åkte jag till hästarna och på väg hem till lägenheten så stannade jag igen och fyllde på med vatten. Stackars min bil! Blir ju spännande att dra med honom till tävling nästa gång...
     
    Det har kommit ut ett nytt avsnitt av Pretty little liars som ska kollas på, och därefter blir det ridning. Tills dess; adios!
     
    En favortibild. Den lukten<3

    Kvällspromenad

    Kvällspromenad till meine freundin - helt okej :):)



    Proffshjälp

    Idag har jag minsann fått proffshjälp med Pärla.










    Pärlis in action

    Hey good lookin' horse! Och hur jävla söt är inte sista bilden?!
     

     
     
     
     
     

    Det visste du kanske inte om mig..?

    Jordgubbar. Nej fy, usch. Kan väl stoppa i mig en och annan någon gång, väldigt sällan. Ibland kan det till och med smaka okej, men sällan mer än så. Jag är inte förtjust i jordgubbar!
     
    Däremot är jordgubbssylt gott och jordgubbssmak på andra saker kan också smaka bra, men just hela bär är ingen höjdare. Så "bitarna" (dvs de hela, men lite tilltryckta jordgubbarna) i sylten är vidriga - usch! Haha, så töntig jag är!
     
     
     
    Vilka är favoritbären då? Hallon - helt sinnessjukt gott och allra godast direkt från busken under ridturen. Smultron - kan man inte gilla smultron?! Det är en så himla somrig och helt fantastisk smak. Nomnom. Banan - att skala en banan och äta rätt upp och ner har jag tröttnat på. Men att däremot ha den i yoghurten, eller i annan mat är bara såå gott! Den är så söt och som sagt, jättegod i maträtter!
     
    Lite utdrag från wikipedia:
    "Bananfrukten klassificeras som bär och de odlade sorterna innehåller inga frön utan bara svarta rudiment efter fröämnen. Det finns dock arter som innehåller svarta frön stora som pepparkorn inbäddade i fruktköttet. Vissa bananer är så fulla av frön att de är svåra att äta. Bananer är femkantiga och har trerummiga bär. Fruktköttet är i början fast och rikt på stärkelse, som sedan omvandlas till socker samtidigt som bananen mjuknar. (...) Bären växer i tvåradiga klasar på en stock med ibland upp till 200 bananer och kan ha en sammanlagd vikt på upp till 50 kg."

    Fler bilder på mina blöta, skitiga djur

    Kolla in bilderna i mitten (bild fyra och framåt). De är som en liten "serie" där de springer i nästan exakt samma steg i galoppen, och man riktigt ser hur Pärla kommer mer och mer efter för varje steg de tar. Lite kul att de var så jämna i sprången och att det gick att fånga på bild. Och stackars Pärla "förlorar" alltid, oavsett motståndare, haha.
     
     
     
     
     

     
     
     

    Halkbana

    Idag ska vi köra lastbil på halkbanan - med full "sladd-mundering"! Dvs lastbilen står på en ram med hjul där de kan välja att lyfta upp lastbilen från vägbanan och på så vis kanar det på ramens hjul och man kan få känna hur det känns att tappa kontrollen med lastbil. Det kommer bli väldigt, väldigt intressant (och fruktansvärt dyrt då det inte ingår i utbildningen, fifaen). :)
     
    Fann en bild på google och det kan till och med vara exakt det ekipaget vi kommer köra.

    Och gissa vad? Hästarna rids på eftermiddagen, haha. Inga konstigheter, inget nytt och inget annorlunda. Och nej, det blir ingen hoppträning för oss idag. :( Så tråkigt, men så är det. Man ska inte leva över sina tillgångar och någon stans måste man börja strypa utgifterna. Men så fort jag har regelbunden inkomst så ska jag bli stammis i gruppen igen!
     
     

    Blöta, smutsiga bilder

    Innan tävlingen bjöd hästarna på världens rally i hagen! Helt sjukt vad de gav där uppe! Men när jag väl hämtade kameran så slutade cirkuskonsterna (såklart...) så fick inga bilder på några roliga skutt. Däremot provade de både acceleration och bromsarna och framför allt hur "bra" underlaget höll (det var halt!!). Aja, hela och friska trots allt. De var dock oerhört skitiga efteråt. Hur kul när man ska på tävling? Jag parkerade Pärla i vattenslangen istället för under borsten, haha. Var ju inte ens lönt att försöka komma där och gnugga, haha!
     
    Lortgrisar!
     
     
     
     
     
     

     
     

    "A year from now you'll wish you'd started today"

    Efter gårdagens tävling med Pärla så satt det himla bra med en helt underbar barbackatur i byn på 50 minuter. Seriöst, hon var så himla fin! Red faktiskt på pelhambettet för första gången barbacka idag. Då när jag köpte det så red jag med det i nästan en vecka för att känna hur och vad som hände, kan man säga. Därefter så använde jag det någon då och då, och sedan tänkte jag att jag ville vänja oss av det och sedan dess har det bara hängt där det har hängt. Förutom förrförra helgen då min syster fick prova att rida henne på det. Men idag ville jag alltså rida på det och barbacka. Hon brukar i och för sig vara fin barbacka, men det var kul att känna när hon var ytterligare lite finare. Vi rullade mest på i början, men sen bad jag om lite övergångar och då blev det riktigt bra med bjudning i henne.
     

     
    Därefter var det Aleccis tur. Det blev lite av en nypremiär med att rida runt i byn då vi bara har ridit på grusvägen "där upp" nu det senaste. Barbacka. Och ja, vad ska man säga. Hästapållen är ju lättlärd iaf, haha, för hon "visste" mycket väl vart vi skulle vända - trodde hon. Så hon vände runt en gång och försökte även vända en gång till, men sen var det inga problem. Hon var inte så himla tittig faktiskt med tanke på att det händer ganska mycket där nere nu (husrenovering bland annat) och så började det skymma också. Vi rullade på i trav och galopp. En gång drog hon iväg ordentligt men det är för att hon typ hatar en korsning där nere som äter glada bruna hästar, men det var bara att sitta tillbaka och bryta av en bit längre fram. Vi var bara ute i 40 minuter, men det kändes ganska lagom.
     
    Jag skrev ju här om dagen att det var otryggt att sitta där uppe. Men nu när vi bara har ridit (/åkt) barbacka så känns det mycket, mycket, mycket bättre! Jag vet att jag trodde mig ha besegrat känslan en annan gång typ i somras eller när det var. Men det kom tillbaka igen nu nyligen och därför tänker jag inte påstå mig ha kommit över det. Men med tanke på de senaste dagarna så är jag helsäker på att det, med ännu mer barbackaridning, snart kommer vara ett minne blott! Så himla skönt!
     
    Det är ju bara att ta tag i saker som tidigare har skrämt än. Även om det kan vara svårt eller jobbigt att just börja så kommer man inte undan. Texten på bilden nedan säger så himla mycket, read it - do it.
     
     

    Tips för att andas

    Jag vill säga att det är vanligt att många ryttare inte andas under tiden de rider, framför allt inte under tiden man exempelvis hoppar en bana. Detta är givetvis inte bra. Men nyligen läste jag ett tips en tränare hade givit för att man ska kunna andas.
     
    Det var att man skulle sjunga sin favoritlåt. På träning hade det gått bättre med andningen för ryttaren som fått tipset och tränaren ville att denne även skulle sjunga på tävling - men tyst.
     
    Då tänkte jag att det inte blir så himla lätt för mig att sjunga denna låt, som är en av mina absoluta favoritlåtar, haha!
     

    Blicka framåt!

    De har gjort det igen! Men jag tänker inte gå in närmare på det nu för det hinner jag inte och så måste man vakta käften såhär, men när det finns svart på vitt så tänker jag inte dölja något. Nepp, så gör vi. Gårdagen var... intressant. Länge leve diktaturen!!
     
    Jag tänker aldrig mer ta med Pärla på "Nässjö-isk" mark igen, utan nu har vi gjort vårt där ute. Och det känns riktigt bra faktiskt. Däremot kanske jag kommer starta en annan fjording en klass till våren? :)
     
    Men nu ska jag blicka framåt istället. Veckan som kommer är inte allt för olik de förra; Skolan och allt vad det innebär står på schemat. Vi är ju två "klasser" som har samma lärare (därför vi har haft det lite lugnare nu en kort tid) och den ena (de som tar busskörkort) går bara denna veckan också och sen är de klara. Så antingen från och med denna, annars nästa, så är det full rulle!
     
    Hästarna går troligtvis lugnare idag. Kanske barbacka med båda? Är det regn så är det vad som gäller. Tänkte rida runt i byn med Aleccis tror jag. Trots att hon vilade igår (blev väldigt sent då tävlingen drog ut på tiden), och dessutom är tittig redan som det är, så det kan ju bli spännande. Men nu har jag ju gett mig fan på att vinna den här striden med det undermedvetna och då är det bara att köra. Det värsta som kan hända är ju att det blir en repris på eländet, och det överlevde vi ju båda två, höhö.
     
    Att folk är inte vetiga, nej. Hoppet är sedan länge ute för mänskligheten. 
    Men Pärlis är och kommer alltid förbi bäst. No matter what.

    Lätt snyggaste pannbandet


     
    Det här pannbandet (från Fager design) är lätt ett av de snyggaste på marknaden just nu. Tycker det är helt otroligt vackert tillsammans med det gula scapaschabraket med blå detaljer. Så himla fint! (Min favorittävlingsoutfit till och med höhö ;))
     

     
     
    Nu såg jag att de har börjat säljas igen! Jag köpte mitt begagnat, och till överpris haha, men jag var desperat. Skulle lätt kunna tänka mig ett i svart läder och där alla stenar sitter kvar då en har ramlat av på mitt (innan jag köpte det), men det blir inte inom den närmsta framtiden. De finns på fagerdesign.com och kostar 449 kr - slå till!

    Li Mellonie

    Grävde i arkivet på förra bloggen för att hitta en speciell bild. Då fann jag dessa båda, och visst saknar jag henne fortfarande. Lilla bruna ponnyhästen. Tänk vad mycket vi provade på!
     
    Den första bilden är från vår första utställning på NF-mästerskapen i Vetlanda. Hon tilldelades 39 poäng (38p de två nästkommande gångerna). Den andra bilden är från ett pass på ängen i slutet av mars(!) - det var hur varmt och skönt som helst då! Det är en av de bilderna jag har från den gången. Har för mig att hon inte hade blivit riden så länge där pga längre vila när hon hade en hovböld som var väl gömd.
     
    Det är verkligen så värdefullt att ha bilder från förr!
     

    Stallet + gången + hagen

    Jag har lagt upp denna print (satellitbild) tidigare, men då på min förra blogg. Tänkte det kan vara intressant att se hur hästarna bor, så här är den igen.
     
    Det gula är själva "stallet" (modifierad del av sädesmagasinet), det orange/bruna är gången (ca 3-4 m bred?) och det röda är hagen (ca ett hektar). Fungerar finemang!
     
     

    Helgplaner

    Hästarna ska ridas idag. Det blir inget vrålavancerat med någon men ridning blir det absolut. Sedan ska jag jobba under eftermiddagen och kvällen inom hemtjänsten här i stan igen. Blir kul! Var ju ett tag sedan sist nu :)
     
    Morgondagen består av tävling! Och inte med glada bruna, utan det är min gula stjärna. Det ska bli himla roligt! :D
     
    Prisutdelning LC i Braås för länge sedan. Kolla in vilken vacker man hon hade på den tiden!
    Nu för tiden är den stripig, halv och allmänt misshandlad haha.
    (Vi bryr oss inte så mycket om vårt yttre, kan man säga ;))
     

    Oseriös ridning (y)

    Igår hoppade jag med Pärla i skogen, över skogshindren (stubbarna och pinnarna). Det var SÅ roligt! Pärla gav verkligen allt hon hade så avstånden blev helt galna, eller alltså hon plockade bort ett galoppsprång på båda "ställena" (hade inte så mycket att säga till om). Så det föll lite pinnar av bara farten. Hon hoppade även kanonfint utan att peta ner dem också, haha.
     
    Idag red vi som sagt runt och busade lite barbacka. Alltså, oseriös ridning kan vara bland det bästa som finns ibland! Bara ut och leva!
     
