• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Tävlingsåret som gått (Aleccis)

    WOW. Det är vad jag har att säga. Helt jävla sjukt hur långt vi tog oss under vårt första tävlingsår! Jag satte ett högt mål för att ha något att kämpa mot, men aldrig trodde jag att vi faktiskt skulle nå målet. Det har inte gått helt spikrakt exakt hela vägen, men ändå har vi absolut inte fått några stora bakslag heller. Jag känner en sådan enorm stolthet över min fantastiska häst som har lärt mig otroligt mycket på bara detta år. Hon passar mig perfekt, även om hon är bättre än mig. För jag måste rida annars blir det farligt; det finns inga alternativ och inga genvägar.
     
    Det började i april, närmare bestämt den 25. Vi slog till och gjorde vår debut i träningstävlingssammanhang. Det kändes bättre än jag trodde, men jag tyckte att 50 cm räckte gott och väl! Det kändes som det skulle bli väldigt högt med hela 70 cm som var nästa start. Men det gick helt okej, och vi hade även en bättre känsla i andra rundan! Resultat: 50 cm: 0 fel. 70 cm: 0 fel.
     
     
     
    Vår nästa start blev 9 maj. En P&J i Aneby där vi startade 80 och 90 cm. Nu när jag kommer tillbaka på det ser det ut som jag missade något mellan starterna - valde jag verkligen att gå upp till 80 och 90 direkt efter? Men ja, det gjorde jag. Det hände så mycket på den tiden och vi åkte till Aneby där det är en ganska stor ridbana och för att samtidigt se hur hon är på ytterligare en ny plats. Väl på banan tyckte jag att jag släppte iväg henne för mycket, framför allt mot hindren och sen blev det mycket "av och på" på grund av det. Resultat: 80 cm: 0 fel. 90 cm : 0 fel.
     
     
    Därefter startade vi våra första starter inomhus; en P&J I Bråtåkra arrangerad av SBHS. Detta var 18 maj. Strålande solsken och riktigt varmt, ändå envisades de med att vara inomhus. På grund av de fyra väggarna valde jag att inte gå upp något i höjd, utan vi hoppade 80 och 90 cm även denna gång. Aleccis var pigg och det gick väldigt fort. Tyglarna var för långa och det drog hon nytta av. Andra rundan var mer kontrollerad även om även den gick fort. Jag provade att svänga innanför ett hinder bara för att se hur hon reagerade och det gick riktigt bra. Hon var med på noterna. Resultat: 80 cm: 0 fel. 90 cm: 0 fel.
     
    Inga filmer, men istället bilder, här under är några. (Fotograf: Theresia Sandahl)
     
     
     
    Nästa träningstävling var en knapp vecka senare;  23 maj, i Sävsjö. Denna gång hoppade vi 90 och 100 cm. Den första starten var vår sämsta vi än så länge hade lyckats med. Det kändes som okontrollerat kaos men det "värsta" som hände var ändå "bara" att hon gjorde ett luftsprång så vi passerade hindret och jag tappade stigbygeln, och sedan sparkade vi ner ett räcke för att det gick alldeles för fort (såg bättre ut än det kändes). I 100 cm, som var debut på den höjden, var det betydligt bättre och jag var noggrannare vid svängen som ställde till det i första klassen och väntade in hindren. Efter andra hindret gjorde jag halt då hon började ta för sig för mycket. Resultat: 90 cm: 8 fel. 100 cm: 0 fel.
     
     
     
    Sedan var det dags för den första P&Jen på hemmaplan och denna gång dessutom på gräsbanan som är så rolig att hoppa på! Detta var den 6 juni och vädret var på vår sida (blött gräs är ju ingen höjdare, och tack och lov slapp vi det). Aleccis skulle starta 100 cm och debutera 110 cm. Jag hade med båda hästarna och det blev snabba puckar vid bytet. Det var jättesvårt att gå direkt från Pärla upp på Aleccis och det tog lång tid innan det kändes bra och jag kom in i rätt ridning. Hon tittade på omgivningen och jag höll dålig galopp så vi rev första hindret, sedan tappade jag även ut henne på båda sista hindren. Inför nästa start kändes det något bättre och det var även än bättre runda även på banan. Det kändes helbra till och med hinder sju, förutom en miss på vilken galopp vi skulle ha efter första hindret. Sedan såg hon inte åttonde hindret i tid och kunde inte hoppa när vi kom fram. Sedan lät jag henne gå på och då rev hon b-hindret (sista hindret) för att det gick för fort. Resultat: 100 cm: 12 fel. 110 cm: 8 fel.
     
    Inga filmer, men bilder. Även dessa fotade av Theresia Sandahl.
     
     
    Därefter var det dags vår första lokala start, 9 juni, och den valde jag att göra i Aneby, klasserna var 100 cm bed A:0/A:0 och 105 cm bed A:0/A:0. Det kändes okej i början, men efter att nästan ha ridit över en funktionär så blev det pannkaka av alltihop. In på banan och Aleccis bjuder på första hindret, men bryter ut tre gånger av tre möjliga. På fjärde försöket kom vi över, men allt kändes minst sagt skit och elände just då. Till nästa klass lät jag henne galoppera i ett högre tempo och hej vad det gick! Full fart och noll kontroll. Det var åtta hinder och jag trodde jag skulle du ungefär åtta gånger. Tack och lov rev vi andra hindret, så fler än åtta språng blev det inte. Men runt kom vi. Resultat: 100 cm: uteslutna. 105 cm: 4 fel.
     
    Inga filmer, men bilder. De första fotade av Emelie Lindblad och
    de andra av två tjejer som fotade permanent på tävlingen.
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Nu var det dags för ett sommaruppehåll med vila under tre veckor, och sedan startade vi en P&J igen. Den 8 augusti åkte vi till Sävsjö för att hoppa 90 och 100 cm. Det märktes att vi hade haft ett uppehåll och hon var verkligen på hugget! Jag hade svårt att komma ner i sadeln, svårt att hålla om och mina händer levde sitt eget liv. Det var mer eller mindre första gången som jag verkligen försökte få in rätt antal galoppsprång på linjerna och det gick ändå förvånansvärt bra. I 100 cm bröt hon ut mot ett räcke där jag red en riktigt dålig väg. Resultat: 90 cm: 0 fel. 100 cm: 4 fel.
     
     
     
    Sedan var det då äntligen dags för vår andra lokala start! Vi åkte till Forserum 18 augusti och valde att hoppa 90 cm bed A och 100 cm bed A:0/A:0. Det var tråkigare väder med regn i omgångar men Aleccis är ingen känslig häst på det sättet utan hon var som vanligt. Lite för pigg och jag lät henne gå så det blev inte jättebra rundor, men jag kände inte heller att vi gjorde bort oss utan vi passade in där någonstans i mitten på resultatlistorna. Med ett nedslag i första klassen och genom att bryta ut på sista hindret i grundomgången i nästa så kändes det ändå inte så himla dåligt. Sista klassen var dessutom bättre än första vad gällde känslan. Resultat: 90 cm: 4 fel. 100 cm: 4+7 tidsfel = 11 fel.
     
     
     
    Nästa start blev även den en lokal, men denna gång i Braås, 25 augusti. Båda klasserna var 100 cm bed A:0/A:0. Detta var en tråkig tävlingsdag. Aleccis har aldrig varit så het som hon var då och jag klarade inte av henne. Provade att både rida först lite "snällare" men satte sedan högre krav på henne, men inget av sätten fungerade fullt ut. I första starten blev det stopp/sprang förbi ett hinder på en linje där jag försökte få tillbaka henne, men hon gick emot hand och vi lossnade aldrig utan hon såg inte hindret och när vi kom fram så hade vi redan missat det. Resten gick, men inte så mycket mer än så. I andra starten blev hon värre och värre efter varje hinder och sedan hade jag så svårt att kontrollera henne att jag tappade fokus på banan och vi halkade iväg i en sväng. Det gjorde att vi kom ur helt och hållet och efter att vi sprang förbi två hinder fick vi så mycket tidsfel att vi blev uteslutna. (Har inte en endaste varken bild eller filmsnutt från tävlingen.) Resultat: 100 cm: 4+5 tidsfel = 9 fel. 100 cm: uteslutna.
     
    Men skam den som ger sig! Den 8 september hade jag sedan ett tag tillbaka planerat in vår 110-debut i riktiga tävlingssammanhang och sagt och gjort! Vi åkte till Aneby för att hoppa 105 cm bed A:0/A:0 och 110 bed A:0/A:0. Den första rundan var, och är fortfarande så här i slutet av året, vår absolut bästa och snyggaste runda vi någonsin gjort tillsammans. Vi fick dock tidsfel(!) i grundomgången och fick avbryta det jag trodde var vår första omhoppning. Debuten som väntade kändes både klurig och väldigt, väldigt hög. Men vi tog oss ändå runt och jag var väldigt nöjd med Aleccis efteråt, trots två stopp, som båda var helt och hållet mitt fel (dålig planering och balans, och andra gången släppte jag henne och fegade ur) Men jag var jättenöjd med Aleccis! Resultat: 105 cm: 1 tidsfel. 110 cm: 12+2 tidsfel = 14 fel.
     
     
     
    Tävlingen därefter blev en efteranmälan till Lammhult 15 september där vi startade 100 cm bed A:0/A:0 och vår andra 110 bed A/0:A/:0. Det var väldigt få starter, och dessutom var vi efteranmälda så vi startade väldigt tidigt i klassen och det var svårt att rida fram tyckte jag. Jag hade så dålig koll på hur vi låg till i tiden, men fick väl till det vettigt ändå. I första klassen tappade jag ut henne inför en linje, så där fick vi ta om. Andra klassen gick betydligt bättre och även om det inte var särskilt snyggt, så gick vi till omhoppning och satte även nollan där! Dock tappade jag ut henne inför kombinationen i grunden, och även i linjen där vi dels kom på halvsprång både på första och andra hindret och dessutom blev det fyra istället för fem språng. Känslan var inget att hänga i granen, men å andra sidan kändes bra att jag kunde rädda när jag höll på att tappa henne. Resultat: 100 cm: 4+2 tidsfel = 6 fel. 110 cm: 0+0 fel.
     
     
     
    Helgen därefter, alltså 22 september, åkte vi till Bratteborg för att återigen starta 100 cm bed A:0/A:0 och 110 bed A:0/A:0. Generellt gick det fort i båda starterna, framför allt i första. Men jag kunde lotsa runt henne runt banan. Först trodde jag att vi rev i kombinationen då det gick så himla fort, men Aleccis hann att lyfta tillräckligt mycket på hovarna även om vi snuddade b-hindret. Så vi rullade vidare över omhoppningen, dock mer eller mindre längs spåret så med andra ord satsade vi absolut ingenting. Ändå skulle det räcka till vår första placering! Andra starten sen rullade på så smidigt att vi även kunde prova att satsa litegrann i omhoppningen och snart skulle vi leda vårt första ärevarv! (Ingen film.Resultat: 100 cm: 0+0 fel, 10 plac. 110 cm: 0+0 fel, vinst!
     
     

     
     
     

     
     
    Sedan var det dags för att smaka lite på inomhussäsongen i form av en P&J 29 september på hemmaklubben. Jag valde att starta 100 cm och 110 cm där också, och tänkte hela tiden bara rida lugnt och vänta in hindren. Det gick så himla bra! Även om det i själva verket fick FÖR lugnt och jag plockade bort galoppen, så hoppade vi båda rundorna okomplicerat. Resultat: 100 cm: 0 fel. 110 cm: 0 fel.
     
     
     
    Sedan fick hon en tävlingspaus och även en kortare vila för att det hade blivit så mycket hela september. Men snart väntade oktobers första och enda lokala tävling, och även årets sista "rena" lokala tävling för vår del. Den 12 oktober åkte vi till Tranås för att starta 100 cm bed A:0/A:0 och 105 cm bed A:0/A:0. Här gick det undan! Hon var tydlig med att inte vilja hoppa räcket på framhoppningen och då började jag istället släppa iväg henne igen. Så rundorna var katastrof och det gick hur fort som helst. Ändå rev vi "bara" första hindret i båda starterna och ett till i andra av bara farten. Resultat: 100 cm: 4 fel. 105 cm: 8 fel.
     
     
     
     
     

     
     
    Eftersom det inte gick så bra i Tranås, och vår nästa planerade tävling var regional debut och dessutom inomhus tyckte jag det kändes som en bra idé att starta en P&J innan. 100 cm och 110 cm. Detta gjorde vi den 26 oktober i Bråtåkra, arrangerat av SBHS. Men här hade jag inte heller riktigt pli på henne, utan det gick fort, fort och vi sprang därför förbi några hinder i båda starterna. Minns inte exakt antal fel dock. Resultat: 100 cm: två förbispringningar(?). 110 cm: en miljon fel.
     
     
     
    Sedan var det alltså dags! Vår regionala debut och dessutom första gången det var dags för tävling flera dagar på raken. Jag valde att hoppa 110 cm bed A:0/A:0 på fredagen och även en 110 cm med samma bedömning på lördagen. Om det skulle kännas (tillräckligt) bra var tanken att debutera 115 cm bed A:0 på söndagen... Detta skulle alltså ske under novembertävlingarna, 1-3 november på hemmaklubben Vetlandaortens RF. Såhär i efterhand var fredagens start bäst minst sämst. Vi slank förbi ett hinder i grunden och sparkade dessutom ner det på andra försöket. På lördagen sedan kändes det bättre. Banan passade oss, men tyvärr lät jag Aleccis tokrusa genom hela banan, och utan kontroll och balans fick vi snart ett stopp, och två hinder sparkade vi ner rejält även här i grunden. Sjukt nog red vi så äckligt fort att vi inte fick något tidsfel(!)... Jag valde att starta även på söndagen och nu krävde jag kontroll. Jag drog tag i Aleccis efter varje språng och även om det inte var trevligt ridet var det ändå betydligt bättre känsla. Pga lite olika anledningar vägrade vi ut oss i mitten av banan. Resultat: 110 cm: 8+1 tidsfel = 9 fel. 110 cm: 12 fel. 115 cm: uteslutna.
     
     
     
     
    Helgen därefter stod det en lokal/regional tävling på schemat. Nämligen i Jönköping den 9 november där vi startade lokal 100 cm bed A:0/A:0 och därefter regional 110 cm bed A:0/A:0. Eftersom de är så rutinerade i Jönköping så går det väldigt, väldigt fort på deras tävlingar. Därför blev det lite stressigt. Trots det är jag hyfsat nöjd med starterna. I första så fick jag henne inte rak mot ett hinder så då slank vi förbi, innan dess så rev vi även ett hinder. I andra klassen gjorde vi samma sak fast på andra hinder; ett ner och slank förbi ett hinder. Känslan var ändå okej, och det var betydligt bättre än tävlingen innan. Resultat: 100 cm: 8+3 tidsfel = 11 fel. 110 cm: 8+5 tidsfel = 13 fel.
     
     
     
    En tävlingsfri helg stod för dörren, men sedan, den 23 november, var det dags för årets allra sista tävling. En klubbtävling på hemmaklubben, nämligen klubbmästerskapet! Här valde jag att starta både förklassen, som var en 100 cm bed A:0/A:0, och så KM-klassen som var en 110 cm bed A:1a. Aleccis kändes jättefin! Relativt lugn och väntade ganska bra. I första klassen rev vi ett hinder, och i andra kändes hon ännu bättre! Men tyvärr slappnade jag av och så fick vi ett stopp, sedan tappade jag balansen på vad som skulle vara en bruten linje och medan jag "låg nere" ordagrant, så tog Aleccis egna initiativ och bjöd på hindret rakt fram (=fel hinder) och hoppade det istället. Men jag var ändå nöjd då hon var riktigt fin att rida och känslan var bra! Resultat: 100 cm: 4 fel. 110 cm: uteslutna.
     
     
     
    Tävlingssäsongen har verkligen gått upp och ner, men trots många hemska rundor är jag riktigt nöjd - framför allt med utesäsongen! Trots en sämre inomhussäsong fick vi ändå ett bra avslut på året, och det känns helt okej inför kommande år. Framför allt utomhussäsongen då, vilket inte är så konstigt.

    Kvällsfunderingar

    Självdisciplin? Vad är det?
     
    Vaken länge på lördagen, sov länge på söndagen, trött på söndagen, vilade vid halv sju på kvällen (haha) på söndagen = vaken för länge, och gick inte att sova sen. Somnade jättesent, upp tidigt och fick sova alldeles för lite. Hahaha, så jävla dum jag är ibland alltså. Gissa vem som är vråltrött just nu?
     
    Det gick bra att jobba, och klockan gick relativt fort - precis som den brukar göra när jag jobbar. Vidare till "L" för fortsatt tömkörning. Idag fick hon även prova på att trava med ett däck bakom sig, vilket gick skitbra. Att den hästen har verkligen kanonpsyke. :)
     
    Utöver det har inget annat hänt, tänkte jag typ skriva. Men ärligt talat så var det större delen av min dag. Det smällde bara jävlar när jag åkte ut till mina hjärtvärmare. Raketer före, under och efter nyår - precis som vanligt. Varför i hela jävla helvete kan de inte bara ge fan i eländet och möjligtvis avfyra ett par stycken endast vid tolvslaget rätt dygn? Pärla stod på stenmuren och blickade ut över världen. Min stackars stjärna. Hon tål inte detta :( Aleccis var sig själv, men lite hispig över att inte Pärla följde med ner för att äta. Jag vaktade Aleccis och lät Pärla va. Finns ingen som helst anledning att bråka med henne - och definitivt inte för ett par deciliter havre. Maten de får är långt ifrån nödvändig - de har fri tillgång på hösilage i hagen och den enda anledningen att de får lite inomhus är för att positivt förstärka/locka ner dem när det är dags för ridning. Dagar som dessa när de vilar är maten helt onödig, men jag ger dem ändå för att rutinen ska rulla på. Dessutom är det lättare att kolla till dem i den svaga belysningen i stallet, än ute i en mörk hage.
     
    Någon lär i alla fall äta havren någon gång under natten/morgonen/morgondagen och det spelar inte så stor roll vem som gör det eller när. Men den ligger i krubban och det är stor chans att det är rätt häst som smaskar i sig av den. Viktigare är det i så fall att Aleccis får sin mat, och inte för att hon behöver den - utan för att Pärla definitivt INTE behöver den.
     
