• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Pärlahäst

    Idag har jag och Pärla varit ute och galopperat. Tog den långa varianten av en runda som jag tycker är helt okej. Vet att den är 1,2 mil så jao, idag har vi varit ute i 1,2 mil, större delen galopp (typ nästan bara galopp förutom fram- och avskrittning, nedförsbackar och asfalt), tog ändå nästan 1h 20 min för att hon skrittar så himla långsamt. Driver man på så tar hon två kvicka steg, men sen går det i Pärlafart igen. Det tog alltså typ 6,6 min/km i snitt, fast i själva verket gick det väl i 0 km/h när vi skrittade och desto fortare i galopp.
     
    Hon gjorde det hon skulle, som vanligt. Jag var inte så motiverad på att anstränga mig mer tekniskt än galopp, så därför passade det bra att bara rulla på och leta tryck i galopperna idag. Halva passet var torrt och halva var regnigt, men vi överlevde.
     
    Gillar bilden, trots att manen längst fram är på fel sida (störningsmoment!) och att hon är skittjock!
     

    Avskrittning pågår

    Idag har det varit regnigt vilket betyder barbacka! Fokus låg på galoppen, främst leta tryck i den högra. Är nöjd med mitt hjärta idag! Hon var dessutom extra mjuk och fin redan när vi började tackvare gårdagens mjukgörande pass. Dagens ridning varade i 1 h 5 min ungefär.



    Kattungarna

    Lite kort på smågrabbarna. (Tror jag borde minska bilderna mer för bättre kvalité va?)
     
     
     
     
     

    Alla tre på en och samma gång. Gråa sonen tog för sig och även den gula högg in. Men så ville mamma katt också äta. Såg lite kul ut när de klämde ihop sig, eller rättare sagt när gulis och mamman klämde ihop gråis.

    Ridning av Pärlahästen

    Kom inte iväg förrän halv nio på kvällen men det gjorde inget. Det var typ inga mygg eller knott ute, men en fin kväll, lagom varmt och solen sken. Mys!
     
    Red henne på LP och dressyrade. På dagordningen stod tempoväxlingar, övergånger och lösgjordhet. Började rulla på lite försiktigt. Fortsatte sedan med övergånger och tempoväxlingar. Blandade rakt och böjt spår, samt blandade alla gångarter med halter mest hela tiden. Flöt på fint. Gjorde även bakdelsvändningar och skänkelvikningar. Hon blev så himla fin! Riktigt trevlig och det tar sig, sakta men säkert. Är inte helnöjd med formen, men resten är okej. Hon är lydig, känslig och arbetsvillig och dessutom mycket mindre framtung.
     
    Som sagt, jättefin idag - tills... Det hände en liten incident och fråga mig inte hur men jag var inte med på hennes svängom och åkte i marken. Fast på fötterna, efter att ha klamrat mig fast bäst jag kunde ett tag, haha. Alltså - OFTA?! Helt sjukt att jag nu har åkt av både igår OCH idag, och inte nog med det - från PÄRLA dessutom?
     
    Det var iaf som att Pärla sa att "nu är vi klara för idag", vilket vi typ var också. Och efter den där incidenten så var vi båda helt ofokuserade så travade bara litegrann till och red sen hemåt. Fina, fina Pärlahäst. Idag ville jag ha ett pass där vi jobbade på men inte blev genomsvettiga (eftersom det var rätt sent) och det var vad jag fick. Upplevde det som att hon kämpade på, men ändå tillräckligt "lugnt" (utan att vara lugnt) så att hon inte blev så jättesvettig. Känns bra att det gick att genomföra ett så bra pass ändå, trots diverse grejer, haha. Vi var ute i knappt 1 h 10 minuter.
     
    Hade inte tackat nej till bilder från dagens pass, men det blev inget med det.
     

    Höhöhö *dålig humor*

     

    Svävmoment

    Tog lite bilder igårkväll. De flesta blev rent skit, tyvärr. Men så är det ju medan man experimenterar och ska lära sig. Det tar sin lilla tid. Men sen hittade jag en helt okej inställning (tror nog faktiskt den är favvon just nu) och då var jag bara tvungen att smacka igång Aleccis lite. Hon svävade runt en stund och sen kom hon fram och ville bli klappad. Hon är verkligen så himla härlig, den hästen. Kanontrevlig från örontopp till hovspetsarna och vidare bak till svansen.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Det var rätt sent så det började skymma, så den översta blev bäst.
    Lite kul att bilden under nästan är exakt likadan på Aleccis, men med några meters mellanrum!
     

    Vad som egentligen hände på banan

    Pay & Jump, Sävsjö 27/6-13 med Pärla - 80 och 90 cm.
     
    I första starten kom gjorde jag rätt hinder 1, 2 och 3. Men till 4:an tappade jag galoppen, kände direkt att hon "försvann", eftersom hon inte var där hon ska va ridmässigt redan som det var, så var det kört. Jag försökte driva och rädda det på sådan väg vilket resulterade i att jag kom tillbaka till mitt gamla mönster där jag trycker fram henne steg för steg och när vi då kommer fram och det är fel avstånd så kommer vi inte längre. Kom över efter x antal försök och fortsatte. Kom över 5:an men vid 6:an tog det stopp igen. Båda dessa hinder stod mer eller mindre ur högersväng, ena på långsidan (linje) och andra diagonalt. Jag tappade henne. Vet ju att vänster är vår bra galopp, men här fick vi bevisat hur dålig höger galopp verkligen är. Måste jobba med den! Hinder 7 och 8 kom vi över och till det 8:onde hindret så kom jag tillbaka i den ridningen som tränaren visade/"lärde" mig i torsdags.
     
    På framhoppningen till andra klassen så flög jag av. Höll på att landa på bom och hinderstöd men klarade mig tack och lov från båda. Drog dock med mig en bom ner, men klarade mig från att ramla på den.
     
    I andra starten så hade jag bangat ur. Men jag gjorde rätt över första hindret och blev nästan förvånad över att hon hoppade utan att tveka. Det andra hindret stod mot solen och jag kände för varje språng vi närmade oss hindret att hon inte hade sett det. Hon brukar ju försöka komma in rätt på hindren och jag märkte liksom hur hon inte såg det eftersom hon inte försökte hjälpa till och anpassa sprången. Hon såg det i samma ögonblick som hon var tvungen att lämna marken och vi rev översta bommen rejält. Hon sparkade upp den och fick den under hakan. Men vi kämpade vidare och kom över tredje hindret. Men så var det den där oxern igen. Jag såg inget läge och kände hur galoppen liksom försvann. Två stopp och sen ner med bakbommen. Över kom vi men inte bra. Blev helfel och utan tryck och vilja mot nästa (linje, som sagt) så stopp där. Sen flöt det väl på bra resten tror jag. Har för mig att det inte blev fler fel? Trots sexan som vi hade problem med tidigare, sen rullade sjuan på och åttan kändes faktiskt rätt bra.
     
    Det är svårt att gå från ett ridsätt (som man har ridit i 6-7 år) till ett annat från en dag till nästa. Men det är ingen bortförklaring och jag tänker på det och anstränger mig verkligen. Men svårt, det är det!
     
    Bild från P&Jen i VRF, 6/6. Foad av Theresia Sandahl.

     

    Jag ser mönstret.

    När det går bra. När det går dåligt. Varför, och vad jag borde SKA göra nästa gång.
     
    Det går inte att skynda fram uppvärmning, och när det är kört så är det kört. Det går inte att rädda i efterhand. Det går inte heller att göra det som ska göras i fel ordning. Helt omöjligt. Det går inte heller att rädda efteråt. Men det är vad jag gjorde idag - IGEN.
     
    När jag har tid på mig så blir det bra, exempelvis JLFF-kvalet i våras, P&Jen på gräsbanan i början av månaden och hoppträningen. Gemensamt för alla dessa tävlingsdagar är att vi hade gott om tid. Det i sin tur ledde till ordentlig uppvärmning och resten av det som ska göras kom i rätt ordning. Rätt ordning ger bra förutsättningar = bättre känsla OCH oftast resultat. Det går hand i hand. Det är lika självklart som att 1+1 blir 2. Rocketscience. Men detta såg jag inte förrän idag.
     
    Både i Bratteborg och Norrahammar-Taberg (i NTRK var vi visserligen i tid från början, men sen blev det försenat ut ur transporten och stressigt = samma sak igen, dvs dåligt om tid och stressigt. Uppvärmningen prioriteras inte.) Båda dessa tävlingsdagarna gick käpprätt åt helvete. Inget fungerade.
     
    Att jag inte har sett det förrän nu. Men nu vet jag, och nu ska jag hedanefter gå in helhjärtat för att åka i GOD TID. Jag är en tidsoptimist och är alltid, alltid, ALLTID ute i sista minuten. Spelar ingen roll om jag ska åka till skolan/jobbet, möta någon eller om jag så ens bara ska handla. Nu får det vara ändring på det. I alla fall när jag och Pärla ska ut och åka.
     
    Det är tre, eller egentligen fyra, steg som ska göras i rätt ordning. Förr har jag kunnat strunta i vissa, men det var när jag fortfarande hade lite jävlaranamma - vilket fattas nuförtiden.
     
    Dessa grejer är:
    1. Uppvärmning - Pärla ska värmas upp; skritta fram, ridas igång.
    2. Framme - Pärla ska fram. Tänka och vilja framåt! Framme för skänkeln. Vaken och kvick i sinnet.
    3. Tillbaka - Pärla ska kunna regleras och hon ska samlas något på rumpan. Mjuk, lyhörd men fortfarande bjuda framåt.
    4. Upp - JAG ska upp. Räta på mig, tänka på allt som är viktigt vad gäller min självvalda position: hästryggen. Chefen ska ta ansvar, ska ta beslut och genomföra dem.
     
    Idag fick vi inte till någon uppvärmning pga tiden. Sen började jag räta på mig och försöka komma upp i rätt position och därefter försökte jag få fram henne och sist plocka tillbaka henne på rumpan. Det GÅR inte att rädda i efterhand. Det går inte att göra i fel ordning. Omöjligt. Det kan fungera en kort stund, men det känns direkt att det inte är "ärligt"/på riktigt och jag kan inte (även om jag vill och försöker) be Pärla att leverera.
     
    Idag vet vi det. Trots en sisådär 10 stopp totalt idag (framhoppningen +banan) och så avramling på framhoppningen, så tog vi oss i mål. Vi kom över, men inte rätt. Det känns direkt när jag har följt stegen och lyckats. Pärla är helt annorlunda att rida. Det går inte att lyfta över >500 kg arbetshäst över hindren, hur mycket man än vill det ibland. Sen är det även så att när vi inte kommer rätt så kompenserar Pärla det genom att ta i alldeles för mycket (syftar på oxrar) vilket gör det ännu jobbigare än det behöver vara. Det i sin tur leder till att det inte blir en så bra känsla som det borde vara, varken från hennes sida eller min. Jag känner ju hur tufft det blir för henne efter några sådana språng.
     
    Detta var nog allt jag har att säga om dagens äventyr; en pay & jump i Sävsjö RK med Pärla. Nästa gång kommer vi i tid!
     
    I LOVE YOU, MY DEAR
     

    Hoppbilder Aneby

    Kom på att jag har missat alla hoppbilder från tävlingen i Aneby för tre veckor sedan.
    Här är vi iaf, och denna gång över hindren! Samtliga bilder är fotade av www.lindblad.blogg.se :)
     
     
     

     
     

    Aleccis i ett nötskal..!
     
     
     
    Häst taggar hinder redan ögonblicket efter landningen. Att nu fick jag ett jäkla
    tävlingssug med Aleccis! Men det dröjer tyvärr läääänge till nästa gång...

    Nytt objektiv!

    Det var vad min tvåbenta älskling gav mig i födelsedagspresent och igår anlände den! :D Så på kvällen dummade jag mig lite med den, men kom dock ganska snart fram till 1. varför det finns stativ och 2. att den inte gör sig rättvis inomhus, höhö (zoomobjektiv). Men ändå! Man kan ju inte bara få något och inte prova det typ direkt. Så fungerar det inte med teknikprylar. Anyway, hoppas kunna prova den så snart som möjligt - utomhus, och helst i vettigt väder. Dock utan stativ, ehm. Men tror (och är rätt säker) på att det inte är hela världen utan går bra ändå sålänge det är skapliga förutsättningar.
     
    Här är han dåva!
     
     
     
     
    Och nej, det är kanske inte så himla häftigt att ta ett kort på en blomma i ett mörkt rum, och dessutom med blixt (jag är anti-blixt!) - men det som var så himla fränt var att jag stod aslångt ifrån den. (Var och en får definiera "aslångt" hur den vill.) Tycker iaf det var fränt :):)

    Jag svär

    När alla säger nej
    ska jag säga ja
    När allting går emot
    ska jag hålla kvar

    När världen faller ner
    är det du och jag
    det är du och jag

    Jag lovar och jag svär
     

    Gokväll allesammans!