    Därefter red jag Aleccis, väldigt lugnt, också barbacka. Jag har bestämt mig för att ta tag i vårt (mitt) problem nu. Det blir perfekt nu när hon ska gå lugnt pga vaccinationen. Vi red fram och tillbaka på grusvägen; först skritt, sen trav och även galopp. Galoppen är helt klart bäst, och traven värst haha för hon är så spänd på omgivningen. Men det kändes bättre idag och jag får väl helt enkelt göra såhär nu då för att vänja mitt eländes undermedvetna. :)
     
    Nöjd, även om det inte blev så mycket ridning i tid räknat. Men vad mycket jag fick ut av det lilla ändå! Barbackamys i kylig höstvind, vackra löv och strålande sol. Livsglädje från Pärla och barbackaträning på Aleccis. Nej, inte borde man klaga. (Men det var svinigt kallt!)
     
    Hittade en gammal bild på Mellonie (min ponny jag sålde för att köpa Aleccis) och så vackerheten själv, Pärlahäst. Från 2011 eller något tror jag? För övrigt står de i gången mellan stallet (öppningen i utbyggnaden längre ner) och hagen.
     

    Det stavas: K-U-N-G

    Det är så mycket hon är. Och hon ger mig så mycket. Idag till exempel, så var det dags för rodeo igen! Äntligen! Så himla roligt! :D Hon bjuder ju inte på sådant särskilt ofta längre, men idag gav hon fullt!
     
    Jag skulle prova en grej, så la på en sadel (utan stigbyglar) och hängde dit sadelgjorden. Satte gjorden så att den satt intill magen, men den var långt ifrån spänd. På med repgrimman och tyglarna. Ut och upp på Pärlahäst.
     
    Styrde bortåt från stallet mot hagen, och tänkte gå lite till bortåt. Men det sa inte Pärla, haha. Styrde in i en kohage och bad om trav. Pärla körde ner huvudet mellan frambenen och bockade för allt vad hon var värd, och så full fart uppför backen. Sen stå där och titta lite nöjt. Ner igen och så samma sak igen, hahaha. Så himla härlig! Inte kanske det mesta optimala med ospänd sadelgjord och utan stigbyglar (eller för den delen repgrimman, för det gick inte direkt jättebra att varken styra eller bromsa). Så vi åkte tillbaka till stallet, av med sadeln och på med tränset.
     
    Vidare bort och så lite bus till! Då skulle man allt haft med någon med kamera! :)
     
    Mellan alla skutt och vändningar (som hon senare la till) så gick hon jättefint! Vi var inte ute särskilt länge, men ändå. Man kan ju inte annat än älska den hästen! Så himla roligt!
     
    Vem vet, det kanske är glukosaminen som har satt sig i skallen ;) Mjuk häst = busig häst? Haha, inte vet jag, men hon var i alla fall ung på nytt! Eller ja, båda var väl det.
     
    Oldpic.
     

    Vaccinering och uttagen vilodag

    Jag skrev häromdagen hur jag gillar att ha vilodagar "innestående" som jag sedan kan plocka ut när det passar bättre. Igår var ett perfekt sådant tillfälle!
     
    Aleccis vaccinering höll på att gå ut och för att det skulle klaffa med tävlingar (och träningen) så hade vi ungefär bara en halv vecka på oss att vaccinera henne. Veterinären kunde ställa upp med kort varsel och igår fick Aleccis sin spruta; perfekt timing!
     
    Jag är inte så mesig med hästaran vad gäller vaccinering; visst de ska gå lugnare men man måste inte ställa av dem helt om man inte vill det. Jag brukar ändå rida dem i alla gångarter, men de får absolut inte bli flåsiga/svettiga och eftersom mina hästar jag alltid har haft i stort sett alltid varit i bra kondition så blir de inte svettiga eller flåsiga av att komma ut och röra sig lite.
     
    Men igår passade det som sagt bra med en vilodag helt och hållet och då kan alla inblandade ha gott samvete!
     
    Tanken är nu då givetvis att hon går lugnare, och nästa gång vi ska ut är på P&Jen som SBHS anordnar (i Bråtåkra) nästa lördag. Då blir det två 1m-starter för att få lite förhoppningsvis bra språng i kroppen inomhus inför novembertävlingarna som jag för övrigt ser fram emot jättemycket!
     
     

    En barbackatur

    Jag och Aleccis, Ida och Pärla. Vi fyra tog en sväng igår. Barbacka.
     
    I slutet av februari red jag Aleccis barbacka. Hon var vår-pigg och låg på mer än vanligt. Jag provade att rida på tredelat bett, ovetandes om hennes lycka. Det var halt där jag satt, hon var riktigt, riktigt pigg och jag skrattade först åt hennes försök till att få öka farten i frivillig gångart. Men vad jag inte visste var att det inte skulle ta många minuter innan skratten blev till gråt. Smärtan i överkroppen, framför allt rygg och ena armen försvann efter ett par veckor.
     
    Men den mentala skadan är ännu inte läkt.
     
    Det ÄR svårt att sitta på henne barbacka och känna trygghet. Det är svårt att lita på att jag kan bestämma gångart, hastighet och göra halter själv. Det är svårt att veta vad det är som egentligen skaver i mig. Jag tror inte att jag ska ramla av, jag kan inte hellre egentligen påstå mig vara rädd. Men trygg - nej. Inte längre.
     
    Varje hundra meter är en ny utmaning. Jag som sällan i vanliga fall bryr mig om förutsättningar, ser nu till att ha bästa möjliga förutsättningar vid exempelvis en galoppsträcka. Hon är även tittig på omgivningen och det blir genast en större ansträngning barbacka, än med sadel.
     
    Det kommer absolut inga bocksprång eller andra oförutsedda rörelser. Möjligtvis ett par steg åt sidan, men aldrig "elakheter" i form av avbockning eller överlyckliga glädjeskutt. Det enda som finns att skrämma mig är hastigheten. Full fart framåt.
     
    Det var hundra gånger bättre, men nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Igår var ingen bra "barbackadag", men det blir bättre. Det blev bättre under turens gång. Nu finns det egentligen bara en sak att göra; rida mer barbacka. Oftare. Utmana mig själv. Kräva vana barbacka på Aleccis. Att bli van ger tryggheten tillbaka.
     

    Ingen tung engelsk dressyrsits

    I tidsdags red jag dressyr med min gula stjärnhäst innan hoppträningen med den glada bruna. Jag har ju nämnt hur jag vill sitta annorlunda och på så vis inbjuda hästapållen till bättre hållning, kan man säga. Nu vet jag lite hur jag ska förklara att jag sitter. När jag alltså sitter, så ljuger jag om jag säger att jag sitter, för jag gör inte det. Jag står inte heller. Det är betydligt mer stöd/vikt i stigbyglarna jämfört med när man verkligen sitter ner, och ungefär kanske något liknande i sadeln. De musklerna jag använder mest är låren i det läget.
     
    Det positiva är följande:
    o Mer vikt i stigbyglarna = oftast bättre position av skänklarna som annars gärna åker bakåt.
    o Lättar rumpan för att istället få hästen att komma in under mig och sadeln.
    o Använda magen för att "sitta emot" och liksom hålla överlivet upprätt.
    o Långa ben som ber magen att "komma upp" och användas = ryggen "upp".
    o Pärla söker sig DIREKT framåt-nedåt helt av sig själv
     
    Det negativa är följande:
    o Jag har inte hittat vilka muskler jag bör använda, så jag använder typ alla (det är riktigt ansträngade!).
    o På grund av förra punkten blir jag väldigt stel/spänd och har svårt att vara följsam.
    o Svårt att känna och ibland även påminna så hon inte glömmer bort bakbenen.
     
    Men annars är det alltså sådan stor skillnad på henne när jag försöker sitta såhär. Man kan säga att man absolut aldrig får ens snudda vid bakvalvet. Jag är fortfarande i prova-på/experimentera-stadiet, därav att jag inte vet hur jag ska göra för optimal ridning. Men det är en bättre position att utgå ifrån.
     
    Ingen passande bild, så tar en helt OT istället.

     

    Fråga

     
    Lite svårt att svara på denna fråga utan att ha någon att svara till. Så det underlättar om personen i fråga kommer ihåg att skriva namn, mail eller på annat sätt går att kontakta för vidare information. Kan ju hoppas att hon (eller han) kollar in igen, därav en sådan här påminnelse. :)

    Gårdagens hoppträning

    Det var linjer och lite annat som stod på schemat och jag bestämde mig redan innan att idag skulle det bli bättre än sist (när det inte gick särskilt bra). Jag tänkte på att försöka komma ner ordentligt i sadeln under framridningen osv.
     
    Under själva träningen kom jag ur ridningen ibland och glömde bort massor = ett bevis på att jag inte har fått lära mig rätt saker i rätt ordning. Saker som ska komma automatiskt gör inte det. Planering, till exempel. En båge ställde till lite problem. Jag fick inte Aleccis att röra sig dit hon skulle, utan vi missade hindret gång på gång. Även om jag tittade på hindret så tittade jaginte på hindret, om man säger så. Jag planerade inte, bestämde mig inte och ja, det var jättestor skillnad för när jag sen kom på det så var det inga större problem. Visst, hon drar på och det går fort, men det blir inga problem att rida dit vi ska.
     
    Generellt kändes det bra. Det var i stort sett bara den bågen som ställde till det. Det jag fortfarande tycker är svårt är det där med galoppen; hur vet jag att jag har rätt rymt, kommer det bli rätt antal galoppsprång mellan hindren/bom och hindret. Jag litar inte på att jag kan hålla henne på ett och samma tempo och låta hindren komma till oss och att det på så vis blir rätt för att det SKA bli rätt.
     
    Aja, det känns ändå himla mycket bättre än sist och jag ska nu tänka på att leda mer med innertygeln och verkligen leda framåt/sidan istället för att leda "smygbakåt". Dessutom måste jag bli bättre på att planera och fullfölja. Bestämma mig och köra.
     
    Nu ser jag fram emot P&Jen nästa helg för att se om jag minns något av detta, haha.
     
     

    Det är mörkt utanför

    Idag blir det nya tag och efter skolan blir det lite lättare stallarbete då medryttar-Ida (som har varit sjukt ett tag) nu är frisk och vi ska rida en sväng tillsammans. Frågan är bara vart och hur då det är älgflugor och i värsta fall även jägare i skogen och byn är inte jätterolig då det har blivit mycket ridning där nu det senaste. Om det håller sig torrt kanske det går att rida på någon plätt någonstans..? Det löser sig alltid. Oavsett vad och hur så blir de i alla fall alltid ridna och det är huvudsaken!
     
    Här är två väldigt suddiga bilder på Aleccis från någon vecka sedan. Kolla så glad hon är! Såhär gjorde hon ALDRIG förr. Det är så vackert; från att vara på marken, till att även vara i luften. Svart på vitt att livet är rätt trevligt ändå. Min lilla utehäst! <3
     

    Tisdag som inte bjuder på så mycket

    Jag var sjuk och stannade hemma igår, detsamma även idag. Sömn är kroppens bästa vän när det inte står rätt till. Tillsammans med frisk luft. Men istället har jag fått så mycket gjort här hemma! Diskade väl en sådär fem gånger igår och tvätten rullar för fullt idag. Det gäller att passa på - aldrig kan man vara ledig.
     
    I eftermiddag väntas ridning av Pärlahäst och därefter hoppträning med Aleccis. Jag har suttit och skrivit på ett fetinginlägg om tävlingarna vi har hoppat som ska publiceras i slutet av året och det har tagit sådan jävla tid! Och är dessutom inte klart än på ett tag. Är inte ens ifatt under "nutid" än. Hua. Men tack vare detta har jag kollat tillbaka i arkivet, kommit ihåg massa tävlingar och nu är jag taggad för bättre ridning på träningen idag. Det är dags att rida och inte bara åka, men jag är så dålig på att verkligen göra något där uppe och istället är det så lätt att bli passiv.
     
    Förutom det har jag givetvis tagit det lugnt. Annars jublar ju inte kroppen direkt. Matlagning och vika tvätt är vad jag har kvar att göra, och det känns som att jag är någorlunda i fas igen. Det hade dock inte gjort något om dammsugaren hann rastas, men det orkar jag inte.
     