    Innan jag åkte så stod jag och iakttog dem en stund. De skrittade runt lite oroligt, och Aleccis föste Pärla framåt när de ibland stod still och tittade en kort stund. Men så länge de inte springer så får jag vara nöjd. Egentligen är det ju bättre de får vara ute även under tolvslaget imorgon, men i och med att Pärla har sprängt staket tidigare under nyår så är det inte ett alternativ tyvärr, frågan blir däremot hur tusan jag ska få in henne i stallet... När inte ens sällskap OCH mat lockar - då är man rätt körd, ärligt talat.
     
    Jag vill dem ju bara väl <3

    Drömmålet?

    Någonstans här är väl mina drömmars mål vad gäller Aleccis, eller ja, lydnaden hos den hästen. Kämpa, kämpa!
     

    Bilder från Ida

    Häromdagen fick jag några bilder på Aleccis som Ida fotat i somras. Hur fin är inte hästen? Ärligt talat ser hon faktiskt riktigt fin ut i kroppen. Just då tänkte man ju inte på det, mer än att hon inte såg misskött ut iaf ;) Och förresten! Hon är ju till och med ganska ren på bilderna - det är inte varje dag man lyckas med den bedriften! Hon är ju nästan allmänt känd för att vara världens mest nedskitade gris mer eller mindre typ alltid i vanliga fall.
     
     
     
     

     

    Nya bilen

    Här har vi honom! Min nya gamla bil. Det är en Volvo 945 från 1994 vilket innebär att det är den nyaste bil jag har ägt hittills. Motorn är exakt samma som i min förra, en B230F. Det är en fd automatare men som de har gjort om till manuell med vanlig 5-växlad M47-låda. Inget speciellt så långt. Men han ser ändå skaplig ut. Vita blinkers runt om, turbogrill - och takvinge med bromsljus! Frågan blir dock hur länge den får sitta kvar då folk brukar knäcka dem och stjäla dem...
     
    Det tråkiga rent utseendemässigt är att de har rostlagat framskärmarna, och därefter sprayat dem svarta. Inte så vackert... Får se om jag försöker lacka dem själv, eller om jag letar gröna skärmar framöver. Han är även full med klarlacksläpp vilket inte heller ser så roligt ut, men det är inte så lätt att göra något åt den delen.
     
    Han kommer dessutom se fräschare ut när jag byter till mina vinterdäck då det sitter på aluminiumfälgar. Bilar med plåtisar ser alltid väldigt tråkiga ut.
     
     

    Sammanfattning av tävlingarna kommer på tisdag

    Äntligen är jag klar med ett riktigt långt inlägg med en summering av samtliga tävlingar för hela året. Från 50 cm i Sävsjö i april, till sista 110-starten på KM:et i november. Allt däremellan, och alla filmer jag har från alla starter som, ja är filmade. Bjuder även på en som jag inte tidigare lagt upp då den rundan var så hemsk.
     
    Detta inlägg är alltså helt sjukt långt och innehåller mycket filmer och bilder - och det har tagit äckligt lång tid att få ihop. Men nu är det klart, och målet var att få det klart innan året är slut som en rolig grej. Jag har lagt det som tidsinställt på kvällen på nyårsafton.
     
    Det gick upp, sen gick det ner, sen gick det upp lite mer. Sen gick det ner, och sen gick det ner lite mer för att slutligen gå försiktigt upp igen. Ungefär så kan man nog sammanfatta året utan detaljer.
     
    Jag älskar att läsa om tävlingar, se andra ekipages resultat och utvecklig. Det är så motiverande! Läs det gärna, och har ni skrivit något liknande vill jag gärna läsa, så släng iväg en länk! :)
     

    Jag är så taggad på 2014 och jag är verkligen såå nyfiken på vart det kommer leda oss. Står vi kvar, halkar vi ner - eller fortsätter vi åt rätt håll? Spännande! Målet är satt; 2014 startar vi 120, om det känns realistiskt när det är dags är en tidsfråga.

    Fräsch!

    Började med min älskade Pärlatant. Hon kändes riktigt, riktigt fräsch faktiskt vilket var jätteroligt! Har ju tömkört och kört henne de senaste gångerna jag motinerat henne och igår reds hon av min kompis, så var ju några dagar jag satt på henne. Mums på hästen! Red i rätt mycket trav och sen mycket galopp, uppför halva himlabacken och skritt nedför. Fann sedan ett skogshinder på en stig så red in där och drog av några grenar. Det var högt, men framför allt brett, som tusan först, men sedan blev det för litet istället. Red intill det för att ta en bild, men lyckades inte riktigt bromsa så Pärla skrittade över helt utan ansträngning. Humpf, något litet, japp. Men vi tog några språng över det sedan bara för att. Det är så roligt att hoppa i skogen! Fortsatte sedan med en del galopp ner mot byn igen och bytte sedan tempot mot lite dressyrridning. Hon svarade så himla fint och hon är riktigt mjuk och trevlig att rida. Biglove<3 Vi var ute i 1h 15 minuter.
     
    Därefter var det Aleccis tur och hennes hov var jättefin, så beslöt mig för att ta en sväng trots allt. Raka vägen ner till byn och LP. Där blev det jobb på volter en stund och sedan raka vägen hem igen. Gjorde mycket halter, och tänkte jättemycket på mina händer när vi red runt på volterna. Mjuk ledande innerhand (hon är så tråkig i munnen...), och mjuk men stadig ytterhand. Men ärligt talat - vilken skillnad det var! Det var som att vi började där vi slutade sist vi var där nere och det gillar jag! Vi var bara ute i 50 minuter.
     
    Vi har ju under i stort sett hela året, framför allt det senaste halvåret, jobbat mycket på yttersidan. Detta då jag tappar hennes ytterbog i svängar och det blir inte bra när det dyker upp hinder framför oss. Så mycket, mycket fokus på utsidan. Men nu jobbar vi basic med fokus på insidan. 
     
    Fetinghindret som blev minihinder... Måtte det få ligga kvar länge nu!

    Vad sa du att klockan var sa du?!

    Halv jävla ett, haha, hemskt är det att vakna sent! Men lekte ju med Annika hela dagen igår och så raggade vi på stan halva natten. (Inte ragga som i ragga - utan raggen i form av åka runt, runt och runt.) Var ju tvungen att köra nya bilen :)) En annan av mina bästa vänner var i sin tur ute på stan med en polare och åkte runt så vi dummade oss lite och gjorde high five varje gång vi möttes. = Alltså ut med näven genom rutan och körde nära, nära haha, så jävla roligt! Liten stad? Kan man säga, höhö. Men det var en jätterolig kväll - och alla helt nyktra såklart.
     
    Idag väntar ridning, tvättning, matlagning och eh, ja, sådan skit (förutom hästarna som inte är skit). Aleccis drog av sig en sko igår när vi var ute och red, så ska se hur hoven mår idag. Ser den vettig ut så ska jag försöka åka runt lite på LP och fortsätta träna på att rida på tränsbett. Pärlhästen går antingen en del galopp eller också tränar vi vidare på min sits och hoppas på att hitta bättre form för hennes kropp - eller så kombinerar vi båda delarna. Det beror lite på hur hon känns, hur mycket energi hon vill bjuda på osv. Jag gissar att hon är fortsatt otrygg på grund av alla smällarna de har börjat skjuta och då är det nog ett bättre alternativ att bara låta henne rulla på i rent motionssyfte.
     
    Imorgon väntar jobb, heldag igen 07-16 och därefter "L". Fortsatt tömkörning står på schemat! Även nyårsafton jobbar jag, men då blir det några timmar på kvällen istället för heldag. Skönt med kvällsjobb! Om jag får välja, så föredrar jag faktiskt hellre att jobba på kvällen. För då kan man ta hand om och rida sina hästapållar på förmiddagen istället.
     
    Hey beauty!

    Hästarna

    Idag har jag lekt med Annika hela dagen och snart kom idén om att åka på mina hästar. Sagt och gjort! Framåt kvällningen tog vi en tur och det var såå mysigt! Trots mörker och vattenpölar med huggtänder (Aleccis idé, japp) så var det en himla bra tur. Aleccis kändes fin!
     
     

    Goder afton!

    Visste ni att jag ogillar när folk hälsar i början av blogginlägg och annonser - det gör mig ärligt talat vansinnig! Vadå "hej"? Nej, skriv det som ska skrivas och ge fan i massa hälsningsfraser, haha!
     
    Idag har jag gjort något hemskt. Jag har varit otrogen mot min så trogna älskade bil - för nu står det en till på parkeringen. Eller nej, inte en till - en ny. Eller ja, en ny gammal bil. För den ska bytas ut mot den andra.
     
    Men jag besiktigade på morgonen och ojojoj, snacka om positivt besked! Bara nio anmärkningar, varav tre var avgasvärden (går igenom med 50/50 etanol), batteri, styrled, halvljus (xenonet), bromsljus, blinkers och handbromsen. Egentligen hade jag nog kunnat överleva dem, men så är han ju något stolpkörd i röven (ähähähä) så blir till att sälja iväg honom billigt istället... :/
     
    Redan igår ringde jag på en annan bil, så nu står det en nästan likadan där ute. Fast han är lite nyare och annan färg och ja, egentligen en annan modell också men det är väl bara volvonördar som ser det. Fyrkantig volvo som fyrkantig volvo liksom, haha!
     
    Jag är i dagsläget nöjd, även om han är slöare än min slöa vita springare. Men det går nog att få upp honom i lite effektivare gång också så småningom. Tanken är att jag ska ha denna som min nya slitvarg och använda honom till allt från pendling, raggen, dragbil osv.
     
    Bild kommer på vrålåket när det är ljust ute så den kan göras rättvis!
     
    Saknar honom redaaaan :'''(

    Besiktning av kärleksbilen :(

    Idag får han sin dom. :( Han ska till mördaren som ska besluta huruvida snabbt han ska dö... Buhu, alltså jag vill inte bli av med honom ju! Min lilla älskling<3
     
    Kända fel (anmärkningar) är följande:
    o Xenon i halv- och helljus (ej godkänt på min älskis).
    o Sprucket lyktglas på ena lyktan.
    o Spricka i vindrutan, i mitt synfält (kanske inte besiktningsgubbens?).
    o Handtaget på passagerardörren sitter på trekvart.
    o Ojämn bromsverkan (det märks tydligt).
    o Inga bromsljus.
    o Bristfällig fastsättning av halv baklykta, höger bak (silvertejp och buntband, hähä).
    o Bristfällig fastsättning av kofångare bak (snöre (y)).
    o Handbromsen tar absolut ingenting, kass wire.
    o Glapp i styrled, höger fram (märktes tydligt vid däckbyte).
    o Läckage i avgassystemet.
    o Avgasvärden (minst tre av fyra är kassa, dvs tre anmärkningar bara här - men avgasprov kommer inte göras på grund av tidigare punkt).
    o Krossad ruta i bagagen, vänster sida.
    o Höger blinkers, bak, fungerar inte (kortslutning?).
     
     
    Så, minst 13 anmärkningar (utan avgasprov, och minst 16 med avgasprov). Det ser inte ljust ut för honom :/
    Vågar någon sig på en gissning av hur många anmärkningar (dvs de kända + okända) som det blir totalt?
     
    Ehm, höger sida som ganska hel :)

    Trött

    Idag är jag tröttare än vad jag borde vara. Men det tar på en, mer än man kan tro, att jobba när man inte är van vid det. Dagen har trots det gått rätt fort! Efteråt fick "L" fortsätta där vi var sist (med repetition) med tömkörningen. Det var ett tag sedan nu då det har blivit mer fokus på ridningen ett tag. Men nu så är vi på rull igen! :)
     
    Mina hästar är uppe i varv just nu. Det smäller regelbundet - dock inte så jätteofta, men ändå regelbundet - och den ena av dem är skotträdd och den andra är nervvrak, så det blir ingen bra kombination. Men de håller sig innanför staketet, de äter och dricker och kommer ner frivilligt till stallet när det bjuds på godare mat. Så inte klagar jag. Däremot kommer nu perioden som inte är lika rolig framför allt inte för Pärla som ju reagerar väldigt starkt på raketer och smällar överlag. Hon är lika lugn och snäll som vanligt, men det infinner sig en liten uppmärksamhet på just smällar och sådant som hon egentligen inte behöver gå och "oroa" sig över/leta efter. Men så har det alltid varit den här tiden, och så kommer det alltid att vara den här tiden på året.
     
    Jag hoppas att morgondagen kan bjuda till lite och låta det vare uppehåll för jag vill rida på LP igen. Det är ingen bra idé om vädergudarna sätter sig på tvären. Gör de det, så blir det att skjuta upp den planeringen och hålla sig på vägarna. Inget nytt på den fronten heller, med andra ord.
     
    Nästa gång jag jobbar i hemtjänsten är på måndag. Än så länge ha jag hela tre dagar den veckan, och det känns toppen! Hoppas det blir fler och oftare framöver, men jag tackar och tar emot allt som erbjuds.
     
    Gulleplutt :')

    Tänkvärt

     

    Hagstorlekar hit och dit

    Man läser ofta, både i annonser, på bloggar och här och där om "stora hagar" - men vad är egentligen en stor hage?
     
    Mina hästar går på ett hektar. Jag kan inte kalla det en liten hage, för det är det inte. Men jag skulle aldrig benämna den som stor för det är den verkligen inte. I och med att den lutar så ser man inte hela hagen direkt när man kommer upp i den (från gången), men ställer man sig mer i mitten, så ser man hela hagen utan problem.
     
    Definitionen "stor hage" kan alltså variera från detta (dvs 1 ha) - till enorma hagar, som jag personligen skulle kalla just "stor hage". Men tydligen har vi väldigt olika åsikter och jag måste säga att jag blev lite eh, förvånad när jag läste att strunt samma i vart jag läste det, men flertalet hästar går i "stora hagar" och då delar dem på ett hektar, och då går alltså inte tillsammans allihop.
     
    Givetvis är det väl bättre att de får gå i en så pass "stor" hage om de inte gjort det innan, dvs det går åt rätt håll - men jag blir mörkrädd när man som hästägare definierar det som stor hage/stora hagar.
     
    Jag har tänkt på det tidigare. Framför allt när man läser annonser eller liknande, för detta med "stor hage" är så olika och det är verkligen en tolkningsfråga. Det hade varit roligt/intressant att höra vad de flesta definierar som en stor hage.
     
    Sedan förstår jag också att man inte kan tillfredsställa alla på till exempel en anläggning med brist på mark och låta alla hästar gå i en någorlunda stor hage. Men ärligt talat är jag nog den som tycker att man helt enkelt borde dra ner på hästantalet/boxantalet i så fall. Bättre med kvalitet, än kvantitet!
     

    Glad häst som får plats att använda all sin effekt i en tillräckligt, men inte särskilt stor hage.

    Jobb all day

    Idag är det jobb som gäller all day long, likt i måndags. Jag börjar med ett 07-16 pass inom hemtjänsten och fortsätter med "L" efteråt. Mina hästar kommer få vila, och det är planerat så.
     
    Jag gillar att jobba inom hemtjänsten då det är så varierande, men det är inget som passar mig som heltidsjobb eller vad man ska säga. Jag kan inte tänka mig att arbeta med det som huvudsysselsättning i resten av mitt liv, nej. Det som nog är bland det allra bästa med detta arbete är att dagarna går så snabbt. Det värderar jag högt! Dessutom får man frisk luft, man får se vad det är för väder (till skillnad mot en industri) och man är mer eller mindre hela tiden "på väg", vilket jag ju är varje dag. Hela mitt liv går ut på att stressa från en ställe till ett annat. Hela tiden med saker i sikte att göra sedan. Så ja, det passar mig så långt. Men jag tycker ärligt talat synd om dem, inte pga hjälpen för det gör vi givetvis så bra vi kan och man tänker sig in i situationen så att det blir som man själv vill ha det, dvs inget slarv. Men jag tycker så synd om dem att de är gamla. Men de flesta är nöjda och glada, och väldigt tacksamma, men ändå kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dem då jag föreställer mig livet som gammal... typ mindre roligt.
     
    Bilden visar hur de ordinarie upplever arbetsmiljön, och nej, jag säger inte emot. Ibland undrar man hur de tänker när de gör våra scheman. Men när det flyter på och går bra så är det ett varierande och roligt arbete.
     

    Smaksak

    Det är så lätt att störa sig på saker, och en av alla miljoner grejer jag kan störa mig på är detta med namn. Hur vidriga namn har folk mage att ge sina djur?! Nu snackar jag inte om "Mögel" eller något i den stilen (haha), utan bara sådär hemskt fula, eller bara tråkiga namn. Det finns määängder av dem!
     
    En anledning till varför jag skulle vilja ha någon typ av uppfödning av djur, är i så fall för att kunna döpa dem. Jag kommer ofta på djurnamn som är antingen fina, häftiga, annorlunda eller på något annat sätt skulle vara så himla fint. Men de glömmer man ju bort lika fort, och inga djur har jag att döpa...
     
    Men däremot uppfödare av framför allt hästar och hundar (eftersom det är vad jag kommit i kontakt med mest under mina år) har en tendens till att... ja, men det är ungefär som att "nu är jag magsjuk och dessa namn kan jag kräkas fram". Nej, tyvärr har jag inga exempel att ladda upp med, och hade jag haft det så hade jag givetvis inte delat med mig av dem ändå. Men om jag ska vara "sån" så kan jag nämna att många fjordingar (ochhelavärldenrasarsomvanligtjapp) har hemska namn. Och nej, det är väl klart att de inte "ska" (eller vad man ska säga) heta exempelvis engelska långa så kallade "vackra" namn som många sporthästar har, men ibland undrar man verkligen hur de tänkte. Ibland så kan man till och med undra om de har tagit några random bokstäver ur alfabetet och liksom degat ihop dem till något som knappt går att uttala. Väldigt vackert, verkligen...
     
    En annan sak jag ogillar är när man ska blanda ihop hingsten och stoets namn och på så vis få fram något ännu hemskare än föräldrarnas redan fula namn. Typ. Ja, nu gjorde jag en rejäl generalisering, men ni fattar vad jag menar. Möjligtvis kan jag sträcka mig så långt att fölet kan döpas till något som börjar på samma bokstav som någon av föräldrarnas namn gör. Men det viktigaste är väl ändå att kunna ge sin uppfödning ett namn man är stolt och nöjd över?
     
