• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Halsring is the new thing!

    Jag kollade på barbackahoppningen och fick en superidé! De hade en halsring som en lite extra säkerhet och jag såg att de båda "gubbarna" som delade vinsten satt och höll i den redan i anridngen. Genom att hålla i en halsring så är ju handen ganska låst i ett läge, men man kan fortfarande ta fram handen och ge eftergift. Jag som borde ha låga händer mot hinder ska framöver prova detta för då är det omöjligt att lyfta nävarna och veva innan hindret! Alla sätt är bra utom de dåliga, right. Testing, testing framöver alltså.
     
    Annars då? När jag skummade igenom ett par inlägg som jag skrev igårkväll (delvis natt) så kan jag dra en stor slutsats: skriv inte inlägg på natten! Hade ju missat hälften av orden så det var svårt att fatta poängen och stavfelen haglade. Usch och fy. Men det är ju den tiden flest idéer finns - oftast. Det är inte alltid lätt när hjärnan går före fingrarna.
     
    Och nej, det blev ingen ridning idag. Men hästarna fick fesljummet vatten imorse (nu börjar det frysa på = dags att börja kånka på vatten igen) och mat, så de verkade nöjda.
     

    Sommarn, vart tog du vägen? Tänk vad "fel" och totalt omvänt det kan bli; här SM-dagen. Men istället för att tagga inför det så står en ny häst i hagen.

    Bildminnen - Mirja

     
     
     
     
     
    Älskade fina Mirja. Den första ponnyn jag fick prova att ha som min egen. Vi hade så otroligt kul! Men som synes var jag inte direkt lagom på henne, utan rätt stor. Hon på 122 cm och jag 14-15 år. Midnattsidturer barbacka i pyjamas där vi en gång mötte en älg, klättring i skidbacken, många "vanliga" ridturer både ut och på ängen, och så startade vi en clear round. Trevligare ponny är svårt att hitta!
     

    Några sanningar

    o jag kan "spinna" som en katt. Alltså genom att stämbanden vibrerar, men det blir mest "när det går" så det är alltså inte så lätt på kommando då det måste vara rätt "dos" av allt; luft, saliv, mjukhet på stämbanden osv. Jag kan till skillnad fram katterna bara "spinna" när luften förs i en riktning och inte både ut+in/fram+tillbaka.
     
    o jag behöver glaaasööögooon :(:( Åh, jag ser ut som en sträng lärare/tant med glasögon. För att förtydliga har jag alltså inte provat ut bågar än (men måste det snart), så av den erfarenhet jag har av att bäga glasägon (andras) så är jag ganska missnöjd med hur det ser ut... Tycker annars inte det är fult med glasögon (på andra). Det känns som att det blir väldigt jobbigt/komplicerat att ha dem. Blä, vill slippa.
     
    o jag önskar att jag aldrig föddes.
     
    o när jag senare producerar ungar till detta urspårade samhället (snacka om björntjänst för dem) så tänker jag INTE döpa dem till något namn som innehåller bokstaven "r". Varför? För att vi är smålänningar och r-ljudet är bland det fulaste som finns. Simple as that. Jag har två namnfavoriter som jag vill döpa ungarna till, men de är jag inte så öppen med då jag vill ha unika namn = säger jag dem kanske någon annan härmar, HAHA. Vadå paranoid? ^^
     
    o varje gång jag åker någonstans (inte stan, men längre) så "räknar" jag alltid med att inte komma tillbaka. Jag är så äkligt rädd för att dö. Det samma gäller även när andra åker iväg. Varenda gång är jag orolig att något ska hända. Så har det varit från att jag var i runt 10-års åldern. Alltid när vi åkte på semester så sa jag hejdå (i huvudet) till alla djur; hunden, katterna, hönsen, korna, kaninerna osv- då hade jag inte hästarna.
     
    o när jag tog det sista kortet jag tog på vår hund så tänkte jag "tänk om detta blir den sista bilden jag tar på Staffan" och vad jag syftade på var att kameran kanske skulle gå sönder. Men vad hände? Det blev sista bilden då vår hund dog samma höst. Så om min hjärna ("av sig själv") råkar tänka "tänk om de är sista gången jag ser Pärla" eller liknande (vilket min hemska hjärna gör!!) så bara MÅSTE jag titta på henne minst en gång till och tvångstänka "nej så är det inte, jag kommer se henne många gånger till" eller dylikt. Inte fan vågar jag chansa när det en gång "blev så"....
     

    Här är den; sista bilden. Den blev inte ens "bättre" än såhär.
     
    o när jag står still med bilen vid t ex rödljus eller i korsningar så lägger jag i och tar ur första växeln fyra gånger. Det är ingen tvångstanke utan en otålig olat jag har lagt till med. Men jag har ju garanterat rätt växel när jag väl kan ta mig därifrån sen. (;

    Aleccis är en "Mellonie"

    Angående träningen - igen. Ingen missade väl mina fyrtiofyratusen volter där nere innan oxern. Varför? Jag fick inte till den! Svag häst som knappt kan galoppera bra på volt i vänster varv + slarvig ryttare = ingen bra kombination. Jag tappade henne dessutom utåt så vi kom inte heller rakt och då ville hon inte. Hon ville inte heller när jag tyckte det var "tillräckligt bra" så att säga. Och en gång bjöd hon riktigt friskt, fast nej, då dög det inte heller. Lite kräsen kanske? ;) Nejdå, det hänger på förtroende.
     
    Aleccis "är" en "Mellonie" - vad menar jag med det?
    Jag har sagt det förut, men säger det igen. Den häst jag har störst erfarenhet av är min gamla mycket rutinerade Pärla. Hon kan ridas i skogen ett halvår utan att se ett hinder och sedan kan vi åka och tävla, utan problem. Oftast blir det bättre resultat om vi "tränar"/tävlar regelbundet, men det är aldrig några problem att bara anmäla sig och ka och tävla. Hon kan hoppa och vi vet vart vi har varandra.
     
    Eftersom detta är min första tävlingsponny så blev jag lite instängd i den tanken och trodde någonstans att de flesta hästar fungerar så - men icke. Det lärde jag mig av Mellonie. Hade hon inte hoppat och "tränat" regelbundet så ville hon inte hoppa. Mindre höjder var sällan problem, men på den nivån vi låg så sa hon nej väldigt tydligt. Hon vill ha runtin och vara väldigt förberedd för en uppgift. Det förstod jag tidigt (och det var naivt av mig att tro något annat...) men visst kunde hon vara oförberedd ett par gånger och då, som sagt, hamnade man i botten på resultatlistan.
     
    Aleccis är alltså mer som Mellonie, än som Pärla. (Det verkar faktiskt inte vara många som är som Pärla vad gäller detta - tänk vad man lär sig med åren.)
     
     
    När jag provred Aleccis var hon hoppad mer regelbundet än nu (hon var hoppad inför försäljningsfilmen och när hon provreds minst, antagligen någon mer gång för att känna på henne kan jag tänka mig). Sedan hoppade jag henne runt en vecka efter att jag köpte henne. Så ändå ganska regelbundet. Nu har hon inte hoppat (innan träningen) sedan juli/augusti någongång.
     
    När jag hoppade henne då så bjöd hon friskt mot alla hinder, hon stannde inte en enda gång och det var kaninsprång mot hindren precis alla gånger jag styrde mot hindren. Det högsta vi hoppade var en oxer på runt metern, de andra hindren var lägre omkring kanske 70 cm. De flesta sprången var klockrena och det kändes både kul och lovande.
     
    Så jag lägger inte alls någon stor vikt vid veckans 9 vägringar då jag har klara och tydliga "anledningar" från hennes sida. I vinter ska vi, så gott det går, hoppa helst någon gång i veckan över mina småstubbar med pinnar i skogen med olika avstånd. Inget högt, utan bara för styrka, lydnad och framför allt för att det är kul.
     
     
    Med mängdträning och av att varenda dag få större förtroende för varandra, så kommer dessa fegisstopp bli färre och färre. Jag är inte ett dugg orolig! Tvärtom ser jag fram emot väldigt tydliga och antagligen stora framsteg hädanefter.
     
     
    Vad kan vi dra för slutsats av detta nu då? Brunt är brunt, och gult är helt enkelt gult ;)
     

    Film Aleccis hoppträning

     
    Jag själv föredrar originalljud, men tyvärr så var det alldeles för otydligt, brusigt, dånande av zoomningen på kameran och ja, generellt inte lätt att höra. Så tyvärr så har jag tagit bort ljudet och slängt in två låtar istället.
    6:27 minuter.

    Begravning

     
    Idag ska vi ha begravning för min mormor som hastigt gick bort för 2,5 vecka sedan. Jag har aldrig tidigare varit på begravning (och alltså inte heller förlorat någon nära släkting - tack och lov) så jag vet inte hur det kommer bli, kännas eller hur jobbigt det är. Medan jag är på begravningen och därefter har minnesgrej med mat och så (tror jag) så kommer ni få se filmen på hoppträningen.
     
    Eftersom jag inte vet hur utdraget hela begravningen och det efteråt blir, så vet jag inte heller om jag hinner rida. Jag räknar väl med att låta Aleccis stå, men hoppas på att hinna rida. Dock gör jag nog inte det om det är mörkt, men det skulle nog vara skönt att få lufta sig lite efter allt. Vi får se hur det blir helt enkelt.
     
    Jag glömde nämna att Pärlas vb var lika mjukt och "fint" som innan överansträngingen! Så nu verkar det absolut gå åt rätt håll! Min tanke är att låta henne stå helt veckan ut, och i nästa vecka börja skritta henne försiktigt från marken. Lugnt och metodiskt, som han alltid sa, min fordonslärare.
     
    Ikväll blir det att ragga runt några varv i staden (är det snö och halt så lär vi inte vara ensamma!) och de planerna jag hade till helgen får jag nog stryka tyvärr. :( Skulle ha hälsat på fina Mellonie men eftersom jag inte har råd så blir det inget med det. Jättetråkigt... :/
     
    På söndag blir det att rida hingsten igen. Han hade hostat sa ägaren (dock inte under ridning), och han kändes lite motvillig så vi gav honom en dryg vila att pigga på sig lite. På söndag ska vi se om han är bättre. Jag hoppas på det, så att planen håller.
     
    Det var väl allt. Jag har gjort i ordning flera tidsinställda under dagen. Framför allt filmen som jag lovat, men även lite annat. Bland annat "sanningar" och bildminnen.
     

    Rest in peace Foton: Sven Lentwojt - min mormors systerson (över) och Ellen Thålin - kusin (under)

    Att följa planen

    Jag skrev igår om hästarnas vinterplaner - men aldrig hur de ska följas. Därför tänkte jag gå in lite djupare på den delen i detta inlägg.
     
    Aleccis.
    Först och främst har vi lydnaden. Den måste bli bättre. Jag måste bli tuffare mot henne, men utan att vara elak på något sätt. Bara tuffare som i tydligare och här är det NU som gäller. Vill jag ha skritt, så är det NU, vill jag ha galopp så är det också NU, inte om tre steg, inte om trehundra meter och framför allt inte om tre minuter - nu, nu, NU. Tanken är väl att göra mer som idag; övergångar. Där börjar vi. Sedan fortsätter vi och nöter tills det sitter.
     
    Kondisen och styrkan går delvis hand i hand. Hon kommer ridas och på så vis motioneras och kondisen stärks för varje dag. Jag ska försöka varva olika tuffa pass med olika rundor för att rida varierat. Tanken är att bland annat galoppera saaakta uppför krävande backar och även skritt i backar för att bygga rumpa. Musklerna kommer således växa i takt med att styrkan ökar. Vardagsträning i olika varianter, helt enkelt.
     
     
    Pärla.
    Jag vill att hon ska hålla och nu ska igångsättningen bli långsammare och mer utdragen än någonsin. Hon ska hålla, så enkelt är det. När hon trappas upp så ska hon som tidigare, och likt hela tiden hon har varit i mina "händer", ha en bra kondition. Det har hon alltid haft och den ska finnas där. Det är A och O. Ett bra hjärta ger ett längre liv.
     
    Sedan är tanken att rida pass med en baktanke; underlag, tempo och övergångar, tempoväxlingar är viktiga. Men även här är jag ute efter variation. Men en sak är säker; inga fler pass på 2,5 timme! De dagarna är förbi. Sedan hoppas jag att benet vill hålla och jag ska även tänka på att kyla/värma benet vid behov, samt rida med extra stöd i form av lindor vid behov osv.
     
     
    Mer exakt märker vi från dag till dag hur det blir med tanke på väder, snömängd, skare, kyla, hur halt och hårt det är osv - det är som vanligt på vintertid. På gott och ont, mest ont. :)

    Just nu...

    Dagens ridning

    Vi red i skogen och i byn; dahlseda + flugeby. I snön! Dock inte så mycket (det var rätt lagom faktiskt = inga snöstyltor i hovarna och mjuka snöfria grusvägar) men det var så mysigt. Skriver som de på västkusten; hög mysfaktor. :)
     
    Snö = lite kallare = mer syre i luften = pigg häst! Men även att hon var lite piggare så väntade hon hyfsat bra. Vi hade väl lite diskutioner till och från, men det är inte alls som förr. I början så lät jag henne rulla på lite, i vanligt motionssyfte, men sedan fokuserade jag mer på lydnad. Skritt - trav - skritt - trav - skritt - trav. När det fungerade bra, gjorde vi det lite mer avancerat; skritt - trav + skänkelvikning över vägen - skritt - trav + skänelvikning över vägen - skritt osv. Hon var så fin! Det gick faktiskt över förväntan till och med. Därefter lät jag henne göra samma sak som i början, men i galopp; skritt - galopp - skritt - galopp. Helt okej där med, men det är verkligen viktigt med försiktiga fattningar för att hon ska ligga kvar i ett lugnt tempo. Det blev väl ett par små, korta travsteg ibland, men jag kan inte vara annat än nöjd. "Problemet" som uppkom av detta var således att hon vägrade trava. Hon blev för taggad för att klara det. Så det tog rätt lång tid att få några travsteg. Efter sista galoppen (fattade inte galopp förrän hon travade rent och fint) så travade hon av fint utan galopptendenser. Det är kul att rida denna häst!
     
    I efterhand förstår jag att jag borde ha gjort tvätom med "övningarna" och börjat med galopp-skritt:en och därefter trav - skritt:en - i träningssyfte. Hon måste kunna trava lugnt och bra även efter många galoppfattnigar.
     

    Godmorgon, eller något

    En timmes ridning, en promenad, en fika, några bilturer, matlagning och en kort tupplur senare. Lite nyvaken sitter jag här och funderar på om den där filmen ska laddas upp eller inte. Jag klippte iaf ihop den igårkväll. 25 hopp och 9 stopp. Det var vad det blev. Haha, var såklart tvungen att räkna, och det blev iaf fler hopp än stopp ;)
     
    Det kändes så himla tydligt. Rätt var det var så ramlade poletten ner och hon accepterade det lugna tempot. Så de sista sprången var det inga fel på. Men det syns inte hur sjukt snabbt det gick. Jag frös så fort vi började galoppera för att det gick så fort. På filmen ser det ut som vi rider i slowmotion. 
     
    Några saker som jag måste göra något åt omedelbart är mina oroliga nävar som flyger hit och dit och att om/när on vägrar ska hon framöver stanna framför hindren och inte kuta iväg i försvar/panik. Jag måste även bli bättre på att följa med, för så fort det blir orytmiskt tappar jag balansen. En annan sak att tänka på är att bli klar i handen, för när jag inte blev det så blev det hemska kråksprång. Så det finns absolut några stora grejer att börja tänka på redan nu. Även om det är svårt att göra något åt när jag bara rider vanligt. Huvudsaken är iaf att jag vet om bristerna - det är alltid första steget.
     

    Vinterplaner

    Aleccis:
    o styrka
    o lydnad
    o kondis
    (o muskelbyggande) - inte jättestort fokus, utan hoppas hon "tar sig" av det vardagliga arbetet.
     
     
    Pärla:
    o återuppbygga allt tappat
    o hålla igång sunt
    o fokus: hållbart ben!

    Minestrone

    Scones. Det fick det bli till mellanmål (frukost för Emil) och det satt fint faktiskt. Därefter åkte vi och fixade lite ärenden, och sen blev det faktiskt vila, haha. Jag hade både sömnbrist och vätskebrist så jag var allt annat än pigg. Det var rätt trevligt att få vila till sig lite. Efter vilan och en dusch var jag mig själv igen.
     
    Dagen har inte varit speciellt spännande, eller för den delen unik. Men så ser det iaf ut. Nu ska jag snart äta en sen middag som dagen till ära är helfabrikat. Vi var sugen på soppa, men eftersom vi gillar olika sorter fick det bli en varsin färdig burk. Fantastiskt smidigt, om jag vår säga det själv. Men varken ekonomiskt eller särskilt bra i längden. Äsch, engångsgrej. (y) Jag har ju faktiskt efterrätt med! ;) Hähä, pariserbulle (eller en kusin till dem, för den är inte exakt likadan) och om jag har varit rxtra snäll så blir det glass på det. *Hejhej sockerberoende*
     
    Men ikväll skiljer sig dagen från resten av veckan; det blir vänligen kvällspromenad! Som jag har sett fram emot det och dessutom känns det genast bättre med tanke på mina "efterrätter". Happ, först soppa. Med pasta. Mums!
     
     
     
     
    Ikväll langar jag upp ett inlägg om hästarnas vinterplaner.

    Dagens ridning

    Angående gårdagens träning: Jag kom ihåg en till sak Lasse sa igår angående att Aleccis "väjar" för hindren. En linje var det till exempel tre språng mellan först ett sockerbitshinder och därefter en oxer. Han sa då att hon inte förstår att hon ska få in tre språng där för hon är så ojämn i sprången - och även det håller jag med om! För var tydligt det var när jag red markerbetet mellan två bommar. När jag väl fick ner henne i jämna språng så var det så himla enkelt; bara att sitta med liksom. Men så fort hon brusade upp och jag fick ta tag i henne så blev det inte alls samma sak. På träningen så huxflux ramlade poletten ner och det kändes också så himla tydligt. Då var det inga problem, utan hon fixade det. Visst försökte hon dra på tempot en del, men känslan var ändå annorlunda och jag kände tydligt hur hon fick ifrån "no way!" till "ahaa".
     
     
    Första gången jag hoppade med henne, efter att jag hade köpt henne, så visade hon tydlig hälta dagen efter. Därför hade jag faktiskt en liten känsla av oro innan jag red iväg med A idag. Det var lite upp till bevis om det bara var det som vi vet om, eller om det i själva verket finns något annat som ligger och lurar och som uppkommer efter ansträngning som hoppning. Men det fanns ju ingen anledning att oro sig! Hon var ren, pigg och glad! Tanken var att försöka ta ett lite försiktigare joggpass två varv runt dahlsedarundan. Men så är det ju inte världens smidigaste häst att bara dra ut och jogga med. Så det blev väl som ett vanligt pass ungefär. Hon var iaf fin! Det är framför allt på ett ställe, eller jao, två kom jag på nu, som hon alltid blit hypertaggad. Alltid på just de ställena. Annars var hon hyfsat lugn hela tiden och det är verkligen en skön känsla att hon väntar bättre nu än vad hon gjorde tidigare. 45 minuter var vi ute och red.
     
     
    Därefter tog jag ut Pärla lite. Kratsade hovarna, pysslade, rättade till täcket och sådär. Vi gick neråt en bit och därefter lät jag henne trava uppåt. Jag tycker det är så himla svårt att se hältor bak om de inte är väldigt tydliga. Först såg jag inget, så jag misstänkte såklart att jag som vanligt suger på att se hältor bak, som sagt. Så jag la handen/armen på rumpan för att känna efter, medan hon fortsatte trava och inte heller då rörde hon sig orent. Så förhoppningsvis är hon på bättringsvägen "på riktigt". Anledningen till att det var lite extra svårt att se var ju att hon såklart är lite stel nu när hon har stått. Gallan är inte mjuk än, men den är inte alls lika stenhård som den har varit. Jag masserade in med arnikan och därefter fick de gå ut igen.
     