     

    Hästarna

    Pärla gick rundan ner mot och bredvid stora vägen, över trädbron och sedan skrittade vi asfalten tillbaka mot byn och hemåt. Hon kändes lite tråkig idag, haha. Hon gör det hon ska, men som jag har sagt så när jag inte rider med den energin jag skulle önska så blir det lite ridskolehäst-gensvar. En stor anledning till det är att jag med de korta lädren jag använder på Aleccis blir framåtlutad för jag känner mig för stor och då spänner jag ryggen och får ont i den. Nepp, imorgon blir det dressyr; långa läder och inget ryggont! Vi var ändå ute i 1h 15 minuter.
     
    Aleccis gick i byn. Hon var skitfin i början, men när man sedan kommer ner till själva byn så blir hon spänd för det finns sååå mycket att titta på... Hon blev rätt tråkig i munnen, och även i kroppen, när hon måste "hålla koll" på allt annat. Hade jättesvårt för att få henne att galoppera som en häst. Det blev mest stenhårda språng där hon hoppade upp-ner-upp-ner i varje galoppsprång. Svårt att sitta och rida henne rundare. Ingen höjdartur, tyvärr... Vi var bara ute i 45 minuter då rundan "tog slut" sen, men det spelade inte direkt någon roll eftersom Aleccis ändå var plaskvåt av svett.
     
    Jag är inget fan av vädrets makt! Min tanke var nämligen att idag skulle jag rida igenom henne på stubbåkern, men då sa vädergudarna; LET'S MAKE THIS DAY LIKE A HELL OF RAIN, inte mycket som i ösregn, men intensivt - och blött blev det. Blött = ingen ridning någon annanstans än just grusvägarna... Vilket inte fungerar så himla bra när man vill rida igenom en spänd och tittig häst. Så, så blev det med det.
     
    Nya tag imorgon! Pärla dressyr i byn (jakt på g) och Aleccis hoppträning.
     
    Pärlis i Bråtåkra för ett par år sedan, P&J arrangerad av SBHS.

    Det där med vilodagar

    Jag brukar vilja ge Aleccis en vilodag i veckan när hon går träning och tävling varje vecka för att kroppen ska hinna återhämta sig. Det sliter ju så mycket på dem, och vilodagar är verkligen viktigt ur just den synvinkeln. Men går hon bara "vanligt" så tycker jag det är överskattat med vilodagar för då går hon inte så hårt att kroppen måste ha den där återhämtningen, i alla fall inte så ofta som en gång i veckan.
     
    Under september månad tävlade vi varje söndag, samtidigt som det var ledigt från hoppträningarna då tränaren bland annat var utomlands (men jag hoppade henne ändå "själv" för att jobba på saker som vi behövde träna på). Då fick hon vila månaden, dagen efter tävlingen. Men det fungerar inte när det är hoppträning på tisdagarna som det är när träningarna rullar som vanligt, som till exempel denna vecka. Skulle hon vila idag så känns det inte som den bästa uppladdningen inför träningen imorgon, utan jag vill givetvis att hon ska ridas.
     
    Men denna helg var lite annorlunda då det var tävling på lördagen istället (vilket jag föredrar om jag får välja), och då hade hon i teorin kunnat vila igår, söndag, för att sedan ridas idag och hopptränats imorgon. Men se det går inte! Jag kan ju inte låta henne vila en dag då jag är ledig, när jag istället har skola under veckan och då föredrar att låta en eller båda vila för att spara arbete när det ändå är så pressat med tiden. Det är vad jag menar när jag ibland pratar om att man kanske vill göra på ett sätt för att det ska vara så optimalt som möjligt, men så måste det även fungera i vardagen. Ett exempel på något sådant är att om jag fick bestämma skulle båda hästarna gå två pass om dagen, men det är helt omöjligt med tanke på resten av vardagen.
     
    Med tanke på detta så har jag nu en "sparad" vilodag till Aleccis som jag kan "ta ut" när det är mycket någon av dagarna efter skolan, eller om jag bara är väldigt trött - perfekt!
     
    Pärla har nu gått hela förra veckan och jag har inte tänkt tanken att låta henne vila än, utan även där har jag en vilodag att "ta ut" om det behövs. Annars går hon inte hårdare (dvs hoppar inte två gånger i veckan, inte ens en gång i veckan) än att hon kan gå en vecka till och vara utan vilodag helt och hållet tills någon annan gång när det av någon anledning "behövs".
     
    Men det är lite såhär jag tänker gällande vilodagar. Ingen hoppning i veckan = ingen vilodag behövs, en gång hoppning = fortfarande inget måste med vilodag, däremot två dagars hoppning (oavsett höjd/mängd) = en vilodag för återhämtning av kroppen och framför allt det som vi sliter mest på när vi hoppar med dem.
     
     

    Filmerna från tävlingen

    Jag måste bara säga hur otroligt snälla de var i Tranås! Jag frågade om en tjej som var funktionär (även andra funktionärer var hur trevliga som helst och hjälpte till att hålla bland annat) skulle hinna att filma och det var inga problem, hur snällt som helst! Sen frågade hon till och med själv efter rundan om hon skulle filma nästa start också. Är verkligen så tacksam! För min del är det verkligen jätteviktigt att ha filmer, och på detta sätt kunde jag ha filmer på rundorna utan att någon kunde följa med mig. :)
     
    Först 100 cm, som trots att den inte var bra var i alla fall "mindre dålig" än starten efter. Här fick vi 4 fel, rev första hindret.  
     
     


    Nästa start som alltså var ännu sämre än första. Rev första och sjuan. Mellan tvåan och trean var det sex galoppsprång men så såg jag att någon valde (utan problem) att gå på fem så jag tänkte direkt att då kör vi på fem och även om jag inte hade så mycket att säga till om där inne så blev det fem jämna språng och bra avstånd till trean. Tur, kan man säga. Skärpning till nästa gång! 
     

    Tillfälligheten

    Det kan finnas tre anledningar till varför det blev som det blev på tävlingen. Ingen av grejerna är ensam bov, men tillsammans blir de starka och det är inte till vår fördel.
     
    1. Aleccis brunstar. Hon är inte sur eller egentligen märkbart "annorlunda". Det märks knappt när hon brunstar, men jag vet också att det har hänt förr att något har varit lite, jo men att en händelse har blivit annorlunda och jag har inte haft någon förklaring men har sedan märkt att hon har brunstat. Ingen förklaring, men det kan spela in lite och allt tillsammans kan ha gjort att det blev som det blev. Hon tog lite mer initiativ än jag önskade.
     
    2. Korta läder. Jag ska hoppa Aleccis med stiglädren i det fjortonde hålet. Jag kom på när jag satt upp idag att det fjortonde hålet är för korta läder när jag rider Pärla (samma sadel) och därför längde jag dem ett hål och det tänkte jag inte på mer och red Aleccis med längre läder = lättare att komma ner i sadeln. Till tävlingen kom jag ihåg att jag hade ändrat dem och kortade dem igen. På tävlingen hade jag jättesvårt att komma ner i sadeln och jag MÅSTE ner i sadeln och verkligen rida med magen och liksom "sitta emot" vilket inte går när man halvstår och dunsar runt som en annan idiot. Så, ja, ovana läder. Annars rider jag mer eller mindre "alltid" med lädren i fjortonde hålet hemma (förutom när jag lägger upp dem och rider utan, eller barbacka givetvis) för att vara "van" vid det, och visst kan det vara ytterligare en lite petitess som egentligen är mindre viktig, men tillsammans kan det ha spelat roll.
     
    3. Okoncentration, ur fokus och dåligt förberedd. Ja, här har vi den ytterst viktiga mentala biten. Det ÄR viktigt att befinna sig i "Aleccis-mode" och verkligen VÄNTA, vänta och vänta. Ingen stress, aldrig skynda, inte försöka komma ifatt det som är missat. Alltid vänta. Helt och hållet genomlugnt. Aldrig under några som helst omständigheter göra något annat. Men att vara i rätt känsla och energi är inte som att öppna en dörr och kliva in direkt, utan där hamnar man när allt annat är rätt. Automatiskt. Men jag har bestämt mig för att känslan och givetvis även energin så småningom ska kunna planteras och behållas innan för mitt skinn.
     
    Jag säger inte att en av dessa kan "förstöra", men tillsammans blir det ingen bra  kombination. Tillfälligheten, som man brukar säga. Det kan vara en förklaring, men även om det inte är det så är det ändå saker som är värda att tänka på och försöka förutse (inte första punkten; jag planerar inte tävlingar efter hennes brunster haha, det känns lite extremt och som någon typ av bortförklaring för min del eftersom hon i övrigt är väldigt medgörlig och "som vanligt".)
     
    Jag vet att jag är dålig på att variera bilder och det är verkligen skittråkigt att
    läsa inlägg där bilderna verkligen blir uttjatade på detta vis. Men what to do?
    Det jag därför ska tänka på inför resten av årets tävlingar; hon rida och hoppas med lädren i det fjortonde hålet i alla fall minst dagen före, för att jag ska ha en chans att komma tillrätta och hitta min position. Dessutom ska jag värdera hur viktigt det är - för det ÄR så himla viktigt - med att vara lugn och vänta. Låta situationen leda och därefter göra val när det är dags, inte förutse och styra innan det behövs. Dessutom ska jag vara förberedd, och alltid vara ute i god tid (vilket är knivigt när jag åker själv då det är svårt att klaffa hästhållardelen om man startar relativt, eller väldigt tidigt i en klass).

    Finaste

    Tog först en tur med Pärla. Repgrimma och westernsadeln, bland det bästa som finns! Hon var pigg och öste på bra "av sig själv", men nackdelen är just när hon är på så bra humör för då får hon egna idéer som hon gärna fullföljer. Till exempel som att hon drog uppför en backe i full Pärlafart helt på eget bevåg och då händer det inte så mycket även om jag försöker dra i tyglarna, haha. Söte! Så vi kom ändå upp, och där gick det att vända neråt igen. Red i byn och gjorde en annan "sväng" där vi följde järnvägen en bit. Var ute i 1 h och 5 minuter.
     
    Vart tog sommaren vägen?!
    Red därefter Aleccis och tänkte bara jogga henne lite i alla gångarterna med tanke på gårdagens tävling, men när vi väl började rida så blev det hårdare än planerat. Hon var trevligare än väntat, måste jag säga. Hyfsat ridbar trots att det var mycket power i henne och hon var både tittig och spänd i omgångar. Men jag är nöjd med min insats och det är inte alltid jag är det. Men idag var jag bestämd, rättvis och framför allt konsekvens. Jag la mycket fokus på sidoförflyttning i form av skänkelvikningar och det började med att hon var tittig och började "hålla på". Det hon vill ha är tydliga besked så hon kan göra rätt och då är hon tillfreds. Därför struntade jag blankt i det hon reagerade på och krävde sidoförflyttningar. Inget larvande, utan verkligen ordentliga fram och tillbaka, men på mina villkor. Hon släppte till och var så himla fin för det mesta, men som sagt är hon ändå en spänd och tittig häst. Vi red ner mot byn, över vägen, förbi en annan gård, bredvid stora vägen, längs en grusväg och över trädbron (min favorunda just nu), men istället för att skritta på asfalten, så fortsatte rakt fram och vidare på en grusväg och sedan in i skogen, och kom ut på asfaltsvägen längre fram. Följde asfaltsvägen till byn och sedan hemåt. Hon gjorde mig glad genom att hon gjorde så att jag red vettigt och hon var påverkbar. Ooh, finhäst ibland alltså! Vår tur (med rätt mycket tempo, både vad gäller trav och galopp) tog 1h 10 minuter.
     
     

    Bilder TRK

    Bilderna är fotade av urtrevliga Rebecca och eftersom jag inte lyckas få det att fungera med länk i namnet så gör jag såhär istället; http://envissengren.blogg.se/ - Tusen tack! :D
     
     

     
     

    Resultat lokal hopptävling Tranås RK med Aleccis

    Det började bra med fint väder och årets sista utetävling! Men det var väl ungefär bara det på hela dagen som var bra. Nej, så illa var det inte. Tranås var en trivsam anläggning och funktionärerna var så hjälpsamma och så trevliga. Massa pluspoäng på det!
     
    Jag startade ändå ganska tidigt i fösta klassen och efter bangång hade jag lite att uträtta innan jag kom upp på hästen och detta tillsammans med många strykningar gjorde att jag ändå kom sent till framhoppningen. Så surt att det aldrig klaffar!
     