    Idag har jag, som jag skrev, (jagveeeet, det blev fel igen *turmantidsinställertillrättdag*) haft fullt upp hela dagen! Eller njae, blev inte riktigt såå stressigt som jag hade planerat, men lite.
     
    Jo, började med att styra runt lastbilen i och omkring Eksjö centrum. Såg när läraren skrev ett "G" bland pappren, så so far so good! (y) (Skitsamma att det är minst 9 pass till som kan gå åt skogen innan det är dags att hurra på riktigt.) Fortsatte därefter med teori och vid lunch så fick vi sluta. Det tackar man för!
     
    Slängde mig i sängen och sov ett par timmar till. Hade två alternativ att göra i det läget: 1. rida eller 2. sova. Eftersom jag hade planerat vilodag (trots att planerna blev sådär med hopp - vila - hopp) så lät jag det bli så. Och så skulle jag aldrig ha orkat rida i vatten (lockande?), duscha igen och sen jobba till halvtio utan att ha blivit medvetslös. Så därför laddade jag hjärnkontoret, var faktiskt helt torr hela tiden (nice feeling), och ja, jobbade sen. Stressade dock ut till gården för att mata alla hungriga pälsbeklädda polare där ute. Nöjda blev dem allihop. Inte så svårt att bli kompis med dem inte! :)
     
    Aja, det var väl allt tror jag. Imorgon ska jag ha SOMMARLOOOOOOOV och sen på fredag har jag inte något jävla lov längre. En dags sommarlov blir det iaf, och så några strödagar här och där sen med. Nejdå, jag klagar faktiskt inte. Även om det hade varit skönt med fem veckors total ledighet. Jagmenar, smaka lite på det. Taste sweet.
     

    Körkortet 4 år

    Ja, idag för ganska exakt fyra år sedan så satt jag i en uppkörningsbil. Trafikskolans ljusblå v50, för att vara exakt. Klockan var strax efter åtta på morgonen. Solen sken, vi stod på McDonalsparkeringen och stämningen var trevlig. Inte särskilt nervös och definitivt inte spänd, konstig eller otrevlig.
     
    Jag fick göra den yttre säkerhetskontrollen, vilken jag också hade hoppats på då den är dels enklast (tack vare min gymnasieinriktning och intresse) och jag tyckte den gick snabbast/smidigast, och sedan bar det iväg ut på landsvägen och vidare upp på en grusväg. Inte vilken grusväg som helst utan av en slump hemåt, haha. Flyt! ;) Vi pratade New Forestponnyer då kvinnan som en knapp timme senare skulle godkänna mig växt upp med dem och jag hade ju min dåvarande Mellonie.
     
    Efter en vändning körde vi mot staden igen. Sen körde jag i staden och ja, rullade runt lite. Tyckte under hela tiden att det gick bra så först några hundra meter innan vi var tillbaka slog tanken mig att "Tänk om det inte är godkänt? Tänk om jag har missat något?" eftersom att det just hade känts så bra så skulle det vara väldigt tråkigt om jag hade gjort en så pass grov miss som skulle kunna kugga mig, utan att ha märkt det. Jag kände att det inte var lönt att bry sig mer om det eftersom det ändå i så fall skulle vara kört. Men när jag hade parkerat igen så sa hon att det hade gått bra och det var godkänt. Känslan!
     
     
    Nu sitter jag här, fyra år senare. Med lämp, teoribok och håller på att övningsköra för körkort till tung lastbil med tungt släp och bara ett halvår tills jag får ratta ett sådant ekipage helt på egen hand. Är så nöjd! Men det är inget jämfört med hur jag kommer känna om ett halvår! :D
     
    Att ta körkort ska man inte se som något frivilligt. Jag tycker det är en investering som näst intill ska krävas av samtliga. Så viktigt är det, och dessutom kan man ju alltid hoppas på att trafiken kan bli trevligare och helt enkelt bättre, även för dem som inte sitter i bil eller annat "inbyggt" fordon. Många cyklister, gående, mopedister, barnvagnister, rullatister osv skulle må gott av lite trafikregler.

    Min dag

    Idag ska jag leva på gårdagens hoppträning, eller egentligen på hur fantastisk min Pärla är. Positiv och uthållig - jag syftar på åldern, klart fysiken är sämre men ändå ställer hon upp. Hon kämpar och kämpar - dagligen. Jag ger inte upp och då gör inte hon det heller. Definitionen av arbetshäst! (Att man kan bli så glad av en bra träning, haha! Eller ja, återigen - av en häst!)
     

    Min dag börjar med biltur till skolan. Väl där är det lastbilskörning som väntar och idag är det faktiskt en början på det som är "uppkörning" fast det är/heter inte uppkörning. Vi har ett visst antal timmar som ska "checkas av" för att se vad vi kan. Idag blir första svängen av de timmarna. Blir nog bra. Tycker jag har koll på läget för det mesta, men föredrar ju att inte köra mitt i pyttelilla Eksjö centrum, haha! Behöver nog lära känna fordonet mer innan vi ska in där mer. "ÄG VÄGEN" säger läraren. Dags att bli lika brutal bakom stora ratten som "lilla" ;)
     
    Nej men ärligt talat. Första delen av "uppkörningen" står på dagens schema och antaligen blir det väl lite teori för att fylla ut dagen medan han kör med andra elever. Sen ska jag stressa hem för att (helst) hinna äta något och sen stressa vidare till gården för att ge alla SJU djuren mat. Tänk, så mycket ansvar jag har fått, men även självmant har tagit. Mina båda hästar, grannarnas kaniner samt kattungarna (yes, de är TVÅ!) samt deras mor ska ha mat. Katterna har jag frivilligt börjat ge lite extra mat nu för att försöka göra ungarna någorlunda tama.
    Därefter styr jag cykeln vidare till jobbet där jag ska jobba under halva eftermiddagen och hela kvällen. Blir nog bra, men jag vet redan nu att jag kommer vara väldigt trött sen! Blir att stupa i säng ögonblickligen efter att jag har slutat.
     
    Det blir nog bra det här! Hästarna kommer alltså få sin inplanerade (jajamän) vila för denna vecka idag, förutom Aleccis då som inte går öht just nu. Men hon har faktiskt redan tröttnat på det där med semester! Haha, hon springer runt och så vallar hon stackars Pärla som tydligen också måste hänga med på Aleccis idéer.
     
     Brorsorna!
     

    Hoppträning med Pärla!

    Eftersom Aleccis är obrukbar (tappsko alltså) och därför även har fått semester, så fick Pärla agera reserv på dagens hoppträning. Vilken toppenidé det var! Önskar nästan att hon borde ha en permanent plats - så givande tycker jag att det var.
     
    Det är ju detaljerna som gör att man blir bättre och det är just detaljerna som är ovanor eller på annat sätt inte lägger märke till. Men det gör en bra tränare!
     
    Vi hoppade linjer och avslutade med att lägga ihop det som en bana. Värmde upp över ett räcke där vi skulle komma rakt, hoppa rakt, landa rakt och rida fyra språng rakt fram innan vi skulle svänga. Bara det var ju ett helt företag, haha! Nej, men jag har ju en tendens till att luta mig och lägga vikten så att Pärla svänger och hon svarar riktigt kvickt på att svänga så det var lite annorlunda att behöva "mota" henne för att rida rakt efter hindret.
     
    Sen hoppade vi en linje med bom - ett galoppsprång för storhäst - sju eller åtta (frivilligt) språng för storhäst - räcke. Problemet uppkom ju redan när bommen gav oss taskigt avstånd till oxern som ändå låg på ca 80 höjd - dvs det räcker inte att "kliva över" utan det behövs ändå ett språng för att ta sig över bra. De båda första gångerna kom vi i någon typ av "halvsprång" fast ändå stort (låter sjukt ologiskt, men så upplevde jag det iaf - svårt att förklara) men hon klippte det ändå på ett rätt bra sätt. Jag grabbade tag i manen så jag hängde med vettigt. Vi red på nio språng, fick tio när vi kom alldeles för nära så hon hoppade mest rätt upp och då blev det lite långt fram. Tränaren ville att jag skulle "göra si" (orkar inte ta detaljer) medan jag "gjorde så", och då sa jag även att i de lägena som vi kom i så händer det att hon stannar. Han sa att det beror på att jag gör "si" istället för "så". Då tänkte jag att det ändå vore "bra" om hon stannar för att helt enkelt få mer hjälp i just de situationerna... Detta såg väl min kropp som något jag bad om så den tredje gången (då hoppade vi hela banan) så hade jag väl det i bakhuvudet, men egentligen så ville jag försöka få in ett helt språng till mellan bommen och hindret. Det gick inget vidare och denna gång kom vi ännu sämre. Men hon hoppade stillastående, rätt upp! Jag red vidare till räcket längre fram till linjen men där sa hon stopp. När jag då koncentrerade mig och stod emot min egen "vilja" för att istället föra RÄTT så blev det skillnad - FÖRBÄTTRING alltså. Så himla coolt/häftig känsla! Så jag försökte rida så resten av träningen även om jag kom ur det till och från.
     
    Vi hoppade alltså banan två gånger (linje oxer-räcke för oss 9 språng, linje räcke-räcke för oss 6 språng, bruten linje för oss 6 språng) och första gången var det bra, andra gången blev det som jag nämnde tidigare. Eller ja, vi hoppade ju linjen oxer-räcke några gånger innan banan, och då gick det också bra (missade nog det i texten?). Skit samma. Sen gjorde vi om den något och red den på sätt och vis bakåfram, men lite ändrad. Började med räcke-oxer och avslutade med en solfjäder med tre räcken, med ca 6 språng mellan (böjt spår).
     
    Sista gången där så började hon bli lite småtrött men genom att rida så som han sa så hoppade hon ändå klockrena språng och jag kände även hur det blev lättare för henne när jag inte "tvingar" fram henne för varje språng.
     
    Poängen var att när jag "tvingar" fram henne så som jag gör ( vilket är mitt hemmalärda omedvetna ridsätt), så bestämmer jag ett exakt galoppsprång som hon ska hoppa av ifrån och om det inte stämmer när vi är framme vid hindret (vilket händer allt oftare på senare dar, grrr - det är inte bra att blanda fjordgalopp med storhästgalopp! *måste ju skylla på något, höhö*) så lägger jag henne i ett vråltaskigt läge. Istället ska jag rida mer som en ponnyryttare (haha) och låta henne välja när hon ska hoppa av. Det låter enklare än vad det är! Men detta ska jag absolut tänka på framöver!
     
    Om vi istället övergår till min one and only Pärlahäst.
    Hon var så himla fin idag! Framme, svarade bra och där jag vill ha henne när vi hoppar/tävlar. Dessutom tyckte hon det var roligt! Bjöd friskt mot hindren, men utan att rusa och bli tung/stark, hoppade av stort flera gånger och klippte alla hinder utan att blinka resten av sprången. (Dvs allt utom det jag beskrev innan.) Vi hoppade upp tom metern ungefär, vilket något räcke låg på, men annars var det framförallt 80-90 höjd.
     
    Är så verkligen så himla nöjd och glad! Dels pga bra träning som gav mig något, dels pga att det var roligt, dels pga tränaren Lasse som utgick från OSS och gör OSS bättre - även om Pärla är en fjording på 23 år = det var liksom inte väsentligt! Men framför allt så är jag glad över att Pärla tycker det är så kul fortfarande. Den hästen är lycka för mig!
     
     
    Tänkte precis skriva något i stil med "ikväll somnar jag glad" men sen kom jag på att det kan likagärna sluta i tårar. För nästan varje gång jag är glad och tänker på henne (vilket är ofta) så övergår det i tankar som att hon en dag inte längre finns. Alltsååååååå orka med min hjärna ibland. Nej men ärligt. Idag ska jag förtränga det, idag har Pärla evigt liv och idag ska jag njuta av nutiden.

    Borde sova... eller diska

    Men här är två bilder på vad jag har roat mig med under dagen:
     
     

    Har dock ingen som helst tid över till något just nu. Inte ens disken... Full rulle konstant! Är det inte bakning i fyra timmar inför kalas, så är det kalas, skola, hästar, jobb eller kvalletid med killen (hinner knappt ens det sistnämnda). Så jaaao, bloggen är sistaprio och det har den förtjänat!

    Aleccis har dragit av sig vänster baksko (FLYYYYT, heter det, har jag hört. Fanfanfanfanfan), så hon har fått semester nu. Pärla kommer vara reserv på hoppträningen imorgon och sen blir det även P&J i slutet av veckan. Alltså... mina planeringar går då aldrig i lås. Men så är det och så kommer det bli. Inget mer med det. Ibland blir det oregelbundet och så även denna gång. Annars rids hon och kämpar på. Trots fetman så känns hon trevlig att rida just nu. Äsch, får väl ta det piano med detta ett tag till, men sedan borde det väl kunna hamna på rätt köl igen.