    Jag vill vidare

    Det håller på att gå käpprätt åt helvete. Någon räknar ner dagarna tills... det inte. Tills det inte fungerar längre.
     
    Det kan väl inte bara jag, och för mig allt håller på att kollapsa?! Jag förstår inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Snart gör jag ALLT för att det ska gå. Men vadå att göra allt? Vad är allt och varför har jag inte gjort det tidigare? HEJ HÄR ÄR JAG. Paniken kommer krypandes. Nej, den klänger. Klänger och klättrar, stryper och drar.
     
    Vart ska jag vända mig? Vad vill jag göra? När, var, och framför allt hur?
     
     
    Vet ni vad jag egentligen vill? Jag vill starta eget. Jag vill stå på mina egna ben och visa att jag kan själv. Men det är ju just det: jag kan inte själv! Och för det första måste jag ha en idé. Det går inte att bara starta eget hur som helst. Och verkligen inte utan någon idé. Jag får väl starta en alltjänst som alla andra i Vetlanda Kommun, haha, skämt å sido. Men ärligt talat. Ge mig den där fucking idén nu så jag kan börja. Jag bara väntar på den. Den där idén som ska ta mig vidare. Det är dags nu. Hög jävla tid.
     
    Vi var på en kurs förra året. En kurs i att starta eget. Det var mycket papper, många ansikten, mycket olika idéer och massa olika saker att hålla reda på i de olika myndigheterna.
     
    Hur gör alla andra?
     
     
    Men egentligen behöver jag inte bekymra mig om det. För mitt största problem är ju vad jag vill. Vad vill jag arbeta med. Hästar, nej inte hästar. Eller jo, men man bör inte jobba med sin hobby. Och dessutom är det inget som ger speciellt bra inkomster. Så det går väl bort. Då snackar vi varor och tjänster. Jag har inga tjänster att sälja. En helt vanlig nyvuxen, med en hemsk attityd ibland. Jag har visserligen utbildning inom fordonsbranschen, men det vill jag inte arbeta med. Och viljan är viktig. Utan viljan går det inte. Man tappar motivationen... Så det går också bort.
     
    Varor. Vad för varor? Jag har inget intresse i att till exempel göra ett eget märke eller liknande. Känns dessutom som att den kvoten är fylld nu då "alla" (nåja) har skapat sitt eget märke. Visserligen tycker (tyckte? Var många år sedan syslöjdstiden) jag det är väldigt kul att sy och då hittade jag även på mina egna prylar som jag tillverkade. Till exempel ett kattäcke och ett hundtäcke. Inget som användes, men det gav mig ett MVG iaf. Initiativ och att genomföra det ger mycket. Hade jag dessutom kört fast i det vi höll på med (typ stickningen eller korsstygn eller något sådant) så satte jag igång med att göra en kudde eller något som tidsfördriv tills det släjdläraren hade tid. Så ja, en symaskin hade jag jättejättejättejättejättegärna viljat ha! Men de är svindyra och jag ser det väl inte riktigt som någon investering av skaffa en sådan.
     
    Jag har kört fast.

    Första hoppträningen med Aleccis.

    Ja, vad ska jag säga? Och vart ska jag börja? För det första så sa även Lasse, vad jag redan har "gissat", nämligen att "någon har gjort något med henne". Därför reagerar hon som hon gör. Så enkelt är det, men vi får helt enkelt utgå härifrån och jobba, jobba, jobba. Mycket lydnad och småhinder. (Vilket jag såklart redan visste, men ändå. Det var vad han sa också.)

     

    Kommer vi i obalans eller på lite fel avstånd vill hon inte hoppa. Då galopperar hon förbi, sticker i sidled eller bara vägrar "normalt". Sedan litar hon inte på att hon kan hoppa i det lugna tempot vi borde ha. Framför allt inte om hindret är för högt/brett (nu snackar vi höjer på max 80-90 cm) så även då vägrar/sticker hon i sidled.

     

    Framför allt ett hinder, en oxer diagonalt från vänster, var jobbig tyckte hon. Vänster är hennes svagare sida och hon klarade knappt av att galoppera på volt, och att sedan rid an mot ett hinder... Nej, det blev allt tufft för oss. Så där hade vi att göra ett tag.

     

    Det blev bättre mot slutet och då hade jag även hyfsad koll på henne innan hindren - men efteråt sticker hon. På linjer är hon rent livsfarlig. Hon tar sådan sats mellan hindren och... ja, jag kom på mig själv med att blunda när det blev ett riktigt hemskt språng pga farten och avsprångspunkten en gång, haha.

     

    Övningarna bestod av lite olika linjer, men vi gjorde inte alla/lite annorlunda just pga säkerheten, haha. Det var helt enkelt överkurs i dagsläget.

     

     

    Lampan inne i transporten fungerar numera så då blev jag lite bekväm och hade hela tänningen på, på bilen och så lampan tänd i transporten. Så självklart hade jag ju laddat ur batteriet i bilen när vi väl skulle åka hem... Ingen på hela anläggningen hade startkablar, så efter mycket om och men ringde jag min mor som skulle åka och köpa. Men när bilen hade stått ett tag så hade han återladdat sig lite så då fanns det iaf tillräckligt mycket ström för att dra runt startmotorn och bilen startade. Tur! Men detta gjorde ju att det tog över 40 minuter längre tid, och jag som hade lite "småbråttom". Aja, tur att man har lättastartad bil iaf, för stå där och nöta hade batteriet aldrig orkat. Vi kom hem helskinnade och dessutom fick ju Aleccis lite "stå still och va snäll"-träning med! Inget ont som inte har något gott med sig ;)

     

    Jag hade tur att Marielle ville titta (+ filma) så jag har faktiskt film. Men i och med att det är inomhus blir det väldigt brusigt och att ta stillbilder var uteslutet då det bara blev en brun färgklump på en beige bakgrund, typ. Så jag har väl inget att dela med mig av direkt. Förutom där uppe då, när hon stod still.

     

    Film kommer bara om det finns intresse. Såå, intresserad? Säg det isf, så kan jag lägga ner tid och klippa ihop det och ladda upp iaf något.

    HOPPTRÄNING - WOHOO!

    Hund - eller inte hund

    Ibland är jag sugen på att skaffa vovve. Nej, det är inga seriösa tankar då det inte skulle funka och i nuläget vill vi inte "binda oss" som det blir med en hund. Då måste man ha koll på tider, och det kan bli lite mer komplicerat om man ska hitta på något och inte vill/kan ta med hunden.
     
    Men OM vi skaffar hund, eller rättare sagt NÄR vi skaffar hund. Det sker inte idag, men i framtiden kommer det garanterat hända då både jag och Emil är uppvuxna med hund. Vad det blir för ras? Det var dit jag skulle komma!
     
    Jag är ju mer för hundar med lite storlek. Så alla typer av småhundar går väl egentligen bort för mig. Med det menar jag inte att jag har något emot dem - jag menar bara att för oss blir det en hund i minst mellan-storlek. Då jag inte är någon sådan som älskar att pyssla, trassla ur, borsta och greja med päls i hundra år så föredrar jag nog en hund som inte har enorm mängd päls. Men korthåriga hundar känns inte heller direkt som min grej. Jag tycker det ska vara lagom. :)
     

    Rottweiler
     
    Schäfer (fast det kommer inte bli någon schäfer. Men de är fortfarnade fina.
     
    Men jag och Emil har inte riktigt samma smak på hundar. De jag tycker är fina och skulle kunna tänka mig är bland annat Border Collie, Australian Shepherd, Rottweiler, Schäfer - i alltså ungefär den storleken och "pälsansättningen". Men nu på senare dar har jag även fått upp ögo
     
    nen för Berner Sennen.
     
    Jag antar att den dagen jag skaffar vovve så kommer jag nog söka mig till agility. Därför har jag nog större intresse för de smidigare hundarna, av de tidigare nämnda. Men så är det ju djurplågeri att ha t ex border collie i stan eller dylikt där de inte får arbeta. Och eftersom jag inte har intresse att ha kor/får så kommer jag av respekt och välvilja till den fantastiska rasen inte skaffa någon sådan. Även om det är den absolut bästa hundrasen som finns - så länge människan ger den de förutsättningar de kräver.
     
    Även Sheparden är ju en vallhund iofs... Emil är iaf helt emot schäfer och även rottweiler. Det tycker jag känns rasistiskt men aja, haha, jag ser dem väl på ett annat sätt än vad han gör helt enkelt. Det blir minst sagt spännande den dagen vi skaffar vovve. Vilka debatter vi kommer ha! (Som jag kommer vinna... ;) hähä)
     

    Australian Shepard
     

    Berner Sennen
     
    Och the one and only - Border Collie (Här mitt i arbetet)
     
     
    En sak är iaf helt säker: Jag vill inte ha någon tik. Så oavsett ras kommer vi iaf ha en hane! :)
     
    Nu vill inte jag sitta här och verka kritisk mot korsningar, för så är det inte alls. Även korsningar är hundar och dem har jag absolut inget emot. Jag själv skulle kunna tänka mig en korsning som sällskapshund och säkerligen även som tävlingskompanjon i t ex agility. Men min svärmor har hundar och med dem är hon väldigt aktiv inom utställningar, och det är klart man blir intresserad och vill prova nya saker. Därför känner jag att den dagen det blir hund, blir det en renrasig så att man även kan prova på utställningssvängen för vem vet - det kanske är något som lockar? Det känns som det finns mer hundsporter att välja på (säger jag som inte är särskilt kunnig) för renrasiga hundar. Oavsett hur, så lär det dröja ett bra tag innan det blir hund, och då kanske jag inte alls tycker och tänker likadant.

    Nyttig tisdag

    En helt okej början på denna dag. Jag har handlat och tvättat. Det är bara lite kvar som hänger på tork, aen är det klart för den här gången! Nu ligger det kläder i vikta högar lite här och där. Emil sovar (jobbat natt) och jag ska inte gå in och störa, så de får ligga kvar här ett tag till.

    Nu har jag inte så mycket kvar på dagens to-do-list; bara matlagningen (med tillhörande disk - woho så kul! -.-) och hästarna såklart! :)

    Hemmafru (y)


    Jag började med en sak, men det slutade helt annorlunda. En uppsatts om det gula fluffet i mitt hjärta.

     
    Hon är kung på att finta! När hon har ätit klart, men inte A, så står jag ju och motar Pärla. Annars tar hon för sig lite i taget och rätt som det är så äter hon ur As krubba medan A backar undan. Nu är det ju så att Stora Brun behöver kraftfodret ganska mycket mer än vad Runda Gul gör, så det är inget bra initiativ från Pärlisens sida.
     
    När vi står där och ja, jag väntar mest, så gör Pärla lite andra saker. Nummer ett är alltid att slicka på saltstenen, eller låtsas att det är vad hon ska göra. Därefter tar hon något närmare och nosar runt i spånen för att leta kraftfoderspill. Så kör hon runt nosen en stund, även vid/mellan hinkarna (står de för tätt så gör hon det hon gör allra bäst; ta iiiii. Nästan så att de vänter ibland) och när hon håller på med detta har hon alltså huvudet väldigt långt. Jag står upprätt. Ibland lägger jag armen rakt över bort mot den översta plankan på "väggen" men då är ju inte hon dummare än att hon lyfter upp huvudet under min arm. (; Man får inte va dum, som de brukar "säga"!
     
    Jag hade ljugit om jag påstod något annat än att det är rätt jobbigt efter ett tag med hennes muckande för att komma åt maten. Varför inte bara låta A äta i fred? Men så är hon ju så himla vacker med! Finfina Pärlahäst. Och jag älskar henne så otroligt mycket. Dessutom är hon så himla härlig när hon plockar med överläppen och shit, vad stark den är! Hon flyttar mig utan problem genom att bara dra lite med läppen på "rätt ställe" dvs typ i sidled.
     
    Jag vet inte riktigt varför jag ville dela med mig av detta. Troligen för att jag vill ge henne den platsen hon förtjänar. Just nu är hon ju inte så "text-vänlig" om man säger så. Jag klämmer och känner på henne varje dag, pussar och talar om att jag älskar henne (kan ju inte sluta med det nu, efter alla år, även att det mest går på rutin innan jag lämnar dem för dagen), jag drar lite i nosens sidor (den där himmelslena nosen med lite, lite extra mjuk pälsklädd hud. åh, mys!), luktar på henne (fjorddoft är unikt. Finns inget som det. Den värmen, den tryggheten, den kärleken), jag pillar ur smuts ur ögonen och jag rättar till manen-luggen. Den "benan" har väl jag och Pärla delade meningar om. Hon tycker det ska ligga på ett sätt; jag på ett annat.
     
    Hon är den första och enda hästen jag bara kan titta på - och börja gråta. Tårarna rullar av olika anledningar, ibland glädje, ibland sorg, ibland rädsla för framtiden och ibland bara för att hon är så fantastisk. Hon är hon. Och för mig är hon så jävla viktig! Hon är en stor, stark och trygg bergvägg att luta sig mot när annat viker. Alltid glad, alltid sig själv. Alltid Pärla.
     
    Såklart blir jag ju inte ledsen varje gång jag ser henne - tvärtom så gör hon mig varm av glädje.
     
    Jag säger ju det; för någon annan är hon bara en seg, gammal och säkert ganska tråkig fjording med ovårdad man. Men för mig är hon odefinierbart viktig.
     
     
     
    Nu gjorde jag det igen - försökte sätta ord på henne. Försökte. Men det finns inga verbala synonymer för känslor.

    Vi får helt enkelt skylla oss själva att vi är kvinnor

    Jag och Emil åkte på en snokarunda innan ikväll. Mest för att vara säkra på att vi hittar till kyrkan på fredag när det är begravning. Vi pratade om lite olika saker, som vi såklart brukar göra. Men även politik. Ganska ytlig sådan kanske och återberättande av vad vi hört och sådär. Ingen av oss är väl direkt djupt insatt, men oavsett kunskap har vi ju våra åsikter osv.
     
    Det ledde iaf till att jag nu har suttit framför tv4play och kollat på Malou Von Sivers program Efter Tio, med diverse gäster. Jag kan ju säga såhär; det är nog tur att det inte är val nu - för jag vet inte vad jag skulle rösta på. Samma som sist, eller annorlunda? En sak är iaf säker och det blir inte blått! (Men visst hade det varit intressant med en slev i den där grytan?)
     
    Nu var inte det poängen, utan jag kom ihåg att jag hade läst något om att någon annan skulle vara gäst hos henne, och letade reda på detta. Sen vaknade den där feministiska argbiggan igen. Så... innan jag börjar skriva okontrollerat och ... mindre genomtänkt ska jag nog avsluta här.
     
    Dock är det fan inte okej att bara för att man råkar vara kvinna (but hey, i didnt choose!), skulle det finnas någon typ av "skyll dig själv"-faktor. Nej, jag gillar definitift inte när många tjejer klär sig väldigt utmanande, tvärtom. Jag är emot det helt och hållet. Men att det skulle vara okej att bjuda in sig hos dem - på vilket sett man nu vill tolka det - är fel. Det kommer det alltid att vara. Eller det BORDE vara det. Och vi får inte glömma bort vilka det är som "går för långt" och av någon konstig jävla anledning är det samma "sort" som dömer i domstolar och liknande.
     
     
    Nu ska jag fokusera på något betydligt roligare, och hoppas jag får vettig sömn. Imorgon ska jag tvätta, handla,laga mat (kycklig var beställt. Skönt när någon annan väljer mat ibland! Fast jag fick tjata rätt mycket ^^) och ut till stallet ska jag inte förrän på eftermiddagen.

    Ändrade planer!

    Det blev faktiskt helt andra planer än vad jag trodde. Min vän Ams skickade iväg ett sms bara några minuter efter att jag publicerade inlägget och så lätt var det att byta ut dagen. Vi kikade på julklappar/födelsedagspresenter och när jag väl åkte ut till hästarna hade jag bytt ut motionen mot en vilodag. De var dyngsura och var inte ens intresserade av att komma ner?! Suck, lite "innehästar" hade de gärna fått vara, dagar som denna.
     
    Jag var en dålig, och väldigt elak hästägare idag. Det var faktiskt så att jag stängde in dem i några timmar. De var inte så glada åt det direkt, men jag ville att de skulle torka till lite. De var desto gladare när de fick gå ut igen!
     
    Men de andra sakerna gjorde jag iaf; smörjde sadeln, tränset och martingalen lite kvickt. Mitt läderbalsam i sprayflaska är himla smidigt faktiskt! Och så ringde jag det där samtalet med.
     
    Jag är så grymt glad och taggad inför morgondagen! :D
     
     
    Jag var så illa tvungen att byta till vinterdäcken med... Jag kör nämligen alltid med alldeles för mycket luft i däcken, och igår hade jag fått in en sten, precis i mitten, och mitt ena däck gick punkis. :( Surt. Därav däckbytet idag, alltså. Men som tur var så körde jag runt med mina vinterdäck i skuffen sedan jag köpte dem för en månad sen, och Emil hade en domkraft i sin bil så det var bara att hissa och skruva. Inte så smidigt, men nu är det iaf gjort! Nu är det bara hästarna med som ska vinterskos, sedan får väl snön komma om den vill... Jag har lite blandade känslor om den där vita skiten, haha.
     
    För övrigt så firar jag och min kille Emil fyra år idag! Tänk, vad tiden går! Det känns som det var igår vi började imgås och han hade den där "partybilen", hähä. Dessa vinterbilar! :P

    Svårt att äta på morgonen

    Att det ska va så osmakligt att äta på morgonen. Just nu sitter jag bara och glor. Stirrar framför mig och även att jag är hungrig så nej. Usch, är inte alls sugen...

    På dagens schema står ridning av A, gno över sadeln, några träns och martingalen, och ringa ett samtal.


    Söndag

    Först var jag borta vid VRF (oooh, det var halt ute :] så passade såklart på att smygprovocera upp bilen lite på småställ "bara för att". Man måste ju passa på!). Där var jag iaf funktionär och jag vet inte om jag ska kalla det att jag plågade mig eller om jag gjorde det för skojs skull. Det var nog lite av varje. Men OM jag blev sugen?! Ärligt talat blev jag mer sugen på att starta med A, än med Pärla till och med. (Antagligen för att Pärlis inte är helt fräsch.)
     
    Därefter åkte jag direkt ut till hästarna och fixade stallet. Bytte vatten, rättade till underlaget och gav dem mat. Borstade och gjorde i ordning A och innan vi red iväg så smorde/masserade jag Pärlas vb och lindade benen och lät henne stå med det under tiden vi var ute och red. Hennes galla var mjukare idag så förhoppningsvis går det åt rätt håll! Hon vilade inte på det alls som hon gjorde här om dagen. Som vanligt är hon iaf pigg, (mat)glad och sig själv. Så det kunde ha varit värre vilket jag självklart är glad att det inte är. Hon får vila och pyssel och så väntar vi ut det. Sedan blir det lugn igångsättning framöver. Men först och främst ska benet vara sig självt igen.
     