    Väl där var Aleccis ganska konstig... Jag började i alla fall med att göra dagens första miss; ställde mig i lätt sits och lät henne rulla i galopp runt framhoppningen. Gjorde det i båda varven med byte över krysset för att väva in det. Skulle därefter hoppa räcket och för tillfället var det lågt och det var inga problem. Men när det sedan höjdes till normalhöjd så ville hon inte hoppa det? Hon bröt ut och jag vet inte alls varför. Kom på det sedan igen och kom då över. Oxern sög hon på och klippte utan några som helst konstigheter. Bara full fart och hoppade, varje gång (tog den tre gånger då vi kom sämre på den andra gången).
     
    Jag hade vara tre ekipage på mig och det blev lite småstressigt. Dessutom kom jag aldrig ner i sadeln och fick tillbaka henne så hon tog för sig framåt och som en tredje grej av detta hade hon brytit ut och därför "vågade" jag inte riktigt ta i henne. Det gick alltså i 300 km/h runt hela banan sen...
     
     
    100 cm bed A:0/A:0 avd A
    Samtidigt som jag fick startsignal så märkte jag att jag hade glömt att spänna gjorde helt, så var tvungen att ta ett hål till samtidigt som min tid (45 sekunderna) började rulla. Som om det inte var tillräckligt dålig stämning pga stressen. Så jag var långt ifrån en bra stämning för att starta Aleccis. Satte fart och styrde mot första. Kom fel och hon rev. Skönt, tyckte jag för då räckte det med att "bara" ta sig igenom grunden. Det gick fort och kändes hemskt. Hon bestämde och jag lät henne gör det. Men vi klarade oss med 4 fel.
     
    Ställde in henne i transporten, och nästa klass startade jag bland de sista så då hann jag rida genom henne mer innan. Hon var fin efter framridningen. In på framhoppningen med bra känsla! När jag gick banan så tänkte jag faktiskt satsa i omhoppningen. Bara för att se hur hon skulle svara på det. Men tillbaka till framhoppningen igen. Där började det bra och fint med krysset. Tog det någon gång och styrde därefter mot räcket. Aleccis bröt ut och slank bredvid. Gjorde om; samma sak. Började bli sur nu och provade igen. Samma sak! Bad dem lägga ner ena bommen halvt = hon hoppade. La upp den = hon ville inte. Struntade i det för oxern var inga problem. Den klippte hon precis som så som hon annars brukar göra.
     
    Jag brukar känna/veta/märka/förstå varför hon bryter ut när hon gör det. Förr var det alltid för att jag släppte utsidan med skänkeln, men nu gjorde jag rätt, la henne rätt och serverade hindret bra för henne. Men det hjälpte inte. I Bratteborg gjorde hon ju så med oxern en gång med då märkte jag att hon var skeptiskt mot en man i reflexjacka, nu var det inget som störde. Eftersom vi var näst sist var vi nästan ensamma på framhoppningen. Nej, det kändes inte bra. En gång höll jag dessutom på att kana av när vi inte var överens om vilket håll vi skulle efteråt och jag tappade ena stigbygeln samtidigt som hon drog iväg och därefter började studsa fram och ja, det tog en stund innan vi spelade i samma liga igen.
     
    105 cm bed A:0/A:0 avd A
    Förutsättningarna var ändå lite bättre till denna klass. Var. Eftersom vi har börjat få problem mot första hindret så försökte jag rida noggrannare mot det och ja, avståndet blev betydligt bättre än innan och jag kände redan mot det att äntligen kommer vi över första bra. Men ändå lyckades hon peta ner bommen på det. Typ fick inte tillräckligt med höjd i språnget och det var verkligen ett så yttepyttesnudd, men föll som sagt. Sen gick det rysligt fort och jag gjorde allt i min makt för att styra, för det var allt jag kunde. Försökte bromsa till henne efter femman för där i hörnet släppte underlaget och det är inte mysigt att gå omkull. Men hon fick fäste igen och kutade vidare. Rev sjuan av bara farten (går ju inte att reglera och försöka komma rätt på hindren när hon blir sådan), och sen höll vi på att glida utanför mot sista men jag svängde för allt vad jag var värd. Usch, vidrig runda. 8 fel.
     
    Det är ju precis så här det inte ska gå till! Vi hade snabbast tid i grundomgången i båda starterna och jämför det med när vi fick tidsfel men red en av våra bästa rundor. Bara det säger ju en hel del. Skärpning! Det ligger rätt bra i tid med att inomhustävlingarna börjar nu så väggarna hjälper till att bromsa upp lite.
     
     
    Jag är inte det minsta nöjd med denna tävling. Riktigt uruselt jobbat från min sida. Men det läggs ändå på rutinkontot. Aleccis tyckte väl att det var dags att dra ner mig på jorden igen efter många bättre rundor nu den sista tiden. Känslan var riktigt bra när vi åkte hemifrån, men då krävs det ju att man rider också och inte bara åker häst. Tilläggas kan att Aleccis var mycket glad och nöjd med sig själv när hon gick ut från banan.
     
    Jag bestämde mig samma dag för att det blir en P&J inomhus sista helgen i månaden för att känna på henne inför regionaldebuten i november, annars skulle jag ha tagit med mig Pärla. Jag föredrar ju helt klart att ha kontroll än att det ska bli såhär, och då är det bättre att jag tar med henne och tränar vidare.
     
     
    Dessa printar säger en hel del av känslan från tävlingen:

    Tävlingsdags!

    Idag drar vi till Tranås för tävling; klasserna vi startar är 100 och 105 cm, båda bedömning två faser. Det finns på equipe för direkt resultat (prel. startnr 11 samt 23). Jag håller tummarna att det är utetävlingar (står att de är inne vid vinterväder, men det är ju inte vinterväder, right?) för är de inomhus så är det ännu mindre utrymme än i VRF. Men det blir nog bra.
     
    Kräver bra ridning idag, och förhoppningsvis mindre fult än vanligt. Finns ingen dokumentation att förvänta mer än text, tyvärr.
     
     

    Så kul!

    Det är såhär det är så himla roligt att ge sig ut och rida! Red en sväng (typ 1,5 timme) med syster innan och det var riktigt kul. Massor att prata om, och ridning i allt från skritt till Aleccis-väljer-hastigheten-på-galoppen-(inte-helt-meningen-kanske)-och-Pärla-ger-fullt, och så verkligen allt där emellan. De är glada, vi är glada och alla är nöjda. :)
     
    Sweeeeeeeet!

    Freitag

    Fria tag, på dålig svenska eller bara lite fredagsfeeling på tyska såhär på morgonkvisten. Idag har jag en lugn, slö dag framför mig. Det blir ridning med syster som är hemma och därför kommer jag bara åka på en häst idag (gissa vilken? Höhö, Pärla är typ allas förstaval av någon underlig anledning när jag ska rida med någon. Ja, klart de får välja!)
     
    Sen blir det nog ingenting? Inte ens gubben får jag väl umgås med då han säkerligen ska pyssla med sin nya (gamla) bil som vi hämtade igår kväll. Haha, det går åt mycket tid till både bilarna och hästarna och det är väl helt enkelt därför vi orkar med varandra(s intressen). Men om jag har tur kanske jag kan övertala honom att slita lite på bilen och ta de obligatoriska varven på stan framåt kvällen i alla fall. För mig är det fan viktigt! Raggen på stan alltså, för utan den = ingen helg. I alla fall ingen helgkänsla och en helg utan helgkänsla är ingen helg alls, ungefär.
     
    Jag är sugen på att fortsätta kolla på PLL också, för vi har bara några avsnitt kvar :(:(:( av dem som finns ute och sedan är det slut. För ett tag i alla fall. Det är tråkigt, för man vill ju se säsong för säsong, dvs hela säsongerna i streck. Det är ju inget kul med uppehåll mitt i.
     
    Sedan (visserligen under morgondagen) är det dags för tävling igen! :D Tjoho, vad jag har längtat! Har ju inte tävlat på en hel helg liksom, hähä. Vi kanske har blivit lite ringrostiga?! Skämt å sido, det satt riktigt bra med en tävlingsfri helg för nu är det tävling tre helger på raken, men (troligtvis) bara morgondagens med Aleccis. Det ska bli så himla kul! Och jag hoppas givetvis på fler nollrundor!
     
     

    Markarbete med A idag

    Tog med henne in och red markarbete. Två bommar för här ska minsann läras galopper! Men nu är det ju så att jag vill kunna rida henne på betydligt trevligare grejer än pelhambettet och därför drog jag en vild chansning och red henne på det anatomiska tredelade bettet. Det var ingen höjdare... Tog lång, lång tid innan vi kom överens och sen till och från hade vi olika åsikter. Det var i stort sett bara i vänster galopp och när vi travade av som hon ändå kändes bra. Så visst, framsteg - om än väldigt små. Hela alltet gick sådär, ärligt talat. Men man måste ju börja någonstans. Vi svettades (ja fy vad trött jag var efteråt, helt slut! Och Aleccis var dyngsur över hela kroppen) i en timme och tjugo minuter ungefär. Hualigen! :)
     
    En favoritbild (inte helt otippat antar jag då samma bilder används om och om igen... URKUL! not.)
     

    Äntligen hemma igen!

    Haha, vi har under två dagar varit ute och kört 75 mil nu, och det går givetvis inte att vara ute i god tid heller så ja, bilen är ursotad kan man säga. Men nu har jag alltså landat på stadig mark igen och det är så skönt! Jag ska verkligen försöka gå och lägga mig tidigare ikväll. Just nu längtar min kropp efter att få sova ut ordentligt!
     
    In it to win it eller wasn't born to follow - det är två meningar som ändå kan betyda samma sak; man kan inte följa om man vill vinna, eller rättare sagt när man inte följer så har man täten och man måste leda för att kunna vinna. Jag gillar dem båda två, men ser mig själv som person mer som "wasn't born to follow" för nej, jag kan minsann trampa min egen stig. Frågan är vilken av dem som passar bäst på bloggen? Det känns som jag tar i från tårna med "in it to win it", men det matchar ju mitt bloggnamn..? Helt klart dagens i-lands. ;)
     
    Förresten, på tal om att följa och leda, så hörde jag något så jävla vackert härom dagen. Jag minns inte om det var på radion eller om det var någon annanstans, och jag minns inte ens om det var på svenska. Men det löd något i stil med: "Jag är ingen soffa". Och jag blev genast förälskad i uttrycket! Det är verkligen så. Dags att trycka något vasst i ändan (inte ordagrant kanske) på den som tror sig sitta bekvämt uppe på en. Dags att lyfta ändan och flytta på sig. Bara allmänt. I'm in (och det har jag alltid varit).
     
    Nepp, det var kvällens babbel det. Lite sådär vanligt bra eller obra. Allt upp till var och en och ingen är gladare än jag med mina fingrar som så snällt dansar över tangenterna utan att jag behöver använda min lilla hjärncell där uppe. Det är bland det bästa som finns. Bara låta det blir svarta tecken på en vit bakgrund och man vet egentligen inte vad som står, för någonstans går fingrarna på autopilot.
     
     

    Dagens Pärlis

    Red fram ner mot byn och upp i skogen = kortaste rundan som ändå går "runt", dvs så man slipper vända. Hoppade därefter "hindren" (stubbar och pinnar) på skogsgrusvägen. Hon lyssande på framåt och kändes fin. Hindren bjöd hon på som tusan och hon var verkligen genomgo att rida och hoppa! Flyttade stubbarna sedan så det blev en oxer. Det blir så dumt med stubbarna vad gäller höjd; antingen för litet eller för högt. Men vi köttade på och hoppade oxern på 1m två gånger. Älskade häst! Helt och hållet utan tvekan, bara full fart och över. :')
     
    Gammelbild.
     

    Öppna funderingar, lite erkännande och en skvätt mentalt

    Okej, nu avslutar jag denna långa text med att skriva en skvätt här uppe. Det började med ett inlägg med tjat om samma skit som tidigare; tävlingar. Sen gick det över till än det ena och än det andra. Jag vill verkligen, även om det är mycket text, att framför allt den sista biten läses extra noga av några tjejer som jag vet brukar läsa. Det är lätt att läsa, förstå och vilja - men svårare att genomföra. Jag vet det. Så himla väl. Men försök ta till er och ta fram det nästa gång. (Ursäkta ev stavfel, felformuleringar, bokstäver som fattas osv. Jag skrev det sent.)
     
