• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Klipp

    Det finns hur många olika varianter som helst på mönster och klippningar man kan välja att ha på sin häst. Jag klipper mina hästar likadant som de har blivit klippta i alla år, oavsett hästar jag har haft (med två undantag);
     
    De klipps över hela kroppen, men aldrig att jag skulle klippa benen eller huvudet - det finns inte i min värld. Dessutom sparar jag en rektangel på ryggen. Dessa undantag jag nämnde tidigare var en gång efter vila där Mellonie klipptes i en halvklippning (hals, bog, under magen), och det gjorde även Aleccis den första klippningen jag gjorde på henne men sedan klippte jag resten vid andra klippningen.
     
    Varför jag klipper dem? Jag har ältat detta tidigare, men har något att tillägga.
    Först och främst för att det behövs. De ska ridas och hållas igång och givetvis krävs det därför att jag avlägsnar pälsen. De torkar ändå och blablabla. Ja men kolla sedan in hästhållningen. De släpps ut direkt i hagen efter ridning, oavsett om klockan är 21 eller 08, oavsett om det är efter en tävling eller en promenad eller något mittemellan. Jag släpper inte ut en häst i dyngsur vinterpäls i hagen direkt efter ridning och jag stänger definitivt inte in den (dem) i några timmar för att de ska torka. Nej, det ger mer negativt än positivt.
     
    Förutom svett är det även stor skillnad i skötsel och nej, jag är ingen typisk "ponnytjej" som står i tre timmar per sida av hästen och borstar med hundra olika borstar. Givetvis borstar jag dem, men det där larvet med att stå och andas dam i flera timmar - nej tack. En klippt häst är en lättskött häst (en normal häst alltså, inte de lortgrisar som de bruna jag har ägt).
     
    Men det finns en anledning till. Mina hästar sätter alltid sommarpäls jättetidigt. När jag åker på de första tävlingarna för året har jag en häst med halvfärdig sommarpäls, medan många medtävlande fortfarande ser nyklippta ut och inte ens har börjat fälla. Och fälla ja, det är här poängen kommer. Det är ett fasligt fällande i slutet av vintern och det är så mycket lättare för dem att fälla och sätta sommarpäls med fd klippt kropp.
     
    Men jag har sett många fruktansvärda klippningar i mina dar. Då syftar jag inte på själva klippningen vad gäller handhavande av maskinen, utan "mönstret". Jag såg nyligen en häst de hade klippt en variant av spårklippning på, men lagt till en egen variant - skitfult och den bakre delen gjorde inte ens någon nytta. Då är det väl lika bra att ha kvar pälsen där, anser jag. Eller det här med att klippa HALVA benen? Förstår mig inte på det. Det blir ett mellanläge mellan vinterpälsen på benen och täcket. Typ som att kompromissa där man har valt att istället för att göra så det blir rätt på ett sätt - har man istället gjort fel på båda olika sätten. Hm, osmart idé.
     
    Det var just denna klippning med halva benen som jag reagerade på och gjorde ett nytt sådant här klipp-inlägg. Antingen eller är det som gäller. Kompromissa kan man göra ibland, men inte vad gäller klippning. Samma med att klippa halva huvudet. Inte särskilt vackert eller så snällt klippt kan jag tycka, men det är ju bara jag det...
     
    Och återigen nej, de klipps inte för att vara snygga - utan av praktiska skäl. Eftersom de går på lösdrift och rids ut (dessutom i skogen så mycket som möjligt när tillfället tillåter) så finns det igen som helst anledning att klippa benen och även de hade stått på fängelsestall där de är inne halva dygnet och skulle ridas i en liten bur varje dag så nej, det är verkligen onödigt att ge sig på benen på hästen - även om den så är mer stilla än en staty. Finns igen som helst anledning att klippa en hästs ben. Förutom den jävla prestigen som jämt ska ta över det sunda förnuftet vad gäller all hästhållning nu för tiden, i alla fall på "moderna" anläggningar. Tvi!
     
    Google.

    Lugnt idag

    Snön arbetar sig bortåt igen, men på grusvägarna låg det kvar och där bilarna kör mest var det lite halt. Därför tänkte jag att då blir det lugn ridning idag, möjligtvis med bara skritt. Och att skritta båda, en i taget hade väl visserligen gått, men eftersom jag ska jobba senare så valde jag att spara in en hel del tid genom att helt enkelt ta med dem samtidigt.
     
    Det var första gången jag red med Aleccis som handhäst men det var inga problem. Vi började ju försiktigt och skrittade bara, men sen både travade och galopperade vi. Men det blev som sagt väldigt lugnt ändå. Dahlsedarundan och därefter upp i skogen red vi. Aleccis var så smidig! Var bredvid när det fanns plats, men gick snällt bakom på stigen och gick sedan upp bredvid igen. Hur smidigt som helst. :)
     
    Vi var ute i lite mer än en timme och de var ändå lite lagom varma, men helt oansträngda.
     
     

    Handhäst

    Trav i byn. ( Vi galopperade också men det kanske skulle va oansvarigt att filma samtidigt? :p)

    Så var det ny dag

    Firar lördagen med alarm på telefonen (behöver jag nämna att det blev rätt sent igår? = trött som vanligt). Hästarna ska ridas. Aleccis och jag ska bli kompisar igen och därför blir det pelhamet igen. #blandadekänslor Pärlis är jag sugen på att jobba från marken och typ tömköra, men vet inte om det blir just idag. Beror väl på. Förresten så snöade det ganska ordentligt igår och ja, snösulorna är på plats under samtliga hovar men jag har dessvärre inte köpt några broddar än. Räknar med att det är ridbart på vägarna så med andra ord blir det ridning även med Pärla idag.
     
    Stressar därefter in och duschar, byter om och äter som vanligt för att sedan jobba resten av eftermiddagen och kvällen. Om jag har tur kan jag tigga till mig några varv på stan efter jobbet sen så det blir lite helgstämning. Söndag bjuder på morgonjobb (... vad har jag gett mig in på?!), så får inte bli alltför sent även om det gärna blir det.
     
    Jag känner just nu att jag inte har något som helst att skriva. Ältar bara samma skit. Skola och ridning på vardagarna, ridning och jobb på helgerna - runt, runt, runt. Varierar dessutom mellan att hylla och gnälla över allt i den meningen. Har inte bara dålig fantasi utan även noll som helst sug. Har "tappat" intresset både att blogga och läsa bloggar. Vad händer?!
     
    Antagligen är det för att det händer så mycket just nu. Inte "händer" som i spännande, utan "händer" som i fullt upp. För ja, det är verkligen fullt upp hela tiden men ändå finns det inget att skriva. Hade kunnat skriva om L och upplägg, passen osv, men givetvis är det något som är helt orelevant för bloggen. Mina hästar går bara dag ut och dag in i byn/skogen och dessutom ska Aleccis snart vila. Finns inte så mycket att säga där heller, tyvärr.
     
    Tiden är en bristvara just nu, annars hade jag nog kunnat ta tag i ytterligare en inridning. Det är hög tid, men finns inga som helst mål med hästen i fråga och därför är det inte något "jobb". Däremot vill jag göra det för dels min skull, men även för hästens skull och ja, det är något jag hade gjort om tiden bara hade funnits! Det hade jag dessutom gärna delat med mig av och tagit steg för steg. Min tanke, hur hästen reagerar, upplägg, planer osv. Allt sådant roligt som lockar med unghästar. Men först och främst ska de andra planera gå i lås.
     
    Skola fyra dagar i veckan, jobbhäst två dagar i veckan, ridning/skötsel av mina sju dagar i veckan och så jobb inom hemtjänsten två gånger i veckan den senaste tiden. Jag gillar när det händer grejer och att ha många bollar i luften, så jag klagar inte. Absolut inte. Men jag skulle vilja ha mer energi till bloggen och lägga upp allt på ett annat sätt. För som det rullar på nu är det inte alls särskilt roande/lärorikt tyvärr.
     
    Det tåls att funderas på. Vad vill jag? Är det värt energi och tiden det tar? Jag kanske har gjort mitt, trots allt? Men samtidigt är det så viktigt för mig att dokumentera ridningen och hästarnas resultat - men då blir det såhär skittråkigt...
     
    Älsklingspärlis

    Fredagsfri

    Att snön ligger på marken (oklart hur länge dock) och bilen är överlycklig just nu. Inte för att jag är den som är den, utan det hade gått bra att köra med sommardäcken nu med, men ändå hade jag lite flyt när jag bytte däcken innan. Tajming!
     
    Var iväg för en stund sedan och fortsatte med L. Det är så himla roligt, för det finns lite sammarbetsmöjligheter framöver och jag är helt klart öppen för förslag - urkul!
     
    Hepp, nu får jag avsluta här då jag helt plötsligt blev uppbokad av min bästavän. Fredagsfri och egen tid att bestämma över! :D
     
     

    För nästan exakt ett år sedan

     
    Så här hemskt var det för ett år sedan. Detta var vår första träning (och vi tränade inte heller regelbundet efter filmen, utan det var en engångsgrej). Även om det fortfarande inte ser bra ut, så har vi en helt annan känsla och helheten är så mycket bättre. Ett år, alltså. Jag ser nyfiket fram emot nästa år vid den här tiden, och hoppas på ytterligare förbättring då!
     
    (Ärligt talat har jag inte ens sett hela filmen för det är bara jobbigt att se hur kassa vi var, höhö. Men bjuder ändå på den genom att lägga upp den igen, då det är en väldigt tydlig del i vår utvecklig.)

    Miss, miss, miss..!

    Haha, vad störande det är att missa något! Hade koll på läget att jag ska jobba på lördag och så, men trodde inte söndagen var bokad. Fel hade jag, för det är jobb på söndag också. Tur man har koll på läget alltså, haha. Aja, då ljög jag dessutom om att jag ska försöka sova mer i helgen, för det blir det inte heller när det är helg + jobb från 07. Hejhej fortsatt trötthet!
     
    Nu ska jag äta något och därefter tanka bilen och åka söderut till jobbhästen. Det rullar på.
     
    Trött på arkivbilder nu. Vill ha nya! Denna är från en tävling i Tranås, fotad av Rebecca. :)

    Ups and downs

    Vilken skum dag. Ena dagen på topp, nästa längst ner på bottnen...
     
    När jag kom ut till stallet kände jag att idag var jag sugen på att mysa! Så tog en sväng barbacka med Pärlis och valde den rundan där det blir rätt mycket skritt (pga asfalt). Hon var jättefin <3 Vi var ute i 1h 15 minuter, och red givetvis i alla gångarter, men mer skritt än vanligt som sagt.
     
    Red därefter Aleccis och jag fattar inte varför jag fick idén att rida på tredelat idag? Som om vi skulle komma överens på det liksom... Det gjorde vi inte. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Ååååååå, jag hatar att jag inte kan rida! Detta pass går i graven och imorgon tar vi nya tag.
     
    Gav därefter lite kärleksfull kvalitetstid till min tredje älskling; nämligen min bil. Så nu är han redo för vinterns halka och ja, tanken är att det inte ska gå så mycket rakt fram i år heller. Man kör ju inte bakhjulsdrivet utan anledning ;) Det var för övrigt hög tid att byta däck då mina sommardäck var aningens slitna bak (till och med så väven började sticka ut, höhö).
     
     
    Som sagt, något slitet. Och snedslitningen beror inte på hjulinställningen vill jag lova!
    Och de där fula jävla vindavvisarna ska boooort! Hade fram också innan, men den ena 
    flög av
    och den andra smulade sönder i fästet. Oerhört bra kvalité där alltså... -.-'
     

    Tidig morgon i stallet



    Det kan vara det mysigaste som finns. Livskvalité!

    Fylld fredag

    Helgerna för min del är långt ifrån Svensson-vila-upp-sig-helg just nu. Även denna helg är det, förutom hästjobb, även jobb inom hemtjänsten. Det behövs och jag är verkligen jätteglad och tacksam över det jag blir tilldelad (tillfrågad). Jag har faktiskt fått en hel del pass under jul och nyår (jobbar både julafton och nyårsafton till exempel) och det sitter finfint!
     
    Det är lördag som är bokad på jobb, och innan dess ska mina fina djur motioneras. Idag bjuds det på andra planer. Först och främst var det tidig uppstigning då jag ska ställa upp som chaufför (nej tyvärr, bara med bilen...) och skjutsa lite. Därefter åker jag ut till mina hästar för att rida dem, och på eftermiddagen ska jag till jobbhästen. Vi har även besök i helgen, så det kommer inte vara några problem att få den att rulla.
     
    Blir nog toppen, det här! Jag ska dock verkligen försöka att sova mer då det behövs. Veckan som har varit nu har varit riktigt tuff då jag har varit konstant trött på grund av fulla dagar och för lite sömn. Skärpning!
     
    Är det något jag är avundsjuk på så är det alla de "vuxna" (alltså medelålders och äldre - jag klassas väl snart som vuxen på sätt och vis, men jag måste sova som ett barn :/) som klara sig på få timmars sömn. Det brukar man ju göra, eller alltså man behöver ju mindre och mindre sömn ju äldre man blir. Tyvärr fungerar inte min kropp och knopp så, utan jag behöver sova riktigt mycket. Kroppen kräver det och huvudet är inte på topp öht om jag fuskar - vilket jag egentligen inte heller vill göra. Problemet är egentligen att jag har så dålig självdisciplin att jag inte lägger mig i tid.
     
    Det var det, nu väntas en proppfull dag!
     
     

    Is:arna levererar

    Japp, både Pärlis och Aleccis skötte sig bra idag - igen.
     
    Eftersom vi hade prov efter lunch och fick gå när vi var klara (stress, stress, stress ;) skyndar alltid genom proven för att gå så fort som möjligt - bra? Not so much.) Men jag var ändå ute på gården när det fortfarande var ljust. Sedan började det skymma när jag tog ut Pärlhästen.
     
    Vi passade på att rida lite i skogen, och sen tog jag min fd(!) favoritväg som numera är förstörd, men nu var den återigen nästan ridbar om man tar det lugnt. Länge sedan vi red där! Under tiden började det skymma rejält och snart var det mörkt, men det är ändå lättare bara man kommer ut innan det blir mörkt. Red lite på andra sidan vägen och sen hem igen.
     
    Jag tänkte mycket på min sits, och nu snackar jag inte tung engelsk sits där man pressar sig ner på hästens rygg utan lätt i röven, väldigt lodrät och så jobba med min kropp. Jag fick till den delen bra idag och hittade en bra "arbetsform" på mig själv. Under första traven var jag noga med att Pärla skulle ta för sig framåt och tack vare det så rullade hon på vettigt under hela tiden. Helnöjd med vår insats och vettigt pass idag! Vi var ute i 1h 10 min, med ganska mycket både trav och galopp, och en svettig hästapålle när vi var hemma igen.
     
    Tog därefter ut duracellkaninen Aleccis. Det blåste halv storm och det rann ordentligt om ögonen vill jag lova! Jag har sådana där känsliga ögon som rinner för mista lilla vind, men idag var det faktiskt mer än vanligt och rätt störande. Svinkallt var det dessutom då det bara blåste genom kläderna. Det blåste så mycket att jag inte hörde Aleccis; inte hennes steg, frustande eller något då det bara dånade av vinden. Eftersom det var mörkt red vi bara i byn. Dahlsedarundan först, och sen flugebyrundan på det. Men istället för att vända hemåt svängde vi höger bortåt långsidan (hahahah, tänkte skriva långsidan, och gjorde det också bara för det, för ja, i min "byapaddock" är det helt enkelt den "långsidan" som finns). Vi brukar alltså gå vänster i den korsningen, men idag tog jag höger. Aleccis sköt iväg bogen, gick upp på bakdelen, skjuter iväg i sidled med ett byte och så blir det bara skit - precis så som det går till ibland på tävlingsbanan. Gjorde om, och det blev nästan lika illa igen, men lite bättre. Gjorde om en gång till och höll om henne noga, fick med henne så var nöjd där. Då kände jag att vi måste träna på att svänga igen - och hur gör man det på en grusväg?
     
    Galopperade bortåt, och gjorde sedan sådana där vändningar där vi går från att galoppera åt ett håll, till att vända runt och galoppera tillbaka igen. Jag tappade henne rejält i nästan varje vänstervändning. Tappade all energi och det var som att vända runt för att göra halt ungefär, vilket ju inte var rätt. Fick sätta mer tryck i henne och va med samt även lägga på en drivning med rösten (smack eller annat ljud/läte). Men fick med henne mycket bättre sen och jävlar vad hon var taggad! Det var hon redan innan. Det gick nästan bara på bakdelen, hon tog bara ner framdelen för att ta upp den igen i varje galoppsprång, haha. Så söt är hon. Jag bara satt, hur bekvämt som helst, nästan igen hand och hon låg kvar så vackert. Dock uppåt, men hellre det så länge hon är tillbaka och hos mig. Gjorde även vändningar åt höger givetvis och där höll hon bättre men jämfört med hur fint hon vände i somras så är det rätt fula vändningar med dålig energi. Blir att lägga in mer av den varan efter vilan sedan.
     
    Ja, alltså. Aleccis var som sagt riktigt, riktigt taggad idag! Men hon var ändå rätt lydig. Det var hur simpelt som helst att lägga in halter från galoppen. Men efter vändningarna var de inte lika raka längre för då var hon halvt på väg att vända istället. De är ju inte direkt svårlärda, våra fantastiska djur. Trots att vi köttade på med lite av varje där fram och tillbaka på, ehm, "långsidan" (grusvägen) och därefter rörde oss hemåt lite lugnare så tog det bara 55 minuter att rida. Helskumt, det kändes som vi var ute längre men vi fick mycket gjort under tiden. Effektiv träning? Nu vill jag ha henne lika lättreglerad och -vänd på tävlingsbanan också!
     
     

    Tänk om...

    Jag har tänkt en tanke. Nu finns det inget som helst rimligt eller på annat sätt verklighetstroget i detta då Aleccis dels är för gammal, dels olydig, inte heller helt okomplicerad på hinder samt hon är fortfarande lättstressad och kan få lite hjärnspöken ibland (även om det är sällan). MEN, om man leker med tanken, så lyder frågan såhär:
     
    Om jag, mot förmodan, skulle få ett bra bud på henne, skulle jag då sälja henne?
    Ur ekonomisk synvinkel
    Pengar är alltid pengar, och för pengar kan man köpa saker. För mer pengar kan man ofta köpa "bättre" (definieringsfråga) saker osv. En yngre, "bättre" häst, bättre förutsättningar osv. Jag vet inte. Hade det bara varit en ekonomisk fråga, så kanske. Kanske, kanske inte. Men nu handlar det inte bara om ekonomi.

    Ur utvecklingssynvinkel
    Ska vi snacka utveckling så, visst, en mer klar tävlingshäst kan ge mig som ryttare två pedaler och en ratt; gas, broms och sväng. Jag snackar om en läromästare - men är det verkligen vad jag vill ha? Nej, jag vill ha lite att jobba tillsammans med. Ta ett steg i taget. Även om Aleccis har gått högre så är hon i nuläget nere på en väldigt basic och låg nivå, precis som jag. Hoppning är en färskvara, oja. Men nej, det känns ärligt talat inte alls lockande med en färdig häst. Not at all.
     
    Ur motiveringssynvinkel
    I stallet är jag varje dag, där inte bara rider jag utan precis som alla andra så blir det mycket "kringtid" och andra stallsysslor ska göras. Det är en fråga om motivation. Det ska locka att vilja åka ut. Man ska vilja ut och frysa tillsammans med sin kamrat. Så mycket tid lägger vi i stallet och kemin är väldigt avgörande. Nej, jag känner inte att jag på någon av punkterna egentligen vill ha någon annan häst.