    Över till ridningen. Vi red den "nya" rundan igen. (Ny och ny, men den är ny för A och den är sammanvävd med en gammal runda.) Denna gång när det allså var ljust. Redan från början väntade hon bättre idag. Så kul när det inte går SÄMRE iaf! :) Jag stör mig dock på att hon dirket sätter in flyktbetéendet så fort det är något nytt hon ser. Först var det vid bron - såklart. Den äter ju belgiska hästar... Så där fick jag leda över henne den här gången med. Hon hade väldigt bråttom och mer eller mindre föste mig framför sig. Men några halter gjorde vi, så hon springer inte över mig med flit. Andra gången var vid tre stora, ljus stenar. Himla otäcka, tydligen. Se syntes inte då det som sagt var mörkt då. Tredje gången var borta där vi mötte älgen sist. Då började jag tröttna och krävde rörelse framåt. Även om hon rör sig stelt i de sammanhangen så travar hon faktiskt på utan tanke på att vända. Vi mötte en gubbe i reflexväst och det gick bra. Resten gick faktiskt bra. Men jag stör mig på att hon inte från början sätter av i trav istället för att vända. Jag får väl helt enkelt tänka på att hon inte är van sedan tidigare att rida runt i skogen själv, så istället borde jag kanske njuta av att hon i övrigt fixar det bra. Aja, man blir väl lätt bekväm när hästarna är så smidiga som de är i de flesta andra lägena.
     
    Sedan har vi kollat på några avsnitt på en serie som Emil följer och därefter fick vi besök av min bäääästiiis, med familj som kikade förbi då hennes sambo skulle köpa en bil av Emil.
     
    Efter lite onyttigt käk (fast jag valde faktiskt sallad idag. Det har blivit waaay to mycket skräpmat nu - igen. McDonalds varje dag och de senaste dagarna pizza. = Inte så bra.)
     
     
    Förresten. På tisdag ska jag göra en så himla kul sak! Det är något jag har längtat efter, och... det är hästrelaterat! Vad kan det vara? (:

    Fantasias.blogg.se

    Av alla bloggare där ute, så har många hästar för (för mig) väldigt stora summor, deras garderob närmar sig samma prisklass och det tränas hit och tävlas dit. Det är absolut inget fel med det - tvärtom, jag läser det ju och är intresserad! Det är kul att få en inblick i hur andra har det.

    Men så fann jag Josefine och Fantasia - tjejen med ponnyn som är... som oss andra? Vi med begränsade tillgångar; oavsett om det handlar om ekonomi eller andra förutsättningar. Det sätter helt enkelt stopp. Men arbetet och målen - de är samma.

    Jag följer dem för att de just är "vanliga" (misstolka inte!) och för att de visar oss sin sida; hon står för deras motgångar, hon gör vad hon kan för att komma vidare och Fantasia ger inget gratis. Och dessutom gör hon himla underhållande videor! Det är fascinerande och ärligt talat rätt skönt ibland när man kan känna igen sig så mycket.

    Sedan tycker jag att en välgjord design är rätt viktig för en bra blogg och på fantasias.blogg.se får man alltid se välgjorda designer - det är därför jag är med och tävlar om att vinna en header. Den här tjejen; hon rockar i mediabranschen!

     

    En rädd häst är en farlig häst

    "Hästen är så feg ute, så vi rider inte ut själva"
    "Hästen är rädd för kor, så vi håller oss ifrån dem"
    "Hästen gillar inte vatten, så den duschas aldrig"
     
    Detta är för mig helt obegripligt. Är hästen feg ute -> RID UT! Helst själv. Ofta och mycket. Är den rädd för kor -> leta reda på kor och var där, rid där, träna! Det bästa vore ju och kossorna gick crazy så det blir lite mer sport, och ett ännu bättre träningstillfälle. Är hästen osäker vid vatten, samma sak där -> träna, träna, träna.
     
     
    Utsätt den för det "farliga" för att få den van vid det och trygg i de situationerna. Bara för att man håller sig undan löser man inga problem. Tvärt om.
     
    Något jag är äckligt trött på är människor/ryttare som "VET" (tror dem) att hästen är rädd för det ena eller det andra; exempelvis lastbilar, fladdrande plast och vilda djur. Min fråga lyder; VEM sa du var rädd? Det är knappast hästen i många situationer. Det är ryttaren. Ryttaren inbillar sig saker och får på köpet en "rädd" häst.
     
    Min förra ponny Mellonie var trafiksäker. Men jag var ÖVERTYDLIG med att tala om "är ryttaren trafiksäker, är hästen det", när hon såldes om när någon annan red henne. Osäker ryttare = osäker häst. Simple as that.
     
     
    När jag ändå är inne och nosar på vatten och dusch tänkte jag dra lite tips på hur man gör för att duscha hästen; alltså hur man ska föra vattenslangen el dylikt. Jag utgår här från hästar som inte blir duschade ofta och som kanske tycker det är lite obehagligt:
     
    För det första: Ha ALDRIG slangen uppåt, framåt eller mot hästen när du sätter på vattenstrålen. Spruta vattnet bortåt och/eller neråt.
     
    Därefter ska du, utan att göra någon "grej" av det, börja spruta nerifrån. ALLTID nerfrån. Gärna i våg-rörelser fram- och tillbaka. För slangen vidare uppåt; "vänligt men bestämt" som är återkommande i den mesta djurhanteringen. Hästen förstår vad som händer och finner sig i situationen.
     
    Vattnet ska aldrig börja med att träffa hästens kropp - det är alltid hovar och ben först. Alltid, alltid, alltid, alltid. Även med den vana hästen, för att inte uppmuntra till olater/dumheter.
     
     
    Har tyvärr inget bättre, eller mer visentligt, än denna film.

    Nöjd med Aleccis idag

    Ibörjan var hon taggad och lite på, men sen väntade hon på mig och då blev det mycket bättre. Jag travade en del under nedsittning och det är sällan jag kan det då det har blivit så ryckigt så jag "måste" rida lätt istället. Men idag gick det fler gånger och jag kunde sitta kvar under hela travsträckan. I galoppen tänkte jag på att sitta ner och "rulla med" i sprången så att hon verkligen galopperade genom kroppen. Som sagt fungerade det bra idag. Självklart är ju inte varje steg fläckfritt - vi får våra bakslag då och då - men helheten var bra. Nöjd, som sagt. Vi red i skogen och därefter dahlseda åt "fel" håll och två varv runt flugeby. Detta för att jag ville ta några korsningar i höger galopp också och inte bara vänster som det blir när rundorna tas åt "rätt" håll.
     
    Ingen är mer sugen än jag på att nästa säsong ska dra igång! Jag är så himla sugen. Egentligen var "målet" (precis när jag köpte henne och inte visste om skadan(?)/hovbölden (vilket det nu var; bara bölden eller båda?)) att starta KM:et, som är imorgon. Men som jag har nämnt förut så blir det ingen hoppning innan årsskiftet. Även om jag är sååå himla sugen! Ärligt talat så hade vi "nått" det målet om allt var som det skulle. Att vara med alltså, inga förväntningar utöver det. Bara ett mål att debutera i samband med den tävlingen. Så det känns ändå att jag har lite koll på ... oss. Hur det hade passat med en tävlingsstart och så.
     
    Äsch, nu ska jag sluta snacka. Det blir ingen start imorgon. Men jag tänkte ändå vara där och vara funktionär. Det är kul tycker jag och framför allt vill jag hjälpa till när jag kan. Ofta har jag starter i samband med hemmatävlingar eller också har jag andra saker planerade så att jag inte kan ställa upp och "jobba". Men nu ska jag passa på att göra nytta.
     

    Highest quality in the awesome mobilkamera - eller inte.

    Yohio

    Vad fantastiskt det är med människor som vågar sticka ut, men som ändå inte är "annorlunda"! Den här killen till exempel, han är 17 år gammal och kommer från Sundsvall. När han var tio år började han plugga japanska och han sjunger på japanska och är stor i japan. En helt vanlig norrländsk kille, fast ändå inte. I och med att sexualiteten "alltid" blir så himla "viktig" så fort någon gör något annorluna (t ex att någon blir stämplad som homosexuell eller liknande pga utséende och kläder) så tycker jag det är ännu roligare att se en helt vanlig heterosexuell kille som vågar vara annorlunda - kul! Hoppas han blir riktigt stor och tjänar mycket pengar så folk kan skaffa sig en uppfattning som faktiskt platsar på 2000-talet.
     

    Vad var det jag sa..!

    Tanken var att "hänga på låset" kl 10 i morse, till Charlies, för att köpa arnika/liniment innan jag åkte ut till djuren. Där skulle jag som vanligt vattna och mata dem, men även massera Pärlis. Sen skulle jag vara inne klockan senast 10.45 igen...
     
    Idag, när jag hade lite tidspress och ville att allt skulle flyta på så tyckte såklart hästarna annorlunda. Bus i hagen, och maten lockade tydligen inte ens. Det var första gången sedan jag köpte A (snart 4 månader) som jag såg henne skutta runt och sparka och verkligen busa all in! Det var iaf kul att se att hon 'kan' och numera även börjar bjuda på sådan glädje! Det som var mindre tråkigt var att jag fick traska enda längst ner i hagen och slääääpa med henne för att de skulle in och äta innan jag åkte. Seghäst. Innan dess så hade jag ropat och skramlat ett antal gånger redan, men nepp. De kände visst inte för det. Älskade Pärla satte också av och skulle leka, men så stannade hon efter bara hundra meter... Åh, så ont hon har då. :(
     
    De åt en stund, och jag grejade med Pärlahäst. Sen så tyckte A att hon var färdig och så gick hon ut = Pärla tog över "uppgiften" att tömma A's krubba med. Och jag hann inte stå där och mota, så hon fick väl se det som lite "tröstätning" eller något... Aja, sen gick A in igen och direkt ut i gången. Faaan, jag trodde hon skulle ut på gården och härja och kände att NEJ, det passade inte riktigt då jag redan var sen. Men hon vände och ställde upp sig så fint på gången precis som hon ska stå när hon ska ridas. In igen med hästen och stänga igen och gasa in till stan igen. Klockan var väl typ 10.50 när jag var inne.
     
     
    Aleccis mat (över) och Pärlis mat (under). Idag fick det bli tvårätters ;)
     
     
     
    Banan är bland det mest populära hästgodis jag känner till! Perfekt att ta med till stallet när de börjar bli så dåliga/gamla att man själv inte vill ha dem.

    Jönköping

    Yes, idag blir det Jönköping för hela slanten. Men inte alls i hästsyfte utan helt och hållet bilrelaterat.
     
    Förresten så håller de på att bygga både Biltema och Max i Vetlanda så sen har vi sääällan ärenden till Jönköping igen ;) Egentligen är väl det enda som fattas typ Hööks eller någon annan konkurranskraftig hästbutik (vi har ju som bekant redan Charlies, och Granngården). Annars är väl jag hyfsat nöjd. Eller jo, någon vettig elektronikbutik hade inte skadat heller. Finns just nu bara en och den vill vi inte ska köra över oss konsumenter genom att höja priserna okontrollerat pga att det inte finns någon konkurrent. Jag som aldrig handlar kläder, eller bryr mig om kläder, tycker faktiskt att Cubus hade varit trevligt att ha här då de visar lite skapliga grejer ibland på deras reklamer. Ett tag var det snack om att det skulle bli en Cubusbutik här, men jag antar att det inte är intressant längre..?
     
    Ojsan, tur det inte spårade ur här, hahaha. Feel the ironic.
     
     
     

    Världens snällaste häst

     
    Hästen anses världens snällaste, skulle aldrig göra något busigt eller några dumheter. Den är välutbildad, stadig och ställer upp på precis allt. Den är okomplicerad i all hantering, är som en dröm att göra precis allt med.
    Detta är den optimala hästen som alla älskar - eller?
     
    Vart är denna hästs personlighet, egenskaper och ... är den ens sig själv?! Är den glad eller är den bara så överkörd? Mår hästen bra, kan den göra något av fri vilja och är den nöjd med tillvaron. Har den över huvud taget någon livsglädje?
     
    Nästan varje "hästförälder" skulle nog döda för att få tag i en sådan här "trygg" och stabil ponny/häst till familjen. De som äger denna "dröm" talar gärna om att de har den PERFEKTA HÄSTEN, som är bäst på precid allt.
     
     
    Men det kanske bara är jag som anser att hästen i fråga är TRÅKIG. Den verkar dessutom inte må bra och jag hade tyckt väldigt synd om den. Aldrig att jag frivilligt hade köpt en häst som beskrevs med de orden. Självklart ska hästen vara lätt att ha att göra med; trevlig och okomplicerad. Men det ska fortfarande vara en individ med personlighet.
     
     
    Världens snällaste häst = ointressant och överskattad.
     

    Dagen i två bilder

     
    Pajen. Kass mobilkamera var det här. Bilden såg inte suddig ut på skärmen, men sedärja, helt suddig och askass. Den blev god iaf! :)
     
     
     
    En ännu sämre bild. Den var så mörk att jag ljusade upp den lite och det blir ju aldrig bra, nej. Men detta är så typiskt Pärla. Min kärlekshäst som älskar att tänja på gränserna. Att stå preciiis framför "tröskeln" när man har varit iväg och gjort något annat en kort stund.

    Inget KM på söndag

    Dagens ridning

    Red som jag gjorde för ett par dagar sedan; skogen, byn med vänstergalopp i lugnare tempo i backarna i mitten av turen ungefär. Det gick inte dåligt, men det är allt rätt störande när hon envisas med att bara kunna göra en sak: galoppera. Eller aa, stå still (i bästa fall) eller galopp, stillastående eller annan hastighet. Skritt och trav - vad är det? Och så dummade hon sig vid en skottkärra med. Annars har jag väl inget att klaga på direkt. Hon är hel och fräsch, pigg och glad. Munter häst, helt enkelt.
     
    På hemvägen fick vi sällskap och det var trevligt att snacka med en likasinnad! Då är det inte bara jag som tycker att det är viktigt med rätt hantering av hästarna. Vad som är "rätt" går således att definiera olika, tydligen. Aja, det tog inte många minuter att skritta av (kändes det som) medan det i själva verket blev en extra lång avskrittning som var mer än dubbelt så lång som "vanligt". Aleccis har varit helt okomplicerad i alla de hästmöten vi har haft den här veckan - skönt.
     
     
     

    Hemmafru

    Pajen står i ugnen och disken är diskad. Idag blir det ost- och skinkpaj, och det är så skönt att slippa ris, pasta och potatis. Det blir ju bara runt, runt, runt med de tre varianterna annars. Men nu kom jag på att det var länge sedan vi åt paj, så det ska bli gott. Dessutom är det himla smidigt när den står i ugnen och sköter sig själv! Tack vare att jag diskade nyss så blir det inte så mycket disk till ikväll. Bra, bra.
     
    Vad gäller hästarna så tänkte jag jogga A lite idag. Egentligen hade jag tänkt att hon skulle stå, men pga våra planer imorgon så blir hon så "illa" tvungen att stå då, och jag vill inte att hon står två dar. Så därför blir det lite lugnare idag, då vi hade rätt mycket tempo och nytt igår, och så skjuter vi fram vilodagen.
     
    Pärla var lite stel igår, så idag kopplar jag på rockarden och låter henne skritta igång kroppen ordentligt och jogga litegrann så att hon mjukar till sig lite. Tanken är att hon inte ska stå imorgon - men det återstå att se just pga hur den dagen blir. Antingen går jag upp tidigt, eller också får det väl bli i mörker = inte så lockande.
     

    På äventyr

    Igår när jag var i stallet så kom hästarna ner innan jag var klar. Boxdörren och ytterdörren stod båda öppna, medan jag var ute och bytte vatten. De kom ner och när de gör det så brukar de stanna inne. Men efter någon minut hör jag hur det klapprar på betonggolvet och ut springer Aleccis, glad i hågen, och Pärla tänker hänga på. Men någonstans lyckas jag få tag i Pärla. Jag hann inte få tag i någon grimma, utan jag höll om hennes nosrygg med både händerna och hade min kropp i höjd med hennes bog. Hon försökte tuffa på, medan jag körde ner hälarna i marken och försökte bromsa. När hon väl bromsade försökte jag få med henne till stallet igen. Hon lyckades vända och så höll vi på så ett tag. Jag kände att det är bara en tidsfråga innan hon sätter in Pärla-växeln och kommer loss alternativt gasar på så att jag tappar greppet. Men rätt som det är känner jag hur hon ger sig och går in i stallet. Jag stänger boxdörren och hämtar grimma och grimskaft för att hämta häst nummer två.
     
    Hon är borta, så jag går lite sporadiskt och kollar runt omkring mig. Gissar vart hon är på ett ungefär och ställer mig på stenmuren och kollar neråt längs stubbåkern. Jajamän, där nere är hon. Och hon ser inte alltför missnöjd ut. Jag ropar lite och rätt var det är sätter hon av i galopp rakt upp mot mig. Men när det är ett hundratal meter kvar så stannar hon och kollar på annat. Under tiden hade jag hoppat ner från stenmuren. Jag lockade lite till, satte mig på huk. Hon såg ut att fundera, avvakta, och välja. Men sen kom hon upp till mig, först i trav och den sista biten i skritt. :)
     
    Så la hon nosen i grimmans "noshål" och så gick vi tillbaka till stallet. Hon kan inte ha varit understimulerad, för nu rids hon vettigt. Men ibland kommer väl de där busiga sidorna fram och det är inget jag egentligen inte tycker om. Däremot kan det vara lite jobbigt när de väljer att busa när det inte passar. Som igår, då hade vi lite tidspress för att jag ville komma iväg och rida så mycket som möjligt medan det är ljust.
     
    Pärla är också kung på att välja de mest opassande dagarna/tiderna att busa på. T ex när det är tväling. Då är det mindre kul att vänta ut henne en halvtimme innan hon är redo... Men det är oftast i hagen. Det är inte särskilt kul när de sticker på gården och ska trampa sönder trädgårdarna, framför allt grannens.
     

    Pärla med "bus" aktiverat. Här, några sekunder innan hon drar förbi i full Pärlafart. Man kan drömma om att få tag i henne när hon leker "du kan inte ta mig", även att hon är så nära här. Omöjligt!

    Min stjärna

     
    Hej-jag-kan-inte-klona-bort-vattenstämplar! Bilden har jag köpt och den är i en ram, i fönstret i mitt rum på gården. Men tyvärr så blir det så kass kvalité när man scannar den, så därför sparade jag visningsexet också.
     
    Den blicken. Den hästen. Den glädjen.

    Dagens ridning

    Min hästdag började med hingsten och ja, vad ska jag säga? Han har visat prov på rörelser från en betydligt högre skola! Haha, men det är iaf inga problem att sitta kvar trots lufthopp och liknande *peppar peppar ;)* tack vare att han är ganska bastant och hyfsat stadig. Kul kille! För att uppdatera lite extra kan jag berätta att han just nu lär sig rätt galopp och att söka sig till en vettig form.
     
     
    Jag och Emil åkte och snokade lite innan han började jobba och jag har hört talas om en ny bro men inte sett den?! Så vi tog reda på vad den var och det ledde i sin tur till att jag och Aleccis kunde prova en ny runda! :)
     
    Vi började i skogen och red vad jag brukar kalla "Hedbrantarundan", men när vi kom ut på stora vägen följde vi inte den, utan istället red vi rakt över och senare invigde vi bron. Dock var inte A så himla sugen på att göra det själv, så jag fick hoppa av och leda henne över. Inga problem! Sedan red vi över asfaltsvägen igen och vidare på grusväg som därefter blev skogsväg. Denna rundan kallar vi "Birgersson/Birgerssonrundan" och där kom jag på att A inte har blivit riden där än. Så hon fick se mycket nytt idag (eller se var att ta i - det var kolsvart). Vi mötte ett annat ekipage och det var inga problem, förutom att hon provade att vända efter att vi hade fortsatt åt varsitt hål.
     