    Tävla, tävla, tävla..! Det är så himla roligt. Jag kollar dagligen på TDB, trots att jag sedan långt tillbaka vet vad jag ska åka på och även vad jag inte ska åka på. Det händer sällan något stort från en dag till en annan, men det är som att jag sitter och längtar till varje tävling. Som ett litet barn på julafton, ungefär.
     
    Det har verkligen dragit ihop sig nu och man kan nästan räkna resten av årets tävlingar på en hand. I själva verket är det sex stycken tävlingar kvar. Fast betydligt fler starter; omkring fjorton stycken som det ser ut nu. Hur ska jag sedan klara mig genom snön och eländet utan att ha någon tävling att se fram emot?! Det blir tufft, men det har ju fungerat varje vinter hittills, så varför skulle det inte fungera i år?
     
    Vi har fyra starter kvar över 110 hinder. Målet för året är stadigt på just den nivån. Så i december vet jag hur det har blivit. Är det nybörjartur just nu, eller kan vi känna doften av uppnått mål? Jag tycker verkligen det är så himla roligt det här. Vår resa, just vad gäller tävlingar, har verkligen varit helt otrolig. Även om våra rundor inte är vackra, så har Aleccis visat vilken fighter hon är. Vilket huvud hon har alltså! Jag är så imponerad och glad över den hästen.
     
    Äntligen tillhör jag den gruppen, vars hästar bara går och går så länge man gör någorlunda rätt. Jag har aldrig tidigare vetat vilken skillnad det är på häst och häst - men nu vet jag. Jag tillhör gruppen som inte behöver klättra över mentala spärrar, inte behöver komma exakt rätt, övertala eller be om någonting. Jag tillhör även den gruppen vars hästar inte tvekar eller tittar på konstiga hinder (speciellt hindertittiga hästar har jag iofs aldrig heller tävlat). Men just känslan av att inte se hindren som stoppklossar, utan istället se möjligheterna av hur roligt det är att ta oss över dem. Den slår mycket. Dessutom att veta att gränsen inte är nådd; det är "bara" att höja. Rent fysiskt kan hon hoppa högre. Sedan är det givetvis mycket annat som ska dit innan vi når höjder, men det är skönt att ha en häst som kan, och framför allt vill.
     
     
    Det är aldrig roligt att komma ifatt hästen. Jag kom ifatt Pärla ganska tidigt och hur mycket jag än vill så kan hon inte ta sig över en bana på över en meter. Det blir för krävande och ansträngade för henne. 1m är maximalt. Allt går om man anstränger sig givetvis, men utifrån oss är det stopp där. Nu när åldern börjar göra sig påmind så ligger gränsen någonstans vid 90 cm, beroende på dagsform. Men sedan har vi mig där uppe som tvivlar på oss som team och då är vi nere på 80 cm idag. Pärla är det viktigaste som finns; tävla eller inte tävla är inte det avgörande i vår relation. Men det har hela tiden varit min drivkraft.
     
    Nu kan jag se på tävlingarna med andra ögon. Jag ska erkänna att när jag tidigare tog första steget in på banan vid bangång kände jag en känsla av obehag. Jag planterade redan där en känsla av misslyckande, omedvetet och detta på grund av det man ALDRIG ska göra; "man vet ändå att det kommer gå si eller så". Det var i juli jag blev medveten om det. Tidigare har jag stött bort den och trott att det "ska" vara så. För jag har inte märkt hur den successivt har tagit över. På SM:et var jag noga med att kliva in på banan med ett leende, med bra känsla och med "öppet sinne". Och hela upplevelsen blev så himla mycket bättre! Jag har aldrig ridit så illa i hela mitt liv, det var hemskt. Mamma sa att hon var glad att hon inte filmade för jag ville inte se hur det såg ut... Det håller jag med om. Skamligt var det. Men fortfarande var det en bättre känsla av "helheten". Banan gav inte obehag och även om resultatet var som det brukar, så kunde jag åka hem och vara nöjd med en sak: en liten mental bråkstake var på väg att passera ur mitt huvud.
     
    När jag började gå banan när det istället var Aleccis som stod i transporten så var jag mer öppen, men av andra anledningar. Jag visste inte och kunde inte spränga in någon falsk känsla; åt varken det ena eller andra hållet. Sen kom jag in i höger-svängar-och-linjer-förstör-för-oss-tänket och började plantera tankar som: "här kommer vi få problem", men utan den där roten liksom. Detta var mer flygande blad med information som var öppna för förslag. Idag kanske? Eller nästa gång?
     
    Nu går jag in på banan och sakligt lär mig banan. Inga mentala spärrar, inga planeringar av otrevligheter och inga hinder! Hindren ger ett: "JAAA :D:D", istället för tidigare: "Kaaanskeeee? :/".
     
    Inställningen är allt. Och ja, jag ska inte ljuga. Hästen kan hjälpa till att släppa de negativa cirklarna, och istället fokusera på det sakliga. Ett, två, tre. Si och så. Hit och dit och tillbaka igen.
     
     
     
    Man ska aldrig, under inga som helst omständigheter tänka ett "INTE". Hjärnan tänker i bilder och känslor och ett "INTE" går inte att föreställa sig. Exempel på hur hjärnan arbetar är dessa:
     
    Tänk inte på färgen blå. Hjärnan formar just färgen blå för att "förstå". Detta är en anledning till varför det är lätt att tappa något man håller i, framför allt för barn. Det sämsta man kan säga när ett barn håller i en bricka och balanserar förslagsvis glas är således: "Tappa inte". För i hjärnan beskriver den för oss hur man tappar och då är det för sent.
     
    När jag bär in vattenhinkarna i stallet vill jag verkligen inte spilla. Innan tänkte jag "spill inte, spill inte, spill inte", men nu tänker jag "allt vatten ska vara kvar i hinkarna" - i brist på annat ja, något vill man ju ändå fokusera på när man ska koncentrera sig. Visst skvimpar det över ibland ändå, men inte alls lika mycket eller på samma sätt.
     
    Detsamma gäller vid bangång: ALDRIG använda ordet "INTE". Man kan vrida och vända på allt och välja helt andra ord och formuleringar för att få fram det som ska förtydligas så lova mig att aldrig någonsin igen använda ordet "INTE".
     
    Exempel: "tappa inte galoppen i svängen" kanske man tänker mot ett hinder ur sväng. Det finns hundra olika formuleringar för det som SKA göras, istället för det som bör undvikas. "Driv", "håll ihop", "fokusera framåt" - välj själv.
     
     
    Nu har jag pratat nivå som höjd, vilket givetvis inte stämmer. Men det är lättare att i skrift generalisera och alla vi som håller på med detta vet att med högre höjd krävs även mer utbildning, kunskap och träning. Bara för att jag mäter prestation i höjd på hindren, betyder det inte att man bör göra det. Tvärtom, faktiskt.

    Ajsomfan på benet

    Så här är det; Pärla är verkligen min ögonsten. Inget nytt på den punkten direkt. Men ikväll är mitt lår köttfärs.
     
    Hon är så mysig. Det ska klias och borstas och hon är så mån om att ge tillbaka. Hon börjar mysa runt med mulen och ska "klia" redan när jag står bredvid det stället där det kliar. Hon är så tydlig. Sen börjar jag klia henne och hon är såå mån om att verkligen ge tillbaka. Och det är mysigt. Jättetrevligt till och med. Tills hon ska klia mer intensivt och börjar använda tänderna! Det blev ett litet nyp och sen tackar jag för mig för det gör verkligen så jävla ont! Idag blev det ett redigt bett. Mitt på sidan av mitt högra lår. Det brände och det sved. Speciellt när jag senare skulle hoppa upp i sadeln (brukar variera sida, och tog höger idag). Till och från var det även svårt att använda höger skänkel pga att det verkligen kändes från det där märket. När jag drog handen över stället hon nöp mig på så var det till och med en kulle/bula. Ajsomfan.
     
    Det är inget nytt att hon nyper till när vi kliar varandra. Men det är sådan stor skillnad på nyp och nyp. Visst har det känts ordentligt även förr, men detta är första gången det blev ett riktigt "bett" av det. Och allt hon vill är i ren välmening. Haha, det var därför det började trycka på bakom ögonlocken. Hon är ju bara snäll, och så ska det göra så satans ont. Tänk vad mycket trevligare det skulle vara om hon bara använde mulen? Blir inte lätt att lära henne det inte ;)
     
    Vad gäller vårt pass sedan så var det hur bra som helst! Hon var framme och reglerbar. Vi la fokus på galoppen och den var så rund och fin idag, och hon bjöd på större språng vilket gjorde att hon kändes större och jag kände mig inte lika stor på henne. Bra där! Det blev en del tempoväxlingar och även lite avbrott och nya fattningar. Vi var inte ute så länge, även om det kändes som det var närmare timmen. Det var för att vi passerade så mycket mark. Bara 40-45 minuter, men det var påfrestande för oss båda att ligga i så mycket. Vi travade inte så mycket idag, men lite såklart. Då kände jag på några skänkelvikningar och hon känns mjuk och fräsch i kroppen. Avskrittning och sedan ut med svettiga hästen i hagen igen efter avborstningen och täcket.
     
     
    Förresten, när jag tog ut henne ur stallet innan vi red iväg så hade jag öppnat till Aleccis (för att hon hade vila idag), och när vi kom ut lät det som himlen skulle ramla ner. Det brakade i marken och dundrade som en hel flock elefanter var på väg. Men det var bara Aleccis som hade lite rally hagen. Haha, hon har allt sina idéer den hästen.

    Hur man skrittar en häst för att lösgöra den

    Konsten att skritta, kan man säga. Bland det sämsta man kan göra (i alla fall i skritt) är att be en häst skritta snabbt på långa tyglar. Ryttaren "juckar" oftast med något fruktansvärt, vilket stör och därför låser hästen bäckenet. HEJ SKADOR! Orkar inte gå in på det (its complicated och jag är nylärd), men det är helt sjukt vad mycket man inte vet och som blir klart som korvspad så fort man får lära sig något! Vad gäller exempel på korrekt ridning och "ful ridning" i skritt är denna film väldigt nyttig. Se och lär!
     
     
     
    Jag rekommenderar alla (som är trevliga och intresserade - observera att trevliga är ett krav för att få vara med i gruppen. Det är kanonstämning där inne!) att bli medlemmar i gruppen "Lindahs Häst och Ridfilosofi". Det är lätt bland det bästa och det som givit mig mest någonsin, vad gäller hästarna. Mer kunskap åt folket!

    Kort historialektion i "Fjordkunskap"

    Många (förhoppningsvis de flesta) människor som äger, håller på med och älskar fjordingarna känner till att "ursprungsfjorden" är betydligt smäckrare och sportigare i typen än vad "icke-fjordfolk" tror. Här är en ypperlig bild med tillhörande bildtext som jag helt sonika stal från fjordhästgruppen på facebook. Tycker den var värd att delas.
     
     
    När vi ändå är inne i fjordingarnas tecken så bara måste jag visa en till fantastisk bild (även den stulen från fjordgruppen) som jag blev så glad av att se. Detta är bevis på hästhållning precis i min smak! Så himla vackert!
     
     

    Alkohol på bloggar

    Jag valde att svara på enkäten som blogg.se tillsammans med IQ har skapat. För ja, jag tycker att de behövde få in min åsikt bland alla alkohol-hyllar-åsikter. Annars är det inte alltid jag orkar/vill/känner för att göra enkäter, men denna gång satt det bra.
     
    Givetvis fyllde jag i precis som jag tycker och tänker - som man ska göra. Jag tycker att alkohol visas för positivt, och att det även visas för mycket. Dessutom tror jag att det kan leda till mer alkoholkonsumtion bland läsare - det är ju så det fungerar! En bloggare skriver om ett mobilskal och det är guld och gröna ängar; den får antingen skal eller pengar för det och företaget fiskar kunder. Det gäller inte bara skal utan mer eller mindre ALLT; kläder, hästprylar, smycken, och inte vet jag. Det fungerar, det är därför företag använder bloggare som marknadsföring. Så givetvis hamnar alkoholen i samma fack.
     