    Trött älskling!











    Mycket galopp stod på schemat idag. Kvällsridning bland myggen - fan, va kul! Äsch, vi överlevde så varför klaga, haha. Började i skogen, skrittade och travade fram men sen var det i stort sett bara galopp som gällde förutom i nedförsbackar. Ner längs hela skogsgrusvägen, upp längs nästa och sen uppför hela långa "himlabacken". Att det gick segt den sista biten, där det var som brantast - men det gick! Hon är ju arbetshäst ;) Red lite lugnare bort (ner) till vändplanen, galopp upp till toppen igen och så skrittpaus på typ 10 min när vi tog oss nerför långa himlabacken igen. Därefter galopp, skritt nedför backen till byn, galopp där det gick (/inte var för hårt), lite lugnt nedför en till kort backe och sen galopp hela vägen bort till en brant nedförsbacke. Trav ett par hundra meter och så galopp uppför två backar till. Därefter lite trav och sen avskrittning vid hand. 1 h 20 min totalt och en väldigt svettig tant! :)

    Red även Aleccis efteråt (så himla skönt att kunna rida vid 21-22 i t-shirt utan att frysa när det inte ens är "bra" väder! Och så ljust med - lyx!). Hon var riktigt trevlig idag faktiskt. Fast när vi skrittade fram så höll vi på att gå omkull. Hon gick nära diket som vanligt och sen dök det upp ett rådjur som hade legat i det höga gräset som språng iväg. Aleccis blev väldigt överraskad och skulle röra dig snabbt fram/åt sidan men när hon gjorde det så gav underlaget med sig vänster fram då hon var för nära diket, och sen fick hon knappt något grepp även med andra framhoven så trodde vi skulle ner på knä där ett tag. Dock återfick hon balansen och kom upp på alla fyra igen (utan att få närkontakt med knäna i gruset) och sen var hon faktiskt ganska "normal". Hon gjorde alltså ingen jättestor grej av det. Vi tog bara en kort joggsväng i byn på typ 40-45 minuter. Men rätt trevlig ändå :)

    Positivt besked

    Oavsett hur det blir med SMet vad gäller lite saker som är oklara nu så kommer det lösa sig. Skönt! Nu är bara frågan om det blir på ena eller andra sättet. Jag tror bara det är en enda grej kvar som är klar att boka innan SM:et och det är den där fettsugningen jag nämnde här om dagen ;)
     

    Kattunge

    Fann en kattunge idag. Den har antagligen blivit flyddad ganska nyligen för såpass stor är den och den hörs väl så jag borde ha hört den tidigare annars. Låg och jamade vägg i vägg med stallet och Aleccis tyckte inte om när den yttrade sig... Ser ut som han vill döda mig på bilden, haha.
     
     

    Hästarna idag

    Gick inte så bra idag... Spelar dessutom ingen som helst roll när jag rider för oavsett om det är sol så vräker det ner under tiden vi är ute. Kul, kul. Med båda dessutom. Men trots det så klarade vi oss ändå hyfsat.
     
    Började med att rida Pärla. Ingen av oss var särskilt motiverad på det dressyrpass jag råkade planera. Vi dummade oss mest i början och älgade på i lååångsam (Pärlahäst var väldigt sommarseg idag) galopp där jag stod i stiglädren á la ridskole-prova-på-jockey-style. Galopperade lite på en äng med, men sen gick vi in på LP och började. Puuh, vad jobbigt det var. Eftersom Pärla inte var särskilt sugen så fick jag mer eller mindre bära runt på henne där i början, men sen blev det faktiskt mycket bättre i slutet! Inte så bra som hon har gått, men ändå okej. Skönt när det går åt rätt håll iaf. Red därefter hem igen och hela alltet gick på 1h 10 min. (Hon går i stort sett bara pass på över en timme nu men ändå är hon smällfeeeet! :(:(:( blööö...)
     
    Dessa är tagna precis innan det började regna så japp, endast svett. Hon fick gå rätt hårt idag (också),
    men försvinner några kilon? Nej. Bokar snart fettsugning...!

     
    Aleccis sen var... Hon var sådär mycket idag. Väldigt, väldigt pigg och överallt och ingenstans på en och samma gång. Helt tokig emellanåt. Det är alltså ingen bra idé att rida henne såhär oregelbundet som det har blivit nu den senaste tiden. Hon vill ut och rida! Började ändå skapligt med tanke på hennes stress och överskottsenergi. Sen blev hon ganska trevlig och vi kämpade på en del i traven där hon blev mjuk, fin och ganska lugn. Men sen tog vi galopp uppför en liten backe (lugn galopp) och jag planerade framåt och såg inte vad som dök upp under staketet vid sidan av backen. Det gjorde inte Aleccis heller, förrän när vi var bredvid. Hon kastade sig vänster och jag hängde inte alls med på den vändningen. Gjorde som sist och höll balansen i tyglarna genom fallet (har blivit jätterädd för att bli trampad på sedan i vintras :( men även såklart att Aleccis kan springa iväg, man vet ju aldrig) så landade på fötterna och råkade dra henne i munnen... Ååh, typiskt. Inte ens ramla av "snällt" kan jag göra. Var ju bara att sitta upp igen men kul att man har förstört den backen nu så den förknippas med obehag... Väldigt kul. Red förbi några gånger och gjorde även likadant (galopp alltså) i andra varvet sen och vi kom ju förbi utan problem men hon uppskattde det inte.
     
    Sen var hon långt ifrån trevlig att rida. Så himla tråkigt. Försökte ett bra tag men jag inget vidare resultat. Bara korta, korta stunder. Sen försvann hon upp i det blå igen när vi vände hemåt och då tappade jag tålamodet (inte fysiskt) och vände om för att rida igenom henne på en volt. Red runt, runt, runt i mest trav och galopp och sen var hon faktiskt fin igen! Skönt. Men det tog sin lilla tid. Var ju såklart helt klart värt det också. Sen red vi hem. Förutom mina elakheter när jag flög av och höll i henne (oflit) så var vi kompisar hela tiden. Vi var ute i 1h varav större delen i regn såklart.

    Fler bilder!

    Även dessa är fotade av Martina på retardriders.blogg.se och vid samma tillfällen (dvs två P&Jer med en månads mellanrum i Sävsjö).
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Några olika riddagar

    Dagen innan min och Aleccis  lokala tävlingsdebut för ett tag sedan, så red jag henne på en äng med rundbalar. Hon var jättetittig på omgivningen och spänd. Ändå brukar det vara mer uppskattat att vara på ett och samma ställe och snirkla runt. Red henne både utan och med stigbyglar. Minns att det var så himla fint väder, men vad gällde ridningen så var jag inte helt nöjd. Varför kan inte sommaren bara vara sommar hela sommaren för?!
     
    Iförrgår så hade jag ju tänkt en sak; nämligen rida dressyr med Pärla och eventuellt känna på henne med gramanen för omväxlings skull. Men så blev det inte. Istället så red jag med en kompis men vi hade nästan ett bråk (nåja, haha, överdriver liiite) angående vilken häst vem skulle ha. Båda ville ha Pärla. Men det slutade med att jag snällt fick ge med mig och överlåta min gula springare till min kompis och istället ta tokglada Brunis. Även då hade vi kanonväder! Vi red en runda som jag gillar, men inte rider så jätteofta ändå. Och vad kul det är att rida med sällskap! :) Aleccis var fin i omgångar och studsig som fan i omgångar, haha. Kul häst, men föredrar ändå att inte lämna sadeln med rumpan om jag får välja, haha. Ofrivilligt alltså. Vi var ute i en och en halv timme och mina stämband var torra och riktigt slitna efteråt efter allt snack (och gör si, gör så, gör inte så, tänk på det, och "vet du vad jag stör mig på..?" osv).
     
    Aleccis, fotad av Ida eller Lovisa

    Bilder!

    Har fått bilder från Martina (retardriders.blogg.se) som jag såklart måste visa! :) Dessa är från vår första pay & jump och den näst senaste, tror jag. Det skiljer alltså ungefär en månad mellan de bilderna från de första starterna (50+70cm) och de senare starterna (90+100cm). Lite kul sådär. Sen syns det ju vilken som är min favvoridtröja, har den typ jämt på mig (men tvättar den ju givetvis också mellan gångarna, hahaha).
    Bilderna är lite blandade men jag är för lat för att rätta till så att de kommer i rätt ordning.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Woho, sicken rolig dag

    Jag vet inte om det är ironi eller allvar i rubriken. Men gissar faktiskt på det första alternativet, (tyvärr). Först är det alltså skola med tillhörande körning och teori - kul, men man blir rätt trött i skallen efteråt då det är mycket att fokusera på och mycket intryck samt dessutom viktig teori på det. Sen hinner jag knappt hem och vända/byta om innan det är dags för jobb. Ska gå bredvid på det kommande sommarjobbet enda till klockan... sent. Pust. Inte för att jag har något emot jobbet, absolut inte, det är snarare så att det kommer bli tufft med allt på en gång. Men är ju värt det efteråt.
     
    Hästarna kommer alltså få stå idag, och det är planerat. Aleccis får ju även på glappdojjan rätt igen, så sen är hon redo för ridning igen. Nice!
     
    Foto: Ida
     

    Älsklingspärl

    Här är en bild på min stjärna. Första hindret i LCn från i våras när vi hoppade (eller rättare sagt SKULLE hoppa - det blev ju inte så mycket av den varan där direkt...) två klasser. Men vi har gjort om och gjort rätt! Fotad av Martina på retardriders.blogg.se :)
     
     

    Tack på födelsedagen

    Yes, började dagen med lastbilskörning i två omgångar fram till lunchtid. Fick till och med göra lite nytta då vi behövde köra ett lass makadam (grus) till en annan lärare som grejade med sin trädgård. Det var kul! Fick åka till en grusgrop (eller vad det nu var), en lastare skopade på (det blev överlast på typ ett ton, så det har jag också fått känna på nu), och sen åkte vi och tippade ut det på ett ganska trångt ställe, mellan hus och garage, längs en grusväg. Det var faktiskt asfränt, haha. Och som sagt, kul att få prova på hur det fungerar "i verkligheten".
     

    Sen blev det en kort tårtfikning inkl paketöppning och kortläsning, samt lottskrapning. Dock hann inte den bästa grejen anlända, utan den kommer i början av nästa vecka. Längtar! :) Vad gäller kalas så ville jag inte ha det idag, utan det blir i helgen.
     
    Därefter åkte jag ut och red. Pärla fick gå dressyr med mycket galopp. Vi galopperade även uppför "himlabacken", så hon fick arbeta lite. Det började för övrigt regna ganska duktigt medan vi var ute med, och idag hade jag inte ens någon jacka på mig så var inte lite blöt och kall sen... Red inte Aleccis för hon har en jättejättelös sko (hovis kommer imorgon och slår dit den så den sitter igen). Den har varit lös ett tag, men jag kunde slå dit den lite provisoriskt en gång genom att slå på sömmarna underifrån och sen slå ner sömmarna lite (utifrån) och då satt det faktiskt ett tag till. Men nu har det släppt igen och det går inte att snålfixa igen.
     
    Det var faktiskt väldigt skönt att ställa sig i duschen sen och värma till kroppen igen, för usch vad kall man blir så fort man blir blöt! Hoppas nu kvällen också blir vettig och sen hoppas jag att jag kan gå och lägga mig i skaplig tid så jag inte är helt dödens imorgon. Morgondagen kommer bli A-S-J-O-B-B-I-G, så gäller att ha fiskat all sömn jag kan få tag i tills dess.
     
    Vill ha fint väääder!
     

    Skönt att bli kliad

    Här är Pärlas "där-ja,-precis-DÄR-är-rätt-ställe-uuum-va-skönt"-min om hon hänt tar till så länge hon inte kliar tillbaka förstås vilket hon helst gör. Syns mer IRL (dvs hela kroppspråket), än så här på en halvdan bild.



    Ingen skola - men obligatorisk jobbinfodag

    Idag var jag så illa tvungen att ta ledigt från skolan då det är obligatorisk informationsdag om mitt sommarjobb. Känns ändå rätt bra, men tanke på att en kompis, som inte bor här permanent men är hemma över sommaren och även sommarjobbar här, också ska på den. Det gör det helt klart roligare!
     
    Efteråt så ska hästarna ridas, båda två. Har väl inte planerat något speciellt direkt. Eventuellt kännar jag igenom Pärla på gramanen, annars blir det bara "vanlig" skogsdressyr. Aleccis går nog på LP om vädret tillåter, annars som vanligt på skogs- och byavägarna. Blir nog bra, hur det än blir. Huvudsaken är ju att de rids och inte hur - så ser jag på det iaf.
     