    En stund senare, när vi följer en skogsgrusväg så ser jag en mörj gestalt längre fram men kan inte bedöma vad det är. En människa? Ett ekipage? Inte vet jag. Men A började vända och ha sig. Sen fick jag fram henne och då var det trav i raskt tempo som gällde. Då såg jag att det visst var en älg, haha. Så älgar var hon visst inte så förtjust i. Jag tror för övrigt att det var första gången hon fick "se"/känna lukt av en älg. (Det är inte så vanligt med älgar där hon kommer ifrån och på de ställen hon har bott på.) Ännu mer nytt, alltså.
     
    Därefter gick det bra igen, om något lite fort. Och vi tog sällskap en bit med det ekipaget vi mötte tidigare. På denna rundan har vi i stort sett bara travat. Men inte riktigt så jämnt lugnt som jag hade velat. Men så var det ju ny runda med = hon är extra mycket framåt. För att galoppera lite så passade vi på att ta lite galopp i byn på hemvägen.
     
    Rundan tog ca 1h 15 min med våra vändningar och det tempot vi höll. Någon gång nästa vecka ska vi rida den rundan igen, men då när det är ljust!
     

    Drömde om Mellonie

     
     
     
     
    Jag vet inte vad min hjärna hade spökat fram, men i drömmen var hon korsning mellan new forest och fjord (såklart). Men det konstiga var att hos mig var hon brun, men där var hon ljusbrunblack. Hon hade sin egen, vanliga kropp, men med halvdan stubbman (inte så grov, och utan ål). Vi diskuterade om att det var hennes vinterpäls - haha. Sjuk dröm, men i övrigt var hon som vanligt/sig själv.
     
     
     
     
     
     
     

    Tränset - hur blev det i praktiken?

    Aleccis fastnade inte riktigt på bild idag, men här är ett försök:
     
     
    Sidostycket är som synes framför nosgrimmans sidostycke. Allt satt på plats före ridturen, men frågan var ju om det skulle lösa problemet under ridturen.
     
    När jag satt av så var det första jag gjorde att kolla hur tränset satt. Nosgrimmans sidostycke hade åkt under sidostycket lite men den stora grejen var ju att sidostycket tidigare hade vänt sig lite och flärpen låg inte och skyddade henne från knäppet som det skulle göra. Men när jag kollade idag så låg det fortfarande i rätt position! Så som tur var så löste detta mitt problem! Vad skönt det är när det finns så smidiga lösningar. :)

    Nöjd med A idag!

    Utfyllnadsbild
     
    Igår red vi i skogen, mötte ett ekipage på stigen men hon brydde sig ingenting. Sen blev det runt i byn. Hon var helt okej, men så fick hon för sig något och så blev det inget kul. En gång tog jag till och med om vägen vi red (vände och red tillbaka och vände igen) för att det blev så fel. Det var bättre i början men den allra sista galoppen blev inget bra så känslan var ändå inget vidare (fast den har varit betydligt sämre) när vi slutade.
     
    Jag höll dessutom på att åka i backen för första gången, men jag lyckades sitta kvar. Jag hann tänka "jag ska INTE av!" haha, nej det kändes inte så lockande på en hård grusväg. Hon sgå något och istället för att göra som hon brukar, dvs vända genom att resa sig lite, så gjorde hon tvärt om och höll ner huvudet när hon vände och det var jag inte alls beredd på. Men som tur var så slapp jag att åka av.
     
     
     
    Över till dagens ridning då istället. Jag tänkte på min sits; långsam lättridning, och att ha mina händer högre upp. I vissa svängar tänkte jag även på att hålla upp ytterhanden och generellt försökte jag hålla ett lugnt tempo. Jag red lite strategiskt och det fungerade hela passet igenom!
     
    Vi börjde återigen i skogen, men tog den kortare varianten (utan stigen) och jag lät henne jogga fram medan jag som sagt skötte min del där uppe. Först en hel del trav och därefter lite galopp. Hon skötte sig bra. Därefter tog jag "striden" (så är det inte riktigt) men jag lät henne ta vänster galopp i de kommande backarna där jag i den första tänkte på att låta henne rulla på utan att öka tempot. I nästa, som är betydligt brantare och där jag har märkt att hon drar på direkt när jag ställer mig upp. Därför satt jag ner idag, tungt och något bakåtlutad trots att den är rätt brant. Sen satt jag och räknade ett, två, ett, två i varje språng för att även höra när hon ökade. Händerna fick vara i en lägre position och medan hon sänkte huvudet för att arbeta så lät jag tyglarna glida lite mellan händerna så att det skulle bli ett mjukt stöd men inte så att hon skulle få dem då det skulle leda till högre tempo direkt.
     
    I den backen skötte hon sig så himla bra! Hon arbetade verkligen och höll tempot så bra som jag kan begära. Anledningen till detta är att stärka vänstergaloppen och jag ska även lära mig att hålla kvar henne. Men i och med att tyglarna blev längre så såg hon sin chans när vi kom uppför backen och där började hon dra på.
     
    Sedan fortsatte vi och när hon blev sugen på galopp igen och började fatta galopp av sig själv så höll vi oss till trav istället och fattade galopp senare. När vi hade avslutat den här biten så var den tuffaste delen för A avklarad. Vi både travade och galopperade (i båda galopperna såklart) i byn lite och sedan lät jag henne trava ett varv runt flugebyrundan i lugnt, vettigt tempo. Det sista vi gjorde innan vi travade av var att galoppera i den förstnämnda backen igen, men denna gång i höger galopp.
     
    Jag har en tendens att bli lite fast i vänsterarmen (pga Mellonie ;) haha jäkla vänsterbitarponny) och ibland kan jag bli kvar i handen/händerna vilket såklart leder till att A blir fast "framåt". Men tack vare de högre händerna kände jag mig mjukare och rörligare. Detta gjorde att även A var finare och lyssnade bra.
     
    Vad gäller sitsen och tempot på lättridningen så är det något jag jobbar på. Rätt som det är så har jag glömt bort det, men när jag kommer ihåg så verkar det göra viss nytta iaf. Det går lite väl fort, men det märks att hon är lugn då hon söker sig neråt och väljer att trampa på i en bra form lite "av sig själv". Jag kan även hålla om henne mer och mer. Så ja, jag är som sagt nöjd med dagens ridning.
     
     
    Vi red något kortare idag än igår (inte alls mycket, men lite och allt räknas) men ändå var vi ute några minuter längre än igår. Detta blir således ett bevis på att vi hade ett lugnare tempo idag. Framsteg!

    Bloglovin

     *klicka på länken*
    Följ min blogg med Bloglovin
     
     
     
    Nu har jag registrerat mig/bloggen på bloglovin och bloggportalen. Så det är bara att klicka och följa - simple as that!

    Hur söt?!

    Kolla in denna otroligt vackra varelse. Ett svart lejon, och tydligen den sista nu levande. Synd att vi människor håller på att utrotar massa djur/varianter... Men visst är han riktigt snygg?
     

    Modifiering av tränset

    Så var det ju det där tränset... Eftersom snokremmen ramlade av efter lite trav så plockade jag helt enkelt av den. Jag som inte trodde att det gick att få det där tränset fulare - jag hade fel! Den minen jag hade när jag fick nosgrimman i ögonhöjd medan jag ledde ner henne till "banken" igår. Alltså, haha, jag fick anstränga mig för att inte få ångest över hela det där köpet. Hemska, hemska träns! Stackars häst att få bära det. Haha, men som jag har sagt tidigare; funktionen går före designen och jag måste faktiskt erkänna att hon verkar trivas i det. Utan snokremmen så sitter det även vettigt och ja, trots fulheten får det fungera som ett hemmaträns.
     
    Men något som däremot inte sitter bra är sidostycket och dess läderflärp nere vid knäppet. Det vrider sig, och antagligen beror det på nosgrimmans sidostycke som helt enkelt hamnar för långt bak. Som tur var så var dessa båda spännen och läderremmar lika stora/breda så jag bytte. Nu sitter alltså bettet i den främre remmen och nosgrimman i den bakre. Idag får vi se om det blir någon förbättring.
     
     
    På denna bild så sitter fortfarande tränset så som det borde göra. Men efter en stunds ridning så blir det annorlunda. Antaligen är väl fästena mellan nosgrimman och dess sidostycken sydda lite för långt bak. Som sagt så blir det testing, testing senare under dagen.
     

    En viktig grej

    Något jag är väldigt noga med är att alltid "be" om Aleccis. Jag kräver inte att jag ska trä på henne grimman eller slänga över tyglarna över huvudet på henne - tvärt om.
     
    ALLTID, precis alltid, varje dag och varje gång, så håller jag fram grimman och sätter inte på den förrän hon har stoppat ner nosen i "nosgrimman-delen" på grimman. Sen trär jag på den, och därefter leder jag henne. Detsamma när hon ska tränsas. Jag öppnar tygeln som en stor cirkel och trär inte på den förrän hon har stoppat igenom huvudet. Det tar sällan längre tid än kanske MAX 3-5 sekunder, så det är inget jag egentligen tänker på då det inte stör mig (tids- och effektivitetsmässigt).
     
    Hon är inte rädd om huvudet eller tycker det är otäckt att man är där runt/över. Men i början var jag ändå försiktig och sedan har det blivit att jag fortsatte med detta. Jag tycker det är ett trevligt sätt att tala om vad vi ska göra, medan hon får "tro" att hon har ett val. Hon väljer mig innan jag kräver det. Detta anser jag leder till en trevlig relation. Vi blir kompisar.
     

    Smutsgris!
     
    Dessvärre har jag ingen bild eller liknande på detta, men någon gång ska jag förhoppningsvis komma ihåg att dokumentera det.

    Kul häst

     
    När jag hade ridit, och hästarna hade fått mat så stod jag och hade det lite mysigt med Pärla. Hon stod väl mest och tiggde på sitt vanliga, inte särskilt jobbiga, sätt. Sen stod hon med huvud mot dörren som leder ut och jag stod mest och väntade på att Aleccis skulle äta klart. Men jag stod vid Pärla, fortfarnade mysande med henne, eller vad vi nu gjorde. Jag tittade mest och talade om hur snygg hon är. Sen, för skojs skull (Pärla väntade ju såklart på att få gå ut igen) så förde jag handen mot dörren men eftersom jag inte nådde den (det var väl 1 dm kvar ungefär) så öppnade jag inte. Men när jag stod där, med armen rätt ut och "var på väg" att öppna dörren så började Pärla nicka.
     
    Inte för att det betyder samma sak som för mig. Men det blev på människovis väldigt komiskt då jag "frågade" henne om hon ville gå ut och hon, av alla sätt, "svarar" med att ställa sig och nicka! Jag skrattade rakt ut. Tyckte det såg så kul ut. Hon är så härlig, hon. :')
     
      

    Att välja eller välja bort

    Ibland får jag lite konstiga tankar. Tänk om något hade tvingat mig att bara ha kvar en av hästarna. Vem hade jag valt?
     
    Helt ärligt så skulle jag vilja välja Aleccis. Det är nog inte så svårt att förstå varför. Hon är en stor häst som jag kan fortsätta utvecklas och tävla med - precis det jag vill göra.
     
    Men i själva verket kan jag ALDRIG välja bort Pärla. Genom att aldrig välja bort henne, så skulle det bli hon som står kvar. Mitt förstahandsval. Men så har hon en stor betydelse för mig också - hon är min anledning.
     

    Och hon skulle aldrig välja bort mig. Vi har DET - vi är DET.
     
    DET är inte samma sak som att prestera alltid, eller alltid göra rätt, agera bäst eller leva upp till andras förväntningar. Ingen annan ser det vi har. Mina känslor till henne, och det ingen någonsin kan förstå - är att jag vet att hon förstår. Jag vet att hon värdesätter mig. Inte på samma sätt. Men vi är vi, och vi är så mycker mer "vi" än vad alla andra ser. Mina mänskliga känslor ger mig kärlek i henne och till henne. Medan hon "bara" är glad, nöjd och mår bra. Hon bara är. Men hon vet inte hur mycket hon är för mig.

    Sin häst med annan ryttare?

    Att se någon annan på sin, SIN alldeles egna, häst kan ibland kännas lite... Intimt. Lite för privat, lite konstigt och ganska mycket fel.
     
    Men inte alltid. Jag vet att jag är ganska egoistisk vad gäller just hästarna. Jag ska göra allt. Så jag vet att det blir rätt och att det blir så bra det bara kan bli (syftar inte på ridningen, men skötsel osv). Nästan helt och hållet BÄST faktiskt. Men så är jag inte dummare än att jag vill bli bättre.
     
     
    När någon annan (betydligt bättre ryttare än mig) hoppar upp så går jag in i "se-och-lär-mode" och kan inte för mitt liv koncentrara mig på vad jag ska göra istället. Det blir att jag står och försöker ta in precis allt. Sen att omvandla det från "se-och-lär" till "härma" är sällan samma sak.
     
    Beroende på häst så blir det olika känslor av att se någon på hästen. Det kan även ge en känsla av "ååååh, jag suuuger :(:(:(:(:(" eller "GE FAN I MIN HÄÄÄÄST!!". Poängen:
     
    Någon jag skulle vilja se på A är en himla duktig tjej. Bra sits, noggrann, rider snyggt och ja, där skördar man även framgångar ;) Skulle hon ens peta på A så skulle väl hon gå Grand Prix i samtliga grenar liksom, hahah. Lite överdrivet kanske, men hon hade absolut få hoppa upp och så skulle jag inta "se-och-lär-mode". Vem det är jag pratar om? En halt vanlig tjej, i en helt vanlig "håla", med helt "vanliga" egna hästar och ett helt vanligt liv. Martina heter hon iaf, och jag har "vetat om" henne sedan vi började tävla mot varandra (fast olika kategorier). Hon på en fjordkorsning och jag på min fjordpärl. Bloggar på www.retardriders.blogg.se (Nu känns det som jag kräver något här, men så är det inte. Jag syftar bara på att jag vet att hon hade fixat A och det hade varit kul/lärorikt att se, haha. Aja, ta det som en komplimang! ;))
     
     
    Sen har vi även min kompis som tvingas lyssna på mina klagomål så fort vi är ute och rider. Sen får hon hoppa upp och så går hästen såklart perfekt. Eller så låter det "puuh, sist jag satt på en såhär jobbig häst..." osv. Haha, jaja, vi har väl våra olika smaker helt enkelt (och ridsätt och att känna när det är fel osv). Men glad att hon tar sig tid och energi när det kniper, det är jag allt! :)
     
     
    Vi får inte missa de där glappkäftiga och lite för muntra människorna med. Ja, välkommen upp på A för all del. Skrattar bäst som skrattar sist!
     
    Men där är det väl STOPP skulle jag tro. Därefter vill jag inte se fler där uppe. Och även att jag lånar ut Pärla till höger och vänster så sticker det i ögonen ibland. Tro det eller ej, men på henne skulle jag aldrig sätta upp vem som helst. My treasure!
     

    Jennie och Pärla. En av dem som när, var, hur och alltid är välkommen upp på vilken av mina hästar som helst. :)

    "Crazy cats"

    Kolla på detta medan jag är och handlar lite grejer. Sedan blir det kakbak!
     
    Jag fullkomligt älskar katten 0:37-1:50
    Så sjukt tuff! :)
     

    Grejer att pyssla med

    Jag har tre saker på min "to-do-list" idag. Men av dem har jag väl gjort en halv - bra där! Eftersom vi blir lite förskjutna när han jobbar eftermiddag så har jag svårt att hinna med de andra sakerna då folk faktiskt snart slutar jobba. Tanken är iaf att ta tag i det när jag kommer in igen och då ska jag även baka nya sirapsbröd som vi ska ha till solsidan ikväll. Yes, vi missde ju avsnittet igår, så därför ska vi se det ikväll istället.
     
    Angående bilen igår då. Vi åkte ju upp till Borås (för att hämta en bil alltså) och det flöt på bra och sådär. Men när vi väl kom dit så får förra ägaren inte i gång bilen. Han bytte batteri och den startade iaf. När vi väl körde hemåt så kom vi några kilometer innan bilen slutade ladda och vi var tvungna att stanna. Det är som vanligt när vi hämtar bil; man får börja skruva innan man ens kan åka hem. Ett verktyg hade vi av en slump med oss; en morakniv... Lyckat. Felet hittat, men det gick inte att göra något åt det, såklart. När vi hade stått där och både laddat bilen (via min bil och startkablar) kunde vi åka enda till Nässjö. Sen slutade den ladda och dog. Då laddade vi igen och kom typ två mil. Laddade igen och kom en mil. Laddade igen och kom preeeciiiis hem. Klockan var nästan halv ett. Nej, det är inte så himla kul att bilarna ska börja krångla det första de gör och hela resan tar mycket längre tid än den ska. Nu är iaf laddningsfelet åtgärdat men det är två saker till som ska fixas. Därefter få vi se om den uppfyller våra krav (typ att fungera) annars får någon annan lycklig ta över.
     
    Efter lite fiskpinnar och ett depå-stopp vid datorn ska jag alldeles strax åka ut till hästarna. Mina fina! :') Sen, när jag ska göra nytta, kommer jag nog fastna här igen. Förhoppningsvis med lite idéer..?
     
    Jajamän, så är läget.
     

    Söndag

    Mata och vattnad hästarna, ridit hingsten och ätit middag med släkten ("minnesmiddag" el likn). Det är vad jag har gjort idag, nu blir det 30+ mil med min kära bil och därefter sängen.


    Min lördag

    Pärla: 2 h  20 minuter. Det mesta med Marielle och Morton.
    Aleccis: 1 h 35 minuter. Det mesta med Marielle och Loka. Vi fick lite hjälp med ridningen, så nu är jag iaf lite klokare.
     
    Jag känner mig väldigt seg och slö just nu. Det känns verkligen inte lockande att ställa sig och diska all disk som jag har skjutit fram, men jag har ju inget val direkt. Sedan ska vi fira lördag med att göra pannkakor (eller alltså jag får väl göra dem, haha) och tanken är att gå på promenad med en vän innan dagen är slut.
     
    Igår så nämnde jag ju lite om Aleccis. Men jag glömde Pärla. Jag använde bettet med D-ringar och kopparrullar och i början gick hon riktigt bra. Sedan blev det successivt inte riktigt lika bra, men klart bättre än hur hon brukar va. Hon var iaf inte framtung.
     
    Imorgon kommer jag inte rida någon av mina hästar, men däremot så blir det ju hingsten istället. Jag ska försöka "njuta" av att få ta det lugnt, men som vanligt kommer jag nog inte känna riktigt så...
     
    Det var en liten check av läget. Nu ska jag återta soffläget och motivera mig tillräckligt för att ta tag i disken - så småningom. Allt detta låter jag vila till morgondagen, så jao, vi hörs imorgon igen då!
     

    Worlds greatest.

    Fredagskväll

    Efter lite mat i magen, lite annat att tänka på och en liten promenad så blev jag människa igen.
     

    Ett fult träns

    Enda sedan jag såg detta träns från Dyon för första gången tyckte jag det var väldigt fult och tråkigt.
     
     
    Hööks började göra kopior och även dem är fula - det har jag alltid tyckt och tycker fortfarande. MEN ibland får man ju väga in andra saker istället för att bara använda ögonen. Tack vare hakarna så är det ju mycket praktiskt och efter en hel del övervägande så valde jag faktiskt att beställa ett. Jag ville ha ett aachenträns till Aleccis och det vore dumt att bojkotta detta träns på grund av utséendet. Tanken är ändå bara att ha det hemma som ett vardagsträns att slita på.
     
    Hööks kopia.
     
     
     
    Som sagt; långt ifrån vackert, och riktigt tråkig design. Ser billigt ut med det platta tycker jag. "Less is more" heter det ju ibland, men här stämmer inte det. Vad som helst hade sett bättre ut än att ha det såhär tomt och... icke påkostat. Funktion går före formen här.