    Om jag fick bestämma skulle det vara absolut nolltolerans mot alkohol och även (ännu mer) mot tobak, men det är jag det.
     
    Nej, det finns inte en enda anledning till att dricka alkohol. Det gör verkligen inte det. Inte egentligen. Att vara "glad och avslappnad" (vilket många vill uppnå med alkohol) är en stämning och det kan man utan problem skapa utan alkohol i blodet!
     
    Att sedan dela med sig av alkoholen och hylla den öppet såhär. Nej, det gillar jag inte. Men för det skulle jag aldrig göra en grej av det. Jag tycker bara att det är dåligt, och väldigt tråkigt.
     
    Så alla ungdomar där ute! Tänkt ett steg längre; se begränsningarna istället för "möjligheter".
     
    Enormbildbristvarethär. Men sommar kan förknippas med
    alkohol så varför inte en bild på en glad nykter mig? :)
     
     
    Våga vägra alkohol!
    / Nästan nykterist, och har alltid varit.

    Ingen vanlig dag

    Igår fyllde min bror myndig (shit, nu är hela syskonskaran "vuxna"! Eller jao, i alla fall myndiga), och idag ska han ha halkbanekörningen (risktvåan) inför körkortet, och eftersom det är nästan vägg-i-vägg med skolan så ställer jag upp och skjutsar. Därför fick jag sovmorgon idag - halleluja!
     
    Senare ska jag och gubben uppåt landet och spendera totalt runt fem timmar i bilen plus käk. Aleccis tänkte jag ska vila efter gårdagens hoppning, men Pärla ska fortfarande ut och rulla av sig några kalorier. Detta kommer alltså ske först på kvällen. Så ser min dag ut.
    Bläddrade förbi gamla bilder på min förra ponny. Hur söt är hon inte alltså?! (Och hur megailla är inte min sits då? Framför allt över hindren. Inte vackert! Tur det går åt rätt håll :))
     

    Bästa HärlisPärlis

    Red ett så himla bra pass på Pärlahäst innan hoppträningen! Alltsåååå, mums på henne när hon är sån!
     
    Redan under framskrittningen var jag på henne och tyckte att idag rör vi oss framåt direkt när jag bed om det ja. Gjorde därefter mycket tempoväxlingar och sedan även övergångar och avbrott. Hon tryckte på själv, tog för sig, lyssnade jättebra och var reglerbar i framför allt galoppen. Sen att bromsen blir sämre och sämre ju piggare hon blir - det kan jag ta. Hon arbetade så himla bra!
     
    Sen kom jag själv i en bra sits att utgå ifrån. "Akta paddan", hahaha, som det skulle heta i gruppen där vi pratar om sund och hållbar ridning. Lite mer framåtlut kan man kanske säga, och så mota upp ordentligt med magen. Då kom jag ner bättre med mina ben och ja, helheten blev bra. Men som sagt är detta inte någon fin sits, utan härifrån ska man utgå.
     
    Vi fick båda kämpa idag och svetten rann, haha. Härligt! Kände av benen ganska duktigt och även en del i magen. Det är så det ska vara! :D
     
     

    Hoppträning

    It was like: HAHAHA. Alltså, seriöst. Ingen bra träning - långt ifrån bra jobbat, men absolut "bra" som i nyttig!
     
    När jag såg vad det handlade om så kändes det verkligen toppen; brutna linjer och serier - sånt vi måste träna på! Alltså få tillbaka henne och få in rätt antal språng och sånt bra. Jag såg fram emot det, för det såg så kul ut. Och ja, det var det väl, men det hade varit så himla mycket roligare och jag skulle haft bättre pli på hästapållen.
     
    Sen gjorde jag även en megamiss när jag skulle fixa ordning henne och åka in. Jag kom aldrig in i något "flyt" utan det blev lite hattande här och lite där. Sen kändes det som jag hade glömt något och ja, det hade jag gjort. Jag glömde ta på henne senskydden(!!!) och inte nog med det; jag märkte det inte ens! Lasse ba: "brukar du inte ha skydd på henne fram?" Jag: "Jooo? *vad är fel*" Lasse: "Vart är dem då?" Jag: "oj, dem har jag glömt! De är hemma". Inte mitt bästa drag såhär på en hoppträning direkt, men vad gör man? -.-' Tandspridd kanske, haha. Ingen skada skedd iaf, och nästa gång blir det minsann skydd runt om!
     
    Jag tycker aldrig att jag kom in i det. Det blev antingen att jag lät henne gå eller att jag drog tillbaka henne och plockade jag bort galoppen. Blä. Sen hade vi lite problem på en av linjerna som var åt höger. Jag blev passiv/lät henne springa för mycket rakt fram och så var vi förbi hindret. Nästa gång försökte jag liite mer, men inte fullt ut så då var vi på väg mot stöden och därför lät jag henne falla ut igen... Hatar när jag blir så passiv! Hon vill ju ha klara besked och det får hon inte när jag bara fiser runt och ska åka med. Sen gick det iaf, även om det inte var fint. Vi avslutade med att ta det igen och DÅ och DÄR fann jag ridningen. Hästen går på framåt, jag väntar lugnt och sitter "tillbaka" och då fungerar det. Så vi avsolutade bra iaf!
     
     
    Åh, jag vill ha en ridbana/ridhus SÅHÄÄÄR mycket så jag kan lära mig skillnaden på galoppen. För nu går det på 4 eller 6 när det ska vara 5... Jag känner om det går fort, fort eller när galoppen är borta men jag känner inte det där finkänsliga. Det hade verkligen varit så himla kul om jag bara kunde rida henne bättre.
     
    Sen blev det ju inte direkt bättre av att jag kom i det (som jag egentligen ofta har släppt numera), nämligen att låsa/"spänna" knäna och då flyger jag runt som en idiot och lättar ur stigbyglarna när Aleccis "stoppar upp" i sprången eller studsar litegrann.
     
    Nepp, inte nöjd. Jag kände nog även på mig att det skulle kunna bli lite småproblem idag för jag kände mig lite spänd/typ nästan nervös inför träningen. Det är rätt sjukt, för på de senaste tävlingarna har jag varit rätt cool och inte känt av några direkta nerver. Så det var lite skumt, haha.
     
    Men det största problemet är att jag känner mig så ovälkommen på den här anläggningen! Det är lite mycket prestige och stämningen är lite för "fin" för mig och mina bonnhästar, höhö. ;) Sen är ju vissa för fina för att hälsa, men egentligen är det nog för att jag inte är van att rida på en begränsad yta och framför allt inte med andra vilket då leder till att jag känner mig i vägen för någon annan hela tiden och har svårt att ta för mig.
     
    Jaja, det kunde ha varit värre, mycket värre. Sen var det inte den sämsta träningen heller, och sååå illa var det säkert inte ändå. Men jag vill mer än såhär! :)
     
    En jobbig grej är när jag känner ATT jag gör fel, och dessutom ofta även VAD det är för fel, men även om jag är medveten om det så är det så himla svårt att göra rätt. Kroppen gör liksom fel av sig själv... Maaah!
     
     

    Teoridag väntar

    När vi regelbundet hade teoridagar så var vi (pratar för hela klassen nu) så trötta så att vi hade kunnat avlida. Men nu var det länge sedan vi satt i skolbänken, utan istället har vi bara varit ute och kört/grejat praktiskt. Därför känns det faktiskt helt okej med en teoridag. Men jag ångrar mig väl samma sekund som jag landar på stolen med böckerna framför. Det är segt ibland, ja.
     
    Men efteråt blir det ridning av Pärlahäst och därefter hoppträning. Det blir första inomhus och det känns inte som några problem. Problemet är snarare att jag behöver sätta mer tryck i henne istället för att plocka bort galoppen. Men jag hoppas det kommer lite av sig självt efter ett tag.
     
    Det går lite småtrögt just nu vad gäller bloggandet, och det är på grund av min tidsbrist. Det blir bättre i slutet av veckan sedan. I vanliga fall försöker jag slänga upp lite tidsinställda men det tar sin lilla tid att få klart sådant, och inte ens det har jag hunnit. Inte för att det finns så mycket att säga just nu kanske...
     
    Förresten så såg jag att anmälan har öppnat till Jönköping andra helgen i november. Först stod det att de skulle ha 115, men nu när proppen kom ut så hade de tydligen ändrat sig, för där var ingen 115. Synd, då jag gärna hade hoppat det där, då de har mycket mer utrymme än Vetlanda. Istället blir det bara 100 och 110. Men det blir fortfarande 115 i VRF om det känns bra och då blir det även första och sista starten på den höjden för detta år. Nästa år är tanken att det blir fler starter i både 115 och förhoppningsvis även 120.
     
    Det var lätt en av mina bästa dagar typ någonsin (på hela livet), haha!

    Det rullar fort, fort, fort!

    Nu försvinner tiden sådär hemskt igen. Skola, hästarna, hushållet. Dessvärre känns det halvdant när man måste tänka "effektivitet" i allt man gör. Ungefär så.
     
    Började dagen med skolan. Släpbackning på förmiddagen och träningskörning på vägarna på eftermiddagen. Trött som fan efteråt, men tvingade ut mig hyfsat snabbt till hästarna för att jag inte skulle hinna sätta mig och slöa till. Red båda.
     
    Pärla gick bara dahlseda. Hon håller tempo, rids i alla gångarter men inte lika länge just nu pga orenheten i början av förra veckan och därefter några extra dagars vila. Hon tittade sig lite omkring (på ett otittigt sätt, men uppmärksamt) och då fick jag lite resning i henne vilket gjorde att hon var riktigt fin att rida. Det var rund galopp med tryck i och även i traven tryckte hon på bra i, framför allt i slutet. Puss på den hästeeeen! Vi red 40-45 minuter.
     
    Aleccis gick ett tuffare pass idag igen. Först dahlseda och därefter LP. Vi kom inte riktig överens i början, och det tog en rätt bra stund innan vi spelade på samma lag... Men när det väl släppte så var hon kanonfin! Maah, varför kan hon inte bara vara så fin från början?! Haha, usch har lite dåligt samvete efter två tuffare pass på raken efter vilan. Imorgon blir det dessutom hoppträning igen - äntligen!
     
    Sen, hur jag mår efter det där senaste passet. Haha, jag har redan en duktig träningsvärk och den lär inte bli mindre tills imorgon .Hualigen! Blir spännande att se hur mycket ben jag kan ge Aleccis under träningen imorgon. Men det är ändå bland det bästa som finns med en hemsk träningsvärk! ;)
     
     

    Fantastisk ridning

    Man kan aldrig få en häst att använda och bära med ryggen (genom att arbeta med magen) på lösa tyglar. Det är fysiskt omöjligt. Inget stöd = ingen ryggverksamhet. Andra saker kan man lyckas med, men alltså inte att be hästen använda sin rygg. Däremot inte sagt att man måste ha bett i munnen för att hästen ska arbeta rätt. Kolla in den här filmen! Det är ett ekipage som rider dressyr, och detta utan bett och sadel. Det är vacker ridning.
     
     

    Dagens ridning

    Började med Pärla och läste ett nyttigt blogginlägg medan jag skrittade fram och kände därför för att lägga fokus på det mycket viktiga som togs upp i inlägget. Att renodla hjälperna. Jag vet att jag är jättedålig på det och dels ger slarviga hjälper men även ger fler samtidigt och det är förbjudet. Så det var bra med en påminnelse.
     
    Jag ville inte använda händerna öht, så jag höll bara i tyglarna och red därefter med sitsen. Det gick riktigt, riktigt bra (hon är allt känslig så länge man ger henne möjlighet att vara det och göra rätt) i skogen, men sen i byn fanns det så mycket annat att titta på så det var lätt att halka ur fokus. Jag la även märke till hur jag tappade tyglarna till och från, och tanken är att ha ett stadigt stöd där (och jag har så himla svårt för det! De glider bara mellan fingrarna...) men över lag gick det bra. Nu ska jag bara försöka ha mer koll på min egen kropp och vad jag gör/ber om framöver. Mer stabilitet i överlivet (främst magpartiet), stadiga skänklar som inte ska segla iväg bakåt och lite, lite starkare händer som kan hålla kvar i tyglarna istället för att de ska sippra mellan fingrarna. Pärla skötte sig bra!
     