    Sen kan man alltid prata rena känslor. Jag tycker om Aleccis. Mycket. Väldigt mycket. Hon är en väldigt vänlig häst som inte bara är väldigt glad och pigg att rida - hon är framför allt förbytt efter denna relativt korta tid hon har bott hos mig. Det är en annan häst! Vi tar ett steg i taget, och ibland backar vi lite. Men vi kämpar tillsammans. MEN, kommer jag till den punkten då jag måste välja - då väljer jag inte Aleccis av mina båda hästar. Men jag väljer inte heller bort henne (förrän den dagen det inte finns något annat alternativ).
     
    Hur tänker ni i liknande frågor? "Allt har ett pris" brukar det heta;
    har din häst ett pris? Skulle du sälja om det skulle dyka upp ett bra bud?

    Back i korsning och back i korsning

    Ehehe, mina älskade (jaja) tjugofyra meter fick jag rasta i morse. Rrrroligt! Körde mycket i Eksjö och körde även i rondeller. Sen åkte vi bortåt ett industriområde och skulle backa och vända i en korsning. Jag är perfektionist och det duger inte förrän det är TIPPTOPP. Det blev bra, ja, men inte så bra som jag ville att det skulle bli. Minsta lilla snedhet är för mig inte okej. Ekipaget ska stå spikrakt när jag backat klart - det är hela tiden målet. Men som sagt, det var ändå tillräckligt bra (var inte missnöjd). Sen tog vi en vända och gjorde likadant en gång till och det gick bra då också. Vi åkte vidare och sen skulle jag in med dessa jävla tjugofyra meter in på den mest trånga passade i hela jävla Eksjö.
     
    Eftersom jag vet hur trångt det är så frågade jag regelbundet om jag gjorde rätt; ja, svarade läraren. Bra placering, höll ut bra, svängde upp, höll ut igen, rullade sakta. Jag gjorde precis som han sa men sen flyttade jag in i vänstra backspegeln för där hände det grejer minsann! Sistaaxlarna gick närmre och närmre refugen och skylten. "Det går", sa läraren. Nej, det gör det inte, sa jag. Jo, det går. Jag såg att det inte gick, men rullade ändå lite till skitsakta och sa sen "så, nu är vi nästan emot". Såttääh, haha. Ut med läraren och backa ut igen. ;) Tur det var jag som satt bakom ratten som pallar trycket, höhö. Sen var det att slicka husväggen och köra på hela trottoaren en bit för att komma förbi men då gick det så fint förbi. Tog ett varv och skulle sedan göra om - göra rätt från början. Inga problem, var ju bara att boka trottoaren från början. Men då har man provat det också! Fick iaf beröm för att jag hade uppsikt (tro fan det! haha, de där jävla speglarna är det enda jag tittar på när jag kör, höhö) så det inte gick åt emot.
     
    Nyttig dag! Förutom det är jag riktigt nöjd med min körning faktiskt. Gött att det tar sig!
     
    Ekipaget

    Bästa hästarna!

    Red med Ida idag och båda hästarna var så fina! Eller alltså, Pärla var fin från sidan i alla fall, haha. Hon trampade på och jobbade så bra - riktigt, riktigt kul att se :)
     
    Aleccis var helt otroligt fin idag! Så himla mjuk, fin och lyhörd. Vi red mer lydnad idag med bland annat övergångar och tempoväxlingar. Mums på hästen! :] Hon var även fin i början i galoppen med, men sen började det blåsa en massa och då hade jag att göra, haha. Hon var väldigt lätt framtill och hon studsade en hel del. Sen sprätte hon runt och bytte galopp i varje steg och galopperade i sidled och hade sig. Så hon var ena sekunden huuur fin som helst, det var inga som helst problem att öka/minska traven eller rida galopp-halt-galopp och andra sekunden kutade hon runt på små rosa moln. Men jag är jättenöjd med henne idag. Hon var som sagt riktigt mjuk och fin, och lydig även om det inte låter så.
     
    Vi red runt i byn, runt och hit och dit, så vi lyckades vara ute i en timme och fem minuter ändå, trots att vi ändå rullade på hela tiden. Men vi blandade gångarter rikligt och ja, som sagt, det var mer lydnad inbakat än det "brukar" vara.
     

    Dagens outfit

    Ja här är då dagens outfit. Byxorna är från, eeh, typ Toni Lee och tröjan från Top Swede - riktiga märkesgrejer, ellerrrrrr?
     
    Alltså, nej. Dagens jävla outfit - vem bryr sig? Jag har svårt att tro att någon gör det. Då menar jag bryr sig på riktigt. Okej att man kan va nöjd med ett köp eller trivs i ett plagg, det händer väl någon enstaka gång. Men att dagligen ta fram nya kläder, fota, lägg ut, dra hela "kommer-ifrån-hit-och-dit" - nej, nej och åter nej. Tycker det är så skrattretande. Barnen i afrika svälter, tyfonen skördar offer och lantbrukarna går på knäna (inte för att jag egentligen bryr mig om de två första sakerna heller direkt, men ändå!). Men visst, kan jag rädda världen genom att lägga upp denna bild varje dag så ska jag göra det.
     
    Livsstilsbloggar - uäk. Inget kul. Dagens outfit, dagens tarminnehåll och dagens möte/dagens "idag-lekte-jag-med-". Not so much.
     
    Hästbloggar - det är grejer det! Där kan man även få slänga in en dagens outfit om man vill, för det är lite mer relevant (då syftar jag på hästens kläder, skit i KL!)
     
    Ledsen för ett riktigt lipinlägg, höhö. Men ärligt talat. Kläder? Det har vi för att vi är pälslösa, end of story.

    Trött, tröttare, tröttast

    Hur kan jag vara så himla trött jämt?! Eller, visstja, att sova för lite varje natt i några veckor och samtidigt vara helt uppbokad dag efter dag - med det receptet är det inga problem. Det är nästan en garanti på att vara trött. Wo-jävla-ho.
     
    Vi börjar med att köra på förmiddagen och idag blir det säkert med 24m ekipaget. (Det enda som duger, höhö). Blir inte förvånad om vi ska fortsätta och backa intill mot en terminal när vi är ute, och även vända i en gatukorsning. Förresten, jag har ju nämnt det tidigare men vi är alltså sju stycken i klassen (skulle vara åtta egentligen), och nu är det inte långt kvar tills utbildningen är slut (typ 3,5 v). Detta innebär att börjar man inte få kläm på backningen nu så har man att göra... En i klassen, den som under hela utbildningen har haft det svårast, har nu bestämt sig för att inte ta E-kortet alls. Det går inte och därför väljer personen i fråga att bara ta C-kortet. Så det är alltså ingen garanti att alla som går utbildningen får korten, men jag måste ändå säga att det finns tid och alla har samma möjlighet. Den enda som kan bestämma huruvida man vill göra i slutändan är bara en själv. Det finns möjlighet att fortsätta kämpa och helt enkelt jobba hårdare. Jag är glad över att jag inte är helt körd vad gäller att sita bakom ratten... Har ju kört en hel del under mina år; först moppe, och sen bil (mycket bil!) och därefter en hel del även med transporten påkopplad. Det gör mycket - all erfarenhet räknas! Sen är det även en grej om man har det mer i blodet eller inte, samt om man helt enkelt VILL och är intresserad. Det är helt avgörande.
     
    Så, för min del känns det i alla fall bra. Och om drygt tre veckor går jag, och fem-sex andra med mig i mål.
     
     

    Förresten, igår så firade vi som sagt fem år, jag och gubben. Det blev finmat i storstaden (Jönköping alltså, haha) och rosor, choklad, och godis. Red alltså inte, utan gav bara hästarna mat, ljummet vatten och rättade till täckena. Idag är det dags för ridning igen, och dessutom med sällskap. :)

    Femårsjubileum

    Idag för fem år sedan beslöt vi oss för att bli ett par, jag och min gubbe. Och sedan dess har vi hållit ihop.
    (Det är alltså anledningen till att jag ville rida alla igår, så de kan vila med gott samvete idag.)
     
    Jag älskar dig, Emil!

     
     

    För idag är ingen vanlig dag

    Idag ska vi vara ute på körgården (eller i sandlådan som jag kallar det) och träna vidare på diverse (back-)manövreringar. Det är kallt, men jag provar att dra på mig ytterligare ett lager kläder för att hoppas jag klarar mig på det.
     
    Igår var första dagen vi behövde skrapa rutor, och hur enkelt är det då när man är 160 lång (kort) och när man sträcker sig så når man precis under vindrutetorkarna. Inte så himla smidigt, nej. Men man får ju inte se problemen, utan lösningarna och jag såg ett fat stod ett tiotal meter längre bort som jag släpade fram och stod på. Problem solved!

    Nollåtta till tjugotvå

    Dagen idag har verkligen gått undan! Började med skolan 08-15 där vi inte alls hade teori (missuppfattning japp), utan vi hämtade ett lass med makadam och backade därefter släpet mot en terminal och backade och vände i en gatukorsning - det tar sig!
     
    Hemma halv fyra, och iväg vid halv fem igen efter att ha ätit och bytt om. Var hos L och tog ytterligare ett yttepytte steg i rätt riktning. Jag har aldrig tidigare känt hur en häst kan vara så otroligt sned, men det är en del i jobbet då hon ska utbildas mer i ridningen, men nästa gång börjar vi säkerligen tömköra. Jag håller fortfarande med att det är en kanontrevlig ponny och psyket är perfekt som barnponny. Detta kan, och ska, bli riktigt bra!
     
    Därefter åkte jag vidare ut till mina hästar och började rida Pärla. Antingen inbillade jag mig, eller också gick hon lägre med nosen idag och stapplade lite där det var som mörkast. I lampskenet nere i byn sedan så var hon som vanligt, lite dåligt med energi framåt kanske och på så vis lite tung. Vi var ute i 55 minuter. Det var sista gången hon går mörkt nu. Framöver blir det att skynda ut så mycket som möjligt för att få något ljus, annars tänker jag i fortsättningen rida med pannlampa. Hoppas hon inte börjar bli så dålig att det går ut över motionen. Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser, men givetvis inte heller ignorera det jag tror jag märkte idag. Det blir att vara uppmärksam och prova mig fram lite innan åtgärder (i form av hur upplägget bör ändras - OM det bör ändras) tas.
     
    Aleccis var helt FANTASTISKT fin att rida idag! Åh, min roliga lilla stora glada häst :') Rullade i byn och gjorde lite mer övergångar än vanligt, mest mellan galopp och halt. Har inte så mycket att säga mer än att hon var helt super att rida, inte särskilt tittig, hyfsat avslappnad och nästan lugn den mesta tiden. Var bara ute i 45 minuter för större än så är inte byn...
     
    Nu är jag hemma efter en dag fyllt till bredden! Så härligt att ha gjort så mycket för en gångs skull. Idag är jag nöjd med mig själv och allt jag gjort!
     
     Mellonie, på tal om L's lilla ägare som önskade cirkuskonster.
    Jao, fast näe, haha, det blir inget med det. ;)

    Annars hoppar hon inte

    Jag har sagt det förut, men säger det igen. Att hoppa med Aleccis är egentligen inte svårt, men det ska ske på hennes villkor - annars hoppar hon inte. Det är den svårare delen. Att alltid göra rätt.
     
    Hon måste vara framför skänkeln, precis som alla andra hästar och även gå i någorlunda balans och vara i rätt sinnesstämning. Så långt är det inga större skillnader förutom att hon hoppar inte om man inte uppfyller alla kraven. Men sedan kommer vi till nästa punkter; hon måste se hindret i god tid för hon vill taxera en del själv, och hon vill även att vi är två när vi hoppar; det gäller att hänga med som ryttare. Uppfylls inte alla villkor hela tiden så hoppar hon inte. Det är inget konstigt egentligen, alla hästar har väl sina "krav", eller villkor som ska uppfyllas. Men ju mer välridna de är eller rutinerade kan man tumma lite på vissa grejer. Så långt har inte vi kommit. Det är svårt för mig att göra allt. Som synes i en runda igår så räcker det med att jag tycker det går bra = tänker på annat på en kortsida och tappar fokus på det vi gör - trots att förutsättningarna för henne att hoppa hindret inte påverkas - ändå vill hon inte då. Och då är det ändå en häst som vill och tycker det är roligt. 
     
    Ju mer stressad och nervös häst är desto tydligare hjälper och högre krav behövs, i alla fall här.
     
    Jag som sedan tidigare är van vid Pärla, där det inte är så noga. Vägval, balans och visa hindret i tid är bara riktlinjer, inget som behöver följas. Det är stor skillnad mot att försöka vara tydlig och noggrann och inte låta något avgöras av slumpen.
     
    Men jag säger även det; det är ju tack vare en sådan häst som Aleccis som jag kan lära mig rida. Äntligen något jag kan försöka arbeta med och utvecklas med!

    Fail

    Inte lätt att göra rätt när man gör fel.
     
     

    Ny skoldag

    Då var det dags igen! Måndag morgon och en teoridag väntar. Men höjdpunkten blir helt klart lunchen då jag och min bästa vän i klassen ska lyxa till det och äta ute, finfint!
     
    Efter skolan åker jag till L och rider, därefter ska jag försöka (kommer bli sent, men försöker ändå) att rida mina eller ta med en som handhäst eller motionerar dem på annat sätt. De kommer vila under morgondagen och därför vill jag helst inte att de står även idag. Denna vecka blir lite annorlunda på så vis. Det har sin lilla anledning varför de måste stå imorgon.
     

    Resultat klubbmästerskap i Vetlanda, med Pärla och Aleccis 23/11-13

    Det började inte så himla bra då Aleccis (som i vanliga fall lastar sig själv, jag stannar utanför på lämmen) inte ville gå på när det var smalt, så fick vänta ut henne lite. Så vi kom dit lite senare än tänkt, men det påverkade inget. Tog på Pärla sadeln, med täcke över och ställde in dem.
     
    Klubben hade ett annat upplägg med betydligt fler klasser i år än tidigare och därför visste jag inte riktigt hur de har tänkt det med banor (samma banor, olika banor, bangång mellan klasserna osv), men sen fick jag kläm på läget och då blev det inte så bråttom mellan hästarna trots allt, skönt!
     
    Pärla var först ut och hon var på strålande humör, haha. Okej, hon skrek på Aleccis en del (som inte brydde sig) och det var väl snarare som att hon tänkte "om jag skyndar mig så blir jag klar tidigare", fast så fungerar det ju givetvis inte riktigt, haha. Hon var i alla fall med på noterna och kändes bra (med något dålig broms). Värmde upp väldigt sporadiskt och begav mig sedan in på framhoppningen med henne. Inga problem, pigg och glad och tog det som erbjöds.
     
    LD bed. A:0/A:0
    Hon var så fin! Däremot var det faktiskt lite smålurigt ibland att lägga henne rätt, framför allt på så här små hinder, när jag nu för tiden är mer van vid Aleccis. Men vi tog hinder efter hinder och fortsatte vidare mot omhoppningen. Tog sjukt illa vägar (det allra, allra kortaste som gick) men Pärla tog allt och vi hade snabbast tid. 0+0 fel.
     
    Sedan fick jag veta att de hade andra regler, så jag fick betala fullpris men fick inte vara med. Lite surt att de inte ens kunde underrätta mig om specialregeln innan, för då hade jag nog inte ens startat omhoppningen. Men, men, sådant som händer. Till nästa klass var hon lika fin, och denna gång låg hindren på framhoppningen på kat d-nivå, så vi hoppade dem på 90 cm istället. Hoppade räcket, och därefter oxern - som vi rev, men struntade i det och väntade på att få gå in på banan.
     
    LC bed. A:0/A:0
    Funktionärerna hade glömt att höja (var ett b-ponnyekipage först, och sedan kat c som redan hade börjat när de hade kommit på det = de struntade i att höja) och dessutom var det samma bana. Så det var lite tråkigt faktiskt. Ville ju gärna hoppa 80 istället, men å andra sidan fick Pärla känna hur himla lätt det var. Gjorde allting väldigt likt som tidigare runda. Men glömde först att svänga innanför till sista hindret och tappade galoppen. Eftersom vi ändå inte räknades så lät jag henne gå i trav och då rev vi sista också. 0+4 fel.
     
    Men Pärla kändes TOPPEN hela dagen! Positiv och med på noterna. Hon tyckte det var roligt att få komma ut, det märktes. Är bara så himla tråkigt att hoppa så lågt, men nu börjar jag vänja mig och det viktigaste är som sagt att ha roligt och framför allt för Pärlas del. Hon måste känna att det är lätt, och detta - det ÄR lätt! :)
     
     
    Filmerna på Pärla behåller jag för mig själv.
     
    Hade sedan lite go dötid där vi satt ner och kollade på lite av ponny KM-klassen. Det är precis vad jag behöver mellan hästarna. De är så olika och det är inte alltid skallen hänger med i bytet av stämning genom att gå direkt från Pärla till Aleccis, så det satt som sagt riktigt bra med en liten paus.
     
    Aleccis var så lugn och fin när jag red fram. Men vet ju att jag inte får ha henne FÖR lugn utan försökte ändå bjuda in liite mer energi efter en stund, dock fortfarande lugn sådan. Ville börja där och i så fall behöva öka på istället för att förstöra om hon blir för peppad och sen bli tvungen att "bråka" ner henne igen. Men hon kändes hur fin som helst!
     
    På framhoppningen var jag noga med att sitta upp och ha henne framför mig med tydliga skänklar om henne. Inga konstigheter. Hon var dock nästan lydigare än vanligt och definitivt lydigare än jag trodde och därför såg det nog inte så bra himla ut. Hon vände runt snabbt efter lilla och jag hängde knappt med ibland, haha. Tog lilla, och därefter oxern och sist räcket som var sänkt (tänkte inte hoppa det öht först, men eftersom det var lågt så tog vi ett språng). Hon kändes riktigt fin! Väntade sedan en stund och valde då att stå helt still för att jag skulle kunna vara helt sansad. Det är verkligen något jag måste jobba med, men då var det inga problem.
     
    100 cm bed. A:0/A:0
    Jag tappade henne på kortsidorna och mellan tvåan och trean. Sen fyran till femman visste jag skulle ställa till problem, men min "taktik" var att leda och styra in henne mot hindret och strunta i resten. Visste att om hon hinner se hindret och hoppar det så är risken stor att vi river, men hellre det för jag måste lära mig att leda henne i god tid så hon får en ärlig chans att ens hoppa. Sagt och gjort, ledde in henne, hon bjöd, vi gick på ett språng för lite och rev med bak. Lät henne rulla på linjen fem-sex också, men det satt bra med fyra framåt. Var osäker på min stegning däremellan men visste det skulle bli fyra så får väl vara nöjd med det. Inte en så himla dålig runda ändå. Det kändes i alla fall bra. 4 fel.
     
     
    Till nästa start hade jag samma upplägg. Lugnt, hästen framför mig osv. Men när jag hade travat lite på framhoppningen så var det bara tre kvar innan jag skulle in och då började jag känna lite stress. Tog lite galopp, sedan lilla någon gång och därefter fetingoxern. För ja, den var STOR! Numera tycker jag inte att 110 cm är högt längre och därför vet jag att den var absolut 115, om inte till och med närmare 120. Men den var ledig och jag brydde mig inte om att försöka be någon sänka något hål (varför lägga tid på det liksom). Så satte mig till rätta, höll om och lät henne gå. Hon klippte den som ingenting. Tog den en gång till för att få lite flyt och då kom vi lite, lite nära så hon fick hoppa upp sig lite mer. Det var två riktigt fina språng hon bjöd på!
     