    Schabrak i förbjuden färg

     
    Första bilden förklarar nog varför. Jag köpte ju ett träns i Ullared för ett par gånger/år sedan. Och ja, nyansskillnaden var inte så himla stor ändå. Jag har ju inte haft något att matcha det med direkt, så därför fick det bli ett knallrosa schabrak. Chockad Pärl :]
     
     
     
     
     
    Rakad (över) vs orakad (under)
     
     
    Som den skönhet hon är så klär hon även i detta - inte sant? (:

    Plaststigbyglar

    De var i storlek ENORMA ungefär. Men det kan jag leva med. De ska bara fungera som vinterstigbyglar ändå. Problemet med de andar är att de är så små att mina vinterskor (jodphurs) inte får plats i dem. Det är med andra ord lagom irriterande när man halkar ur dem var hundrade meter ungefär. Jag red med dem idag och halkade inte ur en enda gång. Bra där.
     
     

    En låda från Hööks

    Jo, alltså. Så var det ju den där lådan från Hööks. Eftersom mitt humör inte är på topp tänker jag skjuta på allt vad skriva heter, och istället lägga upp bilder på de nya grejerna. De kommer upp lite pö om pö.
     

    Förtvivlad - och nu har det fan runnit över

    Jag är så jävla ledsen, arg och förbannad just nu. Helt hjärnknullad och förstörd, dessutom. Varför?
     
    Därför att jag är så äckligt jävla less på mina förutsättningar vad gäller hästarna. Det kan låta klent att bli förstörd pga det men vad fan är det för orättvisa?! En av mina allra HÖGSTA JÄVLA ÖNSKINGAR är att få träna regelbundet för tränare. Ni som kan göra det, men inte uppskattar det: dra åt helvete. 
     
    Prova att se det ur min synvinkel:
     
    Jag har sedan jag var 6 år gammal ridit regelbundet. I år är det 15 år. Femton jävla år. Dessutom har jag haft "egen" häst/tillgång till häst varenda dag sedan april 2006, minus ett par månader den sommaren. Det är 6 år. 6 jävla år.
     
    Vad kan jag?! Tamejfan INGENTING.
     
    Försök tänk dig in i min vardag. Jag tragglar och kämpar, trots oväder och minusgrader, stekhet sol och heltidsjobb (när jag väl har det). Oavsett hur dagarna ser ut så kämpar jag där ute. Sliter och kämpar. Varenda jävla dag. Alltid helt ensam. Jag vet att jag sliter mer än vad många som är på en högre nivå än mig gör. Och med tanke på vad de får ut så känns det fan inte bra. På många sätt kunde det finnas sätt/saker som kunde underlätta för mig - men inte. Det finns inget rinnande vatten, inget "riktigt" stall och inte ens en sadelkammare, inte någon ridbana och inte ens någon människa. Men det är inte hur hästarna bor som jag är trött på. Det är allt som jag faktiskt kan eller SKULLE KUNNA göra något åt. Att lära mig något. Det kanske är dags att sluta åka häst och lalla runt i skogen. Lätt, då. Jävligt lätt. Har jag något val?
     
    När jag red Aleccis idag så gjorde hon som vanligt; skjuter ut bogen hit och skjuter ut rumpan dit. Samtidigt ska hon flyta iväg från mig eller ta precis allt som att hon ska dra iväg i 180. Jag klagar inte på henne, absolut inte. Jag klagar på mig och min ridning. Jag är för fan helt värdelös där uppe. Kan inget.
     
    Hur jag än försöker plocka lite i tygeln här, lägga om skänkeln där, flytta min vikt hit eller flytta hela hästen dit, så fungerar det inte. Och jag vet varför - FÖR ATT JAG INTE VET HUR/VAD JAG SKA GÖRA. Fatta hur äckligt jävla frustrerande det är att inte kunna. Och att inte ha råd att göra något åt det. Det är bara att ÅTERIGEN sätta sig framför den där jävla datorn och googla. Jag får väl vara glad om jag begriper hur jag ska göra om ytterligare 15 år.
     
     
    Just nu fullkomligt hatar jag precis alla som får sina förbannade träningar, utan att lyfta ett finger, betalda av diverse släktingar. FU. :(

    Att va lantis i stan

    Här sitter jag... Utan att ha hämtat ut mitt paket och utan att ha diskat (kom bara halvvägs), och väntar på uppfinnarna. När jag kollar på det ska jag trycka i mig lite hallon-och-blåbärspaj med köpevaniljsås. Men innan dess hoppas jag verkligen att jag har fått ur tummen så att jag hinner duscha. I och med att vi fick besök (därav halva disken som blev ren) så sitter jag fortfarande här och luktar ko och häst.
     
    Jag satt även på arbetsförmedlingen och luktade ko och häst. Tyckte att det kunde de ha! :D *Imafuckingbadass* Nej, men tyckte att om jag sitter där och stinker så borde jag ha förtur = bli klar snabbare. Jag vet inte riktigt om det var något förutsett, men när nummer 35 var klar, så var det ingen som hade något nummer förrän det var min tur - nr 43. Jaja, klar där och sen ska papper skickas iväg. Jag fick inte det där juljobbet heller! (Fick iiiinteeee aaaalls utbrott innan, hähä. Blev rätt paff med andra ord. Trodde det var lite "öppet mål" då vi inte ens var så många där som de faktiskt sökte men jaja. Uppenbarligen har väl folk sökt/visat intresse på annat håll också.)
     
    Jag är uppvuxen med lite lagom kodoft. För mig är det inget äckligt/ofräscht med det. Det är liksom hemtrevligt och ja, naturligt. Nu menar jag inte att vi brukar gå runt oduschade; det jag menar är att det liksom låg ett täckte med lite kolukt/gårdslukt och för oss är det en doft av trygghet. Så jag stör mig inte på att sitta här och stinka. Det är så sällan jag är i lagården ändå, så jag får lite flashbacks om jag ska vara helt ärlig. Sen att alla andra äcklas, det är fan inte mitt problem. :]
     
    Hepp, nu är det dags att bläta ner sig och lukta tråkig stadsbo igen. Fan för den opersonliga stilen! ;)
     

    (Äntligen fick jag användning av den fina bilden. Kossorna!)
     
    Sedan vill jag även dela med mig av en annan sak, som mååånga där ute inte förstår. KOR luktar INTE ILLA. De luktar gott. Kolukt alltså. Men i lagården, som är en förhållandevis liten lokal med kor i, är överrepresenterad av avföring och urin. Klart det inte luktar direkt GOTT där inne. Även om det för mig inte är särskilt farligt. Men det är samma i olika stall. I stall där många hästar står 20h/dygn - tro fasen det luktar; nej det STINKER där inne med. Men det är ju inte HÄSTLUKTEN som är "illa". Så kanske dags att lära sig skillnaden på kolukt och koskitslukt.

    Hästdagen

    Pärla fick sig lite tömkörning på 35 minuter. Fin häst! Vi höll oss nere på ängen och gjorde lite volter och sådär.
     
    Aleccis blev av med pälsen. Vilken päls! (Där hon var helt oklippt.) Och vad dammig hon är/var! Klippmaskinen (en sådan där RIKTIG av kvalité; De Laval) orkade inte tugga igenom så när det var som värst blev tagen ungefär 2-3 CM(!!) långa. Aja, nu är det iaf klart och hon stod som ett ljus hela tiden förutom när det åkte förbi en bil så det blev sånadär solkatter som hon ryckte till för. Och när Pärla frustade så ryckte hon också till. Haha, vadå uppmärksam och spänd (mentalt, för kroppsmässigt är hon lugn)? Still stod hon iaf och hon var lugn under hela tiden. Som vanligt är det verkligen skönt att ha det gjort!
     
    Det plingade till i telefonen innan och där stod det att mitt paket har kommit. Woho! Det betyder mannekängande imorgon och egentligen hade jag tänkt att prova det tredelde bettet när grejerna kom. Men nu lockar det inte så mycket längre, haha. Nyklippt häst, som sagt. Kan aldrig sluta väl ;) Vi får se om jag hinner ångra mig tills imorgon.
     

    Aleccis markarbete - del 4

     
    Sista delen av vårt markarbetspass. Som sagt blev det ju inget i vänster då minnet tog slut.
    Jag ser iaf en positiv skillnad på detta klipp gentemot de första. :)

    Tjeena, tjeena

    Två och en halv timme senare. Jo, jag ställde klockan på 07. Vaknade, la mig med telefonen en timme. Och sen när gör jag så?! Jag som hatar att ligga och dra mig. Happ, inte längre, tydligen. Nu har det redan gått två timmar sedan jag vaknade men det känns ändå som nyss? Hur seg får man vara... Jag som skulle ha diskat och så skulle jag ha tuffat ut till hästarna. Usch, jag känner att jag är lite ur gängorna.
     
    När jag kommer ut ska jag motionera ena hästen. Frågan är om jag ska tömköra Pärla? Känns som jag vill åt henne lite då vi har halkat ner i den där framtunga svackan som jag inte gillar och som jag uppenbarligen inte klarar att lyfta ur oss ur. Får se. Vädret är iaf hyfsat.
     
    Sedan blir det att ta fram klippmaskinen och dra av Aleccis päls. Hon ser knappt ens klippt ut, trots att hon ju är klippt en gång. Tanken är att ta allt (förutom huvudet och benen som vanligt. Att klippa benen betyder bara en sak för mig = för lite utevistelse för hästarna. Så nej, här behåller vi benen och låter hästarna vara utedjur.) Sedan ska hon bara få gå och skrota idag. Ta igen sig lite. Så kör vi på imorgon igen.
     
    Jag vill ha mina grejer från Hööks med - nu, nu, nu, NU! Att det ska vara så seeeegt...
     
    Förresten! Igår så hade Herr Hingst en hel del invändningar, haha. Han gjorde allt i sin makt för att slänga av mig när vi galopperade. Det var inga små bockspång och sparkar han bjöd på heller, haha. Aja, det var ju spännande. Nu har vi gjort det också! Jag satt kvar, så när han fattar att jag inte åker av så kommer han nog så småningom ge sig.
     
    Tanken är att ladda upp den fjärde och sista delen (den som jag personligen tycker är "roligast" att se på) under tiden jag är ute. Om datorn sammarbetar kommer den upp senare, om inte, så... blir det ännu senare.
     
     

    Är inte gult den allra vackraste färgen..? :]
     

    Aleccis markarbete - del 3

     

    Two done, one to go

     
    Pärla och jag har tappat allt det vi hade för någon månad sedan. Nu är det mest bara tråkiga pass där hon är framtung = inget kul alls. Flugeby x2 och LP, 55 min.
     
    Aleccis tänkte jag skulle vara lite lugnare idag då hon har gått två lite hårdare/annorlunda pass än vanligt. Men där missade jag en sak: ju mer energi man gör av med, desto mer återproduceras... Snacka om pigg häst! Ujuj, det blev väl lite bättre under rundans gång iaf. Två varv dahlseda, 50 min.
     
    Nu ska jag alldeles snart bege mig vidare för sista hästen för dagen.
     

    Aleccis markarbete - del 2

     

    Onsdag

    Idag är det onsdag och för mig innebär det ridning av tre hästar; och alla i olika storlekar!
     
    Den här veckan ser ut som följer för Aleccis:
    Mån: ridning
    Tis: ridning
    Ons: ridning
    Tors: vila (och bli klippt)
    Fre: ridning
    Lör: ridning
    Sön: vila
     
    Tanken är att gå upp ett snäpp och rida tre dar, vila en. Vilket alltså blir vila en till två dagar i veckan. Men samtidigt får jag inte glömma att andra saker ska planeras in också, så just denna vecka blir det två vilodagar precis som tidigare.
     
    Pärla ska väl gå varje dag. Eventuellt vila på söndag, det beror på vilket humör Emil är på när jag ska rida hingsten då ;) Haha, vi kom ju överens om att mina ska stå när jag rider hingsten (förutom när jag rider medan han jobbar), men ibland kan jag tänja lite på det där och iaf rida en häst. Och som ni vet så blir det i stort sett ALLTID Pärla om jag bara ska/kan/hinner rida en. My first choise.
     
    Nästa tävling är för övrigt KM:et på hemma klubben (Vetlandaortens Ryttarförening). Och visstfan kliar det i fingrarna att vara med i en förklass med A, men så har jag ju lovar mig själv att... nej. Så det blir inte så. Om jag är sugen..?! (:
     
     
    Del 2 kommer för övrigt upp medan jag är ute och rider. Och under tiden ska datorn stå på och ladda så att även del 3 kommer upp. Men det blir inte förrän senare. Del 4 kommer ta ännu längre tid då den är lite längre. Så jag kan inte lova att den ens kommer upp idag. Vi får se.

    Aleccis markarbete - del 1

    Observera att det är FÖRSTA gången vi rider markarbete/"dressyr" på ridbana/i ridhus. I vanliga fall håller vi oss endast på grusvägar och i skogen.

    Ojsan hoppsan

    Alltså, HAHAHAHA va vi låter tröga på filmen. Aja, det bjuder vi på! :) Jag har med allt ljud så det är ju bara att lyssna och garva. Hähä. Det blev 4 delar och de tar hundra år att ladda upp. Men de kommer när de kommer. Dessvärre tar minnet slut innan vi är klara, så själva linjen finns bara med i höger varv (och vänster galopp på sista). Jao, seriös är väl inte mitt kännetecken kanske.
     
    Förbered er på vevande nävar, dålig ridning, ingen balans, kassa vägar, konstiga kommentarer baserat på ... ingenting? Och mycket, mycket mer. Jag är iaf nöjd med henne idag. Det var ju första gången för oss.
     
    Vi har sååå mycket att lära. Och jag vet att jag typ förstör hennes gång, men det är för att jag än så länge i stort sett bara vill ha henne lugn och medgörlig.
     
    Konstruktiv kritik? Ge hit!
     

    Varför har bilderna börjat bli avlånga?! Störande..!

    Dagens ridning

    Trots att viljan att gå ut var sådär, så blev det (såklart) genast bättre när jag kom ut. Pärla var lika glad och precis som vanligt. Så tillsammans lät vi det vara en dag som vilken helst. Vi red i skogen och tog flugebyrundan innan vi red hem. Inget avancerat och inget ansträngade. Bara lite tempoväxlingar. Både hon och jag (mest jag) behövde nog komma ut och lufta oss lite.
     
    Det är väl det som är så härligt med hästarna. De lever i nuet. De finner sig i det mesta och accepterar ofta allt man "utsätter" dem för. Jag borde ta efter och vara nöjd när jag är nöjd, inte leta efter ännu bättre villkor. Glad Pärla ger glad ryttare. Eller iaf mer taggat än tidigare.
     
    Jag gjorde i ordning A och lastade in henne, så mötte jag min syster där borta. Jao, vad ska jag säga. Detaljer kommer väl senare, tillsammans med en/flera filmer då jag inte vet exakt hur långt det blir efter att de är ihopklippta.
     
    Höres senare, alltså.
     

    Mitt hjärta.

    När döden inte längre tillhör framtiden

    Kl 03.30 ringde klockan. Det är aldrig kul när klockan ringer den tiden. Det var det inte heller inatt... Jag har tidigare sagt att jag var glad för att jag inte har förlorat någon nära - så är det inte längre. Nu har det hänt.
     
     
    Det var svårt att sova efter det. Jag vaknade/blev väckt ytterligare tre gånger innan jag valde att gå upp. Egentligen vill jag bara lägga mig i soffan, och låta dagen gå utan att bry mig. Men jag ska, oavsett om jag känner för det eller inte, åka ut och rida Pärla och därefter A.
     
    Hjärnan är inte riktigt så klar som den borde och jag har en ihållande huvudvärk pga sömnbristen.
     
     
    Jag har inget mer att säga just nu. Ärligt talat vet jag inte hur det blir i eftermiddag heller.
     

    Fint väder!

     
     
    Imorse, innan ridturen. Detta är höstväder! Det ser inte ens ut som november. Förresten så kom till och med Pärla till mig idag. (Berodde nog inteee aaaalls på vad jag höll i handen, nepp, bara ren kärlek :] - eller?) Annars är det alltid A som kommer och möter en, men inte idag.

    Bakningen

    Alltså... Så var det ju det där med mina kökstalanger. (Ehm, VILKA då?)
     
     
    Kladdkakan som blev helt okej. Den blev bättre än jag trodde och nästan perfekt. Dock kunde den ha varit liiiite kladdigare i mitten, men jag är ju inget fan av att det inte ens är bakat typ. Så jag tycker den blev bra. Den var även god dagen efter... (;
     
    Sirapsbröden som blev asbra faktiskt. Jag gjorde bara en sats för att jag inte ville att det skulle bli så mycket över = man äter kakaor i flera daaaaar. Men de blev som sagt lyckade. Jag har aldrig gjort dem exakt såhär bra tidigare. Så jao, får väl vara nöjd med det då.
     
    Till sist den misslyckade tuppkakan. Helt sjukt fel blev den. En kulle i mitten och även misslyckad glasyr. Hur lyckas man? Aja, den var godare än den ser ut iaf, och jag borde kanske träna på denna? Inte ens min träningskaka i början av veckan blev såhär illa. Stööörandeeee.
     
    Gästerna fick även fyllda vaniljbullar, pariserbullar och vaniljhjärtan. Vanilj skare'va!
     
    Så var det med det och nu hoppas jag det dröjer lääänge innan det blir fikakalas nästa gång! Haha, tänk att man ska behöva planera och stå i så mycket för bara en förhållandevis "liten" fika för familjen (familjerna)! Det märks att man är "nyvuxen" ;)
     

    Ladda kameran

    Jajamän, det är vad jag ska göra idag. Och vad innebär det...? ;)
     
     
     
     

    Nytt material på ingång kanske? :D

    Motionering av hästapållarna

     
    Någonting såhär är rundan vi red idag. (Jag är inte säker på att jag målade rätt här längst åt höger, men skitsamma.) Den är lite längre än de jag brukar rida och denna tar 1h 40 minuter i hyfsat tempo. Vi utgår alltså från gården (1:an) och rider mot Appelhester först och därefter på skogsgrusvägar och en bit på packad grusväg till Kettilsås, och därifrån är det sedan genom skogen till skogsgrusvägar och "vanliga" grusvägar igen.
     
    Båda hästarna var väldigt svettiga efteråt (Becka red Pärla) och A blev rätt jobbig i slutet. Annars höll hon sig fin större delen. Jag antar att hon blev trött i slutet vilket gjorde att hon istället började ligga på mer framåt/i sidled/studsa och sådär. Men en helt okej runda i jättefint höstväder! Sol, men ganska blåsigt men hellre det än regn och snö! :)
     
    Oftast när jag rider den här rundan brukar jag ta den tvärsöver skogsvägen strax efter Appelhester, men den här varianten är både bättre (underlaget) och längre men framför allt roligare! Det är en rätt saftig backe med som jag märkte vad mycket mindre krävande när man satt på A (vilket såklart inte är så konstigt, haha) jämfört med Pärla.

    Världens finaste hund

     
     
    Border Collie, född 13 december 1996, död (påkörd) och hittad runt 22-23 november 2006.
    Vår familjs hund, vallhund. Han älskade att jobba; valla korna, vara i lagårn, leta kattungar (var jättesnäll mot dem) och han älskade sin boll. Han skällde aldrig. Gnydde/gjorde lite läten när glassbilen kom.
    Saknar honom. Vår fina Staffan. Ingen hund kommer någonsin komma upp till hand nivå. One of a kind.

    Dagens ridning

    Pärla: Byn (dahlseda + flugeby) och skogen. Hon var okej. Men jag orkade inte rida i början, så där var det sådär. Sedan red jag och då svarade hon fint. I skogen lät jag henne busa lite. Så det var väl ett okej pass. Just nu så är vi inne i "okej/sådär" men rätt som det är så går det antingen ner eller förhoppningsvis upp. Det är bara att motionera vidare. :)
     
    Efteråt åkte jag till hingsten och det gick bra. Första galoppen uppsuttet och dessutom på någorlunda kommando. Framsteg, framsteg.
     
