• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Annan tävling på lördag

    Det blir ingen regional tävling i helgen, men istället skyndande jag mig att anmäla oss till klubbtävlingen här i närheten. Så vi kommer iaf ut och lyfter på fötterna lite! Det blir en start i pay and jumpen, 90 cm, och en start i LD.
     
    Bättre än inget, även om det inte är "kval-godkänt" då det bara är en klubbtävling. Egentligen skulle vi ha startat två gånger i den regionala; en LB på lördagen och en LB på söndagen. Men det blir som jag nämnde inget med det. (Inställd pga kvarka på anläggningen!) Klubbtävlingen är på lördag, och det ser jag och Pärlahäst fram emot!
     

    Pärla 2855 & Aleccis Van De Nachtegaele

     
     
    Är de inte för fina?! Särskilt den varma blicken Tant Gul har där borta. Åh, den ger mig alltid glädje, tröst och lycka! Och Storhäst är den vänligaste hästen jag har träffat. Vilken jackpot jag har i min hage! :')

    Jobb

    Så typiskt! Bara för att jag har skitont och kände att det skulle bli skönt att kunna ta det lugnt idag, efter hästarna då givetvis, så ringer de såklart och frågar om jag vill jobba. Jag tackar aldrig nej, så idag blir det alltså jobb. Jag måste ändå hoppas på att det inte är några lyft/komplicerade rörelsesätt, för även att det är bättre idag, så är det inte bra.
     
    I eftermiddag när jag har slutat ska jag (oavsett om jag klarar det eller inte) rida två av hästarna och såklart fixa stallet med allt det innebär.
     
    Så ser min dag ut. Jag ska ändå göra detta till en bra dag. Hejhej!
     

    Aleccis, fler bilder från igår

     
     
     
     
     
    Hon är lättare att fota än vad Pärla är, eftersom hon inte står och flåsar på linsen, haha!

    Aleccis, bilder från igår

     
     
     
     
     

    Började bra - slutade i smärta





    Nu vet jag inte vad jag ska göra? Hur får man tid till sjukan om de inte svarar..? Har fan ingen aning.

    Pärla som fotomodell

     
     
     
    Vad lätt det är att fota stjärnhästen då, haha. Fast njae, hon undersöker och grejar och andas såklart ut precis när jag trycker på knappen. Känns som att hon behöver en kurs i det där med att modella! :)

    Sommarpäls!

     
    Jag tyckte att Pärla kändes väldigt, väldigt len här om dagen. Och igår såg jag dessa mörka, väldigt välkomna, fläckar av sommarpäls! Det syns inte så bra på bild, men ändå. Det är en till väldigt positiv sak med att ha hästarna på lösdrift - de sätter päls mycket tidigare än de installade fängelsehästarna.

    Lugn onsdag på ingång

    Idag kommer jag ha det ganska lugnt. Först är det "programmet" ett par timmar på morgonen/förmiddagen (kommer vara det varje onsdag ett bra tag framöver) och därefter ska jag faktiskt bara rida Aleccis av mina. Hingsten ska också få sig ett pass, men det blir i eftermiddag. Lugnt, som sagt. Det är lite extra trevligt då det är soligt väder också! :)
     
     
    Våren är här! (Början på den, i alla fall.) Det är min favoritårstid, så jag är på extra bra humör nu när det är dags.

    Världen ur en sjuförtiruta

     
     
    Så här fin var världen igår!

    Pärlis från idag

     
    Inget vidare vackert, men hon försöker så gott det går!
    Sista hindren ligger på 1m, även om det inte ser ut så. De andra är väl +/- 80 ungefär.

    Hästeriet

    Idag är alla ridna "normala" pass och det har inneburit 5,5 timmar i stallet. Skönt, då vet jag det framöver, och kan planera bättre om det är något som ska göras efteråt. Jag är riktigt beroende av att veta hur lång tid saker och ting tar, och även vad klockan är hela tiden. Det är viktigt för ett kontrollfreak!
     
    Pärlahäst var väl helt okej. Det tog några språng innan det blev bra. Vi kom lite för nära, och sen var det svårt att få höjd i sprången (kan iofs bero på underlaget = snö). Lagom tills hon kändes bra så var det såklart dags att avsluta.
     
    Red Aleccis sist och vad ska jag säga. Vi talar inte riktigt samma språk just nu. Hon är spänd som fan rent ut sagt och inget jag försöker med, hjälper? Vi skulle verkligen behöva några pass innanför fyra väggar, men det blir inget med det, tyvärr. Jag vet inte heller varför hon är så här spänd? Är det pga pälsen (fällning + sätta sommarpäls), har det hänt något i omgivningen eller är det jag som har gjort något? Jag har ingen aning... Trots spändhet, korta, sprattlande steg och en hård mun så hade vi en trevlig tur i vårsolen. Det var faktiskt jättemysigt!
     
     
    Haha, ful bild jag tog innan! "Censurerade" sista hästen och kolla vad muntra de andra båda ser ut, hahaha.

    Ett jävligt surt mail :(

    Jag fick ett fruktansvärt tråkigt mail innan. Rubriken löd:
     
    Alltså... FAAAAAN! :(
     

    På väg upp!

    Strong enough



    Mobilkameran är däremot inte "strong enough", trots diverse inställningar och skit.

    Pärlis och jag skrittar hem nu. Det är stor fullmåne som ger skarpa skuggor och luften är frisk och klar. Det här är tamejfan underbart!

    Bara att njuta längre genom att rida nästa häst med. Life's good!

    Lägesuppdatering

    Hua. Trött! Efter att ha varit omkring barn hela morgonen och förmiddagen så tar huvudvärken ut sin rätt - eller? Vi tuffade upp till Jönköping och efter diverse ärenden tuffade vi ner igen. Jag fick ett samtal och ska på arbetsintervju på fredag. Nice! (Vad som är mindre nice är helt klart att det är en bra bit att åka bara för en intervju, så det lär ju kännas i plånboken, men nu ska vi inte va sådana!)
     
    Det blir alldeles strax mörkt och jag hinner inte hoppa med Pärlahäst idag. Det får bli imorgon istället. Idag blir det barbacka (<3<3<3) antingen bara Pärl eller även Storhäst. Vi får se hur mycket jag orkar. Det är inte hela världen om det blir någon extra vilodag för hennes del. Det blir ändå ingen tävlingsdebut på ett bra tag och dessutom om jag förblir arbetslös ett tag till (man vet ju aldrig?) så har jag gott om tid på mig att rida henne framöver. Så nej, jag tänker inte ta ut henne på någon ridtur om jag märker att jag somnar på Pärla.
     
    Egentligen har jag inget viktigt att informera om. Det är bara en liten bortförklaring att sitta här en stund för att få igång både hjärnverksamheten och kroppen igen. Sååå. hej så länge dårå!
     

    Vår = kval

    Våren innebär kval-tider. Det ska bli kul och jag längtar! Men det är några månader kvar innan det är dags. Jag hoppas verkligen att det inte krockar med min favorittävling som arrangeras av Lenhovda i mitten av april, men om det skulle göra det så är det inte svårt att gissa vad jag väljer att åka på.:)
     

    Måndag

    Idag skulle jag ha gått på ett möte och därefter försökt komma överens med tanterna på AF. Men planerna blev snabbt ändrade då de ringde in mig som vikarie idag.
     
    Efter vikariatet blir det Jönköping och sen blir det hästarna i eftermiddag. Tanken var att hoppa Pärla för sista gången inför lördag, och det hoppas jag verkligen att jag hinner (innan det blir mörkt).
     
    Så ser i alla fall dagen ut i skrivande stund.
     

    Tänkvärt

    Bruna benlindor - check!

    Vi hoppade in på Biltema i Värnamo på hemvägen för att jag skulle köpa de där bruna lindorna jag nämnde här om dagen. De är jättemörka (mörkare än på bilden) men ärligt talat skiter jag i att nyanserna inte riktigt matchar. Oavsett nyanser är det ändå bättre med brunt än med ljusblått, ljusrosa, vita, grå eller gröna som är vad jag har sedan tidigare.
     
    Nu är outfiten komplett till lördag - woho, är man taggad eller?! :D (Ärligt talat har jag ändrat mig, så det blir en annan outfit än vad jag först tänkte. Och det är även en annan sak som jag inte har nämnt  - och som jag inte tänker yttra mig något om förrän det är helt bestämt  - och de båda grejerna hör ihop.)
     
     
     
     
    Någon som kan gissa vilket schabrak det blir? :)

    Pannlugg = förbjuden att röra

    En kvinna frågade en fråga i fjordhästgruppen angående klippt eller oklippt ("vildvuxen") pannlugg och ja, haha, vad ska man säga? Det haglade sax-förbud och jag håller med hellt och fullt! Oavsett ras är det alltid förbjudet att röra pannluggen!
     
     
     
     
    Det blir spännande att se hur Aleccis lilla spretiga lugg blir när den blir längre.
    Troligtvis inte så vacker, haha, men det lär vi märka!
     
     

    Hemma igen!

    Haha, alltså vi när vi hämtar bilar. Alltid idiotkörning och ska pressa jävlar. Men det är kul! 
     
    Hästarna idag då. Började med min stjärnhäst. Vi blandade tempo med övergångar och avbrott. Jäklar vad hon var på'at idag! Hon var skitpigg och det var jättekul. :D Mötte lite folk som sa snälla kommentarer men den roligaste var nog "Är han vild idag? :)". Haha, ja, inte långt ifrån vild iaf! Hela passet blev egentligen mycket hårdare än vad jag hade tänkt, och eftersom det fanns lite, lite snor i näsan när vi kom tillbaka så ska jag låta henne stå imorgon, igen. Blir väldigt mycket "av och på" kan man säga. Men jag vill verkligen ge hennes kropp tid för att återhämta sig. Hon är ju ändå 23 i år och kroppen tar mer och mer stryk av att gå hårt. Kondis har hon, så jag behöver inte oroa mig för den biten, sen att hon är i tjockaste laget. Det får jag helt enkelt leva med.
     
    Förr ville jag helst att hon skulle gå 7 dar i veckan, 30 dar i månaden och 365 dagar om året. Men numera känner jag att jag vill ge henne mycket vila och återhämtning. Så därför kommer det bli vila efter hårda pass och kanske till och med två vilodagar i veckan som standard.
     
    Aleccis reds barbacka och hon var fin! Hyfsat lugn faktiskt.
     
     
    Nu ska vi till sjön och köra, hejhej!

    Aleccis 22/2

     
    Det gick sådär. Som vanligt ser det nästan bättre ut(?) än det var och kändes. Det gick sjukt fort och varje gång vi hoppar känns det som vi är på ruta ett igen, även om jag också ser att vi faktiskt tar ministeg framåt för varje gång. Vi behöver mer markarbetsridning, helt klart. Bara att träna vidare!
     
    Det tråkiga när man filmar sig själv är att man inte vet när det slutar filmar - vilket egentligen inte har någon betydelse. Men det är tråkigt när man ska kolla och det bara blev 12 minuter, varav hälften av det är utan oss i bild. Jag fimar ju för att kunna se det "utifrån". Så det blev inte särskilt mycket material att lägga upp här heller.
     
    Hon vill inte hoppa i vänster varv. Vill inte. Orkar inte. Jag vet inte om det sitter i kroppen eller huvudet. För att ta reda på det måste vi stärka vänstergaloppen ännu mer för att utesluta att det beror på dålig ork. Så det blev några full fart -> tvärnit, där...
     
    Det positiva är att efter ett tjugotal meter har jag flertal gånger fått ner henne i kontroll men hon sticker något makalöst i sprången. Det negativa är att det duger inte. Jag märkte också att när jag la henne nära (vilket inte alltid var avsiktligt) så är hon så illa tvungen att hoppa uppåt, vilket innebär för det första fula språng, haha, men framför allt kontroll efteråt för då kan hon inte ta sats framåt i språnget.

    Pärla har stor mun

    Hon gäspade långt innan jag hann få fram kameran på mobilen med, så det var inte lite hon stod och gapade. Söthästen!
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Det var lite synd att hon vände bort huvudet hela tiden när hon gäspade, så det blev inga bra bilder. Men ändå, jag tror inte att jag har några alls sedan tidigare när hon gäspar så lite kul är det iaf att ha det på (halvdana) bilder. :)

    Ny dag, nya tag!

    Dagen ser ut som följer: Jag börjar med stallet, alla ska ridas (dock inga 3 timmars-pass på schemat idag, haha) och med tanke på det långa passet lär väl Aleccis vara tokpigg idag. Det lutar åt att det blir barbacka, jag rider helt enkelt bättre då och är bättre på att hålla fokus. De andra ska också ridas, som sagt.
     
    Därefter ska vi äta middag (in i minsta detalj jao, hähä) och sen tuffar vi västerut och hämtar en bil - igen. ;) Det kommer ta några timmar så mer än det är inte planerat. Jag kommer slänga upp filmen (några få språng) på Aleccis under dagen.
     
    Ingen sovmorgon idag heller, alltså. Snark, snark!
     
     
    Nu kör vi hårt!.
     

    Vinter = mössa under hjälmen

    Jag skulle inte klara mig en dag utan min kära mössa under hjälmen, och jag menar det! Ärligt talat vet jag inte hur dem som lyckas rida utan mössa på vintern helt enkelt klarar av det?! Det blir ju så himla kallt! Det är helt klart snyggare, mycket snyggare, utan mössa och så töjer man inte ut hjälmen. Men jag personligen föredrar nog att vara frisk, vilket jag inte tror att jag skulle vara om jag skippade mössan.
     
    Numera har jag min gamla, fula, uttöjda (=för stora) hjälm som "vinterhjälm" och den nya GPA-hjälmen (som för övrigt är lagom storlek) som sommarhjälm. På så sätt slipper jag rida med för stor hjälm på sommaren och jag slipper även töja ut fler hjälmar.
     
             

    Optimal förstaponny?

    Om det finns en ponny som är den optimala förstaponnyn så är det helt klart Mellonie. Hon har inte gångarter för att gå dressyr-EM och hon har inte tillräckligt bra galopp för att hoppa EM. Men hon är den mest stabila och okomplicerade ponny som vandrar på denna jord. Hon är envis som synden och hon "tar ingen skit" om man säger så - det finns bara ett alternativ: du måste lära dig HÄST. Dessutom är hon väldigt, väldigt tydlig vad gäller kroppspråket och det underlättar såklart alltid, framför allt om man är ny i området. Ett exempel är att hon stod och vevade med ena frambenet när man höll i rotborsten - vad det betydde? Att det kliade under hakan såklart! Ett annat är om hon vinklade huvudet på sned mot dig; det betydde att man skulle gröpa ur skit ur örat. Tydligare kan det inte bli!
     
     
     
    Sista bilden är när hon ligger och sover. Helt utslagen och ibland drömde hon = benen "sprang".
    Sweet as sugar!

    What a day!

    Stallet mellan 08-16. Alltså åtta timmar i stallet vilket är nytt personligt rekord och ändå red jag "bara" tre hästar idag. Gissa om jag är trött nu?! Två mackor åt jag till frukost och dem har jag levt på hela dagen tills nu.
    Fyra och en halv timmes ridning, på tre hästar. 2 h 50 minuter med Aleccis och 50 minuter vardera med de andra båda.
     
    Nu ska jag.... inte göra ett skit. Bara vila, dega, läsa bloggar, mysa och passa på att njuta. Punkt.
     
     
    Jag orkar inte ens på gå in på "Idag var hon ..., vi red ..., osv" och DÅ är jag trött.
    Hähä. Glad fredagskväll på er allihop! (Eller något annat trevligt.)

    I'm in!

     
    Länk till tävlingen: http://ponnydressyr.se/2013/february/vinn-ett-fleecetacke-fran-amigo.html#comment

    Foder

    Det var ett tag sedan jag skrev vad mina hästar får för foder. Egentligen har väl inget ändrats, men jag tänkte att jag, i brist på annat, slänger upp ett nytt inlägg om det. Men det lär bli kort! ;) Haha, jag är ingen sådan som proppar i hästarna det ena och det andra, utan här är det i bara basic.
     