    110 cm bed. A:1a
    Aleccis var på, fast inte stressad. Men hon ville ändå iväg och jag fick henne inte att stanna upp så det blev någon ordentlig fattning. Sen kom vi iväg och första linjen var samma som fyr-femman i klassen innan. Där hade jag denna gång tänkt att helt enkelt ta lite i henne för att få mer tryck i galoppen. Det gick hur bra som helst och denna gång gick vi på "rätt" antal, nämligen sex och hon hoppade fint över räcket som därför låg kvar. Därefter tänkte jag lägga in en mer mental halvhalt för att få med henne runt mot kombinationen. Hon lyssnade så väl och hoppade bra. Efter den var jag sedan dum nog och göra första missen. Jag tänkte att "hon var så himla fin och med mig så jag inte får glömma att njuta av det här" ungefär, och därför slappande jag av mot fyran. Aleccis hade både fått se hindret och vi låg inte tokigt - men hon ville ha med mig och då gick det inte när jag slappnade av och tappade fokus. Kom igen utan problem, gick på linjen på fyra som tidigare. Vände runt, hoppade över sexan men sen bortåt tappade jag henne rejält och pratade massa, haha. Nu väntade vår största prövning för dagen. Bruten linje åt höger, skarp sådan med ett inbjudande hinder rakt fram. Jag ville ha med mig henne ordentligt här, ville ha tillbaka henne och försöka vara tydlig. Men det gick inte så bra. Hon var lite i det blå och jag fick bara med mig henne till 60% ungefär. Hoppade över sjuan och jag planerade för att svänga höger. Det gjorde inte Aleccis, men det var inte problemet just nu. För jag tappade balansen över sjuan och skulle sedan ta hjälp genom att lägga vänsterhanden på halsen och räta upp mig, men missade(!) och la mig nästan enda nere på henne. Hehehee, vackert. Eftersom jag tittade höger och la om benet så började hon vara med lite lite, men hon bjöd mot hindret rakt fram. Ett kort tag tyckte jag att vi var på väg "mellan" och där stod funktionärer så jag skrek till då jag trodde vi skulle rida på dem. Men som tur var tog Aleccis saken i egna hovar och hoppade räcket rakt fram och sparkade samtidigt ner det rätt ordentligt. Vilken himla tur! Var riktigt glad för hennes val där, ärligt talat. Så en uteslutning fick vi (eftersom vi hoppade fel hinder), men det var ingen "uteslutningsrunda" och det kändes SÅ himla bra. Ute.
     
     
    Missarna var jättestora och något jag absolut bara lägger på mig själv. Förutom dem är jag ändå hyfsat nöjd med min ridning under hela dagen. Jag är riktigt, riktigt nöjd i helhet. Verkligen flaggan i topp som avslut vad gäller känslan och rundorna var tusen gånger bättre än de varit de senaste månaderna. Det känns riktigt bra.
     
    Jag har denna gång valt att ta bort ljudet helt och lagt till musik. Inget jag egentligen gillar när jag brukar kolla, men skit samma. Jag pratar så himla mycket och det stör mig, haha. Eller nej, jag pratar inte utan det är mina tankar som jag helt enkelt tänker högt. Det fungerar för mig och egentligen inget jag tänker på eller ibland ens märker förrän jag kollar på filmerna efteråt.

    I miss you :(


    Det här är livet. Det är sommarens höjdpunkt, och egentligen enda anledningen till att vi faktiskt har sommar i Sverige. Jag snackar såklart om mjukglass med tuttifruttiströssel. Mmmmmmmmm så gott det är! Om jag bara skulle få äta en enda sak i resten av mitt liv så skulle det nog vara mjukglass, nomnomnom.

    Tuff helg

    Nu känner jag hur tufft det är med dessa helger, framför allt när det är lika ansträngande vecka efter vecka. Just för tillfället ska jag snart bege mig till jobbet.
     
    Jag försökte ta en så lång sovmorgon som möjligt för att komma ifatt med lite sömn. Därefter var det bara att skynda ut till hästarna. Tänkte bara jogga dem lite utan större krav efter tävlingen igår (ska skriva mer utförligt om den när jag hinner, men det var en bra dag!). Pärla rullade på så snällt medan Aleccis först var jättefin! Men hon blev mer och mer taggad under tiden. Sen lät jag henne välja hastighet i en backe så jag ställde mig upp och mjuknade litegrann i handen = hej vad det gick! Därefter var hon uppe i det blå, haha. Jag hade verkligen att göra i kommande backe alltså. :P
     
    Min lilla bil fick kämpa litegrann igår, men det gick faktiskt bra! Var bara i brantare backar det blev lite jobbigt för honom, haha. Men annars så. Det gick faktiskt över förväntan måste jag säga. Jag lånade Johannas transport så att jag kunde ta med mig båda in samtidigt istället för att åka fram och tillbaka dubbla gånger.
     
     

    Aleccis kan hoppa


    Efter att jag hade ridit detta pass, i början av sommaren(?) så fick jag en kommentar av en tjej som köpt en (inte frisk) häst från samma ställe där jag köpte Aleccis som jag hade kontakt med, och hon skrev något i stil med; "säga vad man vill, men hoppa kan hon!". Jag bläddrade genom en gammal blandmapp (en mapp där alla använda bilder hamnar som jag inte orkar lägga där de hör henne eller vill kasta - i den mappen finns massa kul!) och fann den här bilden med printar och kom att tänka på kommentaren. Och även om en bild både kan vara missvisande åt det positiva hållet men även felaktigt eller åt det negativa hållet. Men jag håller med. Hoppa, det kan hon den här hästen. :)

    Tävling idag

    Båda ska med, båda ska gå två klasser var och, here comes the best part, jag är ensam med alltihop. Kan bli spännande, och väldigt, väldigt stressigt. Vet i tusan hur dem är att lasta ur en och låta en va kvar och byta plats och greja. Har ju inte gjort så med dem innan. Men vafan, det ska nog gå bra. De är ju faktiskt rätts å snälla, höhö.
     
    Tankarna för dagen är att bara ha roligt. Pärla ska helst röra sig framåt medan Aleccis ska försöka ta det lugnare. Nej men ärligt så tar jag det som är P&J bara för att försöka få ett trevligt avslut på tävlingsåret. Blir nog bra. Känns i alla fall roligt att äntligen kunna ta med båda på något igen. :)
     
     

    Fullt upp hela veckan

    Skola måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Hästjobb fredag. Jobb i hemtjänsten lördag och söndag kväll. Helt okej måste jag säga! :) Hoppas nu det rullar på såhär för det är en go blandning och är det något jag gillar så är det blandning i vardagen. Det firar vi med en go låt!
     

    Hästjobb

    Sådär, nu är det igång! Jag har även under denna vinter ett hästjobb. Det är verkligen så himla roligt att jobba med hästar, framför allt andras hästar tycker jag. För då blir allt liksom på "en annan nivå". Hemma blandar jag skogsmulleridning med tävlingar och med tanke på våra speciella förutsättningar så står vi ofta och trampar på ett och samma ställe; utvecklingen tar mycket längre tid. Ibland är det problem med någonstans att vara, ibland är det motivationen som tryter och ibland är man bara nere i en svacka - men så blir det sällan med en jobbhäst. Man har ett upplägg, ett mål och jobbar med en annan medvetenhet och noggrannhet.
     
    Vinterns projekt är ett urgulligt ponnysto, "L", som ska köras in, men även utbildas i ridningen. Vi arbetar rullande två gånger i veckan. Det är en riktigt trevlig liten tjej som vill göra rätt på alla sätt och vis, men då grundridningen fattas har vi en del att arbeta med. Det här kommer bli både roligt och nyttigt för oss båda! :)
     
    Pärlis!
     

    Jobbigt va

    I skogen spelade de typ bowling eller något för tomt var det där ute. Ser så himla tråkigt ut när de fäller, men skogen ska ju givetvis också skötars. Pärla tittade lite extra men trampade på. Föraren som stod utanför och precis hade tankat tyckte hon verkade snäll som inte ens blev rädd, haha. Men det är ju Pärla vi snackar om! (Hon varken ser eller hör, höhö, skoja!)
     
    Sedan körde vi en sväng igenom skog och mark, lite mer trav än ett typiskt "galopp-pass" men annars mycket galopp. Hon gjorde det hon skulle direkt osv, men jag fick ändå inte fram henne först så hon tog för sig. Men det kom allt eftersom och hoppas hon bjuder på imorgon! Vi var ute i lite längre än en timme.
     
    Snygg häst, kolla så snabbt hon sprungit! (Eller så gjorde hon bara den berömda skaken efteråt.)
     
    Tog därefter ut min glada kanin. Alltså, googla "tittig" och Aleccis dyker upp. Typ. Fan va det sprätte i henne, ryckte, hoppade till, vände runt osv, osv, osv. Hon totalvägrade gå förbi en sketen gammal navkapsel som har legat på samma plats lääänge. Hoppade av och ledde henne efter några försök. Finns ju ingen anledning att göra en höna av en fjäder. Red för övrigt på pelhamet idag och hon var faktiskt riktigt trevlig (när hon inte tittade - vilket inte var så ofta, men ändå). Vi var ute i knappt en timme och hon var assvettig efteråt = inte särskilt bra då jag borstade läääänge (till och med manen!) inför imorgon, och tänkte att vi skulle ta det lite halvlugnt idag så att hon förhoppningsvis inte skulle rulla sig. Men den planen skrotades kan man säga och det tog inte många steg innan hon låg på rygg i hagen och gnuggade... Sen när hon ställde sig och hade skakat stod hon och gav mig en blick som såg ut typ som "kan du ha!", om man skulle förmänskliga henne lite ;)
     

    Cronas Adde 657

    Minns ni russhingsten jag red in och utbildade i syfte att göra godkänt ridprov i vintras? En toppenkille att jobba med och han är mitt absolut bästa hästjobb (vad gäller inridning) jag gjort hittills. Är SÅ nöjd med resultatet och har fått skyhöga lovord av ägaren. Han skulle lätt fått bättre procent på en dressyrtävling än vad mina egna hästar skulle få om jag skulle startat med dem allihop. Så stabil och lydig var han. Han är inte riden sedan i mars nu och är därför lite rund, haha. Men för ett litet tag sedan var jag och hälsade på dem (när jag ändå umgicks med min kompis vars mor äger hästarna) och tog även lite bilder.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Soppatorsk

    Jag har under den senaste tiden haft soppatorsk i skallen. Eller nej, det var lögn. Ämnen finns där, men jag har valt att inte skriva om dem då jag har kommit på att det väldigt lätt blir missuppfattningar och jag blir stämplad lite hårdare än vattenfast. Jag vill ändå nämna att det ena ämnet handlar om att när man förstår någon så faller murarna - eller hur! Så himla svårt att formulera det så att det blir rätt och väldigt, väldigt lätt att det blir fel. Så orkade inte ens försöka. Ett annat ämne jag går igång på är detta med SD, Sverigedemokraterna. Kan dra lite lätt vad jag anser; det Sverige gör just nu är inte bara ren mobbning mot ett parti utan även mot ca 4% av Sveriges egna jävla befolkning. Hur fan kan man hålla på med detta?! Är det konstigt att mobbning även förekommer på arbetsplatser och i skolan, när vuxna människor gör precis samma sak? Helt sinnes, är det. MEN jag vill även tillägga (inte för att det ska spela någon roll) att jag inte är SD:are och jag tänker inte rösta på dem i det kommande valet, men jag ser däremot fram emot lite omrörning i grytan där uppe. Det behövs.
     
    Tillägg, någon?
     
    Haha, jag kan inte låta blir att höra "slicka inte på djuren!" i öronen när jag ser pussbilder. Typiskt min far att säga när vi (barnen i familjen) gav våra kärleksförklaringar till våra älskade husdjur.

    Ny händelse

    Under morgonen ska jag iväg på en... grej. Kanske kan berätta mer om det senare, men som det ser ut just nu så tänker jag - av respekt - inte gå in på det mer. Det handlar givetvis om hästar. :))
     
    Därefter blir det åkning av mina egna hästapållar och jag har ingen aningen om hur lång tid allt detta kommer ta, men vad gör det? Har vad jag vet inget mer planerat under dagen så blir skönt att ta det lugnt. Sådana här inlägg är typ världens tråkigaste, men blir en vana jag halkar in i då och då.
     

    Inget val och dagens skitsnack

    Det var clinic för Jens Fredricson i Vetlandas anläggning idag. Jag var inte där. Och det var inget val från min sida. Det hade varit roligt och framför allt lärorikt...
     
    Men nu, dagens babbel: *Ointressenter; stäng av här.*
    Tidigare idag var det skola japp, men några 24 meter såg vi inte röken av idag inte. Nej, nej men det blev ett ekipage på runt 18 meter. Snålt, haha. Egentligen skulle vi inte ens ha släp men de tog väl min fråga som att jag gärna ville köra med släp (vilket jag vill) så då släpade vi med oss ett i alla fall, trots att vi egentligen skulle på uppdrag och på så vis blev tvungna att koppla loss det från gården vi skulle till och hämta det igen. Vi skulle alltså hämta en traktor som skulle till verkstaden. Så jag fick köra upp och av den från maskinflaket. Efter lunch sedan hade vi uppkörning för c-kortet och det gick bra. Tur han tål skämt när det blev mindre bra med, hahahah. Minen (flinet) jag gav honom när jag kom på att jag gjorde en tabbe (växlade preciiiiis på järnvägsövergången = inte bra) och hans tillbaka - HAHA, inget slår det alltså. Men det gjorde inget ;) Han skyllde ifrån min miss på att det i alla fall rullade vilket betyder mindre risk för haveri i lådan. (Man växlar med wire och denna kan hoppa ur om man växlar i en häftig/snäv sväng, t ex i rondeller, eller på järnvägsövergångar och då kan man bli ståendes.) Men sen sa han att jag gjorde bästa vändingen av alla på hela dagen! Take that besserwissrar! (Och det roliga med det var att de som är "bäst i klassen" hade haft sina uppkörningar tidigare under dagen.) Jag ha fått frågan förr och jag skulle nog säga att jag är på plats tre eller fyra tror jag av sju, men det beror lite på vad vi ska göra. Som sämst fyra iaf, hähä(inget fel på självförtroendet, höhö). Åh, en stackare envisas jämt med att säga "backa du så får jag se hur man ska göra" eller "vad bra, då får jag se hur proffsen jobbar". Nej, nej, nej! Ja, han är seriös (ingen ironi/pik) och ja, han har svårt för detta - MEN jag är inte alls bra! Jag tränar och sliter lika mycket som alla andra. Okej att det kanske går bättre, men då har jag ju betydligt mer erfarenhet av släp (personbil+släp, INTE lastbilssläp = totalfuckat att backa med när man är van vid bilsläp..., så inte fan hjälper det). Idag hade jag riktigt bra flyt på 45-gradersbackningen (var det enda jag hann backa idag). Men jag tycker så synd om denna person då det enda personen gör när denne säger så är att trycka ner sig själv och det blir man inte bättre av. :/
     
    Om två veckor har vi (om alla klarar det vill säga, men jag kan inte tänka mig något annat) våra C-kort! Sen är det bara E kvar. "Bara", haha. Framåt är plättlätt - bara hålla ut så mycket man kan överallt utan att överdriva (typ så ja, haha) och följa linjerna. Hajtand hit, hörnet dit, tumstock si, håll ut så. Bakåt är lite knivigare, men det går det också. Det kommer bli så himla skönt att även ha det där E:e till personbil sen. B, BE, C, CE - allt på en gång. Bara D, TAXI och A kvar - ellerrrrrr. Taxi och motorcykel hade ju varit något ^^
     
    Har förresten kört sex olika fordon idag. Tre lastbilar, en traktor och två bilar. Asroligt! :D
     
     

    Pärlas vinterupplägg

    Här blir det inget speciellt att planera in, utan vi tar det mesta som det kommer.
     
    Det blir med största sannolikhet naturligt med en "halvfarts"-period pga vädret och även jobb. Men förutom det så har jag inte tänkt låta henne stå någon längre period eller liknande. Kanske blir några dagar på raken på sin höjd möjligtvis men annars ska hon gå. Kroppen behöver det. Jag gör vad jag kan för att hålla igång henne på alla sätt och vis.
     
    Men det är svårt att lägga upp en bra plan då jag inte har någon aning om hur det blir med min vardag efter jul. Inte den blekaste aning. Så inget är hugget i sten utan det handlar om flexibilitet och även göra det bästa av situationen.
     
     

    Aleccis vinterupplägg

    Jag har funderat lite och har nog kommit fram till hur jag ska göra med Aleccis. Jag vill ge henne en rejäl återhämtningsperiod och samtidigt rekommenderade Lasse tre veckors skritt. Därför gör jag nog på detta sätt och på så vis "slår ihjäl" fem-sex veckor av vinterns envishet.
     
    Efter tävlingen blir det först en veckas jogg till, detta av två anledningar; främst för att "varva ner" ytterligare lite till men även för att jag vill rida in mig mer på det tredelade bettet för tanken är att hon i stort sett bara ska gå på det under resten av vintern.
     
    Därefter blir det två veckors vila helt och hållet från allt. Det brukar inte vara jättebra för kroppen det heller, men samtidigt ska verkligheten fungera också. Och på så vis får kroppen vila från både utrustning och mig vilket jag inte ser som något negativt.
     
    Sen tänkte jag lägga in skrittveckorna. Skritt, skritt, skritt. Mest uppsutten skritt där jag vill försöka arbeta henne någorlunda, men även promenader.
     
    Efter detta, vilket är någon vecka in i januari, tänkte jag rulla igång lite smått med jogging (rulla lugnt i samtliga gångarter) och sedan successivt trappa upp ridningen till normalt arbete.
     

    ADR-intyg, check!

    Där satt det! Igår avslutade vi denna intensiva tredagarskurs med ett prov - och jajamän; godkänt och ADR-intyg! Nu får jag köra runt med en del farligt gods också. Var riktigt skönt att bli klar, men även om det har varit tufft när man inte är van vid det, så har det varit ganska roliga dagar.
     
    Idag väntas som sagt massa körning. Uppkörning för lastbil troligtvis och övningskörning med släp. Efter en vecka med alldeles för lite sömn är jag heelt slut men jag ska verkligen försöka orka rida båda idag. Pärla behöver galoppera och Aleccis och jag ska "rida in oss" på pelhamet igen för att försöka göra i alla fall den delen rättvis till KM:et på lördag där jag hoppar henne på det. Så ser det ut.
     
     
    Jag väntar även på lite bilder (om jag har tur), från novembertävlingarna. Hoppas hon hittar dem och att de ser någorlunda rättvisa ut, haha. Det är samma tjej som tagit bilden här över; Theresia Sandahl (.blogg.se) :)

    Skit i mig då, ja gör det

    Det var tuuuuuufft att komma ut idag. Tummen satt och jag var sjukt opepp. Blev ingen ridning med Ida, så då bytte jag dagar så fick Pärltanten vila idag och så tog jag bara Aleccis på en sväng.
     
    Tittig häst, stark häst, spänd häst och ja, som rubriken lyder så mer eller mindre sket hon i mig till och från. Gick inte att kontra så bra med mer ben heller då hon gick "uppåt" då istället. Toppen, haha, eller inte. Nya tag imorgon!
     
     

    Shit happens

     
     
    Kolla vad duktig jag var på väg till skolan igår. MVG på att spräcka ena bakrutan i skuffen alltså... Ååååh, helvetesjävlaskitfan.

    Slutprov

    ADR:en lider mot sitt slut (inte mig emot). Det konstiga är ändå att det har varit mer intressant än vad jag någonsin kunnat tro men även skrämmande (vilket jag visste det skulle vara). Fyfan för alla farliga kemikalier som rullar på vägarna. Otäckt!
     