    Imorgon tänkte jag ju då rida med Becka men det blir inte spikat förrän ikväll då jag inte har pratat med henne än. Hoppas hon vill ställa upp och filma något pass med.
     
    Min lilla medryttartjej (och granne) ska även börja rida Pärla nu igen, en dag i veckan. Alla nöjda och glada :) Vi har även en tanke på att ta med henne till ridskolan någon dag. Det blir kul för henne, eller för båda rättare sagt.
     
    Så ser det ut just nu  vad gäller Pärla. Älskade Pärlahäst, Pärlefjun och PärlisHärlis. Kärt barn, alltså.

    Fynd - normalpris - överpris

    Man sitter där, klickar in på hastnet, kollar runt. Öppnar blocket, klickar runt och kollar. Man möts av både fynd och även mycket till "normalpris" (vad som är normalpris är en tolkningsfråga). Men sedan finns de där, de som sätter hutlösa överpriser...
     
    Priset styrs av tillgång och efterfrågan. Simple as that. Finns det sjuttio svårklasshästar och två personer som letar svårklasshäst så sjunker priset. Finns det tvärtom två svårklasshästar medan sjuttio personer är intresserade, så stiger priset. Tillgång och efterfrågan, kära vänner.
     
     
    Jag måste faktiskt säga att jag är ganska trött på överpriser. Eller kanske på okunskap i vissa fall. Jo, jag vet vad hästar kostar och jag är inte i närheten av intresserad av en svårklasshäst, av samma anledning. Sedan vet både du och jag att en häst med kvalitéer är dyrarare än en som är "halvbra". Det är inte heller någon nyhet att man får vad man betalar för. Sedan att dessa halvbra hästar och även fynd, kan visa sig vara lika bra som de dyrare - det vet vi nog alla också. Men ibland krävs det mer pengar runt omkring, i en "annan" satsning, mer arbete och andra tankar - att TRO på det man gör med den hästen man har. Inget nytt. Men det är inte förrän det finns bevis, svart på vitt, som man egentligen kan vara helt säker på att man hade rätt, på att det gick och på att hästen i fråga även har ökat i värde. Det är inget säkert kort, men det har hänt och det händer då och då. Ett säkert kort är många gånger en häst av högre värde, som redan har "bevisat" att den uppfyller de krav en köpare kräver.
     
    Något återkommande anser jag är framför allt yngre hästar och ponnyer. Enligt mig är sällan en 4-5 årig ponny värd närmare 60.000 när den har tävlat lite lokalt. Nej, man ska inte ut och tävla en massa på en så ung ponny eller för den delen skynda upp i klasserna för att "komma ifatt" den summan man har satt. Det är inte det jag menar. Jag tycker däremot att samma ponny kanske är värd hälften så mycket? Nu ska jag inte sitta här och bestämma vad andras ponnyer är värda. Men ska man sälja sin ponny så har man två alternativ: allt går att sälja för rätt pris. Sänk helt enkelt priset så finns det absolut spekulanter. Alternativet är att man kommer på att "nej just det ja, jag vill nog inte sälja" och så tar man bort annonsen.
     
    Det där "om jag för över 80 så kan jag gå med på att sälja, får jag inte det så har jag kvar hästen"- är så fult. Hästen kommer troligtvis vara kvar på annonssidan länge, många ser den - men tycker nog som jag - och när denna sedan vill sälja hästen på riktigt så skulle iaf jag bli fundersam. Varför är den ute så länge/igen och troligtvis billigare denna gång. Det är inte till säljarens fördel.
     
    Bilden är en print från hastnet där jag inte gör något samband till min text. Dessa hästar är säkert mycket väl värda dessa summor (svårklasshästar, som sagt) det vet inte jag. Vad jag syftar på är "normalhästar" för överpriser = inte okej.

    Rida + filma = ?

    Jag kom på en sak igår! Min syster är ju uppe i Vetlanda nu, och hon la fram ett förslag att vi skulle rida någon dag och absoluut! Klart vi ska rida. Kul att ha sällskap och tjöta lite skit. Jag tänkte faktiskt att vi skulle introducera en av mina mer favvorundor som tar över en och en halv timme (för A, alltså), och består av feta galoppuppförsbackar och mycket grusvägar. En rätt saftig runda, med andra ord. Plus skog och.. ja, gegga ingår väl nu också. Sugen iaf!
     
    Men nu var det inte det jag syftade på utan jag har tänkt att plocka med mig A och rida lite vettigare på någon bana någon dag. Och hur FANTASTISKT hade det inte varit om jag kunde muta min kära syster till att följa med och filma? Ååh, det hade varit något. (Men som vanligt så tycker ju inte de andra i min närvaro att det är lika kul som jag tycker, så vi får väl se. Kommer någon på något att muta med så är det välkommet! ^^)
     
     
     

    "Tack för din order!"

    Jag såg att erbjudandet på en av grejerna går ut imorgon så det var ju bara att slå till. Hoppas nu det blir goda nyheter angående "jul-jobbet" också då... Ujuj. Annars får jag väl skäll här hemma HAHA! :P
     
     
    Klart vi mannekängar när grejerna har anlänt! (; Pärlahäst kommer bli chockad, haha, älsk<3

    Kvällsridning av A

    Jodå, halv fem kom jag och A ut på en sväng. Hon valde skogen, så skogen fick det bli. Följt av flugebyrundan x2. I skogen var hon rätt fin. Lite korvhäst då hon kikade på lite saker och böjde sig = störande, men det skymmde så det är inget jag bryr mig om att hon ville kolla lite. Hon var ändå rätt lugn och så. Men första varvet runt flugebyrundan tog hon sig friheten att latja på lite och det blev inget bra. Men andra varvet så kunde jag plocka ner henne i lugnare tempo igen och då var hon okej igen. Generellt flöt hon iväg för mig i traven, så vi travade lite mer, dock med blandat resultat. Mer än så finns väl inte att utvärdera.
     
    Det var ett ganska vanligt motionspass, helt enkelt. Men jag lovar att jag är sjuukt taggad att rida på riktigt! Bort från dessa grusvägar och skogen och in på en riktig bana! Some day...
     

    Yes, jag hinner!

    Woho, helt otroligt skönt ska det bli och komma ut och rida nu efter all fika :)

    Bakning pågår...

    Fotade mina itne så asvackra bakverk men då har ju såklart min kära sambo "städat undan" kabeln. Så visar väl dem sen då, för det måste ju såklart dokumenters! :)
     
    Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner rida A sen. Ja, jag tummar lite på planen och försöker rida en häst/dag nu i helgen istället för att låta dem stå båda dagarna. För det vill jag verkligen inte och på söndag är det hingst-dag igen. Alterntivet blir väl i så fall att rida när det är mörkt idag... Vi får se hur det blir. Det känns som att jag vill komma ut lite efter all fika vi kommer trycka i oss!
     
    Fin ponny!

    Restaurangbesök?

     
    Min syster och hennes kille är hos oss nu ikväll så vi funderar på att besöka Chili Thai. Dessvärre kostar det ju, men det får det väl vara värt helt enkelt. Och en sak kommer INTE missa min mage ikväll - friterade bananer med sirap och glass. Nomnomnom..!

    Fina hästar!

    Pärla och jag red först dahlseda, sedan flugeby och därefter tillbaka "uppåt" för att rida igenom skogen och galoppera "ner" längs cykelvägen och sen hem. 55 minuter tog det och det fick bli ganska tufft ändå, för jag kom på att de ska vila imorgon. Därav att jag alltså ville rida henne hårdare. Hon var finare idag än igår och jag är nöjd.
     
    Aleccis och jag red två varv runt dahlseda. Jag har ju nämnt en del om vårt "galoppfattningsproblem", eller vad man ska kalla det. Hon slänger sig iväg, oftast i fel galopp och det är svårt att få tillbaka henne vettigt - MEN nu jag har förstått hur jag ska fatta galopp nu och ha kvar henne i lugnt tempo. Så vi galopperer väldigt mycket just nu, med blandad längd på galoppsträckorna innan jag fattar ny. På ett varv fattade jag galopp ungefär åtta gånger, så ett femtontal fattningar med längd på mellan ca 50 meter till ett par hundra meter.
     
    Jag lät henne alltså "ramla in" i samlad och fin galopp genom att bara fatta med sitsen. Då var hon riktigt fin och  behöll takt, tempo och framför allt lugnet. På en sträcka (där hon brukar få för sig att det är rally...) så kollade hon till på lite grejer och då blev det ett kortare språng (med huvudet i luften), där jag lättade från sadeln och då var det kört. Då studsar hon och det blir obalanserad. Därifrån är det svårt att få ner henne till vettig galopp igen, så då fanns det bara ett alternativ: bryta av och göra ny fattning.
     
    Det kanske verkar konsigt att jag lägger ner så mycket energi på just galoppen. Men traven är helt okej, och i och med att det snart blir halt vill jag ha full kontroll innan snön kommer. Därav galopparbetet alltså.
     
    En annan, mycket glödjande sak är detta: VARENDA GÅNG tog hon rätt galopp! :D Woho, snacka om att det går framåt nu (:
     
     
    Man märkter rätt tydligt att när jag rider som nu; två dars motion, vila en, rida två, vila en; så är hon ärligt talat nästan jobbigt pigg första dagen, och jättefin andra dagen. Så när hon rids ännu mer kommer hon nog bara bli finare. Imorgon ska hon vila.

    Seg

    Klockan är snart tolv och jag är inte ens i stallet än. Med andra ord är jag inte inne här igen förrän runt fyra-tiden. Vi ska få gäster (eller jao) framåt eftermiddagen så jag börjar ana lite tidspress. Båda hästarna ska iaf gå idag men vi håller oss nog på grusvägarna i byn. Det vore bra om inte A blev dyngsur av svett och P behöver inte heller gå jättestenhårt faktiskt.



    Sovdags

    Intervjun gick bra. Därefter blev det ett stopp på McDonalds (hallåååelleeer?! -.- sjukt onödigt! men gott :)) Jahopp, sen trodde jag att jag, trött som jag var, skulle få ta det lugnt, men närå. Sortering av viktiga och mindre viktiga papper in i diverse pärmar krävdes omedelbums, så det tog väl typ tre(!) timmar. Nu får ingen kräva något (inte ens disken) för nu tänker jag unna mig lite sömn.

    Jag kikade förresten lite snabbt på vädret på fånen. Det såg mindre kul ut; regn, regn, regn, regn, regn och regn hela veckan. Hua!



    Datorn missköter sig

    suck, så blir väl illa tvungen att använda den här skiten istället...

    Båda fick gå hedbrantarundan och ett varv runt flugeby. För Pärla tog det ca 1 h 5 min och då väntade vi även på att tåget en stund så med andra ord höll vi ett högt tempo och hon blev väldigt svettig. Övergångar och halter gjorde vi många under rundans gång. Hon var helt okej men inte extra fin eller så.

    Med A tog det istället ca 55 min, och hon blev ju som sagt väldigt, VÄLDIGT svettig idag. Men så blir hon ju extra piggelin också, dels av rundan men även för att hon stod igår. Även med henne blev det ett mittimellan-pass; inte kanon, men okej.

    Nu måste jag kila för att hinna med allt!

    Svettig?



    Så kan det gå.... Den nyaste rundan (för A) = extra pigg och taggad hästapålle. Även idag gick det bra att rida över och bredvid storavägen. Kanoners!

    Kliar i fingrarna!

     
    Är rätt sugen faktiskt. Men samtidigt så,... njae, så var det ju det där med att hålla i slantarna. Hoppas de har kvar erbjudandena på de andra två produkterna för isf slår jag nog till lite närmare löning (min sista). Tror jag. Äsch, jag får suga på den karamellen ett tag först.
     
    Det som ligger i varukorgen just nu är iaf en sak till oss var; en till mig, en till A och en till P. Rättvist och bra!

    Om jag letade D-ponny...

    Om jag var yngre (ganska mycket yngre) och letade D-ponny (och inte hade/skulle ha Mellonie) så hade jag lätt varit intresserad av den här ponnyn! Så himla fin! Hon är lite smyggrov, men ändå inte alls tung. Korsning ardenner/arab faktiskt (hade jag aldrig gissat). Printade lite halvdana bilder ur youtube-filmerna, därav kvalitén.
     
     
     
     
    Hur fin är hon inte?! :) 15.000 kr kostar hon, född 2002, haft föl. Synd hon inte var en decimeter högre och att jag var rik, hade massa tid och plats och ännu mer pengar - för då, då hade jag fasen slått till!
     

    Joggingtur för Pärlahäst

    Igår kom jag på att det var vääääldigt länge sedan jag körde Pärla sist. (Minns det inte ens? Tror det var förra sommaren eller något sådant, inte innan dess iaf!) Så då tänkte jag att hon skulle få släpa runt rockarden och få jogga lite istället för att bli riden idag. Hon gick ändå rätt hårda pass där hon blev väldigt svettig i både måndags och tisdags, så detta passade egentligen himla bra.
     
    Skrittade fram, joggade nästan hela rundan, och skrittade av. Vi passerade samma traktor med timmer som igår (med A) och även en grävmaskin som tog upp hela vägen. Sen när vi travade sista biten så kom självklart pappa med traktorn och ett stort spånlass. Så då lät jag Pärla galoppera uppför den backen med lite mindre lutning som vi brukar galoppera uppför innan vi travar och skrittar av. Sen travade vi sista biten innan korsningen, där jag hade tänkt parkera Pärla lite snyggt. Men det är samma korsning som man svänger ner för att rida dahlsedarundan, så hon var INTE sugen på att ta ett varv till (som vi gör ibland och som hon tolkade det som att vi skulle göra idag). Så hon ville inte svänga in där utan tryckte sig längre och längre åt höger, skitnära ett djupt dike, med traktorn bakom. Smart Pärlahäst... Men sen gav hon sig så kunde vi göra en volt medan han passerade. Själva traktorn och de andra fordonen bryr hon sig inte om, så det är iaf skönt och extra skönt när man kör.
     
    Vi var ute i 45 minuter och hon blev bara lite varm där selen satt, och inte svettig någonstans. Så hon fick verkligen ett lugnt pass idag. Det kan hon behöva :)
     
     
     
    Ärligt talat är jag inget stort fan av körning egentligen. Eller jo, alltså jag tycker det är kul och jag älskar att variera, men jag hade gärna gjort något där JAG får upp flåset lite. Den nybörjarkörningen jag håller på med kräver ingenting av mig därbak, så jag åker ju bara. Det är lite väl slött för min smak :)
     

    En återkommande fråga

     
    Det högsta jag har hoppat med mina hästar (och Mellonie) är:
     
    Pärla: 115 cm
    Mellonie: 120 cm
    Aleccis: ca 110 cm - provridningen.
     
    Det på filmen/bilden är 1.05-1.10, dock inte över 110. Men jag har alltså inte mätt det, bara lite halvt om halvt när jag stod bredvid det. De andra gångerna (P och M) så mättes hindren ordentligt.

    Det är kul att rida fjording!

    Här är bilder på Felicia och Pärla, 26 sept 2009 - Felicia 3,5 år och Pärla 19 år.
     
     
     
     
     
     
     
     
    Idag är Felicia 6,5 och hon har varit med på några CR/PnJ med Pärla. Tyvärr blir det inte så mycket ridning som det borde då det måste klaffa för alla med tid och dag. Jag är bonus/låtsas/plast-moster till Felicia. Hennes far och min syster (som alltså inte är hennes mor) är ett par.
     
    Dessa bilder fick iaf mig att dra på smilebanden :)
     
     

    Jkpg-sug!

    På lördag ska vi ha "inflyttningsfika". Det är mitt val då jag HATAR allt vad fest heter. Här blir det saftkalas istället, haha. :D Nej, men alltså våra föräldrar och resten av familjeskaran (syskonen) kommer förbi och jag har tänkt att baka en del.
     
    Så därför måste man träna, och träna är vad jag har gjort idag. Jag gjorde en tuppkaka och jodå, ätbar blev den - men vacker? Njae, inte särskilt. Jag vet egentigen inte vad som blev fel, för jag gick efter receptet. I och för sig var det väl lite vad jag räknade med (därav träningen :P) men ändå.
     
    Poängen var inte att snacka om fika och mina misslyckade kökstalanger, nej verkligen inte. OM jag hade haft råd hade jag istället plockat med mig Pärlahäst och tuffat upp till Jönköping för deras lok-reg hopptävling på lördag. Egentligen är jag skitsugen och jag vill, vill, vill, viiiill... Men nepp säger plånkan. Dålig idé och så har vi ju som sagt våra fikaplaner den dagen, så det blir hundra procentigt inget med det. Blää. När vädret och allt är lovande (dvs inte snö, is, minusgrader och halt).
     
    (Sen kan man ju även ha invädningar mot att Pärlai så fall skulle tävla varenda helg 4 - egentligen 3 då vi gick omkull på första och inte hoppade särskilt mycket - helger på raken. Men nu blir det inte så, utan hon kommer ha "hopp-vila" eftersom jag nästan aldrig hoppar mer än på tävling. (Och ibland över skogshindren, men det är sällan det med).
     

    Skogshindren. Det är alltså såhär vi "tränar". (:

    Aleccis

     
    Jag längtar tills jag har något nytt på film så att man kan börja jämföra (och se framstegen svart på vitt).

    A - lite mer detaljer

    Vi börjde med att rida dahlseda. Skritt, trav och lite galopp hann vi med, sedan skulle vi passera en traktor som lossade lite timmer från det de skördar i skogarna (som jag INTE tycker om...  Så onödigt, men jag vet att de måste).
     
    Hon gjorde sina snurrar några gånger men när vi väl närmade oss så bara gick/småtravade vi förbi och precis efteråt kunde vi göra halt. Så det är klara framsteg då vi inte ens kunde passera den sist, utan han stängde av den (föraren var vänd bakåfram och såg oss inte, därav att vi kunde träna på att ta oss förbi med allt "på"). Egentligen gillar jag inte när människor i olika typer av maskiner/fordon ska vara "snälla" och stänga av. För det är inte snällt, det förstör istället för oss. Jag vill ju träna så att vi så småningom ska passera. Men det kan ju inte de veta, såklart.
     
    Efter att vi hade passerat det ekipaget och därefter gjort halt, så fortsatte vi och både travade och galopperade lite längs grusvägen. Hon var till och med så "lugn"/medgörlig att vi kunde kompromissa att nästan alltid ta rätt galopp. Antingen mha ett byte eller ny fattning. FRAMSTEG!
     
    När vi vände uppåt så såg jag min goda vän vara ute, så där blev vi stående en ganska bra stund. A stod helt still hela tiden förutom när jag flyttade henne för att det kom en bil. Helt kolugn har hon och det är skönt att hon har tålamod. Efter vår pratstund red vi vidare och även det gick bra. Vi tog ett varv runt flugebyrundan med innan vi red hem och visst blir hon svettig. Men inte helt plaskvåt som hon blev tidigare.
     
    Jag är nöjd med dagens ridning även om det inte var så mycket ändå. Det enda jag kan tycka är tråkigt nu är att hon ska stå imorgon. Jag vill ju riiiidaaa! :) Men så är det. Jag låter henne ta det lugnt ungefär var tredje dag. Däremot har jag starka funderingar på att plocka fram klippmaskinen igen. Det behövs. Men det lär nog inte bli imorgon i så fall, utan någon gång framöver när jag vet lite mer hur det ser ut med jobb = hur mycket hon ska gå i vinter. (Ska på intervju på torsdag.)
     