    Tänkte langa lite hoppbilder från Aneby med, men det blir inte förrän när jag har lite mer tid över. De är från samma tjej som fotat bilden under. Gillar den bilden btw.
     
    Foto: Emelie Lindblad
     

    Hoppat idag

    Har hoppat med båda hästarna idag. Träffade förresten en asgrym tjej där och tyckte det var en kul idé att hon skulle få prova Pärla. Hon rider i vanliga fall betydligt lättare modeller av sporthästar/-ponnyer så det kunde ju vara roligt :) Sagt och gjort! Det var spännande att se hur bra ridning även följer med på andra hästar. De hoppade ett sockerbitshinder och en linje. Helt fläckfritt såklart. Var kul att höra hennes utlåtande om min gamla tant också, haha ;)
     
    Sen tog jag över och hoppade runt lite på 90-hinder. Pärla skötte sig bra, var framme och kändes inte så framtung trots att underlaget var väldigt upptrampat och djupt. Tappade dock fokus helt i en sväng och hittade inget läge på oxern en gång. Pärla försöka göra vad hon kunde, men det blev visst som att vi gick rakt igenom det, haha. Hoppsan. Försökte igen, men samma sak där - fann inget läge! Sådant stör jag mig på för börjar jag tappa bort avsprångspunkten så är det kört och då har jag svårt att hitta den igen. Efter att vi tog några språng på de andra hindren istället så flöt det på bra igen och så tog vi oxern igen. Sen vände jag på steken, höjde lite till och så tog vi den ett par gånger från andra hållet. Är nöjd med henne idag, men tycker det var onödigt av mig att kolla på omgivningen istället och därmed tappa fokus och läget. Måste skärpa mig med koncentrationen!
     
     
    Körde hem Pärla och tog med Aleccis istället. Ville verkligen korta lädren tio hål till, för hittade ingen balans alls i stgbyglarna. Det var lite samma känsla som på P&Jn när jag bytte häst likadant; gick från Pärla till Aleccis mer eller mindre direkt. Fann ingen balans och som en konsekvens av det så blev det ingen bra ridning. Rullade på lite utan stigbyglar för att komma ner i sadeln och det blev bättre, men inte helt bra.
     
    Hoppade runt lite, och anledningen är att jag vill känna lulla runt på en bana med henne. Lite "evighetsbana" och mycket riktigt så blev det bättre och bättre ju längre vi rullade på. Hindren låg på 1m-1.05m (räckena) och 1.10 (oxern). Vet att det inte är någon bra idé att höja egentligen, men det är ju inte förrän hindren kommer upp och blir just hinder som problemen uppkommer. Därav att jag valde att rulla på den höjden. Jag börjar hitta mer och mer knappar hur jag ska göra, men samtidigt så är det svårt att tänka på dem samtidigt och då blir det lätt att något glöms bort. Vi behöver verkligen mängdträna för att rida ihop oss mer, men det kommer väl så småningom. Är nöjd med henne iaf. :)
     
    Några av Aleccis språng.

    Äckligt regnhelvete

    Hela denna dagen har varit rätt... sur? Började med en hemsk natt med alldeles för lite sömn. Hade förövrigt hästarna inne natten tills idag då Aleccis (dyngsur) frös. Så när jag hade fått sova litegrann så åkte jag ut och släppte ut dem. Sen sov jag stötvis en stund i taget halva dagen. Hade ju givetvis lyckats boka tvättid just denna förmiddag. Sämre uppladdning är svårt att få. Har känt mig rätt bakis, konstigt nog, eftersom jag inte dricker. Men sömnbrist och antar att det är vätskebrist sen gårdagen också som har framkallat denna känsla.
     
    Syster med kille kom förbi och umgicks lite, men sen slockande jag i soffan igen efter lite mat. Helt sjukt trött och sleten har jag varit idag. Bläää! Åkte ut på kvällen för att rida. När jag gick ut börjde det regna, och sen regnade det konstant (inte direkt lite heller!) under hela tiden. Alltså... åååh, orkar verkligen inte med allt regn! Red dressyr med Pärla i regnet. Började bra, men i samma veva som jag blev helt genomblöt enda in på huden så började jag tappa tålamodet och fokus = red med mer hand och hon blev stark. Hon började även stampa på hemåt och även då blev hon stark, så är väl inte jättenöjd med dagens pass direkt. Det enda som var bra, och faktiskt till och med riktigt bra, var vänster galopp. Just nu rullar hon på skitfint i den, men resten var inget att hänga i granen. Har ju satt lite högre krav nu och då vill jag gärna komma upp till dem med. Det tar sig visserligen, men det går långsamt. Vi var ute i regnhelvetet i lite drygt 50 minuter.
     
    I samma veva som jag blev genomblöt så bestämde jag mig för att skjuta upp Aleccis ridning... Det ger absolut ingenting att tappa tålamodet på henne vilket jag säkert hade gjort. Istället tog jag tid till att pyssla med dem, och innan de fick gå ut stod jag lääääänge och funderade om de skulla ha täcken över natten eller inte. Bestämde mig sen efter mycket om och men att ja, täcken får det bli. Vill inte ha frusna, sjuka hästar så bättre att ta det säkra före det osäkra. Rotade fram allting och slängde på dem täckena. Släppte sedan ut dem och det regnade lite fortfarande, men inte i samma mängder. När jag vände på klacken och gick ut så sken såklart solen mellan regnmolnen. Det kunde man ju ge sig fan på...
     
    Nu, någon timme senare, så är det uppehåll men ingen sol och då får alltså täckena sitta kvar.
     
    MAAAAAAAH, vad jag vrålhatar detta regnande på somrarna jämt! Jag vill inte ha massa äckliga täcken på hästarna denna årstid. Inte alls! Deras pälsar måste få vara utan lite med! De går ju ändå med täcken typ sept/okt-april/maj (i värsta fall), vilket även det är för mycket egentligen. Men så ligger det alltså till.
     
    Det är inte mycket som blir rätt och går bra just nu. Dygnets timmar är för få, vädret hånar mig (yes, jag tar det personligt), saker vi vill hitta på krockar, csn krånglar och skolan har jag tröttnat på (skolbänken*, inte resten), dessutom hinner jag inte heller rida som jag vill! Prioritera, brukar det heta. Men det verkar tamejfan omöjligt just nu. Tiden finns inte. Hoppas verkligen det skärper till sig i veckan och blir som vanligt igen. Jag saknar mitt vanliga, tidigare liv. *happyface, not*
     
    Älsklingspärla<3
     

    Ändringar

    Vad tråkigt det är när man planerar och planerar, och sen i sista sekund så ändras allt. Har stött på lite problem angående SM-helgen som nu måste lösas på något sätt... Känns inte jättekul just nu, men å andra sidan så kan det bli smidigare på andra sätt. Jag vet dock inte ens om det går att lösa än. Tråkigt. Ska kolla upp lite saker nu i början av veckan.
     
    Jag tänker inte heller starta Aleccis på midsommartävlingarna. Hade tänkt att starta 110 cm, men beslutar mig för att strunta i det. Hon går alltid bäst i andra klassen och att därför åka in och hoppa en klass, som dessutom är regional och lite i svåraste laget just nu jämfört vart vi är tillsammans, så känns det inte värt det. Vi kommer inte få ut något vettigt av det, tror jag. Det är bättre att jag åker på fler lokala 90 och 1m's hoppningar innan, då det ger oss betydligt mer och garanterat bättre upplevelser och positivare känsla. Så ärligt talat är jag inte särskilt missnöjd över det valet utan tvärtom känns det bra att ta ett beslut ut efter hur det ligger till istället för att skynda och prova. Jag har gjort det så många gånger tidigare, så jag borde ha lärt mig av det. Men som den optimist jag är så ser jag allt som chanser på att träna och bli bättre. Hur som helst, så ska det ändå bli rätt skönt att inte tävla. Nu har Aleccis ledigt från tävling resten av juni och hela juli. Eventuellt kan vi åka på något i augusti, men inte ens det vill jag sprika. Jag ska dock försöka åka till min favvotävlingsklubb som ska ha en lokal tävling i augusti, men det finns många saker som måste klaffa för att det ska bli av och det är så långt kvar att jag inte ens tänker fokusera på det. Istället går Aleccis lite lugnare just nu och sedan blir hon som sagt helt ledig under de första veckorna i juli.
     
    Vad gäller Pärla så har vi en P&J inbokad snart och jag hoppas hon kommer kännas lika fin och fräsch som hon gjort det sista. Det känns inte bra att skriva att hon känns fräsch eftersom hon är så himla tjock, men återigen - känns fräsch, är tyvärr inte i toppform rent viktmässigt...
     
     

    Just nu

    Framhjulsdrivet kan ju ta sig någonstans! Fattar inte hur folk kan vilja köra det. Nu är vi iaf i Mantorp och kikar på drifting (igen) och här kör de bara med riktiga bilar!



    Regnridning

    Trots att det regnade ganska mycket så valde jag ändå att rida med sadel på båda. (Och 10-15 år gamla regnkläder som varken är tillverkade för ridning eller höll ute vattnet. Men ändå, bättre än inget och jag var säkert väldigt charmig i det där knallröda regnstället!)
     
    Började med Pärla och vi galopperade mycket. Hon var som vanligt; det tog en galoppsträcka innan hon blev sådär fin och framme som hon brukar bli när vi galopperar. Spetsade öron och höll igång bra, men jag underhöll ändå något för att hon inte skulle tappa. Det är mer motivationen som jag underhåller, än tempot faktiskt. När vi hade galopperat mycket i omgångar så kände man att hon började få det lite jobbigt. Det märks för att hon inte blir lika lätt fram, och vill sänka huvudet lite men hon försöker ändå rulla på likadant sen tidigare. Men så är hon ju arbetshäst också :) Är nöjd med henne. Vi var ute i en dryg timme. Tro det eller ej, men vi slapp de mesta regnet och sen tittade fram lite, lite sol mellan molnen. Värdefullt!
     

    Red därefter Aleccis och idag provade jag det tredelade igen. Vill så gärna kunna rida henne på det, men det är svårt. Hon blir en helt annan häst på det och jag har jättesvårt för att anpassa mig, tyvärr. Idag var hon dessutom jättetittig (vilket hon iofs brukar bli efter att hon har vilat men idag var det nästan extremt! Extremt jobbigt iaf...), och vi var inte riktigt överens den första biten, och lite till, under dagens runda. Jag började för övrigt att rida utan stigbyglar, men just idag var det inte heller någon bra idé. Efter hand tog jag iaf tag i problemet och bråkade lite med henne (hatar det, men kommer ingen vart av att mesa heller när hon inte ger sig) och det fungerade faktiskt! Så himla skönt ändå. Så det började pissdåligt men slutade ändå bättre. Jag ska fortsätta försöka rida henne på det tredelade för jag känner att det är hög tid att ta tag i det nu. Men åååååååååh vad jag vill ha en ridbana! Är inte lätt att försöka rida henne när man hela tiden kommer till/rider förbi tittiga saker (typ stenar, rundbalar, en pinne på vägen... - jätteläskiga och skitfarliga saker, jajamän). Även vi var ute i en timme, men vi blev desto blötare. Skönt att Aleccis inte är särskilt känslig vad gäller väder iaf :)
     
     

    Effektfulla bilder

    Här är några bilder som fantstiska Emelie Lindblad har fotat från Aneby. Min sits kan man verkligen diskutera och även handställning osv, men skitsamma. Tycker de är så häftiga eftersom man verkligen ser powern i dem (de två sista alltså). Det syns att hon tycker det är roligt! (Och på mig syns det att jag tror vi ska dö, hahaha.) Gillar faktiskt första bilden med. Rätt fin och jag gör dessutom ingen megaasjätteful min heller. Har ännu fler bilder från samma dag. Åh, är så himla glad och tacksam över det! :)
     
     
     

    Pärla barbackadressyr

    Eftersom vädret var ostadigt fick det bli dressyr barbacka idag. Efter att vi hade skrittat klart började jag flytta henne lite i sidled och sen red vi några volter på en vändplan för att lossa henne litegrann, bara skritt så långt. Övergick till trav där jag fortsatte med att flytta henne sidled och sen galopperade vi lite. Skrittade en bit igen och red därefter på.
     
    Jag gjorde väldigt mycket skänkelvikningar med henne och försökte tänka på mina händer (bättre, men inte bra) samt sitsen = hur och när jag ber om vad. Hon var väldigt positiv och kämpade på riktigt bra idag! Dessutom blev hon riktigt mjuk och fin och framförallt i slutet var hon extra fin! Hon kändes riktigt fräsch och jag är så himla ledsen över hennes övervikt just nu. Är så tråkigt att jag inte får kontroll på hennes kropp utan att hon håller sig på sina stadiga extrakilon. Visserligen går hon inte heller upp mer, men ändå. Vi red i 1 h 10 min.
     