    Detta får hästarna en gång om dagen i samband med ridning (innan ridning) när jag tar ner dem till stallet:
    Aleccis: ca ½ skopa Krafft Grund
    Pärla: ca 2 dl havre
     
    Resten de stoppar i sig är: (fri tillgång på allt, förutom vatten som är i hinkar - med försök från min sida att de ALDRIG ska lyckas bli helt tomma, dvs att det också alltid ska finnas.)
     
    Hösilage (rundbal)
    Saltsten
    Vatten
     
    Jag vet dock inte hur jag ska göra i sommar. Tidigare somrar har jag ju haft Mellonie och Pärla, vilka båda ska gå på magert bete (golfbana nivå), men nu har jag ju en storhäst som behöver betydligt mer än så. Just nu är jag inne på att låta de gå i varsin hage, bredvid varandra, en stund på alternativt halva(?) dygnet. Men då blir nästa problem: dagtid eller nattid. Hon måste ju också få tillgång till att gå in och är det hett så vill de gärna vara inne på dagen, men på natten är det knott, mygg och elände och då kan de också tycka det är skönt att gå in i bland (har dock inte lagt märke till att de har varit inne på natten så mycket, men man vill ju ändå erbjuda det). Att stödfodra Aleccis känns inte som något alternativ. I alla fall inte i samma hage som Pärla för Pärla fattar inte riktigt "GE NU FAN I MATEN!" haha. Hon tar gärna för sig hon med, och det tycker inte jag är någon bra idé. Då försvinner snabbt min tävlingsfjord och kvar är bara en enda stor mage. :P
     
    Lagom mycket mat - sommartid -  för min gula vän. (y)

    Söt ponny!

    Det är inte alltid så lätt att ta kort på en nyfiken ponny, haha. Dessa bilder är "Mellonie i ett nötskal" (och nyfiken i en strut, haha). Även om de inte var önskde just då, så är jag glad över dem idag. :)
     
     
     
    Den sista bilden visste jag inte att jag hade, och den är verkligen genomhärlig!

    Hur bränner man en ledig fredag bäst? På hästen!

    Imorgon är det fredag och leeeeedigt! Woho! Alltså, DEN KÄNSLAN! :D
     
    Det blir ridning för min del och det bästa av allt: lite sovmorgon (men ska ändå upp hyfsat) och ingen tidspress.
     
    Om jag orkar så ska jag hoppa med Aleccis (jag får passa mig så att jag inte säger för mycket...) men dessvärre har jag inga förväntningar då vi nu är nere på en "sådär" nivå vad gäller ridningen. Hon är väldigt, väldigt på och även om jag har kontroll på hastigheten, så är det ingen vidare koll på kroppen - hon är med andra ord olydigare än vad hon har varit och just nu är hon sprattlig och sådär. Det är lite tråkigt, men det är inget ovanligt att det går lite upp och ner. Hon är alltså spretig, ofta spänd ibland även stressad och inte särskilt mjuk eller ridbar, som hon var när vi var på "toppen" sist. Det blir ändå (OM det blir någon hoppning) spännande att se om jag har bättre koll på hastigheten när det finns hinder omkring oss. Spännande, spännande.
     
     
    Sen ska Pärla gå lugnt. Antingen promenad vid hand, eller uppsuttet. Inget avancerat, kroppen ska hinna återhämta sig och sedan går hon normala passa i helgen igen.
     
    Därefter ska även sista hästapållen ridas. Det kommer bli bra.
     
    Så ser min fredag ut vad gäller hästdelen. Sen vet både ni och jag att det inte alltid blir som jag planerar/tror/skriver, så vi avvaktar och ser helt enkelt vad fredagen har att bjuda på.
     
    Resten av dagen, framför allt kvällen, vet vi vad som INTE kommer hända iaf - och det är festligheter. Haha, det finns nog ingen som ogillar allt vad fest heter mer än jag. Däremot kanske det blir "raggen på stan", vilket är desto trevligare. :)

    Sista gänget bilder från våren 2009

    Bättre kamera? Ja, tack.
     
     
     
     
     
     
    Synd att det är kass kvalité på sista bilden, för det är den enda hagbild jag har på ponnyerna.

    Fler bilder från våren 2009

    Bus i hagen april 2009.
     
     
     
    Den höjden i galoppen skulle vi ha behövt på tävlingsbanan, haha.
     
     

    Sporrar

    Jag blir uppriktigt ledsen av att se ryttare som rider unghästar, framför allt riktigt unga hästar, med sporrar. Oavsett storlek tycker jag att det är allt annat än okej. Det ser så himla tråkigt ut och varför behöver man förstärka skänkeln när hästen mer eller mindre precis är inriden. Nej, det ser väldigt sorgligt ut.
     
    En annan sak jag också tycker är tråkig är när ryttare dagligen rider med sporrar. Till vilken mening? Jag som ändå har en skänkeldöv gammal, tung fjording (för att förstärka myten om att de är sega osv) använder inte (ens?) sporrar till vardags. Dock på tävling för att, just som jag skrev tidigare, förstärka skäneln. Jag anser att det behövs i tävlingssammanhang, men jag hade klarat mig utan dem. Mellonie tävlades också med sporrar. Givetvis inte från början, men sen märkte jag att de gav önskad effekt på tävling. (Jag längtar tills jag börjar tävla Aleccis och slipper sporrarna!)
     
    NEJ till sporrar:
    - på unghästar
    - till vardags
    - alltid när skänkeln inte behöver förstärkas
     
     

    Hagmys för snart fyra(!) år sedan

    Pärla och Mellonie, april 2009.
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Godmorgon torsdag!

    För sex veckor sedan, när jag började på programmet och alltså även började rida på morgnarna, så blev det ljust vid kl 08. Nu blir det ljust vid 07.30. Det är bra! :D

    Nu har jag precis ridit Aleccis. Barbackamys!



    Vårbilder - 2009

    - Vill du få henne att gå måste du sparka på henne.
    Sagt och gjort ;)
     
    (Snygga märken efter mina allt-annat-än-stilla skänklar, btw)
     
     
     
    Hejdå!

    Det är inte för intet jag kallar henne Knoa

    Mellonie är en liten skitgris, det var hon i alla fall i min ägo. Därav smeknamnet "Knoa" efter "Griseknoe", fast min egen feminina variant/tolkning som jag gav henne. Snygga miner gör hon minsann, hahaha.
     
     
     
     
     
    Rulla sig i uppförsbacke:
    Backen - Mellonie: 1-0 (hähä)

    4 horse day

    Pärla: Lite småseg när vi skrittade fram och hon "vaknade" inte förrän efter första galoppen. Sen var det både tryck, fart och glädje i henne! Vi hade kul och hon fick minsann kämpa på lite framåt idag. Jag stod i lätt sits hela tiden i galopperna. Fin häst, underbar energi och dagens bästa tur!
     
    Aleccis: Hon har blivit så jäkla pigg. Typ het. Det är nästan för mycket..? Så jao, jag har att göra med henne. Något som inte direkt underlättade var att jag frös fingrarna av mig. Vi hade inget toppass idag, men det blev bättre i slutet vilket ändå var godkänt. Fast det var knappt, haha. Imorgon blir det barbacka!
     
    De andra båda skötte sig mycket bra faktiskt. Jag är nöjd med dem, men Pärla var ändå mest bäst. ;)
     
    Checka in min FLYING PEARL, haha! <3
    Wroooom!
     

    Varför klappar du hästen?

    Man lugnar inte en häst genom att klappa den. Man tröstar inte heller en häst genom att klappa den och man förlåter den definitivt inte genom att klappa den. När bör man egentligen klappa hästen? Det är inte så svårt som det låter. Det finns egentligen bara EN gång när man klappar hästen; när du uppmuntrar till fortsatt beteende/känsla.
     
    Dvs inte vid vägran, inte när hästen blir rädd, inte när hästen vänder, inte när hästen är orolig/stressad/osäker, helt enkelt inte när hästen är något som vi tycker är "fel" eller vid oönskat beteende eller känsla. Simple as that.
     
     
     
    Vad du tror att du gör:             -            Vad du egentligen gör:
     
    Förlåter hästen genom att klappa den vid vägran -  berömmer, uppmuntrar till fortsatt beteende = "vägra är bra".
     
    Lugnar ner hästen genom att klappa den när den blir stressad för/i trafik - uppmuntrar till oro/stress =  "fordon är stressande".
     
    Tröstar hästen genom att klappa den när den är orolig vid klippning - berömmer beteendet = "det är rätt att vara
    orolig i den här situationen".
     
    Är snäll mot hästen genom att klappa den t ex för att behålla lugnet vid lastning (hästen är svårlastad) - berömmer och uppmuntrar till fortsatt likadant beteende precis som att hästen har gjort rätt = "att bli lastad är komplicerat".
     
     
    Är det någon som tycker att det är bra att vägra, eller som vill att hästen ska bli stressad i trafiken, eller som vill att hästen ska vara orolig vid klippning, eller för den delen vill att lastnignen ska vara komplicerad med dubbla budskap och inga klara direktiv samt därpå orolig känsla. Det är iofs bara exempel, men tänk efter lite mer.
     
    Jag menar inte att man INTE ska klappa hästen, verkligen inte! Jag vill se mer kärlek till våra djur - men det handlar om tajming. Det måste ske vid rätt tidpunkt, känsla och något vi vill att hästen ska fortsätta med. (Jag har själv gjort iaf ett av dessa fel och tack och lov lär man sig med tiden.)

    Ett måste?

    Dessa ska jag inhandla innan årets första start. Är i stort behov av bruna och även om det inte är "rätt" nyans, så är det svårt att hitta billigare. Så jao, Biltema FTW! :D
     

    Ibland undrar jag om jag är skadad.... Morr

    Hur länge har jag inte vetat, och satsat på, att Pärla ska vara redo att starta 2/3? Ganska länge. Minst hela året. MEN, som vanligt sitter tummen och jag anmäler inte.
     
    Igår kom jag på att "visstja, jag borde anmäla till tävlingen!" och detta gjorde jag klockan 18.55. Tror ni inte anmälningstiden gick ut kl 18.00?! Alltså. STÖRANDE SOM FAN. Men just denna gång klarade jag mig ändå, för det var ingen efteranmälningsavgift. Pfjuh! Men ändå. Jag måste fan lära mig att anmäla till tävlingen när jag ändå planerar... Det är inte kul att lägga dubbel avgift pga sådana enkla missar!
     
     
    Förhoppningsvis kanske jag har lärt mig den läxan nu...

    Pärlisen är redo

    Idag blir det kondis för hela slanten, vilket innebär mycket galopp!





    Roliga tecknade hästar

     
     
     
     
     

    Simple

    Jag tycker att det blev plottrigt och klottrigt med alla små bilder jag tidigare hade på designen, längs kanterna. Nu är det istället bra mycket "renare". Av smidighetsskäl behöll jag samma färg. Någon gång när jag är mer påläst och har en stor dos motivation så ska jag även byta ut detta blå mot något betydligt vårigare.
     
     
     

    Pärla i knoppar

    Ja, visst har du slagits av tanken - hur ser det egentligen ut när man knoppar upp hennes man?
     
    Ungefär såhär:
     
     
    Det ser givetvis bättre ut om någon med knoppkompetens gör dem. Men personligen tycker jag inte hon klär i det. Hon klär inte i någon typ av "manuppsättning", tyvärr. Vilket är tråkigt för hon blir så himla ocharmig på fjord-tävlingarna. Pärla = fluff!
     
    Pessoabett i käften. Jag är kluven vad gäller det bettet. Vissa hästar trivs inte med det och vissa ryttare hatar det. Jag gillar inte att se det på mindre ponnyer med en liten ryttare på för råkar det komma ett ryck över ett hinder så... Aj. Men vissa hästar trivs med det och Pärla är en av dem. Hon fungerar bra på det och personligen har jag hellre ett pessoabett i hennes mun än GAG(!) som hon hade när vi lånade hem henne. Jag använde detta bett ett par dagar i somras/förra sommare(?) för att rida ihop henne bättre.

    Ridningen

    Pärla kändes lite småslö (som vanligt) när vi skrittade fram, men sen blev hon piggare (också som vanligt) och hon var faktiskt himla fin att rida idag! Hyfsat ridbar, framåt och det kändes bra. 50 minuter red vi.
     
    Aleccis red jag på tredelat bett och med gramenen. Igår blev hon väldigt svettig så därför fick de stå inne i 3,5 timme (tills jag hade möjlighet att byta täcke och släppa ut dem igen). Är det något dem inte gillar så är det just att stå inne och glo. De är inga innedjur och jag ogillar skarpt de gångerna de blir så svettiga att de måste stanna inne och torka.
     
    Idag tänkte jag alltså att hon INTE fick bli svettig, så vi skulle ta det lugnt. Men eftersom hon var övertaggad och försökte ligga på (vilket leder till stress = svett) så tog vi bara en kort runda idag. Det var iaf en trevlig tur och jag längtar tills jag har möjlighet att rida på riktigt igen. Dessa "motion-utan-annan-mening-än-just-motion"s rundorna börjar bli ganska tröttsamma. Eftersom jag inte har haft tiden på min sida riktigt så har vi även hamnat lite i en ond cirkel. Jag syftar inte på ridningen utan energin hon lagrar.
     
    Ju mer man rör sig desto mer energi återfår man. Tänk då hur det blir när jag bara hinner rida mellan ca 30-60 minuter (och dessutom utan större ansträngning än att förflytta oss) = hon får mer energi, men gör inte av med särskilt mycket vilket gör att hon får mer och mer energi och hon blir bara piggare och piggare.
     

    Sommaren 2012

     Är hon inte vacker, min Pärl? :')
     
    Film-print: vad vackert huvud hon har! (Min kärringröv behöver däremot inte inspekteras hahahaha!)
     
     
    Inget ovanligt att hitta hästen såhär efter att man har parkerat henne lite slarvigt, haha.
     
     
    Och sen måste jag ju bara lägga till denna otroligt charmiga printen jag lyckades ta mig själv -> mindre munter, hahaha. Det är efter att Mellonie stack andra gången, och nej, jag tänker givetvis inte slå henne med spöt. (Vilket är underförstått, men vågar inte ha det osagt. Spöt eller i detta fall "pekpinnen" använder jag då den är mycket effektivare och ger bättre signaler vid lydnadsträning och när jag ber om trick.)
     

    Idag är en tidig dag!

    Uppe med före tuppen. Stallet, rida hästarna och sen sista tisdagen på "programmet". Känns awesome! Så ser min planerade del av tisdagen ut - the rest is still unwritten.
     

    Mellonie lyder inte

    Maj 2012. Min fd ponny som är en alldeles fantastisk individ - hon är mycket; men inte trög! Det är allt lite idéer och personlighet i den där ponnyn. :)

    Andra planer och film på g!

    Äckligt trött på header och designen... Blä. Men så tryter först och främst kunskapen, men även bilderna. Jag har inga bilder?! Inga bra, inga färska, inga alls..? Får se vad jag hittar på, men tanken är att slänga upp något annat. *VAD SOM HELST*
     
    Nej, jag blev nog aldrig riktigt nöjd från början ens.
     
    Men jag vet inte när det blir. Inte idag i alla fall.
     
     
    Storhäst är inte heller nöjd, haha. Btw så är det förhoppningsvis en film på väg upp om en stund :)
     

    Hästeriet

    Igår, söndag:
     
    Som alla ni med syskon vet så är det inte alltid man kommer överens (haha) så därför blev den dagens planer ombytta. Glädjande för mig var dock att jag kunde ta några språng med Pärla igen. Vi skrittade fram, travade och galopperade lite på böjt spår som uppvärmning och tog därefter några språng fram och tillbaka över skogshindren. En gång rev vi, men förutom det så var nästan alla språng jättefina! Så det gav en riktigt bra känsla. Därefter red vi genom skogen, ner till byn och hemåt. Vi var ute en timme och som vanligt när vi hoppar var det halv snöstorm.
     