     

    Dagens ridning

    Pärla: Jag bytte stigbyglar från mina älskade plaststigbyglar till sådana hemska i metall. Usch, vad de begränsar och stör mig! De förstörde hela första delen av ridturen. Efter ett (halvt) varv runt dahlseda red jag och Pärlahäst även idag lite på LP. Men eftersom jag egentligen inte var jättesugen, och inte heller särskilt fokuserad så struntade vi i formen och kämpade på med något annat istället - nämligen galoppfattningar i määängder.
     
    Det är väl kanske inget direkt problem, men att sakta av till skritt/göra halt från galopp är inte vår starka sida. Så det var det vi höll på med. Lugn, samlad galopp (jättefin i höger!) och avbrott till skritt/halt för att därefter fortsätta i galopp.
     
    Vänster galopp fungerade inte riktigt lika bra. Hon engagerade sig inte och typ ansträngde sig inte så mycket? Galoppen blev orytmisk och inte alls rund, utan fyrtaktig och det var precis att hon höll den. Så sen började jag driva mer och då blev den bättre men det på bekostnad av halterna. Hon försvarde sig med att trava några steg vilket störde mig eftersom hon inte riktigt verkade försöka. Så ett par gånger tog jag tag i henne lite kraftigare och ryggade lite och visst blev det bättre men det är ju inte direkt den vägen man ska ta... Aja, bättre blev det iaf.
     
    Vi höll oss på mycket volter samt gjorde sepentinbågar med en halt över medellinjen varje gång. Det vi nog gjorde allra mest var att galoppera på en åtta med en halt och ny galopp varje gång vi skulle påbörja en ny volt.
     
    I höger skötte hon det bra, men så har vi ju problem i vänster. Till slut fattade hon ju att hon skulle bryta av på det stället, så då tappade vi galoppen redan när vi vände upp där och det var ju inte rätt. Efter lite mer nötande så flyttade jag halten till andra sidan volten (alltså på kortsidan) och då gick det bra. Så efter lite raka spår så avslutade vi och travade hem, Fin Pärlis! :)

    En glad skit

    Såhär löd min lite impulsiva statusuppdatering när jag skrittade av A innan.
     
    Så jao, nu är jag en glad skit! :)
     
     

    Stegra

     
    Det finns hundra anledningar till varför man inte bör lära sin häst att stegra. Det handlar om allt från hästens kropp, framtida olater, framkallande av olyckor och otrygghet i framtiden av kommande ryttare, med mera.
     
    Men det jag vill trycka på är att vi faktiskt har glömt en sak! En väldigt positiv sak faktiskt trots framför allt föräldrars misstycke. Vi som "håller på" med detta lär oss flera saker. Man kan inte genom att bara muta med godis få en häst att stegra, inte heller kan man lyfta på benet och få den att förstå vad man faktiskt menar. Det kräver lite mer. Det är inte svårt, det är inte det jag menar. Men det är ändå lite annorlunda gentemot den vanligare sortens trickträning.
     
    Något annat som jag uppskattar till tusen just nu, efter att jag har sålt min stegrande (på kommando och ibland vid tjurigheter - men väldigt sällan) ponny är att jag är helt orädd när hästar stegrar. Jag är på sätt och vis van vid det. Jag syftar på min storhäst A som stegrar och vänder när hon blir osäker eller testar (vilket hon inte gör längre). Det är faktiskt skönt att ha provocerat fram stegringar och varit med om både höga, låga och stegringar där hästen skjuter iväg med bakbenen i landningen (="rivstart").
     
    Jag uppmuntrar Mellonis nya tjej att stegra för att helt enkelt känna på det och bli trygg i den situationen. Självklart skulle jag ALDRIG göra samma sak med någon annan eller någon annans ponny. Men jag är mer än HELT säker på att Mellonie inte slår runt. Hon hoppar alltid bakåt ögonblicket innan hon landar så rent fysiskt är det nästan omöjligt att slå runt (bakåt - givetvis kan ju underlag osv ge med sig men nu utgår jag från att det är stabilt).
     
    Sedan bör man inte lära sin häst att stegra i och med att det kan bli en jobbig olat, men här snackar vi ändå om en stabil ponny som iofs har mycket vilja, men hon är inte dum.
     
     
    Det är en sak att sitta på och stegra, och en heelt annan sak att få hästen att stegra från marken. Magiskt, det är vad det är. (Iaf de första gångerna). Det är verkligen en helt annan grej och det är fantastiskt vad vi kan "hitta på" med våra djur.

    Upplägg med A

    Såvida A håller sig bra och allt går som "planerat" (jaja, så gott som iaf) så har jag ett litet upplägg att följa, tänkte jag.
     
    Ingen hoppning förrän det har slagit över till 2013. Men när jag räknar "hoppning" så har jag valt att inte räkna mina pinnar och stubbar på skogsgrusvägen. Någon gång har jag faktiskt tänkt att låta henne hoppa några korta studs där. Det är nyttigt och bra, och det sliter inte som "riktig"/vanlig hoppning gör. Det mår vi bara gott av. Jag kommer framför allt (eller kanske bara) trava in i studsen. Detta för att travhoppning är stärkande och på så sätt kan jag hålla henne lugnare än vad jag kan i galopp. Dessutom skulle det bli livsfarligt att komma in i galopp i trånga studs om jag inte har full kontroll då hon som bekant gärna sätter av i lite väl stora språng i en lite väl hög hastighet. Så travhoppa lite studs kommer jag erbjuda henne framöver. Men inte än! Detta blir först när hon är helt igång (dvs inte vilar 2-3 dagar i veckan, utan bara 1) och när vi har lärt känna varandra ytterligare lite mer. Jag ser ändå fram emot det.
     
    Den jag kallar "riktiga"/vanliga hoppningen kommer jag som sagt inte börja med förrän runt februari, eventuellt om jag tycker det är dags att känna på henne tidigare, men INTE ett enda språng förrän 2013 som sagt, och ingen regelbunden hoppning förrän februari. Det hade varit kul att komma ut på första tävlingen i mitten av April vilket är lite av en tradition ("mitt" kära Lenhovda, haha!). Men det är inget befäst mål utan det är lite av en riktlinje för att ha något att sträva efter. Istället tar vi det som det kommer och när det passar oss. Jag föredrar nog annars någon större bana som exempelvis Braås, Norrahammar-Taberg eller Vaggeryd-Skillingaryd så jag har tid på mig att bromsa, HAHA. Vilka höga förväntningar jag har här då - NOT. Jag tror inte ens att jag kommer lyckas bromsa henne tills nästa år. Lyckat ^^ Äsch, jag är iaf ärlig :)
     
     
    Nejdå, men det kanske inte blir någon tävling förrän betydligt senare, men det tar vi då. Sedan har jag ju även Pärlahäst att ta ut i första hand. Och för att tävla behövs pengar - vilket jag inte heller vet något om i nuläget. Men om jag lägger det åt sidan och bara syftar på hästarna så är det väl dessa planer jag har just nu.
     
    Tanken rent höjdmässigt är att ligga på LB/LB+ nästa år - dvs inte högre än 110/115. Höjden har varken hon eller jag problem med (större häst = "höjdrädlsan" skjuts fram till högre hinder), så det är ju allt det andra som måste stämma iaf någorlunda först och främst.
     
     
     
     
    Mål är bra. Men detta är väl mer delmål, fast ändå ganska långsiktiga sådana med tanke på vart vi är just nu.

    Kan inte se mig mätt!

     
    Det är utan tvekan den absolut bästa bilden på henne. Den är "Mellonie-i-ett-nötskal" och det är PRECIS så jag minns henne. Glädje, och det fantastiska huvudet. Den vinkeln är helt klockren vad gäller vinkeln så huvudformen blir rättvis och så hennes underbara teckning, samt den stora luggen och... ja, mums. Det är inte många bruna hästar som har sådan utstrålning - men det har hon!

    Dagens ridning

    Mobilade ju in passet med A, men även Pärla fick såklart motion idag.
     
    Vi red likadant som jag gjorde med A (fast jag red såklart Pärla först - som vanligt). Skogen, ett varv runt byn och LP. Jag tänkte rida henne lite lösgörande så vi la in lite ksänkelvikningar bland alla halter och igångsättningar. Jag red utan stigbyglar och shiiit vad trött jag var när vi var klara, haha! Var till och med tvungen att göra halt bara för att vila ibland. :)
     
    Hon bjöd på framåt hela tiden och svarade även snabbt tillbaka och ner till halt. Men i skänkelvikningar vill hon gärna böja kroppen lite. Jag klagar inte på henne då jag vet att det är pga mig, men det kändes som det iaf inte blev sämre.
     
    Kom även på att det var lääääänge sedan vi red på LP sist. Vårt uppridna "spår" var till och med igenväxt! Jag får väl börja ta några volter där ibland, det är ju inte till någon nackdel iaf. :)
     
     
    (Skulle lägga upp bilder på mina lortgrisar innan, men telefonen laddas ur på 20 min så den dog och jag struntade i det jag började med. Här är iaf en av bilderna. Det får räcka. Även om det blir fel - P i inlägget och bild på A.)

    Hejhej gummipelham

    Jorå, det passar lite bättre för oss att fortsätta med pelhambettet och så lägger vi det tredelade på hyllan ett tag.

    Även att A är känslig så accepterade hon att jag tog tag i henne ett par gånger när hon accelererade lite väääl... Självklart överöste jag henne med beröm så hon var på prima humör ändå. Ett bättre pass än vad vi har haft på länge bjöd hon på.

    Vi red i skogen, ett varv runt byn och sen lite på lokalenparkeringen. På LP lät jag henne rulla på volter i trav, och i ena varvet sköt hon ut bogen men i det andra gick det bättre.

    Sista galoppen tog hon fel galopp (som "vanligt" typ 9 av 10 gånger) men där bytte hon precis när jag bad henne; ett rent byte och i rätt språng! - alltid något :)

    Så jag är faktiskt liite nöjd iaf. Imorgon kör vi på igen! (:

    Galoppombyte

    Är inte galoppombyte bland det viktigaste man kan lära en hopphäst? Eller kanske inte det viktigaste, men det är en viktig del och det borde absolut vara något som tillhör grunden och prioriteras högt vid utbildningen.
     
    Det första Mellonie fick lära sig var gas, broms och svänga. Därefter lärde hon sig "rätt" galopp, och sedan galoppombyten. Jag har ingen ridbana så vi nötte längs grusvägarna. Det gick bra och även om inte balansen var klockren så kunde hon ändå byta. Det var väldigt smidigt sedan när vi började hoppa och tävla. Ingen big deal, liksom.
     
    Pärla kan inte galoppombyte, iaf inte på "kommando"/hjälp. Det kan jag faktiskt tycka är ett handikapp. Man bryter hela flytet genom att sakta av till trav och göra en ny fattning. Det blir ingen snygg runda att se på (även om man kan bortse från det) och ja, jag tycker nog att det kan störa mig när vi måste byta galopp i mitten av rundan.
     
    Hon kan byta, det är inte det. Problemet är ju att det inte blir "när jag vill". Ibland kan jag locka fram ett byte, men oftast inte. Hon balanserar upp oss utan problem i fel- och korsgalopp så för hennes del är det väl inte så viktigt, haha. När jag tänkte att vi skulle rida lite dressyr på en äng i slutet av veckan, men som istället blev lite uppvärmning inför en skogstur, så provade jag för skojs skull att göra ett framkallat byte. Vi hade höger, och galopperade rakt fram. För att framkalla detta byte så gör man en kvick sväng, behöver inte vara snäv men tillräckligt för att bryta den balansen hon har i höger galopp så att benen naturligt vill byta för att balasera upp effektivt. Så en snabb sväng med lite ledande tygel och såklart vikten. Vikten är viktig. Absolut ingen halvhalt innan som talar om att något är pågång för då byter hon inte. Just denna gång bytte hon bara fram, haha. Så det är som sagt inte på mitt villkor direkt.
     
     
    A kan byta galopp. Men inte klockarent. Hon stressar iväg och tar allt som gas. Men hon kan det iaf, så från början behöver vi inte träna in det iaf. Vi har ju rätt mycket att träna på, haha.
     

    Mellonieponnyskutt!

    Hästar = förutsägbara?

    Man säger att hästar är oförutsägbara, precis som många andra djur. En rädd häst är en farlig häst. Abslout, det är stora och starka djur vi håller på med och när olyckan är framme kan det hända fruktansvärda saker; både för hästarna men även oss som människor. Oförutsägbart, helt klart. Man kan ALDRIG avla bort instinkter - aldrig.
     
    Men är inte våra fina djur ganska förutsägbara i andra händelser? Jag syftar på tävlingsbanan. Lägger man upp en bra galopp optimal för just den hästen, fokuserar på uppgiften, har hästen framför skänkeln, lägger den rätt inför varje hinder och ger hästen så bra förutsättnignar som möjligt. Då sätter man en felfri runda.
     
    Lägger man hästen nära, långt ifrån, snett eller har en mindre bra galopp. Då vet man många gånger redan innan hur hästen reagerar. Ändå gör man missar ibland. Det är mänskligt och lika störande varenda gång!
     
     
    Jag vet att gör jag rätt så gör Pärla rätt. Det samma gällde på Mellonie - gör jag rätt så gjorde hon rätt. Det kommer även gälla A när det är vår tur. Förutsägbart, helt klart. Men bara så länge man gör rätt. Ibland blir det en impulsiv lösning på ett uppkommet problem, men ofta i samma sekund som hästen hoppar av (ibland redan innan) känner man att man kommer riva av antingen en eller en annan anledning; flackt språng, för snabbt, för sakta, inte räcker över osv.
     
    De som inte rider tycker ju det ser så lätt ut. Är inte det så konstigt när de bara ser denna förutsägbara delen av sporten?
     
    Förutsägbart - oförutsägbart?
     

    Fokus nedanför kameran/inte hos mig = hon kommer inte så kvar där. Men frågan är NÄR och inte OM hon kommer ta för sig av friheten.
    Förutsägbart - oförutsägbart?

    Växjö 3/11 med Pärla

    För det första är denna häst rätt jobbig att köra. Hon står och gungar och har sig och det rycker i hela ekipaget. Jag har kört henne i många år nu och vet rätt väl när hon kommer gunga. Men nu under den senaste resan var det jättemycket och jätteofta. Eftersom man har läst om olyckor och sådant så kan jag ibland skrämma upp mig att det faktiskt är något. Jag och mamma stannade en gång (för länge sedan, när hon körde) och då stor hon bara och laddade/busade. Dumheter, och eftersom hon vägar nästan 500 kg så blir det rätt stora rörelser.
     
    Anyway, när vi kom fram var hon snustorr och kändes lite lagom sugen. Hade hon varit svettig undrar man ju vad som hänt osv, men så var det inte. Hon var torr och "kall" = lugn. De var i mitten av första klassen så det dröjde en och en halv timme innan Pärla skulle få komma ut. Hon stod som vanligt lugnt och stilla och halvsov under tiden.
     
     
    Jag har aldrig (vad jag kan minnas) varit med om att Pärla har varit SÅ pigg och hoppsugen på tävling som hon var idag. Hon brukar var pigg och glad, men ändå reglerbar om man säger så. Men hon var vääldigt sugen, helt klart! Jag har inget emot att hon är extra pigg - tvärtom så älskar jag det! Det gör mig glad att hon är glad.
     
    När hon är såhär pigg så blir hon också stark. Det stör mig inte och jag bråkar inte utan låter henne helt enkelt vara så stark. Problemet blir således att jag inte kan få ihop henne och jag har svårt att få till det där trycket i sprången som gör att hon hoppar som bäst. Hon hoppar såklart ändå, och utan problem, men det blir inte riktigt samma känsla eller elasticitet.
     
    LC, 80 cm: När jag fattade galopp och lät henne få upp ett bra tempo så la hon själv i högsta växeln i svängen runt första hindret. Jäklar vad hon gasade, haha! Men annars var det en runda som rullade på bra. Egentligen har jag inget att varken kritisera eller tycker var extra bra. Detta var vår uppvärmning och hon tog oss runt tryggt och stabilt. En felfri runda. Vi fick till och med vara med på ärevarvet = överglad Pärlahäst!
     

    (Det enda dokumenterade från dagen är den bilden.)
     
    Jag kan ärligt säga att jag var lite orolig om hon skulle orka (inbillning!) hela nästa runda. Hon var ganska svettig då hon var på sådant humör (hon var även sugen på att busa var och varannan långsida, men "höll sig"). När jag tog ut henne för andra gången tog hon det lugnt och fint. Skrittade lite halvslött, men när det var dags för mer tempo svarade hon ögonblickligen.
     
    När jag gick banan så la jag upp en noggrann plan som jag hade tänkt att följa till punkt och pricka. Jag visste vart jag skulle känna så hon verkligen var framme för att lägga in en halvhalt och plocka upp henne lite och ha lite extra tryck (till trippeln) och jag var noga med att ha henne ordentligt framme innan kombinationen. Det var även ställen där jag skulle låta henne flyta på. Jag har aldrig varit så noggrann, men tycker att det är dags att jag börjar lära mig istället för att bara gasa och styra.
     
    Jag och Pärla har ett stort problem när det kommer till hoppning. Det är en viktig grej som jag alltid får räkna med när jag går banan. Hon kapar svängarna direkt när hon märker att jag kollar på det kommande hindret - alltid. I höger kan jag få ut henne lite bättre, men inte bra, däremot går det inte alls i vänster varv. Det är helt omöjligt. Och det är ett återkommande problem varje gång vi kommer till en kortsida. Hur mycket jag än är på henne med vänster skänkel som då är innerskänkeln och försöker leda ut henne med höger hand så bara viker hon sig och springer vidare. Så vi fick inte till EN ENDA rak väg till NÅGOT av framhoppningshindren. Inte en enda gång. Hon bara vek av och hade knappt ett rakt galoppsprång innan det var dags att hoppa. En gång galopperade vi runt på "den stora mittvolten" runt hindren (det var inte så många ekipage där inne och ingen som hoppade för tillfället) för jag fick inte ut henne längre. Haha, helt sjukt. Hon är rätt speciell på den punkten, kära häst. En gång blev det ett riktigt omhoppningssprång där vi "var tvungna" att svänga neråt/tillbaka då vi kom så snett. Ujujuj, snacka om dålig ridning och ingen vidare lydig häst (men glad, vilket för mig är viktigare).
     
    LB, 90 cm: Jag var noga att verkligen få ut henne mot kortsidorna innan det var min tur. Taggad häst = låtsas hitta saker att reagera på, t ex ett presenning-liknande skynke som delade framhoppningen med banan. Men som sagt så var jag noga att få ut henne ordentligt, även på den andra kortsidan. Hinder nr ett och två var på en linje; långsidan nerifrån och "upp" mot skynket, framför läktaren. Vi satte fart och jag får inte ut henne. Inte ett skit och inte över huvud taget. Inte alls! Och det känner jag innan vi passerar start-linjen. DÄR och DÅ hade jag två val; låta henne lösa det, sitta upp lite och låta henne sköta det själv på egen hand vilket hon hade fixat kanon, eller att snabbt som fasen ta tag i henne/vända undan och börja om. Göra om och göra rätt. Men vad gör jag? När jag känner att hon bara skiter i mig och vi börjar komma snett redan mot första hindret så försöker jag blanda mig in och "lösa" det/försvara oss genom att driva och jaga iväg henne mot första hindret. Det blir inget bra språng och vi klonkar i frambommen på denna max 80-cm höga oxern och den faller. "!#!¤#%@£!! GAAH! Jag blev sur, "glömde bort" allt vad jag gick igenom innan och "sparkade" runt henne runt banan. Det var en av våra sämsta rundor någonsin. På ett ögonblick förstörde jag allt, även känslan, och det blev skräp av alltihop. Hon hoppade resten och det felfritt, men det hjälpte ju inte när jag jagade in henne i första hindret. Skit också! Så fyra fel och en rätt missnöjd ryttare... Då tar jag hellre ett "riktigt" nedslag än en sådan här skitgrej! Riktgit onödigt var det minsann, men nu har jag smält det och istället för att fokusera på det så är jag glad att Pärla fortfarande tycker att det är så kul.
     