     
    Därefter red jag Aleccis och jag placerade scourierbettet i munnen på henne idag. Detta tillsammans med gramanen som satt där av tre anledningar; som en vägledning för Aleccis, som en fokusgrej för mig så mina händer blir bättre (mer att hålla reda på = stadigare händer som inte vill tappa något, typ) och till sist även som en eventuell nödbroms OM hon skulle vara tittig eller på något sätt springa ifrån mig, då jag fortfarande kan känna mig lite hjälplös utan pelhamet om något oförutsett skulle hända (hon har ju som jag nämnt haft en minivila). Tanken var att ha den lös hela tiden och den skulle "bara finnas där". Det var den också. Lös och glappade hela tiden, men jag försökte att hålla den så den inte skulle glappa så mycket.
     
    Detta pass var ett av de nyttigaste vi har haft på väldigt, väldigt länge! Jag fick känna en annan känsla än jag brukar och hon var som en annan häst att arbeta med ibland. Hon sökte sig neråt och valde att gå lite väl "djupt" ibland. Tyvärr blev hon även framtung ibland men det är väl antagligen pga svag bakdel som inte orkar bära, antar jag. Jag kände hur hon mer eller mindre "drog" mina armar framåt-nedåt först, men sen kom jag på att inte hålla emot (svårt att förklara) utan istället balansera upp/komma tillbaka/"försvara" (inte vet jag) med hjälp av magen.
     
    Nere i byn red vi in på LP och det var där vi red runt en stund och nötte volter. Det tog betydligt längre tid i vänster varv i trav, än det gjorde i höger där hon var fin mer eller mindre direkt. Galoppen var bättre i vänster varv än höger, men efter några varv blev hon övertaggad och skulle börja byta över medellinjen (vilket jag har råkat lära henne när vi har tränat på galoppombyten, hähä), så istället för att göra en grej av det så avslutade vi strax efter och bytte varv. Hon var inte lika smidig i höger galopp, men det blev bättre.
     
    Förresten så var galoppfattningarna SÅ HIMLA BRA idag. Lugn ryttare, balanserad häst, bra fattning och så bärig galopp. Full pott! Dessutom var även avbrotten till trav bra och hon kom tillbaka direkt och var kanonfin i traven precis som hon var innan galoppen. I like that!
     
    Red därefter hem och travade av länge. Vi var båda svettiga efter det passet.

    Heldag på Mantorp Park

    Idag har vi ägnat hela dagen åt riksfinalen (SM) i drifting. Det har varit så sjukt kallt, men vi har fått se både bra, brutal drifting blandat med lite saferundor men även avåkningar. Nu är vi på väg hem och givetvis blir det ingen ridning idag, vilket var planerat - därav viktiga snabbisrundor igår med båda.

    Igår åkte vi till Målilla och deras motorstadion för att se något nytt. Jag vet inte ens vad det heter ("flat" någonting) men det var iaf crosscyklar istället för speedwaycyklar och de har åtta ekipage som slogs på banan istället för fyra så det hände lite mer. Helt klart roligare att kolla på än speedway, och det var också riktigt kallt, haha.

    Det var lite impulsivt påkommet och därför blev det lite rallyridning för att hinna komma ut lite snabbt med båda. Började med Pärla och henne skulle jag mest bara kolla om hon var ren och det var hon! Så skönt att det inte var något värre. Vi red bara flugebyrundan så det var verkligen en kortis, och hon var över förväntan pigg faktiskt. Kul att hon kämpar på. :)

    Därefter hade jag fått information om vilken tid som gällde och hade typ 30-35 min på mig att göra ordning Aleccis, rida och åka in till stan så det var verkligen snabba puckar. Men vi hann! Skrittade fram, trav+galopp typ kanske tre minuter(?) haha, och skrittade av. Fick bra tryck i henne men på bekostnad att hon blir mindre ridbar. Som jag trodde var hon rätt spänd och mer eller mindre väntade konstant på att få chans till att titta på något. Men eftersom jag tryckte på henne skapligt fick hon aldrig chansen. Det var inget lydnadspass, inte heller mjukgörande eller något konditionspass. MEN hon fick i alla fall komna ut och se världen litegrann och enligt mig är ett dåligt pass bättre än inget alls ;) Inte för att det var något dåligt pass, men ändå. Det gav oss inget heller och jag var definitivt inte i något "rida-Aleccis-mode" men hon har verkligen blivit så mycket mer stresstålig än hon var när jag köpte.henne (klart hon kan stressa, men det är inte längre första alternativet).

    För att det inte ska bli helt tråkigt och bara fyllt med text, skickar jag med en bild från tävlingen förra helgen. Bästa känslan! :)



    Taggaaad!

    Jag är så sjukt taggad inför november! Det kommer bli så himla roligt med tre tävlingar som jag alla ser fram emot. Först ett meeting på hemmaklubben där vi förhoppningsvis startar en klass om dagen, helgen därefter åker vi till Jönköping för att starta två klasser och därefter är det en fri helg. Men helgen efter det är det klubbmästerskap och det är första gången jag startar storhäst på klubbmästerskapet så det ska bli riktigt SKTKUL faktiskt! Är så himla taggad! Synd (men nyttigt för kroppen) att det bara är en tävling nu i oktober, i alla fall en lokal, men det kommer ändå väldigt lägligt med tanke på att jag har krävt rätt mycket av Aleccis nu det senaste. Men hon har gått så himla bra! Även om det inte är vackert så har det hänt så himla mycket bara i september.
     
    Jag är så himla glad över min bruna, glada häst! :D
     
     
    Bilder från dagen jag hämtade hem henne. Inte så glad häst direkt ;)
     
     

    Ridning snart!

    Nu går bilen igen och ingen är gladare än jag! Han är min älskling på fyra hjul liksom, haha. Förmänskligarallt.se japp.
     
    Jag har ändrat om min dag lite och tänker göra ett försök att ta ut båda hästarna på tur idag, men det blir en i taget. Som jag skrev igår så har Pärla fått en spark på höften hb och det kan mycket väl vara det som ligger i grund för varför hon var lite oren i tisdags. Jag såg sparkmärket direkt när det hade hänt, men av någon dum anledning la jag aldrig ihop ett plus ett. Nu har jag däremot sett sambandet, och det blir intressant att se hur hon rör sig idag. Det blir inget avancerat eller ansträngande med andra ord, bara en "kroppskoll".
     
    Aleccis och jag tar en tur typ jogging-style. Men jag väntar mig en småjobbig häst som kommer bara väldigt på och även tittig om jag känner henne rätt. Men jag har redan bestämt mig för att prova att rida henne med lite mer krav i form av stabilare skänklar som inte ska bli passiva (som de lätt kan bli när hon går på) och stadigare händer. Jag MÅSTE sluta hålla på och "smygta" mest hela tiden (så att hon skakar på huvudet) för det är alltså sådant jag inte lägger märke till och därför är det svårt att göra något åt det. Så det måste jag alltså börja tänka på för att successivt arbeta bort. Hon ska inte heller gå något varken avancerat eller ansträngande, men det blir mer rulla på än med Pärlis.
     
     
    Nu när jag har varit utan ridning i några dagar (måndag, onsdag och torsdag - men känns som betydligt mer!) så är jag riktigt sugen på att komma ut igen. Förresten, gissa vad jag fann under Aleccis päls på rumpan? En liten envis, hemsk, äcklig älgfluga! Stackars henne! Tänkt hur länge hon har hat den kliandes där, med tanke på att jag har haft en "skogspaus" just för att undvika dem, framför allt med henne. Fy fan, vilket irritationsmoment! Och ändå går jag igenom dem med både piggborste och rotborste efter varje pass för att hitta eventuella passagerare som försöker åka snålskjuts.

    Laga bil, pussa häst och så avslutningsvis raggen på stan

    Fredag idag! Igår handlade jag lite prylar till min älskade bil och idag ska han lagas. Äntligen, har varit tufft att vara utan honom en hel dag, hähä. Anledningen till att han gav upp är följande:
     

    Det ska inte vara platt på en femtedel av kamremmen. Han har gått med den liiite länge nu, och sen ville han helt enkelt ha en ny. I samband med kamremsbyte ska vi även byta packningen till vattenpumpen där han har börjat läcka. Sen så..! ... Är det bara resten kvar. Usch, blir dyrt att få igenom honom på besiktningen i år, och jag bara drar ut på det mer och mer. Handbromsen, handtaget hf, xenonet, avgasvärdena, bromsljus hb, rosthål, bromsarna och avgasröret. Det är de kända felen och det kan givetvis bli mer under besiktningen, men förhoppningsvis ska det inte vara så mycket mer.
     
    Aja, därefter så blir det hästtid. Frågan är om man ska åka på någon eller inte? Lördagen är bokad med drifting hela dagen så då blir det i alla fall ingen ridning. Jag tar det lite som det kommer. De har lite vila nu och sen rullar det igång som vanligt (med förhoppning att Pärla är som hon ska.) På tal om Pärla så såg jag att hon har blivit ordentligt sparkad hb på höften så kan ju faktiskt vara därför hon var lite, lite oren häromdagen.
     
    Framåt kvällen hoppas jag på att det blir några varv på stan. Det känns inte som helg om man inte gör det, haha.
     
     
     

    Hästarna klippta

    Tre veckor var det sedan jag klippte dem första gången, men idag var det alltså dags igen. Helt medvetet klippte jag dem innan de hade satt så mycket päls. För det var fortfarande FÖR mycket för att kunna rida vettigt. Sedan har de såklart fortsatt sätta päls och nu var de så fluffiga och pälsiga så att de knappt kändes som de hade varit klippta.
     
    Det var en ganska impulsiv handling. Även om det behövdes så var det inte planerat att ta det nu. Men så kom jag på att nu när det ändå inte blir ridning så är det ju kanon att klippa! För då behöver jag inte "offra" någon riddag eller för den delen stressa med att försöka hinna allt på en dag. Så det blev kanon att göra det. Dessutom massa hästmys! :)
     
    Aleccis var snäll som vanligt, och Pärla var snällare än vanligt! Så det gick hyfsat smidigt. Och verkligen så himla skönt att ha det gjort! Nu lär det med största sannolikhet gå längre tid än tre veckor tills nästa gång. Förresten så blev de skitfula, haha. Aleccis blev värst. Så himla synd, och jag får skylla på att det var svårt att få "grepp/tag i" pälsen som är så tillplattad under bogskyddet och täcket. Pärla som har mer päls och som är fluffigare, även där täcket sitter, var lättare att klippa. Aja, hoppas Aleccis päls hinner skärpa till sig tills vi ska vara offentliga nästa gång. ;)
     
     

    Då var det dags igen!



    Först blir det snälla Brunis och därefter styrketräning med Gulis, haha. Vi kör på omvänd ordning idag, men det blir nog bra. :)

    Bilder från gårdagskvällen

    Buffé is the shit!
     
     
    Det var en gång en brun, en gul och en michelingubbe... (y)
     

     
    BIG LOVE
     
     
     
     
     

    Om man får drömma

    Det finns fler varianter om vad jag vill ha för liv - sen. Ett av dem ser ut som följer.
     
    Tänk en ganska stor hästgård, lyx så långt ögat når, stora gröna ytor, vackra byggnader, fantastiska både hästar och människor. Jag skulle vilja ha två stall på gården; ett större inackorderingsstall och ett lite mindre för "privat bruk" där det "vägg i vägg" skulle vara en sådan lösdrift som jag har idag, eller i alla fall väldigt lik. Det är ju en större box i ett stall man kan stänga, istället för att ha tre väggar och ett tag som vindskydd som brukar vara ett alternativ.
     
    I lösdriften skulle Pärla och Aleccis bo, haha. Mina utehästar<3 Även unghästarna (som inte arbetas/inte går så mycket) skulle givetvis bo på lösdrift. Boxplatserna jag skulle ha i mitt stall, skulle användas till kundhästar men även andra typer av "jobbhästar" och givetvis även i reserv vid skada eller liknande. Då menar jag att jag skulle vilja driva inridning och utbildning, men även andra jobb som t ex lastträning ,försäljningsjobb och diverse "problemhästar" som har varit med om tråkiga incidenter som t ex den hästen jag hade hemma och arbetade med i vintras. Det hade även varit roligt att prova på hur det fungerar med importering då det finns väldigt mycket fina och bra hästar "där ute" i Europa som är betydligt billigare än vad vi har här i Sverige.
     