    Aleccis fick gå i byn. Det blir lätt så när det blir mörkt. Smidigt att hålla sig där nere då vi båda känner till vägarna och dessutom är det gatlysen så det blir lite trevligare så. Jag kände att jag behövde rida igenom henne, så vi tog ganska många varv på en halvstor volt på granngårdens gårdsplan (grusväg rakt över gårdsplanen). På så sätt var det dels plogat, men även lysen så det fungerade bra. Jag ville ha henne väldigt böjd och ställde därför henne ganska mycket. Det tog några varv att få igenom henne men sen var hon kanonfin i både skritt, trav och galopp. Dessvärre hann vi inte mer än hundra meter innan vi kom till den där jobbiga svängen/hörnet som hon inte gillar = spänd häst och tillbaka på ruta ett igen. Vi tog lite trav och galopp men därefter skrittade vi av extra långt. En timme tog även vårt pass.
     
     Juni 2012.
     
    Idag, måndag:
     
    Jag red bara Aleccis och tänkte rida lite dressyr på ängen. Det började hyfsat men blev sen inget vidare. Ärligt talat gjorde jag nog som sist... Dvs fick igenom en del dagen innan = stretig häst idag med ev träningsvärk eller något. För i framför allt vänster varv, som är hennes svagare, så var hon väldigt stretig, studsig och stressad. När jag märkte att jag inte ens kunde rida igenom henne, så började vi om. Skritt, trav och galopp igen. När det gick bra en stund så avslutade jag. Ingen höjdare. Från och med nu så tänker jag aldrig rida dressyr/volter/dylikt jobbigt två dagar på raken. Hon är fortfarande så pass svag i vänster sida att hon inte orkar det. Vi tar det lite försiktigt. Rätt som det är så kommer hon orka det. Idag blev det också en timmes pass.

    Dagens gympass avklarat!

    Hualigen vad tungt det är, men nu är det klart. Det blir alltid så fint när man tömmer allt och slänger in ny, fin spån.


    Pärla LD bed A:0/:0

     
    Min och Pärlas första och enda(?) LD. Hahaha, det är ett under att hon inte lekte plockepinn på den höjden som hon brukar göra, och att hon ens ansträngde sig och hoppade i omhoppningen trots... inte så bra ridning. Haha, filmer som denna får mig att bli le! Vi vann btw.

    Mellonie - juni 2012, LB+5

     
    Det var här, våren och sommaren 2012 som det släppte. Vi blev mer och mer säkra och det ledde till mindre/knappt några(?) stopp. Denna fim är inte så mycket värd för andra; det är dålig kvalité, går inte att zooma tillräckligt, jag rider skitdåligt och några språng är verkligen inte bra, dessutom är vägen i framför allt första linjen riktigt kass. Men för mig är den betydelsefull. 1.05 m, första gången, ingen rättvis framtidning pga missbedömning i tidsplanen och allmän dålig planering från min sida.
     
    Jag kunde be henne att ta oss igenom banan, över hindren, även att hon ifrågasatte det. I vanliga fall hade hon tagit avstånd från det jag bad henne om och vägrat. Men denna dag kunde jag be henne, även att jag inte ens hade övertygat mig själv att vi skulle klara det.
     
    Det ser inte så mycket ut för världen, men jag var så glad när vi kom i mål! 12 fel, helt okej, för en start på en höjd vi nog egentligen inte var klara för. Fina, underbara, trevliga ponny!
     
    Starten innan var en vanlig LB, 1m, där jag missbedömde första hindret så vi rev det. Resten var felfritt. Två hyfsade rundor på den bruna lilla D-ponnyn jag en sommardag fyra år tidigare bestämde mig för att köpa oinriden och därefter både red in och körde in. Hon har en viktig betydelse i mitt liv.

    Ett minne; första avd B-starterna.

     
    Detta är våra första starter i avd B. (Pärla 20 år.)  Jag minns att det var (är!) så himla tråkigt att hoppa avb B.
     
    Jag la direkt märkte till en sak, framför allt i början av filmen. Jag hade mycket bättre händer förr.
    Nu sitter jag och vevar med dem framför varje hinder... Iofs kom viftandet fram i slutet av LB-rundan.

    Tola på film

     
    Tola in action. Egentligen är det inget att visa. Hon är jättejättetunn och jag märkte inte att hon var SÅ tunn eftersom jag såg henne varje dag. :( Iaf så hoppade vi lite och ja, vad ska man säga. En typiskt ponnyryttare som åker lite storhäst? Haha, sjukt fult och passivt men över hindren lyckades jag ändå få henne.
     
    Det är i vilket fall en riktigt trevlig häst och hon slutar med sina rodeo-ryck så fort hon får ridas regelbundet - därav inga dumheter eller ens tendenser till dumheter på filmen.
     
     
    Vill även tillägga att ja, jag vet att hennes namn är felstavat på filmen. Hon heter Tootoolah men då trodde vi att hon stavades Toothoola.

    Det finns en anledning varför man inte kan "skriva under" förrän man är myndig

    Man äger inte ponnyn så vida man inte har betalt den och att man dagligen står för alla utgifter; VEM äger egentligen ponnyn? Allt som oftast ryttarens mor/far/vem som helst, men INTE ett barn.
     
    Det gör mig tokig att se dyra ponnyer vars ryttare står som ägare.
     
    Aleccis far; Opium de Laubry
     
    Ärligt talat är det samma sak med alla större saker man köper och som kostar pengar regelbundet; jag syftar just nu på bilar. Många 18-åringar får låna föräldrarnas bil och det är inte DERAS bil så länge de inte står på den och står för alla utgifter. Men för att säga emot mig själv lite, så tycker jag även att man kör INTE på föräldrarnas försäkring.
     
    Händer det något, och det är ungdomen som kör, så kommer förälderns försäkringspremie höjas. Är det tacken man ger sina föräldrar för att man lånar bilen?! Nej, kör man bilen ofta så skriv för helvete över den på dig själv så att DU åker på höjd premie om det är DU som kvaddar skiten. (Och stå då givetvis även för bilens utgifter.)
     
     
    End of story.
     
     
    // Qween of Dubbelmoral

    RODEO! :)

    Nu är jag seeeeg. Sju timmar i streck har jag varit ute i dag också. Först red jag och Becka, hon med Pärla och jag jobbhästen. Därefter hann jag faktiskt ta ut Aleccis på en sväng (återigen - VARFÖR ska jag skriva en sak, när jag sen gör allt i min makt för att det inte så bli så, haha?). Det var inget tufft eller avancerat; mest bara motion och för att hon skulle få komma ut och se något annat är hagens fyra hörn.
     
    Här tycker jag synd om mina hästar när de får gå i hagen 24 h/dygn UTAN att få komma ut och ridas, haha. Medan andra hästar inte ens får komma ut i hagen tillräckligt länge. Ujuj, vad olika vi tycker!
     
    I alla fall så var hon pigg (standardfras) och väldigt på. Jag hade gärna ridit mer och ridit igenom henne lite, men tyvärr så fanns inte tiden. Oavsett vad, så är det iaf skönt att hon fick komma ut en sväng.
     
    Sen tuffade jag vidare till hingsten. Idag provade vi något nytt! En ridtur där tre av deras fyra hästar fick följa med på en ridtur. En hingst, en valack och ett sto; alla olika både i sätt, storlek och utbildning! Den ena välutbildad, femton år, men inte riden på några år - dock "känd" som en studsig och bockande häst när hon blir glad, den andra en sex-sju årig valack, inte inriden enligt "konstens alla regler" men lugn och snäll, och så lilla hingsten som nu har blivit riden i omkring fyra månader och han är väldigt snäll och lätt den mest ridbara just nu.
     
    Jo, alltså denna välutbildade men småtokiga häst (haha) är TOLA! Hon fick fnatt och kastade av min vän så jag tog över. Alltså, det var läääänge sedan jag var med om sådana bockar, sparkar, delvis stegringar, kast- och slängar och allmänt sjutning av ryggen osv. Rena rama rodeon - och jag överdriver inte! Helt sjukt vad hon satte iväg och latjade hahaha. Glad häst! Jag red runt och bad om lite skänkelvikningar och lite lydnad, men inget avancerat då hon som sagt inte har varit riden på länge, och rätt som det var så gav hon med sig och gick jättefint. Den hästen har sådant jäkla steg, och det känns så himla väl att hon en gång i tiden (snart tio år sedan) var riktigt välriden. Aleccis känns som en spratteldocka i jämförelse med henne, men hon håller sig iaf på marken haha, sen om det är bra eller dåligt/tråkigt är en annan sak ;) Nejmen Aleccis är kränsligare så Tola kändes lite halvloj i början, sen var det iofs bättre. Det var i alla fall väldigt kul att få rida henne igen! :)
     
    Resten av turen gick bra sen, förutom en liten halkning som ledde ner på knä, men upp lika fort och det var inget känsloladdat eller så. Pga dessa incidenter (Tolas glädjeryck, alltså) så blev turen ganska lång, i tid. Men vi höll oss endast till skritt.
     
    Bus-Tola!
     
    Något som känns otroligt bra för mig, är att hela sex hästar är motionerade idag. Sånt mår jag bra av! :)

    :D

    Såhär glad blir man när man hinner rida storhäst trots halvtight tidsschema!


    Bjussar på bilden, haha!

    Mellonie, klubbtävlingsdebut, hösten 2008

    Klockren bild! Såhär töntiga är vi allihop på tävling, hahaha. Mellonie gör miner, jag gör miner, Pärla står och... står - nöjd med tillvaron, och Morton myser i Pärlas man. Classic style.
     
     
    Fyra starter, fyra nollor. Mellonies debut. Här var hon riden i ca två månader(!).
    Riktigt, riktigt snäll och medgörlig ponny!

    Rideriet

    Aleccis fick vila (och det blir nog vila resten av helgen också för hennes del). De andra båda fick en sväng och jodå, det artar sig. Dock ska vi fortsätta med detta både imorgon och övermorgon = mängdträning. För Pärlas del är det riktigt slappt, söttant :)
     
     
    För min del blir det köket en stund nu. Två sorters kakor ska jag slänga ihop tänkte jag. Varför? För att jag är hungrig (haha) och för att jag behöver träna på den ena av dem och vad passar inte bättre än att lyxa till det såhär på fredagskvällen? :):)

    Mellonie, hösten 2008

     
    Fotogenisk ponny! Det är så vackert med konkava nosryggar - älskar det!
     
     
    Inte särskilt fotogensik ryttare, haha, bjuder! (Här var Mellonie riden i ca tre månader.)
     
     

    Tootoolah - Halvblod e. Chess 880 f. 1998 (2007-2008)

     
     
     
    Tola river, Pärla hoppar ändå; båda "hindren"!
     
     
     
     
    Min första, och hittils enda, storhästtävling; 0 fel 90cm CR, 4 fel i 1.00m A.0/A:0.
     
     

    Men om..?

    Nu är du inte den där personen - men om du vore det, vad hade du gjort då?
     
    Vem hade du velat vara; eller som den mentala coachen sa på dagens föredrag (via film): "I vems hjärna hade du velat göra ett studiebesök?" Och fråga två; vad hade du gjort då? Hur hade du gjort det?
     

    Gårdagens ridning

    Runt 19.00 var jag ute i stallet, och klockan 22.15 var jag tillbaka i lägenheten. Pärla gick 55 minuter och Aleccis 45 minuter, båda barbacka och båda i byn (dahlsedarundan+flugebyrundan).

     

     

    Pärla var himla fin! Jag tänkte på mjuka fina händer, driva bakifrån och sådär och hon var genomgående fin från början till slut. Det var iofs inget avancerat, men ändå otroligt mysigt och ett bra pass, trots mörker och att det började bli lite senare.

     

    Detta gjorde jag bra: Bra händer, mer stilla än vanligt.
    Detta kan jag förbättra: Rida mer med kroppen och framför allt magen. Hon behöver mer tramp bakifrån och jag vill ha henne mer på bakdelen generellt, men framför allt i galoppen.
    Hur: Fokusera bättre och sitta bättre. Hålla om mer och blanda in mer dressyr med lite försiktig ridning på böjda spår.

     

     

    Aleccis var tittig och framåt. En gång när jag ”släppte henne” för jag rättade till tyglarna så passade hon på att försöka vända. Sen tyckte hon att ”får jag inte vända tänker jag fan skynda på!”. Första traven, när jag alltså kom från Pärlas korta trav som är väldigt markbunden och där man sitter gjutet, så skumpade jag runt väldigt mycket där uppe på Aleccis rygg. Då började jag skratta och om det var skumpigt innan så förstår ni hur det var när jag började skratta, hahaha. Jag tappade balansen och kände att nej, skratta får jag inte göra. Sen skrittade vi och därefter gick det bättre. Även om hon var lite tittig så var hon hyfsat ridbar i galoppen (jag har bäst koll på henne i galoppen av alla gångarter = känns bra). Sista galoppen (där hon alltid blir väldigt taggad) så var det inga problem att jobba igenom galoppen på bara ett par språng från sprattlig galopp i tempo, till ner i rund lugn galopp. Sista traven var också väldigt fin, om än dock något snabb. Vi hade ett väldigt mysigt ridpass och det var med nöjda steg vi tog oss tillbaka till gården.

     

    Detta gjorde jag bra: Stilla händer (lägger dem på manken och så är de kvar där), behöll fokus.
    Detta kan jag förbättra: Mer energi i galoppfattningarna som ibland kan bli loja och då kommer det in obalanserade travsteg. Lugnare trav och ”mota” utsidan bättre i korsningar/böjda spår.
    Hur: Mer energi, mer/bättre stöd med skänklarna. Bättre balans i svängarna och fokusera på långsamma steg i traven.

     

    Hur jag handlar

    Jag är ingen shopaholic - långt ifrån! Men som ni vet är min svaga punkt tradera. Där tappar jag all kontroll så nu har jag tvingat mig bojkotta den hemsidan. Jag tänkte i alla fall dra lite av hur det ser ut när jag handlar - för det är alltid efter samma princip:
     
    1. Prislappen.
    Prislappen styr allt; intresse för plagget eller vad det nu är, hur mycket jag vill ha det och om det blir ett köp eller inte. De få gångerna saker har kostat mycket har det verkilgen krävts från min sida att jag har behövt det VÄLDIGT mycket samt att pengarna finns - även om de egentligen inte var helt tänkta för ändamålet.
     
    Detsamma gäller även om jag ska köpa häst eller bil; billigast först är det som gäller bland alternativen.
     
    2. Utseende.
    Jag är jättekräsen vad gäller kläder. Det ska vara billigt, sitta bra och vara bekvämt. OM det väl är något jag kan tänka mig = det får t ex inte vara fjortisstämplat (uäk för bälte under tuttarna och kortkorta "linnen" som går ner över rumpan och tights/leggins - inte min stil någonstans!). De flesta plagg sitter bra på modellen/provdockan (annars skulle man inte visa intresse, right?) men så går man in i hytten och bara: *kräks* för det sitter inte bra, framhäver magen, sitter för hårt runt magen, hänger i röven, för tight runt armarna osv. Nej, då blir det tillbaka på galgen, omedelbums!
     
    3. Känslan.
    Ibland känner man att man verkligen behöver/vill ha något, och då är det svårt att släppa det och rätt som det är så står man där i kön. (Sen kommer ångesten efteråt... Hur kan man MÅ BRA av att shoppa?! Själv får jag som sagt ångest för att jag har gjort av med pengar - detsamma gäller vid tankning av bilen.)
     

    Pärla, januari 2009

     
     
     
    Inget ovanligt att hon sticker med oknäppt grimma och eftersläpande grimskaft. Bra pli på den hästen eller? Haha ;)

    Mellonie, januari 2009

     
     
     
     
     
     
     
     
    Söt som socker, envis som synden, ett hjärta av guld och en helt fantastisk ponny.

    Skämt!

    Haha, detta är ett skämt! Nu är klockan snart sju och jag har inte kommit iväg än! Det blir en sen kväll idag. Antagligen är jag inte inne förrän 22-tiden ikväll. Yeah.
     