    Igår fortsatte vi med information och uppgifter, men på eftermiddagen sedan så var det information från en brandman. Sen gick vi ut och fick släcka brand med kolsyre-, pulver-, och skumsläckare. Det var lika enkelt som det visas på bilderna men är ju alltid bra att få känna hur det känns. Nemas problemas. Som den tönt jag är så bara var jag ju tvungen att rusa fram och vara bland de första för att få spruta med fulltryck, höhö. Därefter släckte vi en docka med en sådan där brandfilt. Har för mig det är gjort tidigare, men som han sa är det ju alltid bra att repetera sådant här viktigt. En vacker dag står man där...
     
    Men idag är det sista dagen och efter fortsatt genomgång så avslutar vi dessa dagar med ett fetingprov. Eller inte fan vet jag, haha. Men ett prov blir det. Kommer kännas väldigt bra att ha det avklarat. Sedan ägnar vi hela torsdagen åt körning. Taggaaaaaa tjugofyrameter :)
     
    Nej men det är så det ser ut just nu. Läget i skolan, på ADR:en och resten av veckan. Shit, det är bara en månad kvar sen. Och det känns... rätt underligt ärligt talat. :)
     

    Dagens indianlek

    ...eller inte, haha. Tog en sväng med Felicia som kämpar på med lättridningen på Pärla och så jag med min duracellkanin som faktiskt ändå höll sig i skinnet idag - känn på den va! Hade väl mer eller mindre bestämt att stoppa in pelhamet i munnen på Aleccis igen, men vill inte det :/ Hon brukar ju bli ännu piggare och starkare när man rider med sällskap så trodde det skulle vara en dum idé att bara ha det tredelade. Satte därför på gramenen för att ha den hängande ifall att. Men "ifall att" hände aldrig, och jag är så förvånad (men mest NÖJD!) med att det gååååår. En galopp tog hon för sig friskt på, men annars var de ingen direkt skillnad.
     
    Dock blev det inte så "ordentlig" ridning utan mest jogg där jag till och från hittar men även tappar ridningen. Men hon kändes ändå okej och jag hade såå gärna vilat rida henne ett normalt pass. Imorgon blir det ridning med Ida och då blir det nog återigen det tredelade men utan graman. Blir lite "upp till bevis" - går det, eller inte? Sen OM jag hinner ut innan det blir mörkt (liiiten chans...) på torsdag så ska jag nog fan även prova att ta några språng på det tredelade. Vill ju så gärna kunna rida henne på det. Big love!
     
     

    Saker jag inte är ett skit intresserade av

    Här har vi "THE LIST" med saker som inte intresserar mig över huvud taget. Not at all. (Utan inbördes ordning.)
     
    1. Religion, eller i vårt (svenska) fall kristendomen. Jag är (ofivilligt) döpt, men över min döda kropp att jag skulle konfirmera mig. Ohnej! Inte ens för pengar eller saker om det hade funnits som alternativ (vilket det inte gjorde). Finns inget som helst intresse. Jag är inte heller intresserad, i nuläget, av att gifta mig men även om jag ändrar den åsikten vägrar jag att det sker innanför kyrkans väggar. No way! Det är hemskt att människor inte kan stå upp för sig själva, göra det de vill och känner för (så länge det inte inkluderar tobak, se punkt 2) och leva efter noll förväntningar (förutom sina egna). Alltså, religion = hjärntvätt. Vad jag tror på? -Pengar, höhö. Och luftmadrasser.
     
    2. Tobak. I just don't really get it? Finns inget som helst som lockar detta vidriga beteende. Vill jag dö i förtid finns det hundra andra vägar att välja, vill jag stinka kan jag göra det på lika många olika sätt och vill jag åldras i förtid, se vidrig ut och bete mig som en hänsynslös skit kan jag göra det på egen hand, utan hjälp. Gör mig en enda liten tjänst och slopa den där jävla skiten! (Och ja, människor som väljer tobak framför så mycket annat sjunker i mina ögon. Det är ett val och det är ett val de borde välja bort. Punkt.)
     
    3. SNOBBIGAÄCKLIGAMÄNIKOSTYM. Alltsååååå! Om man råkar hamna mitt i någon travkanal eller liknande och så står de där, denna kategori varelser och kommenterar hit, kan dit och tjänar pengar på någon annans bekostnad - i kostym. Alltsååååå2: Vart kan man hitta kostymer i svettiga, geggiga, skitiga, stallmiljöer? Inte ens i tv-studion. (inget ont om kostymer egentligen, det är bara helheten som är mycket ointressant.) Sedan kommer vi till nästa "kanal"; fotbollskanalen. Alltsååååå3: återigen; och jag så vidgar mina ögonlock mer än vad som är fysiskt möjligt kan jag inte för mitt liv förstå hur kostymerna kommer in i bilden. Fotboll är också svettigt, skitigt (och ointressant - som typ alla lagsporter, iaf när andra springer runt och svettas). Inte ens i tv-rutan alltså. Nej. NEJ.
     
    Fast, punkt tre är inte bara "inte intresserad av" utan där snackar vi ögonbråk. Klarar. Seriöst. Inte. Av. Det.
     
     

    Blandade känslor

    MEN, det känns ändå bra. Avslutar tävlingsåret i helgen med en klubbtävling. Försöka sätta två trevliga rundor för Aleccis del och bara försöka planera och utföra. Klubbmästerskapet är bokat, dock inga som helst planer på annat än att genomföra dagen. (Blir tufft ändå med fyra starter med så pass "få" deltagare som det är på en klubbtävling, även om VRF ändå är en skapligt stor klubb med hyfsat många starter.)
     
    Tanken var alltså att jag och Aleccis skulle åka till Jönköping den 8 december för att hoppa 110 och 115. Men eftersom hon är sliten i kroppen just nu och behöver vila så har jag avanmält oss från den tävlingen. Som sagt så känns det ändå bra. Blir skönt att ligga kvar i den lagom varma sängen just den morgonen istället för att sova för lite, äta dåligt, stressa, frysa, vara nervös, tjura över "bara-rida-i-ett-varv-på-framhoppningen" och allt det där. Haha, när man räknar upp allt "mindre kul" som ändå ingår i en komplett tävlingsdag så är det svårt att förstå vad det egentligen är som gör att man ändå släpar sig upp och tycker det är roligt?! Men visst, jag kommer ångra mig hundra gånger innan det är dags - och det var därför jag strök mig direkt och inte har några planer på att "fusk-åka" ändå. Nu, efter helgen, är vi klara för i år. På med locket, vrid upp plattan och så kokar vi ihop lite träning, ridbarhet och lydnad - så är vi hetare än någonsin efter några starter under våren igen.
     
     

    Think about it

     
     

    Och så var jag där igen...

    Jag har kärat ner mig i en häst... Igen. Hastnet är fan inget bra ibland, haha! Tänk om man skulle köpa sig ett skimmelsto, lite yngre än det materialet jag har just nu (23+13 höhöhö, inga unghästar direkt). Har sett sex stycken filmer på henne och hon ser så himla bussig ut. Ååh, ge mig hästeeen!
     

    Hade jag haft en lite större lösdrift och en liten buffert på kontot så hade jag kunnat tänka mig att överväga tanken. En kompis har köpt hästar från detta ställe och vad jag vet så har hon varit nöjd. Drömma är gratis, tack och lov! :)

    Inte är jag dum inte

    Haha, så segt att sitta på ADR-en från 8-15, med lite korta raster som man inte fick tumma på(!) (min min när han sa att lunchen bara var 40 min, hähähää). Annars är det ändå skapligt, eller vad man ska säga. Läraren är lättare att lyssna på än vår "ordinarie" och han försöker hålla oss vakna. Sen att jag är typ tre i huvudet och måste tänka högt, fråga rakt ut, svara på frågor rakt ut osv, vilket iofs dels är ett sätt att visa intresse och vara vaken, men är man inte van vid tjejer som tar plats så svider det - promise! Det är ju inte bara vi i vuxenutbildningen (sa någon VUXEN?!) utan även ett tiotal tredjeklasselever som passar på att fylla platserna så att kursen kunde bli av. Framåt eftermiddagen kom även skolelevernas rätta "jag:n" fram, och då var jag visst helt plötsligt inte ensam på tre-års-stadiet, eller möjligtvis, då dessa var max ett. Men annars så... 
     
    Idag kör vi fortsättning, men med lite brand (utomhus alltså) och sådant på eftermiddagen. Men det där med att inte sluta förrän max tidigast tre... Gillardetinte. Annars (i vanliga fall) gååår det ju att tumma lite och fjäska till sig, men inte hos den hära snubben. I och för sig betalar vi över 3000:-(!)/pers (bara vuxeneleverna) för dessa dagar, så det sista man ska göra är att klaga. Det gäller ju att klara provet på onsdag också innan man kan ropa hej. Och dessutom så är jag bara tacksam för chansen att faktiskt få ett ADR-intyg då det kan vara skillnad på att få tag i jobb eller vara utan. ADR-utbildningen ingår inte i vår utbildning utan är något vi har fått "önska" som de har lyckats fixa för vår skull. Så nej, klaga kan man inte göra. Men visst är det tufft med träsmak i röven och information som bara matar, matar och matar. Hualigen. Måtte skiten fastna med :]
     
    ADR är alltså farligt gods (för väg), och vi går grundkursen.
     
     
     
     
     

    Man får inte ha brått

    Nej, att ha bråttom är inte Pärlas melodi, långt ifrån faktiskt. Vi tog en seg barbackatur tillsammans i mörkret. Mörker ja, inte går det att hoppa när man inte ens är hemma från skolan innan det är mörkt. Suck. Så blev inget med det, tyvärr. Surt. Så slängde på lite reflexer mm och gav oss ut. Skrittade fram länge (lyssnade på LinnochEbba's podcast under tiden. Andra avsnittet jag har lyssnat på av den, så har väl lite att "ta igen") och tog sedan två varv runt byn (lilla svängen) där vi travade och galopperade och sedan drog vi hemåt. Långt ifrån ansträngande alltså, och Pärla skrittade i sin egen takt - dvs, stannade var hundrade meter och stor och tittade i 5 min, haha, njae inte riktigt så illa men man kan säga att Pärla och Aleccis lever livet på lite olika sätt ;) Vi var ute i över en timme, även om det inte blev så många meter under oss längs rundan. Aja, allt räknas och man får inte glömma att bara älska det man har <3
     
    En av de bästa sakerna som finns; skrynka Pärlanäsa, dra in den hemtrevliga, varma, trygga
    doften och bara pussa loss på hela hästen. Att dem bara orkar med oss människor, hästarna! :D

    Hickstead

    Det skulle ju göras en spelfilm av Hicksteads historia. Jag har för mig att jag fick se något om det för lite sedan (alltså någon trailer, filmnamn och kanske någon filmsnutt eller liknande) men just då satt jag dumt till så kunde varken se eller ta reda på mer. Är det någon som vet något om detta?
     
    Favorit-Hickstead!
     

    En sak jag funderat på

    Linjer har från början varit, och är fortfarande, än en våra absolut största svårigheter. Aleccis många gånger sticker hejdlöst mot andra hindret. Jag vet att det jag gör är så viktigt, men allra viktigast är vilken stämning jag är i.
     
    Det är på så vis lättare att "bara" rida och hoppa en linje, än att hoppa hinder efter hinder och därefter kommer en linje. Svårt att hålla huvudet iskallt och vänta in både hindren och galoppsprången så att alla får plats. Ibland går det, ibland (oftast) går det inte alls.
     
    Men på filmen nedan, där vi ändå hoppar linjen gång på gång, så vet jag att det skulle vara fyra språng mellan hindret längst till vänster och nästa, men istället blev det ibland fyra, men oftast fem och tre en gång. Hon var så lugn och fin, och jag satt bara och väntade. Vinnande koncept, tydligen - men såå svårt att få till det när det är "riktiga" hinder på en riktig bana och framför allt på tävling.
     
     Senast vi hoppade dessa "skogshinder" (betydligt lägre) så var hon också ganska lugn. Visst, hon drog på och tog för sig, men oftast får jag in rätt antal språng (red 3 språng på 13 m, vilket gick helt okej bra). Så, varför går det inte att ta med sig detta över riktiga hinder också?! Tänk vad det hade underlättat...
     

    Ny vecka

    ADR står och knackar på dörren. Måndag, tisdag och onsdag blir tuffa dagar med tydligen en hel del information som ska in i skallen. Det är farligt gods-utbildningen jag snackar om, men "bara" den grundliga. Jämfört med att vara ute större delen av dagarna och blanda landsvägskörning med körgården så blir det mycket jobbigt att sitta still och försöka ta emot informationen. Inte är det lättare när man har svårt att koncentrera sig. Äsch, med lite anteckningar ska det nog gå att genomföra, det tror jag allt!
     
    Därefter blir det ridning och idag går bara Pärlahäst. Vilket känns JÄÄÄÄTTEEEEEtråkigt eftersom jag har fått blodad tand och vill inget hellre än att åka runt på lillastorahästen och traggla på tredelat. Men icke. Hon måste vila och en dags ledigt har hon verkligen gjort sig förtjänt av. Jag hoppas att jag hinner ut med Pärla innan det blir mörkt, för tanken är att ta några språng och det enda som finns att använda är skogshindren så dem får det bli. Inte så mycket för världen nej, men bättre än inget.
     
    Lokal debut, Aneby i juni.

    Glad brun innanför väggarna och Pärlis i höstsolen

    Stolt över min lilla bruna hästapålle idag. Tog ju med henne till SBHS ridhustid och vi var hela fem ekipage där inne faktiskt. Så himla trevligt och ingen som helst prestige så långt ögat kan nå! Aleccis fick gå på tredelat och utan nosgrimma (har ju sällan nosgrimma nu för tiden - finns ingen anledning liksom), vanliga sadeln, vanliga lädren. Inga konstigheter. Tänkte försöka rulla runt där inne och villa ha henne skapligt avslappnad och söka form så gott det var möjligt.
     
    Hon var på bra humör och jag skötte min del skapligt där uppe. Ville greja lite mycket med händerna ibland men förutom det så fick vi väl till det hyfsat bra ändå. Mycket ben och stabilt "psyke" typ. Nej men ärligt. Det gick faktiskt BRA. Jättemycket över förväntan och ändå var det mycket hästar i rörelse (vilket hon inte bryr sig om). Red en hel del på böjda spår både hit och dit. Skritt, trav och galopp. Vad ska man säga? Nöjd! Men nu vill jag mer, mer, meeer! Tänk när jag kan rida henne på detta ALLTID, oavsett vad. Längtar :):):)
     
     

    Bilderna är från dagen. Översta efter passet och understa under uppvärmingen när vi travade igång.
     
    Innan ridhusvistelsen begav jag och Pärla oss ut på en tur i höstsolen. Det var nästan VARMT och så skönt! Min förvisso inte så jättepålitliga yttertempmätare i bilen stod på 13 efter att ha varit i solen ett tag. Så ja, det var toppenväder! Westernsadeln och repgrimman åkte på men dessvärre kom jag aldrig in i den där känslan som jag får till ibland. Pärla kändes även lite seg faktiskt. Det har nog tagit lite på kroppen dessa tuffare pass två dar på raken.

    Ta igen sig-helg

    Det är en rätt "tråkig" helg detta, där det i stort sett inte händer någonting. MEN den är såå välbehövlig! Har haft det fullt upp och inte kunnat ta igen mig sedan i slutet av förra månaden. Så det gör gott det här, även om det som sagt är tråkigt att inte ha något direkt planerat.
     
    Idag vaknade jag till solskenet, men inte blir det ridning riktigt än. Jag ska som sagt ta med mig Aleccis in till ett ridhus där vi får rida kl 16-17 (otroligt dum tid, vet!) och för att få det att fungera ska alltså Pärla ridas lagom innan så det därefter bara är att göra klar och lasta Aleccis. Klaffa, klaffa, klaffa. Är rätt taggad ändå på att rida henne. Hoppas hon går skapligt på det tredelade idag annars känns det slöseri att åka iväg, men men. Bara att se allt som träning. Hoppas Johanna kommer bort också för då skulle vi kunna skritta ut en stund efteråt. Gillar't!
     
    Min lilla ponnystorlillahäst :):) Tänk så bra det hade varit om vi... kommit överens, typ alltid.
     

    Lite planering

    Jag gör ett nytt försök med planering;
     
    Idag: Pärla - skogen/byn. Aleccis - (tredelat) markarbete.
    Måndag: Pärla - någon form av hoppning. Aleccis - vila.
    Tisdag: Pärla rids av Felicia(?) tillsammans med mig och Aleccis - skogen/byn.
    Onsdag: Pärla rids av Ida tillsammans med mig och Aleccis - skogen/byn.
    Torsdag: Pärla - vila(?) eller skogen/byn. Aleccis - någon form av lydnadshoppning.
    Fredag: Pärla - skogen/byn. Aleccis - skogen/byn. 
    Lördag: Pärla - tävling 70+80. Aleccis tävling 100+110.
     

    Hästar är inte dumma



    Vem har väl inte suttit på en häst som har lärt sig allt eftersom? Här ovan är ytterligare ett klockrent exempel. Det ser lite ut som (om man inte begrep bättre, haha) att det bara är hästarna som gör jobbet (inkl. tänket) och vi sitter bara där uppe och tar åt oss äran. Nej nej, inte är det väl svårt att rida inte! (:

    Mellonie <3

    Min fantastiska ponny som jag ägde mellan juli 2008 - augusti 2012. Känns som igår vi skildes åt, men åren går och liven går vidare. Nu bor hon utanför Lammhult, hos världens bästa familj. Ibland har man tur. Jag hade tur när jag sålde henne. Miss you, little Knoa.
     
     
     
     

    Dagens dumheter

    Vad gör man när man har en nedplockad bil vars kaross ska skrotas och man behöver platsen i garaget? Bogserar den såklart, helt på eget ansvar. Inga bromsar, inga lysen, inget säte, punkis på alla däck, obesiktigad (automatiskt körförbud) och avställd. En ganska vanlig dag, faktiskt. (Att min bil fick jobba för att få rull på det åbäket - det gick tungt!)
     

    På de berömda molnen

    Efter en sovmorgon och rätt lugn frukost (NÄR inträffade det sist?) så hade vi lite att stå innan sov-och-ridklockan stod på häst-tid. Så det blev att rida Pärlhästen i skymningen och sen Aleccis i mörkret. Ogillar skarpt att rida i mörker en ledig dag, men ibland så har man inte så mycket att välja på.
     
    Gjorde väldigt likt gårdagen med Pärlis. Mycket galopp, framåttänk, gjorde lite fula övergångar (galopp-halt-galopp, men med något travsteg hit och dit) och förutom skogen tog vi lilla rundan runt byn. Det var lite kul för redan efter framskrittningen och när jag tog tyglarna för att börja trava så började hon galoppera - helt på eget initiati. Sötnöt. Vi var ute i en timme.
     
    Stoppade därefter in det "vanliga" tredelade bettet i Aleccis trut och tog en runda med henne. Ja, jag tänkte att nu kör vi igenom typ hela lagret med bett jag äger, haha. Bestämde mig redan från början att vara mjukare och inte försvara mig med hårda händer för att bjuda in till någon hemsk dragkamp. I början gick det sådär. Eller jag var som jag tänkte, men hon besvarade inte riktigt ridningen eller hur jag ska förklara. Men ju längre vi red desto finare blev hon! Inte heeelt hundra där jag vill ha henne, men inte långt ifrån stundtals. Åh, kärlek på känslan! <3 Imorgon blir det ridning i ridhus och då fortsätter vi experimentera med det tredelade.
     