    Men givetvis har vi dem som är tvärtom också. Som alltid bara matar ut fina namn. Namn som passar individen, passar i sammanhanget och kanske, om man har tur, även går att "spåra" bakåt i form av något släktnamn eller liknande.
     
     
    En kille, vars namn går igen litegrann med stoets. Ett ganska "enkelt namn" och nej, inte fult
    i den bemärkelsen, däremot hade jag döpt honom till något annat. (Om han hade varit min, som
    han hade kunnat vara om det hade gått som det var tänkt ;))

    Köra häst och åka häst

    Idag har jag faktiskt kört Pärla. Jag rotade fram rockarden, tvättade den, blåste rent den och fyllde i luft i däcken - så nu rullar den som aldrig förr! Pärla visste direkt vad det var frågan om, även om hon nog inte har blivit körd på minst 1,5 år, men jag vet inte ens om 2 år räcker. Det var minst sagt länge sedan iaf!
     
    Byn fick det bli och vad hon fick kämpa uppför dahlsedabacken (trav). Jag kände hur tömmarna blev längre när hon började ta för sig för att ta i, sedan började hon ta uppför. Öronen pekade framåt, halsen var sänkt och hon bara skulle uppför hela backen, även om det gick lite segare mot slutet. Fantastiska häst, att då lever hon! Hon älskar att bli "använd" och få ta i. Det är liksom hennes kall här i livet :') Mycket trav höll vi i byn sen och vi var ute i en timme, med svettig häst när vi kom hem. Det var jättekul att få komma ut såhär igen, och det vet jag att jag inte var ensam om att tycka!
     
    Aleccis gick på det anatomiska tredelade idag. Volter på LP bland annat. Eller ja, nästan bara. Volter, volter, volter och volter. Ett tag höll jag på att tappa tålamodet då jag kom in i min gamla ovana; stark mun, stark hand, starkare mun, starkare hand. Men sen kom jag på mig och lättade i innern och då blev det en annan häst <3 I alla fall början på en annan häst. Vi kämpade på där ett tag, men det viktigaste var att det blev så mycket bättre i slutet och då fick jag den där härliga känslan när man inte vill sluta, utan det känns som att man kan åka runt på de där volterna i resten av sitt liv, typ. Finhäst! Någon gång SKA jag kunna rida henne på tredelat, även om det känns rätt långt bort ibland, men inte idag!
     
     

    Dagens motionering

    Hästarna har blivit tömkörda dagen till ära. Jag har under en tid känt ett sug att arbeta lite från marken, så passade på att boka in det idag. Ingen av dem gjorde något avancerat. Pärla gick på volter på en äng och skrittade på raka spår. Jag blev så sugen på att köra henne! Var verkligen jättejättelänge sedan!
     
    Aleccis gjorde ännu mer basic saker. Vad jag vet har hon inte särskilt mycket rutin vad gäller tömkörning. Hon är longerad en del, men det är ju inte riktigt samma sak. Hon har nog blivit tömkörd på volt tidigare (eller så förknippade hon det med longering och förstod vad det gick ut på), men jag lät henne gå rätt mycket rakt med. Detta var något hon inte kände igen, utan hon ville gärna flytta sig sidled och snegla bakåt på mig i början. Sen förstod hon vinken, och då kunde jag även gå rakt bakom henne. Mycket skritt, men lite trav på volter. Hon slappnade av bättre i vänster varv, men var över lag rätt spänd (vilket inte var så konstigt då hon troligtvis provade något nytt).
     
    Aleccis har inte det psyke som krävs av en körhäst och hon kommer därför inte köras in (även om jag givetvis har haft tanken, haha). I och med att hon kan vara rätt oberäknelig på nya marker eller om något ser annorlunda ut än sist, så har hon lätt för att vända runt och det vill man ju givetvis inte att en förspänd häst gör. Men däremot tycker jag det vore en rolig grej att låta henne gå i lite "inkörningsskola" för att se vart "gränsen" går så att säga. Utan att för den skull dra det så långt till hennes gräns. Men hon verkar inte vara bakskygg även om hon tidigare har reagerat på häftiga rörelser osv (troligtvis har väl slag funnits med i tidigare "uppfostran"), men som sagt verkar hon har förtroende även när man är och har saker och rör henne på baken och/eller bakifrån.
     
    Min tanke är att det hade varit roligt att tömköra henne mer och därefter t ex låta henne dra pinnar ("skaklar") i alla fall, och lite sådana saker. Hade det kommit lite snö så hade man ju kunnat be någon självmordsbenägen person att prova tolka bakom henne ;)
     

    Som synes satte jag dit vad jag kallar "logiska inspänningar" (jaja, jag hittade på namnet nu precis), där jag vill göra hästarna medvetna om bakdelen och bakbenen. Ärligt talat trodde jag att Aleccis skulle reagera lite på dem i början, men där hade jag verkligen fel. Hon brydde sig inte ett skit. (Inte Pärla heller om någon undrar, haha!)

    Sweet dreams

    Om jag fick drömma; då hade jag velat ha det såhär de kommande åren.
     
    Pärla skulle jag vilja ha en heltidsmedryttare på. Som red och hade henne som sin egen. Eftersom detta är ett rent "dröm-inlägg" så hade jag även betäckt Pärla, med en långbent, smäcker hoppfjord. Detta hade betytt en ledig hästtid som jag hade lagt på ponnyn jag har delat med mig av på bild tidigare. Jag hade ridit in och utbildat denna ponny mot kommande ungponny-SM, och därefter sålt när alla inblandade känt sig nöjda (dvs om ett par år?). Sedan hade jag velat köpa mig en yngre förmåga (storhäst) att ha bredvid Aleccis.
     
    Drömma är gratis :)
     
     

    Det var en gång en helt vanlig tisdag, typ så.

     
    Mobilbilder - det är grejer det! Framför allt i mörkt, mulet väder och regn. Nej, inte så mycket. Pärlis var dessutom skitseg, men Aleccis var desto piggare. Jäklar vad hon var på! Och nej, tomtetäcke storlek ponny är inte optimal storlek på storhäst, men det gick ändå. Tur någon är på bra humör idag då, för här är en som inte är det... Eller jo, jag var det på Aleccis. Vem blir inte glad av en galen häst liksom? :D Blev däremot jävligt besviken sen när McDonalds, Sibylla och Maxi var stängt. Så det fick bli några kokekorv med bröd till middag istället. Haha, lite kontraster mot vanliga jular kanske, jomen litegrann va. Happ, kalle anka i bakgrunden och snart dags att förberda sig för att jobba några timmar.

    God Jul



    Ett år gammal bild, men det var snö och det var lycka - så varför inte en repris på det? :)

    Aleccis = skogshäst

    Aleccis har verkligen blivit värsta skogshästen. Hon väljer egna stigar och går gärna rätt över kalhyggen och klampar på med friska steg. (Askass) bild från igår. Men här ska hon fram - nemas problemas!
     
     

    Pay & jump?

    Jag vill starta en P&J sen/snart, med Aleccis. Det verkar dåligt med det, eller om det helt enkelt inte är planerat några än, utan att det dyker upp senare? Jag tänkte att då hinner man ju starta någon 90 och 1m, och i bästa fall kan man vara med på februaritävlingarna (14-15-16/2) som går i 110, och på hemmaplan. Om allt känns bra osv, osv.
     
    Men innan jag vet om det är någon bra idé att sikta mot februaritävlingarna så hade det inte skadat med någon P&J. Det känns inte som något vettigt koncept att skynda in i 110-klasser (dessutom regionala) innan jag får en chans att känna på hästen i samanhangen först. Hon behöver ju lite starter regelbundet innan hon kommer ner på jorden, så att säga.
     
    Annars har jag inte siktat in mig på något direkt, utöver den tävlingen. Det brukar inte dra igång "på riktigt" förrän omkring april i vanliga fall för min del. Upplägget för resten av året är långt ifrån spikat eller ens bestämt. Jag avvaktar med planer osv tills jag känner hur hon känns och tills det börjar närma sig. Men att starta 120 har jag räknat med under utomhussäsongen sedan.
     
     

    Te

    Jag har egentligen aldrig varit särskilt förtjust i te - förrän nu! Nu duger det helt plötsligt. Generellt är det nog det varma jag har svårt för. Ska en vätska vara varm, så ska den vara något mer trögflytande (som hemmagjord chokladmjölk; "hemmamjölk", cacao och socker. Ingen oboy så långt ögat kan nå.)
     
    När jag ändå är inne på varma vätskor. Något som är vidrigt är kaffe - och det är lite samma där, förutom att det smakar illa är det också alldeles för pissigt i konsistensen (jaja, inte för att någon vill dricka trögflytande kaffe, men ändå!). Jag kommer nog aldrig "växa upp" och börja dricka kaffe. Nej, det finns ingen anledning. Dessutom när de brukar säga; "men man måste ju vänja sig först!" - jaha, en inkörsperiod, till något som är äckligt och som man kan bli beroede av - alltså, nej igen. Jag är inte särskilt intresserad.
     

    Stressad dag

    Den här dagen kan man verkligen kalla stressad. Jag börjar med att jobba 07-16 (vilket kommer kännas jättelänge nu när jag inte är van vid att gå hela dagspass), och därefter ska jag skynda mig att äta och byta om för att vara hos "L" en timme senare, sedan väntar julfirande med familjen på kvällen. Hur jag för det första ens ska hinna i tid till vårt julfirande, det vetifan. Som om inte det är nog ska jag dessutom även trycka in en snabbvisit hos mina hästar så de får mat, vatten och jag kollar till dem. Ida rider Pärla idag, men Aleccis blir så illa tvungen att vila.
     
    Så det är fullt upp, från morgon till kväll!
     
     

    Tappsko

    Slog på min första tappsko idag (den jag fick träna på när hovis stod bredvid, som hon dessutom precis innan drag av själv räknas inte). Nej, nej. Här var det på riktigt allt ihop!
     
    Aleccis traskade på tre skor igår som jag nämnde och jag hittade inte skon. Men jag hade en gammal tappsko som är helt ny. Inte ett slitmärke på den och den är helt rak och fin, i rätt storlek som jag slog dit istället. De gamla sömhålen fann jag inte, utan fick göra egna. Jag minns vad hovis sa så jag var noga med att inte komma innanför lamellranden osv. Dessutom hade jag en äcklig gammal snösula som jag passade på att slå dit så hon är redo för den eventuella snön (HAHA vilket skämt, jao :( blää).
     
    Inte asvackert och det blev inte riktigt så bra som jag tänkte, haha. Lite för mycket sko på utsidan och för lite på insidan men annars så? Hästen stod så snällt hela tiden och då jag red precis efteråt fanns det inga tendenser på att den är fel med tanke på hovens innehåll iaf. Känns ändå bra att det går att rida henne nu tills det är dags för nästa skoning (så länge skon sitter kvar vill säga).
     

    Red Pärla först. Eftersom hon har fått tre oplanerade vilodagar (hatardetjättemycket) så tog vi det lite smålugnt. Fokus på min sits och hennes form - vilka går hand i hand. Det går bättre i början för då orkar jag mer. Ändå full godkänt! 55 min i byn och skogen.
     
    Aleccis gick efteråt. Skänkelvikningar och volter på LP, skogen dit och hem på grusvägen. Hon hänger sig verkligen på bettet, men vi jobbar på det! 55 min där också.
     
    Nu ska jag äntligen åka till "L" - det har blivit uppskjutet pga att jag inte har mått bra men idag är jag helt och hållet återställd så därför rullar det på som vanligt igen - skönt!

    Tio filmfakta

    Jag ogillar filmer som är overkliga; gillar därför inte fantasy, äventyr eller science fiction (finns undantag, typ Harry Potter och Pirates of the Caribbean om de ingår i någon av de kategorierna).
     
    Jag ogillar filmer över lag, ser hellre på serier där man då kan välja att se ett eller många avsnitt beroende på vad man känner för.
     
    Mina krav om någon ska välja film (och jag inte kommer undan) är följande; de får inte innehålla naket, sexscener, pang-pang, vara sorgliga, otäcka eller dylikt. Med andra ord finns det inte många filmer kvar att välja på - bara barnfilmer och vissa fjortisfilmer.
     
    Desto ytligare desto bättre - orka filmer där man måste tänka! Nej, man ska kunna gå ut i köket och hämta något utan att missa något viktigt.
     
    Jag vill se flera häst-/djurfilmer, men "vågar" inte för att de säkert är sorgliga. Hatar sorgliga filmer! Så jag har bara sett ytterst få hästfilmer.
     
    En film jag älskar, trots att den är väldigt sorglig och rätt "djup" (vilket jag som bekant inte brukar gilla) är "Sjätte sinnet". Finns ingen film som den!
     
    Jag tycker att alla filmer är för långa. 1,5 timme är 1,5 timme av mitt liv som jag aldrig mer får tillbaka. Filmer som dessutom är längre än 1,5 timme är PEST OCH PINA. Klarar verkligen inte av sådan skit!
     
    Fler filmer jag mot förmodan faktiskt gillar, trots att det kan finnas inslag av skräpscener/annan skit som nämndes i punkt ett; Gone in sixty seconds, Fast and Furious-filmerna, Batman, (kommer inte på fler) samt diverse komedier och fjortisfilmer.
     
    Bio är inte direkt min grej. Betala för att sitta i ett mörkt rum med andra nötter som skrattar och kommenterar, prasslar och är i vägen, dessutom brukar det alltid vara för högt ljud. Nej, tack!
     
    Jag klarar inte av kass textning på filmer (eller serier för den delen). Typ när det är google translate så det bara smäller om det; exempel ur filmen 2012: "honey" - honung och "right" - höger. Jo men tjääna, ska ju sääkert vara den betydelsen ordet har just där och då. Klarar seriöst inte av det. Detsamma gäller mycket felstavat och särskrivningar. Då vänder jag mig om och slocknar omedelbums. (Vilket jag iofs nästan alltid gör så fort vi ska kolla på film.)
     
    Favoritfilmen, trots att den egentligen inte alls är vad jag gillar i filmväg.
     

    Tji fick jag...

    Nej, nej, nej. Inte blev fredagen som jag hoppats - långt ifrån! Jag vaknade med magsjuka och från 03.45 och fram hade jag knappt kontroll på kroppen - vidrigt! Jag HATAR magsjukan. Jag var väldigt ledsen hela dagen, och ja, en av anledningarna var att jag missade avslutningen :( Jag är fortfarande väldigt ledsen över det faktiskt. Det känns skittråkigt att ha missat det! Inte bara avslutningen missade jag, utan det blev till att skjuta upp hästjobbet till imorgon och mina egna fick vila. Jag fick skjuts ut och skulle göra det viktigaste på kvällen (mat och vatten) vilket brukar ta ca en kvart när jag är frisk. Det tog hundra år igår och jag hann bryta ihop tre gånger under tiden.
     
    I övrigt var det bara säng- eller soffläge under de timmarna jag var vaken och vid halv åtta var det bara att gå och lägga sig igen... Hemsk, hemsk dag! Den värsta i mitt liv den senaste tiden. Sen kommer ju dessa "sekundära åkommor" eller hur man ska förklara, typ huvudvärk pga vätskebrist och kroppen är heeeelt slut pga att den är tom och det inte finns någon som helst näring att ta av. Vaknade och drack några gånger, annars vaknade vi - både jag och gubben - vid 06-06.30-tiden och satte oss och kollade på film. Sov vidare sedan.
     
    Har mått mycket bättre idag, men har inte haft någon jättematlust. Hängde dock med ut på stan en sväng bara för att få luft och tänka på annat. Det var jobbigt, men det gick. Fick därefter min första ärliga hunger där jag fick i mig två mackor och en kopp te - så jävla gott var det! Hade typ inte ätit något på 1,5 dygn, så kroppen sa ja tack. Åkte sen ut till hästarna och tänkte försöka åka lite på en av dem för att få luft osv.
     
    Pärla är ju alltid min förstaprioritering, men idag såg det annorlunda ut. Jag valde istället att ta Aleccis av två anledningar; hon går av sig självt (lättare att åka på) och hon ser bättre i mörkret. Tyvärr hade hon dragit av sig en framsko, men då det är så mjukt på grusvägarna nu så struntade jag faktiskt i det och lät henne gå ändå. Det var skönt, men väldigt, väldigt jobbigt!
     
    Sitter just nu för första gången på länge vid datorn (har inte orkat), och känner stor sorg över avslutningen som sagt, men även över att hästarna vilat två respektive tre dagar. FANTAMAGSJUKAN!!!!!
     
     

    Tre starter - tre tävlingar - tre dagar

    Mina tre bästa tävlingsdagar tillsammans med Aleccis var alla i september, och komiskt nog helgerna efter varandra. Det är inte alltid känsla och prestation rimmar med resultatet, och jag ser många gånger (typ alltid) tävlingar med bra känsla som "bättre" än de som har sämre känsla men med mindre fel. Alla som håller på med någon form av djurtävlingar vet exakt hur det är. Känslan, känslan och åter känslan. Det är verkligen viktigast av allt. Det kan samtidigt vara så att resultatet är bra just för att känslan var bra - ibland så går det där hand i hand.
     
    Men jag ska dela med mig av de bästa tävlingarna. Även om de inte är klockrena rundor rakt igenom, så finns det något, eller kanske är helheten, som gör att de övervägande ändå är våra bästa rundor.
     
    Först ut är en tävling i Aneby 8 september. Det var fantastisk sommarväder! Vi startade 105 och skulle därefter starta vår allra första lokala 110. Debuten väntade runt hörnet, men först ut var 105-rundan. Det skulle visa sig bli vår första felfria grundomgång; trodde jag! Men ett tidsfel drog vi på oss. Trots detta var, och är det fortfarande, vår absolut snyggaste runda vi någonsin gjort tillsammans. Hon var så lugn och fin, väntade och låg kvar - det var samma med mig där uppe. Jag skötte min del och höll mig kall! Kombinationen skulle bli ett test; räcke-räcke med två galoppsprång - det skulle bli trångt! Men jag planerade och höll min plan; räta upp så snabbt som möjligt, mjuka händer och inte bråka. Det blev trångt, men Aleccis fixade det och hela rundan kändes så himla bra! Jag fortsatte hoppa omhoppningen men då vi fick tidsfel i grunden fick vi avbryta den. Jag var såå glad när jag kom ut från banan. Riktigt nöjd med vår insats. Bäst hittills! Film.
     