    Hela morgondagen är det FREDAAAAG, woho! Don't miss it!
     
    Och gissa vad? Nu blir det hästeri för hela slanten - byebye!

    Tappat det

    Jag har verkligen tappat allt med bloggeriet nu alltså. Allt skrivande på "programmet" suger musten ur fingrarna och den kreativa delen av hjärnan. Men det lär bli bättre efter det som är kvar - dvs på 1,5 vecka och kanske lite till. Bättre inlägg, bättre uppdatering, bättre stämning och bättre allt.
     
    Idag är en lite senare dag. Direkt efter "programmet" åkte jag och min bästavän iväg på en liten raodtrip till Nässjö. Sen åkte vi tillbaka och då upptäckte vi att vi har köpt en varsin bil av samma snubbe i Huskvarna! Hur sjukt?! Hahaha, samma snubbe, olika tider och olika bilar. Small world.
     
    Nu har jag käkat lite och ska snart dra mig ut till stallet och hästarna. Först tänkte jag bara uppdatera lite och slänga upp några tidsinställda för jag vet inte hur mycket ledig tid jag får efter hästarna ikväll eftersom det blir så sent nu. Det är iaf bara mina egna båda som ska ridas idag, så det gör inte så mycket att det är mörkt. Jag funderar på att rida barbacka faktiskt - för att göra det extra mysigt, och smidigt också för den delen.
     
    Under morgondagen tänkte jag först att alla skulle vila, men eftersom min systeryster kommer upp på besök så ska vi passa på att rida. Det gör vi både fredag och lördag, och eventuellt även söndag. Men på lördag ska jag även rida hingsten och jag vet inte alls hur det blir med Aleccis. För vi har även andra planer, som jag tidigare nämnt. Bland annat släktkalas och sjökörning... Därför kommer jag i alla fall rida henne idag också, så har hon iaf gått några dagar på raken.
     

    Såhär blir det idag igen. Haha, mycket smidigt när man ska upp barbacka :)

    Saxen säger...

    Jag har det snart riktigt krisigt vad gäller ekonomin. :( Gissa hur det känns...
     
    Men om vi låtsas att jag var mer eller mindre rik - då skulle jag ha beslutsångest igen. En yngre fjording; varför inte? Ibland finns tanken där. Ett ungsto med framtiden för sig så man kunde bli en stammis på SM-banorna framöver. Det hade varit så himla kul! Men ingen hade nog velat sälja fjording till mig för de skulle tro att jag skulle spara ut manen på dem, hahaha. Mer fel kan man inte ha. Det är ju Pärlas grej att ha lång man, ingen annans. :P Så skulle det bli en annan fjording (vilket det nog inte blir) så skulle den också ha stubbman.
     

    I trafiken

    Hur många gånger har man inte läst, hört, sett och fått förklarat för sig hur man ska bete sig i trafiken; såväl med motorfordon som till häst? Men jag tror inte att jag alltid håller med, oavsett vem som pratar; chauffören eller ryttaren.
     
    Jag har ingen ridbana, alltså rider jag alltid ut. Ibland i skogen, ibland i byn och ibland på trafikerade vägar (50-väg), samt ofta över Småländska Autobahn som på skyltarna uppmuntrar till 80 km/h, som jag även har ridit bredvid i ett 70-tal meter i trav oftast. Som ni känner till vid det här laget har jag två egna hästar och det har jag haft i sju års tid. Dessa rids för det mesta 6-7/dagar i veckan, var. Nu är det bara att räkna lite huvudräkning för att få fram hur ofta jag möter fordon. Svaret är: väldigt ofta.
     
    Det gör mig (nästan) rent av förbannad när jag håller på att miljöträna min häst och de bakom ratten ska vara "snälla" (de gör INGET snällt) och stänger av fordonet/den läskiga delen på fordonet, t ex armen på en skogsmaskin som lastar på/av. Jag vinkar och tackar såklart, men inom mig är jag sur - tack för att jag inte kunde träna hästen till att göra mötet bättre nästa gång.
     
    Vi vill alla ha trygga hästar som har varit med om en del och fått erfarenhet. Hur ska dessa bli tränade och vänja sig vid "otäcka" saker? De måste såklart utsättas för dem.
     
    Som ni vet är jag ganska gasglad av mig och jag kör runt i en gammal volvo som jag gärna kör både fort och brett. Ni förstår att jag ser detta "trafikproblem" från båda vinklar; dels som rallyförare men även ryttare.
     
    Det gör mig således galen hur vissa ryttare faktiskt beter sig! För två veckor sedan kom jag, som vanligt, körandes på vägen till mina hästar. Det är denna berömda autobahn och där jag kom ifrån är det även en skarp kurva. Strax efter kurvan ser jag två ryttare som ska passera vägen, varav den ena har mobilen i ena handen och en känslig tävlingshäst i andra handen. Hur tänkte man egentligen där?! Den ena ryttaren får banka på hästen och trava över vägen medan den andra måste vända. ÄNNU BÄTTRE - två hästar; på varsin sida. Eftersom jag är ryttare själv och vet hur hästar KAN reagera, så bromsade jag givetvis ner ordentligt och hade noggrann koll på båda ekipage medan jag lugnt passerade. Hade det varit mina hästar hade de gärna fått blåsa förbi i 80+, men det är ju jag det.
     
    Du kan ALDRIG säga att en häst är trafiksäker. Aldrig. För det sitter inte i hästen. Är DU trafiksäker, så är hästen det - oftast. Det var även vad jag sa när jag sålde min ponny (och jag tjatar om det regelbundet, men det är för att det är så viktigt!); Hon är trafiksäker om du är det.
     
    Men givetvis passerar inte jag ekipage i full fart bara för att jag själv tycker att det är okej. Undantag: smal grusväg. Det stör mig när bilister ska smyyyyyyga förbi, det går så äckligt långsamt. Eller ännu värre, när de stänger av bilen. Morr. I byn möter jag bilar i galopp = nemas problemas.
     
    Nej, det är inte lätt för dem i bilen att veta hur vi som ryttare vill att de ska agera; men en sak är iaf genomgående oavsett ekipage eller för den delen om det är två fordon som möts; man visar hänsyn.
     
    Men sluta nu tönta med att bilister ska stanna, stänga av bilen eller krypa förbi. Flytta dig från vägen istället, om det går. Det är inte alltid det går, men finns det möjligheter så brukar i alla fall jag trava fram/tillbaka en bit för att vända in på en annan väg/äng eller liknande vid möte av stora fordon. Och glöm för guds skull inte att hälsa/tacka/vinka!
     
     
    Detta inlägg gör inte trafiken bättre, men tänk på hur du vill att din häst ska reagera - och hur ska du göra för att den ska reagera så? Precis, utsätt den för dessa idiotförare (men var trevlig).
     
    Print från transportstyrelsens hemsida.

    Lite runda hästkrafter

    Jag tänkte blanda in lite andra hästkrafter i detta inlägg. Dessa hästkrafter är som ni vet mitt andra intresse (dock inte riktigt lika stort som hästarna, men det finns också där).
     
    Här ska ni få se något imponerande. En Volvo v70N med corvettemotor och dessutom målad som en snutbil (all in med blåljus och hela köret!).
     
    För att förstå hur sjukt mycket som är nerlagt på bilen vill jag tillägga att v70 är framhjulsdrivna original, men denna är bakhjulsdriven. (Den är för övrigt inte godkänd för allmän väg, därav att den faktiskt får se ut som en snutbil.)
     
     
     
     
     
    Tufft!

    Aleccis är en storhäst

    Och här sitter jag och käkar massa BRAGO-kex med smör och ost. Nomnom. Tyckte att jag förtjänade det idag, faktiskt. Tre hästar ridna, varav den enda av mina var Aleccis.
     
    Jag har haft en sådan bultande grov huvudvärk idag och egentligen lockade inga av dagens planer, men jag ville ännu mindre ställa in dem. Så jag slängde i mig en alvedon och sen gjorde friska luften resten. Men den bästa medicinen är faktiskt hästarna. Alltid.
     
    Aleccis var sist ut och vi hade ljus (dagsljus, fast det började skymma) i en hel kvart! Lyx! Först hade jag tänkt att dressyra på ängen idag, men pga huvudbanket så fick det bli en runda istället. Eftersom vi hade massa ljus så tyckte jag att det var dags att rida Hedbrantarundan igen, det var så länge sen vi red den. Men jag tog inte hela utan skippade den sista biten på grusväg+skogen och valde att rida längs asfaltsvägen istället. Nu när det är vinter och snö så kunde vi både trava och galoppera och DET, mina vänner, det är lyx så det bara smäller av det! I vanliga fall är det som ni förstår bara skritt som gäller på asfalten så det blir lite drygt, men inte idag.
     
    Aleccis var pigg (no shit, sherlock?!), men för varje ridpass hittar vi tillbaka allt mer till varandra. Idag var det bäst hittils och förutom att hon går emot handen i avbrott och halter så var det ett bra pass. Jag fokuserade på att ha henne mellan hjälperna och hon gick himla fint stundtals. Första galoppen var GODIS! Andra var också bra, och de emellen var helt okej, men när det var dags för den sista (sista uppförsbacken där hästarna "vet" att vi alltid galopperar = extra taggad häst) så blev hon lite av min sprattlande giraff igen. Istället för att bråka ner i halt så ville jag verkligen rida igenom galoppen tills hon blev där jag ville ha henne. Efter några halvhalter, varav två ordentliga där det verkligen var "NU tack" så blev hon snart mumma igen.
     
    Det var ett fantastiskt mysigt pass och jag kände verkligen hur jag kunde njuta av egentligen hela alltet; häst, mörker, snö, vinter, kallt, men ändå sjukt mysigt. Det var en tiopoängare faktiskt.
     
     
    Det slår mig gång på gång vilken SNÄLL häst Aleccis är. Hon är (har?) den vänligaste själ jag någonsin träffat på fyra ben. Det kan finnas mycket att titta på som storhäst ute på äventyr ute i mörka världen, men hon passerar utan bekymmer, även om hon inte släpper föremålet (snöhögen, staketet osv) med blicken. Det som var mest "prövande" idag var två byggnader vi passerade. Den ena har en lampa som tänds utåt (dvs över oss), jag visste om det men tänkte givetvis inte på det. Vi gick utanför byggnaden = lampan tänds. Aleccis ryckte till i ren förvåning men gick vidare. Ett par steg senare tänds nästa lampa (som jag inte visste om) och hon gör samma sak då; rycker till men går vidare. Det är ganska "kallt" gjort av en annars lättstressad och lite nervid häst. Dessutom var vi max 150 m från stora vägen.

    En elefant balanserade...

    ...på en liten, liten spindeltrå-åd, et tyckte den va så intressant, så den gick och hämtade en annan elefant. [...] Trettiofyra elefanter balanserade, på en liten, liten spindeltrå-åd, det tyckte dem va så intressant, så de gick och hämtade en annan elefant.
     
    Ja, det var så jag roade mig igår. Nytt rekord btw, mitt förra var till och med tjugosju. Fast jag tror att jag räknade dubbelt någon gång för jag tappade fokus (fokuserade på hästen istället - ajabaja! Hahaha). Ja, det är iaf ett tips om man ska vara lugn och inte tänka. Sjung en låt som aldrig kan ta slut - mycket effektivt!
     
     
     

    Häst är bäst

    Jag har funderat lite på hur jag ska lägga upp hästeriet i veckan. Vi har en del planer för helgen och därför vill jag ha gott samvete vad gäller hästarna och av den anledningen vill jag rida så mycket som möjligt nu i veckan. Men samtidigt får det inte bli för intensivt heller. Balansgång. Idag är återigen alla motinerade.
     
    Först tänkte jag att jag skulle hoppa med Pärla i helgen igen, precis som sist. Men sen kom jag på alla miljoner planer och eftersom det ska passa med vilodag osv så det fick helt enkelt bli idag. Först värmde vi upp genom att rida runt i byn. Hon var ganska på'at och svarade bra på det jag bad henne om. Sen hoppade vi - småhinder såklart, dock lite högre än sist då hon bara sparkar ner pinnarna annars, haha. Ett av dem var på samma höjd som sist och det sparkade hon ner gång på gång. Blä, haha. Lyft på fötterna, Pärlahäst! De andra gick bättre iaf. Vi var ute i en timme totalt. Imorgon ska hon få vila upp sin gamla kropp lite. :)
     
    Aleccis och jag red i skogen och i byn. Det var bättre idag än igår, men hon var väldigt sprattlig - och pigg, som vanligt. Jag gjorde mycket halter och ryggade en del, men hon blev bara piggare och piggare. EN gång lyckades jag få till galoppen, men oftast blev det kaninskutt och sprattel. Hon är en glad häst i alla fall och det är ju huvudsaken. Även vi var ute i en timme.
     

    Don't forget my Pärlahäst!

     
     
     
     
     
     
     
     
    Det finns hundra saker att förbättra, men jag tänker inte försvara mig eller bevisa något. Hon är min kärlekshäst och jag låter dessa filmer tala för sig själv. Men jag kan ändå inte låta bli att hoppas att vi iaf har utvecklats lite sedan 2008, haha.

    Aleccis pillepill-hästen

    Igår när jag och Pärla kom tillbaka efter vår ridtur så gjorde jag som vanligt; tog av henne grejerna, borstade av henne, satte på täcket och ja, gjorde henne klar för hagen igen helt enkelt. Sadeln hängde jag över boxväggen.
     
    När jag pysslade om Pärla så hörde jag efter ett tag hur det skramlar och låter lite, så jag lyfte blicken och kollade bortåt. Då står Aleccis och vevar! Hon höll i ena kåpan (med munnen alltså) och stod sen och grejade/lyfte sadeln. Det var för övrigt sadelgjorden som skramlade. I samma sekund som jag såg det så sa jag "neeej" typ och så släppte hon. Det var tur för hon hade fått sadeln "ur kurs" och hade hon hållt på lite till så hade den ramlat i backen!
     
    Snacka om att det är en söt och rolig häst jag har fått tag i! Kvällsunderhållning <3
     
     

    Kul bild

     
    Bilden är från en grupp på fb.

    Plaststigbyglar

    Det är en av de bästa investeringarna jag någonsin har gjort. Plaststigbyglar är lätta, smidiga och leder inte kylan på samma sätt som metallbyglar. Jag använder även mina på sommaren och det är jätteskönt utan "tyngd" på fötterna som det blir med tunga, "vanliga" stigbyglar. Jag bytte till mina säkerhetsstigbyglar med gummiband på utsidan i somras när jag började rida Aleccis och det var så obekvämt! Usch och fy för tunga stigbyglar!
     
    Ett tips till er där ute; har ni inte sådana redan så skaffa! Sen behöver man ju inte välja den allra fulaste varianten, dvs Soft up. Utan det finns även "vanliga", vilka jag föredrar. Men jag rekommenderar givetvis inte några plststigbyglar om man behöver någon av säkerhetsvarianterna. (För övrigt klassas Soft up som just en sådan - säkerhetsstigbygel, alltså. Men det finns ingen utlösningsfunktion utan själva "säkerheten" är att de är höga. Jag tycker inte de borde få klassas som sådana...)
     
     
     
    Fet hiss till plaststigbyglar!

    Hästeriet avklarat idag igen

    Det är rätt skönt att sitta ner efter en ganska intensiv stalldag. Alla tre är motionerade och klara för dagen.
     
    Pärlahäst var förvånandsvärt fin från början och hon var väldigt lyhörd - kul! Vi red i skogen först och därefter två varv runt flugebyrundan. Det första varvet försökte jag rida ihop henne och det gick skapligt. Det enda som gick mindre bra var höger galopp - den blev inte rund. Vänster var däremot fin och traven var också bra. Andra varvet sedan längde jag på tyglarna "bara för att prova" om det gick att länga ut henne i en längre, längre form och vad hände?! Hästapållen gjorde det så himla bra! Jag har nog aldrig varit med om att hon är så klockren och liksom stannar där jag vill ha henne. Det enda var väl att det blev något steg i slängtrav strax innan hon fattade galopp och i galoppen tog hon upp huvudet något. Men ändå! Jag blev verkligen positivt överraskad och hela passet var överlag bra.
     