    Är iaf jätteglad och nöjd över henne idag och vi hade ett bra pass med bara positiv energi och allt som hör där till. Så underbart! :)
     
    Bild från P&Jn, fotad av Lovisa eller Ida.
     

    Tävlingsbilder

    Bilder från Aneby, fotade av Alexandra Löfqvist.
     
     
     

    Detta visste du inte om det som heter OSS:

    o Jag och min kille flyttade ihop/bodde ihop sedan första tiden tillsammans. På detta sett har det därför aldrig varit något konstigt/spännande/annorlunda med att planera att bo ihop - det bara blev så. Skönt, tycker jag! Men å andra sidan kan jag inte för mitt liv förstå hur andra kan vara tillsammans utan att bo ihop? Eftersom jag aldrig har provat det, så låter det rätt skumt på något sett i mina öron. Det tråkiga är dock att man missar hela den där fina grejen med att visa varandra att man vill ta nästa steg som ofta är flytta ihop, då det för oss blev så "odramatiskt".
     
    o Min kille körde en rätt snygg bil när vi möttes första gången (behöver jag ens nämna att det var en Volvo? Haha). Det är anledningen till att jag ens visste vem han var. Eller jao, thats how we met. Tidigare hade han en ganska extrem bil som både hördes, syntes och var väldigt trimmad, och faktiskt fortfarande är omtalad ibland - men denna har jag, som är fordonsintresserad, aldrig hört/sett i verkligheten. Hur skumt?! Men det komiska är att jag tycker den är skitful och antagligen är det väl därför jag inte minns den om jag nu mot förmodan har sett den någon gång.
     
    o Jag önskar att min kille kunde leta upp mig när han var tre och jag nyfödd så att vi kunde ha kedjat fast oss i varandra redan från första början.
     
    o Ska det köras/backas med släp av någon anledning (t ex flytt, hämta motor/andra bildelar, osv) så är det jag som kör. Min kille skulle ALDRIG få köra någon av mina hästar. Det beror inte på hans körning, utan för att ingen annan får köra mina djur. Simple as that.
     
    o Ett drygt dygn. Längre än så har vi aldrig varit ifrån varandra i taget (vad jag minns). Kommer dock bli längre (:(:(:() i juli på SMet...
     
    o Efter alla dessa år (haha) har vi fortfarande inte en enda pussbild på oss båda.
     
    Gammal bild, men har typ ingen annan..?
     

    Fundering om Veredus Carbon Gel

    Titta på bilden här under.
     
     
    Titta nu en gång till på bakskydden.
     
    Alltså, veredus är väl det märket vad gäller skyddtillverkning som har några av de mest nöjda kunderna (vad jag har förstått och efter mina egna, inte särkilt ansträngande, efterforskningar). De hyllas för passformen av skydden och att de både håller länge och är lätta att göra rent.
     
    Men... Vaddå passformen? Jag vet inte, kanske är jag bara ute och cyklar, men jag har funderat på detta förr. När jag har haft bakskydden på och lyft benet så tar själva styrkkappan  emot när hästen böjer på benet? Det kan väl inte bara vara för mig och min häst det är så? Jag tänkte att eftersom det är så populära skydd även internationellt (dvs kunnigt folk) så tänkte jag att de nog inte alls tog emot i sprången utan antagligen böjde jag väl benet på något felaktivt sett, eller intevetjag.
     
    Såg sedan denna bild och kollade lite extra noga på framförallt höger bak. Visst går skyddet emot vid ballarna? Så hur bra är egentligen passformen, eller är alla skydd, såhär? Är de verkigen så dåligt formade så att de hamnar emot i den vinkeln? Visserligen är de väldigt mjuka, men jag är inte särskilt imponerad av deras så kallade "fantastiska passform".
     
    Vad gäller storleken så äger jag både M och L i bak och har givetvis provat båda. Large passar bättre runt benet, men själva strykkappan är för stor. Medium däremot sitter bättre, men är då såklart smalare runtom. Det fungerar på yttersta hålen och det är alltså M jag använder. Fram har hon L.

    Så BRA dag!

    Det har varit väldigt, väldigt mycket häst nu det senaste. Aleccis har gått på riktigt högt varv medan Pärla har fått ta "skiten" och tyvärr hålla sig undan, dock tillfälligt, då tiden har bråkat lite med mig. Den senaste veckan, om man räknar tisdag-tisdag så har Aleccis hoppat fyra gånger (yes, låter VÄLDIGT sunt... eller inte) medan Pärla har fått vila tre gångar (och så idag, men det är onsdag, men blir typ samma - för mycket!).
     
    Nej, ingen sund människa väljer att hoppa sin häst fyra gånger på en vecka. Men det har ju uppenbarligen jag gjort. Anmälde till tävlingen för länge sedan, typ nästan direkt när den öppnade för anmälan. Sen blev det aktuellt med hoppträning och nästan i samma veva skulle det vara gräs-P&J. Då kände jag att det nog inte var så ovanligt att man vill ha alla träningstillfällena och valde (inte pga andra såklart, lät som det nu) att helt enkelt köra hårt en vecka för att sedan ta det lugnare igen. Denna vecka har givit mig väldigt mycket och är värd det, men jag sätter nog mitt liv på att det inte kommer bli en lika "hoppig" vecka någonsin i Aleccis liv (iaf hos mig) igen. Engångsföreteelse.
     
    Pärla då, jo alltså. Skulle så jävla gärna ha ridit henne idag. Dressyr. Sommardressyr med sommarfet häst. Men ibland måste man prioritera andra saker som gör en lite extra glad och som inte händer så ofta. Offrade därför en till riddag idag och tog ledigt från hästeriet för en halvdag (efter skolan alltså) med en mycket god vän som inte bor här längre. Just idag var det helt klart rätt val. Så himla skönt att bara få va en inte-lika-svettig-som-vanligt (haha) stadsbo. Kunna strosa runt i några olika ärenden, svänga förbi en kvinna (som bl a är Pärlas förra ägare - och en av de som är äldre än mig som jag tycker väldigt mycket om, men tyvärr inte träffar så ofta längre) för att hinna "skvallra ifatt" lite och bara ha det allmänt trevligt i solen bland hundar, barn och bakverk! Drog vidare på en väldigt ohälsosam middag och sen tog vi bilen och åkte på snokarunda. Avslutade med att svänga förbi mina älskade hästar som inte verkade det minsta missnöjda. Åh, så fina de är! Vi stod och spanade in korna som levde rövare i hagen bredvid (åååååh - igen, varförvarförvarför tog jag inte med mig kameran?! De var så himla fina och busiga! Härliga djur, och de är så vackra!) och under tiden kom hästarna till oss med de där fantastiska blickarna. Vänliga, förväntansfulla (godis!) och så nöjda med tillvaron. De fick mat, insektsspray och givetvis nytt vatten. Imorgon blir det ridning av Pärlahäst, och Aleccis ska få en andra vilodag - det tänker jag lätt erbjuda hennes kropp efter allt det senaste slitaget som har varit betydligt mer än vanligt.
     
    Ser fram emot morgondagen. Sen blir det vanlig ridning blandat med massa bilar i helgen. Även det känns himla bra faktiskt. Skönt med lite variation ibland.
     
    ÄlsklingsPärl, P&Jn i torsdags, foto: Lovisa.
     

    Pärlis

    Red Pärla igår igen efter fyra dagar ifrån hennes rygg (ABSTINENS!!!). Hon har ju de senaste dagarna gått med två olika ryttare och sen fick jag inte ihop det utan hon fick vila i helgen. Så det kändes bra att få sitta upp på henne igen. Skrittade fram, travade och galopperade lite på en äng och hoppade därefter runt över småhindren och studsen som jag byggde upp till Aleccis i förrförra(?) veckan. Det gick bra och hon rullde på. Ett tag blev hon riktigt taggad och stark som jag vet inte vad. Haha, hon körde ner huvudet och drog på som tusan uppåt! Så var lite svårt att hinna styra dit vi skulle, men det gick. Sötpärl<3
     
    Efteråt var hon ganska svettig och såg lite smått trött ut, även om vi inte höll på så länge. Fast det var ganska intensivt.
     
     

    Hoppträning idag

    Idag var vi på gräsbanan - alltid kul och nyttigt! Aleccis skötte sig väl till och från, bara det att vi hade snäckor som typ hängde på örat för att Lasse skulle slippa skrika, men den åkte ner hela tiden... Inte lite störande eller så. -.-' Tappade därför fokus på hästen ibland, men annars så.
     
    Började med att hoppa ett räcke, rakt före och efter. Hoppade därefter två hinder efter varandra med långa anridningar. Sen övergick vi till en bana. Alla hinder stod så att det blev långa anridningar och de flesta stod på tittiga ställen. Aleccis flöt ut till vänster på framförallt en oxer, men även två räcken. Tog några försök att få över henne över oxern, men de båda räckena var smidigare.
     
    Kom en gång till på banan och då bröt hon ut en gång till på oxern, men sen kom jag in i den ridningen jag letar efter och då rullade det på bra och kändes riktigt bra faktiskt. Avslutade med oxern igen och då gick det också bra.
     
    Måste tänka på att "sikta"/tänka lite höger, och mota vänstersidan, när hon blir sådan, och jag får absolut inte glömma att hålla om henne hela vägen. Men som sagt, när det släppte sen så kändes det även bra och det är ju det viktigaste.
     
    Bilden är från tävlingen i söndags. Fotad av Emelie Lindblad (http://lindblad.blogg.se/)
     

    Bilder från pay & jumpen 6/6 på VRFs gräsbana

    Alla bilder är fotade av Theresia Sandahl(.blogg.se).
     
    Första bilden är från 80, de andra tre från 90 tror jag.
     
     
     
     
    Första bilden är från 110, andra och tredje från 100 och sista vetifan, eller jo, tror det är från 110.
     
     
     
    Om någon undrar vad jag gör på bilden under så äter jag en osynlig spagetti. Tänkte bara säga det.

    Så skönt när det vänder åt rätt håll - allt på en gång

    Min dag började inte bra. Ville inte ens kliva upp för jag var så trött. Tröttare än någonsin tidigare. Jag lovar, har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Duschade, och höll på att somna, övervägde att sätta mig ner lite men kom på att då skulle jag bli sittandes och komma väldigt mycket för sent. När jag kom ut så ställde jag faktiskt alarmet på hela fem minuter, la mig i sängen och lyckades somna på det. Åt därefter ändå i normaltempo, borstade tänderna, pussade gubben hejdå - det gamla vanliga liksom. Började åka de ungefär tre milen till Eksjö. Jag låg lagligt hela vägen (eller ja, nästan, orkade inte sänka på ett ställe men ändå!). Var så himla trött, men ändå inte somna-bakom-ratten-trött. (Har aldrig hänt och jag tillåter det aldrig heller att hända!)
     
    Kom fram och satte mig i skolbänken. Trodde jag skulle somna for real. Okej att man brukar säga att man skulle kunna somna, men här var det farligt nära. Blundade lite diskret i omgångar och en gång var jag rätt djupt nere för då trodde jag att jag var hemma (i tanken) och så halvdrömde jag hur jag plockade fram köttfärs från frysen att laga senare. Blev rätt besviken när jag fortfarande satt i bänken... Har aldrig, aldrig någonsin varit så nära på att somna i skolan. Aldrig under alla år, alltså.
     
    Hua. Dagen var väldigt seg och långdragen. Höll på med mobilen lite (otrevligt, vet det men hur många gånger ska jag behöva höra om hur en jävla dieselmotor fungerar och jag kan redan det *morr* men jag sa "Det kvittar om jag håller på med mobilen för jag får ändå alla rätt på provet sen - jag KAN ju redan detta!" Trevlig.se Läraren krävde 100% rätt på provet sen, så det är ju bara att ge honom det, höhö.)
     
    Äsch, det var en väldigt jobbig dag fakiskt. Ansträngade som tusan. Kvicknade inte ens till efter lite mat. Men i slutet hade vi körkortsteori på datorn och då måste man ju läsa och fokusera iaf litegrann, och då blev det faktiskt något bättre. Men inte bra.
     
    När jag åkte hem sen så hann inte långt för då flög min vindavvisare av på höger framdörr. Givetvis vände jag och körde förbi en fyra-fem gånger för att hitta den (i två delar :(:() och plocka upp den. Sen åkte jag hem... Stod på lite mer så var lite piggare då. Hemma så råkade jag sätta mig ner och sen råkade jag lägga mig på sängen. Asbra idé, verkligen. Det var svårt att ta sig upp igen.
     