     
    Nummer två var tävlingen i Lammhult 15 september, som jag egentligen hade bestämt mig för att inte starta. Men jag är glad för att jag ångrade mig och efteranmälde oss. Vi startade först en 100 och därefter 110-rundan. Där och då satte vi nollan i grundomgången och inte nog med det, vi fortsatte att vara felfria även i omhoppningen! Men det som nästan gjorde mig gladast var att det gick att "rädda" oss när jag tappade iväg Aleccis. Sedan är hon dessutom en klippa som löste linjen 4-5 i grunden på egen hand. Långt ifrån både snyggt och bra, men över kom vi. Halvsteg på första, ett språng för lite där inne och halvsprång på andra. Den linjen var HEMSK. Men jag är så nöjd över att vi, med "gemensamma krafter", kunde ta oss till och dessutom genomföra vår allra första omhoppning. Dessutom i 110 som då fortfarande kändes högt. Film.
     
     
     
    Tredje tävlingen är självklart våra två starter i Bratteborg 22 september. För det första börjar vi dagen med att komma till omhoppning i 100-klassen, felfritt även där och trots långa väger red vi ihop vår första gemensamma placering! Det var generellt ingen toppenrunda, men vi kom överens (förutom när det gick riktigt svinigt fort!), eller ja, vi kom alltså överens "tillräckligt bra" så att säga. Men vad som väntade därefter kunde jag aldrig gissa. Vi rider runt 110-klassen med någon miss här och fel galopp där, men omhoppningen var ett faktum och inte nog med det så provade jag att svänga lite snävare (även om det var långt ifrån extremt) och detta ledde till vår första seger! Den dagen skrev vi verkligen historia. Då var tårarna nära. Detta är utan att tveka vår absolut bästa tävling. Men den var säkert inte något att hänga i granen (ingen film) vad gäller utseendet på den, men helheten slår det.
     
     
     

    Kötta avslutning!

    Gubbarna får varsin blomma, cholkladask och glögg som tack för utbildningen (eller tack för att de orkade med oss, höhö). Och vi har blivit lovade tårta. Även betyg ska delas ut och ja, det var väl typ det. Efteråt har jag ett ärende och därefter ridning av mina indianhästar och sen vidare till "L". Jag kommer inte ha några problem med att få dagen att gå, om man säger så. :)
     
     

    CE-KÖRKORT!!!!

    Nu är det i hamn! Från och med idag har jag CE-körkort (vilket även inkluderar BE). Woho! :D
     

    Bilder #5 (från 13/12)

    Idag bjuder jag på de sista, men också allra mysigaste och, eh, minst charmiga bilderna från i fredags. Men så är det snart jul och det är klart man ska bjuda till lite. Det är bilder som dessa man kommer vara glad att de finns när man blir gammal. Big love!
     
     
     
     
     
     
     

    Tuff dag

    Det känns som att det kommer bli en tuff dag idag. För det första vet jag inte ens om jag lyckas ta mig hela vägen till skolan... Min bil står fortfarande och är halvtäppt då min to-do-list inte kommer överens med dygnets alla timmar. Jag har helt enkelt inte hunnit ta tag i det än. Prioritering, prioritering, prioritering... Och idag så behöver sambon använda bilen (har haft hans bil i veckan). Så då får jag helt enkelt prova och se om det går att köra väldigt lugnt och på låga varv ut och se om han får fram tillräckligt mycket bensin för att rulla. Spännande!
     
    Förutom det så väntar ju skoldagen. Sista riktiga, japp. Uppkörning med släp och snökedjor är två av dagens punkter. På lunchen ska vi försöka hinna kolla efter någon present till gubbarna som har lyckats stå ut med oss under dessa månader. Bara det är ju en bedrift att fira. Vilken gäng vi har varit! Shit, vi har haft våra stunder om man säger så...
     
    Lyckas jag komma hem efteråt så blir det att fortsätta åka utåt och rida sen. Det är ju tanken i alla fall. Får se om bilen håller med. (:
     
    Älskling :'/ Jag vill inte att det ska vara över snart. Knappt två år har vi hållit ihop <3

    Dagens tur och lite annat

    Hästarna är åkta på och klara för idag; Ida tog hand om Pärlis och jag åkte på Aleccis. Dagar som går effektivt i stallet brukar jag behöva stanna upp och tänka till innan jag går ut och stänger efter mig; "mat, vatten och motion" - bara liksom checka av att jag inte har missat något.
     
    Nu är alla backtest avklarade och det är bara en "uppkörning"/finslipning kvar. Sen så! :')
     
    Det är faktiskt en liten barndomsdröm jag har haft, att ta lastbilskörkort och nu är jag snart där. Den känslan är... obeskrivlig. För någon som vill hoppa ponny-SM och någon annan som vill bli advokat - jag ljuger inte om jag säger att det är samma nivå. För mig är detta stort.
     
    Men det är bara första steget. Det värsta återstår. Jobb, verkligheten osv. Är det något jag vill så är det definitivt att jobba som lastbilschaufför. Det är stressigt, slitsamt, tufft, långa arbetsdagar, det frestar och kroppen tar stryk. Men det är verkligen ett jobb som jag vill ha. Allra helst vill jag köra något så stort och långt som möjligt. LOVE IT!
     
     

    Bilder #4 (från 13/12)

    Första bilden! HAHA, knashäst! <3 Aw, mina fina älskade djur :')
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Familjen Hedenhös

    Jag håller med! Det är många där ute som gillar årets julkalender, och det gör jag också! Äntligen något som går hem, efter alla år med rent skräp (förutom förra året). Mer eller mindre alla barnprogram nu för tiden är så äckligt pedagogiskt upplagda med mål att lära barnen hit och dit, de mal samma saker och bara repeterar. Vart tog de goa barnprogrammen vägen som fanns när jag själv var liten? Då handlade programen om UNDERHÅLLNING, sen att man kunde lära sig något på kuppen skadade ju inte (hjärnkontoret och myror i brallan bland annat). Men här snackar vi underhållning!
     
    Sen att det nog (bara?) beror på Fredde Granberg, Sissela Benn och Björn Gustafsson är en annan femma ;)
     

    En sådan här skulle man ha!

    Var en kvinna som sålde en släde som det blev lite, eller ja, det var många som var intresserade och ville köpa den. Jag tillhörde dem intresserade. Det är en liten "vinterdröm" jag har, att åka släde bakom Pärla. Får väl fortsätta hålla ögonen öppna och se om det dyker upp något mer. :)
     
     
     

    Nej men tjena onsdag!

    Igår kändes det som helg, igen. Det är konstigt. Nästan efter varje skoldag känns det som att det är fredag. Är det bra eller dåligt? Det som är bra är att humöret är bra, men det som är mindre bra är att man likt förbannat måste gå upp tidigt dagen efter, varje gång. Hästarna går efter skolan, båda rids men jag tar bara Aleccis (för det är Idas riddag idag).
     
    Vad gäller hästarna och gårdagens ridning så tog det typ hundra år att rida Pärla. Hon var så långsam. Först skrittade vi dubbelt så länge som vanligt, och sen rullade vi på i lite trav och galopp, sen krävde jag lite mer energi i galoppen och så fick hon hålla den ett tag. Vi red i skogen först, sen i byn fram och tillbaka och så ett par varv runt lilla rundan innan vi drog oss hemåt. Red med westernsadeln och repgrimman. 1 h 10 min.
     
    Aleccis var nästa häst och där provade jag nya bettet. Men hallå eller?! Vem är du och vart är Aleccis?! Nog för att hon brukar vara annorlunda utan pelhamet (finns ju en anledning till varför jag har det så fort jag måste kunna kontrollera henne...), men med detta så var hon nästan okontaktbar, hahaha. Hon låg på som tusan och var äckligt stark! Jag fokuserade på att inte "försvara mig" genom att bli hård i handen tillbaka, utan tänkte verkligen på mjuka händer. Vi gjorde mycket skänkelvikningar och det blev faktiskt betydlit bättre ju längre vi höll på, men njae. Det här kan bli intressant!
     
    Fast, något jag tar med mig och verkligen vill ha varje pass är inställningen jag hade igår. När det inte gick så började jag skratta! Inte för att jag är den som bryr mig om vad andra tycker och tänker, men hade någon sett oss (eftersom jag pratar mycket när jag rider så lät det såhär: "Asså det går inte! HAAHAHAHAHHAA!") så hade de nog undrat vad tusan jag höll på med. Men det hade sin charm, den där turen. Den var mer (känslomässigt) som på provridningen för ett och ett halvt år sedan, och då behövs inga fler beskrivningar, haha.
     
     

    Just nu

    Nu är sista teoretiska provet gjort och jag hade alla rätt (höhö). Skönt att inte behöver lägga ner mer energi på det nu och inte heller behöva släpa med böckerna (de är både många och tunga!) något mer. Nu väntar bara resterande praktiska prov. Jag ser ljuset i tunneln!
     
    Idag fick jag ett uppdrag helt by myself. Skulle lasta på en traktor på maskinflaket, och frakta den själv ut där den bor (ute i skogen, där vi hämtade den för ett tag sedan). Givetvis lastsäkra, ta på flaket och allt som ingår. Askul! Sen sa läraren att jag fick ta med mig någon om jag ville, så jag tog med mig den andra tjejen i klassen. Sen tog jag oskulden på mitt förarkort genom att använda det första gången. BALLT! Åkte ut, lossade, parkerade traktorn och tuffade hemåt igen. Det var en bit att åka, så vi var inte hemma igen förrän två timmar senare. Men ändå roligt att "göra nytta" och få prova på lite veklighetstrogna grejer såhär när man ändå har så gott som alla kort osv.
     
    Stalltiden står för dörren men jag vet inte hur jag ska lägga upp den än. Det blir ju lite skillnad om Felicia ska rida. Så avvaktar en liten stund först. Annars är det ju som sagt fullt upp under kvällen så för länge vill jag inte dra ut på det. Men det blir som det blir.
     
     
    Samma lastbil, samma flak, samma traktor - men ett
    rätt så annorlunda väder om man säger så. Pissväder!

    Bilder #3 (från 13/12)

    Uttrycket på fjärde bilden är så vackert, men på femte är det så fulsött så var bara tvungen att ta med den bilden, haha! Öronen ser enorma ut (;
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Gårdagens skrittur

    Efter "L" åkte jag direkt ut till mina hästar för att skritta ut en sväng. Duggregnet hängde i luften och det kändes riktigt ruggigt. Slängde på Pärla ett fleecetäcke och Aleccis hade sitt vanliga täcke, båda med reflexskrittäcke över (huvud och hals genom "sadelhålet") med täckesgjord runt magen. Då sitter det och de syns även om de blir lösa. Hade även en varsin benreflex och halsreflex på dem. Mer än så äger jag nog inte i reflexväg..?
     
    Skrittade alltså barbacka på Pärla med Aleccis som handhäst på vänster sida. Det gick himla bra! Särskilt i början. Aleccis gick i perfekt höjd och det var hängande grimskaft = riktigt bekvämt. Men sen, efter ca en tredjedel eller något, så blev hon lite väl på och gick och drog, drog och drog! Då hamnade hon i jämnhöjd med Pärla och det är ju inte så smidigt då det inte blir lika lättreglerat, framför allt inte i vänstersvängar om hästen inte vet att vi ska svänga. Nu vet dem ju hur vi brukar rida rundorna och vet alltså därför att det är vänster vi ska i vissa korsningar så jag ser det inte som något direkt problem. Men det hade underlättat om hon chillade lite och höll sig där hon var först.
     
    När vi kom tillbaka, vivar ute i 1 h, så stod hästarna bredvid varandra så jag kunde inte låta blir att kravla runt på dem en stund. Jag satt på Pärlis, kravlade mig upp på Aleccis, sen tillbaka med överkroppen på Pärlis och plankade över båda samtidigt. Vände mig om efter en stund och låg/"satt"... med axlarna på pärlhästens rygg och benen på brunis. Perfekt stjärnkollarläge! Förutom ett försök till tjuvnyp från A till P så P flyttade ett halvt steg åt sidan = luftigt vid baken, så rörde de inte en fena. Inte ens när jag kanade av.

    Egentligen tycker jag en sån här grej ska va basic - man SKA kunna ta för givet att man kan och får göra ALLT med/på/bredvid dem. (Tänk bara Aleccis för 1,5 år sen..! Stressad, rädd för hastiga rörelser och skeptisk mot "ovanliga" saker. Liiite skillnad på häst kan man säga. :))
     
    Det var inte igår denna bild togs.

    Redo!

    Sådär, redo för dagens prov hoppas jag. Har läst i boken och även om jag har svårt för att koncentrera mig så har det nog gått in. Provet är inte förrän i eftermiddag idag. Under förmiddagen ska jag försöka se till att få andra (praktiska) prov avklarade så det blir gjort någon gång (detskeeeenarinte...).
     
    Eftermiddagen består av att rida Pärla, skritta Aleccis, handla och jag ska försöka hinna byta bränslefiltret på min bil också. Vill inte köra Emils vinterbil, haha. Den är på tok för tantig för mig. Jag saknar min fyrkantiga älskling!
     
    Som vanligt ingen rast och ingen vila - bara fullt ös! Så länge tummen inte fastnar så ska det nog gå att hinna med allt, men det beror på tillfälligheterna osv.
     
     

    Har längtat såå länge!

    Äntligen, äntligen, äntligen - ÄNTLIGEN är jag snart uppe på ryggen igen på min kära bruna, väldigt glada, lilla storhäst! Som jag har längtat! Jag är mer taggad än någonsin på att fokusera rätt, arbeta målmedvetet och vara bättre än någonsin tidigare när utesäsongen drar igång. Give it to me!
     
    Jag ska verkligen försöka, även om jag vet att jag är dålig på allt jag skrev där uppe, så ska jag försöka sätta delmål varje vecka och lägga mer fokus på "en sak i taget"; en vecka bogarna, en annan avbrott, en annan vecka mina händer, en annan min balans, nästa vecka svängar/vändningar osv, osv. Det finns tusen saker att förbättra!
     
    Därför borde bloggen hjälpa mig en bra bit på vägen. Tack vare den kan jag analysera, dokumentera och se klart och tydligt, svart på vitt, hur det går - eller om det inte går. Fokus, fokus, fokus.
     
    Men jag tänker börja lite mildare och sätta ett generellt fokus de första tre veckorna (skrittveckorna). Det handlar främst om koncentration - en väldigt viktig byggsten för att bygga vidare. Jag har väldigt svårt för att koncentrera mig när jag skrittar, så det ska jag passa på att tänka på under denna tid. Även fokus på sits och känna, prova och framför allt ha stilla händer. Men en sak i taget. Prova, jämföra och bli medveten.
     
     

    Bilder #2 (från 13/12)

    Lite fler bilder från i fredags.
     
     
     
     
     
     

    Skillnaden mellan att sitta på och sitta över

    Jag tillhör skaran som under alla år har åkt runt och suttit PÅ hästens rygg. Man fokuserar på sitsen hit, och sitsen dit - när det i själva verket är en sådan enorm grej som att man sitter fel som är problemet. Att sitta på hästen är att trycka ner ryggen på den - vilket säger sig självt inte är bra, eftersom vi vill få upp hästens rygg under arbete.
     
    Genom att ändra sitsen och istället sitta över hästens rygg och krama lätt "underifrån" så blir inte bara hästen mer inbjuden till att höja ryggen (genom att spänna magen), utan man får en helt annan känsla.
     
    För mig innebar detta att jag först och främst spände hela kroppen (nästa steg är vinklingen av mina ben - det tar lååång tid att jobba fram nya muskler och en djup korrekt sits). Jag nämnde hur jag "letade" rätt sits. Först kom jag i framvikt och både såg och kände mig "stel" och hade svårt att följa med bekvämt i rörelserna, framför allt i trav. Det kändes som jag motade hästen. Men nu har jag hittat bättre muskler och släppt dem som inte "behövs" och har därmed hittat en sits som jag trivs med och som jag är 100% säker på är betydligt närmre en korrekt sits, än vad min tidigare sits var.
     
    Skillnaden är inte bara min känsla där över hästryggen, utan ridkänslan är helt annorlunda. Den är så mycket bättre på alla sätt och vis. Pärla är betydligt mer ambitiös och har mycket, mycket lättare för att bjuda till och använda sin kropp på ett bättre sätt. Det är svårt att förklara, men jag känner en stor skillnad! Direkt när jag hittar sitsen så söker hon sig framåt. Även i westernsadeln med repgrimma - det är en enormt förbättring jämfört med tidigare!
     
    Just nu rider jag Pärla utan nosgrimma. Bara det är ett stort steg då hon "inte gick" att rida så förut (alltså för 7 år sedan) då hon bara gapade och struntade i vilket. Hon bara lullade på i sin takt, varken fortare eller långsammare och det var inte heller särskilt trevligt att rida henne då hon lyssnade lika bra som en tunna vad gällde typ allt. Det som gällde då var att rida rakt fram i förhoppningsvis valfri gångart, men that's it!
     
    Det är långsökt och kan vara svårt att se, men här är två bilder man kan försöka se skillnaderna på. Fokusera endast på ryttarens sits. Den översta är på en man som sitter över hästen. Han har korrekt lodrät sits där han sitter djupt i sadeln och bjuder in hästen till att höja ryggen. Den andra är på en tjej som förvisso inte har en särskilt dålig sits, men hon sitter hästen, vilket gör det svårare för hästen att höja ryggen. Hårfin skillnad, verkligen!
     
    srthur kottas, djurjouren, logisk ridning
     
    article_art_equestre_a_democratisation_equitation_4

    Last week!

    Ingen har väl missat att vi nu går in på finalveckan i skolan. Absolut allra sista rycket, därefter; KLART!
     