    Sen var det då Storhästs tur. Förra fredagen (dvs för ungefär en och en halv vecka sedan) så reds hon "ordentligt" senast. Vi red några tuffa pass på raken och därefter fick båda mina hästar vila några dagar. Aleccis blev hostig och nu när hon är bra igen så har hon bara fått gå ett pass och det var nu i lördags, i förrgår.
     
    Tror ni hon var pigg eller? Jo, det var hon faktiskt, hahaha. Inte lite heller. Och så var det mörkt. Hon gick och sprang runt som en giraff. Öronen stod så spetsade de bara kan och huvudet höll hon högt och så kollade hon på det mesta. Till och från kom hon ner på jorden, men det märks att både hon och jag har tappat en del av vår nyvunna kunskap (eller nåt). Det var i alla fall kul att komma ut igen och snart hittar vi nog tillbaka till varandra igen. Det var iaf inte kaos iaf, haha och det var lååångt ifrån där vi en gång började för ett halvår sedan. Så visst gör det nytta, även om det måste underhållas kontinuerligt.
     
    Giraffhästen :)

    Dagens prövning:

    Jag glömde min mobiltelefon i lägenheten när jag åkte ut till stallet innan. Jag märkte det när jag klev ur bilen (det fattades något i fickan). En sekund var jag beredd på att åka och hämta den, haha men sen blev jag klokare. Men ni förstår väl paniken?! Damn, tur man inte är beroende... eller?
     
    Det enda jag tänkte på var (nästan) "fokusera på något annat, fokusera på något annat, fokusera på något annat". Om det gick bra? Njae, inte vid fram- och avskrittningen då den verkligen är min trogna vän. Men nu sitter jag här, och jag överlevde faktiskt. Men om jag ska vara helt ärlig så kommer jag göra allt i min makt för att det inte ska hända igen. OM jag kommer gå igenom alla fickor varje gång jag går hemifrån nu för tiden, haha.
     
    Här är han, min lilla fån-kompis.

    Ömsesidig kärlek

    Det är tabu att älska sin häst, i alla fall om man är myndig. Folk rynkar på näsan och himlar med ögonen om man förklarar sin kärlek till hästen. Folk påstår att man "växer ifrån" det. Inte djuret eller det de medför, utan just kärleken.
     
    Men det handlar inte om kärlek i form av den vi ger varandra som människor. Det är en annan kärlek, men den är inte mindre betydelsefull för det. Det är olika former av kärlek till djuren om man är en ryttare som rider tio hästar om dagen, eller om man anförtror sig till en individ.
     
    Det är ingen hemlighet att Pärla är den häst som får mest kärlek av mig. Det handlar inte om att hon är märkbart favoriserad eller att hon får mer tid än någon annan häst. Det handlar om min kärlek till henne, och hur viktig hon är för mig. Jag anförtror mig till henne, litar på henne och hon är den som är allra viktigast för mig, i mitt liv. Hon har en stor betydelse helt enkelt. Återigen; jämför inte det med människor och mänsklig kärlek.
     
     
     
    Att ett djur sedan gillar en tillbaka betyder inte heller kärlek. Är du ledaren; en trygg ledare som ger din häst mat, vatten, motion och trygghet, så har oftast inte hästen så mycket val och det är klart att den trivs med dig. Men när man känner ömsesidig kärlek tillbaka - det är obeskrivligt.
     
    Två djur har jag haft en sådan ömsesidig kärlek med. Det är en känsla av tillhöriget. Man hör ihop; du och djuret. Och det kommer från er båda. Djuret känner att det är NI. Är man osäker på om man känner så, så är svaret enkelt; ni gör det inte. För den dagen du känner det automatiskt och inte behöver ifrågasätta; då vet du att så är fallet.
     
    Den första jag fick denna känsla ihop med är min katt Linus. Jag skrev ett inlägg om honom i förra veckan och som jag nämnde då är det en katt som har funnits vid min sida under hela min uppväxt, till 18 års ålder. Men han var inte bara "en katt". Jag får fortfarande idag, snart fyra år efter hans bortgång, höra hur vi hörde ihop från folk som SÅG det vi hade. Jag och min katt.
     
    Den andra är Pärla. Ja, visst är det lätt för mig att sitta här och skriva detta. Men det handlar inte om att djuret inte fungerar med andra, inte har kul, trivs är trygg eller mår bra med andra. Verkligen inte! Det handlar om att vi har MER än det. Det tydligaste exemplet jag har är när jag red med min syster ibland förrut och när hon skulle hämta Pärla så var det en sådan... känsla? Min syster kände en stor känsla av besvikelse från Pärlas sida. Ja, det låter konstigt att återberätta och framför allt skriva om det. Men där på plats var det inget konstigt. Hela känslan som sprudlar ur en varelse blev förbytt; men hon var fortfarande sig själv med blick, kroppsspråk osv. Svårt att förklara. Fortfarande samma häst, fortfarande lydig men känslan var annorlunda.
    Pärla är en snäll häst. Hon är okomplicerad och går med på väldigt mycket. Hon är också nöjd och tillfreds med tillvaron. Men jag lovar att jag har en annan relation med henne, framför allt känslomässig, än vad andra har.
     
    "Det beror på att du umgås mer med henne" osv; jag säger inte emot det. Jag säger inte heller att någon annan inte skulle kunna uppleva samma sak eller att det är svårt att "byta ut" mig. Det är säkert möjligt, jag vet inte. Det enda jag säger är att vi, just nu, just idag, har en ömsesidig kärlek till varandra och jag säger även att det är en känsla alla borde få uppleva någongång. Det finns inga mer äkta känslor än dem man får från djur.
     
     

    En helt vanlig måndag

    Jag är nu inne på min näst sista måndag på "programmet" och vi blir bara fler och fler i den där gruppen. Det var trevligare när vi var 4-5 stycken för då kom man mycket "närmare" varandra och ja, det blev en bättre stämning. Nu blir det lite mer som en anonym grupp och stämningen blir inte alls lika god, även om den är långt ifrån otrevlig såklart. När man är färre vågar även de mer tystlåtna vara med och prata, men när det är en större grupp är det få som pratar mer och andra som gärna håller tyst. Detta är ändå den näst sista veckan och sedan är den biten avklarad. Då övergår det sedan till onsdagsträffar.
     
    Hästarna ska ridas, allihop. Det blir skogen, ängen och byn. Jag hoppas att jag hinner med så mycket som möjligt innan mörkret faller på, men för den skull kommer jag givetvis inte stressa. Aleccis blir sist ut, så hon kommer garanterat ridas i mörkret.
     
    Sen har jag inte så mycket andra planer, utan efter att disken har fått sig en omgång och även tvätten så ska jag roa mig med mina lilla dator.
     

    När det inte fanns några problem:

     
    Jag tycker denna bild är helt fantastisk. Den känslan känner jag igen, helt klart :)

    Hästarna ridna

    Jag sitter nu i soffan efter att ha ridit dagens tre hästar. Alla helt olika i kropp, "sätt", utbildning men framför allt psyke. Någon gång ska jag berätta om hela historien, men det blir i "då-form", dvs inte än på ett bra tag. Just nu är vi mitt i den.
     
     
    Jag är så himla, himla taggad på att rida Aleccis igen. Vi har kommit över en stor bergvägg nu och jag vill fortsätta nöta och bli ännu bättre, hitta fler knappar och ta det längre och längre. Life's good.
     
     

    Hjärtat

    Skrittar av hjärtat :)



    Barbacka, en timme, i byn. Började med lite jogging och avslutade med mycket övergångar - fin häst!

    En kul grej jag har fått veta är att Mellonies ägare kommer och kollar den 2/3. Inte för att vi är med, utan för att det är en "slutuppgift" i grönt kort-kursen. Det råkade bara bli så att jag ska tävla Pärla då (avd b i förklassen) och det ska bli jättekul att få träffas igen! Nu ser jag fram emot första helgen i mars ännu mer. :)

    Dagens planer är att rida en häst till och därefter bege mig till hingsten.

    Vi hade förresten väldigt trevligt igår, med en spontan melodifestivalen, QX-gala och karaoke-kväll med några vänner. Jag spik nykter som vanligt men vrålade loss lika mycket ändå, haha.

    Nej nu ska jag återgå till verkligheten, så hörs vi senare igen. Bra dag!

    Varför ens skriva en "planering"?

    Jag är väldigt duktig på att ångra mig och ändra i det mesta jag bestämmer mig för och det har jag alltså gjort igen nu. Det handlar om häst-schemat för helgen som vi är mitt uppe i.
     
    Idag gick alltså alla tre hästarna, imorgon är det hingstdag vilket i vanliga fall innebär att mina båda står och de andra båda rids, men jag tänker faktiskt ta ut Pärla på en barbackatur imorgon. Aleccis står däremot.
     
    Den här veckan har varit ganska påfrestande för mig - mentalt! Fysiskt har det varit skönt att ta det lugnt. Eller där ljög jag visst. För det har varit allt annat än skönt att ta det lugnt. Jag har haft svårt att koncentrera mig, jag har klättrat på väggarna och jag har haft svårt att sitta still och umgås. Överskottsenergi blandat med dåligt samvete.
     
    Därför ska det bli riktigt skönt att nästa vecka är en sen vecka vilket betyder att vill jag, så kan jag rida alla varje dag då jag inte har någon tid att passa på kvällen. Nice. Sen att det inte blir så pga Aleccis ska ta det lugnt t ex är en annan femma. Möjligheterna finns iaf att rida så mycket jag vill. :)
     

    "Are you kidding me?!"

    Alltså, hahaha, min lilla Pärlahäst tyckte inte ens att dagens "hinder" var värda att ens lyfta fötterna över.
     
    Men jag tar det från början. Vi red fram och jag var på henne en del. Vi red både rakt, men även på böjt spår då jag red runt på en äng och en grusplätt för att ställa och böja lite. Sen gjorde vi även övergångar (trav, tvärnit, galopp, trävnit osv) och hon är så kul så vi töntade oss lite. När man gör sådant så taggar hon till ordentligt och det är så jag får energi i den där tunga gula hästen. Hon svarde på det jag bad henne och kändes bra. Sen lät jag henne skritta en stund och innan vi var vid hindren så hade det gått ca 45 minuter vilket kändes bra då jag verkligen ville ha henne uppvärmd ordentligt innan. Men hindren i övrigt blev bara ett skämt. Hon verkade undra om jag drev med henne, haha. Jag la upp en pinne på det lägsta möjliga och de tre hindren blev på ca 30, 40 och 50 cm.
     
    Hon drog på mot dem och så långt var de väl okej. Men att hoppa småhinder är inget kul för hon var i nästan varenda gång och ett par gånger rev hon ner några pinnar. Vi "hoppade" (eller vad man ska kalla det) en fyra, fem gånger över de där pinnarna och sen travade vi av och skrittade hem. 1 h 10 minuter tog hela vår ridtur.
     
     
    Aleccis tog jag en promenad med. Uppsutten sådan, då jag inte orkade pulsa i all snö som har kommit. Barbacka. Det var så mysigt och hon var väldigt pigg och glad! Hon har nämligen varken hostat eller snorat något sedan den där dagen och allmäntillståndet har aldrig varit ändrat så därför tyckte jag att vi kunde ta en sväng idag. Hon kändes dock som att sitta på en pinne först. Och nej, det var verkligen inte stelt eller något utan det var för att hon kändes så smal och lång (rätt stor skillnad mot en tunna-formad häst; den gula, alltså). Jag kommer ta ut henne på sådana här korta, lugna promenadliknande turer några gånger till varvat med vilodagar och sen kör vi på igen. Idag var vi ute i nästan 40 minuter. Myspys!
     
    Tredje hästapållen skötte sig också. Så nu kan jag ha gott samvete att alla hästarna är motionerade och "klara" för dagen.

    Kärlekshästen redo

    Idag ska Pärlahäst få lyfta lite på tassarna över skogshindren. Vi börjar med att rida gram i byn och skogen och därefter kör vi på med "hindren". Det är nämligen hög tid att börja hoppa nu om vi ska va redo 2/3.


    Tjockis...

    Bra grej!

     
     
     
    Denna borste, som man kan fästa en vattenslang i och alltså få vatten igenom, tycker jag verkar himla bra. Tänk vad skönt för hästen efter ett ridpass en varm sommardag. Om jag kommer ihåg det nästa gång jag är i Biltema så ska jag köpa en sådan.

    Jag har en teori

    Genom att ge beröm uppmuntrar man till ett önskat och återkommande beteende.
     
    Det är och har alltid varit så vi har blivit lärda men även lärt andra; oavsett om det handlar om människor eller djur. Vid trickträning ger vi beröm i form av klappar, godis, klicker eller dylikt. Allt detta är positiv energi där vi uppmuntrar djuret till en rörelse, beteende eller läte.
     
    Att utstråla glädje och vara nöjd och glad, är något alla kan läsa av och som de flesta uppskattar. Att skratta är en del av språket alla kan; både människor och djur.
     
    Ett exempel på detta är en typsik lågstadieklass. Det brukar finnas en elev som är "klassens clown". Denna elev gillar att få folk att skratta, och när han/hon lyckas med det så fortsätter beteendet. Samma person kan även  uppfattas störande, men du kommer aldrig få personen att sluta med sitt beteende om du hela tiden uppmuntrar det genom att skratta samtidigt som du ber denna kille/tjej att vara tyst, eller vad det nu kan vara.
     
    Genom att skratta ger du, antingen medveten eller omedveten, beröm och uppmuntran.
     
     
    Min teori är såldes ganska simpel: Jag tror att man kan trickträna ett djur genom att skratta som beröm. Men det krävs givetvis ett "äkta" skratt för att ge önskad effekt.
     
    Jag strävar alltid efter att jobba med djuren på detta sätt. Jag är alltid glad, tar felen med en klackspark och skrattar lätt. Skratt, bus och uppmuntran - det är så jag ger trygghet till mina djur.
     
     
    Positiv energi är en trygg energi. Men en trygg energi är inte alltid positiv.

    Ny vattenlösning

    Jag är inne på sjunde året(!!) som jag bär vattenhinkar från lagården upp till stallet (mellan tummen och pekfingret ca 100 m - och uppförsbacke, såklart). Varje dag blir det mer än min egen kroppsvikt i kilo. Det är vardagsmat och jag är van. Men för det betyder det inte att det inte går att förbättra!
     
     
     
     
     
    80l balja (från bl a Biltema) + någon typ av doppvärmare som tål utomhusbruk och kyla (varför har jag inte tänkt tanken tidigare?)

    Vintertid lär jag fortsätta behöva bära vatten, men jag har även några 20l dunkar jag kan använda och släpa istället och hälla ur i baljan. Jag ska höra lite med återförsäljare av doppvärmare för att se så att det är lugnt med tanke på faror (ström + vatten + djur = :S) och sen får vi se när/om det blir en uppdatering i stallet.
     
    I vanliga fall ser det ut såhär; och detta är bara första vändan.
     

    Hästeriet de kommande dagarna

    Jag har funderat lite på hur hårt jag ska våga fresta Pärlis. Det jag kom fram till är att vi börjar hoppa lite småhinder i helgen, och därför låter jag henne stå imorgon - efter två dagars ridning alltså, och detta efter tre dagars vila/ledigt = vill inte fresta för hårt på en gång. Sedan står hon på söndag pga att de alltid gör det på söndagar (hingstdag).
     
    Resten av veckan ser alltså ut såhär:
    Fredag: A - vila. P - vila. X - rida.
    Lördag: A - vila. P - rida. X . rida.
    Söndag: A vila. P - vila. X- rida. Hingsten - rida.
     
    Sen får vi se när jag vågar ta en sväng med Aleccis igen. Är hon lika hostfri och mycket bättre, som hon var idag, i fortsättningen så blir det någon promenad vid hand i början på nästa vecka och sen kanske vi tar en kort barbackatur eller liknande när det känns helt bra.
     