    MEN, poängen var att sen hade jag och medryttaren ett riktigt bra pass! Så det kändes mycket bra och det passet satt där det skulle. Vi skrittade fram, travade lite och rullade sen på i galopp på några olika ängar. Travade därefter utan stigbyglar (fin häst till och från, men inte hela tiden), och tog därefter galopp igen på en större äng. Jag ville nämligen ha in lite galopp för Pärlas del så det passade bra, plus att det är nyttigt att variera mellan lätt sits i hyfsat korta läder och nedsittning utan läder. Travade därefter mer, red igenom byn och sen lite galopp igen innan avtravning och avskrittning. Som sagt; nöjd! Dessutom är det himla kul att det går så bra för Pärla och Ida! Nu när jag har haft lite mer "ridlektion" så har det blivit jättestor skillnad. Vi var ute i 1 h 5 min.
     
    Efter att jag lagade mat så tog jag även en promenad (som givetvis avslutades med fika på Statoil, hahaha) med en kompis som jag har saknat ihjäl mig efter! Så himla skönt att komma ut och gå lite och snacka, mest trams, men ååååhh! Det ser jag som vardagslyx nu för tiden. Big like!
     
    Imorgon vägrar jag vara lika trött så jag ställer disken på standby och väljer istället att alldeles strax krypa till kojs. Välbehövligt!
     
    Pärlis och jag på framridningen i torsdags. Ida eller Lovisa som har fotat!
     

    Resultat lokal hopptävling Aneby 9/6 med Aleccis

    Vilken dag! Det är nästan skönt att den är över... Det var alltså lokal debut idag, för min och Aleccis del.
     
    Hade läget under kontroll och började rida fram. Hon var väldigt lugn(!) och fin i början men började röra sig mer framåt allt eftersom. Skulle börja hoppa fram och hon kastar sig åt sidan på räcket, även en andra gång. Kommer över två gånger på raken efter det. Hoppar oxern en gång och ska ta den en gång till. Men där hade det kunnat gå riktigt illa!
     
    Jag ser en funktionär gå från staketet och bort till hindren och jag siktar på att rida bakom henne (dvs till höger från mitt håll), så jag ropar "hoppning oxer!" och då tittar hon såklart upp och mot mig. För att hon inte ska vara ivägen så stannar hon till ett ögonblick och bedömmer det som att vi ska svänga innanför henne, dvs lite till vänster. Men jag hade ju siktat ner mot höger. Först hade jag god marginal, men när jag ser henne backa så hinner min kropp försöka "rädda situationen" och styra åt vänster, men innan det har gått igenom så förstår hon att jag tänkte rida till höger om henne och hon börjar planera för att röra sig framåt igen. Jag försöker såklart gå från planerat höger, till oplanerat vänster till oplanerad tvärnit - vilket inte gick så bra. Så vi red PÅ henne!!! Tyckte så himla synd om henne för det var verklien, verkligen inte meningen och båda försökte ju lösa det med hänsyn till varandra. Hon höll sig på benen men fick såklart närkontakt med Aleccis och av ren chock så skrek hon till lite vilket hon har full rätt till! Vi stannade såklart intill henne sedan och så sa jag förlåt hundra gånger och frågade om det verkligen, VERKLINGEN, hade gått bra, vilket hon sa att det hade gjort med ett litet leende och ett försök till skratt. Men även om det nu slutade väl så kändes det allt annat än bra. :( Vid det här laget skulle jag göra mig beredd för att gå in på banan så jag hann inte göra så mycket mer. Jo, vi tog oxern en gång till under kontrollerade former och drog oss sedan mot ingången till banan. Ingen höjdaruppladdning där inte...
     
    100 cm, bed A:0/A:0: Tyckte jag red på henne bra med en vettig galopp, höll ihop henne bra och presenterade hindret väl för henne. Hon såg hindret i god tid, var rak, hade bra balans, bra galopp och jag vill ju ha lite stöd i henne med tanke på att hon gärna drar på efter hindret. Aleccis bjöd på hindret och började öka mot det, precis som hon brukar, men i samma stund hon skulle hoppa av så slänger hon sig till vänster. Jag, som är noga med att om de ska vägra så ska det ske framför hindret; springa förbi är inget alternativ. Tog i samma sekund ut höger hand i ett stort ledande tygeltag och fångade upp henne ordentligt med min ytterskänkel. Jag bromsade med eftersom hon inte skulle springa vidare, och försökte vända tillbaka henne. Hon kastade huvudet åt höger och vänster några gånger och eftersom jag redan höll i henne så såg det ut som jag slet henne i munnen och sparkade på sidorna (domartornet var precis till vänster) så jag fick givetvis tillsägning för händer och skänklar. Vilket jag inte tycker är fel! De är många gånger för snälla med tillsägningar och säger inte till när det behövs, så jag tar hellre en tillsägning än att låter dåligt beteende gå omärkt förbi. Nu såg det uppenbarligen mycket värre ut än det var/och hur min uppfattning/min mening var, och det tar jag på mig.
     
    Kom i alla fall på hindret igen och hon gör precis samma sak; spetsar öronen, bjuder, ökar och precis när hon ska hoppa viker hon av åt vänster. Sista försöket likadant trots att jag verkligen tänker på allt; galopp, händer, sits, komma rätt, balans osv. Jag gav henne inte SÅ dåliga förutsättningar... När vi var utvägrade så kom vi iaf över hindret innan vi lämnade banan. Uteslutna på första hindret i vår allra första "riktiga" tävling tillsammans. Fan va kul..!
     
    Visst händer det att hästarna vägrar, och 99,9% av fallen har hästen en väldigt bra anledning till det. Det var det som gjorde mig så ledsen/orolig. Medan jag skrittade av funderade jag verkligen på vad jag gjorde för fel eller om hon inte var fräsch. Men kom inte fram till något egentligen... Vet ju även att hon är tittig på omgivningen och det hände mycket omkring, men just då upplevde jag inte det som något problem, iaf inte såpass stort så att hon skulle vägra för det. Jag hörde runt med kompisar på plats och mitt intryck var att de delade min känsla. Men sen, efter ganska lång tid så fick jag höra att det kanske hade gått för sakta. Alltså så var kanske galoppen för dålig ändå, även att det inte kändes så? Jag funderade även på om det hade att göra med mina händer. Bestämde mig iaf för att byta taktik till nästa start och prova igen.
     
    Ställde in henne i transporten och hon stod snällt. Tog ut henne i småregnet och började på'at igen. Efter att hon var framskrittad och framtravad ganska lugnt och fint så lät jag henne rulla på i galopp i ett högre tempo där jag stod i lätt sits. Red henne betydligt mer framåt än tidigare.
     
    På framridningen sen så red jag inte över en enda funktionär - bättring där! Inte heller vägrade vi någon gång och jag mer eller mindre "släppte" henne mot hindren när vi låg bra och det var två språng kvar till avsprånget. Det trivdes hon med, även om vi behövde mer plats (på ett inte-hänsynslöst sätt). Tog väl några språng på vardera hinder och ganska lagom var det vår tur att vara beredda.
     
    105 cm, bed A:0/A:0: Snirklade runt så mycket jag kunde innan min start så att hon skulle få röra sig längs hela staketet och all spännande omgivning. Sen satte vi fart och ja, det var precis det. Full fart. Inte full som i sken direkt, men fort - det gick det! Två språng innan första hindret så började jag skaka som tusan i benen för jag kände att det kommer gå JÄVLIGT FORT!! Det gjorde det med. Vi landade i fel galopp och fick lite smått problem till tvåan, ett räcke längs staketet högre upp. Hann ändå få henne att se det osv, men vi rev det. Sen rullade det på. Fort, fort, fort... Den brutna linjen tre-fyra gick ändå nästan kontrollerat, sen flöt det på över femman (tidigare klassens första hinder) som nu alltså inte var några problem, vidare över sexan. Men sen blev det lite problem; hyfsat snäv sväng upp tillbaka diagonalt mot en linje på egentligen sex språng räcke - oxer. Hann få ett vettigt språng över sjuan men sen jävlar brände hon på... Jag hann med att räkna till fem språng där mellan och sen hann jag känna tusen olika smärtkänslor i kroppen eftersom vi kom äckligt stort på det hindret. Men Aleccis startade propellern och flög över. Alltså, alla hinder var mer eller mindre mordförsök i den rundan, men det var ändå skönt att exprimentera och känna att det var så hon ville ha det. Sen är det bara en massa finlir kvar innan det blir riktig tävlingshäst av henne. Totalt 4 fel i den rundan.
     
     
    Aleccis är och har alltid varit snäll att lasta, köra och lasta ur. Men väl på plats brukar hon sparka och leva jävel i transporten. Jag håller på att exprimentera med transportskydden just nu. Jag upplever det som att hon sparkar mindre utan dem, men hon verkar inte direkt störa sig på dem för när hon har sparkat klart och står och beter sig som en vanlig häst (haha) och dem är lite hur som helst så bryr hon sig verkligen ingenting om dem. Men som sagt, exprimentering pågår.
     
    Vad jag skulle komma till var egentligen själva lastningen. Hon går på med raska steg, sen har jag givit henne mat medan hon har varit parkerad lös och så har jag gått runt och stängt bakom henne. Men i torsdags så började hon backa ur igen på eget initiativ. Lite störande då jag inte kan vara på två ställen samtidigt när jag åkert själv; dvs framme och bakom. Just då hade jag medhjälpare så det löste sig efter två-tre försök att lösa det själv. Idag gjorde jag på ett annat sätt; jag gick med henne till mitten av lämmen och sen släppte jag henne med kroppspråk att fortsätta och hon fortsatte på själv utan problem. Skönt! Gjorde även så på plats när hon skulle på mellan klasserna. Men när vi skulle hem så begrep hon helt plötsligt inte vad jag bad om (smarta djur, det där höhö) då hon stannade och kollade undrande på mig. Jag provade en gång till, men nej, poängen gick inte fram. Då gick jag med henne in och gjorde på ett tredje sätt (á la Mellonie-vis), nämligen parkerade henne och gick längs med henne ner till lämmen igen och stängde. Det känns som att jag behöver ha ett sätt och därefter hålla mig till det, och inte byta mellan flera olika. Nu fungerade ju alla dessa när de väl beprövades, men det känns inte som något vettigt sätt framöver.
     
    Hon tog iaf några klunkar vatten alla gånger utom en när jag erbjöd henne vattenhinken och det känns ju bra att hon dricker på plats (till skillnad från vissa andra, framförallt gula tanter).
     
    Hemresan gick bra och glad blev Pärlahäst när hennes president kom tillbaka.
     
    Inga filmer från dagen, men väntar på bilder :)
     
    Bilden under är från i torsdags på P&Jn på hemmaklubben. Fotad av Ida/Lovisa. :)

    Sådär ja, det tar sig!

    Box är bokad och betald, kärra är "bokad" och reskompis är också bokad (haha). :D Hästen är anmäld och starterna är betalda in till TDB. Nu är det inte mycket kvar innan allt är klart! Känns så himla, himla bra och det kommer bli så kuuul! :D
     
    Nu blir det ridning för hela slanten!
     

    Planering!

    Håller på att planera för mitt första meeting (på annan ort) för fullt just nu. Är hög tid att få det avklarat och betalt för att sedan vänta in avresa! Det blir en del att styra och ställa, planera och boka. Men kommer kännas väldigt skönt när det är avklarat!
     
    Idag är för övrigt en väldigt slö dag. Mådde inte bra (trött, hängig osv) efter Jkpg-resan så har slöat i soffan ett bra tag nu. Blir ridning ikväll ihop med en kompis. Sommarkvällsridning<3 Ser fram emot det!
     
    Bild från igår

    Det var ett himla farande

    Sommar, socialt och många mil i bil. Igår tog vi en kort visit till Kalmar, idag blir det Jönköping, imorgon Norrköping och söndag Aneby. Tur man gillar att köra och åka :D
     
    När jag har tid och orkar så kommer det upp en del bilder från igår. Men tills dess; haregött hej! 
     

    Resultat P&J Vetlanda Pärla och Aleccis 6/6-13

    Pärla kändes fin hela dagen. Glömde sporrarna men märkte inte av det öht. Hon var ändå framme och lyssnade bra tycker jag.
     
    Pärla, 80 cm: en oxer med plank under blänkte väldigt mycket, men jag vet inte om det har hon eller jag som tittade. Kom även dåligt på det hindet så stopp där, resten bra tycker jag. 4 fel.
     
    Pärla, 90 cm: här var hon jättfin! Vi fick framåtlägen överallt förutom mot åttonde hindret då jag började tänka på just det, haha. Så kom nära där men inte värre än att det gick. Är nöjd med den rundan! 0 fel.

    Pärla, printar 90 cm.
     
     
    Aleccis skötte sig bra. Var lugn även att vi var lite smått stressade och sådär. Det var dock svårare än jag trodde att gå sådär direkt från Pärla upp på Aleccis. Visst gör jag det dagligen, men den drygt halvtimmen det tar att byta häst gör visst sitt. Här var det mer "pang på" och det tog lång tid innan det kändes bra.
     