    Utöver allt detta finns även en till liten önskan jag skulle vilja uppfylla; att ha ett litet ministuteri, alltså i väldigt liten skala. Men vad roligt att vara med från början och styra och ställa efter vad man vill få fram, och sedan även utbilda och hela den biten - så himla kul!
     
    Jag skulle alltså vilja göra det mesta, men allt i något mindre skala för att på så vis få ett väldigt varierande arbete.
     
    Tanken skulle i så fall vara, för att det skulle kunna fungera även ur ett ekonomiskt perspektiv och där har vi inackorderingarna som en lite mer fast inkomst till företaget, men även de försäljningarna som blir av.
     
    Förutom dubbla stall skulle jag givetvis vilja ha ett stort luftigt och ljust ridhus med bästa tänkbara underlag och belysning. Gärna två ridbanor; en med hinder framme och en "tom" för rent dressyrarbete och sådant man tränar från marken bland annat. Sedan hade det inte skadat med en galoppslinga och många fina ridvägar där man kan rida både kortare uppvärmningsrundor och längre motionsrundor.
     
    Låter det inte underbart?
     
    Men i verkligheten ser det lite (eller faktiskt ganska mycket) annorlunda ut. Men det hade varit så roligt att kunna ha någon typ av hästverksamhet. Någon gång så kanske..? :)
     
     
    Två bilder på mina själsfränder från igår kväll när det började skymma (därav kvalitén).
     
    Gillar denna bild (under) väldigt mycket. Synd det inte var ljusare ute bara
     

    Kör, bara köööör!

    Dum idé? Mycket, mycket möjligt - men ingen kommer ju ihåg en fegis ;)
     

    Småjobbig dag

    Har inte mått helt hundra idag heller... eller det där var en underdrift. Har mått skitkonstigt. Slocknade direkt när jag kom hem från skolan och sov som en annan idiot hela eftermiddagen. Vaknade sen och hade inte koll på någonting. (Ingen bra idé att sova "länge" på eftermiddagen.) Mådde fortfarande illa men var ju bara att få lite gjort. Jag var dock trött på ALLT vad mobil heter. Bara orkade inte med den, så blev att slöa i soffan en stund istället. Diskade i alla fall, så lite har jag lyckats få gjort. Åkte sedan ut till stallet och gjorde alla sysslor (utom ridning) och hade lite mysstund. Det gjorde hela kvällen <3 Är så galet glad att jag har dem. Hur klarar vissa av att leva sina liv utan djur omkring sig? Förstår inte det. De är ljuset, tillsammans med en kärleksfull familj. De gör livet helt.
     
    Sen åkte jag in igen, men kom inte riktigt hela vägen hem för sen dog min stackars älskade bil för mig. Han slutade tända, bara sådär. Kollade så alla kablar och elände satt där de skulle och det gjorde dem, men han ville inte ändå. Kom på några andra förslag det kan vara, men knuffade honom till en parkering för att tar hand om honom sen när gubben har slutat jobbet. Youcanmakeit!
     
    Det blev en liten promenad hem och sedan hamnade jag här (för första gången för idag - måste vara något rekord). Så där var alltså allt som hänt under dagen hittills.
     
    (Under) Haha, en bild jag tog med självutlösaren. Jag hann inte komma på plats riktigt, men det "roliga" i bilden är Pärla. Lägg märke till hur vi inte har någon "privat zon" utan det är muck och knuff mest hela tiden. Mysigt ibland, lite störande ibland och definitivt inte "100% ledare över hästen" där inte. Men det går ändå. Det är sådan vår relation är. Brist på diverse från bådas håll, ja.
     
     
    Bästa hästarna <3 (Och stilla stod dem trots att jag sprang mellan kameran och dem var nionde bild.)

     

    Dressyren för 30 år sedan

     
    Intressant, tycker jag. Detta är alltså OS-guldmedaljören i dressyr 1972; Liselott Linsenhoff med hästen Piaff. Jag tror detta var en uppvisning och inte själva guldritten, men jag är inte helt säker. Däremot ser jag en icke så extrem "tävlingsform" som dagens dressyrhästar krävs röra sig i och ja, jag tycker det ser mycket trevligare ut. Det är lite mer på hästens villkor. Vad tycker ni?

    En kortis barbacka

    Gjorde ordning Pärla för en barbackasväng idag, men vi red inte ens 3 km... Vände efter en tjugo minuter ungefär (långsamt tog vi det också) för jag mådde inte alls bra. Har känt mig konstig hela veckan; för bra för att bara vara stilla, men för dålig för att anstränga mig. Det är väl något på gång igen, antar jag. Alltid ska det ju vara något.
     
    Pärla var sig själv i huvudet, men jag tyckte hon var lite, lite oren. Knappt märkbart, och hade jag ridit med sadel är det inte ens säkert att jag hade känt det. Men som tur var red jag ju barbacka idag och kände efter ett tag att det inte stod alldeles helt rätt till. Blir lite vila för henne med nu, eller ja, promenader och typ "halvfart". Lite motion måste det finnas för att få igång blodcirkulationen.
     
    Imorgon börjar de även gå på fri tillgång då min far ska ställa in en rundbal hösilage till dem. Skönt att kunna låta Aleccis äta precis hur mycket hon vill/behöver, men mindre bra att Pärla får precis samma möjlighet. ;)
     
     

    Hästen taxerar dåligt.

    Exempel fakta, ren och skär fakta:
    = Alltså inget man som ryttare bör ta illa upp av eller ta åt sig (positivt eller negativt) av att höra.
    "Hästen hoppar med bra teknik."
    "Hästen hoppar utan rygg."
    "Hästen har lång rygg, markbunden trav och är lågställd."
    "Hästen har temperament."
    "Hästen har stort huvud."
    "Hästen är grön."
    "Hästen är valpig."
    "Hästen är stadig för sin ålder."
    "Hästen taxerar dåligt."
    "Hästen är av sportmodell."
    "Hästen har lätt för sig."
    "Hästen har svårt för sig."
    "Hästen är tung."
     
     
    Saker som man som ryttare/ägare kan ta illa upp av att höra:
    (och vissa saker "ska" ta åt sig för att ändra, för hästens skull)
    "Hästen är ful."
    "Hästen rids fel."
    "Hästen är tjock."
    "Hästen är mager."
     
    Saker som man som ryttare/ägare kan ta åt sig av att höra:
    (och vissa saker som man bör ta åt sig av = komplimanger.)
    "Hästen är välmusklad."
    "Hästen är välriden."
    "Hästen arbetar korrekt."
    "Hästen är välutbildad."
     
     
    Saker som man som ryttare/ägare inte alltid kan ta åt sig av att höra:
    (förutom om man exempelvis har haft ansvar i avelsarbetet)
    "Hästen är vacker."
    "Hästen rör sig väl."
    "Hästen har sämre vinklar."
     
     
    Detta är bara några få exempel på att djuren är som de är. De är födda på ett sätt och vi gör vad vi kan för att utbilda dem, "rätta till" dem, få mer hållbara djur men även älska dem - oavsett kropp. Mycket kan man, med hjälp av arbete, förbättra och kanske till och med rätta till. Men inte allt.
     
    Men när man, som mer insatt i en viss gren än den man pratar med, säger en sak som den andra tror är en totalsågning och kränkning av hästen men i själva verket bara är ren fakta (analysering efter målgång) - så blir man lite... stött (fann inget bättre ord). Det var nämligen vad som hände i söndags. Personen i fråga tog väldigt, väldigt illa upp men sa inget/visade det inte utan höll med och skrattade så gott åt deras mycket goda insats. Hade jag vetat att personen i fråga inte förstod termen så hade jag aldrig sagt något. Men man blir lätt förblindad och det är lätt att felformulera sig. Lite tråkigt att det ska behöva gå så långt att det kommer ut lite överkokat på internet sedan. Jag bits inte, varför inte bara fråga vad jag menade och kanske även varför? Alla föds vi likadana; utan ett enda korn kunskap.
     
    Jag har bara ett ord att säga: förlåt.
    Och med hela inlägget vill jag bara försöka klargöra hur jag ser på saker och ting.
     
    Stort huvud, lång rygg, markbunden gång, tjock och stark, "ful" som dressyrhäst
    - fakta, och vi båda är lika glada för det :)

    Avstånd och galoppsprång

    På pay & jumpen i söndags så stegade jag avstånden (mjuk båge vänster) 2-3 och 6-7 (bruten linje åt vänster). På 2-3:an fick jag fram ca 26 meter, och vi red på 6 ganska lugna galoppsprång däremellan. På 6-7:an fick jag fram (ca) 21 meter och vi red på fyra språng, ganska mycket framåt.
     
    Jag tycker det låter lite ologiskt, men så har jag ju inte särskilt mycket erfarenhet heller vad gäller stega och rida på rätt antal galoppsprång. Jag bestämde mig inte för att rida på ett visst antal språng, utan jag red på känsla men ville ändå stega för att det var nytt med inomhushoppning, och jag var noga med att räkna för att helt enkelt lära mig. Men då kände jag bara efter för att se hur det blev nu första gången.
     
    Jag tänkte att jag kanske har dålig koll, så jag googlade fram den ena avståndstabellen efter den andra av nyfikenhet. Tänkte att jag nog bara hade väldigt dålig koll eftersom det blev som det blev. Men de sa (såklart) nästan samma sak, eller i alla fall väldigt lika mått:
     
    Tabell från hippson

    Antingen har jag stegat jättefel när jag fick fram 26 meter, eller så höll jag utkanten på bågen. Hyfsat normala 6 galoppsprång brukar vara på 24-24,5 meter som synes. Så stegade jag fel, och det i själva verket var kortare, så stämmer sprången. Det jag menar är att vi kan ju knappast ha tagit bort ett galoppsprång i den lugna galoppen och med en så pass liten häst (och ingen enorm galopp) som Aleccis faktiskt är.
     
    Om den brutna linjen var på ca 21 meter, och vi red på fyra galoppsprång, så tog vi - svart på vitt - bort ett språng där. Det låter mer logiskt med tanke på att hon låg på och jag lät henne gå. Däremot känns det inte som att fem skulle få plats där, i alla fall skulle jag nog inte hinna få in det. Visst, hon var tvungen att ta av ganska stort på oxern, men ändå.
     
    Jag gillar att stega och jämföra diverse galoppsprång; hur olika ekipage väljer att göra, och hur olika hästar får olika antal språng beroende på galopp och tempo t ex, för det är så intressant! Och dessutom ganska nytt för mig. Men ska man upp i höjd så gäller det att rida efter metrarna och det ska minsanna vara så exakt som möjligt, och då är det bara en sak som gäller: att lära sig!
     
     

    Saknar OSS

    Förr, när man åkte på tävling (innan det gick käpprätt fel för att jag "lejde bort" vardagsridningen) och jag trodde på oss, vi jobbade som ett team och vi ändå ganska ofta fick med oss placeringar hem. Den tiden <3
     
     
     
    Främst i LC, men även ett par placeringar och en vinst i LB. Det gäller att tro, och sedan ont sluta tro förrän man är i mål. Jag har inte kvar den egenskapen. Men hon är och kommer alltid förbli min starkast skinande stjärna.

    Öppna tankar

    Det tog emot att gå upp idag, men nu så är jag uppe! Dock är det inga många minutrar jag har till godo för snart måste jag åka till skolan. Det väntas släpbackning och troligtvis även krokbilskörning, men ingen landsväg idag inte. Det blev det igår, och ska även bli under morgondagen.
     
    Jag har börjat få lite smått panik... Månaderna rusar och snart är det december. Snart sitter jag där utan inkomst igen. Men, jag ska inte börja med att ge upp. Nej, det blir aktivt jobbsökeri redan nu för att förhoppningsvis få en obefintlig ficka mellan skolan och arbete. Nu är jag inne i en bra "rull" vad gäller både hushåll och hästarna, och så bilen på ett hörn. Men allt detta kostar; det är mat, bredband, träningar, tävlingar, hovslagare, foder, försäkring, besiktning med tillhörande reservdelar som måste köpas, sedan kommer skatten, bensin och vi är snart inne i januari där man vill betala alla licenser, medlemsavgifter och dylikt. Det ser inte bra ut...
     
    Det kommer bli tufft.
     
    Men tills dess är det bara att bita ihop och leta arbete. Någonstans finns det!
     
     

    RSS 2.0