    Jag har även lärt mig något av detta. (Mer än att det är dags att få ut henne i svängar...) Det är att jag MÅSTE lära mig att rida efter min "plan" oavsett vad som händer längs vägen. River vi, så är det ändå perfekt att träna.
     
    Sammanfattning: Dags att lära sig rida kanske?

    Missnöjd



    Jag gjorde en tabbe som nästan är värd ett kokt stryk. Hur dum får man va?! Gaah. Frustrerande!

    To be continued...

    Era Van De Nachtegaele

    31/3-04 fick A ett föl. Ett stoföl efter Valdi van't Roosakker. Men tyvärr så lever hon inte längre...
     

    En blå tå och en blöt rumpa senare...



    KAOS IN THE HOUSE

    Klockan är lördag. Lördag är tävling. Jag var taggad som saaatan. Men så PANG, njae, hahaha. Så jävla fel. Tufft och kul, men fyfan vad man får krupp på att folk missuppfattar. Trevligt, trevligt. Istället för att skaka vett i alla skallar jag hittar ska jag nu istället sätta på mitt fulaste flin, garva åt den störda verkligheten vi lever i och det hemska samhället som har spårat ur, och så ska jag klicka mig in på min youtubekanal. Där ska jag knarka Pärla och så ska jag bara stoppa upp något i de där hålen, nivet, de där inte solen skiner. Dock in the fucking imagination, och så ska jag bara ROCKA FJORD. Hejochhå.
     
     
     
    Tänk, vad trevligt. En andraplacering i en LC. Nästan som ett OS-guld, inte sant? Nej, inte ens för mig. Men jag är ju bara en skogsmulle som inte vill något. Boo-jaah.
     
     
    Eller kanske en 1m's clear round från stenåldern... Inget att hänga i julgranen precis. Men den dagen hade jag ett mål. Ett mål VI nådde med råge. Fucktherest, som det så fint heter.

    OMG.

    Tja alla har ju verkligen inte ekonomin att kunna punga ut med så mycket pengar som en häst kostar, billig som dyr, har man inte den ekonomin så har man inte. Skulle jag väntat med att köpa häst tills jag kunde betala hela inköpssumman själv så hade jag aldrig blivit hästägare kan jag ju lugnt säga! Alla har inte föräldrar som kan ge tiotusentals eller hundratusentals kronor till sina barns hästar så du kanske ska tänka dig lite för innan du nedvärderar ”oss låntagare”. Skrivet av Fanny.
     
     
    Här är en annan kommentar jag fick angående mitt inlägg. Observera: "Alla har inte föräldrar som kan ge tiotusentals eller hundratusentals kronor till sina barns hästar". Hmm, jag tror inte riktigt att denna Fanny förstod hur jag menade. Jag tillhör VERKLIGEN INTE dem där föräldrarna pungar ut pengar på hästarna!
     
    Har sagt det såå många gånger, men säger det igen. Jag har tre syskon, och vi var en familj om sex personer. Vi levde oftst på EN "hel" inkomst. Det har egentligen inte här att göra, men det blev så fel?!
     
    Ja, Pärla köpte mamma. Hon kostade 5000 kr och i fem år ägde hon henne, i somras (i samband med min födelsedag) "fick" jag Pärla. Vad Mellonie kostade går att räkna ut för den intresserade. Jag sommarjobbade och la i stort sett hela sommarjobbslönen på den ponnyn. Räkna själv vad hon kostade... Jag satte ut Mellonie för en prisidé och fick ett bud som jag tog emot och det budet täckte Aleccis i inköp OCH det täckte även den skuld jag hade hos min mor samt min nya ridhjälm och mina stövlar.
     
     
    Jag hade aldrig i min vildaste fantasti kunnat gissa hur många som missuppfattade inlägget och tolkade det som att JAG har FÅTT egentligen NÅGONTING?! Det jag har FÅTT är: hovslagaravgifter när jag fortfarande gick i skolan, och min far producerar hösilage (till korna) och det äter även mina hästar. Det är vad jag FÅR och har FÅTT.
     
    Jag betalar varenda krona själv - utrustning (inkl dyrare saker som sadlar och täcken), hovslagaren, tävlingsavgifter, licenser, ALL bensin till tävlingar - RUBBET. Jag har köpt min egen bil som kostar i inköp, försäkring, skatt, delar och bensin. Den tankar jag varje gång jag ska åka iväg med någon av mina hästar på tävling. En tävling för mig kostar oftast runt 700kr - EN tävling. Det är såklart dyrare ju längre jag ska och om det är veterinärbesiktning. Sedan är det såklart även billigare att åka kortare, men det blir sällan under flera hundra kronor. (Alla som arbetar gör förstås samma sak och vet vad det kostar - men de där föräldrarna lallar med och öppnar plånboken hela tiden... ja, hua)
     
    Jag har ALDRIG bett om pengar till hästarna. När jag fick mitt studiestöd på 1050 kr så lånade jag ibland tillfälligt några hundra av något syskon för att täcka tävlingsavgifterna.
     
    Men gissa vad?! Jag har aldrig klagat och jag gör det inte nu heller. Jag talar bara om hur min verklighet ser ut. Är det någon som tycker att det är KONSTIGT att jag inte har RÅD att träna?! Hade jag haft råd hade jag gjort det, absolut. Men nu får jag jobba utefter mina erfarenheter och screw alla som tror något annat.
     
     
     
    DAMN - snacka om att ha missuppfattat...
     

    Lån vs billiga hästar; fortsättning

    Jag har funderat lite och kommit fram till att den ENDA gången jag i så fall skulle kunna ta ett hästlån är om jag till 100% skulle veta att jag får tillbaka pengarna på ett eller annat sett. Jag snackar inte om en försäljning av hästen (det skulle isf bara vara en bonus) jag menar om jag VET att hästen "levererar". Nu förstår nog ALLA att det finns aldrig någon garanti på detta. Och skulle det vara så att man hux-flux hamnar på pallplats på OS/VM el dylikt - det är då sponsorerna tittar fram. Då borde sponsorn redan ha köpt den där fantastiska hästen.

     

    Ni förstår nog att jag alltså aldrig skulle ta ett lån för en häst. Aldrig. Men där säger jag emot mig själv lite, för jag tog ju ett lån för att köpa A. Ett privatlån av min mor.

     

    Ska vi vara lite privata så gick det till såhär:

    Jag fann A på annons. Blev sugen och smsade med min mor. Jag skrev utförligt och försökte visa att jag menade allvar. (Hon var något skeptiskt.) Hälften av pengarna hade jag själv då jag jobbade för tillfället. Hon gick med på att jag lånade hälften tills jag sålde min D-ponny Mellonie som jag genast satte ut på annons. Jag hade provridit A och reserverat henne, och efter veterinärbesiktning köpte jag henne. (Mellonie lyckades pricka in första provridningen med att bli halt så en vecka fick hon vila, men sen blev hon såld på en vecka - inkl vet.bes såklart.) Jag anser att jag satte ut henne i lite underpris men det var för att jag inte hade plats för tre hästar. När jag sålde Mellonie betalade jag genast tillbaka först och främst det jag lånade till A, men även det jag var skyldig sedan tidigare (ett bilköp t ex). Samt att pengarna även räckte till en GPA-hjälm och Bocaj-stövlar. Men sedan var det slut och det var ju inte direkt det som var poängen.

     

    Det jag menade var att vi är nog många som lånar "privat" för hästköp. Det tycker inte jag är något fel, för då finns det ju oftast pengar "över" som går att låna ut, vilket nästan är samma sak som att man har pengarna.

     

    Jag tror att det är många som helt enkelt inte förstår vad som faktiskt händer om man lånar pengar av banken. Man sätter sig i en rätt tråkig knipa då man i regel inte kan låna mer/hur mycket som helst. Ibland händer det faktiskt oförutsedda saker och i värsta fall kan man behöva en summa pengar. Har man redan lån/krediter osv så har man satt sig i en jävla knipa helt enkelt.

     

    Men jag förstår att man inte lånar hejvilt till en häst, helt utan vidare. Då har man nog ändå så pass mycket "över"/tillgodo när räkningar osv är betalda att man har råd med en extra räkning/utgift regelbundet.

     

    Man kan behöva ta ett lån vid en större summa EN gång; oftast vid husköp (eller, bland det sämsta man kan göra - bilköp). Sedan betalar man av successivt och det är ju inte bara lånet utan även räntor, så det som betalas tillbaka är en bra mycket större summa än det man en gång lånade.

     

    Därför kan jag känna att ett hästlån är en dum grej då det tyvärr inte är EN stor summa. För hästen ska ha bra levnadsförhållanden, utrustning osv. Men sedan kommer de summorna som kommer regelbundet; foder och stallplats, träning och tävling, bensin till och från platser, vaccineringar och då och då även veterinärkostnader. Dessa pengar blir mycket och det är vad jag menar med att det inte bara är en stor klumpsumma utan hästen bidrar ju till fler utgifter. Självklart kan man ju nöja sig med att rida i skogen och ta dagen som den kommer. Men det gör man sällan när man tar ett lån för att köpa en häst. Därför tycker jag att det är en sådan dålig idé.

     

    En kommentar från Agata löd: "Sen får man ju inte glömma att det finns en risk att hästen skadar sig och tvingas avlivas efter kanske ett halvår. Då står man där med 100.000kr i skulder och tvingas betala något som man inte längre äger."

    Ett svar från (en annan) Jossan: "Försäkrar man hästen så är inte lånet något bekymmer om man skulle tvingas ta bort sin häst"

     

    I mitt fall är jag villig att "offra" de pengarna jag köpte A för om något händer (men det är ju upp till var och en - jag tänker iaf inte skicka runt henne eller försöka laga kroniska saker - om de skulle uppkomma.) Jag är alltså medveten om att vad som helst kan hända och om det hemskaste (bra grammatik där, ja) skulle hända så har jag redan gjort ett val. Det är även intressant att se hur folk inte förstår det här med försäkringar... Använder man en försäkring ökar kostnaden osv. Ett exempel: Säg att du krockar med bilen och försäkringen täcker den du krockade med's bil. Du får låååång tid framöver en högre avgift för samma försäkring du hade innan. Ett annat exempel är om man har en gammal bil helförsäkrad (försäkringen täcker i stort sett ALLT) och du kör in i ett träd = ingen annan bil, utan bara din egen blir skadad. Väljer du att försäkringen ska täcka det så betalar du först en självrisk och därefter får du också en högre avgift att betala läääänge. Så ibland bli det billigare i längden att inte använda försäkringen i vissa fall. Nu förstår jag såklart vad vederbörande menar, men jag tänkte bara visa en annan sida. Det är så lätt att säga att man har en försäkring och att använda den, men i praktiken är det kanske inte så lätt eller så ofta man faktiskt vill utnyttja den. Allt hänger på djur, kostnader/skada, och tillfälle.

    Tänk på det. Försäkringsbolagen är inte dumma - de vill tjäna pengar!

     

    Egentligen vill jag väl bara säga att: var mer kritiskt, köp inte det du inte har råd med, och tänk efter före.


    Pang - ibland blir det inte riktigt som man tänkt...

    Fyra ridpass senare...

    Gårdagens ridning av Pärla.
    Jag tänke rida på en äng och dressyra lite. Pappa har börjat köra gödsel och det är ju lite blötare i luften så jag ville passa på medan det fortfarande går att använda ängarna som "ridbanor". Men vi red bort till en äng och efter att ha skrittat fram så började vi trava. Fast njae, varken jag eller Pärla var visst på dressyrhumör. Hon var pigg och glad och jag kände mig rätt oseriös så vi red ut och busade/tränade kondis genom att galoppera mycket. Pärla var väldigt lyhörd och uppmärksam för flera gånger när vi travade och jag gjorde en försiktig halvhalt för att samla henne lite så svarade hon med tvärnit, haha. Söthäst :) Hon var pigg och glad.
     
    Idag, fredag, blev ett ganska vanligt "dagen-före-tävling-pass". Det innebär att jag rider med mycket framåt tänk; framåt - framåt - framåt. Men för det låtar jag inte henne latja runt, utan det är ändå varierat vad gäller tempo och gångart men hon ska svara direkt och det ska va tryck i kroppen. Vi red först i skogen och därefter i byn. Hon galopperade friskt och i näst sista backen kunde jag till och med locka fram de där "kanin-sprången" där hon tar i ordentligt. Jag är nöjd med henne.
     
     
    Gårdagens ridning av A.
    Vi tog det piano, och förutom att hon skickar upp huvudet och tar bettet (i traven, vi galopperade inte) rätt ofta så gick det väl bra. Eller äsch, hon var rätt lugn och hon höll sig i skinnet, men så himla bra vet jag väl inte om det var egentligen, haha.
     
    Idag så använde jag faktiskt gramanen och jao, det gick inte sämre iaf. Idag var första dagen som hon får gå normalt igen så vi galopperade lite och #¤"#&#¤ vad svårt det ska vara att sköta sig då, haha. Hästaskrälle ;) I höger galopp är det fortfarande acceptabelt, men i vänster?! Hon får typ panik i fattningen och rusar iväg i stress. Ändå är jag så lugn och försiktig jag bara kan. Fast hon är inte förtvivlad, utan hon VILL ju springa. Öronen pekar framåt och hon är överlycklig. Det är bara det att hon är väldigt långt ifrån lugn och balanserad...
    Traven var godis! Där var hon himla fin faktiskt. Men jag har väl bara en sak till att säga: HEJDÅ tredelat och HEJHEJ gummipelham! (Jag bytte nog för hastigt ifrån det "kära" pelhamet. Hellre en mjuk och fin mun typ utan kontakt, än en stretande giraffhals/huvud som skiter i vad jag sysslar med.)
     
    Giraffhäst (provridningen)
     

    Taggad! :D


    Fjord-SM 2008. Iofs sommarpäls här, men ändå.
     
    Imorgon senast klockan 10.00 rullar vi från gården. Jag putsade sadeln, tränset, gjorden, grimman och lite annat smått och gott innan. Hoppas nu att Växjö levererar! (: Dessvärre har jag inte valt "outfit" än (dvs schabrak och skydd, haha). Det bruna bling-pannbandet sitter på tränset och det matchar ju det mesta. Jag är lite inne på om jag ska ha lamicell-schabraket (jag har dock inte kollat hur färgen passar Pärla) eller om det blir något annat? Hum. Beslutsångest varehär!
     
     
    Lamicellscahbraket på skogsponnyn.
     
    Oreange't är snyggt och kanten är brun. Pärlas skydd är bruna, och även pannbandet. Så jao, kanske blir det bra? ^^
     
     

    Krigar vidare

    Jossan skrev:
    Känns som att du är lite naiv som vill tro att hästar 100.000+ köps kontant. Men troligtvis kör du väl runt i en bil värd ~20 000 också? Som antagligen kostar dig lika mycket som en bil med lån värde 100 000. Renovera eller amortera som vi brukar säga!

     

    Det finns de som har pengar som köper sexsiffriga hästar kontant, ja. Precis som det finns bilintresserade som sparar och köper nya bilar för större summor kontant.

    Och det är enkelt, hörrudu; har man inte pengarna ska man inte heller kunna köpa. Eftersom du är intressrad av min bil kan jag även tillägga att för 20.000kr får jag FYRA 745or tackar som frågar. Och jag är inte intresserad av något annat heller. Det ska vara fyrkantigt, bakhjulsdrivet, bra dragbil, ha utrymme och HÅLLA = Volvo 745. "Renovera eller amortera" var det sämsta jag har hört! Ungefär som att det inte finns några andra alternativ. Pfft.

     

    Nicole skrev:
    Vill man komma någon vart inom ridsporten måste man ha en finare häst som kostar en hel del slant. Så är det. Ridsporten är en dyr sport, har man det bara som en hobby kan man säkert ha en billig häst som du. men för oss som vill någonting och tävla på hög nivå så krävs det pengar. Och vissa får helt enkelt ta lån för att dem verkligen vill komma någonvart inom de högre klasserna.

     

    Här tolkar jag det som att jag har mina hästar som en hobby. Visst, frågar någon "vad har du för hobby?" Så svarar jag att jag rider, och tävlar i hoppning. Men jag har passerat det där stadiet "hobby". En hobby för mig är frivillig. Hästarna är min valda sport. Jag rider dem precis som alla andra rider sina SM-ponnyer/hästar bara det att jag anpassar mig efter OSS och det vi har "fått" vad gäller förutsättningar. Jag har också valt att vara nöjd och se realistiskt på det vi gör. Jag vill även tillägga att jag satsar TILLSAMMANS med mina hästar - inte var för sig som de flesta som "vill komma någonvart inom de högre klasserna" gör.

     

     

    Jag valde faktiskt aldrig fjording, men jag är SÅHÄÄÄR glad att det "råkade" bli Pärla som blev min första tävlingsponny. I fjordvärden kan man tillhöra Sverigeeliten och till och med tävla internationellt UTAN en miljonsatsning. Just sayin'.

     

     

     

     

    BILLIGA HÄSTAR

    "Hon får helt enkelt ta ett lån som oss andra". Citat av Linn Strelin angående Mrs Medicott-insamlingen.
     
    Jag har sedan första stavelsen på min första blogg/dylikt stått för att mina hästar är billiga. Det är över min döda kropp att "ta ett lån" för att köpa en häst. Det är helt befängt och oacceptabelt i mina ögon. Egentligen har jag nog inte ens förstått att folk faktiskt gör så.
     
    Jo, jag förstår att en 100.000+kronors häst mycket sällan köps kontant. Men någonstans vill jag nog ändå tro det. Jag avundas dem som "har råd" att köpa fina hästar ("fina" enligt boken och siffror på ett papper) . Men det är nog så att det i själva verket är banken som äger hästen. Många arbetar flitigt och har större inkomst än vad medel-svensson har. De finns och de har även råd att göra reklam för sig. Vi ser väl till stor del de som har lyckats inom sitt område. Det är de som faktiskt har råd att köpa en häst för sexsiffrigt belopp.
     
    Men hur gör alla andra? Köper något billigt, lånar/hyr, föder upp själv, utbilar på egen hand... och så har vi dessa lån.
     
    Hur vanligt är det att folk tar lån egentligen?
     
    Jag skulle vilja säga: köp en häst i rimlig prisklass med tanke på ekonomin. Men det är lätt för mig att säga. Vad har jag? En gammal fjording, och en tokig import. Och så självklart min förra, egenutbildade skogsponny. Vad har vi gjort? LB. Två bokstäver. Ibland bättre reusultat, ibland sämre. Men LB-nivå oavsett häst. Jag säger inte att jag är nöjd eller att jag tänker "ge mig" här. Jag vill också vidare, och det jobbar jag med varje dag. Dock på egen hand, men så ser mina förutsättningar ut. Jag säger inte heller att jag skulle hoppa LB om jag istället hade haft en ponny över 100.000kr. Troligtvis hade jag inte gjort det. Men jag vill inte sätta hela min familj i ett "lås", som det blir om det handlar om att använda bankens pengar. Det är inte värt att bli så mycket bättre, om det blir på en sådan hemsk bekostnad.
     
    Men att ta ett lån ser jag inte som någon lösning.
     

    OBS: bilden är bara ett dåligt skämt. Alla som läser min blogg vet hur mycket jag älskar min Pärla och vet att hon är min bästa vän och ni vet även att jag värderar henne otroligt högt. BIG LOVE.
     

    Fint!

    Trots en stor gubbe på en liten vit häst är detta vackert att se på.
     
    http://youtu.be/xcXcbXA9oVk ("inbäddning inaktiv på begäran")
     

    RSS 2.0