    Under hela dagen blåste det hejdlöst, framför allt när vi red. Sen kom det även lite regn. Trodde det var att ta mig vatten över huvudet att rida Aleccis på så snällt bett när det blåste mycket osv, men det gick som sagt över förväntan, så himla kul!
     

    Kvällsbabbel / svammel / *brain OFF*

    Jobbet är avklarat för dagen, pajen har precis blivit placerad i ugnen (hungrig! Nyttigt va? Har dessutom besök av min systers kille så varför inte så på stort liksom, haha) och nu sitter jag här, i soffan, med datorn i knät. Soffbordet är upptaget med datorer, ölburkar och chips - killarna spelar pang-pang. (Och hur kul kan det vara då? Fast, hellre det än fotbollen! Ingen i detta rum är det minsta intresserad av det eländet och tycker att det hade varit bra mycket trevligare med idol i bakgrunden istället för som nu, en kass(?) film (har egentligen inte rätt att yttra mig då jag inte ens har ägnat den en blick. Såattäääh...
     
    Anyway, väntar på pajen. På tal om... skit man stoppar i sig, så stod vågen på 52,5 kg - det är inte mycket alltså. Trodde inte jag skulle kunna väga såhär "lite" igen (ser tyngre ut) då jag varit uppe på 58 kg som mest, när jag var som mest muskulös. Så jag borde inte få klaga. Vi har fruktansvärda matvanor där vi äter skräpmat utslaget ungefär varannan(?) dag och godis och annat näst intill varje dag. HEMSKT. Men ogillar man matlagning och dessutom inte har någon självdisciplin så blir det lätt så.
     
    Jag säger bara såhär: TACK hästarna! Hur hade jag annars sett ut? Och nej, jag har definitivt inte fått några gener där man inte lägger på sig, verkligen inte. Så visst, även om det inte känns så ansträngande varje dag att rida så ger det den så otroligt viktiga vardagsmotionen. Men just idag och igår har jag varit helt sjukt slut efter stallet. Trodde aldrig kroppen skulle palla ett jobbpass men det har faktiskt gått bra. Har inte krävts några direkta lyft eller andra fysiska ansträngningar och därför har det fungerat bra.
     
    Jag nämnde ju att Pärla gick mycket galopp idag. Galopp för henne = jag använde mina ben, rumpan, magen. Framför allt benen (låren) var verkligen SÅ SLUT efteråt. (Hade ju rätt goa känningar redan från igår.) Sen dragkamp med Aleccis där benen, rumpan, magen och armarna(! -.-') fick kämpa lite. Jag har verkligen ALDRIG under alla mina år som häståkare haft sådan genomgående och "stark" träningsvärk (tack vare hästarna) som jag haft dessa dagar. Men jag klagar inte, finns knappt någon goare känsla än träningsvärk. Då vet man att man gjort lite nytta :]
     
    Jag funderar ibland på hur kroppen fungerar. Jag menar som med dessa dåliga matvanor... (och jag är verkligen tacksam att jag ändå ser ut som jag gör, även om jag för den skull inte är nöjd - sundare kropp; ja tack!) Jag är inte särskilt intresserad av att ha någon "snygg ideal-tjejkropp", men jag hade inte ogillat att leva sundare och på så vis gärna haft "bättre" kropp. Svårt att förklara.
     
    Värst vilket ytligt inlägg detta blev, haha! Inte så likt mig kanske. Men nuså, nu ska jag jobba på dubbelhakan och äta mig mätt på blåbärspaj med vaniljsås, eller jag menar vaniljsås med blåbärspaj såklart! *Intresseklubben antecknar*
     
     

    Aleccis är en tönt i trav

    Hahah, nja lite sådär schysst rubrik kanske. Men när det gäller travhoppning så är Aleccis en riktig liten fegis! I tisdags på träningen så värmde vi upp med att travhoppa lite och redan när jag vände upp och försöker hon bryta ut eller bara står emot. Då snackar vi kliva-över-utan-ansträngning-"hinder". Men i galopp är det inga problem, då är det snarare problem tvärtom; full fart.
     
    Det är helt och hållet på Aleccis villkor när man ska hoppa med henne. Hon vill hinna se hindret i god tid, hinna bjuda och gärna även taxera själv. Men ibland är det svårt att få henne att så hindret för då kanar bogen iväg och om något inte är helt hundra som hoppar hon inte utan då bryter hon oftast ut. Men så länge man är tydlig och planerar väl så brukar det gå bra.
     
    Det jag skulle komma till handlar egentligen inte om Aleccis villkor, travhoppning eller hur mycket jag behöver planera - utan poängen är; balans.
     
    Vi skulle hoppa en (lite drygt) 5,5:a med travinhopp över ett lågt hinder och vidare över en oxer (inte särskilt hög), och jag tänkte lite dumt att hon nog inte skulle hoppa (ähähäää) så var inte så bestämd och ja, jag blev rätt förvånad när hon bjöd på och vara hoppade! Så jag kom i bakvikt och drog henne i munnen i landningen :$ Då sa Lasse att om jag inte har balans över de småhindren så får jag inte hoppa högre. Då jävlar kan ni gissa att jag la fokus på balansen i språnget! När vi hoppade alla övningar efter varandra som en bana nästa gång det var min tur så satt verkligen balansen i ALLA språng. Så härligt! Jag brukar inte tänka på balansen så mycket och tycker väl att så länge man inte tappar den så är det ändå "okej", men nu dög bara det bästa i mitt huvud och då blev det märkbar skillnad. Kul!
     
    Jag är ju sedan tidigare bara van vid hästar som "inte hoppar" eller hur man ska säga. Till exempel när man rider mot ett hinder med Pärla så blir det galopp, galopp, galopp, upp, ner, galopp, galopp osv. Med Aleccis är det så många fler faser genom hoppet och det är jag inte alls van vid. Då märks det hur mycket efter jag är i ridningen.
     
    Dålig balans pga lite erfarenhet. Detta ska jobbas på!
     

    Emma(s medhjälpare) som fotat :):)

    Vad vill jag?

    Jag velar fram och tillbaka, hit och dit om vad jag vill framöver - eller rättare sagt i framtiden. Just nu finns det två alternativ kan man säga, men det är inga direkt seriösa tankar som blir verklighet inom det närmsta. Men så här ser det alltså ut.
     
    Jag vill antingen ha en hästverksamhet i mindre skala. En gård med olika varianter av hästjobb - hur kul?! Jag är en lat människa, men när jag vinner på det själv så är jag oftast väldigt ambitiös. Därför tror jag något sådant skulle kunna passa mig som handen i handsken.
     
    Andra alternativet är att slita häcken av mig på ett vanligt heltidsjobb, och sedan har någon häst (utöver mina, javet, hur skulle man hinna?!) att arbeta med. Detta för att dels helt enkelt även kunna dra in pengar (djurverksamheter innebär mycket slit och är många gånger inte särskilt lönsamma) men ändå göra det som är roligt.
     
    MEN jag ljög när jag sa att det finns två alternativ. För det finns ett tredje. Detta är nog lite av en "dröm", eller ett drömalternativ kanske jag borde säga. Man jag har tagit första steget i alla fall. Nu snackar jag om att svenssonjobba (i mitt fall köra lastbil) och tjäna pengar varje månad. Samtidigt tänker jag ha mina hästar OCH, såhär ser det ut i hjärnan (desto svårare att få till det i verkligheten), kunna lägga undan och spara pengar. För dessa pengar vill jag - antagligen om måååånga år, starta eget. Vad, när, hur och var har jag inte kommit på en. Men jag vill hellre vara egenföretagare än anställd, simple as that. Men det krävs inte bara arbete, utan även en idé och det är på dessa punkter det har kört fast.
     
     

    Kondition och dragkamp, hujedamej!

    Idag skulle jag egentligen iväg på ett jobb på förmiddagen, men det blev uppskjutet. Tänkte inte mer på det sedan utan var ute och red mina älskade hästapållar. Men sen fick jag en förfrågan på kort varsel från hemtjänsten så nu blir det snart att hoppa in på jobb ikväll istället. Sitter fint med lite extrapengar - behövs alltid!
     
    Började, som vanligt, med Pärla. Nu börjar jag fokusera på årets sista hopptävling som är nästa helg och ska därför rida henne mycket framåt denna vecka. Idag blev det galopp - mycket sådan. Så fort man har fått igång henne så att hon tar för sig och vill framåt i varje steg (vilket inte handlar om att galoppera så fort hon kan, men lite måste hon dra på för att kunna gripa på framåt) så vill hon automatiskt in i det tempot sen efter varje ny fattning. Något annat som märks så himla tydligt så fort hon är "igång" så är hon så sjuukt seg. Alltså i positiv bemärkelse; hon kan trava/galoppera hur länge som helst! Det är den kallblodiga envisheten och styrkan som gör sig påmind. ;) Vi var ute i lite mer än en timme och hon var allt lite trött efteråt. Sötisen<3
     
    Tillbaka till stallet efter dagens tur.

    Sen red jag Aleccis, på det tredelade anatomiska bettet. Och, hm. Njae, vi kom inte riktigt överens idag... Talade inte samma språk öht i början och jag blev rätt frustrerad där ett tag. Övervägde till och med att skita i hela alltet och bara hoppa av och gå hem med henne. Haha. SÅ illa var det. Men sen bytte vi ut detta med olika språk och övergick istället till dragkamp när hon LA hela sig på bettet och i mina nävar. Tjääna, liksom. Men även att hon var skitframtung så var det ändå bättre än i början. Så ja, tur jag fullföljde passet! Var i skogen (läänge sedan sist och nu går det ju an då äckelälgflugorna har försvunnit - LYCKA!) och även några varv på LP. 55 minuter.

    Speciell kille

    Här är något rätt spektakulärt. En kille går ner i split på två lastbilar (som rör sig). Ingen frisk människa sysslar väl med sådant, haha!

    Och när vi ändå kollar på klippet vill jag passa på att gå igenom vad det är han åker på. Den vänstra är en "vanlig" lastbil, med skåp, den högra däremot är en trailerdragare med påkopplad trailer. Dragaren är inte mycket längre än en större personbil och de brukar vara antingen tvåaxliga (som den i filmen) eller treaxliga och det är alltså dessa som, pga lägre tryck på drivhjulen, oftast blir stående i backar vintertid.

     

    Träningsvärk i baken

    Så var det det där med att "padda". Att sluta svanka, att göra rätt och framför allt börja i rätt ände. Min ände. Jag har kämpat som tusen med rumpan och magen nu det senaste och ärligt talat - det känns! Jag har sådan sjuk träningsvärk i baken! Har aldrig varit med om något liknande under alla dessa år som jag har åkt häst. Seriously!
     
    Tänkte bara säga det, haha. Känns så konstigt på något sätt. Men det är ett bevis på felridning och att jag nu använder även den delen. Mycket att tänka på där uppe, och varförvarförvarförvarför börjar ridskolan i fel ände för när det ska läras ut ridning (=åka häst)?! Det hade varit så mycket lättare om man fick lära sig rätt från början. Men icke, här ska hästarna kröka på nacken och sporrarna ska trumma i magen samtidigt som man ska dra tillbaka axlarna(?!) och träna upp sin svankförmåga - tydligen. Inte konstigt man får ryggvärk alltså. Nepp, nu ska här jobbas med kroppskontroll och medvetenheten.
     
    Vi ska laga våra kroppar av ridningen, inte skada - gäller både häst och ryttare. Det kan bli bra det här!
     
    Trodde jag var ensam i hela Småland (typ...) att följa, läsa och försöka på egen hand snappa upp och härma för att lära mig rida via delvis hjälp och riktlinjer från Lindah (och andra i gruppen) - men så fel jag hade! Vi är i alla fall TVÅ just nu och då krävs det bara intresse från minst två till så kan vi nog se till att få oss en äkta lektion också. Hoppas, hoppas det blir något framöver! Vore SÅ NYTTIGT att få lära sig. :]
     
     

    Scourier - nej tack sa A

    Red Aleccis på det där scourierbettet idag och njae, helt plötsligt kändes det inte som hon trivdes på det längre. Tidigare har det lätt varit det av de tre olika "tränsbetten" (det ingår inte riktigt i den kategorin, men det är inget hävstångsbett iaf) som hon har tyckt bäst om. Men idag kändes det inte bra alls. Själva ridningen var det inget större fel på, utan hon kändes helt okej. Okej för att inte rida på pelhammet i alla fall.
     
    Eftersom jag har hittat en bättre ridning nu så ville jag prova att plocka bort pelhamet och istället tänkte jag då att scourier vore en bra idé, som då är det mest skarpa av de milda betten jag äger. Det gick bättre än förväntat i början, sen tappade jag bort mig och ridningen lite i mitten men så gick det bättre i slutet igen. Men jag vill inte använda det längre.
     
    Hon gick inte superdåligt på det, men den där känslan när det inte längre är så bra som det tidigare har varit - inte på ridningen utan just bett-delen. Det är faktiskt skönt att känna när det är fel! Framöver blir det att variera mellan det tredelade och det anatomiska tredelade bettet istället, och så lägger vi detta på hyllan.
     
    Rundan i sig var ändå okej. Tyvärr blev det bara 45 minuter men det är så svårt att rida kringelikrok och det blir lätt att man följer vägarna, svänger in här och där, och möjligtvis tar en extra tur bara fram och tillbaka. Men sen är det liksom slut. Man vill ju inte hålla på och nöta fram och tillbaka-ridning på en raka hur många gånger som helst heller. Jaja, det kändes bättre än vad jag förväntade mig (är så svårt att förklara, men såhär då: Aleccis gick bra, sökte sig fram/ned, försökte arbeta på - så ridningen i sig var det inget större fel på, men bettet kändes inte hundra. Hon visade det några gånger). Jag har fått blodad tand att försöka rida henne mer på dessa bett nu när jag har kommit in i lite bättre ridning.
     
     
    Innan Aleccis så tog jag och Pärlis en dressyrtur. Det gick för det mesta bra, men det gäller att jag verkligen koncentrerar mig, håller fokus, anstränger mig osv. Ni vet hur det är! Men hon är himla mjuk och fin i kroppen faktiskt :) Kämpade på bra gjorde hon också, och hon var så nöjd efteråt. Och rätt trött som i mentalt trött. (Jag tror minsann att jag börjar komma åt henne litegrann ibland). Två sekunder senare så har hon återhämtat sig och gräver bland godispåsarna i soporna. Den där godisgrisen alltså..! Vi var ute i en dryg timme och det var ett bra pass ändå. Hade varit intressant att starta en klubbdressyr med henne, men vi rider inte "få-mycket-poäng-dressyr" utan jag kämpar och sliter med att börja i rätt ändå först. :)

    Pärlis och Glada Brunis

    I tisdags red jag som sagt med allroundsadel som är mot dressyr (det närmsta dressyrsadel jag äger). Byavägarna fick ställa upp igen och jag tänkte på min hållning och vilka av mina muskelgrupper som skulle "användas". Pärla var såå himla fin!! Till och med så fin så att jag ångrar att jag inte anmälde henne till KM-dressyren (anmälan har gått ut). Traven och framför allt vänstergaloppen var det som kändes allra, allra bäst. Hon må va tjock, men hon känns himla fin och fräsch att rida. Mjuk och känslig. Älskade häst!
     
    Igår så red jag med Ida. Vi red inte iväg förrän 20-tiden så det blev betydligt senare än planerat, men har det blivit mörkt så behöver man ändå inte stressa ut. Återigen så fick grusvägarna i byn fick agera "ridbana" och vi rullade på i både trav och galopp. Aleccis kändes fin. Det har gjort så mycket detta med att jag koncentrerar mig mer på min kropp och RIDER, vilket i sin tur gör Aleccis lugn och avslappnad (för det mesta). Några otäcka plastpåsar och andra livsfarliga saker reagerade hon på ibland, men annars känns hon mycket trevligare att rida. Pärla såg ut att trivas och hon gör det hon ska. Det ger ett betydligt bättre tramp på henne direkt när hon får ridas tillsammans med en annan häst, och det är ju ingen nackdel direkt. :)
     

    Hoppträningen

    I tisdags var det årets sista hoppträning och det gick skapligt, i alla fall i början. Aleccis var lugn och så, men jag fick inte "dra och slita" i henne (som jag gör för att plocka tillbaka henne så snabbt jag kan efter hindren), utan skulle bara sitta kvar och va mjuk i handen. Då satsar hon mot hindren som ett jävla jihu, haha. Så i slutet när vi satte ihop övningarna till en bana så gick det bara fortare och fortare, trots att jag la in volter.
     
    Lasse sa att hon såg sliten ut i kroppen och att jag ska ge henne några veckor med bara skritt. Detta ska ske, men först efter klubbmästerskapet. Jag vet inte exakt när, men hoppas/tänker försöka få det att klaffa någorlunda med ett (förhoppningsvis!) jobb. Så hon ska vila, men exakt när den ska läggas in har jag inte bestämt. Innan vilan kommer hon inte gå hårt, och inte heller hoppas utan då tänker jag rida henne så som jag har gjort de senaste dagarna; lugnt och avslappnat mer åt jogging-hållet tänkte jag.
     
    Att hon är sliten just nu tvivlar jag inte på en sekund. Hon har gått hårt och framför allt hoppat/tävlat mycket den senaste tiden. Men det har varit anledningar till detta och den största är rutinjakten vi har bedrivit. Känns ändå skönt att vi har hunnit med så pass mycket ändå detta året - vi började faktiskt inte hoppa/tävla förrän i april(!), drygt ett halvår efter att jag köpte henne och sedan dess har det gått i ett hela tiden förutom tre veckors "semester" för henne under sommaren.
     
    När det är dags för vilan och sedan skritten så tänkte jag börja rida henne betydligt mer (kanske till och med bara) på tränsbetten för att ta oss framåt mot det målet också.

    Sista skoldagen denna vecka

    Torsdag. Betyder mer släpbackning (antar jag) och ingen landsvägskörning idag vad jag vet. I tisdags var vi ute och körde och var då i Nässjö och snurrade runt och körde i olika varianter av cirkulationsplatser, den ena värre än den andra! På ett ställe skulle man ut och låna hela motsatt körbana innan man körde in för att få med släpet genom cirkulationsplatsen. Och trots att man gjorde det, så var det på håret att man klarade sig förbi en av skyltarna. Helt sjukt vad trångt det är byggt ibland alltså! Personbilarna vet inte hur enkelt de har det, haha!
     
    På ett annat ställe, en mindre men mer "normalbyggd" cirkulationsplats så behövdes det inte låna något, men höll man inte ut maximalt överallt så skulle man återigen komma nära skylten. Det är så nära så det skulle absolut aldrig få plats ens något så "litet" som en bakspegel för det skulle gå emot.
     
    På ett tredje ställe, ett övergångsställe med refuger från en skarp böj åt vänster så var det återigen hålla ut, sen i mitten alltså på själva övergångsstället fick man göra en "knyck" ut mot höger för att ta sig igenom och därefter hålla ut för det kom en skarp böj åt höger. Det är ju inga problem bara man göra rätt. (Fast det är jääävligt nära, haha.) Det är ju en sak när läraren säger "håll ut här, tänk på det, gör si gör så" - men när man sitter där själv?! Kan bli spännande och hej vad det lär bli felbedömningar. Måtte det finnas utrymme i sådana situationer. Men det är som de säger: "räkna alltid med ,och kör som om att alla cirkulationsplatser är överjävliga", ungefär. Kör man alltid som att alla är smala och mer eller mindre dumt byggda så har man utrymme när man kommer fram och visar det sig att det fanns plats när man väl är framme så har man helt enkelt ännu mer plats bara.
     