    Efter skolan väntar jobbhästen och därefter tänkte jag rida Pärla och skritta Aleccis. För att det ska gå ihop sig utan att klockan ska bli innan 22 innan jag är klar så tar jag helt enkelt med Aleccis som handhäst och så blir det en lugn dag för Pärlis som då bara blir skrittad. Första uppsuttna skritten med Aleccis blir under morgondagen.
     
    Eftersom vi har prov imorgon vill jag i alla fall hinna titta något i boken innan jag lägger mig, men jag har ändå planerat att gå upp ett par timmar tidigare för att läsa innan skolan. Hur ska jag annars få ihop det? Det blir till att fuska med sömnen igen, men det verkar vara den enda tid jag kan stjäla.
     
    Åh, vad jag längtar till den kommande utomhussäsongen!

    Pärlis is on her way back

    Det tar sig! Mer och mer för varje dag är hon på rätt väg. Dagens pass var verkligen givande! Jag hittade bra ridning och det gav bättre och bättre resultat för varje kilometer av dagens tur. Jag önskar fortfarande mer tryck och bjudning, men galopperna var toppen (framför allt i slutet, då var de nästan jämnbra, vänster är alltid bra). Hon går gärna lite väl djupt i galoppen till och från, men det är en direkt konsekvens av för dålig bjudning och styrka i bakkärran.
     
    Nej men det känns riktigt bra att dessa dagar med fokus har givit så rent resultat. Det har verkligen blivit skillnad! 50 min, red i byn, tråkigt väder som fan, duggregnade konstant men hellre det än ösregn.
     
     

    Gillar inte att omprioritera

    Dagen idag skulle gå i ett. Städa stallet, rida, kolla bilen (som inte går rent), handla, äta, plugga osv. Fullt upp! Vid frukost ringer dem in mig på em-/kvällsjobb. Jag tackar givetvis ja, och hela dagen blir omvänd/"förstörd" då jag inte hinner allt som jag planerat.
     
    Tänkte faktiskt fuska och passa på att skritta Aleccis idag när det är ljust, men det var ju bara att slopa den idén. Jag red Pärla i alla fall, och hann, efter att ha kastat i mig skräpmat, läsa lite till provet i veckan. Att handla är helt omöjligt att hinna. Bilen hann jag också kika på. Trots att det var oljigt och dålig kontakt mellan rotor och fördelarlocket, så är det inte felet. Jag trodde knappt det var det, men det är billigare om det hade varit det som var fel. Jag är snarare nästan helt säker på att det är bränslefiltret som är täppt, så blir till att köpa ett nytt sådant helst på måndag om jag hinner, och sen byta det så snabbt som möjligt. Usch, gubben bytte det på min förra bil och njae, det var inte så lyckat. Bilen mådde bra, men det var ett sådant jävla tryck där inne att han fick bensin överallt - värst var i ögonen. De mådde inte bra efter det. Så den här gången blir det att passa sig. I och för sig är han inte helt täppt (än) vilket den förra var. Men jaja, man lär sig med tiden!
     
    Jobb väntar, som sagt. Gött, då har jag fått två pass denna vecka. Det känns faktiskt bra! Nästa vecka har jag än så länge inga pass inbokade men däremot är det fullt upp ändå, med full vecka i skola (dvs även fredag - ovanligt!) och Aleccis så skrittas igång = mer tid i stallet och mindre tid (normallite) till annat.
     
     

    Aleccis i ett nötskal

    Visste ni att Aleccis är en riktig "slick-häst"? Hon slickar på det mesta; händerna, Pärla, stallinredning, utrustningen(!) osv. Slick, slick, slick! För att veta om det beror på något, typ som att det är något som fattas i hennes foder eller dulikt så har jag provat att ge henne bl a elektrolyter (svettersättning). Saltsten har de fri tillgång på. Men nej, hon är sådan. Det ska slickas och smakas på, tvättas och inte vet jag vad hon har för tanke med det. Mysigt kan tyckas, men ibland är det bara kletigt, haha.
     
    Lite fel på fokuset där ja, men inte så lätt att fånga tungan ^^

    FinPärl och korthårig Aleccis

    Pärla svarade bättre idag, men det är en bit kvar innan hon är där jag vill ha henne Jag kom till betydligt bättre ridning och fick därmed även bättre gensvar. Galoppen fick vi till några gånger. Känns bra att jag ändå kom åt henne lite mer idag. Hon var rejält plaskvåt när vi var hemma, trots uppehåll hela tiden. Det var som att jag skulle behövt en svettskrapa, i alla fall på halsen ;) 1h 10 min, skogen och byn.
     
    Skyndade mig sedan (tiden gick, julbord väntade ju) och slet av en del man från Aleccis. Hon tyckte inte det var lika mysigt som att bli ompysslad, haha. Kan ju även vara så att mitt lätt stressande kan ha betydelse ;) Det råkade bli väldigt, väldigt kort och framtill ser det längre ut även om det inte är så mycket längre. Det beror på att hon har så pass mycket tjockare man där framme. (Jag rycker ju inte, utan "sliter" ordagrant bort manen med en trimkniv(?)). Ska se hur det ser ut imorgon när det är ljust ute, och eventuellt rätt till lite om det är allt för ojämnt.
     
     

    Bilder #1 (från 13/12)

    Jätteluci:igt väder, jajamän! Tekniska problem med december möjligtvis, kanske därför de kör en repris på april? ^^
     
     
     
     
     
     
     

     
     
     

    Hell yeah!


     

    Finlördag

    1. Stalltid, åka häst mm.
    2. Förvandla sig till tjej, kanske? Funderar på om jag ska prova dammtången? (Fd locktång, ähähä.)
    3. Julbord!
     
    Vinterkänslan kommer vara slående, ellerrrrr. Äsch, man får inte vara känslig! Trots grön mark och ofruset vatten så lär det nog infinna sig lite varm, trevlig julstämning.
     
    Förresten så har jag köpt en julklapp i år, och det lär inte bli mycket mer än så. Tråkigt, men vad gör man?
     
    Förresten, för länge sedan så såg jag ett bidrag i en hyfsat lokal fototävling. Jag var bara tvungen att spara bilden och varför inte slänga upp den? Det är en älgfamilj som någon fotat i (omkring) grannstaden. Vacker bild!
     
     

    Staffan

    13 december 1996 - 22 november 2006
     

    Tack vare denna fantastiska hund har jag väldigt, väldigt svårt för ouppfostrade hundar. Vår familjs första hund, ingen direkt tidigare erfarenhet och inget larv. Raka puckar, svart eller vitt - rätt eller fel. Han gjorde allt man bad honom om, och gjorde inte det vi bad honom att låta bli (ex skälla). Så mycket gav han oss. Ingen människa har fått hela vår familj att sörja så djupt och mycket som Staffan fick oss att göra. Ena dagen levande, andra dagen påkörd och borta. Det var tufft att tackla. Men idag minns vi den bästa, trevligaste hunden som någonsin existerat. Och jag lovar, blir det en framtida hund kommer kraven vara skyhöga. För en hund är inte tillfreds förrän den är uppfostrad, men givetvis på ett glatt och genomkärleksfullt sätt. Saknaden är fortfarande stor!
    R.I.P Staffan, 13 december var det din dag.

    Kemi

    Var ute hos lilla "L" innan idag, eller rättare sagt det första jag gjorde på dagen. Vi har tagit nästa steg och hon fick dra runt på ett däck idag. Hon är såå cool i skallen, men vi stressar inte. Tar det bara lugnt och försiktigt. Tryggt, säkert och långsiktigt. Det här kommer bli toppen!
     
    Visst är det viktigt med kemi vad gäller människa och häst, men när man arbetar med andras djur finns det något ännu viktigare; nämligen kemi mellan människa och människa. Denna har verkligen klickat och det känns toppen! Så roligt när man ligger på samma "häst-nivå" och har samma värderingar. Noll prestige och allt är så enkelt. Man säger en sak och så är det så. Det gillar jag! Inga krusiduller, öppen dialog och ja, jag trivs!
     
    Jag hade kunnat arbeta med detta på heltid!
     

    Hästar är livet!

    Aleccis är inget kul...

    ... för hon är en skitgris!
     
    Jag borstade igenom henne idag, men inte hinner hon ta många steg in i hagen innan hon faller på knä och gnuggar in ny skit i pälsen. SUCK. Tacksamt va?!
     
    Hon är den häst som jag haft som gillar pyssel och borstning absolut mest. Hon myser. Så möjligtvis är det med en baktanke hon gnuggar gegga, eller så trivs hon bara väldigt bra med tjugo ton smuts i pälsen. Tur för henne att hon inte hamnade hos någon renlighetsägare då som skulle sanera och stoppa in hela henne i en plastpåse, typ.
     
    Smutsig häst! Men jag tycker om henne ändå <3 Idag har jag sprungit runt med kameran i hagen och detta må vara en av de mest fräna bilder jag någonsin tagit. Och ja, det står egentligen FAIL stämplat över hela bilden. Jag skulle pussa på henne, hon tog bort huvudet, kameran i oplanerat grodperspektiv och baam, there it is! (Helt original, eller alltså, bara förminskad. Orörd vad gäller färger osv. Riktig fullträff med ljuset!)
     
     

    Seg som kola

    Inte bara Aleccis har haft vila de här veckorna (främst denna vecka) utan även Pärla har haft "semester", dock på rull eller vad man ska säga. Hon har vilat helt två gånger (måndag och torsdag, båda veckorna), och resterande dar gått lugnt/okrävande med mys och/eller bus, barbacka blandat med westernsadeln och så Idas dag i onsdags. Bara motionsridning, eller jao, knappt det ens. Hon har fått komma ut, men inte bränt fett så att säga.
     
    Med den "ridningen" (åkningen) så går varken kropp eller knopp för fullt, snarare långt ifrån. Och allt är en färskvara, framför allt på en gammal häst. Så hon var allt lite stel bak och allmänt seg. Inte seg som i sätta sig på tvären eller liknande, hon gör det man ber om men hon har helt enkelt inte bråttom och svarade inte önskvärt framåt på samma vis som hon gör när hon går som vanligt.
     
    Så nu ska hon "ridas igång" igen så att hon bjuder bättre framåt igen och då följer allt annat med som ett brev på posten. (Bättre bakben, form osv - och min sits!) Sitsen ja, alltså jag kände mig sjukt ringrostig! Det kändes som det var hundra år sedan jag satt i en engelsk sadel senast, i alla fall på Pärlhästen. Stiglädren blev jag inte nöjd med hur jag än gjorde kändes det som och balansen var jag definitivt inte nöjd med (haha). Jag hittade inte heller sitsen eller ridningen men det vet jag att det kommer ifatt med mer och bättre fokus i ridningen.
     
    Pärlis gick i skogen och byn, vi galopperade uppför halva himlabacken och rullade runt i alla gångarter. Tempoväxlingar och övergångar som sagt. Efter 1h 15 minuter var hon bra mycket svettigare än jag trodde hon skulle bli. I och för sig släpar hon ju omkring på typ ett halvt ton extra lager med utfyllnad/vaddering/värmande massa aka fett. Så blir ju lite vikt att transportera om man säger så.
     
     

    Tjock häst? Kan man säga... (Dagsfärska bilder)
    Möjligtvis årets sista ridtäckesfria dag?

    Livet under en sten

    Im back!
     
    Nej, jag har verkligen inte (tyvärr, tyvärr) legat under en sten och haft det bra den senaste tiden. Tvärtom. Full gas, och huvudet på snurr konstant. Hela den här veckan har varit skit. Jag har varit i ofas hela tiden och liksom aldrig heller kommit ifatt. Dålig planering och en stor dos lathet är det som ligger bakom. Men drar lite för skojs skull.
     
    I tisdags hade vi kranprovet som jag nämnde, och ja, jag blev godkänd trots att frågorna inte var baserade på boken. Men något som var extra roligt var att jag var bäst i klassen, woho! Im home.
     
    Onsdagen bestod av skola, släpbackning all day. För att ha koll på tiden så bad jag Emilia ta tiden medan jag backade de "övningarna"/testen som vi ska kunna. Man får maximalt 10 minuter på sig/test. Jag hade 3,5 min på två av grejerna och 1,5 min på en. BOOYAH! :D (Sen kan vi ju låtsas att det inte alls bara var någon form av "nyvaken-tur" eller något, för senare på dagen gick det inte riktigt lika klockrent. Det gäller att inte tänka för mycket (vilket jag gör när jag ska försöka hjälpa/visa någon och liksom tänker högt = för mycket tänk, för lite/fel verkstad och ett resultat som inte matchar de vanliga... Blä!) Själva provet/"uppbackningen" har vi i början på nästa vecka. Nej, jag är inte orolig, för jag vet att jag kan - MEN jag vill vara bäst och man är inte bäst om man inte alltid sätter dem helt perfekt. Så det är i så fall det jag grämer mig över...
     
    Något jag verkligen är tacksam och jätteglad över är att det klaffade så bra med Pärla i onsdags. Ida hade studiedag från skolan så hon (tillsammans med en kompis) kunde ta Pärla själv, vilket gav mig värdefull plugg- och kompistid. Hämtade ju Jennie i måndags och förutom en bilresa och McDonalds i måndags kväll var det bara onsdagen vi hade att umgås. Sedan var det bara att sätta sig och läsa till nästa prov. Åkte bara ut och gjorde det viktigaste hos hästarna.
     
    Torsdagen bjöd på uppstigning i ottan, närmare bestämt två timmar tidigare än vanligt för att fortsätta läsa i boken inför nästa prov som var direkt på morgonen i skolan. Målet är att va bäst i klassen igen. Vi får se hur det blir med det. Resultaten får vi inte förrän nästa vecka. Godkänt lär det bli för jag skrev inte så dåligt. Blandade ihop lite siffror dock, så full pott blir det inte (skitocksååååå).
     
    Vi fick tack och lov sluta tidigt på torsdagen, redan efter lunch faktiskt. Men jag var så äckligt trött att jag inte kunde pallra mig ut till hästarna, utan däckade flera timmar i sängen direkt när jag kom hem. Strax innan fem ringde dem och frågade om jag kunde hoppa in och jobba omedelbums då de hade glömt att sätta in tillräckligt med folk. Så var bara att stressa ut och mata+vattna djuren och sen skynda in igen och byta om för att ställa upp och jobba. Känns extra bra (inte bra att det blir fel givetvis) när de är så tacksamma, och jobbet i sig rullade på bra. Så trots halvdan stalltid (vilken stalltid?!) så fick det bli värt det i slutänden.
     
    Nu hoppas jag "vara ifatt" igen och nu väntar bara ett enda teoretiskt prov innan vi är helt klara.

    Har tänkt en hel del på Mellonie den senaste tiden. Saknar henne <3

    Big love

    Pärla ska va glad att jag älskar henne, annars hade hon varit såld nu. Seg häst! Haha skojar, men en seg vecka sätter sig i hennes kropp. Därför köttar vi just nu övergångar och tempoväxlingar. Äntligen börjar det släppa! Wakie, wakie big fat yellow body! <3



    Uppdatering om läget

    Vi har inte gjort våra praktiska prov än (suck, vore skönt att ha det gjort...), men däremot är kranprovet avklarat och godkänt - tack och lov! Det var ett av de konstigaste proven jag någonsin gjort, inte för att det egentligen var provet det var fel på. Men jag läste liksom igenom HELA läroboken på två dagar och frågorna (som var färdigtryckte från TYA = rikstäckande och samma för alla som ska ha kortet) var inte ens baserade på boken. Inte så himla roligt att inte känna veta vad de skrev om när man till och med har ansträngt sig och läst allt. Aja, sånt som händer. Jag blev ändå godkänd så egentligen är det inget att bry sig om.
     
    Under dagen hoppas jag faktiskt att vi "backar upp" (bra formulering?) med släp och sen har manövreringsprov på kranen och även hjullastaren. Det är dags nu! Nästa vecka är sista, och inte vill man ha något eftersläntrande då inte.
     
    Vad jag känner till så har vi två skriftliga prov kvar, ett imorgon och det sista nästa torsdag. Sen ska allt vara klart!
     
     

    Gyllene plåster

    Igår tog jag bara en tur barbacka med Pärla. Just nu är jag inte bara inne i en svårmotiverad period, och inte heller bara en krävande slutspurt i skolan utan dessutom är det andra saker som gör det rätt tufft. Tur jag har mitt gyllene plåster för själen. <3
     
    Vi red i skogen, fram och tillbaka över en äng, i byn, över ängen igen (full faaaart :')) och sen hemåt. Det var lite halt (eller rättare sagt blöt isgata) här och där, och hon kändes lite fyrtaktig i galoppen men antar att det var en kombination av halvdant underlag och dåligt med energi från min sida. Annars var hon lika mjuk och fin som vanligt. Vi var ute i nästan 1h 15 minuter.


    Det går trögt nu

    Jag känner att jag är inne i en väldigt dålig period med hästarna (hästen) just nu... Det blir vila hit, vila dit och ännu lite mer vila. Gillar det INTE. Förra veckan stod Pärla två gånger, vilket är en eller egentligen två gånger för mycket. Denna vecka startar inte bättre då vi invigde den med en vilodag.
     
    Men även jag får väl passa på att ta det lugnt denna period medan Aleccis ändå gör det. Så vi tar det som det kommer och gör vad det blir av det hela. Vi sitter ju liksom inte i sjön direkt.
     
    Förresten så var det ju ingen bra idé att slänga på vintertäckena då det genast blev mycket varmare igen (jag som trodde det skulle hålla i sig med hårda vindar och minusgrader...), men ändå. Det nya täcket jag skrev om satt riktigt bra även när jag kom dit igår kväll. Härligt!
     

    Prioriteringsfråga

    Hade verkligen fullt upp hela dagen igår. Efter skolan läste jag några sidor medan gubben gjorde maten, åt, bytte om och åkte till "L" för att rida. Det tar sig! Därefter åkte jag till mina, men eftersom jag skulle vara i Nässjö kl 21 (och klockan var 19) så var jag tvungen att omprioritera och helt enkelt sätta läroboken framför en stressad ridtur. Vi har nämligen prov idag och jag kände verkligen att det behövdes en repetition då genomgångarna har varit sådär. Därför blev det ingen ridning av mina, men däremot några sidor till i boken. Styrde bilen mot Nässjö runt halv nio och både hittade och kom i tid (den ni!). Hämtade typ världens bästa och roligaste vän och sen hamnade vi på McDonalds när vi kom hem igen. Satt där en timme och snackade skit och hade allmänt trevligt och jätteroligt! Sedan hem till lägenheten och läsa lite till. Dagen gick väldigt fort igår!
     