    Aleccis, 100 cm: hade dålig galopp mot första som vi rev, plus att hon var tittig på omgivningen. Eller rättare sagt ofokuserad på hindren och mer fokus på omgivningen. Är inte alls nöjd med rundan, tycker inte jag fick till det alls. Givetvis tappade jag henne ut från de båda sista hindren. Fick inte alls till det där vid, tyvärr. Vi drog på oss hela 12 fel på den rundan, och känslan var sådär.
     
    Aleccis, 110 cm: kortade lädren ett hål till och fick bättre balans, kom till bättre ridning även om den inte var bra, eller så. Efter första hindret var vi inte överens om vilken galopp vi skulle ha, men annars är jag helnöjd fram till och med hinder 7. Tycker det flöt på bra men så kom vi till den där "dolda" åttan där vi inte kom överens. Hon hann inte se hindret för att vi tjafsade. Jag ville en sak och då körde hon upp huvudet, då försökte jag få ner det och att hon skulle se hindret men i slutändan blev det bara skit. Hon såg alltså inte hindret och kunde inte hoppa när vi väl kom fram. Kom på det igen och då gick det bra, lät henne gå på mot kombiantionen som de hade lagt in (ett b-hinder alltså) som sista hinder. Kom stort och tyckte det kändes som som petade frambommen pga att hon sedan fick se ett räcke som hon var tvungen att hinna anpassa sig efter. 8 fel.
     
    Aleccis, väldigt suddiga printar 100 cm.
     
     
    Jag är verkligen jättetacksam för att jag fick så mycket hjälp idag. Men tyvärr så blev det någon missuppfattning av fotograf och kamera så det blev ingen film på sista rundan. Såååå himla typiskt då det var den som jag helst skulle vilja ha film på. Surt, surt, men sånt som händer och det går inte att göra något åt det nu iaf.
     
    Dagens bästa runda var Pärlas 90 runda, den sämsta var Aleccis 1m runda, näst bäst var 110 debuten och näst sämst var Pärlas 80 runda som egentligen inte var dålig, men vi hade en miss som kostade nollan.
     
    Förresten! Något som var så himla skönt var att 110 hindren inte kändes ett skit höga! Så himla gött! :)

    Aleccis + rosa = ?

    Jo, men visst verkar det fungera? Det kommer jag prova under dagen iaf. Haha, känner att det iaf är bra att jag inte bryr mig om vad andra tycker för detta kan nog få en del att titta till en extra gång. Men jo, visst är det rätt. Rosa provar vi. (Pärla kommer dock få vara diskret "klädd" för omväxlings skull.)
     
     
     
     
    Gillar sista bilden!

    Lång hästig dag

    Sov länge och hade inte direkt bråttom ut så var inte ute förrän efter lunchtid ungefär.
     
    Red dem ganska lika; skogen, genom halva byn och sen dressyr på LP, båda 1 h 5 minuter. När jag skulle rida Pärla hade jag svårt att komma till ridning för jag fick håll igen och så fort jag får ont så blir jag sur/får dåligt tålamod. Så blev mest att åka häst. Sen fick jag ett samtal mitt i, och som om jag inte redan hade svårt att koncentrera mig så blir det inte direkt lättare av att de ringer folk och stör... Hela passet gick sådär, men det blev helt okej i slutet. Hon svarade dock bra framåt och det är det viktigaste inför imorgon.
     
    Därefter red jag Aleccis och när vi kom in på LP så skumpade jag runt lite utan stigbyglar. Försökte tänka på att ha henne rak där det är rakt, och sen att hon skulle svänga med hela kroppen (inte tappa utsidan) när vi svängde. Tog sedan stigbyglarna och rullade på i lite mer galopp och tränade lite till på att svänga. Avslutade med att rida längs långsidan och på halva kortsidan rida längs medellinjen i några "varv" för att på så sätt få med ganska snäva svänger och fortsätta sväng-träningen. Red därefter hemåt, och Aleccis var till och med finare än Pärla idag. Hon gjorde dessutom fina tempoväxlingar i galopp innan vi började runda av dagens tur.
     
    Åkte därefter och köpte broddar (och mjukglass!) samt tog en liten "rast" på någon timme och bara tog det lugnt i bilen (raggenpåstanhöhö). Skulle därefter brodda och tänkte att jag skulle vara smidig och göra det i hagen... Ehm, ja, vad ska man säga? Det kanske inte var den smartaste idén jag har kläckt men efter lite morr, "NEEEJ!", styrketest och mutande med godis, samt efter en ganska mör kropp efter konstiga ställningar och sega broddhål(!), så är nu alla åtta hovar broddade och redo för lite påfrestningar. Känns skönt att ha det avklarat iaf.
     
    Rastade därefter bilen en stund igen och styrde vidare mot där gubben låg och skruvade med sina bilar. Stod där och frös i två timmar och är nu snart klar för att krypa ner.
     
    Det var min dag det! Ungefär 7 timmars häst idag (var länge sedan det blev såpass mycket häst) och det känns himla bra. Har ju varit riktigt underbart väder hela dagen med så nu är jag nöjd och ändå ganska taggad inför morgondagen. Det kommer bli kul!
     
    Mellonie på gräsbanan förra året

    Bilder Aleccis

    Vet att det kan bli tjatigt, men det skiter jag i. Här är lite bilder på den hästen som faktiskt tycker det är helt okej att bli fotad. ;)
     
     
     
     
     

    Sommardag

    Idag har jag tänkt att försöka förbereda lite. Planera inför morgondagen då det kommer krävas flyt för att få det att fungera utan stress. Jag ska alltså åka med varje häst, en i taget, till P&Jn så det blir ganska mycket farande. Hoppas iaf få lite hjälp under dagen och det underlättar såklart alltid! Guld värt!
     
    Vad som står på min (icke fysiska) to-do-list är att köpa broddar och en ny gängtapp. Därefter ska båda hästarna få nytt vatten, de ska fodras lite, pysslas om och därefter rida. Det sista jag gör med dem innan de återgår till hagvistelsen är att brodda dem så det är klart inför morgondagen. (HATAR att brodda, och eftersom det alltid förr skulle krångla och ha sig så är jag numera ute i god tid. Lär inte ångra det imorgon när det är annat att tänka på.) Jag ska även fräscha till det i stallet och sen börja lägga fram grejer som ska med. Gnor väl av det värsta på de prylarna som ser förjävliga ut, men har inte planerat någon vårddag direkt.
     
    Om jag har jättemegaasskittur så ska jag eventuellt (förhoppningsvis) hinna sola lite, men det är knappt ens lönt att skriva ut det då jag redan nu listar ut hur det blir med den saken... Äsch, det blir nog bra ändå. Får väl trösta mig med en mjukglass full av tuttifruttiströssel annars, så jag blir glad igen!
     
    Bara genom att det är strålande sol gör ju att världen är snällare. Är störtförälskad i vädret just nu. Totally!
     

    Hur Pärla firade sin födelsedag

    Man kan säga att hon tog det lugnt, väldigt, väldigt lugnt och vilade - ordagrant. :) ÄlsklingsPärl<3
     
    Det var många bruna som vaktade. :P
     
      
    Nyvaken! 
     

    Aleccis slickar på Pärla...

    Aleccis där hon brukar vara - uppe i det blå, haha!
     


     
     
     
    En av de mysigaste bilderna från idag. Oooh, min kärlekshäst :')
    Erkänn, man vill bara pussa hennes gröna näsa!

    Hoppträning Aleccis

    Vi fortsatte lite i förra veckans tecken; få med hästens utsida när vi svänger/vänder upp mot hinder. Aleccis var antingen tillbaka och rätt fin, eller full fart framåt. Vi gjorde trettioelva misslyckade byten (nåja, försök till byten) från höger till vänster och när det inte går så blir det bara skräp av alltihop och då blir det väldigt svårt att rida vidare på ett bra sätt. Men tycker väl ändå att det gick skapligt i slutet även om jag inte är helt nöjd. Känner att jag inte riktigt hittar sambanden; när är hon bra och hur hittar jag det nästa gång.
     
    Vi hoppade lite upphöjda bommar på ganska milt böjt spår där det skulle vara tre språng mellan varje bom. Bara det var ju ett helt projekt. Fick inte till det och jag tyckte jag letade men även när jag fick till det (vilket var typ ett par gånger som det kändes BRA) så kom jag inte ihåg det till nästa gång och så blev det som att börja om från noll varje gång ungefär. La sedan in en liten studs/kombination med litet hinder, bom, hinder varannan gång och sedan lite olika hinder samt en linje där det skulle vara fyra språng.
     
    Gjorde dem först åt ena hållet och sen åt andra. Avslutade på fem hinder med lite mer höjd för att få börja känna lite på henne. Lasse sa att hon hoppar långt när det blir högre och det är ju ingen nyhet, haha. Han tyckte även att hon återigen var trevligare och lugnare, men det blev lite av och på idag.
     
    Jag försökte tänka på att komma ner i sadeln och hålla om med vaderna och det var nog bara två gånger tror jag som jag studsade till sådär illa och typ över henne så det var helt klart bättring på det!
     
    Ingen fotograf på plats.

    "Lysande Sickan!"

     Ja, så är det. Jag har en plan och även om jag önskade att den var idiotsäker så är den dessvärre inte det. Men nu jääääävlaaaarrr är det dags att ta tag i det där med ridningen alltså. Jag är trött på att studsa runt PÅ/ÖVER hästen.
     
    Idag på hoppträningen ska jag megatänka på mina knän. Inget hemskt knäslut ska uppkomma utan istället ska jag hålla om hästakraken med mina vader och på så sätt ha mjuka fina knän vilket i sin tur leder till att jag studsar med hästen och inte över (och vidare ner på marken). Enkelt plan. Troligtvis enklare sagt än gjort. Sticker hon på i fullaste fläng så ska jag "skita i det" för bromsa kan vi, men innan vi kommer dit ska jag lära mig hålla om hästen. Jättebra idé, faktiskt. (Elleeeerrrrrr?)
     
    Känns just nu mer som ett självmordsförsök på torsdag än en P&J med 110 debut. (Jag kommer dööööö *dödsångest*) Blä, 110 är högt med en galen häst på GRÄS (troligtvis BLÖTT dessutom, hurrey!)... Jag vet iaf en som kommer bli kristen innan vi ska in på banan. Åååååååh så kuuuuul.... Ähähähäää. Ser mer fram emot Pärlas starter faktiskt, haha. Där går det iaf inte okontrollerat fort ;)
     
    Men ärligt. Aleccis kommer vara så äckligt galen så jag vet inte riktigt vad jag ska ha för plan B eller nödbroms. Ingen, ingen aning. Haha, borde fan va kul att prova lite mer höjd än tidigare men just nu är det inte direkt längtan jag känner ;) Jäkla höjdskräck och hårda nävar som ska bråka med Aleccis mun... = Ingen bra kombination. Äsch, bara att sluta lipa och köööööööraaaaa! (Kan ju inte gå värre än att vi 1. går omkull och dör, 2. jag ramlar av och dör, eller 3. jag dör av ångest innan. Så, äsch det är ju inte så farligt!)
     
    Ja, det är gräset som oroar mig. Mycket mer än 110 hindren. Men frågan blir om hon väljer att hoppa även när jag kommer fega ur eller om hon vägrar. Hon vill (ville) ju gärna vägra om det inte är 100 med balans och övertygelse osv. Men vafan, varför grunna på det nu. Är ju bara att prova! :)
     
    På marken är vi iaf kompisar <3

    Don't you let me go, let me go, tonight.

    Mina otroligt fina (och heeelt normala, ehm, haha) hästar. Don't ever leave me <3
     
     
    Väldigt fin låt som jag säkert kommer lipa till många gånger framöver.
     

    Pärla LD (2 mars -13)

    Bättre sent än aldrig! Här är min och Pärlas segerrunda från i mars där vi vann LDn i en av klubbarna vi är medlemmar i. Och ja, efter tredje hindret kom jag på (aningen sent, haha) att det var onödigt att gå utanför det hindret, så därav väldigt kass väg. Det syns även att jag kortar tyglarna mot sista hindret i grunden och varför kunde jag inte gjort det, typ, innan första istället? Haha, jaja, ingen stilrunda direkt men det brukar det ju inte vara när vi båda är i farten.

    PÄRLA 23 ÅR

    Idag fyller min älskling 23 år. Tänk, i 23 år har hon levt i denna värld. Vaknat, somnat, sprunigt, solat, flåsat, drömt, tävlat, tränat och betat. Om, om, och om igen. Jag är så otroligt tacksam över att hon hamnade här. Här hos mig. Where she belongs <3.
     