    Mycket snack om skolan blev det nu, men det blir lätt så när man lägger mycket tid där.
     
     
    Efter skolan ska hästarna ridas och jag vet inte exakt hur det blir då vi ska bogsera ner en bil till skroten också. Kan vara så att det blir senare än tänkt, men jag räknar med att båda ska gå och det blir inte roligare än det som finns tillgängligt; byn, eller möjligtvis skogen? Bara de får komma ut och röra på sig så är jag nöjd.

    En av dagens "övningar"

    Vi ska börja "köra upp" (backa upp typ) med släp nu snart så det gäller att ligga i och träna på med släpbackningen. Idag körde jag mest krokbil med container och treaxligt släp med lång dragstång. Föredrar lätt fyraxligt om jag för välja... Det här släpet är som ketchup; först händer inget, sen händer inget och sen blev det en jävla massa sväng, något överdrivet japp, men ungefär så. Men det gick bra ändå, faktiskt, även om jag vill bli bäst på detta och det målet är jag långt ifrån. ;) På bilden skulle vi göra en 45-graders backning, in i en "port"/ruta och räta upp ekipaget så det står rakt. Sen gjorde vi lite sidoförflyttning med en lastbil med skåp (denna var en volvo, förra var en scania = växlarna på olika ställen - jävla idioti av dem och givetvis är det volvo-lådan som är "rätt", förutom möjligtvis backen), och fyraxligt släp. Inte så smidigt att gå direkt från tre- till fyraxligt, haha. Det hade dessutom underlättat om ekipaget behärskade skänkelvikning, hähä.



    Hästarna är ridna, men tänkte försöka hinna skriva mer om det imorgon. Hann inte blogga i morse då jag försov mig. MVG på det! Nu tvättstugan, och därefter kuddate. (y)

    Filmer från tävlingen!

    Nu så har jag tagit mig tid att slänga upp filmerna från i söndags. Finns ju tusen saker att ändra och ytterligare hundra som är någorlunda men som måste förbättras - men, utöver det, är det någon som har några konkreta tips såhär på rak arm gällandes främst inomhussäsongen? :)
     
    Glöm inte ändra till HD!
     
     
     
    De är filmade med samma kameran, samma inställning, på samma plats med samma belysning och ekipage, sparade på samma sätt - ändå är den ena bara 720p och den andra 1080p. De brukar bli 1080p på alla jag lägger upp, men inte på 110-filmen? Teknikens under, jajamän.

    Powerplay

    Det är så fränt varje gång man gillar en ny låt, och den är allt annat än vad man brukar gilla. Jag hörde en av Miley Cyrus när jag klippte Pärla (radiohörselskydd), och var tvungen att hitta den på egen hand. Tänkte till och med dela med mig av den :)
     
     
    Om jag inte tar helt fel så tror jag man kan trycka på ordentligt med den och att den kan spela grymt med lite ljud i bilen. Och på tal om ljud i bilen. Jag slog till och köpte en låda med dubbla 12:or igår. Det ingick även två slutsteg, varav det ena är kasst men jag har ju ett sedan tidigare så det blir att prova det om några veckor. Några veckor ja, för jag har förstört kablarna där bak så måste köpa nya sådana med. -.-' Haha, jävla skit som ligger där bak i skuffen och inte bara kan ligga still!
     
    Efter dagens skoldag ska jag först rida Pärla och det blir nog med den mer dressyriga allroundsadeln. Därefter bär det av på hoppträning med Glada Brunis! :)

    "I got two letters for you"

    Denna dag har varit... väldigt speciell och väldigt annorlunda jämfört med andra dagar. Framför allt vardagar. Trots skola först och ridning efteråt. Ojoj, vad ska man säga. Två timmars möte fyllt till bredden med alla möjliga känslor en människa kan känna. Men nu är det gjort. Skönt ändå, faktiskt. (Trodde jag verkligen inte.)
     
    Ni vet sådana dagar där man verkligen inte egentligen har lust att åka ut och frysa, slita och man hade gjort mycket för att inte "behöva" motionera hästarna just en sådan dag? Idag var INTE en av de dagarna! Direkt när jag vaknade kände jag sådant sug och jag ville ut och rida nu, nu, NU! Men så var det ju skola först. Framåt fyra, halv fem-tiden styrde jag ut till djuren och de är så bäst! :)
     
    På Pärla slängde jag på westernsadeln och repgrimman. Var såå länge sedan nu och vad det satt fint för själen! Det är väldigt mysigt att sitta där, och vad man sitter skönt i en sådan sadel! Då är det inte dumt att va relativt liten så man får plats i en barnwesternsadel! Vi red i byn och så mötte vi Ida och Lovisa som var ute och red. Ja, vad sa Pärlahäst i det mötet då? Ingenting, men hon vände och tänkte följa med. Nackdelen med repgrimman är, fortfarande, när hon får alternativ. Särskilt när det är mer lockande alternativ än att följa med på det jag har planerat, haha. I övrigt gick det bra. När jag spände upp rumpan så sökte hon sig neråt och det är så häftigt! Visst, det är fysiskt omöjligt att få henne att höja ryggen när jag rider med lösa tyglar, men att ändå märka hur hon ändrar kroppen utefter vad jag gör - det är fränt!
     
    Aleccis och jag tog en lättare joggtur även den i byn. Redan i skritten tänkte jag mer på min inverkan, medvetenhet av min kropp osv. Lite fokus, lite prova vad som händer om man gör si eller så. Det gav så bra resultat! Hon var lugn, sökte sig framåt/nedåt och arbetade på tusen gånger bättre än en vanlig dag. Tänk, om/när jag kan RIDA henne varje dag, istället för att bara åka runt. *längtar* Red i alla gångarter, men mest trav faktiskt. Fick en toppenkänsla! Det var så himla roligt särskilt med tanke på att det var ett så "lätt" pass, verkligen inga konstigheter utan bara rulla på och jogga igenom kroppen. Idag är jag nöjd med henne (och mig)! :)
     
     

    Bilder!

    Jag har fått några bilder från Emma - tackar vi för! :D
     
     
     
     

    Resultat lok/reg hopptävling Jönköping med Aleccis

    Tre timmars sömn och två mackor sen var det dags! Nej men ärligt talat. Jag är sämst i världen på att sköta kroppen och ge den bästa möjliga förutsättningar inför tävlingar. Så även idag. Men jag fick en god nyhet när jag klev utanför dörren: uppehåll! Hallelujahmoment.
     
    Kom ut till torra hästar - bara det värt att fira! Men lyckan varade inte länge. Övervägde ett bra tag hur jag skulle göra med Aleccis geggstrumpor; spola av, eller inte? Började med att försöka borsta så gott det gick, men nej. Det var ingen idé. Så hon fick ta ett litet fotbad på morgonkvisten och sedan åka helt naken om fötterna så de skulle torka så gott det gick under resans gång. Torkade lite med en handduk innan vi gav oss iväg, men det är inget som gör dem snustorra direkt. Vi kom till och med iväg vid näst intill utsatt tid dagen till ära! *stolt*
     
    Det första vi gjorde när vi kom på plats var att köra fast på parkeringen, haha. Jag visste att det skulle ske men då jag ville stå där det var grepp så hade jag redan när jag körde in kört "fel" för att lyckas komma runt. Fick tips av p-vakten att stå upptill då det var bättre underlag. Så gjorde ju så, men såg själv att även det som klassades "bra" inte duger åt en enhjular 740 med askassa bakdäck + häst i kärran att släpa på bakom, haha! Så försökte ta lite sats och vända runt, men det gick inte riktigt hela vägen. :P Bara lasta ur hästen, spinna uppför geggan, parkera och stoppa in hästen igen. (y)
     
    De är ruskigt snabba på JFK. Och ännu effektivare har de blivit sedan jag var där sist (länge sen!). (Hade vi vetat hur de låg till i tävlingen redan där så hade hästapållen likagärna kunnat stanna ute.) Dessutom var det lite missar här och där (från min sida) som gjorde att det inte blev så bra förberedelser som jag skulle önskat. Till exempel hade jag startnummer 19 på de preliminära listorna på equipe, tänkte egentligen göra i följande ordning; lasta ur, på med utrustning, gå banan, rida fram. Men vi kom dit när de var det inte så många ekipage kvar i första klassen och sedan sa speakern att det var samma bana till nästa klass och bangång på bara 10 min(!). Så för att inte missa (riskera att missa om vi stack iväg till hästen), så var jag så illa tvungen att gå banan först och göra allt med hästen sen. Under stress. Dessutom fick jag slutgiltigt startnummer 14(!) sen.
     
    Under dessa minutrar hann jag bara gå banan en gång och börja på en andra gång. Alltsåååå... Jag vill gå banan absolut minst två gånger, men gärna tre-fyra gånger. Så det kändes inte så himla lovande. Sen skyndade de på och hej vad det gick. Start efter start.
     
    Tog ut Aleccis och pga tidsmissen så var det bara att rida direkt till framhoppningen. Nästa som skulle in på framhoppningen var egentligen nr 18, och jag hade som sagt 14. Helt sinnes att vi bara fick det att fungera egentligen. Sen har jag för första gången i mitt liv numera ridit en framhoppning där man bara får rida/hoppa i ett varv. -.-' Gissa vilket? Vänster. Vad behöver jag träna på? Vänsterbogen = mer högervolter/högervarv. Happy. Gjorde det bästa av situationen, och tog typ tre språng på räcket respektive oxern. Gick sedan neråt och smög in på framridningen för att få rida lite högervarv och lägga någon högervolt bara för att känna lite på henne. Sedan in och vara beredd för start.
     
    Lokal 100 cm bed. A:0/A:0
    Det kändes ändå okej inne på banan. La en volt och styrde sedan mot första hindret. Gick bra, tvåan däremot rev vi med bak. Tyckte inte det var så dåligt varken ridet eller tryck men uppenbarligen var det så och språnget blev inte tillräckligt bra. Fick sedan problem till trean. Låg kvar alldeles för länge i innern (varför ens lägga sig där? Skitmiss!). Aleccis var mer inne på att vi skulle lägga en volt och vi struntade i att hoppa hindret, typ så. Tog om, och då blev det bra och även brutna högerlinjen mot den kommande oxern gick skapligt. Eller ja, hon såg det, bjöd och hoppade, även om vi kom något nära. Vidare ner mot femman ett räcke, högersväng från kortsidan. Där sprang bogen iväg men jag hann banka den tillrätta (eller nåt) och hann få med hela hästen över hindret och sedan klarade vi av den kommande brutna högerlinjen till en lite dold oxer. Så nöjd med att det gick! Tog därefter tillbaka henne, och hon la till ett eget litet osynligt hinder på kortsidan. Släppte iväg henne lite hastigt mot sista, så istället för att fortsätta ner i full fart så vek jag in och svängde mellan hindren bara för att få med mig henne. 8 fel + 3 tidsfel = 11 fel.
     
    Med tanke på hur hon har varit den senaste tiden och särskilt med tanke på senaste tidens ridning (vilken ridning?) så var det ändå en okej runda. Lite surt med felen då båda var relativt lätta att åtgärda om jag bara vore lite tydligare. Men det är sådant man får ta.
     
    In med hästen mellan klasserna. Sedan ut lagom för besiktning, på med utrustning. Då regnade det förresten. Inte så stora, kraftfulla droppar men ändå intensivt men försiktigt regn. Sedan bangång. Denna gång hann jag gå två gånger, knappt. Trots att jag verkligen hängde på låset för att få varenda liten sekund av bangången. (Snålt med tid!) Red därefter fram och hoppade fram, denna gång i höger varv. Jävla illa system det där med "bara ett varv i taget". Gillar det inte alls. Hade dessutom svårt att få till bra avstånd och det blev rätt många språng där hon fick kasta sig iväg och över hindret.
     
    Regional 110 cm bed. A:0/A:0
    Kom illa på både ettan och tvåan. Trean var räcket från kortsidan där hon flög iväg med bogen i förra klassen. Hon var iväg även denna gång, men det kändes inte som det var lika illa denna gång. Tyckte jag fick med mig henne bättre där. Men så rev vi det med bak. Mitt fokus låg på att återigen klara av brutna linjen åt höger med den smått dolda oxern. Hon körde på och hoppade det ganska okomplicerat. Därefter var det räcket ur sväng som gav problem i förra klassen. Denna gång skulle vi fasen sätta det direkt - och det gjorde vi, men på bekostnad av kommande oxern där jag planerade dåligt. "Växte" väl fast på första hindret i huvudet. Jag vet i fan vad hon tog för gångart där emellan, men det blev inte bra. Stopp/förbi hindret, kom igen och som det pucko jag är så red jag runt fel och kom på att med vänstergalopp är risken större för utbrutning så la in ett halvhjärtat byte strax innan och ja, det var ju inte heller min bästa idé. Korsgalopp istället, japp. Men det var inget konstigt ändå, hon tog det som erbjöds. Mot sista hindret, kombination oxer-räcke så fick jag tillbaka henne alldeles för mycket och tog bort galoppen nästan helt. Trodde det var kört där en kort stund, men höll bara om så fixade Aleccis resten. 8 fel + 5 tidsfel = 13 fel.
    Denna rund var betydligt sämre! Flängigt och hemskt tyvärr. Men inomhussäsongen betydde verkligen börja om från början för oss. Hon ÄR en utehäst; oavsett vad man ska göra med henne, helt klart. Säga vad man vill, men vi var ju rätt jämna idag i alla fall (haha, som att det är något positivt med de resultaten!); ett nedslag och ett stopp/förbiridning per klass.

     

    Hopp sa hästen.

    Got ya!

    Rundbalen var slut i fredags och de skulle få en ny under lördagen, men för att de inte skulle behöva vara utan under natten åkte jag ut efter jobbet för att slänga till dem två påsar hösilage. Dessa hann jag aldrig göra ordning innan jobbet, utan fick springa ner till lagården och göra detta vid 21.30-tiden = mörkt.
     
    Jag lämnar ofta (typ alltid) både boxdörren och stalldörren helt öppen när jag ska göra något, och så även i fredags. Inga konstigheter, och eftersom mina utedjur är just utehästar så går de väldigt sällan ner till stallet. De kommer ner när jag ropar (= mat), men annars bara i stort sett för att dricka. Anyway, så gick jag ner i godan ro och fyllde påsarna.
     
    När jag kom tillbaka tyckte jag det var lite geggigt i "gången" men det var inte såå mycket så tänkte det var jag och det jag dragit dit. Släpade upp påsarna genom den geggiga gången med mina vita gympa-adidas tänkandes "tur jag bara behöver gå här en gång upp och ner...".
     
    Ropade på hästarna. Svart var det. Ropade igen. Inget gensvar i form av silhuetter eller steg. Ropade igen, och igen och igen. Prasslade med påsen. Tänkte ju slippa traska runt mer i den där hagen! Men se nu hände det grejer! Hovdunder i marken och två glada hästar ute på äventyr på fel sida stängslet. CRAP.
     
    Å mina skors vägnar gav jag det ett hopplöst försök till att ropa/locka igen för att möjligtvis få dem att begripa att de skulle vända tillbaka till stallet, upp genom gången och därefter festa loss på maten. Men se sådär fungerar det inte i verkligheten. I alla fall inte hos mig. Nej nej, den nyfunna friheten och trädgårdsgräs lockade betydligt mer.
     
    Så var bara att slaska ner till stallet, hämta havre att locka med (tänkte inte på att ta med varken grimma eller grimskaft - smarthead!). Sprang bort till dem och skramlade och hade mig. Ingen respons. Alltså INGEN alls. Skramlade lite till och började snart fundera på om det ens var mina hästar ute på vift?!
     
    Skämt å sido, snart kom Aleccis och bakom min rygg hörde jag snart hårda, tunga Pärlafötter. Snart kom en gul näsa in i hinken bakifrån på ett nästan brutalt sett. Sen är hon inte dummare än att hon trycker ner för att komma åt maten = svårt att dra undan hinken igen. Aja, sen var vi på språng tillbaka igen. Började springa och de hängde på. Försökte tvinga ut dem i hagen men det var inte så himla enkelt. Se det är ju en hel vetenskap det där med att man faktiskt kan göra något i hagen när de inte är där..! Efter ett par vändor traskade de upp och jag hängde med genom gyttja och hästskit för att tömma även påse två (som var kvar) och ta med påsarna ner igen.
     
     
    Detta var historien om... inte vet jag? Hur mina fd vita skor blev betydligt mer naturfärgade? Hur mina, kan tyckas, tröga hästar faktiskt egentligen lurade mig? Eller bara en helt vanlig hästar-på-rymmen-kväll? MAt fick dem i alla fall och nöjda blev dem.
     

    Hann klippa!

    Glömde ju nämna det, men jag hade faktiskt lite, lite tur i fredags! Det har under en längre period bara regnat de senaste dagarna. Regn, regn, regn. Blött, skit och eländigt. Men så dök den där trevliga besökaren upp under hela fredagen, nämlingen; solen! Det tackade jag för, för då var hästarna torra och det var bara att köra på med klippmaskinen!
     
    Så himla skönt att ha det gjort! Det blev inte vackert, alltså ärligt talat. Det är som en nybörjare går loss på maskinen varje gång jag har klippt dem! Hur många gånger har jag inte klippt hästar nu?! Ändå är jag skitdålig på det. Verkligen genomkass. Illa!
     
    Men nu är det ju inte av fåfänga skäl hästarna klipps, utan för att de måste bli av med pälsen av praktiska skäl. Såattääh. Pälsen är väck, hästarna torkar skitfort och skiten lossnar jättelätt - HAPPYFACE!
     
    Klippa hästar + stallsysslor + rida = Sju timmars stalltid. Nästan en "vanlig" arbetsdag, men det märks inte när man älskar det man gör! (Just klippadelen var väl inte det jag syftade på när jag skrev "älskar" direkt, men hästarnaaaa. Åh, det är livskvalité att ha dem!)
     
    Att nu är hon en grårandig spillevink men vad gör väl det?
    Pärlhästen valde lite mer färg och satsade på ljusgulrandig look. (y)
     

    Intresseklubben antecknar

    Yeas, åkte på Pärlahäst före jobbet och eftersom de faktiskt huttrade lite när jag kom ut så var det enda vi i stort sett gjorde var att rulla på och få igång blodcirkulationen. Sen var vi inte överens på ett ställe så då var jag lite tuffare mot henne och krävde lite ställning osv. Detta gjorde henne så himla mjuk, fin och stadig efteråt! Vänstergaloppen var som att åka runt på bomull<3 Bästa hästen!
     
    Eftersom Aleccis den senaste veckan varit lite av ett smakprov på "ett hopplöst fall" så ville jag ha bättre förutsättningar och försöka rida igenom henne i alla fall lite mer än vad som går på byavägarna. Därför lastade jag in henne och så tog jag med henne till ett ridhus. Och vad ska jag säga?! Var nästan ledsamt att kliva upp på henne och känna att vi har halkat tillbaka mååånga steg :( Hon var oerhört "ogenomriden" och varken rumpa eller bogar var där jag en gång placerade dem och hade någorlunda koll på dem. Det känns sådär inför tävlingen, men what to to? Det blev i alla fall bättre och som bekant gör man ju sällan underverk sådär på en halvtimme-timme. Men ja, bättre. Eller mindre dåligt är nog en bättre benämning.
     