    Så nu är jag tankad på information inför provet och måtte något ha fastnat iaf! Men vi börjar väl med att frysa genom att kana runt på körgården. Provet blir inte förrän efter lunch och jag ser fram emot det, för när man är klar brukar man få gå = skyndar som fan när jag skriver för att få gå så tidigt som möjligt, hähähäh.
     
    Jag antar att Felicia rider Pärla idag, då det är tisdag. Annars gör jag det själv, men tror snarare att det blir en promenad/jogg-/springtur för min del istället. Hualigen!
     

     

    Be this guy

     

    Juckskritt borde vara straffbart!

    Ibland går jag in på ämnen där jag egentligen inte har tillräckligt med kött på benen för att ha en stabil ståndpunkt och framför allt inte att bedriva påskjut av samma åsikt vidare. Som nu, till exempel.
     
    Ämnet lyder: JUCKSKRITT (<- klick och läs). Alla har sett det och alla har nog känt på det någon gång. Nu ska det utrotas!
     
    "Man driver genom att gunga fram och tillbaka." Nej, men du gör en egentligen väldigt liten rörelse enooorm och på så vis försöker hästen anpassa sig till det genom att låsa sitt bäcken. (Citat: "Detta låser hästens höftrörelser och därmed dens rygg och bjuder på detta vis in till låsningar, ledinflammationer, kissingspines, ovilja och smärta hos hästen, svårigheter att bära och detta leder i sin tur till en stor utgiftspost i form av kiropraktorer och veterinärer, sadelbyte, bettbyte etc….") Gissa vilken gångart som leder till mest skador på dagens hästar?
     
    - Skritt i raskt tempo på långa tyglar.
     
    Skojar inte. Hästen gillar det definitivt inte. Men vad ska vi då göra i stället?
     
    Sitt still. Nej, jag vet. Det är inte så himla enkelt. Men om du sitter still och känner efter så finns det faktiskt ingen direkt juckrörelse alls. Så varför tvångsframkalla den, när man istället kan följa med i hästens rörelse? Däremot finns det små rörelser som hänger ihop med hästens frambensrörelser. Det blir en mild snett-framåt-rörelse. Man kan tänka sig att man åker i en åtta i sadeln.
     
     
    Jag slänger in samma film som jag delat tidigare. Se på den igen. Watch and learn.
     
    Något som får mig att vilja slita mitt hår och gråta blod är att om man senast (inte för att jag egentligen har något emot ryttaren i fråga, men det var bara ett klockrent exempel) såg dressyren från SIHS, så vann en svensk dressyrryttare någon klass och nej jag är inte så insatt, men jag såg den i alla fall, och det jag skulle komma till var skrittdelen, framför allt den ökade. Där har vi en elitryttare, en svensk förebild på absoluta toppen - som skjuter fram hästen genom den klassiska juckridningen. Hemskt!
     
    Som jag nämnde så är jag egentligen inte tillräckligt insatt för att predika vidare om detta (som är så sjukt grundläggande men som 99% av alla svenska ryttare gör så fel) - men det finns massor med kul och väldigt intressant på denna blogg.
     
    Snälla, snälla - vill ni hästen väl så se till att börja rida från början. Många tränare börjar liksom i mitten när de lär ut något. Det de då glömmer är att vi elever inte kan rida basic från början. Jag tackar verkligen Linda för att hon engagerar sig och försöker få svenska ryttare att rida bättre. Jag har utvecklats såå mycket sedan jag började läsa lite. Och då vill hon inte ens skriva hur man rider då det inte går att lära ut ridning i text. Jag längtar tills det blir lektion! (2014 någon gång.)
     
    Ni hittar hennes texter HÄR.

    Täckesbyte

    Rev fram ett varsitt nytt vintertäcke till damerna. Båda är köpa i Ullared, men det säger ju inget direkt då de i sin tur är inköpta från olika ställen sedan tidigare. Tidigare har nog mitt favorithästtäckesmärke (new word in my dictionary) varit "OneHorse". Jag köper ju bara täcken från Ullared och då kan det bli lite vad som helst. Gemensamt är dock att det allt som oftast är vettig kvalité på grejerna trots priserna (3-400 kr/täcke). Men sist jag var där fann jag ett täcke jag gillade lite extra. Lite dyrare har jag för mig (typ 500? haha), men en fullträff i mitt täckeshjärta! Det är svart, med reflexsöm i kantbanden, varseltyg längst ner och så en tjock reflexrand på det. Smidigt, kan tyckas, men var inte bara därför jag tyckte det verkade bra. Det verkar dessutom sitta toppen och kändes slitstarkt. Aleccis har storlek 145 i täcken, men det är bara för att bogen ska få plats för annars räcker det gott och väl med 135 för ryggens skull. Så 145-täckena brukar bli för långa när de lagt sig till rätta, men detta var lite kortare så det verkar passa perfekt! Får se om det verkar sitta lika bra i eftermiddag när det har varit på ett dygn.
     
    Försökte googla fram ett täcke för att slänga upp som bild, men det var misslyckat. Hittade inte en enda bild! Så får väl bli min asdåliga mobilbild från ett mörkt stall på en mörk häst med ett mörkt täcke. Bra där!
     
     
    Jag ångrar lite att jag inte köpte ett till Pärla med, men jag har ett svagt minne av att det nog bara var några få kvar och att det inte fanns i Pärlas storlek. Synd, för det verkade toppen! Hon fick istället ha på sig ett som kändes lite klenare i tyget, men å andra sidan har jag ett exakt likadant i "reserv" och ytterligare några sedan tidigare. Så hon klarar sig.

    Godmorgon kompisar!

    Jag kan inte låta bli att räkna ner, men nu är det alltså näst sista måndagen och därmed även näst sista veckan på utbildningen! Feels great! Ska verkligen försöka plugga lite till morgondagens prov och förutom ett vanligt skriftligt prov så ska vi ha lite andra prov i vecka. Släp-provet till exempel. Hoppas slippa publik då, höhöhö. Inte för att jag är den som är den, men det går alltid lite bättre utan publik - ibland till och med helt jävla perfekt. ;) Men då är det ju ingen som tror på en, hähä. Troligtvis ska vi ha provet med en lastbil från åttiotalet som man inte kan ställa in varken speglar eller säte (BRA att va kortväxt japp... inte så mycket, nej.) men hoppas jag får dispens och använda en mer inbjudande variant. Anledningen är att det inte är något överhäng på den lastbilen och sen nämnde han något med att backa med ett tvåaxligt släp - för den kombinationen är den svåraste de kan få ihop av de fordonen de äger på skolan. Blir spännande, japp. Själv föredrar jag antingen R-bilen som är en krokbil (med sju speglar<3) eller möjligtvis en den med skåp (som dock saknar vidvinkelspegel på en sida = inget kul att sidoförflytta med) och så ett ordentligt fyraxligt släp med storlek. Men vi får se. Vi ska även ha praktiskt prov i fordonsmonterad kran. Där sitter jag lite på pottkanten då jag inte har "orkat" köra dem så mycket för det är roligare att backa med släp. Så ja har bara mig själv att skylla om det inte blir riktigt så bra som jag vill att det ska bli.
     
    Efter skolan blir det häståkning på en eller två kusar. Första är jobbhästen och den andra är den som är gul. Förresten, nu går vi in på andra och sista hela veckovilan för Glada Brunis! Skönt att det snart är "över". För hon vill ut och jag vill prova det nya bettet!
     
    Och sen, mitt i natten om det så vill, så ska jag umgås med en av mina absolut bästa vänner! Skitsnack och halkigt lär det bli, för vi ska ut och promenera. Ser fram emot det!
     
     

    Trotsar vädergudarna med pansarvagnen

    Jag åkte ut till djuren lite senare än tänkt. (Förbannadejävlahelvetesskit. Fick låna ett bilbatteri för mitt är så dåligt att det inte orkar starta bilen när det är minus, men ägaren till batteriet hade satt plasthattarna fel på polerna så plus var på minus och vise versa. Så vi råkade kortsluta bilen lite...... Rök som fan där ett tag. Men så är det ju gammal hederlig svensk kvalité så han gick ändå efteråt. Det enda som gick åt helvete var stereon och ABS:en(?!). Jävligt synd. Stereon klarar jag mig utan, okej det är lite surt men ingen dör liksom. Men ABS:en...! Jag har tidigare varit rätt anti den mesta utrustningen men på äldre dar ser jag verkligen fördelen med ABS:en. Så att gå från att ha perfekta ABS till att köra utan - hejhej fegis och låsta däck och kana bara jävlar jao. Inte så charmad, nej. Inte så att jag inte kan åka bil ändå, men jag tänker direkt på alla vilda djur som jag kanske kommer att kana på i framtiden :( Skitskitskit. Och ja, hade man varit tillräckligt klok så hade man kanske kollat en extra gång så plastskydden satt på rätt pol, men nej, här tar man för givet japp...)
     
    Men åkte ut sen i alla fall. De stod och tryckte högst upp som vanligt. Spelar ingen roll vad det är för väder och vind - de står jämt uppe i hagen och trycker. Gick inte att locka ner dem heller. Så var ju bara att plumsa upp och släpa ner dem. Jag tänkte faktiskt byta täcken och slänga på vintertäckena efter som det både snöade som tusan och det blåste en del. Så borstade av snön medan de åt.
     
    Men snön är ju liksom kall och under täcket är det varmt, så det blir aldrig sådär smidigt som man tycker det borde kunna bli om vi inte hade haft alla naturlagar. Täckena var ju blöta ovanpå.
     
    Funderade på om jag skulle åka på min gula gamla häst eller helt enkelt skita i det. Snöade ju som stenhård småspik och dessutom nästan i sidled. Hade först tänkt rida, men ångrade mig och ångrade mig igen sen. Så tog med henne ut bara för att Aleccis skulle ha en anledning att stå inomhus och försöka torka till lite. Pärlas täcke blev desto blötare då jag lät henne ha det på sig. Vi tog bara en mysig bustur barbacka.
     
    Ner i byn, rally fram och tillbaka på en äng några gånger (that smile!) och sen ett varv runt korta rundan, och över ängen på vägen hem (då gick det jättefort<3 haha, sötnöt!) och sen vidare hemåt. 40 av de bästa minutrarna någonsin i mitt liv, trots ont i ögonen och dyngsur. För ja, det gick ju an att ha småspiken i ryggen, men hemåt sen så var det inte lika bekvämt. Satan vad det snärtade och inget såg man. Tur Pärla fixar biffen på egen hand.
     
     
    Och ja, idag hade det suttit fint med en körtur. Men rockarden är intryckt längst in över lagården och framför är det massa olika traktorredskap så jag rår inte på att ta ut den på egen hand. Därav att det inte har blivit någon körning på ett år eller något. Lite tråkigt faktiskt. Ska försöka komma ihåg att lägga in en önskan att få ut den snart. Bra träning på de oplogade vägarna!

    Tanten var på hugget

    ... av fel anledning.
     
    Jag tog ut Pärlahästen med westernsadeln idag. Men repgrimman lämnade vi hemma och istället tog jag tränset - varför det? Det kändes som en bra idé. Och det var det!
     
    Vi red i skogen mycket idag och det small och levde jävel av jägare ganska långt bort, men har man en skotträdd häst så märker de av om en mina smäller i afrika, typ. Så Pärla var väldigt uppmärksam och vaken hela turen, dock inte alltid på "rätt" sätt.
     
    Efter skogen red vi över stora vägen och längs med den en bit, vidare på en grusväg, sen lite asfalt, över stora vägen igen och genom byn hemåt. Men eftersom marken är hård där det är inte snö så svängde jag ner henne på en äng som går längs med vägen i några hundra meter. Där stack Pärla. Japp, hon stack. Full Pärlafart! Jag tittade på hennes öron framför allt för att inte bara känna utan även se varför. För ja, hon kändes positivt och ville framåt, men det som utlöste att hon drog på fullt var något hon måste ha reagerat på. Snart galopperade hon bara fort, alltså inte i flykt, men därefter tittade hon till åt vänster och ökade på lite igen. Gammeltanten då. Hon får jättegärna springa osv, och hon gillar att få ösa på över den ängen, men det är lite tråkigt om hon känner att hon behöver försöka fly från något.
     
    Men så är det ju. Smäller det en gång så sitter det i sen. Hon var inte alls stressad eller konstig i övrigt, utan mjuk och lyhörd med lite för mycket fokus på kanterna bara men inte på ett tittigt sett. Vi var ute i 1 h 5 minuter och när vi kom hem var hon så söt. Jag älskar hennes tydliga uttryck :')
     
    Bild från för några veckor sedan.
     

    Några bilder från (relativt mild) snöstorm

    Klockan var ca 11.20 - och det var såhär mörkt!
     
     
     

    Broddat och redo!

    Åkte ut tidigare idag i vindhelvetet och tog hand om djuren. De såg inte överlyckliga ut, men inte heller plågade eller såg ut att lida eller liknande. De finner sig i vädret, oavsett om det är 25 grader varmt eller snöstorm. Hard as rock. Jag ropade och ropade. De kollade, men kom inte... Fick till slut hämta ner dem och så stängde jag in dem under den tid det tog att göra sysslorna och brodda osv.
     
    Brodda är nog det värsta jag vet vad gäller hästarna. Jag hatar det. Haha, eller egentligen är det bara en del i själva broddandet som jag ogillar så mycket och det är när man ska gänga med den där eländiga gängtappen. Ibland blir det snett och det ser man inte förrän det är för sent. Nu har jag i alla fall lärt mig att blir det snett så får det vara snett, för ska man ge sig på att försöka "rädda" hålet blir det antingen korsgänger eller inte gängor alls.
     
    Men nu har hästarna broddar på plats och snösulorna satt sedan tidigare = de är redo för den riktiga vintern!
     
    Sen kan jag även erkänna att det hände en liten incident idag, haha. Men det kostar att ligga på topp helt enkelt ;) Shit happens!
     
    Aleccis föredrar snöstorm framför fyra väggar och vindstilla.

    Bilder från studiebesöket hos polisen (tunga gruppen)

    Krängsberg, snart "in action".
     
    Bromsprovaren.

    In action.
     

    Inspektion.
     
    Det är svårt att skjuta med laser bakom granarna. 0,3 sek tar det att mäta, med förutsättning att det är fritt mellan laserstrålen och fordonet.

    "Såhär koncentrerad har du väl aldrig varit?! HAHAHA". Mycket, mycket möjligt. Och fan va kul det var!
     
     
     
     
     
    Och så bara måste jag ju bjuda lite på denna bild! Vi dummade oss lite, och ja, tanken var att jag skulle vara i luften, men för det krävs lite tajming med fotograf och modell, höhö. Det gick sådär som synes.
     

    Tankar och mål - vinter, vår 2014

    Cronas Adde 657, jobbhäst vintern '12-'13
     
    Jag stör mig på mig själv ibland, eller okej, rätt ofta. En sak är detta med att arbeta mot uppsatta mål. Det går sådär ärligt talat. Det är lätt att "okej då, det får bli byn idag igen", men oftast inte för att ambitionerna inte finns där utan för att det krävs lite mer för att åstadkomma något och det orkar man inte med varje dag. T ex lasta och åka någonstans för ett pass. Det tar så mycket längre tid, kräver mer arbete omkring och kostar betydligt mer pengar i längden än att åka några varv runt byn hemma. Men jag skulle vilja kunna lägga in mer markarbetsridning (ridhusridning) även om det är svårt att göra det ofta i verkligheten. Det är så mycket som ska klaffa, och återigen; det tar mycket tid. Tid som jag även vill lägga på Pärla. För när jag snackar om att åka och rida är det inte Pärla jag syftar på.
     
    Men att arbeta mot uppsatta mål är inte samma sak som att åka och rida i ridhus. Inte alls faktiskt. Mycket kan man göra i skogen och på grusvägarna - inte allt, och definitivt inte lika "bra" eller med samma fokus och repetitionsmöjligheter, men det går. Det tar dessutom längre tid, men fortfarande; det går. Vi har utvecklats allihop, men på väldigt lång tid och det är ingen spikrak kurva där vi kan bygga en trappa med meriter.
     
    När jag arbetar med en jobbhäst har jag ett annorlunda tänk gentemot mina egna hästar. En jobbhäst börjar för visso "längre ner" eller hur jag ska säga, och då är det redan på så vis lättare att fokusera uppåt och vidare i utvecklingen/mot uppsatta mål. Men just upplägg och fokus är betydligt bättre med dessa. Man tar ett steg i taget och delmål efter delmål blir uppnådda. Det är en fantastisk känsla och något jag vill arbeta med vid sidan av i resten av mitt liv.
     
    Men det jag skulle komma till är egentligen en känsla av besvikelse. För det är faktiskt känslan jag känner när jag tänker på mina egna hästar. Jag har inte samma fokus mot målen, känner inte att vi konsekvent arbetar mot delmål och ser veckovis förbättring. Inte alls. Ibland är vi långt därifrån och står bara och trampar på samma ställe.
     
    Detta är något jag vill ändra på; att ständigt arbeta med "mål-tänk" framöver. Bättre fokus på förslagsvis en sak i taget och se klara förbättringar, om kanske inte veckovis, men i alla fall månadsvis.
     
     
    Då är frågan hur lätt detta blir med Pärla. Men jag hann knappt ens formulera meningen innan jag såg fler mål att uppnå med henne. Det är inte bara Pärla som ska tränas och nå mål, utan hon är dessutom ypperlig för min träning - jag syftar på sitsträning! Sedan vill jag lära mig rida bättre, och var kan jag prova mig fram och inte på Pärla? Denna ridstil jag har börjat med nu skulle vara väldigt svår att börja direkt med Aleccis då det i början innebar "spänd" ridning innan jag fann rätt muskler. Att rida och bara "spänna" sig hade inte varit en bra idé att prova på en häst som redan är lätt för att bli spänd. Jag vill dessutom hitta en bättre och mer hållbar form på Pärla. Vi är helt klart på rätt väg, men just nu bara på basic-nivå med för mycket vikt fram och för lite på hennes bakdel. Men det tar sig. Mål finns, helt klart!
     