    GRATTIS PÄRLA 2855!
    Håll nu ut och ge oss nu många friska år till :')
     

    Ridning

    Igår red jag Pärla barbacka. Vi tog det inte så allvarligt varken vad gällde tid eller ridningen. Ca 45 minuter i byn. Försökte dock rida henne vettigt och visst var hon fin i sidorna och sådär, men jag fick henne inte att släppa till helt med formen. Dock var som sagt vädret absolut på vår sida! Red i t-shirten och det var så himla skönt. Är ändå nöjd att jag faktiskt tog mig ut och red henne sådär på kvällskvisten. Myspys<3
     
     
    Idag red jag med medryttaren. Oh, idag är jag extra nöjd över alla tjejerna (I, P och A). Det började som en helt vanlig tur, ner mot skogen. Min plan var faktiskt att vi skulle träna på sitsen idag så redan efter framskrittningen slängde vi upp stigbyglarna. Det blev ganska mycket trav, även skritt (och en jäkla massa snack som vanligt, haha) och sen lite galopp på det. Jag har börjat ge medryttaren lite "lektioner" nu medan vi är ute och det är redan megaskillnad! Inte för att det på något sätt var dåligt förut, men nu är det liksom... skillnad! Förbättring och ja, det är kul när det fungerar.
     
    Tidigare har vi väl mest åkt runt en sväng men nu är det ridning som gäller. Planera ridningen, galopp från skritt, börja känna rätt galopp, tänka på sitsen, försöka göra halt från galopp osv. Tänka, och som sagt; planera. Mycket planering för att det som ska ske, ska ske NU - inte sen. Så det är jätteroligt att det fungerar!
     
    Vad gäller min galna duracellkanin så började det himla bra och lagom lugnt (jaja, alla får definiera "lugnt" som de vill). Hon var fin i början, men efter lite galopp vaknade hon till på riktigt. Näst sista galoppen var.. mindre bra, haha. Studsade rätt illa där uppe, över henne. Så tog faktiskt ner stigbyglarna av säkerhetsskäl. Gjorde om och då var det bättre. Sista galoppen var piggelin i början men sen blev hon sådär smarrig; power, men ändå kompromerad. Lyssnade på mig och låg kvar, men med ett sådant jäkla tryck. KÄNSLAN!! Travade sen av och var nöjda med livet, haha. Aleccis var inte ens svettig knappt! Bara precis under sadeln och gjorden. Vi var ute i 1h 5 min drygt.
     

    Vita fläckar

    Sådana vita fläckar som uppkommer efter utrustning som inte har passat gör mig illamående. Aleccis har två, och hade båda innan jag köpte henne. Det översta måste komma från något täcke och det understa kan vara av lite vad som helst. Pärla har också en liten, liten fläck efter en sadel med trasig bom(!) som vi fick med när vi köpte henne... (Tur man blir kunnigare ju äldre man blir.)
     
     
    Mellonie hade (har) också fläckar. Små, lodräta vita märken på insidan av frambenen. Först förstod jag inte vart de kom ifrån. Trodde det var skydden som satt så dåligt så slutade använda dem. Men så bytte jag till min nuvarande hovslagare och hon hann inte mer än se ponnyn förrän hon sa: "Hon har utstickande armbågar, alltså nystar hon". Jag såg väl ut som ett frågetecken och frågade därefter ut henne om mer eller mindre allt om benvinklar, hovar, rörelser, nystning och biljardering (som alltså uppkom längre fram i samtalet). Mellonie förde alltså framhovarna i ett mönster där hon "slog sig själv" på frambenen, och innan jag köpte henne så slog hon sig bara med hovarna vilket inte "märktes"/gav någon skada, men när hon sedan blev skodd så skadade de hårda skorna insidan av frambenen.Jag märkte aldrig av några sår utan det var alltså väldigt, väldigt smått MEN ändå något man absolut ska försöka göra något åt, så gott det går.
     
    Hovslagaren började därefter verka hoven lite annorlunda med ena sidan knappt märkbart "längre" (eller hur man ska säga), för att bryta mönstret något och genom att hon därför satte ner hoven tidigare på såvis, så minskade man nystningarna. Det blev bättre och bättre ju längre den nya hovslagaren fick sköta om hovarna! Men det är något man givetvis aldrig kan "bota" helt, utan är ju som sagt pga hennes utstickande armbågar. Därav att jag ALLTID red med både benskydd, men framförallt boots.
     
     
    Det finns alltså olika typer av vita fläckar som har uppkommit av en eller annan miss, medveten eller omedveten, från ägaren/ryttaren/skötaren - med andra ord inte av hästen själv. Ett ämne som aldrig blir gammalt är snackisen om nosgrimmor. Är det någonstans jag tycker är värre än någon annan så är det just vita fläckar i höjd med nosgrimman. Även om det är/har varit, eller inte, pga hård knäppt nosgrimma, så ser det alltid så himla tråkigt ut. Jag misstänker tyvärr att det finns fall där det just har blivit sår av en alldeles för hårt knäppt nosgrimma.
     
    Bilden här under är från google, som i sin tur är från bukefalos och just denna pållens fläckar är från hagen. Därav att det inte behöver komma från utrustning - men visst ser det inte så trevligt ut?
     
    Jag hoppas innerligt att vi aldrig mer behöver se sådana här vita fläckar efter sår pga utrustning som inte har passat, i framtiden. Den tiden måste vi ha passerat nu och nu får vi arbeta tillsammans för att hjälpa till (framförallt hjälpa hästen) om vi ser något misstänkt! Det är ju som jag tidigare nämnde inte alltid ägarens mening att hästen ska få sår. Okunskap kan man tyvärr inte alltid rå för, även om man är skyldig att skaffa sig kunskap inom det område man väljer att röra sig i.

    Fem sanningar

    o Det finns bara en affär jag tycker är kul att gå i och det är GeKås i Ullared. Billigt ska det va! :)
     
    o Jag har tagit bort mitt födelsedagsdatum på FB för jag vill inte bli grattad av folk som inte vet när jag fyller IRL och som inte skulle gratta om man träffades live. Uppskattar inte 200 grattis från folk man i stort sett bara vet vad de heter... Fyller för övrigt år i denna månaden.
     
    o Jag håller på att fundera ut en "deal" jag kan lägga fram till en ägare av en till häst som jag vill ha till hösten. ;)
     
    o Jag har redan tröttnat på skolan och vill ut och jobba (köra)!
     
    o När jag anmäler till tävling så är jag taggad inför den. Sen blir jag mindre och mindre taggad ju närmare det går. Det liksom svalnar tills det är dags. Himla störande! Det borde helt klart vara tvärtom...
     
    Mellonie, Braås våren 2012, felfri LC och LC+5

    HAHAHAHA - och lite seriöst också

    Kollade på Claras senaste video och detta var fan klockrent! HAHAHA!
     
    Kolla på klippet för att kunna hjälpa kor och även ha chans att vinna en årsförbrukning av Ben&Jerry's.
     

    Fullt upp

    Idag fyller min far år, så efter skolan och ridning med medryttaren så blir det att fira honom. Det blir att hålla igång under eftermiddagen för att hinna.
     
    Resten av veckan händer också en del, villet såklart är roligt. Hellre det än att inget händer och allt rullar på likadant vecka efter vecka :)
     
    Tisdag innebär hoppträning och så ska jag även köpa nya gräsbroddar. Kan bli så att Pärla får vila då. 
    Onsdag sedan betyder ridning av båda och sen broddning av åtta hovar (=JÄTTEKUL).
    Torsdag P&J.
    Fredag Jönköping och så ridning såklart. Då är det på tiden att jag investerar i en ny stallklocka då den gamla har lagt av helt och hållet.
    Lördag kommer spenderas i Norrköping (har inte blivit informerad av tider ännu, men borde hinna rida på förmiddagen). Mitt i natten ska jag sedan ratta bilen hemåt och sedan sova ett par timmar.
    Söndag ska jag åka med Aleccis på tävling.
     
    I alla fall är det så det ser ut nu och är planerat. Sedan kan ju såklart vad som helst hända när man har så mycket bokat, så man får ha planerna lite "löst" planerade än så länge.
     
    Foto: Wilma Petersson

    Motionsdags



    Den som väntar på något gött... Nu fick vi kanonväder! :)

    Idag - förra året

    2 juni 2012 tog jag med min bruna ponny till NTRK där vi skulle prova på LB+5 höjd; 105 cm för första gången. Hela dagen gick över förväntan där vi red LBn på 4 fel och LB+5an på 12 fel. Det var en av våra bästa tävlingsdagar, och även vår näst sista tävling tillsammans. Fina fina Knoa! (Så himla synd bara att vi var tvungna att ta den sämsta kameran pga min systers student där hon lånade min.)
     
     
      

    Utvilad!

    Ojoj, sov till halv tolv idag (y) Halva dagen borta där ja, haha. Igår vid den tiden så var stallet redan klart och när jag tänker så få jag smått panik. Men idag är det mörkt, det regnar och det åskar. Tur jag planerade en tur barbacka idag med Pärlahäst. Aleccis kommer vila. Meeeeeen, det blir nog inte än på ett tag. Sjuter upp det och så kan man ju alltid hoppas på att vädret blir lite mindre blött senare under dagen.
     
    Idag blir det, utöver en kort stallvisit på ett par timmar, en mysdag. Kanske till och med en tjock sådan. Vi får se. Just nu har jag iaf inget annat planerat än att bara ta det lugnt en stund till. Blir nog bra. Skönt med en såhär slapp dag :)
     

    Mer från igår

    Satt och hade lite dötid och kollade på gårdagens filmer från när vi hoppade, Pärla och jag. Och så kunde jag bara inte låta bli att printa. Synd bara att hon är så tjock just nu. Men vi jobbar på det. :)
     
     
     
    Fast... jag behöver ju inte oroa mig att magen ska gå i hindren direkt ;)

    Gul

    På förmiddagen så red jag och Pärla ut och galopperade. Red i skogen, längs med stora vägen, sen grusväg och genom byn. Var ute i 1 h 5 min och hon rullade på bra. Jag struntade dock i att rida med skor avsedda för ridning och red med gamla gympadojor = klämde vadern i stiglädren inte en, två eller tre gånger utan många fler än så. (y)
     
    Gammal, gammal bild.(September 2006.)

    Bilder från igår

     
    Hängläpp! <3

    Här nedanför är tre ögonbilder; alla likadana men ändå olika (olika fokus).
    Jag kan inte bestämma mig för vilken jag gillar bäst.
     
     

    Aleccis igår

    Tanken var att rida lydnad över småhinder (typ mer som upphöjda bommar) och så lite studs. Skrittade fram 15 min, började sedan rida och ganska snart märkte jag att det inte var vår dag... Hade själv inte ätit på lääänge och hade därför håll från helvetet. Det i sin tur gjorde att jag inte kunde sitta ner i sadeln och rida med sätet. Att spänna magen fanns inte på kartan. Aleccis som i sin tur redan var pigg som jag vet inte vad. Blev bara värre, och värre och värre... Helt fucking crazy. Sen studdsade hon så mycket så jag ramlade av. o.O När hon studsar sådär så spänner jag benen (VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR GÖR JAG SÅ?! OCH VARFÖR SLUTAR JAG INTE MED DET?!!! -.-' morrrr, är rätt så trött på det nu faktiskt...). När jag spänner benen är det omöjligt att följa med i hennes rörelser och studsande och när vi sen, efter 100m av studsande, planerade att gå åt olika håll så studsade jag ner på marken... Landade på fötterna och höll kvar i tygeln (hon stod visserligen still när jag for av, men ändå).
     
    Fortsatte lite till, men gav sedan upp. Kände att det inte gav oss någonting att ge oss på det där. Nästa gång blir det mat i magen, ordentlig ridning, ner i sadeln och mjuk i benen, följa med i rörelsera och RIDA hästen. Aktiv ridning var väl ca 20 min och så givetvis fram och avskrittning på det.
     
     
     
     
     
     

    Bästa Pärla

    Hoppade med Pärlahäst igår och hon var så himla härlig! Med mig, och framme för skänkeln direkt och reglerbar, ärlig osv. Vara bara ett missförstånd där jag råkade lägga henne i botten, annars var hon så gott som klockren! Och det känns så himla bra att hon nu de senaste gångerna verkligen har känts så fin! :')
     
    Hoppade fram på tre hinder två gånger (ett år varje håll). Hoppade därefter en kortare bana på ca 80 höjd, och därefter hela banan på 85-90 cm höjd. (Utgick från hoppträningen sist, därav banan, eller jao, det som var kvar av den. Lite var ändrat men det gick att bädda in.) Avslutade med två språng på en oxer.
     
    Mer nöjd än så kan jag inte vara över henne. Det som också var skönt var att jag oftast hittade bra avsprångpunkter (vilket jag har haft svårt för med Pärla de senaste månaderna). Eftersom jag visste vad jag ville (dvs hoppa 80-90 cm och inte högre) så tog jag med tumstocken och mätte samtliga hinder. Oxern är faktiskt, mot förmodan, 90 cm vilket man inte kan tro pga "halvgrod"-perspektivet.
     

    RSS 2.0