    Kommande vecka är en sk "sen vecka" när jag kommer rida efter "programmet". Det positiva är att jag inte har någon tid att passa, men det tråkiga är att det blir mörkt runt klockan fem. Iofs så rider jag ju delvis i mörker som det är nu och jag klarar inte, men det underlättar ju när det är ljust.
     
    Tanken är, just nu, att kunna rida så mycket som möjligt nästa vecka för då kan jag ha någorlunda halvbra samvete under veckan därefter när det är en "tidig vecka" igen. DEN SISTA, WOHO!
     
    Såg förresten en sak nu precis, nämligen detta:
     
     
    Om två veckor är det viktigt att Pärla är i bra kondis, så tanken är framför allt att nästa vecka rida henne så att hon, en och en halv vecka senare, är redo för säsongens första start; en regional LB. Det är även hög tid att börja låta henne hoppa också. Oj, vad nära det var helt plötsligt! Hoppas vi är redo när det börjar närma sig! :)

    September-Mellonie

    Fina, lilla ponny. Saknar henne...

    Trött, men humöret är bättre

    Yäääh! God dag, igen. Det känns lite som en ny dag för jag tog en kort tupplur/vilning innan. Så nu är jag fit for en bra kväll.
     
    Dagens ämne på "programmet" var jämställdhet - gick jag igång på det eller? Jo, det kan man väl säga. Haha, jag blir som en politiker, fast med fulare ord.
     
     
    Händer annars då? Eftersom jag är nyvaken är jag såklart hungrig, vilket jag iofs alltid är. Dagens smarriga måltid kommer bestå av blodpudding. Förr hade jag inget emot blodpudding; det kunde till och med vara gott. Men då gjorde vi en ganska grov miss och åt det hyfsat ofta. Det i sin tur ledde såklart till att vi åt "sönder" (som lyssna sönder, fast med mat. Hittar inget bättre ordval?), alltså åt det för mycket, så nu är det inte gott längre. I vilket fall så är det iaf det som serveras idag och oavsett smak så är det iaf nyttigt. Inget ont som inte har något gott med sig.
     
    Jag har kommit att tänka på en sak för några dagar sedan. Det handlar inte om mina hästar, utan tanken slog mig rent allmänt. Alla vet ju att hästar som får i sig för mycket näring (oftast i form av för "bra" grovfoder) skiter löst. Under vinterhalvåret är det dessutom viktigt att få hästarna att driva ordentligt så att de inte blir förstoppade/uttorkade. Vad händer då, rent praktiskt, om hästar äter näringsrikt foder under vintern?
     
    Bortse då från det sunda och vad som är "rätt och riktigt". Det är bara en undran jag slogs av härom dagen, som jag nämnde tidigare. Intressant.
     

    Tävlingsdebut med Aleccis - svar på frågor

    Martina - som finns på; www.retardriders.blogg.se gav mig ett par frågor att bita i.
     
    Jag har nog gått in på dem lite försiktigt men definitivt inte på djupet pga att jag är så velig! Frågorna lyder:
    "När och vart blir första tävlingen med aleccis? Höjder första gången? :D"
     
    Som sagt är jag fast i beslutsångestens tuffa värld. Men säkert är i alla fall att den första "tävlingen" blir nästa, eller nästnästa - beroende på när, och om, klubben (VRF alltså - anordnar) Pay & Jump. Första riktiga tävlingen är planerad i vår om allt känns bra osv. Plats vet jag inte, och inte heller datum är spikat för först och främst måste jag ha jobb (annars prioriterar jag Pärla med tanke på SM-kvalen). Jag har dock några favoritplatser och någon av dem med större utebana blir det näst intill garanterat första gången; Braås (dessvärre md mindre bra framridningsmöjligheter, dock stor bana och trevlig omgivning + trevliga tävlingar och så ligger det nära - omkring 5 mil), Norrahammar-Taberg (bra framridningsmöjligheter, stor bana, bra översiktsmöjligheter och en tävlingsplats jag gillar överlag) eller Vaggeryd-Skillingaryd (också stor bana, bra framridningsmöjligheter, bra tävlingar men något sämre översiktsmöjligheter när man går runt med hästen).
     
    När, var och hur det än blir så är en sak säker; tävlingsdebuten sker på en anläggning med en stoooor (ute)bana. Skulle det kännas skit vill jag ha mycket utrymme att röra mig på.

    PnJ-debuten blir alltså när det erbjuds i vår (jag kan tänka mig att det blir i slutet av februari alternativt i mars), och tävlingsdebuten äger rum på en stor utebana när ekonomin tillåter och förutsatt att vi är någorlunda redo.
     
    Över till höjder istället.
    Det är egentligen här jag velar allra mest. Ibland känner jag att första gången räcker det med bommar på marken, men sen känner jag att "varför det?", liite luft under bommen skulle nog inte skada för då krävs bättre ridning, balans, avstånd osv. Det första förslaget som jag har funderat på har varit att första starten ska vara över bommar, och andra starten samma dag ska vara på någonstans +/-80, kanske? Men sen tänkte jag att första starten borde vara runt 50-70 cm och den andra starten samma dag borde vara på hinder runt 80-90 cm för runt 90 cm krävs det ändå att vi vet var vi har varandra och det hade varit väldigt nyttigt, men det krävs ändå inte så mycket än att hon mer eller mindre kan kliva över. Men samtidigt vill jag inte stressa fram.
     
    Jag kommer inte bestämma mig förrän jag har känt på fler hinder, efter varandra, på någorlunda samma höjd för att ha en inblick i hur det är att hoppa en bana med henne. Troligtvis kommer jag vela över höjden till samma sakund som jag skickar iväg anmälan.
     
    Första riktiga blir (såklart) över 90 cm's hinder och andra starten över 1 m's hinder och då räknar jag med att vi är redo för det. Jag hoppas därefter på att slippa hoppa 90 cm's klasser så fort som möjligt, och istället starta 1+ m.
     
     
    (Men det kanske inte alls blir såhär när det väl är dags..? Shit, vad jag velar!)

    Ingen kanonstart på dagen - OBS KLAGOINLÄGG!

    Det är en fruktansvärd smärta och av egen erfarenhet vet jag att den hänger med läääänge. Något år (om inte längre?) hade jag det sist. Jag vet inte ens vad jag kan jämföra det med, men det smärtar när man böjer benet, när man "tar i" och använder det och när man ska flytta det/byta position. Att gå i trappor, böja sig ner eller liknande är ren tortyr.
     
    Det är ju bara att gissa hur lätt det är att rida. För det första går jag otaliga gånger upp och ner för trappan i stallet (utrustning och foder mm är på övervåningen) och att borsta/kratsa hovarna/ta på/av skydd osv när man behöver böjda sig är också tufft. Därefter kommer vi till uppsittningen! Alltså, det fanns inte ens på kartan att försöka från vänster sida (jag brukar iofs variera, men att bli låst till att inte kunna är inget kul). Att sedan ha benet i en viss vinkel hela tiden när man skrittar är också smärtsamt. Men att sen rida lätt, hålla om hästen eller rida utan stigbyglar - jag har inga ord. Jag provade utan stigbyglar men det var ännu värre än det andra alternativet, dvs med stigbyglar.
     
    Det var svårt att rida Pärla, för jag blev så begränsad. Det är ingen känsla av frustration egentligen, eller jo den känslan kommer senare, men det är framför allt besvikelse och ledsamhet. Det är fysiskt omöjligt. Trots detta så gick hon okej idag. Hon var glad och hon lyssande på mig. Men pga mina begränsningar hade jag jättesvårt att hålla om och arbeta henne. Förtvivlad ryttare? Oja.
     
    Som om inte det skulle räcka så fick jag en sjuk magsmärta när vi började avrunda. Jag trodde jag skulle spy, alternativt ramla ihop död, innan vi var hemma. Är det inte det ena, så är det det andra - alltid. Till slut mådde jag så dåligt att det inte gick att rida nästa häst. Då är jag faktiskt glad att jag redan ridit X två gånger denna vecka så veckan inte blir omplanerad utan att vi ändå kan ta tre pass till; fre, lör, sön.
     
    Men ändåååå!
    Förbannade jävla skitkropp. :(
     
    Och eftersom mitt "stöd" hemifrån gällande ridning lyder: "Sluta då", "trappa ner", "det är hästarna" osvosv. ALLT beror på dem jämt - tydligen. Helvete. Det är ju för fan dem som gör att jag orkar med det och för den delen så återkom denna knäsmärtan efter att jag INTE red mina på tre dagar och det som X går kan man knappt räkna som "ridning" - vi är inte där ännu.
     
    När det är som värst är jag knappt kapabel att köra bil för jag kan inte koppla. Så det är väl bara att vänta på det med... Skit. Det värsta av allt är ändå att det påverkar ridningen och stallarbetet. Gå nu över, illa jävla kvickt!
     
     
    Munter? Inte idag. Inte vad gäller det iaf. Men det som ändå fick mig att le och skratta det är min fantastiska häst. När vi kom tillbaka och så var jag inte riktigt klar i huvudet. Jag knäppte upp tränset; trodde jag. Jag glömde att öppna snokremmen. Så tar jag tag i nackstycket och ska ta av tränset på Pärla och hon gapar och försöker lirka sig ur den knäppta snokremmen. Det tog en stund innan jag fattade och ååh vad kul det såg ut! Så himla söt hon är! Hon är så snäll och ska göra rätt, även om jag gjorde en stor miss.
     
     
     
    Nu har jag klagat färdigt för den här gången. Jag är en bryt-ihop:are och ingen bit-ihop:are. Men med bra tänk blir det bättre, så det är vad jag ska göra nu! Glöm benet, magen och annan skit och tänk bra! Hörs sen, nu börjar jag igen!
     
     
     

    Tidig morgon med hästeri

    05.00, sa alarmet på fånen. Jag tyckte inte det var en lika bra idé men jag får trösta mig med att det inte är så många dagar det blir så tidigt, eventuellt bara denna morgon.
     
    Två hästar rids, varav den ena inte är Aleccis. Sen ska jag roa mig med att sitta på AF-programmet till i eftermiddag och vad som händer sen... det vet jag inte. Dagen blir nog helt okej lugn, säkert med någon tråkig film i kväll. En ganska vanlig dag faktiskt. Jag ska försöka komma på vad vi ska äta och sen har jag den biten att hålla i också. Hushållssysslor - åh vad kul! Fast nej.
     
    Nepp, om jag skulle ta och sluta tråka och faktiskt vara glad åt allt bra istället? För det är faktiskt trevligt på "programmet" och jag är lyckligt lottad som har mat på bordet. Just work it.
     
    Åååååh, jag som vill rida min storhäst! :(

    Rackel Chavannaise... och Aleccis?!

    Jodå, jag fann en otroligt asjätteskitkul grej igår! Checka in detta!
     
    Ni som följt mig ett tag vet nog (eller borde i alla fall veta) att min favorit GP-häst är Rackel Chavannaise. Behöver jag ens förklara varför?
     
     
     
     
    Här nedan är hennes stamtavla:
     
     Här nedan är Aleccis stamtavla:
     
     
    Jag hade inte den blekaste aning om att de var SLÄKT! Det är helt sjukt kul! :D Jag fick faktiskt upp ögonen för Rackel Chavannaise innan jag köpte Aleccis. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska säga. Vilken kul tillfällighet/slump! 
     
    På "människosätt" skulle man väl kalla det som att Rackel Chavannaise är faster (halvfaster) till Aleccis. Det är faktiskt inte så jättelångt bak.
     
     
    Kanske inte är någon "stor grej" eftersom bra hingstar används flitigt i aveln - men ändå! För mig var det kul :)

    Hästtransporter

    Jag har kikat en del på hästttansporter av olika slag och måste bara få ur mig ett klagomål:
     
    Varför i helvete tar de så låg lastvikt?! Den mesta skiten lastar runt 6-700 kg och det tycker jag är fruktansvärt dåligt! Skulle jag köpa en kärra idag skulle jag inte köpa något som lastar under 1000 kg. Har man fler hästar är det väl mest logiskt att iaf ha möjlighet att kunna köra minst två av dem i taget för man vet ju aldrig om det skulle behövas framöver? Nej, låg lastvikt är något jag totaldissar. (Den vi har är inte bättre själv - därav att jag kollar runt och ser vad det finns för utbud.) Att jag själv bara har B-kort skiter jag i. Jag skulle inte tveka en sekund att dra ett (fd) BE-behörigt ekipage, men det betyder ju inte att jag inte vill ta körkort för större grejer.
     

    Mål är viktigare än man kan tro

    Jag är inte den som ångrar saker och ting. Men en sak grämer mig... Det är att när jag väl lärde mig att rida igenom Mellonies galopp så släppte mer och mer i hoppningen. Helt plötsligt blev sprången bättre och hon tvekade inte när hindren blev högre. Då lossnade spärrarna och den känslan var helt otrolig! Men så sålde jag henne innan det lossnade helt. Vi kom till LB+5, men LA var hela tiden målet. Jag vet att vi hade tagit oss dit om jag hade haft kvar henne lite till. Det grämer mig.
     
    Det handlar inte om pengar, och det handlar inte om vad det står för siffror/bokstäver framför klassen, det handlar inte ens om var bommarna ligger på skollorna på hinderstöden. Det gör inte det. Det handlar om att jag fann galoppen, jag lärde mig rida hennes galopp och vi hittade varandra. Hade jag bara gjort det lite tidigare...! Det handlar om ett mål. Ett mål som var viktigt och betydelsefullt för mig. Det är också därför LB+5rundan kändes så himla bra. Vi tog oss i alla fall dit.
     
    Men jag fick ett val, och jag valde att sälja henne. Det hon gav mig, var ändå att jag fick lära mig skillnaden på att åka galopp och att rida galopp. Det vill jag lära vidare. Nästa gång jag får chansen ska jag gå in på djupet på hennes galopp. Berätta och hjälpa - om den inte redan är hittad, och om chansen erbjuds. För jag vet att galoppen är spärren, och släpper spärren är det lättare att köra på, köra vidare. :)
     
     

    Två hästar ridna och en promenad

    Jao, det var blandade känslor i stallet idag. Det är aldrig kul när någon häst är sjuk :( Aleccis hostade ganska ordentligt så vi gick en kort, kort promenad på typ en kvart bara för att umgås lite utöver stallpysslet. Hon var inte hängig i övrigt, och hon åt som hon skulle. Det var bara det att hon hostade mycket. Hon hostade till för någon dag sedan med, men då var det inget "märkvärdigt" eller så. Idag var det som sagt mer, och hon kommer därför få vila ytterligare (såklart). Dessvärre hittade jag inte termomentern, så jag kunde inte tempa henne. Jag vill ju inte rota runt för mycket heller bland min fars prylar till korna, så jag får helt enkelt skjuta fram det. Surt, för jag ville tempa henne.
     
    Aja, det kunde ju vara värre också för den delen så jag ska inte gräva ner mig - än. Jag vet när det hände och det är såklart något jag tar på mig (skenet kan bedra - ordagrant. Soljävel!). Först och främst avvaktar jag lite och sen får vi se vad/om det blir något att ge henne. Jag ska köpa mulitvitamin, det brukar de rekommendera när hästarna snuvar till det.
     
     
    Pärlahäst och jag var inte så seriösa. Hon var lite seg idag, så vi överdrev lite; övergångar ungfär som full fart - tvärnit, fast inte riktigt. Men då taggade hon till! Sen drog vi en repa på en äng längs vägen och jävlar vad hon drog på! Hon körde ner huvudet halvvägs och var såå nära på att bocka men höll sig på marken. Hon stack alltså för mig, haha, vi hann inte ens ner på ängen innan hon drog iväg i full Pärlafart! Älsklingshästen, haha. Kul var det iaf. Sen travade jag av henne och så skrittade vi hem. Vi hade ingen vidare hög medelfart direkt så vår lilla sväng tog en hel timme.