    För att gå in på mer svartvita mål, dvs tävlingar, så tänker jag inte kedja fast henne hemmavid utan vi gör som vi gjort i slutet på detta år. P&Js och klubbtävlingar, eventuellt någon liten lokal om hon känns tiptop bara för att komma ut och ha kul!
     
    Vad gäller Aleccis så är som bekant mitt största mål i skrivande stund att gå över till tränsbett (tredelat bett eller rakt gummmibett) helt och hållet i vardagsridningen. Men förutom det så vill jag ha henne lydigare, mer avslappnad osv. Det handlar om bra grundridning. Jag vill även kunna vänd runt henne bättre på vägarna (galopp framåt, vändning i galopp och galopp tillbaka). Just nu är det lite balansgång mellan att plocka bort energin och galoppen så vändingen blir kass, eller så är hon för laddad och då blir det inte alltid bra för att hon är för på och hinner göra mer saker innan jag har "hunnit med". Jag vill ha henne mer på baken och att hon ska vända runt tightare. Nu blir det två-tre miniminisprång för att komma runt. Som sagt, det är fortfarande mycket att jobba på, och återigen - mål finns att sätta, dela upp och uppnå!
     
    Även här har jag svartvita tävlingsmål jag vill att vi ska nå. Men jag ser ingen mening i att stressa. Visserligen är hon äldre nu och då borde vi ta vara på åren där hon är medelålders fortfarande, men att stressa upp i klasserna när jag inte har full kontroll är bara dumt och det är inte vad jag vill. Jag rider hellre bra rundor i 110 än rider som det är nu i 120. Men målet är helt klart att starta ett par 120-klasser för att känna på var vi måste vara för att tackla hindren på ett bra sätt. Det är däremot inget "vår-mål" utan i vår är tanken att helst gå ner på 90/100-nivån någon gång/några gånger innan vi hoppar 100/110-hinder igen. Jag rider hellre på lokal än regional nivå nu när vi är i det här mellanläget där det ibland fungerar och ibland inte fungerar.
     
    Det är mina tankar just nu. December 2013. Viktigast är fokus och sikta mot målen för att anstränga MIG hårdare. Tänka lite längre, tänka utanför lådan och se fler möjligheter. Att våga har jag inte svårt för, tvärtom! Det är nästan så jag utsätter oss för dumma saker för att jag är orädd och optimistisk. Men det är ingen egenskap jag vill trycka undan heller, för provar man aldrig kan man inte heller veta om det är dags.
     
    Vi har stått längst fram, och ska stå där igen!
     
     
    Men under resans gång får, och ska, jag inte glömma bort varför de egentligen bor i
    mitt hjärta. Det är så mycket mer än bara slit, mål, träning och tävlingsresultat.

    Tre saker

    Gissa vad jag inte ska göra idag? Rätt. Rida. :( Det blåser fortfarande och snön tror det är jul, typ. Nej men det är vindarna som gör att jag struntar i det. Det ger ingenting, och jag har "råd" att låta Pärla stå. Även om jag egentligen inte gillar det. Inte alls.
     
    Däremot ska det broddas så det står härliga till! Alla fossingar på båda hästarna, givetvis.

    Och gissa vad jag däremot ska göra idag? Rasta bilen i snön! :]
     

    Ny blogg? Filmer! (Hiss & diss)

    Filmer - HISS!
     
    Det jag tycker är allra roligast när jag klickar mig in på en ny blogg är alltid att kolla på filmer - om det finns. Därför är det så tråkigt när det inte finns. Jag letar ständigt inspiration och motivation och det är två av många saker man kan få genom att kolla på andra ekipage. Man kan ta med sig så oerhört mycket! Få nya synvinklar, komma på nya teorier och förhoppningsvis se samband. Dessutom får man även se fantastiska hästar - i alla möjliga olika former och storlekar!
     
    Senast igår hamnade jag på en ny blogg och kollade på några filmer. Det var en vacker, mörk kallblodsvalack och en tjej något yngre än mig som tävlar i hoppning. De behövde lite mer fart och körde på, på sitt eget vis, som fungerar för dem. Hästen hoppade fantastiskt och det var riktigt härligt att se! Jag älskar alla kallblodsägare som trotsar "sporthäst-tänket" och går ut och kör sitt eget race. Länge leve filmer!
     
     
     
    Gegga - DISS!
     
    Det behövs igen mer ingående förklaring. Är det vinter så föredrar jag ljus, fluffig, relativt mjuk snö, istället för några plusgrader, regn och gegga! Seså, kom igen nu då! Hit med lappmöglet innan hästarna fastnar i eländet som kväver hage och gång just nu. Och nej, jag tänker inte ens bjuda geggan på en bild. Alla vet vi hur det ser ut, och vad jag känner till är det ingen (djurägare) som gillar det. Vinter = minusgrader och snö!

    Lugn helg på ingång?

    Då var det veckans sista officiella vardag igen, men för min del helgens första dag. Den inleds med jobbhästen och (skjuter det till lördagen istället pga vädret) direkt efteråt drar jag till mina fantastiska djur. Eventuellt (beroende på hur snön behagar ligga kvar eller inte) åker jag och köper broddar innan jag åker ut, annars skjuter jag upp det lite till. Pärla rids, Aleccis rids inte. Det är så långt det finns planer för dagen.
     
    Detta är första helgen på ett tag där jag inte är bokad på (hemtjänst-)jobb i helgen. Tråkigt, måste jag säga. Men en liten, liten del av mig känner en känsla av hopp för att vila upp sig. Jag har varit lite för trött lite för länge nu och hoppas det hjälper med lite "avlastning" såhär. Men min andra sida vill istället boka in andra saker, som jag tidigare inte har hunnit med för att jag just har jobbat.
     

    Motionerat bloggen

    Sådär, nu är han laddad! Jag fick lite bloggsug och motivation ikväll och laddade upp bloggen lite inför morgondagen. Det är så sjukt detta med att dokumentera. Ibland är det kul, ibland blir det krystat, ibland har man massor med idéer men de försvinner så fort man öppnar datorn, ibland "går det av bara farten"-vardagsskit, och ibland bara springer fingrarna maraton. Men jag är fortfarande en spara vad gäller saker, papper, kort, händelse osv, osv. Så jag tror stenhårt på att dokumentera. Det är roligt att se tillbaka på efter många år!
     
    Nu ska jag äntligen krypa ner för att imorgon kunna vakna igen. Finns det något bättre än sömn? Jag har alltid underskattat sömnen och "äsch-at" åt folk som sägs sig (haha fult formulerat!) älska att sova. Men nu är jag med i samma klubb. Soova<3 Inga problem, inget dyrt, inget svårt, inget jobbigt, inget annat än positivt.
     
    Fann denna precis. HUR GRYM?! Att ett sånt set skulle man ha  :]
    "Veeeem bor i en ananas djupt i det blå?"
     

    Nu har det anlänt!

    Igår fick jag bettet och jag vill bara ta ut min glada bruna häst och rida med det nu, nu, nu!! Tänk om det kunde passa henne/oss perfekt och så kunde jag strunta i pelhamet..! Det vore ju något. Men det tar ytterligare några veckor innan jag vet.
     
     
    Just nu är det inte särskilt mycket utrustning jag känner att jag bara måååste ha. Nepp, är hyfsat nöjd ändå. Eller alltså, en utprovad sadel hade jag inte tackat nej till (även om den jag har nu sitter över förväntan vad jag trodde när jag köpte den).
     
     

    Komprimerad stalltid

    Gjorde det jag skulle men skyndade på lite för det var svinkallt! Vatten, mat, red Pärla och borstade Aleccis. Men red bara Pärla barbacka i typ 20-25 minuter för hon var inte så sugen på att ridas i regn och halvstormhelvetet och jag hade dessutom alldeles för lite kläder på mig så vi kom fram till ett gemensamt beslut att bara rida en kortis.
     
    Skrittade fram, travade och galopperade lite och sen hoppade vi ett litet hinder (ett "halvt" kryss där ena "bommen" var borta så var bara en pinne på diagonalen - men ändå skitkul!). Jag minns inte ens när vi hoppade barbacka sist. Det var i alla fall riktigt länge sedan, och måste göras framöver! Pärla är helt fantastiskt mjuk och fin att rida nu. Vad det gör skillnad att rida annorlunda! Blir lika förvånad varje gång jag rider henne nu för tiden, haha.
     
    Different
     

    Seriös vs oseriös

    Ibland är man bara på allra, allra högsta toppen på livet. Det är fin utsikt, men det finns risk för kyliga vindar, jao. Igår stod jag där och spejade ut över världen. Visserligen i en lastbilshytt och fortfarande i Jönköpings län, men ändå! Igår var vi som sagt i Krängsberg och hade "studiebesök" hos polisen och fick se lite hur de jobbar med tunga fordon. Vi åkte i tre lastbilar, med två lärare. Två av lastbilarna har digital färdskrivare och kräver kort (=som vi inte har än, de är på tillverkning) så i dem åkte lärarna med i (skolan har dispens, så vid övningskörning får de köra utan kort), men den sista lastbilen har gammal hederlig analog färdskrivare där man helt enkelt fyller i ett blad och så fyller färdskrivaren i allt eftersom. Den kunde alltså några åka i utan lärare eftersom vi numera har våra lastbilskörkort.
     
    Alla ville ju givetvis köra den sistnämnda för att få åka själva - vi också! Men några andra hann före, så på ditvägen åkte vi en av de andra och övningskörde med släp istället. Men på hemvägen sen så paxade (hahaha!) vi den illa kvickt och så tog vi premiärturen helt själva! KÄNSLAN :')
     
    Såhär ser det alltså ut med lärare närvarande:
     
     
    ... och utan:
     
     
    Skoja! Men man känner sig verkligen som ett barn på julafton. Snart släpper nog "WOHOOOOO:et", men tills dess så gör vi värsta grejen av det, såklart. Att det här kan man vänja sig vid!

    Hashtagfredaghelaveckan

    Det är knappt så att jag kan förstå det, men efter morgondagen är det bara två ynka veckor kvar - sedan är det avklarat! Helt sjukt! Och vad "tomt" det kommer bli på sätt och vis. Skolan har ju ändå varit självklarheten sedan i april, och sen är det över. Konstig känsla. Men skönt, absolut!
     
    Denna vecka har minsann varit väldigt speciell. Det har känts som det har varit helg hela veckan. Eller alltså inte "helg-helg", utan fredag. I måndags höll jag på att säga "trevlig helg" till Emilia när vi sa hej då vid bilarna efter skolan, hahah. Sen kändes det som fredag både i tisdags och igår. Men idag, då är det fanimej äntligen "fredag" för min del. Sjukt go vecka måste jag säga. Älskar att känna att det är såhär lätt!
     
    Det kommer dock bli tuffaste dagen denna vecka idag då det är teori som väntar. Men just idag gör det ingenting. Ingenting alls, faktiskt. För det är ju "freeeedaaaaag"! :D
     
    Jag har planerat en barbackatur med Pärlahästen sedan och ja, därefter ser jag fram emot att ta det riktigt lugnt.
     
    På tal om helg så bara måste jag bjuda på den här godingen från 90-talet någon gång. Hederlig fjortisdunk när den är som bäst(? haha), ellerrrrrrr.

    Apa

    Aleccis börjar snart klättra på väggarna... Jag tycker så synd om henne! Klarar fan inte av att ha en häst på vila. Samvetet slår sönder mig. :/ Några dagar tog det, sen vill hon inte mer. Hon springer runt, "ser" konstiga saker, äter inte riktigt med samma ro, utstrålar inte samma glädje osv, osv. Det går sjukt fort egentligen. Hon kommer vara förstörd efter ytterligare en och en halv vecka, stackarn. Men är väl bara att hålla ut...
     
     

    Fem av fem getingar

    Alltså min älskade, gula, gamla häst! Var inte asmotiverad att göra någon direkt nytta när jag kom hem från och skolan och åkte ut. Men se det försvann och vi var riktigt ambitiösa idag! Hela rundan utan stigbyglar och jävlar vad jag fick jobba med bak, mage och låren. Hon gick SÅÅÅ BRAAA! Jag har ju plockat bort nosgrimman på henne med nu och rider med så mjuka händer det bara går och ändå söker hon sig riktigt bra så fort jag gör rätt och är stadig i det mjuka och rider och anstränger mig med kroppen.
     
    Fokus på min sits - men "som vanligt" inte något för syns skull utan sitsfokus med tanke på inverkan osv. Är riktigt nöjd med henne och hon har visst fått kämpa mer än jag trodde då hon var betydligt svettigare än jag trodde efteråt. Vi var ute i en timma, och red i både skogen och byn.
     
    Det har verkligen gjort enoooorm skillnad att rida mer åt det rätta hållet. Jag förstår inte vad jag har gjort i alla dessa år (jo, åkt häst) men mest blir jag sur på nutidens ridning som verkligen är under all kritik. Jag är så glad över att det äntligen börjar bli skillnad (och jag längtar verkligen tills det kan bli tal om en riktig lektion!).
     
     

    Sommarminnen - Aleccis

    Sol, värme och inga täckande kläder - kan man annat än att sakna sommaren tvåtusentretton?
     
     
     

     
     

    Att fatta galopp

    Något jag inte kan låta bli att lägga energi på och störa mig över är detta med galoppfattningar. Att en så grundläggande grej, som man borde lära sig tidigt, fortfarande görs på ett så ineffektivt (valde det ordet istället för "felaktigt") sätt.
     
    Det är en utbildningsgrej och givetvis även en individuell grej hur hästen vill ha det - men gemensamt för alla hästar är samtliga börjar alltid galoppera med ytter bakben, alternativt "motsatt galopps bakben" = vänster galopp, höger bak tar första galoppsteget och vise versa.
     
    Så varför lär vi oss att fatta galopp med innerskänkeln?
    Det är för mig helt ologiskt förutom om man, som jag läste när jag googlade angående fattningar; för att hindra hästen att "falla in". Men hur många ridskoleryttare ska fatta galopp med innerskänkeln för att hindra hästen att "falla in"?
     
    Något värt att påpeka är att Pärla har varit riden under absolut större delen av hennes liv. Minst sedan hon var 4 (det vet jag säkert), men hon kan ha ridits in tidigare. Detta innebär att hon har varit ridhäst i snart 20(!) år. Jag har haft henne hos mig i sju av dessa år och övervägande alltid fattat galopp med innerskänkeln tidigare för jag, precis som många andra ridskoleryttare, blev lärda att göra så. Inga problem.
     
    När jag köpte Aleccis fattade hon oftast fel galopp. Det var en del vi var oense om i början och som finns att läsa en hel del om i arkivet då jag har skrivit om det under hela tiden. Men en dag märkte jag att hon måste helt enkelt fatta för ytterskänkeln istället för innerskänkeln. Teorin stämde och så länge balans osv är där den ska så fattar hon alltid rätt galopp numera.
     
    Men ett plus ett blev inte två och jag la inte så mycket mer fokus på det. Men under det senaste året har det hänt mycket. Jag har inte bara blivit bättre på att rida, utan även mer medveten om både min men även mina  hästarnas kropp. Mycket har jag läst mig till, men även sett filmer, jämfört, funderat ut själv osv, osv. Man blir aldrig självlärd!
     
    Just när det gäller galoppfattningar så lärde jag mig för ett tag sedan att det är ologiskt att fatta för innerskänkeln (eftersom hästen som sagt fattar med ytterbenet), och sedan dess fattar jag alltid galopp med min ytterskänkel. Ibland förstärker jag med tydlig innerskänkel om det behövs, men det är riktigt sällan.
     
    Det jag ville komma till när jag nämnde Pärla och hennes 20 åriga ridhästerfarenhet där hon med största sannolikhet har lärt sig fatta för innerskänkeln, och där troligtvis de flesta ryttare även gjort det då hon inte är såå välutbildad, välriden eller varit med om så mycket "dressyr-inriktning" är att trots att hon inte är en direkt lättlärd häst (det är svårt att lära en gammal hund att sitta), så förstod hon direkt vad jag ville med fattning med min ytterskänkel istället för med innerskänkeln. (Får jag pris i att ha skrivit världens längsta mening nu, btw?)
     
    Det är alltså mer effektivt att fatta med ytterskänkeln, och jag skulle så gärna vilja ifrågasätta ridskoletänket - "bak med ytterskänkel, fram med innerskänkeln och tryck till". Sen finns även varianten där båda skänklarna "fattar" galoppen, men den varianten dör nog ut strax efter man fått in "knycken" dvs rätt tidigt i ridskoleåren.
     

    Min pommesfakta

    - Jag är helt galen i pommes!
     
    - Nämnde ju att om jag skulle leva resten av mitt liv på en sak så skulle det vara mjukglass och ja, det stämmer. Men det var inte hela sanningen; mjukglass och pommes - aah, livet är räddat!
     
    - Det ska vara sådana där tunna "skräpmatspommes". Sen ska de vara nyfriterade (inget "legat-framme-mer-än-7-minuter-McDonalds-stuk") och möjligtvis vara väldigt lätt saltade. 
     
    - Jag äter seriöst pommes flera gånger i veckan. BEACH 2014 (y)
     
    - "Hemgjorda" pommes som man gör i ugnen är bara skit. Detsamma med tjocka pommes, eller pommes med grillkrydda(!) på.
     
    - Nej till ketchup, och till viss del även salt (tar alltid utan salt på mcd för där kan de fan inte salta - de vräker över salt! Det var bättre förr.). Ingen ketchup, ingen salt - bara som de är :')
     
    - Pommes är potatis, japp. Men jag ogillar verkligen potatis. Kokt, stekt, mos osv - blä! Men pommes däremot <3
     
    (Gubben vill(e?) ha en fritös, men till det förslaget väljer jag FETBORT! Jagvetvadsomskullehändaomviskaffadeen...)
     

    Tunga gruppen-dag

    Mycket tjat om skolan och lastbilar nu, vet det. Men idag blir det att åka till skolan ännu tidigare än vanligt (oh praise the lord för den idén...) och sen åker vi i tre olika lastbilar (varav en får köras utan lärare, håll tummarna att det är jag som kör den! HUR KUL HADE DET INTE VARIT?! Premiärturen liksom :D). Vi ska nämligen till Jönköping och parkera oss omkring E4an någonstans och vara med (i utbildningssyfte/studiebesök) på en dag när de har kontroller på tunga fordon. Jag tänkte faktiskt ta med mig kameran, men får se om det är okej att ta bilder.
     