    Rullade först rund fyrkanten, skritt och trav. Övergick till en tjugometersvolt i trav. Trav. Vår sämsta gångart. Varför finns ens trav? Men vi kämpade på. Följ då, rumpa! Och in med bogen! Runt, runt. Andra varvet. Gjorde även serpentinbågar, snett i genom och mindre volter. Övergick sedan till galopp. Galopp<3 Red henne i undertempo. Försökte bjuda till mer tryck men i lugnare tempo, vilket gick sådär. Blev mest dålig galopp, och långsamt. La in halter och fattningar på volten. Gick bättre i höger än i vänster, både halter och fattningar. Gjorde sedan serpentinbågar med halt och ny fattning på medellinjen varje gång vi passerade den. Stoppade in så många serpentinbågar som möjligt. Gick helt okej! Lite dåliga fattningar här och där men det tar jag på mig. Gjorde även några mindre volter, och blandade detta med att öka och minska. La sedan upp tempot lite och även om hon kändes som hon gjorde så låg hon ändå kvar hos mig och väntade skapligt på vad jag skulle be om härnäst. Travade av och skrittade av.
     
    Jag önskar att hon var så fin att rida som hon var för ett tag sedan, och jag skulle vilja kontrollera bogarna. Detta är ingen höjdare alls, framför allt med tanke på tävlingen som väntar. Men det som var bra med passet var att det var lugnt genom hela, och bara det är ju inte så illa med tanke på tidigare ridpass i veckan.
     
    Sommar!
     

    Nejmen tjäääna!

    Jag har kommit i sådan jävla otakt igen. Men så är det när det hela tiden är pang på. Är det inte heltidstjänst i stallet (det blev det igår), så är det jobb (vilket jag inte har något emot). Men jag har inte fått en sekund över till annat! Bara stress, stress, stress - precis som vanligt med andra ord.
     
    Såhär såg det ut igår:
     
     
    I brist på annat, kan man säga. Ett hinder där det var någorlunda platt, och det närmsta i uppförs- respektive nedförslut. Optimalt? Inte så himla mycket. Funkar ju med Pärlahäst, men blev desto trängre med Aleccis.
     
    Pärla: Red ner till byn och vände (ca 1,5 km x2) som uppvärmning. Eftersom jag bara hade ridit glad brun häst senaste veckan så kändes det jättekonstigt först; "ska det verkligen vara såhär", haha. Typ korta ben, korta steg, markbundet och sådär. Men jodå, hon var som hon skulle, bara ovan pilot! Hoppade därefter runt lite över hindren. Hon gjorde det bra och tyckte det var kul. Hoppade ändå väl trots dåligt tryck i galoppen i slutet. Min sits var åt helvete bara...
     
    Gullefjun!
     
    Aleccis: Gjorde samma i början, red ner och vände. Aleccis var SKITPIGG! Alltså, seriöst. Hon var galen. Fick ett enda normalt galoppsprång totalt. Hua. Kände att det kunde bli spännande detta... Men det gick över förväntan! Eller alltså de första 3-4 sprången var ju katastrof, men sen blev det nästan till och med häst av henne ;) Vi rullade på runt, runt, runt. Lugnt (rättare sagt; försökte få det någorlunda lugnt) och sådär. Få med yttersidan (framför allt bogarna) och inte kasta oss iväg över hindren. Det sista var lättare sagt än gjort. Men vi rullade som sagt några varv, bytte håll, och gjorde så fyra ggr (två ggr/varv). En gång höll jag på att smaka grus. Vi kom lite dumt och flugit över hindret i nedförsbacken (hoppade neråt) och hon drog på. Jag tänkte att jag var tvungen att låta henne fortsätta framåt för att kunna bromsa upp, men Aleccis visste ju att vi skulle vänster så även om det gick lite fort så fortsatte hon vänster = jag tänkte höger, hon vänster. Men det löste sig ju. :)
    Det var allt lite klurigt att komma i vänstervarv för hamnade man bredvid gruset, och skulle fortsätta nedåt - så blev det rätt halt. Men ja, med tanke på speciella förutsättningar och galen häst så får jag vara nöjd med bedriften!

    Pärla två språng på gården.

    Pärlahäst idag. Inget tryck i galoppen på filmen nej, men annars var hon helt okej idag. Hon tyckte det var roligt att hoppa! :) (De första 20 sek är "tomma" = tar ju sin lilla tid att komma upp och iväg. Oredigerad - direkt från fånen.)

    Planer för dagen

    Jag håller tummarna att hästarna, trots att det är blött och asfalten skvallrar om att det har regnat, är någorlunda torra så det går att klippa dem när de är mer torra och även borstade. Det börjar bli kris, för snart är tävlingen och jag måste klippa dem alltså... Går det inte att göra idag så är det kört.
     
    Därefter blir det ridning. Jag ska först rida Pärla - äntligen! Var över en vecka som jag red henne sist. Blev ju så dumt med hennes motion förra veckan pga tävlingsdagarna och sedan har hon ju mest gått som "ridskolehäst" den här veckan. Men nu så! Jag vet inte vad det blir för något på schemat, men troligtvis en tur med en del galopp.
     
    Därefter blir det Aleccis tur och med henne tänkte jag försöka ta några språng - om det finns någonstans att vara. Det är verkligen den största nackdelen med att ha hästarna på gården - taskiga träningsmöjligheter. Men i absolut värsta fall får det väl bli skogshindren, även om det inte är så mycket till träning direkt.
     
    I eftermiddag och kväll sedan så ska jag jobba! Det gör jag även imorgon, och sedan är det tävling på söndag. Blir med andra ord inte särskilt mycket till vila denna helg heller...
     

    Bra upplägg - not very much.

    Denna vecka har blivit lång ifrån så jag tänkte den skulle bli. Igår ville jag försöka hoppa, men då det började bli mörkt redan innan jag var ute hos hästarna så var jag så illa tvungen att skjuta på den planen. Istället ringde Felicia och ville rida, så då tog vi en sväng med hästarna i byn istället.
     
    Hon behöver träna på att rida lätt. Det är rätt konstigt, förr kunde hon känna rytmen och försökte hänga på och då för ett, ett och ett halvt år sedan någonting så kunde hon rida lätt. Men nu låser hon knät i uppeläget så hon rider i tretakt. Hon står två steg och sitter ett - snacka om ansträngande! Jag försöker göra olika liknelser och på andra sätt få henne att förstå att hon måste ner direkt när hon har kommit upp, men icke. Så vi travade mest igår.
     
    Jag kände att Aleccis är rätt hopplös i mörker. Det ger näst intill ingenting att rida henne... Igår var hon återigen helt galen! Studsar runt, sidledes, gör byten hela tiden och pressar ihop sig, gör nöff-liknande ljud och var står på något jävulskt. Så het hon har varit de senaste tre dagarna är verkligen extrema. Visst, hon är en pigg häst men nu har det verkligen blivit mycket av den varan. Inte mig emot - men, jag känner att just denna uppladdning inte är optimal inför tävlingen. Hua. Blir spännande, och jag förväntar mig nästan besvikelse. Nu är det slut på rida tillsammans-dagar ett tag så jag får kontroll på hästapållen, och på lördag ska hon jävlar ridas igenom på riktigt. Eller ja, försöka alltså. Även om hon ligger på så lyssnar hon tillbaka utan problem. Men det är inte konstigt att hon svettas som en tok, för med detta beteende stressar hon upp sig själv. Det var nyttigt med all trav igår och hon var kalasfin då och då. Dessutom blev hon "bara" svettig som en normal häst - fuktig eller lite mer på större delen av kroppen men liksom inte dyngsur även över rumpan osv.
     
    Gammal bild på Felicia och Pärla.

    Betner på dagis

    Igår var en halvdassig dag, men nu är vi på rätt köl igen och för att mjuka upp stämningen ytterligare bara måste jag dela med mig av denna. Så sjuk! Älskar delen med mumintrollen :)
     

    Tuff dag.

    Jag står på mig, har skinn på näsan och säger ifrån. Men det är inte alltid man orkar vara stark JÄMT. Idag kom den kära bristningsgränsen på besök igen. Jag har vrålat så jag har ont i halsen, fryser efter alla tårar och ärligt talat har jag mentalt sett framför mig på hur många sätt man kan "ge igen", skada och även slita livet ur någon annan.
     
    Det handlar om sexuella trakasserier, kränkningar, förtal och jag vet inte vad allt heter. Hur en människa kan vara så vedervärdig är nästan en gåta. Om jag skulle berätta allt han gjort mot mig så skulle ni inte tro mig - PRECIS så illa är det. Kan ju dra några exempel; Idag till exempel ställde han sig ca 50 m framför och ehm, gjorde lite manliga gester i den undre regionen. Jag vände mig bort. Snart kommer han upp bakifrån (vilket inte jag märkte) och lyfte upp mig (mot min vilja), satte ner mig längre bort och sa följande: ”jag vill trycka in min *** innanför dina trosor”. Någon timma senare kallade han mig och min kompis (vi är bara två tjejer i klassen och jag är helt klart mest utsatt) för jävla fittor och jävla horor. Han påstod även att läraren hade sagt att vi var så dåliga att vi inte skulle klara kursen (vilket läraren inte hade sagt och inte stämmer), och sedan blev vi djupt hånade när vi skulle plocka ihop efter oss då vi gjorde ”fel”.
     
    Detta är bara ett urval av vad som hänt IDAG, och inte bara det utan allt detta hände under eftermiddagen. EN dag. EN eftermiddag. Jag känner mig mentalt våldtagen. Och som sagt, detta är bara ett urval av saker. Det är som att han bara matar ur sig skit; både i form av ord men även kroppspråk.
     
    Så nej, jag var inte på topp efter dagen kan man inte påstå. Men det är då det är så skönt att åka ut till djuren, idag tillsammans med Ida (som red Pärlis) och rida en sväng. Minut efter minut så är man sig själv igen. Så himla skönt! I fucking love that!
     
    Vi red mest i byn, i skummet (haha, inte skum som i bubblor utan som i mörkt). Aleccis är en stadsbofängelsehästtönt och skulle vända några gånger trots sällskap av världens tryggaste pärlahäst. Men sen så rullade det på. Hon var för övrigt pigg som jag vet inte vad! Jag tror någon matar min häst med något som man inte ska matar hästar med; Raketbränsle? Energidryck? Det studsar hit och dit, upp och upp ännu mer. Hon spänner ihop sig som en ihoptryckt fjäder och bara väntar på att få explodera. Hon kunde till och med göra galoppombyte i varje språng idag - helt på eget initiativ dock. Hualigen. Ja, hon är skitrolig att rida, MEN. Det är givetvis inte bra och jag vill inte ha henne sådan för att det går illa åt hennes kropp.
     
    Annars så har hon faktiskt börjat släppa till med galoppombytena nu. Vänster till höger går allt som oftast bra, ibland skjuter hon på framåt samtidigt men det är så mycket bättre än innan. Rena språng dessutom. Men höger till vänster är lite knivigare. Det går, men det krävs bättre "förarbete" för annars tar det några språng innan hon byter. Det är ändå mycket, mycket bättre och jag behöver inte fundera på OM hon byter, utan snarare NÄR. Framsteg!
     
    Vi red i byn som sagt och sedan över vägen och fram och tillbaka på en annan grusväg. Tillbaka i byn och ett varv runt den mindre delen. Sen red vi hemåt och då behövde jag vara först och ha lite "försprång" för att försöka plocka ner henne på jorden ingen och få henne att galoppera genom hela kroppen. Det tog nästan hela backen men sen blev det häst av henne igen. Att nu är det vrålkris vad gäller någonstans att rida. Jag MÅSTE rida igenom henne... Tävling på söndag dessutom. Kan ju bli oerhört spännande (och tråkigt resultat) om hon är på detta viset. Tur jag är optimist ;) Vi var ute i en timme. (Behöver jag ens nämna att hon var lika plaskvåt som tidigare dagar?)
     
    Typ såhär var hon idag... igen. Nöff, nöff.
     

    Så. himla. jobbigt.

    Det är fungerar inte. Jag måste på något sätt hinna klippa hästarna (i alla fall Aleccis - för det är kriiis!) innan helgen. Nyklippt, randigt och fult - hellre det än all den päls hon har nu! Shit, det är inte vackert, det är torkad svett jämt och så gegga/torkad gegga på det. Dessutom blir hon skitvarm direkt och svettas över hela kroppen efter ett pass. Så nej, jag åker inte med henne i all den päls till Jönköping. På något sätt måste jag hinna klippa henne. Måste, måste, måste...
     
    Pälsmonster!
     

    "Pärla vill inte gå."

    Jag red med Felicia igår. Hon red självklart Pärla och jag tog min duracellkanin. Ja, alltså. Vad ska man säga? Ungen vill galoppera, Pärla vill galoppera, Aleccis vill definitivt galoppera och galopp är min favoritgångart, så varför inte? Det blev en hel del galopp igår. Och jäklar vad pigg Aleccis var! Skitpigg! Haha, hon studsade, och studsade och studsade. Men ändå väntade hon bra och kändes rätt lugn i huvudet (förutom i slutet när det höll på att koka upp ordentligt).
     
    Angående rubriken då ja. Jag och Aleccis red först och så sa jag att vi skulle sakta av... Men det gick inte så bra för Felicia att sakta av för Pärla skulle minsanna trava. Så de travade ett bra tag innan det blev skritt. När Felicia sa att Pärla inte vill gå så tolkade jag det som att hon vägrade röra sig framåt och började vända skeptiskt på mitt huvud. Men så var alltså inte fallet, haha. Utan helt tvärtom! :P
     
    Mycket galopp som sagt, dyngsura hästar efteråt och en tur på bara 45-50 minuter.
     
    Pärla och Felicia för två veckor sedan.
     

    C-ponny, född 2011, ja eller nej?


     
     
     
    Ett kommande projekt, kanske. :)
     
    Här under är en halvbror (samma far) född 2007, kat D, och denna kille har, förutom dubbeldiplom som 3-åring, även seger tom MSV C:1 mot storhästar på över 70% mot storhästar. Såld till Norge(?) för väääldigt mycket pengar (sexsiffrigt och inte den första sexsiffriga sifferkoden direkt).
     
     
     

    Aleccis i våras.

    Red Aleccis lite på LP barbacka i våras. Var väl som vanligt inget seriöst pass, men alltid kul att ha bilder och framför allt att ha dem att se tillbaka på. Dessvärre har det nog inte hänt särskilt mycket mer på just denna fronten sedan då, men å andra sidan har ju fokus lagts på hoppningen och där har det minsann hänt grejer sedan bilderna togs! (Lite ironiskt bara att bilderna jag fann nu så var typ alla i galopp i vänster varv. Typ som att det är det enda vi gör när vi rider. Jao, kanske det kanske.)
     
     
     

     
     

    Inte som jag tänkt mig, nej

    Kul. Det kom världens skyfall när jag åkte hem igår. Så typiskt när det hade varit relativt torrt hela dagen tills dess! Landade i soffan, och kom inte ut förrän det var mörkt - och det regnade ännu mer. Kom ut till två väldigt blöta hästar. Bytte vatten, gav dem maten. Och godis. Men de stod bara och tryckte vid dörren ändå och jag märkte att jag inte hade någon vettig utrustning att använda när vädret var som det var...
     
    Träns, ja ofc. Tänkte rida barbacka igen, men eftersom det regnade ville jag ha någon typ av ländtäcke på henne. För annars skulle hon vara blöt när vi kom tillbaka och då sätta på det blöta regntäcket igen = ingen bra idé. Tror inte ens det skulle andas och släppa ut fukten på hennes kropp när det är blött utanpå? Men vad vet jag.
     
    De ländtäckena jag har (både de med reflex och utan) är fodrade. Och kom igen, fodrat ländtäcke vid 5-10 plus? Skulle inte tro det. Har ett "nätigt" också, men det är ju inte vattentätt. Så nej, jag velade en stund men kom sedan fram till att det inte blev något.
     
    Fyra dagars pensionärsliv - det är vad Pärlahäst har fått nu. Jag visste att det skulle bli något såhär just pga tävlingen och efter jag har tävlat är jag alltid så trött (sover inte tillräckligt innan tävling, äter inte tillräckligt osv) så då vill jag inte göra något mer än att bli klar och åka hem, faktiskt. Dessutom var det väldigt påfrestande att tävla tre dagar på raken. Och då startade jag ändå bara en häst, en klass/dag! Tänk de som startar många hästar och klasser - snacka om att det krävs god form även i skallen. Imponerande!
     
    Men nu drar allt igång igen som vanligt med ridning.
     
    Jag kunde alltså aldrig klippa dem igår. Skitregn! Och eftersom måndagen var den enda dagen denna vecka som jag skulle kunna göra det, så blir det alltså inte av innan tävlingen i Jönköping. Så störande! Hade verkligen, verkligen behövts. Men inte heller där går det att göra något annat än att skita i det och bry sig om det som faktiskt går att påverka; och inom den kategorin ingår inte vädret.
     
     
    Pärlis, efter en helbra runda i favvo-Lenhovda. 3 placering i LB och ja, det var typ på stehåldern (09?). Men trots att det inte finns mer än dessa mobilbilder från den dagen (dvs inte film) så minns jag den rundan såå väl. Hon var finast i världen <3

    Veckoplanering

    Oftast blir ridningen lite som det blir under mina veckor och jag tar det som det kommer. Allt beror på vädret, om det är ljust eller mörkt, vad jag känner behövs göras, älgjakt eller inte osv, men jag har inga strikta planer som jag slaviskt följer varje vecka. Det hade jag gärna haft, men för det behövs någon typ av ridbana/ridhus så man kan lägga upp passen betydligt bättre och försöka hålla "den röda tråden" genom ridningen varje vecka. När man är väldigt begränsad, som jag är, så får man vara väldigt flexibel helt enkelt. Det blir mycket ridning längs grusvägarna i byn just nu och det är inget jag kan göra åt det, utan vi får anpassa oss till hösten.
     
    Den här veckan har jag en del saker inplanerat och därför tänkte jag dela med mig av hur det kommer se ut: (Inte så jättespecificerat vad gäller Pärla, men ändå).

    Måndag: Ev klippa båda hästarna igen (om det är tillräckligt torrt i luften i eftermiddag), A vila, P rids i byn.
    Tisdag: Förhoppningsvis rider jag (A) tillsammans med Felicia (P). Båda ska gå.
    Onsdag: Jag (A) rider tillsammans med Ida (P).
    Torsdag: A hoppar lite på ett eller annat sätt, P går som vanligt.
    Fredag: båda rids.
    Lördag: båda rids.
    Söndag A tävla Jkpg, P vila.
     
    Framridning inför i lördags.

    Sporrar = standardutrustning?

    När fick sporrarna en plats som standard i vår dagliga ridutrustning?
    Varför är de där, och när kan de i själva verket behövas?
     
    Frågar man mig, så är svaret på sista frågan: Aldrig.
     
    Jag upplever att jag rider med energin; bra eller dålig, mycket eller ingen osv. Rätt energi och tryck = lyhörd häst; behövs inga sporrar. Dålig/ingen energi = seg, trött häst som inte "lyssnar"; det hjälper inte att sparka med sporrar. Det handlar om energi.
     
    Ett mycket tydligt exempel är min gamla Pärla.
     
    Jag kan inte "rädda" ett ridpass där jag har svårt att hitta rätt energi genom att slänga på ett par sporrar. Det hjälper inte, blir ingen skillnad. Precis som vi ofta gör med våra hästar (eller djur över lag), så blir det även i detta fall symptomen vi försöker rätta till istället för att göra något åt orsaken. Symptomet är en seg/skänkeldöv häst, medan orsaken är dålig eller ingen energi. Rid igång och hitta rätt energi så behövs inte längre några sporrar.
     