    Staffan 1996-2006

    Vår fantastiska hund; arbetskompis och familjevän. Han blev inte ens tio år gammal när han rymde och blev påkörd. Det var en fruktansvärd dag och det tog veckor innan familjen var "som den skulle" igen. Tufft, otroligt tufft var det. Han var fräsch för sin ålder, älskade livet och hans största glädjeämnen var att få valla korna, leka med bollen och när glassbilen kom. Min första och enda hund. Han var inte "min" - han var familjens. Men han är den enda hunden som har funnits som familjemedlem i mitt liv och jag lovar att den dagen det blir en ny hund så har denna hund höööööga förväntningar och krav. Staffan, the one and only, satte ribban otroligt högt. Border Collie - bästa hundrasen, men jag skulle ALDRIG råda någon att köpa en sådan om de inte bor på landet.
     
     
    Han föddes på luciadagen, 13 decemer, och han hade åtta syskon. Uppfödarna döpte alla valpar till chokladsorter (t ex Japp, Mars osv) men namnen räckte inte till och Staffan fick heta just Staffan efter visan om Staffan var en stalledräng. Detta namn klädde honom riktigt bra och det har aldrig känts konstigt eller som något "fult" namn. Han var helt enkelt Staffan, end of story.
     
     
    Denna hund skällde aldrig. Han älskade att leta kattungar och var med när vi barn lekte med dem. Den översta bilden är när vi är på väg och ska leta efter kattungar. Förväntansfull hund! Det var en otroligt vänlig hund och ja, jag saknar honom. Jättemycket.
     
     
    Varje gång jag ser en lösspringande/bortsprungen hund blir jag alltid väldigt orolig. Känslan att veta att han låg där, i diket, var verkligen hur hemsk och jobbig som helst. Det vill jag inte att någon annan ska vara med om, och känslan gör sig påmind så fort jag hör något om en hund som inte är hemma eller där den ska vara. Ta vara på era djur och vakta dem väl, framför allt i löptider!
     
     
    Han låg gärna i skrindan eller punkan och drogs av oss. En typisk lekkamrat för ett gäng ungar. Han åkte alltid med min far i traktorn, även om det bara så var för någon minut. Han var en viktig del av gården. Det blev väldigt tomt efter honom.

    Aleccis utövar favoritsysslan

    Jag hann tyvärr inte få med så mycket, men ändå. Hon gillar att pilla och plocka med saker. :)
    (Och jag kan inte låta bli att prata tillgjort...)

    Fina benskydd

    Nu är jag nöjd! I min samling har jag två kompletta set, bruna (<- snyggaste färgen) fräscha begagnade skydd från Veredus. Så nu kan båda hästarna vara extra fina samtidigt. :)
     
     
     
    Pärla som mangekäng (de första vettiga bilderna, tror jag?)
     
     
     
     
     
     
    Aleccis som mangekäng
     
     
     
     
     
     
     
     
    Visst blev det fint! :)

    Planer för dagen

    Som jag nämnde igår så ska min gula kärlekshäst få vila, så på mitt schema står det tre hästar och inte fyra som det brukar bli på onsdagar. Det blir skönt. Andra planer för dagen? Inga! Jag har gjort mina hemuppgifter och jag har hyfsat ordning på hushållet. Så det blir till att dega. (Vi får väl se hur det blir med den biten! Det låter som jag kommer ha hela dagen på mig, haha, men i själva verket kommer det nog bli någon timme extra på kvällskvisten så njae, så mycket borde jag inte jubla ändå, hähä).
     
    Rocka onsdag nu då!
     

    God afton.

    Hos tandis gick det finfint. Mycket beröm för välvårdade tänder och inga hål - lika skönt varje gång! :) Besiktninen av sambons bil gick sämre. Skiten gick inte igenom och det var sista ombesiktningen så nu blir det väl skräp istället...
     
    Jag har upptäckt en FANTASTISKT kul grej och den tänkte jag dela med mig av imorgon kväll. Snacka om kul överraskning för mig. :)
     
    Imorgon är jag "ledig" (hemuppgifter, som jag redan har gjort) och det står ridning av fyra hästar på schemat. Alla mina och alla andra - woho! Hoppas på vad som helst förutom slask. Klockan ringer skapligt och efter frukost blir det all in. Kul!
     
    Under morgondagen finns det inlägg utspridda, så bloggen lever sitt liv fullt ut medan jag andas frisk luft och motionerar.
     
    Nej men det blir en bra dag imorgon. Det allra bästa är att jag får sitta på mina älskade hästar igen. Vad vi hittar på vet jag inte just nu. Men det blir nog bra.
     

    Linus 1992-2009

    Vissa bilder tänker man inte på vilket värde de har förrän många, många år senare. Bilden under är en sådan. Den är så "typiskt" Linus. Han brukade lägga sig i min kanins hö och vem vet, det kanske gav honom känslan av att ligga ute i höet i lagården? Lagårdsmys, fast inomhus!
     
     
     
    Han fanns i mitt liv i sjutton år; från att jag var ett år gammal till arton år. Han var en otroligt viktig del i mitt liv. Jag saknar honom fortfarande, men nu kan jag minnas honom med glädje istället för sorg. Den katten hade en sådan stor betydelse för mig. Det var i hans päls jag grät när jag var ledsen, han fick va min huvudkudde ibland när jag sov (och hade gömt honom inomhus för att jag tyckte han skulle få sova inne - ajabaja!), han var min bästa kompis och han klättrade in genom fönsten 1,5-2m upp, även om det bara var öppet en liten glipa. Han hade lärt sig jama på ett fruktansvärt sätt så att man inte kunde låta bli att släppa in honom för han skrek så. Han kom när man ropade och han var bara kelig och ville gosa när HAN ville. Inte alltid med andra ord utan bara när det passade honom. Han hoppade upp i knät när man satt vid datorn och så skulle han såklart gå upp och mysa genom att "stånga" en på sitt kattdominanta vis. Han stod på tangenterna och han var mest i vägen just då. Men när han låg still i knät var det hööög mysfaktor. Låg han på någon av köksstolarna så hoppade jag upp bakifrån och klämde mig imellan så vi kunde dela på stolen. Sov han i sängen låg han oftast, helt utstäckt, i mitten så jag inte fick plats. Så mycket kärlek i en sådan liten kropp.
     
     
    Han blev sjuk, men levde länge ändå. Under våren 2009 drog han sig undan och dog av åldern. Det var tufft, men det var även väntat. Han var sliten den sista tiden. I mitt hjärta lever han dock vidare, fullt frisk och så fantastisk som bara han var. Min hjälte, mitt husdjur och min bästa vän under sjutton år.
     
     

    Lättriden häst

    Jag, precis som många andra, gillar att fördriva tid genom att kolla på hästannonser och begagnade hästprylar på hastnet. Bland hästarna finner återkommande ord som bland annat; läromästare, rutinerad, övergångshäst och lättriden. Ibland som ensamstående ord, med ibland med ordet "inte" framför.
     
    Lättriden, svårriden, het, lat, kvick, långsam - alla är ord som varje person definierar olika. Vad är egentligen en lätt- respektive svårriden häst? Vilka kriterier ska en "läromästare" uppfylla? Vad är egentligen en rutinerad ryttare och var går gränsen på rutinerad och mer rutinerad? Alla tolkar vi hästar och annonser olika.
     
    Jag kom att tänka på just "lättriden". Först märkte jag att jag tolkade det som en häst som Pärla; man driver på henne och hon rör sig framåt, man leder med ena tygeln och hon svänger, man styr på ett hinder och hon hoppar. Men sen kom jag på att det inte är en sådan häst som benämns lättriden. För vad händer när man styr in samma häst på en dressyrbana? Benen släpar i marken och huvudet placerar hon där hon vill, kort och gott. Även att hon är en trygg häst som allt ifrån ett barn kan rida till mer rutinerade - det spelar ingen roll vem som sitter på. Hon är alltid lugn, trygg och gör vad man ber henne. Lättriden? Hon ger inget arbete gratis.
     
    Och det är det jag skulle komma till. En lättriden häst är den hästen som har lätt för att arbeta och gärna gör det, även om hjälperna är otydliga, ridstilen är obalanserad och ryttaren är ofokuserad. DET är en lättriden häst. Men vad båda dessa exempel uppfyller är trygghet. En trygg häst ger ett positivt (och lätt) intryck.
     
     
     

    Sa'ru Sten?

    Tjena världen! Jag hade missat att fixa inlägg tills idag, men nu är dagen på rulling även här - kanon.
     
    Min dag började med en 20-30 minuters ridning och stallsysslor därefter gick några timmat på AF-programmet. Nu har jag slängt i mig några korvar. (Varför heter det kokekorv när man bara sjuder dem? Återkommande diskussion hos oss.) Om en stund fortsätter "programmet" och därefter ska jag sätta mig i en stol och gapa lite. Ordagrant faktiskt, då jag ska besöka tandläkaren. Efter det spännande besöket  (jag hoppas på fortsatt friska - dock inte så himla fina - tänder utan hål som jag har haft hittils i livet) så ska vi ombesiktiga min sambos bil. (Gå igenom, gå igenom, gå igenom...! Jävla avgasvärden till att strula.) Sen är det bara lugna puckar under resten av dagen. Trevligt.
     
    Vet ni en sak? Jag KAN INTE kolla på film utan att somna! Vi skulle se avatar i 3D (Avatar suger och 3D är skitjobbigt) och jag slockande. Kunde inte hålla upp ögonlocken? I vanliga fall har jag jättejättesvårt för att vara vaken under filmer. Alltså, behöver jag ens nämna hur mycket jag hatar filmer?! Till maten igår kollade vi däremot på en film på "min nivå"; Legally Blonde. Då höll jag mig vaken och hade inga större problem med att hålla upp ögonen. Ja, dessa gamla hederliga "fjortisfilmer" är precis vad jag klarar av/orkar kolla på. Konplicerade, dryga, långa och komplicerade (värt är Sci-Fi - blök!) filmer är verkligen inte min stil. Alls. Nej, hellre serier med avsnitt på 30-40 minuter. Det är lagom det. Om jag hade fått bestämma skulle alla filmer vara max 30 minter. ;)


    Gröna ögon och model lab

    Det är jag, eller? Jo, men så var det va? Fast stylad och tillgjord...
    All I saw was my yellow horse in the kameralins.
     
     
     
     
     
    Model Lab (precis som alla andra..?). Är det inte konstigt hur bilder både kan vara till ens fördel (när man inte ser ut som själv) men även till ens nackdel (när man definitivt inte ser ut som sig själv - eller?)!
     
    Överst och underst är från model lab, den i mitten är någon webcam-bild någon gång när jag hade bytt till det smycket. Anledningen att jag tycker om den bilden, trots att den är halvdant redigerad i något värdelöst program, är att man ändå ser hur gröna ögon jag har. De är inte riktigt så mörka, men de är verkligen gröna. Inte blå, inte grå och definitivt inte röda - utan gröna. Jag blev förvånad själv när jag la märke till det för några år sedan. Rätt tufft faktiskt.
     
    Nejmen civilt ser jag mer ut typ... såhär:
     
     
    Eller såhär...
     
     
    Fast numera är det mer såhär:
     
     
     
    Vad som sen är "bra" eller inte bra, det beror på hur länge man ser på bilden, hahaha. Ju längre = alla är hemskare än hemskast. Jag vet inte, det kanske bara är jag som har svårt för bilder vilka jag är med på?

    Sparkling horse

    Bara för att min häst glittrar :]
     
     
     
    Sist jag red Aleccis så glittrade hon (svettet alltså) i solskenet. Det såg faktiskt riktigt tufft ut, men inte så himla lätt att fånga det på bild. Kanske är det en vampyrhäst jag har köpt mig..? ;)
     
     
    Lilla hästen var ganska ordentligt svettig faktiskt. Till och med under (det nerkanade) pannbandet var det fluffigt svett. Ingen svettas som Aleccis, det lovar jag! Det positiva var att det inte var "stress-svettningar" utan det var faktiskt passet som var tufft, speciellt i vänstersidan där hon stretade lite.

    Några "sanningar"

    Om jag var en häst skulle jag ha sadeltvång. Detta då jag, redan som människa haha, finner stort obehag med att ha "saker" (typ byxor) som sitter åt runt magen. (Bra jämförelse va? :P)
     
    Jag rider alltid med för långa tyglar. Alltid. Jobbig ovana som jag har svårt att göra något åt då det just är en ovana och för att jag oftast rider själv = ingen som säger till/påminner mig.
     
    Jag rider "mer" med höger sida än med vänster. Otroligt störande och fruktansvärt fel... Detta pga en sned sadel för typ fyra år sedan. Grr... Men jag är ju medveten om det och försöker tänka på det. Värst är nästan händerna då jag gärna lägger över vänsterhanden åt höger istället för att leder utåt. Frustrerande.
     
    Idag är det exakt ett år sedan jag smällde min förra bil. Buhu.
     
            
     
    Jag gillar inte valacker (hahahaha). Men "visar" det såklart inte.
     
    Jag har skitsvårt för att skriva utan att använda smileys. Jag tycker det är lättare att "visa" vilken stämning man är i och vad man menar, t ex om det är ironi eller om man skämtar osv. Tycker det känns jättedrygt/stelt/elakt utan. Så när någon skriver t ex sms och inte använder smileys så tycker jag det känns som att den är sur/ledsen.
     
    Mina absolut favoritartist, alla kategorier, är Nomy. Det är en man som bor i Jönköping som gör sin egen musik. Förr spelade han in den i sovrummet, men numera har han studio. Han gör all musik via datorn och sjunger själv. Han har blivit erbjuden skivkontrakt men har tackat nej till det. Han finns på youtube och spotify mm. Den rösten! Ett av alla awesome citat/del av text: "I am living in a dream but everybody else is awake".
     

    Fjordingar är ingen ponny!

    Vilka kriterier ska en häst uppfylla för att vara en ponny. Det är lätt. Allt hänger på storleken; under 148 och hästen är en ponny. Eller?!
     
    På wikipedia står det bland annat såhär under "ponny":
    "En ponny kännetecknas mest av sin ringa storlek som alltid är under 148 cm. En ponny kan även maxas upp till 150 cm och ändå tillhöra D-ponnykategorin i vissa undantagsfall. Ponnyer med typisk ponnykaraktär har oftast ganska kraftiga huvuden och korta ben i jämförelse med resten av kroppen, samt en mycket kompakt och robust exteriör. Utseendet kan variera mycket från den lilla ruggiga shetlandsponnyn till ponnyer som ser ut som arabiska fullblod i miniatyr. Vanligt för många ponnyer är dock att de får kraftig päls på vintern och är i genomsnitt friskare och sundare än stora hästar. En ponny kan ha olika utseende på ögonen beroende på sida."
     
    Men det finns undantag. Islandshästar till exempel räknas inte som ponnyer trots sin storlek på oftast C-/D-ponny-höjd, och detsamma gäller även fjordingar.
     
     
    Min egen erfarenhet bekräftar detta då jag tycker det märks att det inte är en "ren" ponny. När jag hade Mellonie, new forest D-ponny, så hade jag samtidigt även Pärla och det var helt och hållet så att Mellonie var/är en ponny medan Pärla inte är det. Mellonie uppfyller alla ponnykriterier och är väldigt ponny-aktig.
     
    Fjordingar är inga ponnyer.
     
     
     
    MEN, skulle jag sälja en fjording idag skulle jag sälja den som C-/D-ponny beroende på storlek då det är mer attraktivt (inom tävlingsintresserade) än att sälja dem som kallblod eller dylikt, så allt går alltid att vrida och vända på hur mycket som helst.

    Mindre trevligt "mellanmål"

    Haha, jag hade glömt att ketchupen tog slut förra veckan, och jag orkar inte göra ny köttfärrssås eller annan pastasås bara för att jag har en portion spagetti över. Så min minilunch/mellanmål idag, just nu, är en porton spagetti, med... ingenting. Uh, inte så himla gott kanske. Men det går ner, sakta men säkert.
     