    Även om jag hoppas slippa dem ser jag ändå fram emot att få se hur det fungerar i kontroller för tunga fordon. (Personbilskontroller och att bli stoppad har man ju varit med om några gånger, så där har jag stenkoll!) Och även om vi börjar tidigare så ska jag inte klaga, för vi kommer få sluta tidigt på eftermiddagen. (Woho! Då hinner jag nog ta ut Pärlahästen på en tur innan det blir mörkt.)
     
    Jag ser fram emot en intressant dag!

    Trettioårig erfarenhet

    Pärla med sina 23 år och Felicia med sina 7 år tog tillsammans en runda ikväll. Nästan helt själva :) Jag sprang med utan häst (och det var jobbigt! Sprang före Pärla uppför hela dahlsedabacken, och hon galopperade - japp, jag dog en stund efter det, haha, och det var bara i början!). Ibland skickade jag iväg dem på egen hand (när jag skulle filma eller inte orkade springa med, hähä) och sen när de var utom synhåll så ropade jag att de fick vänta. Det tog en stund innan jag hann ifatt så pass att jag såg dem, men då stod de blickstilla vid en lyktstolpe och väntade. Pärla är verkligen värd sin vikt i guld. Barnhäst<3 Sen kunde de trava/galoppera iväg igen. Det märktes att det "gav mer" när jag kunde vara med mer med fokus på dem istället för när jag åker på Aleccis samtidigt. Vi var ute i en timme. (Hejhej träningsvärk!)
     
    Pärla fick ha pannlampan på sig. Så sött!
     
     

    Lastbilskörkort

    "Aktuell körkortsbehörighet
    AM
    B
    C1
    C"
     
    Nu har jag körkort för tung lastbil (och lätt givetvis). Känns bra! Släpet kommer snart det med, men först och främst är det lastbilen som gäller. Även ADR-intyget har jag fått, och YKB:n är registrerad när som. Det tar sig!
     

    New in

    Igår köpte jag ett rakt gummibett (begagnat) och jag ser fram emot att prova det om ett par veckor. Det känns verkligen som att det kan vara ett passande bett, men vi får väl se. Det kan bli en hiss, eller så blir det en diss från Aleccis sida.
     
     

    Confidence


     
     
     
    När man gör något, som man egentligen knappt tror att man är kapabel till, så infinner det sig efter några gånger ett självförtroende och man tycker dessutom den nya grejen är himla rolig att göra. Det kan man lugnt säga om att backa intill terminaler. Så jävla coolt! Haha, det är verkligen små marginaler och jag trodde inte jag skulle klara det. Satte det på tredje försöket första gången (förra veckan) och andra försöket igår! (Ställde upp, backade bak, körde fram och backade intill.) Det tar sig! Fick massa beröm av läraren både för backningen och mitt psyke; att jag är stark och kommer "tåla" klimatet på terminaler där det inte alltid är särskilt trevlig stämning bland chaufförer. Det känns riktigt bra! Jag skulle nog säga att jag är på plats tre av sju av alla i klassen (japp, jämföra sig hit och dit, det är kul när man är bra, men inget jag bryr mig om med saker jag suger på, höhö). Ödmjukhet? Vad fan är det?
     
    Skoldag idag med. Tredje sista tisdagen. Körgård och teori står på schemat.
     
    Efteråt rider (nog, om hon är frisk) Felicia Pärla. Blir lite mer ridlektion idag då jag följer med på marken istället för till häst.

    Dagens häst

    Efter skolan mådde jag skitdåligt. Fick inte i mig någon mat och passade på att sova i hela nio minuter. Ja, nio. Ställde klockan och det var allt jag hann, däremot slockande jag som en gris direkt och sov verkligen igenom dem minuterna. Men jag är inte den som är den, utan det var bara att bege sig ut och iväg. Lite frisk luft och annat att tänka på är ofta bästa medicinen, och så även i det här fallet.
     
    Lilla "L" gör stora framsteg! Från där vi började, och nu efter bara fyra gånger så är det märkbar skillnad på inte bara ett "ställe"/sätt utan helheten och många punkter. Nu har jag bara ridit, eller bara och bara, men hon ska ju även köras in. På fredag blir det tömkörning (vilket hon har gjort en hel del förr) och sedan är tanken att det ska rulla på med båda delarna till viss del.
     
    Därefter åkte jag raka vägen ut till mina dinosaurier och något stämde inte där ute. Det stämde inte alls... :/ De var jätteoroliga, men stod i ett av hörnen först. Jag ledde ner Aleccis, som följde med men något ovilligt. Pärla följde med halvvägs men vände sedan tillbaka. Aleccis var otrygg inomhus, men för att få ner Pärla var jag tvungen att ställa henne i "gången".
     
    Trots att det både var mat och sällskap där nere i stallet så totalvägrade Pärla att gå ner. Hon kom ner halvvägs ibland men vände sedan illa kvickt. Jag provade att leda ner henne med bara grimma, men hon slet sig... Försökte "fösa" ner henne, men hon är kvick som tusan. Hon ställde sig på stenmuren med högt huvud, utspärrade näsborrar och blåste. Något hon inte gör varje dag direkt... Sedan hämtade jag kedjegrimskaftet. Det brukar räcka med att sätta fast den och göra en lös/försiktig "åtdragning" under käken på henne och sen släppa efter så vet hon vad det betyder = ingen idé att sätta emot. Tack och lov räckte det idag med och hon följde snällt med mig ner till stallet. Sen åt dem, oroligt. Tog stressigt en tugga och sen ett varv och sen slutade de tugga och lyssnade en massa. Ställde mig sen i vägen så Aleccis inte kunde valla runt Pärla och efter lite längre tid än vanligt åt de upp. Kände igenom dem och kollade täckena, och släppte därefter ut dem igen. Finns ingen anledning att tvinga in dem när de är betydligt lugnare genom att vara ute och få speja runt.
     
    Det är väl en nackdel att inte bo hemma på gården längre och ha koll på vad som händer. Men jag är inte rädd att de ska sticka utanför staketet eller liknande, utan de är väl lite på tårna ett tag och successivt kommer det lägga sig. Men det är fortfarande störande när de blir så oroliga.
     
    Förra sommaren, när jag för någon vecka ägde tre hästar på en gång.

    Aleccis önskelista

    Eller rättare sagt min önskelista till Aleccis mun. Det är tre bett som jag gärna hade velat prova att rida henne med. Hon är verkligen en "gummihäst". Men jag har väl egentligen inte provat det tillräckligt mycket än, så det är någon vetenskaplig undersökning direkt. Fast det känns ändå som att det är just gummi hon trivs på, så det vill jag testa vidare.
     
    1. "Flippanbettet", från Nathe. Det är ett bett som är riktigt inbjudande för känsliga och starka hästar. Dessutom finns det tre olika ställen att sätta tyglarna vilket innebär att man kan ändra hävstångseffekten efter behov. Detta skulle jag vilja prova att hoppa/tävla med.
     
     
    2. Rakt gummibett, också från Nathe. Samma inbjudande naturgummi, men helt utan hävstång eftersom det är rakt och "enkelt" på så vis. Jag kan tänka mig att det är ett alternativ i vardagsridningen.
     
     

    3. Rakt gummibett. Samma stuk som pelhamet som hon går på, men utan hävstången. Det billigaste alternativet av dessa tre, och absolut ett bett jag vill prova. Detta kan man säga är en variant/budgetalternativ till Nathe-bettet, och eftersom jag inte tänker lägga så mycket pengar som Nathe-betten kostar så är det ett helt klart möjligt alternativ. (Jag är inte intresserad av Novabett då jag tycker gummidelen känns för "klen" eller hur man ska säga. Har hört hästar som bitit av dem, och det vill jag inte riskera.)
     
    Ingen som har något av dessa till salu?

    Experimenterat

     Sedan i april när jag och Aleccis gjorde vår allra första P&J-start så har jag experimenterat. Provat lite olika, medvetet eller omedvetet, ibland har slumpen avgjort (beroende på förutsättningar och mental stämning) och ibland har det varit provocerande ridning från min sida för att helt enkelt se vad som händer. Hur reagerar Aleccis, fungerar det eller fungerar det inte, är det lite bättre, sämre eller ingen skillnad?
     
    Vi fick det att fungera hyfsat bra i slutet av utomhussäsongen. Där har vi mer plats och även mer utrymme. Jag hinner med. Men inomhus sedan så började vi om på ruta ett igen. Problemet vi har dragits med är helt klart utrymmet. Hon lyder mer och mer, men det tar för lång tid innan det "går fram" och då är det redan för sent. Jag har provat att gå på henne mer, men även provat att låta henne gå på. Inget av det fungerade.
     
    Men så mindes jag hur jag tänkte/kände till bangången inför vår andra 110, i Lammhult. Den dagens största prov var en högerbåge = vänsterbogen på utsidan, vilket alltid varit sådana situationer som varit svårt för mig att lösa. Men inför den linjen bara kände jag hur jag ville av hela mitt hjärta ha tillbaka henne där, lugnt men tydligt. Tillbaka i huvudet. Jag tänkte inte mer på det sedan, utan red. Rundan i sig var ingen toppenrunda, och det kändes som jag tappade mer och mer kontroll ju längre vi hoppade. MEN, trots detta så var hon tillbaka i huvudet både i grundomgången och omhoppningen på just detta ställe. BÅDA gångerna, som sagt. Då var det inga problem att hoppa linjen även om det inte var vackert.
     
    Sedan tänkte jag inte mer på det. Tävling efter tävling har jag som sagt provat olika ridning. Det syns mest väl på novembertävlingarna; 1-2-3, i VRF där första dagen var bäst. Då fick jag tillbaka henne i huvudet mellan de flesta hinder. Andra dagen lät jag henne gå, vilket inte var min mening egentligen men pga otrevlig framhoppning och svårt att hålla fokus så "blev det så". Det var en hemsk runda. Värst på hela helgen. Dagen efter var jag så beslutsam att jag skulle ha tillbaka henne till varje pris så jag drog och slet i henne efter varje hinder. Det var genast en bättre känsla (otrevlig dock) att känna att jag fick tillbaka henne och det var lättare att hinna med. Men ingen av dessa dagar var något att hänga i granen. Men det gav mig, svart på vitt, tre olika exempel på hur det inte går att rida Aleccis inomhus. Och det jag ska undvika till varje pris är extremfallen åt båda håll; aldrig låta henne gå, och aldrig dra och slita i henne. Nu har vi passerat det stadiet.
     
    Våra första starter inomhus på 100/110-hinder red jag på ett helt annorlunda sätt. Aldrig tidigare har jag hoppat henne två hela banor utan någon direkt galopp. Det gick såå lugnt (för lugnt = dåligt med tryck), men hon hoppade allt i hennes väg utan problem. Jag minns så väl hur jag satt. Det kändes som jag lutade mig bakåt - mycket. Sen bara var hon kvar. Utan någon direkt hand, och utan bråk. Jag var lugn och glad, avspänd och hade helkoll på läget.
     
    Det är just ridningen jag har letat efter. Men nu har jag hittat ett koncept som fungerar. Det gäller bara att göra det till vardagsmat ("Träna inte tills du gör rätt - träna så att du aldrig mer kan göra fel"), vår grund och vårt utgångsläge.
     
    Aleccis går som bäst när jag är först och främst lugn och glad. Men jag måste, måste räta upp mig - mycket, nästan som att jag skjuter mig bakåt i sadeln och lutar mig bakåt. Stadiga skänklar som håller om och mjuka händer. Men detta är bara en, i och för sig väldigt viktig, del av det hela. Men för att bli bäst krävs mer än så. Det jag märkte att jag har styrkan till var vid bangången. Jag blev medveten om min tanke och vilja inför Lammhult och tänkte likadant när det var KM. "Här ska hon komma tillbaka." Visst, jag tappade henne lite här och där, men det var inget slit och jag fick tillbaka henne i huvudet alla gånger utan en. Det är verkligen en helt annan känsla att rida och det som är så fantastiskt är att jag VET att jag har styrkan i min hjärna att plocka tillbaka henne utan att göra det fysiskt.
     
    Nu har jag hittat inomhusridningen som krävs, den ska bara utvecklas och bli både effektivare och snyggare. Nu vet jag att jag kan rida in på en bana inomhus och rida runt Aleccis. Vi kan ta oss över hindren och fortsätta jobba på det som hela tiden förföljt oss och som är vårt grundproblem. Det andra har jag koll på.
     
    Det gäller "bara" att komma in i rätt stämning och sits, och hitta rätt, samt att gå banan och vara mentalt stark.
     

    Tre veckor kvar

    Shit, det är bara tre veckor kvar nu! Utbildningen börjar helt klart gå mot sitt slut - och sen vrålar vi; "fööör vi har tagit stuudeeenteeeeen!" - eller inte, haha. Det är inte bara tre veckor kvar tills slutet av utbildningen, utan även tre veckor kvar till jul! #hejvaddetgår
     
    Efter skoldagen styr jag bilen mot L och därefter åker jag ut till mina hästar. Aleccis går in på vilan från och med idag så hon kommer stå helt och hållet. Även Pärla kommer vila idag. Så det blir bara att göra sysslorna. Lite lagom slött så här en måndag.
     
     
     Vissa bilder kan man repetera hur många gånger som helst. Ilovemyhorse.

    Solsidan, hallonpaj och glögg

    Här firar vi söndag med lite glögg, paj med vaniljsås och solsidan. Mysigt! Men, jag kan bara inte kolla på Johan Rheborg utan att se Kenny Starfighter framför mig. Haha, gamla goda 90-talet. Det är ett ganska starkt barndomsminne när vi umgicks med grannpojkarna. Så gick vi ner till dem och kollade på Kenny Starfighter eller körde datten och hoppade på halmbalar.
     
    Nu började Helenius Hörna med Peter Settman och de pratar bland annat Ronny och Ragge - så himla kul! :D
     
    Äsch, nu fimpar jag datorn för ikväll. Wolli-Bolli!
     
    Kenny Starfighter och grabbarna som inte behöver någon presentation (;
      
     
    Lite kul att jag lyssnade på Ronny & Ragge senast för några timmar sedan, höhö. It never gets old.
     

    Bra dag!

    Idag har det varit en himla bra dag och det, mina vänner, är en skön känsla. Var länge sedan jag hade en sådan känsla då det har varit lite "autopilot" ett tag. Men nu känner jag mig glad och nöjd.
     
    Det var halv storm idag, och Pärla var faktiskt lite segare på att ge sig ut, haha. Men när vi hade skrittat fram och kommit igång sen så var hon som vanligt igen. Hon var riktigt mjuk och fin idag, men jag satte inga direkta krav utan letade sits och inverkan från min sida. 55 minuter var vi ute, och red både i byn och faktiskt även ett par varv på LP bara för att. Hon var så bärig och höll takten trots rätt samlad galopp hela tiden. NÖJD!
     
    Jag tänkte ta med kameran idag... men glömde den såklart. Såattääh, hejhej mobilbilder jao.
     
    Aleccis och jag red lite i skogen först och tog därefter dahlseda. Alltså jag har inte ord för hur fantastiskt härlig hon är att rida just nu. Idag var hon äckligt lydig och jag hade henne där jag ville ha henne i stort sett hela tiden. Förstå den känslan när man är van vid något helt annat. Red med lite längre läder så jag kom ner på ett annat sätt. Red lätt i traven men där var hon också med mig. Hon var lite tittig här och där, men inget som påverkade ridningen. En gång var hon riktigt, riktigt spänd och hon liksom tänkte bakåt men tog sig framåt. Det släppte snart och ur det, efter en halt och lite, så var hon heeelt fantastisk i galoppen. Sådant jävulskt tryck och det var verkligen en balansgång innan hon kokade över. Jag berömde henne massor, och även då låg hon kvar. Men efter ytterligare några språng så pallade inte hennes skalle mer och då började det skuttas runt lite här och där. Vi gjorde även lite vändningar och tempoväxlingar. Förresten så var ALLA fattningar hur lugna som helst idag. De byggde på styrka, istället för på stress och fart - äntligen! 50 minuters underbar ridning idag, i halv storm. Amazing.
     
    Fatta hur jobbigt det är att veta att det hade kunnat vara en tävling kvar. Hon verkar ha passerat sliten-stadiet (iaf ridmässigt) och är nu hur fin som helst att rida. Mjuk, lydig, ambitös osv. Jag är verkligen helnöjd med henne och det är med blandade känslor jag nu ställer av henne för lite vila. :)

    God morgon

    ... eller inte. Jag gick upp vid 06 idag för några timmars jobb. Men nu är jag redan klar så det är helskönt! Efter någon timmes degande ska jag ut till hästarna. Egentligen hade jag tänkt att brodda idag, men eftersom all snö är borta och det är typ 5 grader varmt(!) så skjuter jag upp det. Aleccis bara trampar ju på sig själ med broddar, så gör ju inget om man slipper lite småsår så länge som möjligt. Så så långt är det inga konstigheter. Det är det i och för sig inte sedan heller. Det blir ridning av båda. Inget speciellt eller avancerat.
     
    Men det är en liten tråkig dag idag ändå. För idag är sista gången jag rider Aleccis på de närmsta två veckorna. Ja, två veckor har jag bestämt mig för att det blir. Och då blir hon helt fri och kommer bara skrota i hagen. Även om det inte alltid är positivt att göra så, så vill jag ändå ge henne det. Bara vara häst och låta hjärnan och kroppen vara inställda på "standby" ett tag. Därefter sätter vi igång och skrittar.
     
    Pärla vilar som jag tidigare nämnt inget nämnvärt i vinter. Det må va när det kör ihop sig (jag hoppas på lastbilsjobb i Bankeryd) eller när det är riktigt svinigt kallt. Men annars räknar jag med att hålla igång henne.
    Aleccis i Jönköping. Det hade varit sååå roligt att åka dit med henne även nästa helg då det är regionala tävlingar igen, men det gäller att prioritera långsiktigt och därför står vi över och så vilar hon i stället. Jag längtar verkligen till nästa års utomhussäsong! 
     

    RSS 2.0