    De senaste tävlingarna jag har varit eller bara tittat på är dessa; pay & jump - klubbnivå, hopptävling för ponnyer - lokal nivå och hopptävling för storhästar - regional nivå. Gemensamt är att alla är där för att starta en eller flera klasser i hoppning. Det sorgliga var att säkert lika många, procentuellt sätt, hade sporrar på sig på alla tävlingar. Alltså likväl en 5 årig liten tjej/kille på en liten ponny som en tonåring på en annan ponny eller en ungdom/vuxen på en storhäst. Sporrar hit, sporrar dit. I vissa fall sitter de mest bara där och liksom "finns tillgänliga" men för det mesta bankas dem hej vilt i sidorna på hästen. I andra fall sitter sporren där, men ryttaren använder skänkeln som om de inte satt där; dvs ryttaren verkar i sin tur inte ha tillräckligt bra koll för att egentligen användas sporrar.
     
    Ja, det finns sega, trötta, döva, lata och till viss del rätt jobbiga hästar där man till vilket pris vill få fram dem. Men min fråga blir; är det sporrarna som gör jobbet? Blir det bättre och i så fall - blir det bättre permanent? Är det alltså lösningen att slänga på sig ett par sporrar varje ridpass?
     
    Vad händer istället med inställningen att idag ska vi leka indianer, vi ska tjoa och hojta, busa och göra explosiva igånsättningar och hela tiden ha hästen vaken - behövs det fortfarande sporrar?
     
    Jag har som jag tidigare nämnt till och med slutat att tävla med sporrar på Pärla. De gör ingen nytta alls, för är jag dåligt förberedd eller har svårt att själv "komma igång" så kan jag inte begära att hästen ska "starta mig" när jag inte kan veva igång hästen. Materiellt förklarat, men ni fattar.
     
    Spola sporrarna, och bli istället medveten om energin!
     
     
     
    Användandet av sporrarna har det senaste året eskalerat. De existerar, och det säger jag inget om - men jag tycker inte längre de ska tillhöra kategorin "standardutrustning vid ridning".
     
    Om jag inte behöver använda sporrar till min gamla, tunga segpropp så behöver ingen det.
    Bli medveten, och förbättra.

    Nöff, nöff

     
     
    Bläddrade lite i bloggarkivet och kom över dessa bilder igen. Den ovan är ju bara för härlig. Lägg märke till att hon givetvis rullar sig på den allra dammigaste plätten i hela hagen. (y)

    Höjden

    Jag har (hade?) ju en släng av höjdskräck egentligen. Därför trodde jag att det skulle se högt ut att gå banan direkt till en 110, och framför allt inomhus. Jag trodde att 115 skulle få mig att banga ur.
     
    Men icke! 110 kändes inte högt och inte ens 115 gjorde det. (När jag gick 120 så kändes inte ens det högt, helt sjukt!) I början tyckte jag 110 var högt men ju mer vi har hoppat det, desto mindre känns det. Men även de gångerna det har känts högt vid bangång så har det släppt helt så fort jag har börjat rida. Och den känslan är så härlig. Skönt att slippa brottas med sådana tanker och numera bara köra! Hindret står där det står, höjd, placering osv är inget jag kan påverka (mer än att jag väljer vilka klasser jag vill rida), så då är det ju bara att försöka anpassa sig till det och tuffa på.
     
    Det är ändå så himla fränt på något sätt att 115 cm inte var någon skillnad öht (förutom svårighetsgraden på banan) om man jämför mot 110, även om det faktiskt var det. När jag tävlade ponnyerna så kändes varje 5 cm:are som omöjlig att ta sig över - men med Aleccis. Det finns inget sådant.
     
    Jag trodde verkligen att det skulle kännas som att ligga på dödsbädden att starta dagens klass, men icke. Tänk sen när det är dags för utomhussäsong igen! Hindren kommer kännas pyttesmå, haha.
     
    Nästa tävling blir på söndag, i Jönköping. Där startar vi 100 cm och 110 cm - och om jag bara kommer ihåg att bromsa upp, inte fastna i innertygeln, visa hindren i tid, rida med ytterhjälper och planera, så finns chansen för betydligt bättre rundor än i helgen och förhoppningsvis med kanonkänsla!
     
     

    Grönt, och en filmanalys senare

    Några riktigt asdåliga printar från filmen, men jag ville bara ha fram att jag är riktigt nöjd med vår nya grönvita outfit! ;)
    Den första är nästan så pass skarp att det i alla fall går att skymta färg på utrusningen, men på den andra jättejättesuddiga ser man hur pannbandet glimmar. Det blingade jättemycket, asfint!
     
     
    Jag har kollat några gånger på filmen från dagens runda och ser vad som händer till sjätte hindret. Jag blir kvar i innerhanden alldeles för länge. Så enkelt var det (nog). Men vi gjorde så gott vi kunde, och känslan - som är det viktiga - var så mycket bättre. Finns ingen anledning att varken klaga eller vara missnöjd, och inget av det är jag.

    Resultat Aleccis regional 115 cm (debut), söndag VRF

    Började med en miss med tiden. Räknade med att det skulle rulla på bra och att vi behövde komma igång rätt tidigt men det gick ännu fortare än jag trodde. Ida gick runt lite med Aleccis medan jag gick banan och bytte om, och det var tur att hon fick så mycket skritt som möjligt. För direkt när jag satt upp och tänkte rida bort till framridningen så skulle jag in på framhoppningen. Hoppsan...
     
    Travade igång lite och rullade sedan lite galopp. Tog lilla några gånger och hon kändes bra! Tog räcket som låg på låg höjd. När det var på normal höjd så bröt hon ut en gång, men förutom det så rullade hon över säkert och generellt var dagens framhoppning betydlig bättre än tidigare. Särskilt om man tänker på att jag inte hann rida fram ordentligt.
     
    Regional 115 cm (debut) bed A:0 avd A
    Inne på banan tog jag det lugnt som jag hade planerat. Tog tid på mig och visade även tredje hindret som stod lite dolt (sådant vi har haft problem med i helgen; "dolda" hinder). Satte sedan igång och det kändes ganska lovande faktiskt. Målet var att få tillbaka Aleccis mellan alla hinder (och så gott det gick på ev linjer) och ta en sak i taget. Hoppade ettan, kom tillbaka mot tvåan. Halvdålig ridning till tvåan och mer fokus på det som skulle ske efter, istället för innan så vi rev andra hindret men däremot klarade vi svängen (bruten linje) till den något dolda trean. Bara det kändes hur bra som helst! Tog tillbaka henne och lyckades få med mig henne i svängen tillbaka mot fyran, ett räcke som stod där vi fick problem på gårdagen. Klonkade i och trodde vi rev, men bommen låg kvar. Tog tillbaka Aleccis igen, men hann glömma bort vägen för en kort stund. Fortsatte bara runt och kom på vart vi skulle. Hoppade femman, oxer neråt och började plocka tillbaka henne igen. Hon var med mig snart och vi vände upp mot sexan, men där tittade hon och vägrade. Antar att hon hade svårt att uppfatta hindret. Nytt försök, men hon stannade igen. Kom inte ens över på det sista försöket innan vi lämnade banan. Uteslutna.
     
    MEN, jag är såå nöjd! Känslan var tusen gånger bättre än igår. Så skönt med ett mycket bättre avslut på helgen, trots att resultatet verkligen inte rimmade med känslan. Det var inte vackert, men jag bestämde mig för att hon minsann skulle tillbaka och jag sedan gjorde sedan så. Bestämde mig och höll mig till planen. 
     
    Jag tar hellre att Aleccis stannar på detta sätt (tittig/svårt att uppfatta hindret), än att jag tappar henne och vi slinker förbi eller att hon typ sticker - för att jag låter henne. Sedan var det uppenbarligen inte tillräckligt bra ridning mot hindret men ändå. Jag är som sagt nöjd. Mest för att jag bromsade idag.
     
    Inte vackert och ibland är jag rätt otrevlig mot henne. Men det behövdes och
    det gav resultat i form av bättre känsla, mer kontroll och ingen livsfarlig runda!

    Resultat Aleccis regional 110 cm, lördag VRF

    Besvikelsen är enorm. Var helt lipfärdig en bra stund efter dagens fiasko... Spade, någon? Hade lätt kunnat gräva ner mig och bara försvinna där ett tag.
     
    MEN, så finns det helt underbart fantastiska människor omkring än där man kan ventilera och få ur sig all negativ skit - och återigen blicka framåt. Obotlig optimist, det är jag det.
     
    Aleccis kändes fin. Tävlingsbanan var mer än godkänd - jag var så sugen på en bra runda efter gårdagens skit. Så det var bra känslor - i början. Sen blev det oerhört tråkig stämning bland bittra tanter på framhoppningen och jag fick mig en utskällning (jag stod still, en annans häst skulle passera, snubblade till och gick nästan ner på knäna och jag fick höra: "ska du rida får du fan ha kontroll på hästen". Eh, ja det föredrar jag också - men hur kunde det bli mitt fel att din häst snubblar, kände jag.) Så nej, ingen rolig stämning där inte. Var skönt att lämna helvetet för en stund.
     
    Hade planerat såå väl. Det skulle vara lugnt, jag skulle få tillbaka henne mellan hindren osv. Det kändes SÅ bra... Tills vi kom in på banan.
     
    Regional 110 cm bed A:0/A:0 bed A
    Stress. Från början till slut. Inte en grej var bra, eller ens okej med dagens runda. INTE EN ENDA LITEN GREJ. Är så missnöjd så jag mår skitdåligt. Började tidigare än jag trodde (stressade iväg), så dörren var öppen till utsläppet och jag mötte två ekipage precis i anridningen mot första hindret. Inget som ställde till med problem, men lite onödig början som fick mig att komma lite "ur balans", rent mentalt iaf. Vidare neråt. Stod några funktionärer precis där jag tänkte rida och vända upp mot hindret, men gick en liten bit innanför och det gick bra, även om jag blev något störd eftersom jag hade tänk ta hjälp av väggen. Kom jätteilla mot räcket (linje räcke-oxer, egentligen fyra språng) så hon hoppade typ jämfota och sen full fart på tre språng och över oxern. Berömde henne för att hon hoppade av för det blev inga schyssta förutsättningar där inte. Sen började det gå fort. Sprang ner fyran av bara farten. Skulle vända upp mot femman men eftersom det gick så pass fort kom vi så långt i varje språng att vi kanade ut en rejäl bit och Aleccis började bjuda mot kombinationen. Svängde förbi och försökte visa hindret men hon sa nej. Så blev en variant av Aleccis-stopp där. Ny fattning, ny anridning - hoppade hindret. Men fort som tusan gick det. Vände upp mot sexan och sparkade ner det räcket också. Det var första hindret i linjen mot kombinationen. Mellan räcket till a-hindret (oxer) var det antingen sex galoppsprång något tillbaka eller fem lite mer rulla på. Vi gick på fyra. Hon hoppade något överjävligt in och vi höll på att landa PÅ (i) b-hindret som var ett räcke. Jag hinner typ inte göra något, men Aleccis hinner på något magiskt sätt ner med benen och upp igen utan att snudda en bom. Jag hänger på halsen ut. Tillbaka i sadeln och över åttan. Sen drog jag tag i Aleccis för allt vad jag var värd efter målgången - och hon kom tillbaka.
     
    Men nu till resultatet; totalt 12 (TOLV) fel! Två nedslag och ett stopp = 12 fel. Dvs INGET för överskriden maxtid. Vi red alltså in ett tiotal sekunder i vår katastrofrunda. DET är helt jävla sinnessjukt och livsfarligt.
     
    Ville sedan ha några något trevligare och lugnare (galopp)språng innan vi lämnade banan så följde kortsidan och skulle lägga en volt. Då börjar hon bjuda på första hindret igen och det var SKITNÄRA att hon tog av och hoppade. Jag röt till och med åt henne för att hon inte skulle hoppa. Fick ju inte kontakt med henne liksom... Aja, vi styrde bort och tog oss sedan ut. Helvetesjävlaskitfan. Lipfärdig, som sagt.
     
    Hästen gör mer än rätt. Hon försöker på eget initiativ, och jag... Jag bara svänger. Inget mer. Det är som att trycka in autopilot och sedan låta henne gå. Det fungerar inte så! Är så less på mig själv och min bristande självdisciplin (varför kan jag aldrig göra så som jag planerar?!).
     
     
    Imorgon så jääävlar..! Jag ska ha kontroll på min häst. Vi ska vara hela efteråt och hon ska få hjälp att ta sig runt. Ingen full gas. Och hellre tidsfel för fan än dessa idiotrundor!
     
     
    Bjuder på detta. Och jag hatar den. HATAR rundan, men älskar hästen. Så himla snäll är hon <3

    Pärlas helsyster

    Penny, 11 år, helsyster till min Pärla. Alltså, hur lika är de inte?! Typ identiska, haha! :)
     
     
    Hittar ingen bild som i samma vinkel på Pärla, och nej, på dessa bilder ser de inte så
    jättelika ut men i verkligheten så var de riktigt lika - typ enäggstvilling-lika!
     
     
     

    Så sugen

    Nu ska vi inte göra något förhastat - MEN.
     
    Jag gick banan lite slarvigt inför 120n bara för att "känna på" och ja, jag vet inte. Men blev så himla sugen! Det kändes inte ens högt(!) och dessutom var det så inbjudande byggt. Längtar så mycket tills jag har bättre koll på Aleccis kroppsdelar och tills hon är mer ridbar - för då ska vi ta nästa steg! Tills vidare får jag nöja mig med att prova på 115 på söndag. Hoppas, hoppas det är en bana som passar oss. Men innan dess blir det en till 110.
     
    Varför ska det vara så svårt att bara göra rätt för? När jag gör rätt, gör Aleccis rätt = det blir bra.
     
    Strax innan Aleccis följde med mig hem (och blev utehäst).
     

    Resultat Aleccis debut regional 110 cm, fredag VRF

    Kom dit precis i planerad tid. Kunde ta riktigt god tid på mig och gjorde det också. Lastade sedan ur, skrittade lite och veterinärbesiktigade sedan. Veterinären sa att bettet (gummipelham) var väl inpassat, men jag var tvungen att ifrågasätta det då min egen uppfattning är att det är i minsta laget. Han sa det att emot kan det ligga, bara det inte skaver. Och skaver gör det ju inte. Så då behöver jag inte ha dåligt samvete på den punkten i alla fall.
     
    Skrittade fram, och red sedan igång. Hon kändes bra, och fokuset låg på lugn hela tiden. Och hon var lugn. Märkte att det nog var för lugnt till och med så provade ett varv med lite mer tryck i. Sedan hade de ändrat om numren på de startande så jag rörde mig bort till framhoppningen för tidigt, så blev några varv skritt när vi väntade.
     
    Inne på framhoppningen började det inte så bra. Det var mycket riktigt för lugnt ridet tidigare och dåligt med tryck där inne. Jag ville ju inte heller gasa, utan hellre hålla henne i något undertempo. Är ju rädd att rida in i någon efter hindren.
     
    Hela min framhoppningsplan blev förresten förstörd och det var lite synd. Tänkte rulla över lilla hindret några fler gånger än jag annars brukar och detta skulle ske lugnt och trevligt. I verkligheten så hade de inte ens ett litet hinder på framhoppningen(!), och eftersom jag inte har någon medhjälpare med mig så stod hindren på tävlingshöjd och ja, vad gör man? Bara styra mot det som finns. Hela ridningen var som sagt för klen och Aleccis självförtroende sitter i hastigheten såattääääh. Nej men ärligt så var det dåligt av mig att tro att hon skulle hoppa när hon inte är "i hopp-mood", så två-tre gånger bröt hon ut för mig och sprang förbi. Första gången tar jag på mig, resten tycker jag var oschysst. Men när jag lät henne gå så var det inga problem. Inga konstigheter vad gällde oxern.
     
    Regional 110 cm bed A:0/A:0 avd A
    Var min tur att starta direkt när vi kom in på banan pga en missuppfattning av tidigare ryttare som höll sig beredd i mitt ställe. Men det gjorde inte så mycket. Gick igenom banan precis innan start och satte sedan igång och la en halvful volt. Tänkte mycket på just ytterhjälper, planering och att visa henne hindren i tid. Ettan var inga problem, ville ha tillbaka henne och göra en förhållning strax innan uppridningen mot tvåan som stod lite dolt och vände tydligt upp henne mot hindret. Inga konstigheter. Vidare bruten linje mot trean, en oxer. Ett språng för lite, men hon klipper stort. Fortsatte, kom runt mot fyran, med vattenmatta under. Så långt relativt vettigt. Sedan var det bruten linje åt höger till femman, ett räcke. Tyckte jag hade med mig henne i landningen men uppenbarligen var jag alldeles för otydlig och passiv, samt att hon gick mot hand, och så var vi på väg mot infångaren men hamnade förbi hindret. Suck. La en volt, kom igen och hon hoppade, dock rev vi ganska duktigt av oklar anledning. Fortsatte sedan mot linjen sex-sju räcke-oxer, som trots vår miss som ledde till att jag "kom ur" lite, men fick med mig henne både i svängen och över hindret. Sen var det full gas mot oxern och återigen tog hon av väldigt stort. Tog tag i henne därefter för att även a-hindret stod lite dolt och jag ville att hon skulle se det. Så plockade bort galoppen lite, men hon var med mig och ställde upp ändå. Kom lite nära a, men inga problem varken det eller b hindret. Sedan in i mål. Totalt 8 fel + 1 tidsfel = 9 fel.
     
    Jag var jättemissnöjd när vi gick i mål. Sur på att jag tappade ut henne - det är ju inte direkt något nytt att vänsterbogen är vild och lever sitt egna liv. Skulle försöka lägga henne mer åt höger för att ha mer utrymme att spela på åt vänster, skulle även ge en ponnyspark med ytterskänkeln och leda något höger. (Och helst gett fan i tyglarna då hon ändå bara går mot hand och fortsätter dit vänsterbogen är på väg.) Tror det hade gått att få med henne då.
     
    Men nu i efterhand när jag har smält rundan och även kollat på filmen så är den faktiskt inte såå himla dålig. Dessutom var det ju debut på regional nivå och det är att höja svårighetsgraden ett snäpp, så jao. Framhoppningen var ingen höjdare, det blev som sagt bättre men det är när hon gör så som jag börjar släppa iväg henne och det är verkligen inte bra. Känslan var ändå helt okej. Och rundan var mycket bättre än både P&Jn som vi var på senast men även i Tranås som var den senaste lokala vi startade. Jag är inte nöjd, men det hade kunnat vara värre och som sagt var känslan ändå skaplig.
     
    Film från rundan. 
    Tyvärr väldigt suddig då jag inte ställde in den tillräckligt (inte öht), men bättre än inget så jag klagar inte.

    Ångrade mig

    Bara för att jag är så himla lat och "rätt" pannband redan satt på tränset, så blir det att ha det orange schabraket idag istället, så kör vi på gult imorgon. Blir nog bra. Japp, det är vilken färg man har på sig som är allra, allra viktigast när man är på tävling - typ. Inte :)
     
    Trots att det gick fort där i Lammhult, så hinner hon ändå hoppa väl och dessutom
    är jag med i språnget - och bara det är ju rätt så inte illa pinkat höhö.

    Uppdatering om Pärlgenerationen

    Eftersom Pärla är stamboksförd (fullständigt namn "Pärla 2855" = stamboksförd. Alltid lär man sig något!) så har hon haft minst en renrasig avkomma. Men denna är antingen inte registrerad alternativt död innan registrering. Så kul att hon ändå har haft föl i alla fall, sedan är det verkligen jättesynd att den inte finns registrerad. Men jag ska ha ögonen öppna och hoppas få mer information så småningom :)

    Mycket gammal bild! Togs vintern 06-07 har jag för mig.

    RSS 2.0