    Googlebild.
     
    Jag svängde ut lite kvickt imorse och gjorde stallsysslorna så min dag blir fri från allt vad motion heter - tyvärr. För ja, tyvärr. Mina hästar har vilat en dag, men jag red ändå två hästar igår - och jag har redan dåligt samvete! Helt sjukt. Så även om jag är huuur sugen som helst, så ska jag tvinga mig att ta det lugnt. Imorgon rider jag iofs en av dem, men det är inte min. Så då får jag lite frisk luft iaf. På onsdag blir det all in igen och fyra hästar står på schemat. Därefter rullar det på igen. Förresten, jag såg detta innan:
     
     
     
     
    Är man sugen eller är man sugen?! Vill, vill, vill, viiill! Men det blir inget med det. Synd att jag inte 1. såg det tidigare, 2. har vinterdäck på kärran, och 3. har jobb. Hoppas de anordnar en längre fram i vår! (Jag tog inte bort numret osv ifall det är någon som ser det som är intresserad.)

    Ja tack.

    Koll på läget

    Hästarna är ridna, alla utom mina alltså. Det gick bra med båda. Lillhingsten fick trampa runt inne i ridhuset för första gången någonsin och det fixade han bra.
     
    Nu återstår bara matlagning och tillhörande hushållssysslor, och därefter ska jag parkera mig i soffan tror jag. Nästa vecka går jag in i vecka fyra, av sex intensiva veckor, på AF-programmet. Jag ser ljuset i tunneln! Nejdå, men det känns bra att det ändå flyter på och så. Nästa vecka blir det återigen tidig uppstigning, men inte lika tidigt/alla dagar då jag inte rider mina de första dagarna eftersom de har fått en liten vila (mest för min egen skull).
     
     
    Just nu känner jag inte att jag har något mer att tillägga så jag säger bara: ha en mysig söndagskväll så hörs vi under morgondagen igen! :)

    Stackars plånbok

     
     
    Så var det ju det där med tradera, hahaha. Jag fann dessa; i storlek L - woho, och kunde inte låta bli att köpa dem. Alltså, såg dem igår och funerade och funderade. Men ja, som sagt så slog jag till och eftersom jag inte vågade vänta på att auktionen skulle sluta (de är ju eftertraktade) så valde jag att klicka hem dem dirkt via "köp nu". Så snart har jag två kompletta set som båda kan ha på sig samtidigt; och alla i rätt storlek! (Även om Aleccis kan ha M bak så föredrar jag nog L då hon har så grova ben.) Snart är de på väg hem till mig och då säger jag bara; välkommen tävlingar! :D

    Klipp inte hästen mitt i vintern

    Ibland ångrar jag att jag inte klippte Pärla en sista gång när jag hade chansen. Nu är det februari - nu är det för sent. Aleccis har inte satt så mycket mer päls (även om det är mer än när hon klipptes såklart) så henne hade jag inte räknat med att klippa igen. Det behövdes inte. Men Pärla. Ibland har hon allt mycket päls, och det stor arbetet. Nu har jag trappat upp arbetet med henne och hon blir svettig.
     
    Varför ska folk envisas med att klippa hästarna för sent?! Det är inte bra för sommarpälsen och dessutom oklippta hästar som ska klippas NU?! I don't fucking get it. Elakt mot hästarna, elakt mot deras naturliga päls och väldigt elakt om man tänker på vädret och vad de är vana vid (de har ju satt päls av en anledning). Nej, det gör mig ledsen. Är hästen inte klippt, så ska den fan inte klippas heller.
     
    Förra sommaren ('11) så klippte jag Pärla första gången den SISTA AUGUSTI. Hon hade satt så otroligt mycket päls! I år klippte jag henne senare, även att hon hade mycket päls, för jag tyckte det kändes elakt mot henne att gå med täcke längre än "nödvändigt".
     
    Jag klipper hästen första gången i september-oktober någongång beroende på framför allt päls och väder. Men jag skulle avråda alla att klippa hästen senare än november (beroende på hur kallt det är, och pälsen såklart). Kallt = klipp inte. Hästen har redan gjort sig "van" vid årstiden. Att klippa hästen i mitten av vintern ser jag som vansinne. Hästen blir väldigt lätt sjuk av en sådan vändning; från tjock varm päls, till bar hud och täcke.
    I vårsolen, några år sedan.
     
    Att däremot klippa hästen regelbundet under vintern är däremot en annan sak. Förr klippte jag hästarna ungefär en gång i månaden för att hålla pälsväxten under kontroll. Men nu, framför allt den här vintern, har jag klarat mig bra men det beror främst på att Pärla, vars päls växer mest, har stått en del och därefter satts igång = inte går lika hårt = onödigt att klippa henne. Dessutom är det riktigt, riktigt skönt att "slippa" det då hon inte är så kul att klippa *bråkstake*.

    Vilodag för mig!

    Jag startade denna dag med en fet, välförtjänt sovmorgon! Den satt där den skulle, haha.
     
    Dagen i övrigt ska bli lugn. Endast två hästar att rida och ingen av dem ägs av mig. Lillhingsten ska faktiskt få prova något nytt idag. Vad som händer med mina egna? De ska faktiskt få några dagars ledigt. Det vill jag lägga in dels pga några dagars hård underlagsridning (ojoj, svenskan är bra, haha). Aleccis har dessutom även arbetat på börjda spår två dar på raken på det hårda och knöliga underlaget. Så nu ska deras kroppar och framför allt ben+hovar få ta det lite lugnt och återhämta sig.
     
    Jag lägger även in detta för att jag måste sova ifatt lite. Alarmet ska inte behöva väcka mig klockan 04.30/05.00 hela nästa vecka, utan det blir bara de sista dagarna. Då borde jag vara redo igen och jag önskar även ett par decimeter nysnö tills dess. :)
     
     
     
    Samma person, men på hästarna skiljer det en knapp halvmeter i mankhöjd. Lite kul att jämföra såhär.

    Bloggskillnader

    Jag har den här bloggen (99% hästblogg) och det är den mer "seriösa" av dem båda. Men så har jag även en annan blogg som jag har haft sedan i sjuan (dvs typ åtta år i år, hahaha, shit inte konstigt att jag är blogg-skadad!). Jag vet inte vad jag ska kalla den, men den är rätt störd (haha). Det spårar ofta (oftare förr) ur där och den uppdateras inte dagligen. Det är mer en vardagsblogg eller egentligen en klago-blogg eller "har-du-tänkt-på-det-här-blogg". Men det jag skulle komma fram till är att där skriver jag inte ens ett inlägg om dagen och här blir det ofta runt 4-6 inlägg om dagen - men där har jag mer än dubbelt så mycket läsare? Jag vet inte vilka de är för de är tystare än musen men de håller uppenbarligen med mig i allt jag skriver just eftersom det aldrig är någon som har något att säga, tillägga eller kommentera. Lite större besökssiffror är det i alla fall, jämfört med här.
     
    www.nogg.se/jagheterjessica

    Frågestundssvar - eftersläntarfråga/missad fråga :)

    Dominika - som finns på; http://queenofpoland.blogg.se/
     
    Varför rider du? Vad äre som har gjort så att du vill rida? :)
    Jag rider för att det gör så att jag mår bra; både vad gäller att vara i närheten av hästarna och motionen det ger mig. Tack vare hästarna har jag idag en kropp som är ganska sund (med tanke på godisvanor osv) och det är jag otroligt glad för. En annan sak de har givit mig är att jag idag, som arbetslös, inte har blivit någon soffpotatis och lat, utan ändå håller igång och det känns bra.
     
    Men att ridningen gör mig gott kunde jag inte veta från början. Jag älskar hästar och har alltid velat rida. Det började med att min syster skulle börja rida och jag fick med börja (för femton år sedan), men ingen av oss kunde gissa att jag skulle bli så intresserad och fortsätta med det, samt att jag fortfarande brinner så mycket för både hästarna och ridningen.
     

    Förbättra det bra så följer det sämre med

    Förr fokuserade man alltid på det dåliga inom idrotten. Fintar man dåligt, men skjuter bra inom till exempel fotboll så tränade man mer på att finta. Allt för att bli så bra som möjligt, och det som gällde var att bli så bra som möjligt på allt för att bli bästa spelaren på planen.
     
    Men nu lever vi på 2000-talet och vi vet att den mentala biten är viktigare än all träning i hela världen. För att bli bäst måste man fokusera, och fokusen ska vara på det som redan är bra. För att bli bättre ska man bli ännu bättre på det man redan gör bra. Då kommer de sämre bitarna följa med uppåt och så blir man bättre; till slut förhoppningsvis bäst i världen.
     
    Positivt tänkande är nyckel till framgång. Och att vara stark mentalt är också oerhört viktigt, kanske till och med ännu viktigare. Det är därför det är så viktigt att tycka det man gör är kul. Det är precis som man brukar säga att en häst som brinner för att hoppa, men som utför hoppet med "sämre teknik", kan bli minst lika bra som någon annan häst som hoppar "för att någon ber den om det".
     
    Det är därför vi ofta blir bättre på sådant som vi tycker är kul. Ett exempel kan vara att köra bil.
     
     
    Min styrka är min trygghet, stämning, energi och att jag är orädd. Detta ska jag bli ännu bättre på, för då kan jag sedan bli en bättre ryttare även i ridningen.

    Hästarna ridna och solen skiner

    Nu är hästarna ridna. Pärla var inte jättebra men det var inget dåligt pass. Det var ett sådant pass man inte minns; ett i mängden.

    Aleccis och jag dressyrade. Hon var inte riktigt lika fin som igår men i höger varv var det bättre än vänster. Höger galopp var till och med riktigt bra men i vänster var det orytmiskt och hon stretade en del. Träningsvärk kanske, då hon är svagare i vänster sida. Men ett helt okej pass ändå.


    Svar på frågestunden

     Ellen - som finns på; http://allakramartilldig.blogg.se/
     
    Hur många år har du haft Pärla?
    Jag har haft (lånat) Pärla sedan 3 september 2006, och vi (min mor) har ägt henne sedan 25 april 2007. Jag har ägt henne sedan 19 juni 2012. (Mycket datum här, haha.) Hon har alltså funnits i mitt liv i drygt sex år.

    Vad är ditt mål med Pärla?
    Mitt mål med Pärla är att ha henne så länge det går, dvs göra mitt bästa för att hon ska få ett så långt (friskt) liv som möjligt. Den dagen hon börjar bli dålig väljer jag att ta bort henne. Jag vill inte att hon ska förfalla. Men det är förhoppningsvis långt kvar.
     
    Tävlingsmål är Fjord-SM så länge hon vill, kan, orkar och håller osv. Rent fysiskt är det inte så många gånger till, i värsta fall bara något år kvar. Även om vi inte kan starta SM så kommer jag ta ut henne på tävlingar (PnJs, CR, klubbtävlingar och avd B) så länge hon vill för hennes skull. Hon tycker det är så kul att komma ut och tävla och det vill jag kunna "ge" henne så länge hon vill.

    Favoritfärg?
    Brun, oreange, grön, ja det är väl de som är mina absolut favoriter. Grumliga färger gillar jag.

    Hur många år har du haft Aleccis?
    Aleccis köpte jag 28 Juli 2012, så än så länge har jag bara haft henne ett halvår.
     
     
     
    Moa - som finns på; http://zmurf.blogg.se/
     
    Vilken favoritras utav hästar är din?

    Favoritras och favoritras, men generellt gillar jag vältränade arbetshästar. DET är vackert! Storlek/grovhet gillar jag så jag skulle lätt kunna "komma undan" på denna fråga genom att svara fjording. Men jag har ingen erfarenhet av fjordingar. Jag har erfarenhet av Pärla, inga andra fjordingar. Så det är ju henne jag gillar. Nu säger jag inte att hon är unik för rasen; det är hon säkert inte, men jag har för dålig kunskap av andra induvider i rasen för att yttra mig. Men om jag ser en hage så får jag upp ett extra öga för vältrande grovisar. Men när de är överviktiga osv är de däremot inte intressanta. Länge var min favorit Welsh/Welsh Cob.
     
    Här är ett exempel på en häst jag tycker är vacker - en "typsik" vältränad grovis. Mumma! (Nordsvensken Turbo som tävlar upp tom MSV i dressyr med mål att få starta i globen.)
     
     
     
     
    Ofelia - som finns på; http://ofeliarombin.blogg.se/
     
    Vad är det svåraste beslutet du någonsin tagit?
     
    Jag är inte så gammal än och har tack och lov sluppit många svåra beslut. Så det tuffaste hittils var väl att ta tag i Mellonies försäljning. Egentligen var inte valet tufft då jag redan från början var medveten om det, men när det väl var dags var det ändå väldigt jobbigt. Och dagarna (allra värst nätterna) innan hon såldes var hemska. Det kändes som jag svek henne och "valde bort" henne, vilket jag ju också gjorde men det var inte hjärtats val... :(
     
     
     
    Anna - som finns på; http://mallards.blogg.se/

    Hur många hästar har du och i så fall, äger du dom själv? :)
    Jag har två egna och ja, båda ägs av mig. Innan Aleccis hade jag en new forest och även henne ägde jag helt och hållet själv och hon var också betalad helt och hållet av mig samt inriden och inkörd av mig. Starka känslor... Fina ponny. Jag har regelbunden kontakt med de nya ägarna och det går bra för dem (och något som jag är så otroligt glad över är att hon får fortsätta bo på lösdrift!) :)
     
     
     
    Matilda - som finns på; http://teamfour.blogg.se/

    När började du rida?
    Jag började rida vid 6 års ålder på ridskolan i stan. En termin hade jag uppehåll pga att jag inte trivdes så bra med de tillfälliga arrendatorerna (ridläraren och dennes respektive). Men snart började jag istället rida på en annan ridskola, men tiderna passade inte oss så bra så när det sedan blev andra ridlärare på den första ridskolan så fortsatte jag rida där igen. I totalt 8 år red jag på ridskola och därefter var jag medryttare på en hästgård. Därifrån fick jag även nys om min älskade Pärla! :)
     
     
     
     Tack för frågorna, och som ni ser så hänvisade jag alla bloggar då det ändå inte var så många :)
     
     

    Lördagsmorgon, eller nej, förmiddag

    ...Och jag är dödstrött! Det frestar på att gå upp tidigt hela veckan. Hua. Hade hemskt gärna krupit ner i sängen igen, men det blir inget med det. Gäsp.

    Nej på något underligt sätt ska jag försöka få i mig lite frukost, och därefter blir det ridning x3. Ärligt talat har jag redan slopat de där hopp-planerna så det blir inget med det. Jag är inte sugen på att fixa med hinder så då skjuter jag helt enkelt fram det. Det blir kanske ett till lydnadspass, eller så blir det galoppträning "ute". De andra båda kommer iaf gå i skogen.



    Om man skulle trycka på on-knappen kanske, och sätta lite fått?

    Sugen på tävling

    Jag är så himla taggad på att tävla. Snart kryper jag helt enkelt ur skinnet!
     
    Igår satt jag och kikade på TDB (igen). Oh, vad sugen man blir alltså. Men jag är inte helt trög, utan jag begriper att det inte går att tävla, vilket kostar mycket pengar, när man inte har någon inkomst. Så jag har ett ganska stort problem där, tyvärr... Nej ,men det är väl bara att söka vidare och hoppas på det bästa? Hade jag kunnat trolla hade jag gjort det.
     
    Jag har redan spikat vilka "outfits" hästarna ska ha i första starterna. Något som väl inte har undgått någon är väl att mina Veredusskydd kommer invigas, men mer än så tänker jag inte berätta. Jag kanske hinner ändra mig innan det är dags?
     
          
     
    Något jag själv gärna hade införskaffat är Hööks kavaj (Tävlingskavaj Competition CRW® Exclusive) då jag tycker att de båda jag har är dels skitfula, men den ena är dessutom gammal och sliten, och den andra har tappat nästan alla knappar. (Bra kvalité, Jacson!) En ny kavaj - jatack.
     

    RSS 2.0